Nr 2 - Epilepsiföreningen i Stor-Stockholm

More documents

Recommendations

Info

lansmannen som var hos Britta prata med den andra och sa något om att det inte var ett epileptiskt anfall och att det inte var någon fara med henne. Då gick jag fram och pratade med den yngre av ambulanspersonalen och han upprepade för mig att det inte rörde sig om något epileptiskt anfall och att de ansåg att hon “fejkade”. Vet inte riktigt vad jag tänkte i det läget men första tanken var “nej nej, inte gör någon det”. Men båda ambulansförarna sa samma sak och att de ansåg absolut inte att hon behövde ha någon ambulans eller besöka ett sjukhus, deras uppfattning var att det bästa för Britta i det läget var att komma inomhus och ta det lugnt en stund och därefter ringa taxi och ta med sig Atlas hem, men Britta framhärdade i att hon visst behövde komma till sjukhus och krävde att Atlas skulle få följa med i ambulansen. Såväl jag som ambulanspersonalen försökte med upprepade försök att få Britta att resa sig upp så vi kunde komma in i “fikarummet” men Britta valde att ligga kvar och gjorde inga direkta försök att hjälpa till och efter som jag uppfattade tiden så tog det runt 20–30 minuter så bestämde ambulanspersonalen att hämta båren så att vi med den kunde få hjälp att få in Britta i värmen. Då Britta väl kommit in i värmen och skällt ett tag på ambulansmännen, som jag anser var oerhört trevliga och tillmötesgående trots att jag upplevde Britta som oförskämd mot dem, så fick Britta sin väska med mobiltelefonen och hon ringde till sin man. Under det samtalet gick jag ut så att hon fick prata i fred, och sedan gick ambulanspersonalen in igen och tog blod - trycket med mera. Efter många försök att få Britta att förstå att det bästa för både henne och Atlas var att beställa färdtjänst och ta sig hem, så insisterar Britta på att Våra medlemmar råkar tyvärr ganska ofta ut för okunskap om vad epilepsi är. Det som skrämmer mig mest är att denna okunskap många gånger finns hos dem som mest av allt borde förstå och kunna komma till sjukhus varför ambulansmännen efter ett tag bestämde att det var bäst för såväl dem som oss att ta med henne så att vi kunde fortsätta med förarutbildningen och årsprovet.” Så långt minnesanteckningarna. – Det är november och kallt. Att låta en människa som var i koma mellan kramperna ligga ute i 30 minuter innan man hämtar båren så att hon får komma in i värmen anser jag vara oförsvarligt, säger Per Blomqvist, Brittas man. Britta hade insisterat på att få komma till sjukhus. Det har aldrig hänt under de snart 50 år som vi varit gifta. Hon måste ha förstått hur allvarlig hennes situation var. – Ambulanspersonalen beslöt till slut, enligt minnesanteckningarna, att ta med Britta till sjukhuset för att det var bäst för såväl ambulanspersonalen som för instruktörerna, säger Per Blomqvist. Inte för att Britta behövde komma till sjukhuset! Anmälan om kränkande behandling Britta Blomqvist fick stanna på Södertälje sjukhus i åtta dagar och av dem flera dagar på intensivvården. Ingen från SoS hörde av sig under tiden hon låg på sjukhuset eller efter att hon kommit hem. – Jag anser att Britta har blivit behandlad på ett oerhört kränkande sätt och jag vill hjälpa henne att få upprättelse. Per Blomqvist har gjort en anmälan om det inträffade till FLISA, Föreningen för Ledningsansvarig Inom Svensk Ambulans sjukvård. Och Britta Blomqvist har gjort en anmälan till Socialstyrelsen. Alla närvarande trodde på ambulans - personalen. Ingen ifrågasatte om det ingår i deras befogenhet att ställa diagnos. Britta Blomqvist är upprörd. – Skulle jag komma till ett prov och fejka kramper? Jag har haft tillräckligt visa hänsyn. Det Britta Blomquist var med om är ett sådant exempel. Hennes upplevelser i samband med årsprovet som arrangerades av Svenska Service- och Signal- många och svåra och även livshotande anfall under de dryga fyrtio år som jag haft epilepsi. När min man påtalade hur allvarlig situationen var uppfattades han som oförskämd. Istället för att man lyssnade på honom och respekterade hans kunskap om min epilepsi. Får göra årsprov hemma Britta Blomqvist anser att mer kunskap om epilepsi är absolut nödvändig. Tyvärr har SoS tackat nej till Epilepsiföreningens erbjudande att komma och informera. – Jag föreslog att SoS på sitt årsmöte skulle ta upp händelsen och gå igenom vilka fel som begåtts. Detta skulle kunnat ge mig lite upprättelse. Margareta Pantzar, ordförande i SoS, svarade Britta för sin styrelses räkning. Hon skriver bl a: ”Vi kommer inte ta upp detta på årsmötet. Vi har som sagt tystnadsplikt och varken kan eller vill diskutera enskilda medlemmars sjukdomar. Vi har på olika sätt försökt tillmötesgå dina önskemål om bl a utformningen av kommande årsprov för dig och Atlas. Att vara medlem i SoS är frivilligt.” Efter många om och men har Britta Blomqvist fått dispens och ska nu göra årsprovet hemma. – Men med förbehållet att om jag inte är i bra kondition den dagen då provet är så får jag betala löner och resor för instruktörerna och övriga ekipage som är med. Det rör sig om flera tusen kronor.π Text: Katarina Nyberg Foto: Anders Wiklund Anm. Med status epilepticus menar man en anfallsaktivitet som håller på mer än 30 minuter eller upprepade anfall utan att patienten återfår medvetandet. Åter okunskap, kanske ovilja, att förstå vad epilepsi är hundsförbundet, SoS, visar på ett sådant oförstånd. Trots intyg från Brittas neurolog tvingades hon åka lång väg tidigt en morgon för att göra ett årsprov med sin epilep- 4 synapsen 2/2011
