PENNINGTVÄTT - BADA - Högskolan i Borås

PENNINGTVÄTT 

– REVISORNS AGERANDE & 

FINANSPOLISENS FÖRVÄNTNINGAR 

Magisteruppsats i Företagsekonomi 

Aina Duong 

Hanna Johansson 

VT 2009:MF01

I 

Magisteruppsats VT-09 

Svensk titel: Penningtvätt – Revisorns agerande & Finanspolisens förväntningar 

Engelsk titel: Money laundering – The accountant's behaviour & expectations of the 

Finance Police 

Utgivningsår: 2009 

Författare: Aina Duong, Hanna Johansson 

Handledare: Sten-Eric Ingblad, Pernilla Lundqvist

Abstract 

II 


Some crimes generate a lot of money and the particularly high amount attracts more 

attention. In that case it is necessary to transform money from criminal activity into 

legitimate means to conceal their criminal origin and thus be able to invest funds into the 

legitimate economy. Laundering and investment of profits becomes more common, but in 

the Finance Police's report in 2007, it has been a sharp reduction in the proportion of 

notified reports of suspected money laundering. Auditors have a great insight into 

business conditions and a significant role to prevent money laundering. There is hereby 

diffuseness concerning the auditor pursuance in case of suspicion of money laundering 

and expectations of the Finance Police. 

The study of the thesis aims to answer the auditors' relation according to the duty to give 

notification and the Finance Police's expectations of the auditor. In the thesis we applied 

a qualitative approach by perform personal interviews with respondents. The selected 

respondents have been working a long time and therefore we consider that they can 

contribute knowledge to this thesis. 

The awareness of money laundering has increased but at the same time the suspicious 

reports has decreased according to the Finance Police's annual report. Our respondents 

agree about that money laundering should be reported, but the problem is how safe the 

auditors are in their assessment. There is fearness among auditors to report the suspicion 

against money laundering, if the suspicion isn’t well-founded and there is lack of 

sufficient evidence. The fear is based on concerns that the Accounting firm takes damage 

and even the client will be harmed during misreporting. 

The thesis shows that there is an expectations gap between the view of auditors' duty to 

give notification and the expectations of the Finance Police. In the empirical study it 

clearly emerges that auditors have high opportunity and ability to detect money 

laundering. Thus they constitute to be an effective resource in combating money 

laundering. The Financial Police is aware about the auditors concern to report but 

considering to the auditors’ relation to companies, the detection of money laundering 

would be higher. 

The subject is topical and interesting to research further on. One of our proposals is to 

conduct a similar study after a few years, when the new law about money laundering has 

been implemented of users. Another proposal is to make sure what kind of difference it 

would be by using other respondents, such as either concentrated in a metropolitan area 

or other major cities to get the effect of a greater comparison. It would also be interesting 

to make a comparison with another nation to get the international dimensions and in 

which way their auditors are working to fight against money laundering. 

Keywords: Auditor, Duty to give notification, Expectation gap, Finance Police, Money 

Laundering

Sammanfattning 

III 


En del brott genererar stora vinster och särskilt höga summor drar till sig mer 

uppmärksamhet. Det blir därför nödvändigt att förvandla pengar från kriminell 

verksamhet till legitima medel för att dölja deras brottsliga ursprung och därmed kunna 

investera medlen i den lagliga ekonomin. Tvättning och placering av vinster blir 

vanligare men enligt Finanspolisens årsrapport 2007 har det blivit en kraftig minskning 

av andelen anmälda rapporter om misstänkt penningtvätt. Revisionsbranschen har här en 

betydelsefull roll för att förhindra penningtvätt, då de har insikt i företagens ekonomiska 

situation. Det uppstår därmed oklarheter angående revisorers handlingar vid misstanke 

om penningtvätt och vad Finanspolisen har för förväntningar på revisorer. 

Uppsatsens studie syftar till att besvara hur revisorer förhåller sig till anmälningsplikten 

och Finanspolisens förväntningar på revisorn. I uppsatsprocessen har vi använt oss av en 

kvalitativ metod genom att utföra personliga intervjuer med respondenter. Då de valda 

respondenterna har varit yrkesverksamma en längre tid anser vi att de kan bidra med 

intressanta åsikter till uppsatsen. 

Medvetenheten kring penningtvätt har ökat men samtidigt har misstänkta rapporteringar 

minskat enligt Finanspolisens årsrapport. Respondenterna är eniga om att penningtvätt 

ska anmälas, men problemet ligger i hur säker revisorn är vid sin bedömning. Det finns 

en oro bland revisorerna att rapportera om misstanken inte är välgrundad och saknar 

tillräcklig bevisning. Rädslan bygger på oron att byrån tar skada och att även klienten tar 

skada vid felaktig rapportering. 

Uppsatsens studie visar att det råder ett förväntningsgap mellan revisorers syn på 

anmälningsplikten och Finanspolisens förväntningar. Det framkom tydligt i den 

empiriska studien att revisorers förmåga och möjlighet att upptäcka penningtvätt är hög. 

Därmed utgör de en effektiv resurs vid bekämpningen av penningtvätt. Medvetenheten 

om en oro bland revisorer att rapportera är Finanspolisen införstådda med. Men med 

tanke på revisorers förhållande till företag bör de upptäcka penningtvätt i högre grad och 

rapportera fler misstankar. 

Ämnet är aktuellt och intressant att forska vidare om. Ett förslag är att göra en liknande 

studie om ett antal år när den nya lagen, lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och 

finansiering av terrorism, har implementerats hos användarna. Även att se till vilken 

skillnad och förändring det blir genom att använda andra respondenter, exempelvis 

koncentrerat antingen på ett storstadsområde, eller flera större städer för att få en större 

jämförelse. Det skulle även vara intressant att göra en jämförelse med en annan nation för 

att få in internationella aspekter och hur deras revisorer arbetar för att bekämpa 

penningtvätt. 

Nyckelord: Anmälningsplikt, Finanspolis, Förväntningsgap, Penningtvätt, Revisorer

Förord 

IV 


Magisteruppsatsen har varit en intressant och lärorik studie som har bidragit till att vår 

förståelse om bekämpning av penningtvätt har utvecklats. Vi hoppas att ni som läsare 

finner uppsatsen intressant och håller ögonen öppna för penningtvätt framöver. 

Vi vill tacka våra handledare Sten-Eric Ingblad och Pernilla Lundqvist som har varit ett 

gott stöd under uppsatsprocessen. Vi vill även tacka våra respondenter som bidragit med 

intressant information till vår empiriska studie. Ett tack vill vi även rikta till Sofia 

Hellsberg på KPMG i Stockholm som vi brainstormat idéer med. 

Borås, maj 2009 

________________________ ________________________ 

Aina Duong Hanna Johansson

Förkortningar 

ABL Aktiebolagslagen 

Brå Brottsförebyggande rådet 

E&Y Ernst & Young 

EBM Ekobrottsmyndigheten 

EU Europeiska Unionen 

FATF Financial Action Task Force on Money Laundering 

KPMG Klynveld Peat Marwick Goerdeler 

PwC ÖhrlingsPriceWaterhouseCoopers 

RS Revisionsstandard 

V 

Magisteruppsats VT-09

Innehållsförteckning 

VI 


1 INLEDNING ...................................................................................................................................- 1 - 

1.1BAKGRUNDSBESKRIVNING ................................................................................................................ - 1 - 

1.2 PROBLEMDISKUSSION ....................................................................................................................... - 2 - 

1.2.1 Problemformulering.................................................................................................................- 3 - 

1.3 SYFTE ............................................................................................................................................... - 3 - 

1.4 AVGRÄNSNING ................................................................................................................................. - 3 - 

1.5 MÅLGRUPP ....................................................................................................................................... - 3 - 

1.6 FORTSATT DISPOSITION .................................................................................................................... - 4 - 

2 METOD ...........................................................................................................................................- 5 - 

2.1 VAL AV UPPSATSÄMNE ..................................................................................................................... - 5 - 

2.2 VETENSKAPLIGT FÖRHÅLLNINGSSÄTT.............................................................................................. - 5 - 

2.3 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT...................................................................................................................... - 5 - 

2.4 VETENSKAPLIGT ANGREPPSSÄTT ...................................................................................................... - 6 - 

2.4.1 Kritik till kvalitativ metod ........................................................................................................- 6 - 

2.5 DATAINSAMLING .............................................................................................................................. - 6 - 

2.5.1 Primär data..............................................................................................................................- 6 - 

2.5.2 Sekundärdata ...........................................................................................................................- 7 - 

2.6 VAL AV RESPONDENTER ................................................................................................................... - 7 - 

2.7 INTERVJUTEKNIK .............................................................................................................................. - 7 - 

2.8 METOD FÖR ANALYS AV DATAINSAMLING........................................................................................ - 8 - 

2.9 KÄLLDISKUSSION ............................................................................................................................. - 8 - 

2.10 GILTIGHETSANSPRÅK ..................................................................................................................... - 8 - 

3 TEORETISK REFERENSRAM .................................................................................................- 10 - 

3.1 EKONOMISK BROTTSLIGHET ........................................................................................................... - 10 - 

3.2 PENNINGTVÄTT............................................................................................................................... - 12 - 

3.2.1 Historia ..................................................................................................................................- 12 - 

3.2.2 Definition ...............................................................................................................................- 12 - 

3.2.3 Metoder som karaktäriserar penningtvätt..............................................................................- 14 - 

3.2.4 Utveckling av penningtvätt.....................................................................................................- 15 - 

3.2.5 Penningtvättslagen.................................................................................................................- 15 - 

3.3 REVISORNS ANMÄLNINGSPLIKT...................................................................................................... - 16 - 

3.4 FINANSPOLISEN .............................................................................................................................. - 18 - 

3.4.1 Finanspolisens statistik över penningtvättsrapportering .......................................................- 20 - 

3.5 REVISION........................................................................................................................................ - 22 - 

3.5.1 Revisorns roll.........................................................................................................................- 22 - 

3.5.2 Revisorns oberoende..............................................................................................................- 23 - 

3.5.3 Tystnadsplikt ..........................................................................................................................- 24 - 

3.6 FÖRVÄNTNINGSGAP........................................................................................................................ - 24 - 

4 EMPIRI..........................................................................................................................................- 26 - 

4.1 ERNST & YOUNG ............................................................................................................................ - 26 - 

4.1.1 Penningtvätt ...........................................................................................................................- 26 - 

4.1.2 Anmälningsplikt .....................................................................................................................- 27 - 

4.2 ÖHRLINGSPRICEWATERHOUSECOOPERS........................................................................................ - 29 - 

4.2.1 Penningtvätt ...........................................................................................................................- 29 - 


4.3 KPMG............................................................................................................................................ - 31 -

VII 


4.3.1 Penningtvätt ...........................................................................................................................- 31 - 


4.4 FINANSPOLISEN .............................................................................................................................. - 33 - 

4.4.1 Penningtvätt ...........................................................................................................................- 33 - 


5 ANALYS........................................................................................................................................- 36 - 

6 SLUTSATS OCH AVSLUTANDE DISKUSSION ....................................................................- 39 - 

6.1 SLUTSATSER ................................................................................................................................... - 39 - 

6.2 EGNA ÅSIKTER................................................................................................................................- 40 - 

6.3 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING................................................................................................. - 41 - 

7 LITTERATURFÖRTECKNING ................................................................................................- 42 - 

BILAGA 1 – INTERVJUFRÅGOR TILL REVISORER 

BILAGA 2 – INTERVJUFRÅGOR TILL FINANSPOLISEN 

Figurförteckning 

FIGUR 1 - RIKSKRIMINALPOLISENS ORGANISATION .............................................................................. - 19 - 

FIGUR 2 - PENNINGTVÄTTSRAPPORTER.................................................................................................. - 20 - 

FIGUR 3 - GEOGRAFISK SPRIDNING AV PENNINGTVÄTTSÄRENDEN 2007............................................... - 20 - 

FIGUR 4 - RAPPORTERING PER BRANSCH................................................................................................ - 21 -

1 Inledning 

- 1 - 


I det inledande kapitlet presenteras en bakgrund till uppsatsämnet. Därefter följer en 

problemdiskussion som leder fram till uppsatsens problemformulering. Slutligen ges en 

kort beskrivning av syftet, avgränsning, målgrupp samt fortsatt disposition. 

1.1 Bakgrundsbeskrivning 

Enligt statistik från Ekobrottsmyndigheten, EBM, har den ekonomiska brottsligheten ökat 

under 2008 (Ekobrottsmyndighetens Årsredovisning, 2008). Peter Carlberg skriver i 

Svenska Dagbladet att ekonomisk brottslighet blir allt vanligare och även grövre. Han 

nämner också att ekonomisk brottslighet ofta ligger till grund för den organiserade 

brottsligheten och att det i framtiden kommer att krävas mer uppmärksamhet och kontroll 

(Carlberg, 2009). 

I Ekobrottsmyndighetens rapport från 2008 står det att finanskrisen och lågkonjunkturen 

öppnar nya vägar och stimulerar den organiserade brottsligheten. Även tendenser på 

gränsöverskridande kriminellt samarbete ökar markant. Den ekonomiska brottsligheten 

blir allt mer internationell och komplex. Med tanke på dagens finansiella situation ger det 

möjlighet för avancerad ekonomisk brottslighet att öka (Antemar, 2008). 

En del brott genererar stora vinster och särskilt höga summor drar till sig mer 

uppmärksamhet. Det blir därför nödvändigt för gärningspersonerna att förvandla pengar 

från kriminell verksamhet till legitima medel för att dölja deras brottsliga ursprung och 

därmed kunna investera medlen i den lagliga ekonomin. För att kunna användas på den 

legala marknaden måste pengarna tvättas, vilket bidrar till att de inte kan bli spårade till 

ursprunglig brottslighet (Brå, 2006). Tvättning och placering av vinster blir vanligare och 

används även i stor utsträckning för att dölja annan grov och planerad brottslighet 

(Antemar, 2008). Olika tekniker har utvecklats för att tvätta brottsliga vinster och få in 

dem i den reguljära ekonomin (Brå, 2006). 

Sedan 1980-talet när bekämpningen av penningtvätt inleddes har de finansiella 

institutionerna utnyttjats för att utföra penningtvätt och därför har dessa institutioner 

spelat en betydande roll för förebyggandet av penningtvättshäleri. För att komma åt 

brotten infördes speciella rutiner exempelvis kundidentifiering, journalföring och 

rapportering av misstänkta transaktioner. De relativt hårda och systematiska rutiner som 

antogs har bidragit till att kriminella börjat vända sig till professionella yrkesutövare för 

att hitta nya metoder för penningtvätt. Sedan slutet av 1990-talet har det blivit allt mer 

vanligt att advokater, jurister, revisorer och andra experter blivit involverade. Då tekniken 

att utföra penningtvätt påtagligen ökat genom att använda icke finansiella institutioner får 

bland annat revisorer en mer utsatt roll. Det blir därför av stor betydelse att den här

- 2 - 


yrkesgruppen tillhör bekämpningen och har en förpliktelse för att förhindra penningtvätt 

(He, 2006). 

