Karlskrona Vattenverk - Karlskrona kommun
Karlskrona Vattenverk - Karlskrona kommun
Karlskrona Vattenverk - Karlskrona kommun
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Jan Andersson, Ljungsjömåla Text, Bild & Form HB, 2001<br />
<strong>Karlskrona</strong><br />
<strong>Vattenverk</strong><br />
- Informationsskyltar -<br />
TEKNISKA FÖRVALTNINGEN
<strong>Karlskrona</strong> vattenverk<br />
Lyckebyån Fingaller Råvatten- Råvatten- DynaSandfilter Blandnings- Oxidationsbassänger Kolfilter Renvatten-<br />
pumpar snäcka kammare snäcka<br />
Renat tvättvatten till Lyckebyån<br />
Lamellseparator Slamlager Centrifug<br />
<strong>Karlskrona</strong> vattenverk, processchema. Illustration: Pär Samuelsson<br />
För <strong>Karlskrona</strong> tätort och närliggande områden saknas grundvatten i tillräcklig mängd. Därför måste i<br />
stort sett allt råvatten för dricksvattenproduktion hämtas från Lyckebyån som tyvärr är en långt ifrån<br />
idealisk vattentäkt.<br />
Ån har sina källflöden i trakterna av Kosta i södra Småland. Under tiomilafärden ner till Lyckeby<br />
passerar vattnet flera olika landskapstyper som påverkar vattenkvaliteten. Från skogs- och jordbruksmarker<br />
tillförs näringsämnen, passagen genom kärr och myrar ger tillskott av bl a humusämnen, järn<br />
och mangan.Tillsammans med stora årstidsbundna variationer i vattentemperaturen gör detta Lyckebyån<br />
till ett av Sveriges besvärligaste råvatten för produktion av dricksvatten. Som en följd av detta har<br />
<strong>Karlskrona</strong>s vattenverk en av landets mest avancerade beredningsprocesser för dricksvattenproduktion.<br />
SLAM<br />
Lyckebyåns sträckning. Illustration: Per Lewis-Jonsson<br />
Lågreservoar Dricksvatten- Distribution<br />
pumpar
Råvattenintag<br />
Intag av råvatten sker från dammen i Lyckeby genom självfall via två intagsledningar. Intagen är försedda<br />
med silar som hindrar föremål större än 30 millimeter att följa med vattnet in i ledningarna. För<br />
att inte silarna ska sättas igen av t.ex. löv finns s. k. flytlänsar både uppströms och nedströms intagningspunkten.<br />
Intagsledningarna är ungefär 30 meter långa med en diameter på 50 centimeter.<br />
Vattennivån i dammen mäts kontinuerligt med en tryckgivare som är placerad vid laxtrappan.<br />
Värdena registreras och lagras i vattenverkets processdator.<br />
Vid vattenverket finns också en turbin som drivs av vatten från dammen. Med turbinen och tillhörande<br />
generator produceras cirka en tredjedel av vattenverkets elbehov. Här finns också ett dieseldrivet<br />
reservkraftaggregat som vid strömavbrott klarar elförsörjningen till hela vattenverket<br />
Intaget av råvatten från Lyckebyån sker från dammanläggningen ovanför laxtrappan i<br />
Lyckeby. Foto: Jan Andersson
Fingaller och råvattenpumpar<br />
Innan vattnet pumpas in i beredningsprocessen passerar det ett maskinrensat galler med en spaltvidd<br />
av tre millimeter där de grövre föroreningarna fastnar. Rensningen av fingallret sker automatiskt.<br />
Det maximala råvattenflödet in till vattenverket uppgår till cirka 1.100 kubikmeter per timme.<br />
Från fingallret leds vattnet till en råvattenbassäng. Så här långt har vattnet transporterats genom<br />
självfall, men härifrån måste vattnet pumpas vidare.<br />
De tre råvattenpumparna är placerade i direkt anslutning till råvattenbassängen och så att det alltid<br />
finns ett övertryck på pumparnas sugsida. Om nivån i råvattenbassängen blir för låg blockeras pumparna.<br />
Råvattenpumparna kan manövreras både från kontrollrummet och maskinhallen.<br />
Råvattnet pumpas in i vattenverket av stora pumpar. Det finns tre pumpar med olika kapacitet,<br />
1.000, 750 och 500 kubikmeter per timme. Illustration: Pär Samuelsson
Råvattensnäcka och pumpgrop<br />
På vägen mot råvattensnäckan passerar vattnet en mätkammare där bl.a. råvattnets pH-värde och<br />
temperatur registreras. Råvattnet leds in i botten på råvattensnäckan varifrån vattnet sedan stiger upp<br />
till utloppet i bassängens överdel.<br />
