Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

Kambodjas totala befolkning på cirka sju miljoner… De vietnamesiska kommunisterna har
emellertid i huvudsak funnit sig i khmerernas krav på självständighet…
21
Khmerkommunistiska kadrer har, där de funnit det nödvändigt, hemfallit åt tvång, hotelser och
mord. En del har utnyttjat sina nya positioner till att göra upp gamla tvister med regeringstjänstemän
som tidigare motarbetade dem när de var ”banditer” under Sihanouk-regimen. På det hela
taget har de dock försökt undvika ageranden som kan avskräcka befolkningen, och de vietnamesiska
kommunistiska soldaternas uppförande har i allmänhet varit exemplariskt, i jämförelse med
de sydvietnamesiska soldaternas. 130
På största delen av landsbygden har den politiska striden redan vunnits. Lon Nol-regeringen
är bara trygg i städerna och deras ytterområden. Sihanouk och vietnameserna, som under så
lång tid setts som motståndare av CPK, har verkligen visat sig vara värdefulla allierade.
Den nationella demokratiska revolutionen, 1971-73
Men de sågs som fiender. CPK-dokument från början av 1971 och kopior av tidningen
Pracheachon Padevat (”Revolutionära Folket”), redigerad av Thuch Rin, som omhändertogs
av Lon Nol-styrkor i Sydvästra zonen, nämner inte något om vietnamesiskt stöd till de
kampucheanska revolutionärerna. 131 I ett handskrivet dokument, som en kader skrivit av i sin
dagbok, med titeln ”Den nationella demokratiska revolutionens strategiska ståndpunkt”,
noterades att:
Vår revolutionära kamp kommer att tvingas genomgå en lång period av svårigheter och påfrestningar,
förvirring och omvägar, dalar och höjder, men med självtillit och förtroende för våra egna
styrkor som det viktigaste, även om i samarbete med bondaer [med andra], växer revolutionen
gradvis mot segern till att den slutligen vinns…
Efter denna period av att utöva ledning för de revolutionära grupperna i varje avseende, kan vi
gradvis vinna segern. Å andra sidan, om vi inte klarar det, om folket inte klarar det, och bara tänker
på att förlita sig på de andra folkens [neak dotei nuh] styrkor, kan vår revolution inte ta steget mot
segern, och vi kommer bara att möta svårigheter och påfrestningar under en lång tid framöver. Vi
vill och måste ta ett fast grepp, rota oss i varje hörn, och lita till strategin för vår revolution. 132
Det framgår tydligt ur detta att man inte bara såg på vietnamesiskt stöd med misstänksamhet,
utan också att en utdragen kamp stod i CPK-centrums intresse. CPK representerade en liten
minoritet i den breda rörelse som hade utvecklats under 1970 och skulle behöva tid för att
”rota sig i varje hörn” och vinna ”ledningen för de revolutionära grupperna”. En snabb seger –
eller en förhandlingsfred – skulle inte tjäna detta syfte. 133
Social analys
Två andra viktiga punkter träder fram ur dessa okumenten från Sydvästra zonen 1971. Först,
den sociala analysen: Kampuchea betecknades som ett ”halvkolonialt, halvfeodalt land”, vars
samhälle var indelat i fem vanna eller klasser (feodalherrar, kapitalister, småbourgeoisi,
bönder och arbetare) och dessa i sin tur i olika ”skikt” (sratop), mycket likt det kinesiska
kommunistpartiets analys av det förrevolutionära Kina. Stor vikt lades vid de feodala
jordägarnas utsugning av bönderna (sakdephum mchas dei), även om, som William Willmott
har påpekat, den största bördan för khmerbönderna var de omfattande skulderna till etniska
130
”Communist Infrastructure in Cambodia”, utvärdering av CIA-agenter, 8 juli 1971, 10 sidor, sid. 2, 5, och 7.
Se också not 221.
131
Jag fick tag på en kopia av dessa orubricerade dokument, vilka uppenbarligen hade kopierats av Lon Nols
underrättelsetjänst, under ett besök i Phnom Penh 1981.
132
Förf. kursivering.
133
I början av 1973 skrev en avhoppare från CPK: ”De vill inte ordna en snabb seger eftersom de inser att folket
inte känner dem ännu... Så de förbereder sig för en utdragen kamp. Om de segrad snabbt skulle det vara utan
nytta.” Kuong Lumphon, Report on the Communist Party of Kampuchea, 46 sidor, sid. 43. Se not 193.