För att förebygga och bekämpa penningtvätt finns regelverk kring området med syfte att 

skydda det finansiella systemet och de företag som är kopplade till detta system 

(Revision – en praktisk beskrivning, 2006). Både Rikskriminalpolisen och Finanspolisen 

anser att det finns brister, dels i lagen och även i hur den efterlevs (Finanspolisens 

Årsrapport, 2007). Enligt lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av 

terrorism är revisorn skyldig att anmäla vid misstanke om penningtvätt. Lagen innehåller 

förpliktelser som revisorn ska beakta. Dessa är kundkännedom och rapporteringskrav 

(Lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism). För att 

förebygga penningtvätt spelar revisorn en viktig roll. Men att det finns en skyldighet för 

revisorn att rapportera misstänkta bedrägerier är ett känsligt ämne med tanke på 

förtroendet som ska finnas mellan revisorn och dess klient (Hellsberg, 2007). 

Enligt finanspolisens årsrapport 2007 har det blivit en kraftig minskning av andelen 

anmälda rapporter om misstänkt penningtvätt. Av de totalt 4 117 revisorer som 

Finanspolisen har identifierat som rapporteringspliktiga har endast fyra stycken gjort 

anmälan under 2007. Revisionsbranschen är ett betydelsefullt område för att förhindra 

penningtvätt. Detta för att revisorer anses vara den yrkeskategori som har kompetens till 

att upptäcka kontantintensiva branscher. Genom deras insikt i företagen kan de undersöka 

om en ovanligt hög intäkt sker i företagets näringsverksamhet, i förhållande till kostnader 

som finns i verksamheten (Finanspolisens Årsrapport, 2007). 

1.2 Problemdiskussion 

Med tanke på att antalet rapporterade fall av misstänkt penningtvätt har minskat ställer vi 

oss frågan om det finns en koppling mellan minskningen och revisorns rädsla att gå miste 

om sitt förtroende. Om revisorn rapporterar ett misstänkt brott kanske risken finns att 

klienten blir upprörd. Kan det då leda till att det finns en motvilja hos revisorn att 

rapportera, en motvilja som kan bygga på rädslan att förlora klienten. Eller kan den 

existerande motviljan resultera i bristande kunskap om penningtvätt. 

Det är uppenbart att det finns en konflikt mellan revisorns anmälningsskyldighet och 

skydd av sekretess mot sina klienter. Att finna en lämplig balans mellan dessa motstridiga 

intressen är problematiskt. Samtidigt som revisorn enligt lag måste anmäla misstanke om 

pennigtvätt måste revisorn även hålla på sekretessen gentemot sina klienter för att dessa 

inte ska gå miste om förtroendet. Det här förtroendet bygger på revisorns oberoende och 

expertis (Hellsberg, 2007). 

En ytterligare fundering är om Finanspolisen inte varit tydliga med sina krav och 

förväntningar på revisorns rapporteringsskyldighet kring penningtvätt. Råder det ett

- 3 - 


förväntningsgap som bygger på revisorns motvilja att rapportera och existerande 

förväntningar från myndigheten 1 . 

1.2.1 Problemformulering 

Från ovanstående bakgrund och diskussion har vi kommit fram till följande 

problemformulering, där fokus ligger på förväntningsgapet mellan revisorer och 

myndighet: 

• Hur förhåller sig revisorerna till sin anmälningsplikt? 

• Vad har Finanspolisen för förväntningar på revisorn? 

1.3 Syfte 

Syftet med studien är att undersöka hur revisorer förhåller sig till sin skyldighet att 

rapportera misstänkt penningtvätt samt myndighetens uppfattning och förväntning av 

revisorers anmälningsplikt. 

1.4 Avgränsning 

Studien avgränsas till att undersöka penningtvätt, då det är ett aktuellt och debatterat 

ämne inom ekonomisk brottslighet. Vi har valt att begränsa oss till att undersöka 

revisorers roll kopplat till bekämpning av penningtvätt. Vi har även valt att avgränsa oss 

till fyra intervjuer, varav tre har utförts på revisionsbyråerna KPMG, 

ÖhrlingsPriceWaterhouseCoopers och Ernst & Young. Vår fjärde intervju utfördes på 

Finanspolisen i Stockholm. 

1.5 Målgrupp 

Uppsatsen riktar sig främst till de myndigheter som arbetar med bekämpning av 

penningtvätt samt yrkesverksamma revisorer. Men även till övriga intressenter med 

intresse för penningtvätt. 

1 Med myndighet i den här uppsatsen avses Finanspolisen.

1.6 Fortsatt disposition 

- 4 - 


Kapitel två behandlar uppsatsens metodologiska ställningstaganden i form av val av 

uppsatsämne, vetenskapligt förhållningssätt, tillvägagångssätt, vetenskapligt 

angreppssätt, datainsamling, val av respondenter, intervjuteknik, metod för analys av 

datainsamling, källdiskussion samt giltighetsanspråk. 

Kapitel tre redogör för den teoretiska referensramen som först tar upp en introduktion till 

ekonomisk brottslighet. Därefter följer en utförlig beskrivning om penningtvätt, dess 

historia, metoder som karaktäriserar penningtvätt, utveckling av penningtvätt samt 

penningtvättslagen. I detta kapitel beskrivs även Finanspolisen och dess uppgift samt 

statistik kring penningtvätt. Sedan presenteras revision och revisorns roll. Kapitlet 

avslutas med förväntningsgapet mellan revisorer och Finanspolisen. 

Kapitel fyra presenterar uppsatsens empiriska studie i form av sammanställt material från 

våra respondenters åsikter. Empirin utgörs av intervjuer med tre revisorer och biträdande 

chef för Finanspolisen. 

Kapitel fem redogör för resultatet av uppsatsens studie i form av en analys. Analysen 

bygger på en koppling mellan den teoretiska referensramen och den empiriska studien. 

Kapitel sex är det avslutande kapitlet som presenterar uppsatsens slutsatser genom att 

besvara vår problemformulering med hjälp av analysen. Vidare ges en avslutande 

diskussion med egna tankar och förslag på vidare forskning kring ämnet.

2 Metod 

- 5 - 


I metodkapitlet redogörs för våra ställningstaganden för uppsatsens praktiska 

tillvägagångssätt. Följande områden presenteras: val av uppsatsämne, vetenskapligt 

förhållningssätt, tillvägagångssätt, vetenskapligt angreppssätt, datainsamling, val av 

respondenter, intervjuteknik, metod för analys av datainsamling, källdiskussion samt 

giltighetsanspråk. 

2.1 Val av uppsatsämne 

Ekonomisk brottslighet är ett aktuellt och viktigt ämne. Ett område inom den ekonomiska 

brottsligheten som har ökat kraftigt är penningtvätt. Bekämpningen av den här kategorin 

av brottslighet har pågått en längre tid, utan att flertalet anmälningsskyldiga yrkesgrupper 

insett innebörden. Då revisorer dagligen arbetar med företag har yrkesgruppen en stor 

förutsättning att upptäcka och förhindra penningtvätt. Trots det visar det sig att endast ett 

fåtal anmälningar har kommit in till Finanspolisen. Finanspolisen har förväntningar på 

revisorernas anmälningsskyldighet och därför tycker vi det är intressant att undersöka det 

förväntningsgap som uppstår mellan denna myndighet och revisorer. 

2.2 Vetenskapligt förhållningssätt 

Det vetenskapliga förhållningssättet i uppsatsen är av ett hermeneutiskt synsätt. Vi vill 

förstå innebörden av det förväntingsgap som uppstår mellan myndighet och revisorer 

kring penningtvätt. Vår uppsats bygger på tolkningar av insamlad empiri och kunskap 

erhållen från den teoretiska referensramen. Det innebär att vi har fördjupat oss genom 

inläsning av litteratur och därefter utfört empiriska studier. Då ingen given fakta finns 

utan tolkningar av insamlad information görs stämmer det överens med det 

hermeneutiska synsättet som Andersen skriver om (Andersen, 1998). 

2.3 Tillvägagångssätt 

En växelverkan mellan de två ansatserna deduktion och induktion utformar vårt valda 

tillvägagångssätt, vilket även benämns för abduktiv ansats. Vid uppsatsens 

tillvägagångssätt kan de här två skilda beskrivningarna av slutsatser urskiljas. Den 

deduktiva ansatsen utgår från redan befintlig teori för att sedan dra slutsatser i den 

undersökta empirin. Medan induktion innebär att empiriska studier utförs som sedan 

kopplas till teoretisk referensram (Johannessen, Tufte 2007). I vår uppsats avspeglar sig 

deduktion genom att vi har läst in oss på insamlad litteratur i den teoretiska

- 6 - 


referensramen. Litteraturen har sedan testats mot vår valda empiriska studie. Induktion 

har även tillämpats då vår empiriska studie har bidragit till tolkningen av slutresultatet. 

2.4 Vetenskapligt angreppssätt 

För att få en djupare förståelse för uppsatsämnet har vi utgått från en kvalitativ studie. 

Vår empiriska studie består av fyra personliga intervjuer, vilket gör att vi kommer 

närmare våra informationskällor och kan föra en diskussion med respondenterna. Ett 

alternativ till kvalitativ studie är kvantitativ studie. Men eftersom vi vill studera vårt 

problemområde närmare och mer ingående genom att lyfta fram problematiken mellan 

revisorers anmälningsplikt och Finanspolisens förväntningar är den kvalitativa studien att 

föredra. 

2.4.1 Kritik till kvalitativ metod 

Våra intervjuer genomfördes via personliga möten samt telefonintervjuer med fyra 

respondenter. Det är då viktigt att ha i beaktande att respondenterna inte var partiska och 

endast lämnade vinklad information utifrån eget intresse. Det är även viktigt att det var vi 

som styrde intervjuerna på det sätt att respondenterna besvarade samma frågor, det för att 

kunna göra en tillförlitlig bedömning och jämförelse. 

2.5 Datainsamling 

2.5.1 Primär data 

Det empiriska materialet utgörs av intervjuer med revisorer från KPMG, 

ÖhrlingsPriceWaterhouseCoopers (PwC) och Ernst & Young (E&Y) samt biträdande 

chef på Finanspolisen. 

Intervjuerna med våra respondenter har varit delvis strukturerade. Det innebär att vi 

använt oss av en i förväg sammanställd intervjuguide med 14 frågor. Frågorna bygger på 

samma struktur som den teoretiska referensramens rubriker. Guiden utformades genom 

att vi fastställde relevanta frågor kopplade till problemområdet. Vi har utformat två 

separata intervjuguider, en till revisorerna och en till Finanspolisen. Intervjufrågorna 

behandlar samma teman men är anpassade utefter respondenten. Vi valde medvetet att 

inte använda alltför strukturerade och fastställda frågor för att kunna få möjlighet till en 

djupare diskussion med respondenterna.

2.5.2 Sekundärdata 

- 7 - 


Vid tillämpning av sekundärdata är det viktigt med ett kritiskt förhållningssätt för att 

kunna lita på informationen och att den inte är vinklad (Lundahl & Skärvad, 1999). Den 

litteratur vi har använt är noga utvald efter relevans och trovärdighet. Det genom att 

använda författare som är trovärdiga inom problemområdet, studera tillförlitliga 

vetenskapliga artiklar från akademiska tidsskrifter samt studera artiklar och information 

från pålitliga elektroniska källor. Vi har använt oss av Högskolebiblioteket i Borås 

databas samsök för att få fram lämpliga vetenskapliga artiklar kring problemområdet. 

Genom sökmotorn Google har vi funnit intressanta tidningsartiklar från tillförlitliga 

tidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Böckerna vi har använt i 

uppsatsen är hämtade från Högskolebiblioteket samt ett fjärrlån från Storbritannien. 

2.6 Val av respondenter 

Anledningen till att revisorer från KPMG, PwC, E&Y valdes var på grund av att de är tre 

stora och väletablerade revisionsbyråer med god kunskap inom studiens problemområde. 

Vid val av respondenter tog vi kontakt med respektive byrå. Därefter fick vi förslag på 

lämpliga respondenter som vi kontaktade. En utav byråerna var svårare att få svar från, 

men vi fortsatte att söka vidare tills vi fick tag på en tillgänglig respondent för intervju. 

Våra respondenters erfarenhet kring anmälningsskyldigheten anser vi är god och kan 

därmed ge oss en insikt av situationen. Av praktiska skäl har vi valt två byråer i Borås 

och för att få ett bredare perspektiv inom revisionsbranschen har vi även valt en byrå i 

Göteborg. Vår respondent från KPMG vill vara anonym och kommer därför benämnas 

”X” samt ”respondent från KPMG”. Att vi valde en intervju med Finanspolisen beror på 

att det är den myndighet som arbetar med bekämpning av penningtvätt och som kan 

tillföra viktig kunskap till vår uppsats. 

2.7 Intervjuteknik 

Personliga intervjuer är den metod som har fått utgöra vår empiriska undersökning. 

Eftersom vi anser att intervjuer kan avspegla revisorers uppfattning om 

anmälningsplikten och Finanspolisens förväntningar på revisorer vid misstanke om brott. 

Vid varje intervjutillfälle har vi utgått från 14 i förväg formulerade frågor som är 

kopplade till problemområdet. Det för att få ut väsentlig information och därmed minska 

risken att vi hamnar utanför vårt undersökningsområde. Frågorna kategoriserades och 

fördes i diskussion med varje respondent vilket gav utrymme för öppna dialoger. 

Vi mailade ut våra intervjufrågor till samtliga respondenter innan intervjutillfällena för att 

de skulle få en möjlighet att förbereda sig inför intervjun. Det medförde även att 

intervjuerna effektiviserades och höll sig inom ramen. Intervjuerna med E&Y och PwC

- 8 - 


har utförts genom personliga möten på respektive kontor. Vi anser att vi då kommer 

närmare våra respondenter och kan analysera kroppsspråk samt reaktioner. Intervjun med 

Finanspolisen genomfördes via telefon med inspelning för att det inte fanns möjlighet att 

åka upp till Stockholm för ett besök. Även intervjun med KPMG i Göteborg utfördes via 

telefon. 

2.8 Metod för analys av datainsamling 

Vid varje intervjutillfälle har vi använt oss av en diktafon för att ordagrant kunna 

dokumentera våra konversationer med samtliga respondenter och därmed minska risken 

för feltolkningar. Materialet har transkriberats efter varje intervju då vi anser att vi 

fortfarande har intervjun färsk i minnet och även respondentens sinnestämning vid 

samtalet. Efter det sammanställdes varje intervju var för sig till vår slutliga empiri. I 

analyskapitlet har vi lyft fram respektive respondents åsikter kopplat till vår teoretiska 

referensram för att kunna urskilja våra slutsatser. 

2.9 Källdiskussion 

Vi har noggrant valt ut litteratur som vi anser vara trovärdig och relevant för uppsatsen. 