I råvattensnäckan justeras vattnets pH-värde, alkalinitet och hårdhet genom inblandning av kalkvatten<br />
och kolsyra. Denna åtgärd vidtas för att efterföljande behandling med aluminiumsulfat ska få<br />
önskad effekt.<br />
Aluminiumsulfat tillsätts vattnet i den kanal som leder vattnet från råvattensnäckan till pumpgropen.<br />
Enkelt uttryckt fungerar aluminiumsulfatet som ett klister mellan de mycket små föroreningspartiklar<br />
som i stort antal finns lösta i vattnet. Metalljonerna fastnar på föroreningarnas yta med följd att dessa<br />
förlorar sin vattenlöslighet och istället fäster sig mot varandra och bildar större och avskiljbara flockar.<br />
Efter tillsats av aluminiumsulfat förenas vattenlösliga småpartiklar till större flockar som<br />
sedan kan avskiljas i sandfilter. Metoden kallas kemisk fällning. Illustration: Jan Andersson
DynaSand-filter<br />
Det mesta av föroreningarna i råvattnet avskiljs i sandfilter. I vattenverket finns 40 st DynaSandfilter<br />
med en sammanlagd filterarea på 200 kvadratmeter och med ett filterdjup av två meter.<br />
Reningsprocessen är till viss del den samma som vid naturlig rening i grusåsar. D v s att när vattnet<br />
passerar filtret fastnar föroreningsflockarna i sandbädden. I DynaSandfilterna börjar dock avskiljningen<br />
i botten av sandbädden och vattnet renas sedan på väg upp genom filtret.<br />
DynaSandfilter har automatisk tvättning av filtersanden och kan därför arbeta kontinuerligt. Den<br />
smutsigaste bottensanden pumpas upp och tvättas i behållarens centrum för att sedan som ren sand<br />
falla ner över sandbäddens överdel. Tvättvattnet, cirka 150 kubikmeter per timme, leds bort för rening<br />
innan det släpps tillbaka till Lyckebyån.<br />
I DynaSandfilterna avskiljs nästan allt järn, aluminium och humus samt cirka hälften av råvattnets<br />
innehåll av mangan.<br />
Råvatteninlopp<br />
Tvättvatten till rening<br />
Nytvättad filtersand<br />
Smutsig filtersand<br />
utlopp renat vatten<br />
I DynaSandfilterna förvandlas råvattnet till nästan rent dricksvatten. Kvar i det renade<br />
vattnet finns nu bara resthalter av mangan och mikroorganismer samt lukt- och smakämnen,<br />
vilka avskiljs i efterföljande processteg.
Tvättvattenrening<br />
Huvuddelen av föroreningarna i råvattnet avskiljs i vattenverkets 40 DynaSandfilter, varifrån de<br />
sedan förs med tvättvattnet till en särskild slambehandling i samband med reningen av tvättvattnet.<br />
Tvättvattnet renas genom sedimentation i en lamellseparator. För att underlätta sedimentationen<br />
tillsätts polymer, långsträckta molekyler med förmåga att binda till sig föroreningar och att göra<br />
dessa vattenavvisande. I lamellseparatorn finns många tvärställda skivor, vilket ger en mycket stor<br />
sedimenteringsyta. När föroreningarna har sedimenterat på skivorna glider de ned till botten på<br />
separatorn varifrån de pumpas vidare till ett slamlager. I slamlagret sker ytterligare förtjockning<br />
genom att föroreningarna sjunker till botten. Det förtjockade slammet pumpas till en centrifug där<br />
vattnet avskiljs genom kraftig rotation. Från centrifugen förs slammet sedan till en container för<br />
vidare transport till deponi vid avfallsanläggningen i Bubbetorp.<br />
Renat<br />
tvättvatten<br />
Omrörare<br />
Lamellskivor<br />
Tillsats av<br />
polymer<br />
Till slamlager<br />
Inlopp<br />
tvättvatten<br />
Rening av tvättvatten från DynaSandfilterna sker genom sedimentation i en lamellseparator.<br />
Illustration: Jan Andersson
Blandningskammare<br />
Från DynaSandfilterna leds renvattnet vidare till en blandninskammare för dosering av kalkvatten samt<br />
tillsats av klor och klordioxid. Härigenom erhålls den höjning av pH-värdet (till 8,5) som krävs för att<br />
kvarvarande halter av mangan ska kunna avskiljas genom oxidation. Tillsatsen av klor och klordioxid<br />
görs av två skäl. Dels verkar klor/klordioxid som oxidationsmedel genom vilket det vattenlösta<br />
manganet kan överföras till avskiljningsbar manganoxid. Samtidigt har klor och klordioxid en desinfekterande<br />
