Justitiekanslerns berättelse för år 2008
Justitiekanslerns berättelse för år 2008
Justitiekanslerns berättelse för år 2008
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
112<br />
beslut med anledning av misstanke om domares tjänstebrott<br />
Vid <strong>för</strong>undersökningen motiverade A sitt <strong>för</strong>-<br />
farande med att målet var dispositivt och att han<br />
inte när han avgjorde saken kände till svarandenas<br />
inställning till forumfrågan. Justitiekanslern kon-<br />
staterade i sitt avgörande att sakens dispositivitet<br />
inte hade någon betydelse <strong>för</strong> domstolens behö-<br />
righet. Enligt honom var det klart att om svaran-<br />
dena inte gick i svaromål till följd av stämningen<br />
skulle domstolen alltid på tjänstens vägnar utreda<br />
om den var behörig.<br />
Tingsdomare A hade dessutom avgjort ärendet<br />
till kärandens <strong>för</strong>del utan att ta reda på kärandens<br />
partshabilitet. Enligt A:s uppfattning fanns<br />
det ingenting som krävde att kärandens partshabilitet<br />
utreddes eftersom ärendet drevs av en juristbyrå<br />
som dagligen skötte juridiska frågor. Enligt A<br />
hade det blivit aktuellt att utreda partshabiliteten<br />
endast om någon hade gjort en invändning. Justitiekanslern<br />
konstaterade att kärandens partshabilitet<br />
är en absolut process<strong>för</strong>utsättning som domstolen<br />
ska konstatera på tjänstens vägnar.<br />
Av handlingarna i målet framgick inte på vilka<br />
grunder den som undertecknat stämningsansökan<br />
hade rätt att <strong>för</strong>eträda käranden. Om A hade<br />
undersökt grunderna <strong>för</strong> talerätten var det helt<br />
uppenbart att kärandens bristande partshabilitet<br />
skulle ha uppdagats. A <strong>för</strong>summade emellertid att<br />
göra detta.<br />
Efter att postdelgivningen hade misslyckats<br />
beslöt A på kärandens begäran att stämningen<br />
skulle delges genom kungörelse. I rättegångsbalken<br />
<strong>för</strong>eskrivs det att domstolen ska sköta delgivningen<br />
genom kungörelse om det inte är möjligt<br />
att klarlägga var mottagaren vistas. I <strong>för</strong>arbetena<br />
till denna bestämmelse sägs det att delgivning genom<br />
kungörelse kan komma i fråga endast när det<br />
inte finns något annat delgivningssätt och att kungörelse<br />
kan bli aktuellt endast när domstolen är<br />
helt övertygad om att partens vistelseort är okänd.<br />
I rättspraxis har det konstaterats att <strong>för</strong>utsättningarna<br />
<strong>för</strong> delgivning genom kungörelse inte kan<br />
anses finnas endast på den grunden att delgivning<br />
per post har misslyckats.<br />
Justitiekanslern konstaterade att med beaktande<br />
av att tingsdomare A hade gått in <strong>för</strong> en tolkning<br />
enligt vilken tingsrätten utreder sin behörighet,<br />
kärandens partshabilitet samt kärandens<br />
<strong>för</strong>eträdares rätt att utöva talerätt endast om svaranden<br />
gör invändningar i saken, hade det med<br />
tanke på svarandenas rättsskydd varit särskilt<br />
viktigt att svaranden de facto fått vetskap om att<br />
tingsrätten hade tagit upp ett ärende som den inte<br />
hade behörighet att handlägga.<br />
Svarandenas rättsskydd hade under alla omständigheter<br />
varit särskilt beroende av att tingsrätten<br />
<strong>för</strong>for sakenligt eftersom stämningen hade delgivits<br />
genom kungörelse och svarandena inte hade<br />
gått i svaromål. A hade emellertid avgjort ärendet<br />
på ovan relaterat sätt genom tredskodom till kärandens<br />
<strong>för</strong>del, trots att han enligt lag hade bort<br />
avvisa ärendet utan prövning. Vid bedömningen<br />
av A:s <strong>för</strong>farande är det dessutom skäl att beakta<br />
att han hade avgjort ärendet.<br />
A:s <strong>för</strong>farande hade orsakat svarandena skada<br />
eftersom de blivit tvungna att söka återvinning,<br />
vilket med<strong>för</strong>de rättegångskostnader som stannade<br />
dem till last. Justitiekanslern konstaterade att A<br />
på ett väsentligt sätt hade handlat i strid med vad<br />
man kunde <strong>för</strong>utsätta av ett vederbörligt <strong>för</strong>farande<br />
av en domare. Förfarandet var ägnat att <strong>för</strong>svaga<br />
tilltron till en sakenlig och korrekt rättskipning.<br />
Enligt justitiekanslerns bedömning var A:s <strong>för</strong>farande<br />
inte obetydligt på det sätt som avses i rekvisitet<br />
<strong>för</strong> brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet.<br />
Bedömning av tingsdomare B:s<br />
<strong>för</strong>farande<br />
Tingsdomare B, som behandlade målet till den del<br />
det gällde återvinningstalan, hade likaså utan att<br />
utreda kärandens partshabilitet dömt käranden att<br />
ersätta svarandens rättegångskostnader. I sin ut-
Change language