Det har vi gjort genom att använda oss av medgivna författare av litteratur och 

veteskapliga artiklar som har ett pålitligt akademiskt ursprung. Vi är medvetna om att 

flertalet artiklar har internationellt ursprung och att de återspeglar egna åsikter kring 

problemområdet vilket vi vill upplysa våra läsare om. 

2.10 Giltighetsanspråk 

För att kunna pröva frågeställningarna är det viktigt att informationen är användbar och 

pålitlig. Väsentligt är att informationen mäter det som ursprungligen är tänkt att mätas 

(Holme & Solvang, 1997). Det är viktigt att få en hög validitet i uppsatsen och det uppnås 

genom att mätning verkligen berör den aktuella problemformuleringen (Artsberg, 2005). 

Med validitet menas giltighet och relevans. Giltigheten innebär hur väl teorin stämmer 

överens med empirin och relevansen talar om hur relevant den insamlade empirin är i 

förhållande till valt problemområde (Andersen, 1998). För att försäkra att vår uppsats 

innehar godtagbar validitet har vi gjort rimlighetsbedömningar av våra resultat. Vid 

insamlandet av empiriskt material var det viktigt att respondenterna fick likartade frågor 

för att kunna jämföras. För att få svar på frågorna var vår uppgift att hålla oss till ämnet 

och se till att respondenterna inte kom in på sidospår. Vi anser att relevansen i uppsatsen 

är god då våra respondenter är kunniga inom området penningtvätt och revisorns 

anmälningsplikt.

- 9 - 


Reliabilitet avser den observerade informationens pålitlighet (Andersen, 1998). En 

förutsättning för validitet är att först uppnå reliabilitet och en hög reliabilitet uppnås 

genom att upprepade mätningar ger samma resultat (Johanessen & Tufte, 2002). Genom 

att på ett noggrant sätt bearbeta både teoretisk insamlad information och vårt empiriska 

material har vi eftersträvat god reliabilitet i uppsatsen och därigenom försökt få en hög 

tillförlitlighet.

3 Teoretisk referensram 

- 10 - 


Den teoretiska referensramen börjar men en kort introduktion av ekonomisk brottslighet 

för att ge läsaren en insikt om dess innebörd. Vidare läggs fokus på penningtvätt då det 

är uppsatsens huvudämne. Därefter beskrivs Finanspolisen och dess funktion, revision 

och revisorns roll samt förväntningsgapet mellan de båda parterna. 

3.1 Ekonomisk brottslighet 

Någon allmän definition av ekonomisk brottslighet finns inte och det är inget strikt 

juridiskt begrepp som finns i lagtext eller annan författning. Men begreppet används 

bland annat i lagstiftningsarbetet och inom kriminologin, det vetenskapliga studiet av 

brottsligheten (Magnusson & Sigbladh, 2001). 

Ekonomisk brottslighet är ett samlingsnamn för olika typer av brott. Bland de vanligaste 

kan nämnas skattebrott och bokföringsbrott men även förskingring, penningtvätt och 

mutbrott är exempel på vanligt förekommande ekonomisk brottslighet (Brå, 2009). 

Två beskrivningar av ekonomisk brottslighet ges nedan: 

”Ekonomisk brottslighet är brott som sker inom ramen för en näringsverksamhet 

eller som begås utanför näringsverksamheten och som är riktade mot centrala 

ekonomiska system som skatte- eller socialförsäkringssystemen” 

(Ekobrottsmyndigheten, 2009). 

”Systematisk brottslighet av ekonomisk karaktär inom legal näringsverksamhet, 

främst skattebrott, brott mot borgenärer, brott mot aktiebolagslagen (2005:551) 

och brott mot vissa andra lagar, t.ex. lagen (2005:377) om straff för 

marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument samt brott som gäller 

bedrägerier med EU-medel” 

(Nationalencyklopedin, 2009). 

För att räknas som ekonomisk brottslighet måste ett samband till näringsverksamhet 

finnas. Därför räknas inte enskilda personers förmögenhetsbrott eller till exempel 

skattebrott, som inte har någon koppling till näringsverksamhet, som egentliga 

ekonomiska brott. Inte heller brottslighet utövad som illegal näringsverksamhet, till 

exempel narkotikahantering, bordellverksamhet, häleri- och ockerverksamhet, 

vadhållning samt drivande av spel- eller spritklubbar hör till den egentliga ekonomiska 

brottsligheten. Den typen av brott benämns istället organiserad brottslighet. Men gränsen 

mellan de båda typerna har blivit alltmer otydlig och den internationella kopplingen till 

ekonomisk brottslighet har blivit påtagligare (Nationalencyklopedin, 2009). Den

- 11 - 


traditionella organiserade brottsligheten har infiltrerats alltmer med det lagliga 

företagsområdet men samtidigt behållit de kriminella värderingarna vilket har lett till att 

gränsen mellan organiserad brottslighet och ekonomisk brottslighet har suddats ut. Det i 

sin tur har bidragit till att fler brott begås av tungt belastade brottslingar (Magnusson & 

Sigbladh, 2001). 

Andelen anmälda brott styrs till stor del av hur aktiva myndigheterna är i sin 

kontrollverksamhet. Ekonomisk brottslighet förekommer ofta i branscher där mycket 

kontanter hanteras, till exempel taxi- och restaurangbranschen. Vanliga förekommande 

brott är oredovisade intäkter och svartarbete (Brå, 2009). 

Den ekonomiska brottsligheten riktas mot samhällets centrala ekonomiska system, till 

exempel skattesystemet eller socialförsäkringssystemet. Ekobrottsmyndigheten och 

Finanspolisen är två grupper som arbetar för att förhindra den här typen av brott. De har 

olika områden där Finanspolisen verkar för att förhindra och avslöja penningtvätt, 

penningförfalskning och terroristfinansiering (Polisen, 2008). 

På senare delen av 1970-talet inledde många länder, och då även Sverige, en 

kriminalpolitisk satsning för att bekämpa ekonomisk brottslighet. Satsningar gjordes 

genom utökning av resurser och prioriteringar angående förebyggande åtgärder och den 

brottsutredande verksamheten. Det gjordes även lagstiftningsåtgärder som exempelvis 

straffskärpningar (Nationalencyklopedin, 2009). 

Det ökade intresset för bekämpning av ekonomisk brottslighet kan vara en följd av att 

den här typen av brott avser stora penningbelopp, och är i en helt annan storleksordning 

än den traditionella brottsligheten. En uppskattning kan göras till att brottskostnader för 

stölder uppgår till några få miljarder kronor medan den svarta ekonomin motsvarar 

ungefär 5-10 procent av bruttonationalprodukten, det sammanlagda värdet av ett lands 

produktion av varor och tjänster under vanligen ett år. En uppskattning av Sveriges totala 

omfattning av ekonomisk brottslighet är svår. Men många experter anser den vara över 

100 miljarder kronor per år. Ett stort problem med ekonomisk brottlighet är att det leder 

till en stor omfördelning i ekonomin och att konkurrenssituationen blir snedvriden, vilket 

kan leda till att fördelnings- och jämnlikhetspolitik sätts ur spel (ibid). 

Inom den ekonomiska brottsligheten spelar internationaliseringen en stor roll. Det visar 

sig genom att kriminella utnyttjar globaliseringen och teknikutvecklingen för att kunna 

bedriva verksamhet oberoende av landgränser. Det leder till att illegala 

verksamhetsvinster kan tvättas i de internationella finanssystemen och sedan 

återinvesteras i korruption och i legala verksamheter (Magnusson & Sigbladh, 2001). 

Den italienske kriminalprofessorn Ernesto U. Savona (1999) menar att den internationella 

brottsbekämpningen står inför en utmaning gällande penningtvätt. Han menar att 

strategin att beslagta vinster måste fungera mer effektivt. Internet har en betydande roll 

och är ett tämligen nytt sätt för ett snabbt och anonymt informationsutbyte som möjliggör 

penningtransaktioner. Savona framför även att det är viktigt att bekämpa korruption då

- 12 - 


det är en grundläggande förutsättning för brottsligheten. Samtidigt är det viktigt att de 

professionella rådgivarna kontrolleras kontinuerligt, då de är en förutsättning för att 

brottslingarna ska kunna klara sig. Det är även nödvändigt med ett samarbete mellan 

stater samt mellan de självreglerande instanserna inom näringslivet (Savona, 1999). 

3.2 Penningtvätt 

3.2.1 Historia 

Pennigtvätt eller money laundering som det benämns i internationella termer härstammar 

från omkring tjugotalets USA. Vid den tiden började den amerikanska maffian investera 

stora summor i tvättautomater och endast kontantbetalning var aktuellt. Maffian lämnade 

stora delar av vinster från olika kriminella handlingar i affärerna och blandade på så vis 

svarta pengar med rena intäkter (Magnusson & Sigbladh, 2003). Begreppet penningtvätt 

användes till att beskriva den verksamhet som Al Capone införde på 1930-talet i USA. 

Det sägs att Capone var grundaren till tvättautomaterna där han gömde vinsterna från den 

illegala alkoholhandeln i bokföringen. Tidsepoken mellan åren 1920-1933 kallas för 

Alkoholförbudet och det var under den tiden förbjudet att bedriva försäljning av alkohol 

enligt lag (Hellsberg, 2007). 

Definitionen av penningtvätt har utvecklats med åren. I början omfattade begreppet ett 

fenomen som enbart sammankopplades med finansiella transaktioner i samband med 

ekonomisk brottslighet. Idag täcker definitionen av penningtvätt stora delar av olika 

ekonomiska transaktioner som genererar vinster från illegala verksamheter. Sådana 

verksamheter kan utgöras av skatteflykt och felaktig bokföring medan gärningsmännen 

kan bestå av potentiella individer eller företag, korrumperade tjänstemän, organiserade 

brottslingar och företag i så kallade skatteparadis (ibid). 

3.2.2 Definition 

Det finns ingen klar definition på penningtvätt då det finns ett antal olika former och 

metoder att utföra sådan brottslighet (Hellsberg, 2007). En vanlig definition är: 

”Med penningtvätt avses åtgärder i syfte att dölja eller omsätta pengar eller andra 

tillgångar från brottslig verksamhet” 

(Magnusson & Sigbladh, 2003). 

Enligt lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism lyder 

definitionen: 

a) sådana åtgärder med brottsligt förvärvad egendom, som kan medföra att 

egendomens samband med brott döljs, att den brottslige får möjlighet att undandra

- 13 - 


sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras, samt sådana 

åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller brukande av 

egendomen, 

b) sådana åtgärder med annan egendom än som avses i a, om åtgärderna är 

ägnade att dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning. 

Penningtvätt är den teknik som gör det möjligt för kriminella att använda illegala vinster i 

vardaglig konsumtion. Ett annat sätt är att utföra investeringar, utan direkt koppling till 

den bakomliggande brottslighet som genererat vinsterna. Det innebär att pengar som 

kommer från brottslig verksamhet genom olika transaktioner kan omvandlas till 

tillgångar. De kan i sin tur redovisas öppet, som om de framkommit genom vanlig 

affärsverksamhet. Det leder till att illegala svarta pengar kan förvandlas till legala vita 

pengar (Penningtvätt, 2009). 

Penningtvätt kan liknas vid en process i fem steg; brott, brottsvinster, integrering, 

skiktning och slutligen konsumtion/investering. Med hjälp av kontakter, inflytande eller 

kontroll över företag inom den finansiella sektorn underlättas transaktionerna. Dessutom 

kan brottslingarna även ta hjälp av ett företag som använder sig av det finansiella 

systemets tjänster. Genom metoden kan vinsterna utnyttjas legalt trots deras ursprungliga 

härkomst (Finanspolisens Årsrapport, 2007). 

Penningtvätt förekommer ofta internationellt. Nästan alla illegala transaktioner sker i 

form av kontanta medel där handlingar eller bevis inte förekommer vilket då försvårar 

möjligheten att spåra pengarnas ursprung (Schneider & Windischbauer, 2008). Tvättade 

pengar har sitt ursprung från olika typer av brott som exempelvis narkotikabrott, 

skattebrott, utpressning, människosmuggling, rån, bedrägerier, förskingring samt 

vapenhandel (Finanspolisens Årsrapport, 2007). Den svenska lagstiftningen om 

penningtvätt har påverkats av beslut från flera internationella organ och andra globala 

organisationer världen över. EU-direktiven innehåller viktiga hänvisningar som har en 

bakomliggande påverkan på lagen. Financial Action Task Force on Money Laundering, 

(FATF), är det världsledande organet med tydliga rekommendationer för bekämpning av 

penningtvätt. Även revisorn har en viktig roll vid bekämpningen med tre huvuduppgifter; 

skyldighet att identifiera, kundkännedom och rapportering av misstänkta transaktioner 

(Hellsberg, 2007).

3.2.3 Metoder som karaktäriserar penningtvätt 

- 14 - 


Internet, ett kontantlöst samhälle och andra nya tekniker gynnar ekonomisk tillväxt, men 

samtidigt utnyttjas den nya teknologin av penningtvättutövarna. Internetbanker och 

elektroniska transaktioner leder till att det blir mer invecklat vid kundidentifikation (He, 

2006). 

Banker förknippas ofta som utsatta för penningtvätt. Det för att pengar kan placeras och 

omsättas till resecheckar, värdepapper etc. Banker utnyttjas även för elektronisk 

överföring av pengar till andra konton i utlandet. Oftast placeras brottsliga pengar i 

separata konton för att undvika uppmärksamhet och misstankar hos personalen 

(Magnusson & Sigbladh, 2003). Metoden benämns smurfing och då delas transaktionen 

upp i flera delar. Det medför att risken för att bli upptäckt minskar. Även olika finansiella 

institutioner kan användas för att den enskilda institutionen inte ska bli misstänksamma 

(He, 2006). 

Hawala banking är den internationella benämningen på det informella banksystemet som 

har sitt ursprung från södra Asien (Odermalm Schei, 2008). Hawala fungerar inte som en 

vanlig bankrörelse utan är en tjänst som används till att underlätta internationella 

överföringar mellan vistelseland och hemland. Tekniken används främst av etniska 

minoriteter och bygger på ett förtroende mellan parterna., de så kallade Hawalaagenterna. 

Systemet har uppmärksammats på flera håll men främst i de asiatiska länderna där 

behovet är som störst då valutaförsändelser i de här länderna är förenade med 

restriktioner (Magnusson & Sigbladh, 2003). Hawala banking innebär låga 

transaktionskostnader och kan därmed även användas till överföring av legala pengar 

samt illegala penningtransaktioner som penningtvätt, smuggelaffärer etc. Eftersom de 

inblandade personerna i affären är anonyma kan transaktioner inte spåras på grund av att 

betalningen sker i form av guld eller varor. Hawalatjänsten är inte brottslig eller på något 

sätt olaglig för de enskilda individer som utnyttjar tjänsten utan enbart om den används i 

brottsliga syften (Jönsson, 2009). 