effekt mot mikroorganismer.<br />
Blandningskammarens volym är bara åtta kubikmeter. Därför sker inblandning av kalkvatten, klor<br />
och klordioxid med hjälp av omrörare.<br />
Efter blandningskammaren kontrolleras bland annat vattnets pH-värde och klorinnehåll.<br />
Tillsats av klor och klordioxid i blandningskammaren sker för att underlätta oxidation av<br />
mangan till manganoxid samt för att oskadliggöra mikroorganismer som t.ex. bakterier och<br />
svampar. Illustration: Pär Samuelsson
Inlopp<br />
Oxidationsbassänger<br />
<strong>Vattenverk</strong>ets tre oxidationsbassänger rymmer totalt cirka 2.100 kubikmeter vatten. Det tar flera<br />
timmar för vattnet att passera dessa, vilket gör att nära nog allt mangan hinner oxideras till manganoxid<br />
under uppehållstiden. En bieffekt av den stora volymen är att den också ger en viss säkerhetsmarginal<br />
om någon störning skulle inträffa i tidigare processteg.<br />
Dagens oxidationsbassänger har tidigare tjänstgjort som sedimenteringsbassänger. Därför är de<br />
utformade med "dubbla bottnar" för att öka sedimenteringsarean. Även om det inte är huvudavsikten<br />
sker här fortfarande sedimentation av en mindre mängd manganoxid. Därför måste bassängerna<br />
rengöras någon eller några gånger per år. Merparten av manganoxiden avskiljs emellertid i efterföljande<br />
kolfilter.<br />
utlopp till kolfilter<br />
Oxidationsbassäng i genomskärning med pilar som visar vattnets flödesväg.<br />
I oxidationsbassängerna omvandlas i vattnet löst mangan till avskiljbara flockar av<br />
manganoxid. Illustration: Jan Andersson
Kolfilter<br />
<strong>Vattenverk</strong>et har sammanlagt elva kolfilter med en filterbädd bestående av mycket små korn av aktivt<br />
kol.<br />
Rening i kolfilter sker dels genom mekanisk filtrering men framför allt genom adsorption på kolpartiklarnas<br />
yta. Den sammanlagda arean hos sju gram filterkol är ungefär lika stor som en fotbollsplan,<br />
medan den sammanlagda arean hos vattenverkets samtliga kolfilterkorn motsvarar så mycket som en<br />
fjärdedel av hela Sveriges yta.<br />
I kolfilterna avskiljs manganoxid samt diverse lukt- och smakämnen. Kolfilterna är särskilt betydelsefulla<br />
under sommarhalvåret då råvattnet får en markant smakförsämring av nedbrytningsprodukter från<br />
t.ex. alger.<br />
Kolfilterna rengöres genom backspolning med rent vatten vart tionde dygn. Spoltiden är cirka 20<br />
minuter och för varje backspolning går det åt 150 kubikmeter dricksvatten.<br />
I kolfilterna adsorberas bl.a. lukt- och smakämnen på kolpartiklarnas yta. Den sammanlagda<br />
ytarean hos de små kolpartiklarna är mycket stor, arean hos sju gram aktivt kol motsvarar t.ex.<br />
en fotbollsplan. Illustration: Pär Samuelsson
Renvattensnäcka och distribution<br />
När renvattnet lämnar kolfilterna är det färdigt dricksvatten, Sveriges vanligaste och viktigaste<br />
livsmedel.<br />
Innan det kan distribueras ut på ledningsnätet måste dock några slutjusteringar göras. Vattnets pHvärde,<br />
alkalinitet och hårdhet ska styras mot värden som bl.a. minskar vattnets korrosivitet så att<br />
rostangrepp på ledningarna begränsas. Dessutom måste små mängder klor tillsättas för att förhindra<br />
bakterietillväxt i distributionsledningarna. Av ovanstående skäl doseras lut, kolsyra samt<br />
kloramin till vattnet på vägen mot eller i råvattensnäckan.<br />
Distributionen sker med hjälp av dricksvattenpumpar från en lågreservoar och ut till konsumenterna.<br />
Pumparna är varvtalsreglerade och arbetar konstant för att upprätthålla ett vattentryck i<br />
ledningarna. För att klara tillräckligt tryck i hela ledningsnätet krävs också vattentorn och pumpförsedda<br />
tryckstegringsstationer.<br />
Dricksvattnet levereras via ett distributionsnät som förutom ledningar består av vattentorn<br />
och tryckstegringsstationer.<br />
I <strong>Karlskrona</strong> <strong>kommun</strong> finns det drygt 50 mil vattenledningar. Illustration: Pär Samuelsson