C-uppsats på BHS ht - BADA - Högskolan i Borås

6.3 Biblioteket som demokratins garant
Statliga myndigheter ska enligt 7 § se till att de har tillgång till SFS i den utsträckning
som behövs. 138 Ett exemplar sänds kostnadsfritt till varje kommun, landsting och
kommunbibliotek. Tanken är att allmänheten genom kommunbiblioteken gratis och
utan stort besvär ska kunna ta del av SFS. Därigenom uppnås en viss garanti för att
syftet med kungörandet förverkligas. Var och en får tillgång till författningarna på
biblioteket som är öppna för alla och detta oavsett vilka ekonomiska villkor som han
eller hon lever under. (s. 40) 139
Satsen ”tanken är” säger att det finns goda föresatser men att det, underförstått, kanske inte
fungerar så bra. Frasen ”gratis och utan stort besvär” låter nästan lite ironisk; det är visserligen
gratis, men sker knappast utan visst besvär.
Modaliteten i frasen ”en viss garanti” signalerar en låg tilltro till att kungörandet når fram på
detta sätt. Ett positivt alternativ hade varit att säga ”därigenom garanteras”.
Problem (implicit). Här lyser problematiseringen av nuvarande ordning med sin frånvaro
tycks det vid en ytlig genomläsning. Men vid närmare analys av de språkliga nyanserna är
stycket ovan ett misstroende mot nuvarande system. Tanken är god och en viss spridning får
ju SFS idag, men hur fungerar det i praktiken? Rent allmänt kan man säga att demokratiaspekten
står i fokus när biblioteken nämns. Oberoende av ekonomiska resurser eller några
som helst kunskaper i datoranvändning ska alla kunna ta del av gällande lagstiftning. Utredningen
betonar att detta hittills varit en princip och ska så förbli i framtiden, oavsett kungörandeform.
Det följande analysavsnittet har jag delat upp i två delar, en text som beskriver nuvarande
ordning och en som beskriver den reformerade ordningen.
Nuvarande system:
Trots att biblioteken enligt författningssamlingsförordningen ska förses med friexemplar
kan det ifrågasättas vilken spridning av SFS till allmänheten som ordningen i
praktiken innebär. Det förhållandet utgör enligt utredningen i sig ett skäl att överväga
en annan ordning för kungörande. (s. 100)
Satsadverbialen ”trots att” och ”i praktiken” ger uttryck för författarnas tvivel på den nu-
varande ordningens effektivitet.
Transitiviteten i satsen ”kan det ifrågasättas” uttrycks med det opersonliga subjektet ”det”.
Om man istället sagt ”vi ifrågasätter” hade andemeningen måhända framträtt lite väl bryskt
och gett ett alltför subjektivt intryck?
Modaliteten i satsen ”som ordningen i praktiken innebär” signalerar objektivitet. Subjekt
saknas och istället konstaterar man fakta. Den efterföljande slutsatsen, med frasen ”i sig ett
skäl”, grundar sig att döma av de föregående satserna i texten på ett subjektivt tyckande.
Problem (explicit). Logiken i resonemanget bygger helt på författarnas åsikter som grund
för ett faktiskt förhållande. Eftersom utredningen ifrågasätter, utan motivering i texten, har det
uppstått ett konkret skäl att överväga en ny ordning. Uttrycket ”trots att” styr hela resten av
meningen och nästa mening. Utan faktabelägg kommer man fram till ett skäl för att införa en
ny ordning.
138 Här avses 4 § författningssamlingsförordningen.
139 Utr. refererar här till Ds 1993:21.
33