Smuggling är en utav de vanligaste metoder till att transportera illegala pengar från 

brottslig verksamhet. Syftet är att transportera dessa till ett annat land exempelvis ett 

skatteparadis. Det sker ofta genom transporter som flyg, fartyg, bilar och bussar och där 

penningtvättaren placerar pengarna gömda i väskor eller direkt på kroppen i sedelfickor. 

Smuggling kan även ske genom postsystemet eller instoppade i mjuka leksaker 


Penningtvätt kan även ske med hjälp av växelkontor där stora summor kontanter växlas 

in till utländska valutor. Vid försäljning av narkotika kan en mängd mindre valörer växlas 

till utländsk valuta, i större valörer. Därefter växlas sedlarna tillbaka till ursprunglig 

valuta i ett lokalt bankkontor för att dölja misstankar om brottslighet (ibid).

- 15 - 


Ytterligare en metod som kan användas vid penningtvätt är vinstkuponger från allmänna 

lotterier och travtävlingar. Metoden sker i form av att penningtvättutövaren erbjuder 

”vinnaren” vinstpengarna och dessutom 10-15 procent extra av vinsten i utbyte mot 

lotten. Då förvandlas brottsligheten till legitima vinstpengar (ibid). 

Aktiemäklare kan vara till stor hjälp för penningtvättaren då det på investeringskonton 

kan finnas större summor utan att det anses anmärkningsvärt för banker. Aktiemäklare 

kan dessutom investera penningtvättutövarens illegala pengar i olika officiella 

värdepapper och därmed legitimera brottsvinster (ibid). 

Andra former av legala placeringar är investering i fastigheter och köp av företag. I en del 

företag kan kontanta transaktioner döljas för att erhålla brottsliga vinster. Exempel på 

företag är restauranger, pizzerior, frisörsalonger och biltvättar (ibid). 

3.2.4 Utveckling av penningtvätt 

Ett vanligt tillvägagångssätt bland brottslingar är att i allt större omfattning undvika 

banker och växlingskontor när de vill omvandla till legala pengar. Brottslingarna vänder 

sig gärna till butiker och kiosker, som vid sidan om sin verksamhet även utgör agenter för 

företag som transporterar pengar till utlandet. Ytterligare en trend bland brottslingar är att 

de införskaffar sig factoringbolag, vilket innebär att fordringar köps av bolag som har 

dålig likviditet. Då de här bolagen är i behov av snabba pengar sker det ett enkelt utbyte 


Ett tredje förekommande vid penningtvätt är att tillgångar förflyttas till så kallade 

”skatteparadis”, vilket innebär att de länder vars lagstiftning och skatteregler ger tillåtelse 

till att utländskt kapital får fristad i landet. Banker i länder med skatteparadis saknar 

kontroll av penningtvätt och transaktionen kan därmed inte spåras (ibid). 

3.2.5 Penningtvättslagen 

Med tanke på ökad ekonomisk brottslighet antog EU sitt första direktiv om åtgärder mot 

penningtvätt år 1991. Direktivet implementerades först år 1994 i svensk lag med 

benämningen lagen om åtgärder mot penningtvätt. Sju år senare genomfördes en ändring 

av direktivet vilket innebar att fler fysiska och juridiska personer skulle omfattas av lagen 

som trädde ikraft den 1 januari 2005. De uppräknade personerna är bland annat revisorer, 

advokater och fastighetsmäklare (Regeringskansliet, 2009). Numera finns ett tredje 

penningtvättsdirektiv, som trädde i kraft den 26 oktober 2005, med syftet att förhindra 

och motverka att det finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt och finansiering av 

terrorism. Direktivet innehåller fyrtio rekommendationer om åtgärder mot penningtvätt

- 16 - 


från det internationella organet Financial Action Task Force on Money Laundering, som 

bilades år 1989 av de sju medlemsländerna 2 i G7-gruppen (Finansinspektionen, 2008). 

Den 15 mars 2009 implementerades en ny lag om penningtvätt i Sverige, lag (2009:62) 

om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Lagen innebär att banker och 

andra finansiella system måste utföra hårdare identitetskontroll och ifrågasätta pengars 

ursprung. Den nya penningtvättslagen grundar sig på EU:s tredje penningtvättsdirektiv 

och omfattar även företag och yrkesgrupper utöver den finansiella sektorn såsom 

revisorer, advokater, fastighetsmäklare, skatterådgivare och auktionsföretag med 

försäljning som överstiger 15000 euro i kontanter (Svenska Bankföreningen, 2009). 

Alla fysiska och juridiska personer som erbjuder tjänster som riskerar att utsättas för 

penningtvätt ska enligt penningtvättslagen granska och rapportera de transaktioner som 

förväntas utgöra penningtvätt. De verksamheter som omfattas är följande: 

• Auktionsföretag • Handel med ädelstenar och ädelmetaller 

• Bank & Finans • Kreditmarknadsbolag 

• Betalningsförmedling • Livförsäkringsrörelse 

• Bilhandlare (handel med transportmedel) • Pensionsstiftelse 

• Casino • Revisorer 

• Fastighetsmäklare • Skatterådgivare 

• Fondbolag • Valutaväxling 

• Försäkringsförmedlare • Verksamhet för utgivning av elektroniska 

• Handel med antikviteter och konst pengar 

• Handel med skrot • Värdepappersrörelse 

(Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism). 

3.3 Revisorns anmälningsplikt 

Oegentligheter är svåra att upptäcka och det finns ingen garanti för att alla oegentligheter 

kommer fram. Det är särskilt svårt att upptäcka avsiktliga felaktigheter som utförts av 

personer i företaget som behärskar det interna kontrollsystemet (Revision – en praktisk 

beskrivning, 2006). 

I penningtvättslagen föreskrivs vissa företag att kontrollera sina klienters identitet och 

anmäla vid misstankar om brottliga vinster till Finanspolisen. På begäran har företagen 

skyldighet att lämna uppgifter till Finanspolisen. Det kan ha stor betydelse vid utredning 

av penningtvätt. Det företag som inte fullgör anmälningsplikten löper risk att åtalas för 

häleri (Magnusson & Sigbladh, 2003). 

2 

USA, Japan, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien, Canada. Nu ingår även Ryssland i samarbetet. 

(Nationalencyklopedin, 2009-05-12)

- 17 - 


Revisorn har i uppgift att bedöma risken för oegentligheter i sitt uppdrag. Revisorn har 

även en anmälningsplikt vid misstankar om ekonomisk brottslighet vars karaktär kan 

skada företaget eller andra intressenter. Ofta är misstankarna riktade mot företagets 

styrelseledamot eller verkställande direktörens handlingar i verksamheten (Revision – en 

praktisk beskrivning, 2006). 

På grund av införandet av lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering 

av terrorism har ändringar gjorts i aktiebolagslagen (2005:551). 

3 kapitel 1 § En verksamhetsutövare ska granska transaktioner för att kunna 

upptäcka sådana som den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett 

led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om misstanke efter närmare 

analys kvarstår, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt 

eller finansiering av terrorism utan dröjsmål lämnas till Rikspolisstyrelsen. 

En verksamhetsutövare ska avstå från att utföra transaktioner som den misstänker 

eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av 

terrorism. Om det inte är möjligt att låta bli att utföra en misstänkt transaktion, 

eller om den vidare utredningen annars skulle kunna försvåras, får transaktioner 

utföras och uppgifter lämnas omedelbart i efterhand. 

(Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism). 

9 kapitel 42 § En revisor ska vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han 

eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den 

verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig 

till brott. 

Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första stycket bör 

föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt 3 kap. 1 § lagen (2009:62) 

om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock åtgärder 

enligt 43 och 44 §§ inte vidtas. Lag (2009:76) 

9 kapitel 43 § En revisor som finner att det föreligger sådan brottsmisstanke som 

avses i 42 § ska utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser. 

Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att styrelsen inte 

skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med anledning av underrättelsen 

eller en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot 

syftet med underrättelseskyldigheten. Lag (2009:76) 

9 kapitel 44 § Senast fyra veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 43 § 

första stycket skall revisorn avgå från sitt uppdrag.

- 18 - 


Vad som sägs i första stycket om avgång och anmälan gäller inte om 

1. den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga 

verkningar av gärningen har avhjälpts, 

2. det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare, eller 

3. det misstänkta brottet är obetydligt. 

I de fall som avses i 43 § andra stycket skall revisorn, om anmälan om det 

misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet eller åklagare, utan 

oskäligt dröjsmål avgå från sitt uppdrag och lämna en sådan handling som anges i 

första stycket. 

(ABL 2005:551). 

3.4 Finanspolisen 

Finanspolisen tillhör kriminalunderrättelsetjänsten vid Rikskriminalpolisen och 

verksamheten bedrivs i nära samarbete med främst Ekobrottsmyndigheten. Finanspolisen 

har det nationella ansvaret för områdena: 

• penningtvätt 

• ekonomisk underrättelsetjänst 

• terroristfinansiering 

• penningförfalskning och andra falska betalningsmedel 

• miljöbrott 

Målet med verksamheten är att förebygga och avslöja ovanstående brott. Finns det en 

skälig misstanke överlämnas ärendet till polis- och åklagarmyndighet för 

förundersökning. Det är Finanspolisen som är den yttersta mottagaren av transaktioner 

som med goda skäl misstänks utgöra penningtvätt från anmälningsskyldiga företag som 

exempelvis revisionsbyråer (Polisen, 2009). Samarbetet mellan företag och 

Finanspolisen måste vara väl fungerande för att bekämpningen av penningtvätt ska vara 

effektiv (Finanspolisens Årsrapport, 2007). 

Finanspolisen har utformat och infört metoder för att underlätta bekämpning av 

penningtvätt. Ett sätt är att kontinuerligt tillämpa möjligheterna att spåra, säkra och 

förverka brottsvinster vid brottslighet. En annan metod är att kontinuerligt dokumentera 

brottsvinster som disponeras av misstänkta personer (ibid). 

För att få en effektiv och verkningsfull bekämpning av penningtvätt är det en 

förutsättning med ett väl fungerande samarbete mellan det privata och offentliga. 

Finanspolisens samverkan med den privata sektorn sker i huvudsak genom samordnade 

seminarier i branscher där syftet är kunskapsöverföring till bland annat revisorer (ibid).

Figur 1 - Rikskriminalpolisens organisation 

Källa: Öhlander (2003) 

- 19 - 


Rikskriminalpolisen är den enhet som styr över Kriminalunderrättelsetjänsten. 

Finanspolisen är en utav de sektioner som ingår i Kriminalunderrättelsetjänstens 

organisation (Öhlander, 2003).

3.4.1 Finanspolisens statistik över penningtvättsrapportering 

Figur 2 - Penningtvättsrapporter 

Källa: Finanspolisen Årsrapport (2007) 

- 20 - 


Finanspolisen har sammanställt antalet misstänkta penningtvättsrapporter enligt 

diagrammet ovan. Den tidigare kraftiga ökningen beror på att bankerna har ökat sin 

förmåga att upptäcka penningtvätt. Men på grund av ändrade rapporteringsrutiner hos 

växlingsföretagen under år 2006 har det skett en minskning av penningtvättsrapportering 

(Finanspolisens Årsrapport, 2006). År 2007 rapporterades 6040 misstänkta fall av 

penningtvätt, vilket visar på en minskning från tidigare år. Minskningen beror på ändrade 

rapporteringsrutiner hos en av bankerna (Finanspolisens Årsrapport, 2007). 

Figur 3 - Geografisk spridning av penningtvättsärenden 2007 

Källa: Finanspolisen Årsrapport (2007)

- 21 - 


Cirkeldiagrammet visar att mer än hälften av de misstänkta penningtvättrapporterna 

kommer från Stockholmsregionen. I jämförelse med år 2006 har siffrorna inte förändrats 

(Finanspolisens Årsrapport, 2007). 

Penningtvättsrapportörer 

uppdelade enligt 

Lag (1993:768) om åtgärder 

mot penningtvätt §1-2 

Antal 

penningtvättrapporter 

per bransch 

Antal fysiska 

och juridiska 

personer som 

rapporterat 

Antal 

rapporteringspliktiga 

fysiska och juridiska 

personer 

Annan finansiell verksamhet 7 3 148 

Auktionsföretag 0 0 300 

Bank & Finans 1310 27 126 

Betalningsförmedling 944 5 42 

Bilhandlare (handel med 

transportmedel) 2 1 1000 

Casino 78 1 1 

Fastighetsmäklare 0 0 6100 

Fondbolag 0 0 117 

Försäkringsförmedlare 1 1 922 

Handel med antikviteter och 

konst 0 0 150 

Handel med skrot 0 0 86 

Handel med ädelstenar och 

ädelmetaller 0 0 1000 

Kortföretag (ej anmälningspliktigt 

företag) 1 1 0 

Kreditmarknadsbolag 0 0 67 

Livförsäkringsrörelse 0 0 142 

Pensionsstiftelse 0 0 79 

Revisorer 11 4 4117 

Skatterådgivare 0 0 159 

Valutaväxling 3610 9 43 

Verksamhet för utgivning av 

elektoniska pengar 0 0 3 

Värdepappersrörelse 5 2 156 

Övriga, icke rapporteringspliktiga 71 1 0 

SUMMA 6040 52 14758 

Figur 4 - Rapportering per bransch 

Källa: Finanspolisen Årsrapport (2007) 

Tabellen visar att 52 av samanlagt 14 758 rapporteringspliktiga har anmält misstänkta 

penningtvättsbrott. Det är endast 0,4 procent som uppfyllt sin anmälningsplikt. Det finns 

totalt 4117 rapporteringspliktiga revisorer och enbart fyra revisorer har rapporterat 

misstänkt penningtvätt (Finanspolisens Årsrapport, 2007).

3.5 Revision 

- 22 - 


Det finns belägg för att revision har förekommit i Sverige redan på 1700-talet och sedan 

år 1895 har revisionen varit lagstadgad i aktiebolag. Revisionens moderna utformning har 

sin grund i 1944 års aktiebolagslag (Nationalencyklopedin, 2009). 

I de företagsformer där ägaransvaret är begränsat finns det krav på hur företagets resultat 

och ställning ska redovisas externt. I aktiebolag har ägarna endast ansvar för insatt kapital 

och därför måste företagets olika intressenter kunna lita på att korrekt ekonomisk 

information lämnas (Revision – en praktisk beskrivning, 2006). Målet med lagstadgad 

revision i Sverige är att revisorn ska lämna en revisionsberättelse (RS ordlista, 2008). 

Vilken efter varje räkenskapsår ska lämnas till bolagsstämman (ABL). Både 

årsredovisningen och revisionsberättelsen ligger till grund som beslutsunderlag för 

företagets intressenter (Revision – en praktisk beskrivning, 2006). 