sihund Atlas. Det är inget bra utgångsläge för den som har epilepsi. Britta får anfall och omhändertagandet blir inte det som man borde kunna förvänta sig av dem som arbetar inom en förening för personer med funktionsnedsättning. Tyvärr gällde detta också ambulans - personalens uppträdande. De uttalade sig på ett nedlåtande sätt, att Brittas anfall var framprovocerade av henne själv. En medicinsk bedömning som verkligen måste betraktas som okunnig. Brittas anfall resulterade i åtta dagars vistelse på Södertälje sjukhus. Vad hade vi då förväntat oss? Hänsynstagande från ett förbund som arbetar med personer med funktions- Två av deltagarna i förra sommarens kollo, Rebecca och Rebecca, i sällskap med en namnlös höna. Foto: Leva Plus Svenska Epilepsiförbundets ungdomssektion bjuder in till sommarläger i Söt - åsen, Västergötland, nära Töreboda. Du kan träffa andra unga som också har epilepsi, umgås och dela roliga upplevelser. Aktiviteter och studiebesök finns på programmet förutom disco, afrikansk dans och lekar, fotboll och grillkväll. nedsättning. Det måste finnas möjlighet till individuellt arrangerade aktiviteter, alla som har en funktionsnedsättning har inte samma svårigheter. SoS hade kunnat anordna ett prov i Brittas hemmiljö för att testa de funktioner som ekipaget ska besitta. Ambulanspersonalens attityd är så sorglig att den knappast kan kommenteras. Tyvärr finns flera dylika händelser som drabbat våra medlemmar, oförståelse och okunskap om hur epilepsi kan yttra sig. Många vill ha epilepsihund Det finns ett stort intresse för utbildning av epilepsihundar hos våra medlemmar. Har du några frågor är du välkommen att kontakta Anna Eksell 070-288 30 06. Tid: 26 juni till hemfärden 2 juli Ålder: 13–18 år. Avgift: 1 300 kr till Epilepsiförbundets bankgiro 181-5554, senast 5 maj Resa: Varje deltagare svarar för resan Tyvärr kan vi inte idag rekommendera att SoS får ansvaret för en sådan utbildning efter det som hänt. SoS har heller inte visat förståelse för vilka hundar som passar för uppgiften och en diskussion är inte möjlig att föra, trots skrivelser från vår förening. Inom Epilepsiföreningen arbetar vi nu med andra kontakter för att få till stånd en utbildning av epilepsihundar. Vi kommer att lämna mer information om detta arbete i kommande nummer av Synapsen. Berit Magaard Ordförande i Epilepsiföreningen i Storstockholm Årets sommarkollo i Småland Träffa kompisar. Få vara med om en massa roliga och spännande upplevelser i härlig smålandsmiljö. Det blir många aktiviteter och utflykter, bland annat till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Kollogårdarna, Salsnäs utanför Målilla och Åkarp i Lönneberga, ligger vackert på landet nära sjön. Förutom mysiga bostadshus finns en lada inredd för olika inomhusaktiviteter. Utomhus finns fotbollsplan och stora härliga gräsytor. Kolloperioder För ungdomar med lindrig/måttlig utvecklingsstörning 11–22 juni ca 15–25 år 11–22 juni ca 10–16 år 27 juni–7 juli ca 12–22 år 10–19 juli ca 10–16 år 22 juli–2 aug ca 12–22 år 5–16 aug ca 12–22 år För ungdomar med rörelsebegränsning eller epilepsi 5–16 aug ca 14–22 år (ungdomar med epilepsi är välkomna till alla kolloperioder) Gå gärna in på hemsidan www.leva.se och titta på kollobilder. Där kan man också ladda ner foldern, kolloinbjudan och ansökan på sidan sommarkollo, under allmän info. För ungdomar med lindrig/måttlig utvecklingsstörning (ca 12–22 år) blir det ett höstläger vecka 44. Ansökan om kollo skickas snarast både till LSS-handläggare/biståndsbedömare i hemkommunen och till Sommarkollo i Småland. Resan till och från kollo ansvarar föräldrarna för. Läger i Sötåsen med tema Hälsa & natur Anmälan: Snarast till blackrose _23@hotmail.com Anmälningstiden går ut 15 april men kan förlängas något för Synapsens läsare eftersom tidningen kommer ut just vid den tidpunkten. Epilepsiförbundet behöver ha läkarintyg från deltagarna för att få landstingsbidrag för sommarlägret. synapsen 2/2011 5
Page 1 and 2: Jasmine älskar att rida Respektlö
Page 3: Får Atlas behålla sitt gula tjän
Page 7 and 8: nomföra, sjukhuset saknade resurse
Page 9 and 10: Teaterföreställning - komedin Tar
Page 11 and 12: Midsommarfirande på Skansen Fredag
Page 13 and 14: Ω Nu blir det inte något besök p
Page 15 and 16: Silvia, ledsagare, och Christina me
Page 17 and 18: • De exekutiva funktionerna - ig
Page 19 and 20: Julmarknad på Skansen har blivit e
Page 21 and 22: gymnaster var med och instruerade v
Page 23 and 24: BOSSE RÅD, STÖD & KUNSKAPSCENTER

Nr 2 - Epilepsiföreningen i Stor-Stockholm

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?