Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

7
år av kamp verkade ha fått sin belöning när Sihanouk dömdes till döden följande månad, och
då khmerrepubliken proklamerades den 9 oktober.
Andra tidigare demokrater anlände också till kampucheansk politik, efter flera år i exil i Paris,
men på andra vägar. Omedelbart efter kuppen flyttade Thiounn Mumm och Thiounn Prasith
sina aktiviteter till Beijing. Mumm blev strax ekonomiminister i Sihanouks exilregering, och
Prasith utnämndes till ”minister för samordningen av kampen för nationell befrielse”. 25 Det
andra kampucheanska inbördeskriget lovade att bli ett bittert krig; den djupa sociala och politiska
splittringen som hade undertryckts (och förbittrats) under Sihanouks regerande kom nu
fram för att ta ut sin tribut över hela landet.
Invasion
I den internationella kontroversen kring Kampucheas inträde i Vietnam-kriget 1970 har det
ofta hävdats att krigets expansion började med den kombinerade USA/sydvietnamesiska
invasionen av Kampuchea, som inleddes den 29 april och som president Nixon beskrev som
”inte en invasion, utan en nödvändig utvidgning av Vietnam-kriget”. 26 Om man bortser från
det förljugna ordvalet, finns det en logik i Nixons beskrivning. De vietnamesiska kommunisterna
hade rört sig långt in i Kampuchea under april – sedan mer än fyra veckor. En relaterad
sak som i stort ignorerats är också det faktum att sydvietnamesiska styrkor hade börjat bomba
kommunistiska tillhåll i Kampuchea så tidigt som den 16 mars. 27 Detta var dagen efter att
tiden hade gått ut för Lon Nols orealistiska krav från den 13 mars (dagen då han stoppade
försäljningen av ris och andra förnödenheter till FNL) att kommunisterna skulle lämna sina
fristäder inom fyrtioåtta timmar. 28 Det har sagts att Nols arméstyrkor begärde sydvietnamesiskt
understöd 29 , och det råder knappast någon tvekan om att de vietnamesiska kommunisterna
fruktade att de skulle angripas från två sidor.
President Thieu, som tydligen hade varnat för kuppen i Phnom Penh, sade i Saigon samma
dag som den genomfördes att de två länderna nu kunde samarbeta för att ”driva ut kommunisterna”.
30 Den 19 mars beordrade USA:s kommando i Saigon sina militära rådgivare nära
gränsen att försöka upprätta radioförbindelser med Lon Nols armé. Nästa dag gav generalmajor
Nguyen Viet Thanh, befälhavare för Sydvietnams IV armékårs område, sina enheter
tillstånd ”att förse kambodjanerna med framskjutna artillerispanare om de efterfrågar
sådana”. 31
Den 20 mars, bara två dagar efter kuppen och innan Sihanouk hade meddelat sin inställning,
förflyttade sig alla Vietnamkrigets huvudmotståndare samtidigt. KKK-trupper inledde fullskaliga
attacker mot de kommunistiska fästena i Kampuchea. Sydvietnamesiska trupper med
USA-rådgivare tryckte på mot Svay Rieng i en ”oanmäld operation”, som senare avslöjades
av militära talesmän i Saigon. 32 I Kandal anföll samma dag sydvietnamesiskt bombflyg
kommunistiska ställningar ”ett par kilometer” innanför gränsen, medan ett FNL-kompani i
25
Caldwell, op. cit., sid. 385.
26
New York Times, 1 maj 1970.
27
Hal Kosut, red., Cambodia and the Vietnam War, Facts on File, New York 1971, sid. 72.
28
Bernard K. Gordon med Kathryn Young, ”The Khmer Republic: That Was the Cambodia That Was”, Asian
Survey, 11, 1, januari 1971, sid. 26-40, sid. 32. Shawcross kommenterar: ”Detta var en avgörande händelse för
Kambodja. Det var ett löjligt krav, ett som kunde ha framförts av en man med dålig verklighetsuppfattning, eller
som hade löfte om hjälp utifrån”. op. cit., sid.118.
29
Seymour Hersh säger emellertid att det var den 17 mars som ”Lon Nol gav en sydvietnamesisk arméstyrka
tillåtelse att korsa den kambodjanska gränsen för en räd mot kommunistiska fästen.” The Price of Power, New
York, 1983, sid. 176.
30
Shawcross, op. cit., sid. 123.
31
Kosut, op. cit., sid. 73.
32
Ibid., sid. 89. (Om KKK-operationen, se Hersh, op. cit., sid. 181, där han citerar en rapport av Gerald C.
Hickey till Pentagon.)