Revisorn väljs av företagets bolagsstämma och ska granska bolagets årsredovisning och 

bokföring samt styrelsens och VD:s förvaltning (ABL). Granskningen ska underlätta 

upptäckten av eller förebygga olagliga och på annat sätt oförsvarliga förvaltningsåtgärder 

(Regeringens proposition, 1997/98:99). Granskningen ska vara grundlig och omfatta det 

som god revisionssed kräver (ABL). Med god revisionssed avses här att revisorns 

granskning får växlande omfattning och betydelse beroende på bolagens varierande 

förhållanden. Det innebär även att granskningen allteftersom kan anpassas efter 

utvecklingen av praxis som sker inom området (Regeringens proposition). Det ger 

trovärdighet till företagets finansiella information (Revision – en praktisk beskrivning, 

2006). Revisorn är inte ansvarig för att förhindra oegentligheter och fel i 

årsredovisningen, men ska ändå beakta risken för felaktiga uppgifter. Med oegentlighet 

avses en avsiktlig handling av en eller flera personer i företagsledningen, anställda eller 

tredje part som resulterar i att årsredovisningen blir felaktig (RS 240). 

Revision baserar sig på att det finns ett förtroende mellan revisorn och dess klienter och 

förtroendet uppnås genom kompetens, oberoende och tystnadsplikt. De här kraven finns 

bland annat reglerade i aktiebolagslagen och i revisorslagen (Revision – en praktisk 

beskrivning, 2006). 

3.5.1 Revisorns roll 

Revisorns största uppgift är att kvalitetssäkra information och utgör därmed en nödvändig 

och viktig funktion. Tillförlitlig information krävs för att näringslivet och samhället ska 

fungera, därför är revision en viktig process (Johansson, Häckner & Wallerstedt, 2005). 

Revisorn kan inta olika roller som exempelvis att utöva kontroll och ge råd, utföra 

arbetsuppgifter på uppdrag av sina klienter samt upptäcka eventuella oegentligheter 

(Hellsberg, 2007). Det är de starka ledorden oberoende, objektivitet och integritet som

- 23 - 


har givit legitimitet åt revisorsprofessionen. När det förekommer tvivelaktigheter om 

hållbarheten och verklighetsförankring i ledorden finns det anledning till reflektion och 

eftertanke (Johansson, Häckner & Wallerstedt, 2005). 

Det finns en förväntning om att en kvalificerad revisor ska kunna upptäcka oegentligheter 

och bedrägerier i sitt uppdrag. Ett motiv till det är att en effektiv och sakkunnig revision 

har stor betydelse när det gäller att förhindra och motverka den ökade ekonomiska 

brottsligheten. Utvecklingen inom revisorsyrket har förändrats och blivit alltmer 

komplex. Effekterna av ett utökat ansvar hos revisorn och myndighetens förväntningar 

kan diskuteras. Den oklara frågan bildar ett så kallat förväntningsgap som existerar när 

skilda uppfattningar uppstår mellan parterna (ibid). 

Revisorernas expertis ligger till grund för konstaterandet att de i större utsträckning blir 

utnyttjade och utsätts för penningtvätt. Det beror på att penningtvätt är en mycket 

komplex rörelse som är invecklad för en vanlig kriminell person att utföra och vänder sig 

då till experter för att få hjälp att minimera misstanke kring brottet. Även om revisorer 

inte medvetet hjälper till kan de genom sitt yrke oavsiktligt delta i tvättning. På grund av 

att de tillhandahåller tjänster med stark koppling till ekonomiska aktiviteter (He, 2006). 

Om revisorerna arbetar aktivt mot penningtvätt finns det en stor fördel gentemot 

exempelvis banker då de får god insikt i företags ekonomiska förhållanden. De har 

möjlighet att granska alla transaktioner, avtal etc. Deras möjlighet att se företagets helhet 

och inte endast en enstaka transaktion gör att revisorn har bättre förutsättning att 

upptäcka och rapportera penningtvätt (Johansson, Häckner & Wallerstedt, 2005). 

3.5.2 Revisorns oberoende 

Det faktiska oberoendet baseras på att revisorns åsikt inte äventyras av inflytanden som 

påverkar det yrkesmässiga och professionella omdömet samt inte påverkar själva 

agerandets integritet och opartiskhet. Det synbara oberoendet innebär att en kunnig 

person ska undvika förhållanden som gör att oberoendet äventyras (EtikR 1 Yrkesetiska 

regler, 2008). 

Det finns en hög grad av förtrolighet mellan revisorn och företaget. Revisorn måste vara 

oberoende i sitt uppdrag för att kunna bekräfta tillförlitligheten i informationen och 

upprätta en fullgod revision (Revision – en praktisk beskrivning, 2006). Användarna av 

den finansiella rapporten ska kunna lita på att revisorn varit oberoende i sin granskning 

av informationen. Det finns faktorer som kan påverka revisorns oberoende vilket gör att 

det strider mot oberoenderegeln. Exempelvis myndigheters förväntan på revisorns 

anmälningsskyldighet, vilket kan innebära en gränsdragning mellan vad som är tillåtet 

och icke tillåtet för att inte riskera revisorns oberoende (Hellsberg, 2007).

3.5.3 Tystnadsplikt 

- 24 - 


I ett flertal länder existerar tystnadsplikten (He, 2006) och är en grundläggande 

förutsättning för att en uppdragsgivare ska känna förtroende för revisorn. Enligt god 

yrkessed gäller tystnadsplikten även efter det att uppdraget har upphört. Någon total 

tystnadsplikt finns inte utan den kan brytas i de situationer när revisorn har skyldighet att 

lämna information enligt författningsbestämmelse, med stöd av god yrkessed eller efter 

behörigt tillstånd. Situationerna leder ofta till svåra överväganden i frågor där rättsläget är 

oklart. Det är då av stor betydelse att revisorn väl dokumenterar sina överväganden 

(EtikR 1 Yrkesetiska regler, 2008). 

Enligt revisionslagen får revisorn inte obehörigen lämna upplysningar till någon som 

saknar rätt att få kännedom om företagets angelägenheter om det kan vara till skada för 

företaget (1999:1079, Revisionslag). På begäran ska revisorn däremot lämna 

upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under 

förundersökning i brottmål (ABL). Om revisorn under revisionen påträffat 

omständigheter som kan tyda på penningtvätt får tystnadsplikten brytas då det finns 

skyldighet att underrätta Finanspolisen (EtikR 1 Yrkesetiska regler, 2008). 

Enligt revisorslagen får en revisor inte, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta 

för någon annan, använda uppgifter som revisorn har fått i sin yrkesutövning. Revisorn 

får inte heller avslöja sådana uppgifter till obehöriga. Revisorn skall se till att 

medhjälpare till honom eller henne följer bestämmelserna (2001:883, Revisorslag). 

För att ha möjlighet att granska bolaget är det av väsentlighet att revisorn får tillgång till 

nödvändiga uppgifter och information. Om inte tystnadsplikten existerat hade revisorn 

haft svårare att sköta sitt arbete. Det får därför inte förekomma några misstankar om att 

uppgifterna skulle föras vidare (Revision – en praktisk beskrivning, 2006). 

Tystnadsplikten kan utnyttjas av oärliga personer då de inte behöver oroa sig för att 

uppgifter läcker ut (He, 2006). Att rapportera till myndigheterna innebär rapportering till 

utomstående och därmed ett brott mot tystnadsplikten. Då sekretessen betraktas som en 

hörnsten kan avvikelser endast ske om tunga argument finns, vanligtvis genom 

lagstiftning (Hellsberg, 2007). 

I vissa fall kan tystnadsplikten bli ett hinder för revisorn då exempelvis möjligheten att 

försvara kritik från massmedia genom att förklara det verkliga förhållandet inte kan göras 

(Revision – en praktisk beskrivning, 2006). Det är uppenbart att det finns en konflikt 

mellan bekämpningen av penningtvätt och skyddet av revisorns tystnadsplikt (He, 2006). 

Skyldigheten som finns för revisorn att rapportera till myndigheter kan leda till att 

förhållandet mellan revisorn och klienten på ett oönskat sätt förändras (Hellsberg, 2007). 

Behovet att bekämpa penningtvätt står i konflikt med den förmån tystnadsplikten ger i 

kommunikationen mellan revisorer och deras klienter (He, 2006).

3.6 Förväntningsgap 

- 25 - 


En fråga som är aktuell i revisionsdebatten är det så kallade förväntningsgapet 

(Johansson, Häckner & Wallerstedt, 2005). Förväntningsgapet speglar en upplevd 

skillnad mellan vad någon förväntar sig av andra och vad denne personligen upplever ska 

motpresteras (Zikmund, 2008). Ett förväntningsgap inträffar då det uppstår skilda 

meningar mellan förväntning på vad revisionen ska leverera och vad den i själva verket 

levererat. Sett utifrån olika perspektiv innebär det att revisorer och allmänheten har olika 

uppfattningar om revisorns roll, revisionens innebörd och revisorns skyldigheter 

(Johansson, Häckner & Wallerstedt, 2005). Klienter och myndigheter är två exempel på 

grupper som förväntar sig att revisorer, med sin auktoritet, tar stort ansvar för att 

upptäcka bedrägerier under revisionen (Zikmund, 2008). 

Liggio var först med att införa begreppet förväntningsgap, där han definierade det som 

skillnaden mellan olika förväntade resultat från oberoende revisorer och användare av 

finansiella rapporter (Fadzly & Ahmad, 2004). Koh & Woo (1998) skriver i sin artikel att 

förväntningsgapet uppstår från en kombination av överdrivna förväntningar och en 

otillräcklig prestationsförmåga hos revisorer (Koh & Woo, 1998). 

Det finns olika typer av förväntningsgap. Ett exempel handlar om i vilken omfattning 

revisorn ska rikta in sig på att upptäcka förskingringar och oegentligheter i företagets 

redovisning. Intressenter förväntar sig att revisorn har som uppdrag att upptäcka 

bedrägerier men revisorns huvuduppgift är i själva verket att ge sin åsikt om företagets 

redovisning ger en rättvisande bild av företaget eller inte. Ett annat exempel på 

förväntningsgap handlar om revisorns magra rapportering. Det finns en efterfrågan om en 

utförligare rapportering men det skulle även betyda att revisorer får mer att stå till svars 

för (Johansson, Häckner & Wallerstedt, 2005). 

Förväntningsgapet kan uttryckas av två variabler; revisorns möjlighet att upptäcka 

bedrägerier och insatserna revisorn gör för att upptäcka. En revisor kan behärska 

förmågan och ha kunskap att upptäcka bedrägerier, men väljer att göra genvägar eller 

ignorera uppenbara signaler av möjlig illegal verksamhet. Det kan också vara tvärtom, att 

flera sätt används för att försöka kämpa mot bedrägerier men att det är brist på kunskap. 

Det är faktorer som vidgar förväntningsgapet (Zikmund, 2008). 

En undersökning har gjorts i USA avseende skillnader mellan uppfattningar om revisorns 

upptäckter och plikt att avslöja samt de förväntningar som finns hos användare av 

finansiella rapporter. Undersökningen visade att det råder meningsskiljaktigheter på 

förtroendet mellan revisorer och användare av finansiella rapporter, i den utsträckning 

som revisorer bär ansvaret att upptäcka oegentligheter och illegala handlingar. 

Användarna anser att revisorer ska bära ett större ansvar för upptäckter av bedrägerier i 

företag än vad de gör idag (Koh & Woo, 1998).

4 Empiri 

- 26 - 


I empirin återges våra respondenters åsikter. Vi inleder med en kort beskrivning om varje 

respondent och därefter är respektive respondents åsikter kategoriserade utefter 

penningtvätt samt anmälningsplikt. Våra intervjufrågor finns bifogade till uppsatsen. 

4.1 Ernst & Young 

Plats: Ernst & Young, Borås 

Respondent: Anders Willforss 

Datum: 2009-04-22 kl: 8:30-9:30 

Willforss är civilekonom och har studerat i Skövde, Göteborg och Canada. Han har 

arbetat på Ernst & Young (E&Y) sedan år 1996 och blev auktoriserad revisor år 2002. På 

grund av sin erfarenhet inom branschen anser vi att han kan bidra med relevant 

information för vår uppsats. 

4.1.1 Penningtvätt 

Willforss har personligen inte märkt någon markant ökning av penningtvätt, men han 

anser att området har fått mer uppmärksamhet och en större medvetenhet om problemet 

existens. Han menar att revisorer tidigare fokuserat mer på de intäkter som fattas, det vill 

säga för låg bruttovinst i företaget, men nu är de även mer observanta på om det är 

ovanligt höga bruttovinster som redovisats. Däremot ser Willfors inget samband mellan 

förändrat beteende och lagen om penningtvätt, utan han menar att det istället är 

tidsaspekten som har påverkat revisorer. 

En fördel som Willforss nämner är att det finns en valmöjlighet för revisorer när det 

gäller vilka klienter de vill samarbeta med. Vissa branscher är de mer restriktiva mot, 

exempelvis restaurangbranschen. Han förklarar att de på så sätt undviker att utsättas för 

svåra situationer, exempelvis kontanthandeln vilken alltid är komplicerad att granska. 

Han nämner även att de använder sig av ett så kallat QRM-system, Quantitative Risk 

Management. Det är ett system där revisorer bland annat dokumenterar varför de valt att 

anta en viss klient. I samband med dokumentationen är det obligatoriskt att beakta 


Personligen har Willforss aldrig rapporterat misstanke om penningtvätt eftersom han 

anser att en misstanke inte är tillräcklig, han vill vara relativt säker. Han berättade om ett 

fall där Willfors och hans klient tillsammans undersökte en underleverantör till klienten. 

De båda ansåg att siffrorna såg märkliga ut, med ovanligt höga intäkter. Willforss

- 27 - 


genomförde dock inte någon anmälan. Det på grund av att han inte ansåg sig ha 

tillräckligt goda grunder för att göra en misstänkt rapport. Han påpekade även att de som 

utför illegal verksamhet är professionella och ger ett bra intryck utåt, vilket gör att 

bedömningen försvåras. 

4.1.2 Anmälningsplikt 

Willforss är negativt inställd till anmälningsplikten då han anser att det är statens sätt att 

lägga över mer ansvar på revisorerna. Det egentliga syftet att anmäla vid misstanke om 

brott anser han är positivt, då de som revisorer ser mycket vid granskningen. Men han 

menar att revisionens främsta uppgift inte är att upptäcka bedrägerier, utan bedöma 

styrelsens och VD:s förvaltning samt att årsredovisningen inte innehåller väsentliga 

felaktigheter. Samtidigt säger han att anmälningsplikten brister vid frågan om den 

praktiska hanteringen. Willforss har en önskan om att den ska tas bort, nackdelarna 

överväger fördelarna tycker han. Han menar att om en anmälan ska göras krävs det att 

brott har begåtts. Om misstanke om brott uppkommer tar han i första hand råd från 

kollegor. De har bland annat en speciell avdelning med jurister på E&Y. Även klienten 

kontaktas och en bedömning görs tillsammans med styrelsen. Willforss diskuterar 

scenariot om en anmälan har gjorts och det visar sig att klienten är oskyldig kan det 

försätta klienten i allvarliga problem. Det kan leda till att förtroendet för revisionsbyrån 

försvinner och de förlorar en klient. I värsta fall kan även klienten stämma byrån vilket 

innebär att byråns rykte tar skada. 

Willforss ser ingen tydlig koppling mellan anmälningsplikten och tystnadsplikten. Han 

tror inte att klienternas förtroende för revisorn påverkas märkbart. Willforss säger att 

tystnadsplikten är oerhört central inom revisionen, men försiggår en illegal verksamhet 

har han enligt lag skyldighet att anmäla och blir då tvungen att bryta tystnadsplikten. En 

klient som medvetet utför penningtvätt är medveten om risken säger han. Willforss menar 

att de oseriösa oftast vänder sig till mindre byråer som kanske inte utför en 100procentigt 

ärlig revision. 

När det gäller revisorns oberoende anser Willforss att det inte påverkas av 

anmälningsplikten. Han menar att revisorn har en hög integritet och ska vara självständig 

i sin revidering, vilket klienterna har full förståelse för. Willforss berättar även att hans 

yrke som revisor är betydelsefullt och utför inte något som strider mot oberoendet. Han 

säger att om en öppen och tydlig konversation med klinterna görs visar de ofta förståelse. 

Willforss upplever samarbetet med Finanspolisen som sporadiskt. Han säger att 

möjligheten att kunna diskutera aktuella situationer finns, vilket gör att han kan få 

vägledning. 

Normalt sett tycker Willforss att de har större ansvar för klienterna än för Finanspolisen. 

Det är först när misstanke om brott uppstår som Finanspolisen blir aktuell. Han säger att

- 28 - 


Finanspolisen kan hjälpa honom vid beslutsfattande, men han har inget ansvar gentemot 

dem. Willforss berättar att han har respekt för vad Finanspolisen kan göra och deras sätt 

att arbeta. Han betonar att det största och mest betydelsefulla ansvaret ligger gentemot 

arbetsgivaren och revisorns själv. Om han inte agerar på rätt sätt riskerar han att bli 

anmäld till revisorsnämnden och dessutom förlora sitt arbete. 

Willforss avslutar med att påpeka att gränsdragningen mellan vad som är brottsligt och 

inte är svårt att upptäcka. När det gäller penningtvätt är det inte helt enkelt att veta vad 

som är rimligt eller inte. För att minimera risken är det av betydelse att det görs en 

övergripande riskbedömning av klienten, säger Willforss. Ett företag med låga risker 

innebär mindre arbete, medan ett företag med höga risker kräver väsentligt mer tid och 

uppmärksamhet. Exempelvis nämner han att företag med mycket kontanta medel innebär 

hårdare granskning av kassasystem och rutiner.

4.2 ÖhrlingsPriceWaterhouseCoopers 

Plats: ÖhrlingsPriceWaterhouseCoopers, Borås 

Respondent: Fredrik Mansén 

Datum: 2009-04-30 kl: 10:00-10:45 

- 29 - 


Mansén har arbetat inom revision sedan gymnasiet. Vid sidan av studerade han på 

Högskolan i Borås och är utbildad ekonom. Mansén började arbeta på 

ÖhrlingsPriceWaterhouseCoopers, (PwC), år 2005 och har varit godkänd revisor sedan år 

2003. Eftersom Mansén har 15 års branscherfarenhet anser vi att han är tillförlitlig och 

kan bidra med intressanta åsikter. 


Rent generellt tror Mansén att penningtvätt har ökat men han anser att det är ett svårt 

ämne. På grund av dagens samhällssituation är det inte omöjligt att kriminella element 

försöker tvätta pengar, främst genom olika finansinstitut säger han. Men Mansén har 

personligen inte kommit i kontakt med något misstänkt penningtvättsbrott under sin 

karriär. Han tror att det är relativt lika på de andra lokala byråerna men troligtvis syns en 

ökning i de större städerna som Stockholm, Göteborg och Malmö. Mansén säger att det 

kan bero på att PwC i Borås reviderar små och medelstora företag där det har förekommit 

andra typer av brott, men inte penningtvätt. 


Mansén kan se ett syfte med anmälningsplikten då revisorer i ett tidigt skede kan 

upptäcka och avslöja brott. Samtidigt innebär det att tystnadsplikten åsidosätts, men med 

tanke på att ett allvarligt brott kan ha begåtts ser han ändå anmälningsplikten som en 

viktig funktion. Han säger att revisorns egentliga uppdrag är att tillgodose sina klienter 

och ifrågasätter om det verkligen är revisorers roll att anmäla. Dock anser han att om 

misstanke om brott uppstår är det en självklarhet att anmäla, särskilt när det gäller 

penningtvätt som ofta berör stora belopp. 

Vid misstanke om brott säger Mansén att det inte finns någon specifik arbetsplan på 

kontoret i Borås. Men han påpekar att de är en stor byrå, där det finns en policy som 

innebär att när misstanke om brott eller övriga svåra frågor uppstår måste revisorerna 

alltid konsultera. Mansén säger att han aldrig själv skulle skicka in en anmälan till 

Finanspolisen utan att först konsultera med sina seniorkollegor. På det viset finns en 

förutbestämd plan menar han.

- 30 - 


Mansén har svårt att svara på frågan om vilken kunskapsnivå det finns inom byrån kring 

penningtvätt. Fast han tror att PwC generellt är duktiga inom området. Han säger att han 

själv har varit på en hel del utbildningar inom revision i kontantbranschen och på det 

sättet även berört ämnet penningtvätt. Mansén säger att penningtvätt inte är ett område 

som revisorer upptäcker ofta, men utbildning inom ämnet är lärorikt för framtida 

upptäckter. 

När det gäller anmälningsplikten kopplat till tystnadsplikten upplever Mansén att konflikt 

kan uppstå. Han nämner att revisorer är skyldiga att anmäla om de misstänker brott och 

måste frångå tystnadsplikten. Han berättar vidare att förtroendet och relationen mellan 

revisorn och klienten bygger på tystnadsplikt, men att han inte skulle tveka att anmäla om 

misstanke om penningtvätt upptäckts samtidigt som han skulle avgå direkt. Mansén säger 

vidare att om han anmäler ett misstänkt brott är förtroendet med klienten förbrukat. Det 

största problemet med anmälningsplikten är om det visar sig att inget brott hade begåtts, 

då har förtroendet förbrukats i onödan och byrån har tagit skada samt förlorat en klient. 

Han tror att en orsak till minskning av rapporterade fall om penningtvätt kan vara just det 

att revisorn vill vara absolut säker innan rapportering görs. Mansén menar att 

anmälningsplikten då kan bli verkningslös på grund av brist på bevisning. 

Mansén anser inte att revisorns oberoende påverkas av anmälningsplikten eftersom han är 

oberoende även i de fall han skulle göra en anmälan. 

Något direkt samarbete med Finanspolisen upplever inte Mansén att de har. Han har svårt 

att ta ställning till vem av klienterna och Finanspolisen han känner störst ansvar för. Men 

Mansén säger att hans huvudsakliga ansvar är klienterna, samtidigt som han inte vill 

utesluta ett samarbete med Finanspolisen och förhindra brott.

4.3 KPMG 

Plats: KPMG, Göteborg. Telefonintervju 

Respondent: X 

Datum: 2009-05-07 kl: 11:30-12:00 

- 31 - 


X har arbetat på KPMG, Göteborg, i 24 år och har varit auktoriserad revisor sedan år 

1990. Det han framförallt arbetar med är små- och medelstora företag. På grund av sin 

mångåriga erfarenhet inom branschen anser vi att X kan bidra med god kunskap inom 

området. 


X kan inte med säkerhet säga att penningtvätt har ökat, men hans uppfattning är att 

antalet fall har stigit. En bidragande orsak till det tror han kan bero på en ökad 

kriminalitet, narkotikabrott samt maffian som vill få illegalt införskaffade pengar 

tvättade. Men X har själv inte kommit i kontakt med klienter som misstänkts för 

penningtvätt. Han poängterar att det är viktigt att kontrollera nya klienter noga, innan de 

antas. 


X anser att anmälningsplikten har ett gott syfte. Det gör att bekämpningen av bedrägerier, 

som exempelvis penningtvätt, kommer upp till ytan och genom en anmälan kan åtgärder 

vidtas. Han kan inte se några direkta nackdelar med anmälningsplikten då han menar att 

oseriösa personer vilka har erhållit pengar genom kriminella åtaganden inte ska få någon 

hjälp och ska bekämpas. 

Då X inte själv varit utsatt för att misstänka något brott säger han att han aldrig behövt ta 

fram information om det finns någon i förväg fastställd arbetsplan. Han påpekar dock att 

han vid granskning följer FAR och att det säkerligen finns checklistor att följa. 

X säger att de vid misstanke om brott styrs av penningtvättslagen och att anmälan ska 

göras snarast möjligt, samt att de som revisorer ska avgå inom två veckor. Han nämner 

även att en anmälan till styrelsen kan göras, om det känns motiverat. X tycker det är 

relativt otvivelaktigt om vad som skall göras, det är bara att följa det som står i lagen. 

Han tycker att det inom företaget finns en god kunskap och kännedom inom området 

penningtvätt. Det anordnas olika kurser och seminarier, vilket är bra säger han. X har 

ingenting emot att få mer utbildning inom området. Det är något revisorer måste känna 

till tillägger han.

- 32 - 


Något problematiskt med anmälningsplikten kopplat till tystnadsplikten kan X inte direkt 

se. När det gäller penningtvättslagen, står den över tystnadsplikten och är en 

myndighetsutövning som de som revisorer ska åtgärda, men samtidigt ska det inte skada 

klientens företag i onödan. Om misstanke uppkommer säger X att det är viktigt att först 

göra en utredning, innan vidare åtgärder följer. Då det är ganska stora saker som står på 

spel, som till och med kan leda till att revisorn avgår. Att direkt veta vad som är ett brott 

eller inte är svårt enligt X. Han säger att det är svårt att bedöma när det gäller 

penningtvätt och misstanke som kräver åtgärder. Revisorerna har inte all kunskap inom 

området, men X säger att de då har möjlighet att söka hjälp, exempelvis ta kontakt med 

Finanspolisen och diskutera en speciell fråga. X tror att de på Finanspolisen är 

intresserade av att diskutera en fråga innan det blir en anmälan, utifall det inte är en 

befogad misstanke. 

X berättar att det ingår i revisorns roll att skriva revisionsberättelser. De vill inte försättas 

i situationen att skriva en oren revisionsberättelse och vill på alla möjliga sätt undvika 

brott. Han säger vidare att det tillhör revisorn att vara en oberoende part, vilken klienten 

kan lita på. Men framkommer det att oseriösa personer är verksamma i det granskade 

företaget ska styrelsen kontaktas i första hand menar han. Han menar att seriösa personer 

i ett företag säkerligen inte vill ha med penningtvätt att göra. X berättar att om det visar 

sig att även styrelsen är inblandade i oseriösa affärer får istället en anmälan göras direkt. 

X tror att de seriösa företagarna inte ser något problem med anmälningsplikten. Han 

säger att revisorn är anlitad för att se till att allt står rätt till med företaget. Om misstanke 

om penningtvätt skulle upptäckas anser aktieägarna att det är en positiv upptäckt, fastän 

den inte alltid är delad av alla. X menar att vid misstanke om penningtvätt ska de ändå 

hjälpa klienten och undersöka om felet kan åtgärdas. Problemet är att avgöra om det är ett 

väsentligt fel eller inte. Det gäller då att försöka se om händelsen sker systematiskt. Om 

brott av väsentlig karaktär har begåtts finns inget annat alternativ än att anmäla, säger 

han. X fortsätter med att berätta att det är väldigt tråkigt om det exempelvis är en klient 

de haft i tjugo år, men att det inte finns många alternativ att välja bland, då han inte kan 

riskera sitt yrke. X säger att det är svårt att avgöra vid vilka misstankar och hur 

välgrundade de ska vara för att en anmälan ska göras.

4.4 Finanspolisen 

Plats: Finanspolisen, Stockholm. Telefonintervju 

Respondent: Thomas Palmberg 

Datum: 2009-05-05 kl: 9:00-9:30 

- 33 - 


Thomas Palmberg är biträdande chef på Finanspolisen i Stockholm. Han har arbetat på 

Finanspolisen sedan år 2001, det vill säga i åtta år. Palmberg är utbildad från 

Polishögskolan och har läst en ekoutbildning i sex olika kursomgångar. Kurserna 

omfattas av bland annat företagsekonomi och bokslut. Eftersom Palmberg är biträdande 

chef och arbetat en längre tid på Finanspolisen anser vi att han är kompetent och har 

erfarenhet om vårt problemområde. 


Palmberg berättar att det ofta är kontantintensiva företag som tvättar pengar. Det beror på 

att de har stor möjlighet att ta in brottspengar i verksamheten som om de vore intäkter av 

legal näringsverksamhet. I kontantintensiva företag finns det även möjlighet att få falska 

fakturor för att kunna täcka upp kostnader i verksamheten. Palmberg förklarar att vid 

misstanke om brott ska en polisanmälan göras men att en penningtvättsanmälan endast är 

en form av ett antagande om att det kan vara fråga om pengar som tvättas från brottslig 

verksamhet. Han menar att det ofta inte finns ett konkret brott i samband med 


Enligt Palmberg har ca 13 000 penningtvättsanmälningar kommit in till Finanspolisen 

under år 2008. Det är en stor ökning från år 2007 förklarar han vidare då det endast var 

6000 anmälningar. Palmberg säger att medelantalet penningtvättsanmälningar en längre 

tid tillbaka har varit omkring 9000-10 000 per år. Han berättar vidare att den kraftiga 

minskningen under år 2007 troligtvis kan ha orsakats av en bank. Banken ändrade sina 

rapporteringsrutiner, från att ha rapporterat ett antal tusen penningtvättsanmälningar till 

endast ett par hundra. Palmberg nämner även att utav de 6000 anmälda 

penningtvättrapporter var det endast fyra olika revisionsbyråer av ca 4000 

rapporteringspliktiga revisorer som rapporterade elva stycken penningtvättsrapporter till 

Finanspolisen. Han tycker att det är en låg siffra men att det ändå visar att revisorer har 

börjat rapportera, då det finns andra branscher som inte rapporterar penningtvätt. 

Eftersom datasystemet inte är klart för år 2008 går det inte att få en siffra för anmälda 

penningtvättsrapporter från revisorer men Palmberg säger att han tror att rapporterna har 

ökat, men att ökningen inte är särskilt stor. Däremot menar han att medvetenheten har 

ökat kring penningtvätt hos revisorer.


- 34 - 


När det gäller revisorers anmälningsplikt vid misstänkt penningtvätt förklarar Palmberg 

att revisorn är en utav de personer som kan upptäcka penningtvätt. Det på grund av att 

revisorer får goda insikter i företagens räkenskaper. De kan exempelvis upptäcka 

inköpsfakturor som egentligen inte har någon verklig grund för att täcka upp kostnader i 

ett företag, som egentligen inte finns säger han. Han menar att revisorn har möjlighet att 

upptäcka felaktigheter i bokföringen som kan vara anledningen till misstänkt 

penningtvätt. Sedan har revisorn även tillgång till företagets konton när de granskar 

bokföringen och får möjlighet att upptäcka om pengar har strömmat genom kontona, 

vilket skulle kunna vara ett tecken på penningtvätt förklarar han. Men Palmberg anser att 

revisorer upplever mer nackdelar än fördelar med anmälningsplikten. 

Med tanke på att revisorer granskar räkenskaper tror Palmberg att kunskapsnivån om 

penningtvätt hos revisorer är bättre än exempelvis i handel med kontanta varor och 

tjänster, eller andra verksamheter som är rapporteringspliktiga. Däremot säger han att 

revisorer förmodligen inte tänker på att det kan vara fråga om penningtvätt när de 

granskar räkenskaperna. Palmberg anser att revisorer har förmåga att kunna upptäcka 

transaktioner och konton. Han förklarar att det handlar om att revisorer får en bra 

utbildning, att de tänker rätt. Palmberg uttrycker att det finns behov av mer utbildning 

men att det är revisorerna själva som får göra en bedömning. Han poängterar att nästan 

alla som är rapporteringspliktiga är i behov av att veta hur pengar tvättas och hur 

brottslingar tänker. 

När det gäller rapporteringsplikten vid misstanke om penningtvätt får de revisorer som 

gör en rapport till Finanspolisen inte tala om det för sina klienter säger Palmberg. Det kan 

uppstå en konflikt med penningtvättslagen för att den lagen säger att det är en skyldighet 

att rapportera. Palmberg menar att enligt penningtvättslagen har revisorer inget val. Han 

förklarar scenariot om revisorer misstänker penningtvätt ska de granska den 

transaktionen. Om de efter granskningen fortfarande inte kan finna någon rimlig 

förklaring, utan antar att det kan handla om penningtvätt, då har de en skyldighet enligt 

lagen att rapportera till Finanspolisen. Vid en anmälan har revisorer en tystnadsplikt och 

får inte tala om det för sin klient att de har gjort den här rapporten enligt Palmberg. 

Palmberg anser inte att det finns en rädsla hos revisorer att förlora klientens förtroende 

för han menar att en revisor troligtvis inte vill ha en kriminell person som tvättar pengar 

som sin klient. Palmberg påpekar att klienterna ändå inte får reda på att revisorn har gjort 

en penningtvättsrapportering samtidigt som han säger att en revisor kan välja bort sin 

klient om det råder misstänksamhet. Palmberg har inga negativa aspekter att poängtera i 

frågan om samarbetet med revisorerna utan han säger att det har fungerat de gånger som 

de har haft kontakt med varandra. Han säger att han har förståelse för deras arbete och 

vill inte snoka för mycket samtidigt som han tror att det inte finns någon revisor som vill 

blunda för penningtvätt. Palmberg menar att det finns en lag som de är skyldiga att följa.

- 35 - 


Personligen tycker Palmberg att revisorer borde upptäcka mer i räkenskaperna för det 

finns oerhört många företag som utnyttjas för penningtvätt. Han menar att även om 

penningtvätt inte syns i bokföringen syns det i kontona. Banker är rapporteringspliktiga 

och ska upptäcka misstänkta transaktioner på konton vilket innebär att även revisorer 

borde upptäcka det i samband med revision säger Palmberg. Fler rapporter hade han 

kunnat förvänta sig av revisorerna. 

Palmberg avslutar intervjun med att berätta att det över lag kan finnas en sorts rädsla hos 

alla rapportörer att rapportera till Finanspolisen. En oro finns för att någon ska komma 

tillbaka och agera hotfullt för att en anmälan om misstänkt penningtvätt har gjorts. Men 

han förklarar vidare att den rapport som skickas in till Finanspolisen förvaras i ett säkert 

system dit inga andra poliser har tillgång utan det är enbart Finanspolisen som har 

tillträde till penningtvättsregistret. Han säger även att lokalerna är skalskyddade och alla 

pappershandlingar förvaras i låsta arkiv med larm. När Finanspolisen skriver en rapport 

till den myndighet som eventuellt ska utreda misstanke om brott skickas inte 

penningtvättsanmälan vidare utan den stannar kvar hos Finanspolisen. Palmberg berättar 

att det är endast ett underrättelseuppslag, det vill säga en sammanställning av alla 

uppgifter som Finanspolisen har efter en analys av ärende som skickas vidare till den 

myndighet som ska ta hand om fallet. Där framgår det inte vilken revisor som gjort 

rapporteringen. Många rapportörer känner en rädsla eftersom de inte vet vad som händer 

med penningtvättsrapporten säger Palmberg. Han tror att det skulle hjälpa med mer 

utbildning där han berättar att de på Finanspolisen ställer upp på större tillställningar för 

cirka 100-200 personer, men att möjligheten inte finns till att åka ut och utbilda enskilda 

byråer.

5 Analys 

- 36 - 


I kapitlet görs en analys mellan vårt empiriska insamlade material kopplat till den 

teoretiska referensramen för att kunna besvara vår problemformulering. Här framförs 

respondenternas olika åsikter för att belysa likheter och olikheter. 

Det är debatterat att ekonomisk brottslighet och penningtvätt har ökat. En bidragande 

orsak är internationaliseringen samt utvecklingen av nya tekniker som utnyttjas av 

kriminella personer. På grund av att allt fler tjänster och transaktioner utförs elektroniskt 

blir det mer komplicerat att identifiera kunder och varifrån transaktionerna har sitt 

ursprung. Det finns även trender som visar att kriminella i stor utsträckning övergår från 

att tidigare ha utnyttjat banker och växlingskontor till privata företag, framförallt de 

kontantintensiva. Därmed får revisorer en mer betydelsefull roll i bekämpningen av 

penningtvätt då de får goda insikter i företagens ekonomiska förhållanden och har 

möjlighet att upptäcka misstänkta transaktioner. 

Ingen utav respondenterna har personligen varit i kontakt med penningtvätt eller gjort en 

penningtvättsrapportering. Men revisorerna i vår uppsats anser generellt att penningtvätt 

har ökat. Respondent Willforss anser att området fått mer uppmärksamhet och en ökad 

medvetenhet om att problemet existerar. Både respondent från KPMG och respondent 

Mansén tror att den tilltagande ökningen kan bero på dagens samhällssituation med en 

ökad kriminalitet. Att penningtvätt har uppmärksammats mer leder till att åtgärder kan 

vidtas i större utsträckning anser vi. 

Enligt Finanspolisens årsrapport (2007) har misstänkta penningtvättsrapporter minskat 

från tidigare år. De fyra revisorerna som rapporterade till Finanspolisen under år 2007 

utgjorde endast 0,1 procent av de anmälningspliktiga revisorerna. Det finns tendenser att 

antalet anmälda brott styrs av hur effektivt myndigheterna arbetar i sin 

kontrollverksamhet. Respondent Palmberg antydde att det har skett en stor ökning av 

anmälningar som kommit in till Finanspolisen under år 2008. Utav de inkomna 

anmälningarna tror han att andelen från revisorer visserligen har ökat, men inte avsevärt. 

Men respondent Palmberg anser att medvetenheten kring penningtvätt har ökat hos 

revisorer. 

I penningtvättslagen finns lagstadgat att revisorer har en skyldighet att rapportera vid 

misstanke om penningtvätt. Revisorer har en uppgift att bedöma hur stor risk det finns för 

oegentligheter i sina uppdrag. Johansson m.fl (2005) uttrycker att det finns en förväntning 

om att kvalificerade revisorer ska kunna upptäcka bedrägerier vid revidering. Författarna 

menar att revisionen är en effektiv och viktig metod för att bekämpa penningtvätt. Även 

respondent Palmberg, på Finanspolisen, anser att revisorer har förmåga att upptäcka den 

typen av brottslighet.

- 37 - 


Respondent Willforss påstår att han som revisor måste vara relativt säker innan en 

anmälan görs eftersom han anser att en misstanke inte är tillräcklig för att göra en 

anmälan. Respondent Mansén delar samma uppfattning som respondent Willforss och 

tillägger att minskningen av anmälningar kan bero på att revisorn vill vara absolut säker 

innan någon rapportering görs. Mansén menar att anmälningsplikten kan bli verkningslös 

vid brist på bevis. Respondent från KPMG tycker, som de övriga två revisorerna, att det 

är viktigt att genomföra en utredning då misstanke om penningtvätt uppstår. 

Respondenterna anser att det är svårt att avgöra hur välgrundade misstankarna ska vara 

för att en anmälan ska göras. Det kan enligt oss bero på okunskap om penningtvätt och 

rapporteringsprocessen. 

Samtliga respondenter samtycker om att syftet med anmälningsplikten är god. 

Respondent Mansén förtydligar genom att framföra revisorers möjlighet att i ett tidigt 

skede upptäcka och avslöja penningtvätt. Respondent från KPMG är mycket positiv 

inställd till att bedrägerier kommer upp till ytan och kan bekämpas. Mansén ser 

anmälningsplikten som en självklar och viktig funktion för att förhindra penningtvätt. 

Men han ifrågasätter samtidigt om det verkligen är revisorers roll att anmäla då deras 

egentliga uppdrag är att tillgodose klienterna. Respondent Willforss anser att 

anmälningsplikten har ett positivt syfte för att bekämpa brott. Dock är han negativt 

inställd då han, likt Mansén, inte tycker att det är revisionens främsta uppgift att upptäcka 

bedrägerier. Han poängterar att det är statens sätt att skjuta över mer ansvar på 

revisorerna. Enligt Koh & Woo (1998) finns en underökning från USA som resulterade i 

att revisorer bör åläggas ett större ansvar för upptäckter av bedrägerier. Respondent 

Palmberg framhäver att revisorer är den yrkesgrupp som på grund av sina insikter i 

företag har kunskap att upptäcka penningtvätt. Palmberg trycker på att revisorer är 

särskilt betydelsefulla vid bekämpning av penningtvätt då de har tillgång till företagens 

konton och en överblick över transaktionerna. Men han är medveten om att revisorer 

upplever en mer negativ inställning till anmälningsplikten. Här kan vi se en utgångspunkt 

till ett förväntningsgap som uppstår genom att Finanspolisens förväntningar skiljer sig 

från revisorernas agerande vid misstanke om penningtvätt. 

Generellt delar respondenterna samma uppfattning om att kunskapsnivån kring 

penningtvätt inom revisionsbyråerna är relativt hög. Mansén har fått en hel del 

utbildningar genom byrån och anser att det har varit lärorikt. Även på KPMG anordnas 

det olika kurser och seminarier enligt vår respondent. Han ser gärna att mer utbildning 

inom området penningtvätt arrangeras, då det är väsentligt att revisorer är informerade 

och kunniga. Palmberg anser att kunskapsnivån är betydligt högre hos revisorer än övriga 

rapporteringsskyldiga yrkesgrupper. Han menar att det är viktigt att revisorer får en bra 

utbildning vilket underlättar deras analysförmåga vid granskning. 

Då revision bygger på ett förtroende mellan revisorn och klienterna är det viktigt att 

tystnadsplikten efterföljs. Men He (2006) upplever att det finns en konflikt mellan 

bekämpning av penningtvätt och tystnadsplikten som revisorer har gentemot sina 

klienter. Samtidigt menar Hellsberg (2007) att rapportering till myndighet innebär att

- 38 - 


utomstående får ta del av företagsinformation, vilket därmed utgör ett brott mot 

tystnadsplikten. Men som Palmberg uttalar sig om är det enligt penningtvättslagen en 

skyldighet för revisorer att rapportera misstanke om penningtvätt. Respondent från 

KPMG ser heller ingen problematik med anmälningsplikt kopplat till tystnadsplikt, då 

han anser att penningtvättslagen står över tystnadsplikten. Respondent Willforss och 

Mansén upplever förhållandet lite mer komplicerat. Enligt Willforss finns ingen tydlig 

koppling mellan anmälningsplikten och tystnadsplikten. Han menar att tystnadsplikt har 

en central roll inom revision, men sker illegal verksamhet ska han enligt lag anmäla till 

Finanspolisen och på det sättet frångå tystnadsplikten. Mansén instämmer och påpekar att 

relationen till klienter bygger på tystnadsplikten. Men till skillnad från Willforss upplever 

han det som en konflikt mellan de båda skyldigheterna, då revisorn måste frångå 

tystnadsplikten vid en anmälan om misstänkt penningtvätt. 

Eftersom det uppstår ett förväntningsgap när skilda meningar mellan myndighetens 

förväntningar på revisorer inte överrensstämmer med revisorns agerande anser vi att det 

saknas kommunikation. Enligt Zikmund (2008) finns två förklaringar till 

förväntningsgapet. Han menar att en revisor dels kan styra sin förmåga och ha tillräcklig 

kunskap att upptäcka bedrägerier men i vissa fall väljer att ignorera uppenbara signaler av 

möjlig illegal verksamhet. Det kan även vara att revisorn inte besitter tillräckligt med 

kunskap för att upptäcka och bekämpa bedrägerier påpekar han. Respondent Palmberg 

tycker personligen att revisorer bör upptäcka mer i räkenskaperna. Även om misstänkta 

transaktioner inte syns direkt i bokföringen syns det i kontona menar han. 

Palmberg har en förväntan om att fler revisorer rapporterar misstankar om penningtvätt. 

Men som Palmberg även nämner finns det en rädsla hos revisorerna att rapportera till 

Finanspolisen. Respondent Mansén påstår att förtroendet med klienten är förbrukat om en 

rapportering görs och respondent Willforss förklarar att gränsdragningen mellan oskyldig 

och skyldig är svår att bedöma. Även respondent från KPMG anser att det är svårt att 

avgöra vad som är ett väsentligt fel eller inte. De påpekar att en felaktig bedömning kan 

leda till att förtroendet för revisionsbyrån försvinner och de mister sin klient. Även 

byråns rykte kan ta skada. Som Hellsberg (2007) skriver finns en oro att riskera sin 

auktoritet. Men Palmberg förklarar att när en rapportering till Finanspolisen görs ska 

revisorn inte underrätta sina klienter. Rapporten förvaras i ett säkert system, till vilket 

endast Finanspolisen har tillgång. Samtidigt har han en förståelse för att revisorerna 

känner en oro eftersom de inte känner till processen. Vi tror att mer utbildning skulle 

bidra till att revisorerna blir mer införstådda med vikten av att bekämpa penningtvätt, 

men Palmberg påpekar att möjligheten att besöka och utbilda varje enskild byrå inte 

finns.

6 Slutsats och avslutande diskussion 

- 39 - 


I det avslutande kapitlet besvaras uppsatsens problemformulering baserat på analysen. 

Därefter följer en avslutande diskussion med egna tankar kring ämnet och förlag på 

vidare forskning. 

6.1 Slutsatser 

I uppsatsens inledande kapitel kom vi fram till två problemformuleringar vilka besvaras 

nedan: 

• Hur förhåller sig revisorerna till sin anmälningsplikt? 

Revisorer har enligt lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av 

terrorism skyldighet att rapportera misstankar om penningtvätt. I uppsatsen har vi kommit 

fram till att medvetenheten kring penningtvätt i samhället har ökat men misstänkta 

rapporteringar enligt Finanspolisens årsrapport har minskat. Vi anser att respondenterna 

är helt eniga om att brott ska anmälas, men problemet ligger i hur säker revisorn är på sin 

bedömning. Det finns en oro bland revisorerna att rapportera om misstanken inte är 

välgrundad och saknar tillräcklig bevisning. De vill inte förorsaka varken klienten eller 

byrån skada vid eventuell felbedömning. Revisorerna känner även att det inte direkt är 

revisionens främsta uppgift att upptäcka bedrägerier. Vi uppfattade att en av 

respondenterna anser att anmälningsplikten är ett sätt för staten att förlägga mer ansvar på 

revisorer. Vi observerade även att revisorn har en negativ inställning till att frångå sin 

tystnadsplikt, då det uppstår en gränsdragning mellan de båda skyldigheterna vid 

misstanke om penningtvätt. 

• Vad har Finanspolisen för förväntningar på revisorn? 

Vi kan konstatera att det råder ett förväntningsgap mellan revisorers syn på 

anmälningsplikten och Finanspolisens förväntningar. Det framkom tydligt i vår empiriska 

studie att revisorers förmåga och möjlighet att upptäcka penningtvätt är hög. De är den 

yrkesgrupp som genom sina goda insikter i företag har den kunskap som behövs för att på 

ett tidigt skede upptäcka penningtvätt. Därmed utgör de en effektiv resurs vid 

bekämpningen av penningtvätt. Finanspolisen är väl medveten om att det finns en oro 

bland revisorer att rapportera. Men med tanke på revisorers förhållande till företag bör de 

upptäcka illegala handlingar i högre grad och rapportera fler misstankar om penningtvätt. 

Eftersom en ökning av rapportering under år 2008 kan urskiljas finns eventuellt en 

koppling mellan ökad medvetenhet och agerande från revisorer. Om de fick mer kunskap, 

i form av utbildningar, skulle förväntningsgapet minskas och revisorerna skulle få mer 

förståelse för Finanspolisens arbete.

Uppsatsens bidrag presenteras nedan: 

- 40 - 


• Revisorerna anser att brott ska anmälas, men problematiken uppstår i samband 

med hur säker revisorn är på sin bedömning. 

• Om misstanken inte är välgrundad finns en oro bland revisorerna att förorsaka 

klienten och byrån skada. 

• Revisorerna anser att deras främsta uppgift inte är att upptäcka bedrägerier. 

• En negativ inställning finns då revisorerna måste frångå tystnadsplikten. 

• Ett förväntningsgap råder mellan revisorers agerande och Finanspolisens 

förväntningar. 

• Revisorers förmåga och möjlighet att upptäcka penningtvätt är hög och utgör en 

effektiv resurs vid bekämpningen. 

• En förväntan om att revisorer ska rapportera fler misstankar finns hos 

Finanspolisen. 

6.2 Egna åsikter 

Vi anser att penningtvätt verkar vara problematiskt och svårt att upptäcka. Då inte någon 

av de revisorer vi intervjuat har varit i kontakt med penningtvätt förstår vi att det är 

invecklat och svårupptäckt. Vi kan tänka oss att penningtvätt är mer koncentrerat till 

storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö vilket skulle kunna vara en 

bidragande orsak till att våra respondenter på Boråskontoren inte varit i kontakt med 

penningtvätt. Men med tanke på att penningtvätt förekommer mycket i kontantintensiva 

företag bör det även ske på mindre orter. 

Oron som revisorerna bär på i samband med att rapportera en misstänkt penningtvätt 

anser vi kan bero på bristande kunskap och erfarenhet om ämnet i praktiken. Genom mer 

utbildning om penningtvätt och tydlig information angående rapporteringsprocessen kan 

revisorerna bli mer medvetna och minska rädslan för att bryta tystnadsplikten. Är de 

medvetna om att klienten inte har rätt att ta del av en anmälan som görs behöver ingen 

oro kännas inför bemötandet med klienten. Skulle en felbedömning inträffa tar då varken 

klienten eller byrån skada enligt oss. Visserligen kan vi tänka oss att revisorn väljer att 

avgå om misstanke om penningtvätt hos en klient råder. 

Vi tror att förväntningsgapet kan förebyggas genom tydligare information från 

Finanspolisens sida. På ett sätt förstår vi revisorernas negativa inställning till 

anmälningsplikten och att det inte hör till revisionens huvudsakliga uppgift. Men 

revisorerna tillhör en yrkesgrupp med goda insikter i företag, vilka kan tillföra viktig 

information vid bekämpning av penningtvätt.

6.3 Förslag till vidare forskning 

- 41 - 


I samband med uppsatsprocessen har vi kommit fram till flera tänkbara områden att 

forska vidare på. Att göra en liknande studie om ett antal år när den nya lagen har 

implementerats mer hos användarna vore intressant. Ett alternativ är även att se till vilken 

skillnad och eventuell förändring det blir genom att använda andra respondenter. 

Antingen koncentrerat på ett storstadsområde eller flera större städer för att få en större 

jämförelse. 

Vi tycker även att det skulle vara intressant att göra en jämförelse med en annan nation 

för att få in internationella aspekter och hur deras revisorer arbetar för att bekämpa 

penningtvätt.

7 Litteraturförteckning 

Artiklar 

- 42 - 


Antemar, Gudrun (2008). Ökad brottslighet följd av finanskrisen. Dagens Nyheter, 10 

november. 

Carlberg, Peter (2009). EBM ser ökat antal ekonomiska brott. Svenska Dagbladet, 18 

februari 

He, Ping (2006). Lawyers, notaries, accountants and money laundering. Journal of 

Money Laundering Control, vol. 9:1, ss 62-70. 

Jönsson, Per (2009). Hawala är kontroversiellt men används av miljoner. Dagens 

Nyheter, 11 januari. 

Koh, Hian Chye & Woo, E-Sah (1998). The expectation gap in auditing. Managerial 

Auditing Journal, 13/3 ss. 147-154. 

Nazri Fadzly, Mohamed & Ahmad, Zauwiyah (2004). Audit expectation gap, the case of 

Malaysia. Managerial Auditing Journal, vol. 19: 7, ss. 897-915. 

Odermalm Schei, Nina (2008). Fakta om Hawala. Sveriges Radio, 6 november. 

Schneider, Friedrich & Windischbauer, Ursula (2008). Money laundering: some facts. 

Eur J Law Econ, vol 26. 

Zikmund, Paul E (2008). Reducing the Expectation Gap. The CPA Journal. 

Litteratur 

Andersen, Ib (1998). Den uppenbara verkligheten: val av samhällsvetenskaplig metod. 

Lund: Studentlitteratur. 

Artsberg, Kristina (2005). Redovisningsterori: policy och praxis. Andra upplagan. 

Malmö: Liber Ekonomi. 

Hellsberg, Sofia (2007). The auditor’s duty to report money laundering. Diss. Univeristy 

of Åbo Akademi, Turku 2007. 

Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik: om kvalitativa 

och kvantitativa metoder. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.

- 43 - 


Lundahl, Ulf & Skärvad, Per-Hugo (1999). Utredningsmetodik för samhällsvetare och 

ekonomer. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur. 

Magnusson, Dan & Sigbladh, Roland (2001). Ekonomisk brottslighet, så skyddar du dig 

och din verksamhet. Första upplagan. Uddevalla: Media Print 

Johanessen, Asbjörn &, Tufte, Per Arne (2002). Introduktion till samhällsvetenskaplig 

metod. Upplaga 1:2. Malmö: Liber AB. 

Savona, Ernesto U. (1999). European Money Trails. Singapore: Harwood academic 

publishers 

Revision – en praktisk beskrivning (2006). FAR Förlag AB. Stockholm 

Offentliga dokument 

Ekobrottsmyndighetens Årsredovisning (2008) 

Finanspolisens Årsrapport (2006). RKP Rapport 2007:2 

Finanspolisens Årsrapport (2007). RKP Rapport 2008:6 

Förordning (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten. 

Tillgänglig: (2009-05-15) 

Regeringens proposition 1997/98:99. 


Regelverk 

Aktiebolagslagen (2005:551) 

Lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism 

Revisionslagen (1999:1079) 

Revisorslagen (2001:883) 

RS Revisionsstandard i Sverige

Elektroniska källor 

- 44 - 


(Brå, 2006) Penningtvätt och finansiering av terrorism. PDF format. 

Tillgänglig:(2009-05-15) 

(Brå, 2009) Ekonomisk brottslighet 


(Ekobrottsmyndigheten, 2009) Ordlista 


(EtikR 1 Yrkesetiska regler, 2008) PDF format. 


(Finansinspektionen, 2008) Kommande nya regler mot penningtvätt 


(Förordning (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten) 


(Nationalencyklopedin) 

Tillgänglig: Sökord: ekonomisk brottslighet (2009-05-15) 

(Nationalencyklopedin) 

Tillgänglig: Sökord: revision (2009-05-15) 

(Penningtvätt, 2009) Vad är penningtvätt? 


(Polisen, 2008) Ekonomisk brottslighet 


(Polisen, 2009) Så arbetar finanspolisen 

Tillgänglig:(2009-05-15)

- 45 - 


(Regeringskansliet, 2008) Bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering 


(Svenska Bankföreningen, 2009) Ny lag ska förhindra penningtvätt 


(Svenska Dagbladet, 2009) Ny lag mot penningtvätt 


(Öhlander, 2003) Presentation av finanspolisen. PDF format. 

Tillgänglig:(2009-05-15)

Bilaga 1 - Intervjufrågor till revisorer 

Penningtvätt 

1. Tror ni att penningtvätt har ökat? 

2. Har ni någon gång misstänkt penningtvätt och gjort anmälan? 

Anmälningsplikt 

3. Vilket syfte anser ni anmälningsplikten har? 

4. Vad ser ni för fördelar? 

5. Finns det några nackdelar? 

6. Finns det någon i förväg fastställd arbetsplan vid misstanke om brott? 

7. Vad anser ni att ni har för skyldigheter vid misstanke om brott? 

8. Vilken kunskapsnivå om penningtvätt finns inom företaget? 

- Skulle ni vilja ha mer utbildning inom området? 

9. Hur upplever ni anmälningsplikten kopplat till tystnadsplikten? 

10. Hur påverkas revisorns oberoende av anmälningsplikten? 

- 46 - 


11. Upplever ni att klienternas förtroende till er påverkas pga anmälningsplikten? 

- Finns en rädsla att förlora klienternas förtroende? 

12. Hur uppfattar ni samarbetet med Finanspolisen? 

13. Vem känner ni störst ansvar för, klienterna eller samarbetet med finanspolisen? 

14. Finns det något ytterligare ni anser problematiskt med anmälningsplikten?

Bilaga 2 - Intervjufrågor till Finanspolisen 

Penningtvätt 

1. Vilka företag tvättar mest pengar? 

2. Hur ser siffrorna ut för anmälan av penningtvätt? 

- Hur stor andel av anmälda fall kommer från revisorer? 

Anmälningsplikt 

3. Vilket syfte har revisorers anmälningsplikt? 

4. Vad ser ni för fördelar? 

5. Finns det några nackdelar? 

6. Vad anser ni att revisorer har för skyldigheter vid misstanke om brott? 

7. Vilken kunskapsnivå om penningtvätt tror ni finns inom revisionsyrket? 

- Tror ni att behovet av fler utbildningar finns? 

8. Tror ni att revisorns tystnadsplikt försvårar anmälningsplikten? 

9. Hur påverkas revisorns oberoende av anmälningsplikten? 

- 47 - 


10. Anser ni att det finns en rädsla för revisorn att förlora klienternas förtroende? 

11. Hur uppfattar ni revisorernas samarbete med er? 

12. Upplever ni att revisorer prioriterar klienternas förtroende före att anmäla misstankar? 

13. Upplever ni att det finns en obalans mellan era förväntningar av revisorer och deras 

agerande? 

14. Finns det något ytterligare ni anser problematiskt med anmälningsplikten?


Högskolan i Borås är en modern högskola mitt i city. Vi bedriver utbildningar inom ekonomi och 

informatik, biblioteks- och informationsvetenskap, mode och textil, beteendevetenskap och 

lärarutbildning, teknik samt vårdvetenskap. 

På institutionen för data- och affärsvetenskap (IDA) har vi tagit fasta på studenternas framtida 

behov. Därför har vi skapat utbildningar där anställningsbarhet är ett nyckelord. Ämnesintegration, 

helhet och sammanhang är andra viktiga begrepp. På institutionen råder en närhet, såväl mellan 

studenter och lärare som mellan företag och utbildning. 

Våra ekonomiutbildningar ger studenterna möjlighet att lära sig mer om olika företag och 

förvaltningar och hur styrning och organisering av dessa verksamheter sker. De får även lära sig om 

samhällsutveckling och om organisationers anpassning till omvärlden. De får möjlighet att förbättra 

sin förmåga att analysera, utveckla och styra verksamheter, oavsett om de vill ägna sig åt revision, 

administration eller marknadsföring. Bland våra IT-utbildningar finns alltid något för dem som vill 

designa framtidens IT-baserade kommunikationslösningar, som vill analysera behov av och krav på 

organisationers information för att designa deras innehållsstrukturer, bedriva integrerad IT- och 

affärsutveckling, utveckla sin förmåga att analysera och designa verksamheter eller inrikta sig mot 

programmering och utveckling för god IT-användning i företag och organisationer. 

Forskningsverksamheten vid institutionen är såväl professions- som design- och 

utvecklingsinriktad. Den övergripande forskningsprofilen för institutionen är handels- och 

tjänsteutveckling i vilken kunskaper och kompetenser inom såväl informatik som företagsekonomi 

utgör viktiga grundstenar. Forskningen är välrenommerad och fokuserar på inriktningarna 

affärsdesign och Co-design. Forskningen är också professionsorienterad, vilket bland annat tar sig 

uttryck i att forskningen i många fall bedrivs på aktionsforskningsbaserade grunder med företag och 

offentliga organisationer på lokal, nationell och internationell arena. Forskningens design och 

professionsinriktning manifesteras också i InnovationLab, som är institutionens och Högskolans 

enhet för forskningsstödjande systemutveckling. 

BESÖKSADRESS: JÄRNVÄGSGATAN 5 · POSTADRESS: ALLÉGATAN 1, 501 90 BORÅS 

TFN: 033-435 40 00 · E-POST: INST.IDA@HB.SE · WEBB: WWW.HB.SE/IDA

PENNINGTVÄTT - BADA - Högskolan i Borås

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?