20101203-B - Ystads Allehanda
20101203-B - Ystads Allehanda
20101203-B - Ystads Allehanda
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
•<br />
FREDAG 3 DECEMBER 2010 · YSTADS ALLEHANDA B9<br />
Naturkrönika<br />
Möt Zeus blomma på sandstäppen<br />
Välkommen ut på sandstäppen.<br />
Varför just där<br />
så här på årets sista månad?<br />
Jo, för att den är<br />
Skånes ovanligaste naturtyp.<br />
Krönikan blir därmed en hyllning.<br />
Hela arealen är knappt 50 hektar.<br />
Mest av den finns i södra och östligaste<br />
Skåne.<br />
Sandstäppen är värd att uppmärksammas<br />
i en naturkrönika, sista månaden<br />
i den biologiska mångfaldens<br />
år 2010. Stäppen rymmer sällsyntheter<br />
som stor sandlilja, sandnejlika<br />
och dvärgserradella. De två förstnämnda<br />
ser ni på bilden här intill<br />
från ett steppområde – Brösarps<br />
norra backar.<br />
Den kanske mest omtalade sandstäppen<br />
är marknadsplatsen vid<br />
Kivik. Inte så mycket för själva marknaden<br />
utan desto mer för vad den<br />
åstadkommer i form av markpåverkan.<br />
Utan den störning av markskiktet<br />
som folktramp, tältpinnar och<br />
körning åstadkommer skulle inte<br />
sandens underliggande kalklager<br />
komma upp till ytan. Det gäller inte<br />
minst den sandstäpp som råkar finnas<br />
på militära övningsområden.<br />
Där har ni något av sandstäppens<br />
akilleshäl. Det sandhaltiga markskiktet<br />
måste bearbetas. En gång i tiden<br />
travade betande uroxar fram över de<br />
skogsfria partierna och därmed hölls<br />
marktypen öppen och underliggande<br />
näring kom i dagern. Människans<br />
brukning av sandmarken gynnade näringscirkulationen<br />
vilket varade ända<br />
in på 1800-talet då man började att<br />
tallplantera för att stoppa sandflykt.<br />
<strong>Ystads</strong> sandskog är en skapelse som<br />
uppstod just på en sandstäpp, som<br />
ögonvittnet Carl August Gosselman<br />
i mitten på 1800-talet beskrev som<br />
”ljunghedar och sandfält, sparsamt<br />
bevuxna med gräs och planterade med<br />
al och tall...”<br />
Förekomsten av ljung, vilket man<br />
inte minst ser vid strandnära områden<br />
som vid reservatet Hagestad-<br />
Sandhammaren, är ett tecken på förändrad<br />
markstruktur. När kalkhalten<br />
minskar och ytlig näring lakas ut på<br />
grund av sandens genomsläpplighet,<br />
försuras terrängen och ljungen tar<br />
över. I dess följd tränger så småningom<br />
skogsbildande träd och buskar in.<br />
Den successionen har man nu brutit<br />
inom delar av reservatet i Hagestad<br />
genom att helt enkelt hyvla av<br />
ljungen och röja de havsnära träden,<br />
för att gynna just sandstäppens flora<br />
och fauna. Därmed återskapar man<br />
en naturtyp som var vanligare innan<br />
vi började medvetet binda sanden<br />
genom att skapa ett nytt växttäcke.<br />
Sandlevande insekter, bin och humlor,<br />
fältpiplärka och sandödla hoppas<br />
man ska återinvandra.<br />
Sandnejlikan är något av karaktärsart<br />
för just sandstäppen. Den lilla vita,<br />
ibland rosa väldoftande blomman är<br />
därtill den verkliga Skåneblomman.<br />
Detta eftersom arten sedan länge endast<br />
finns här. Sandnejlikan har inte<br />
setts sedan 1816 i Halland och senast<br />
1942 i Blekinge. En förnämlig växtplats<br />
för sandnejlika är sandstäppen<br />
norr om mynningen av Verkaån.<br />
Sandliljan har en vidare utbredning.<br />
Den kan beskådas bland annat<br />
Sandnejlika och stor sandlilja är två skönheter som kan beskådas på<br />
skånsk sandstäpp, som här vid Brösarps backar. BILD: KURT IVARSSON<br />
KRÖNIKA<br />
3 DECEMBER<br />
KURT<br />
IVARSSON<br />
kurt.ivarsson@zeta.telenordia.se<br />
■ Kurt Ivarsson är fågelskådare<br />
med brett naturintresse. Han vill<br />
med sina krönikor i YA första fredagen<br />
i varje månad berätta om vår<br />
natur – i samarbete med intresserade<br />
läsare. Hör av er med önskemål<br />
och frågor. Telefon 0411-188 07.<br />
på Brösarps backar, där krönikans<br />
bild är tagen. Vidare finns den fåtaligt<br />
i Hagestad. Utanför Skåne finns<br />
den på sandiga marker i Blekinge,<br />
Öland, på sydlig alvarmark. I Somvik<br />
i södra Östergötland har sandliljan<br />
sin nordligaste växtplats, en udda lokal<br />
som en rest från en varmare tid.<br />
Linné fick se sin första sandlilja när<br />
han 1749 kom till Skåne. Han noterar<br />
den i trakten av Maltesholm ”... Anthericum<br />
... växte bredevid vägen jämte<br />
åkerfälten på Bårestads ägor jämte<br />
andra milpålen ifrån Maltesholm.<br />
Denna ört har aldrig tillförene inom<br />
Sveriges gränsor varit funnen vild<br />
växande.”<br />
Rödhaken är en oskygg fågel som<br />
gärna gör höstgrävaren sällskap,<br />
som denna varelse i Östra Sommarstaden.<br />
Sandliljans vetenskapliga namn<br />
Anthericum liliago gavs av Linné med<br />
den grekiska betydelsen lökväxt.<br />
Medan sandnejlikans Dianthus arenarius,<br />
även den namnad av Linné,<br />
rymmer mycken kulturhistoria. Först<br />
Dianthus som betyder Zeus blomma<br />
”tack vare sin skönhet och doft ansetts<br />
som en gåva från gudarna” (Jens<br />
Corneliuson) och arenaria som rymmer<br />
latinets ord för sand – arena. Båda<br />
här beskrivna arterna är fridlysta<br />
och rödlistade.<br />
Fin storksommar noterade jag i krönikan<br />
i augusti. Men vad hände sedan?<br />
Närmast då med de två storkar som<br />
var försedda med satellitsändare.<br />
Och som därmed kunde följas på<br />
flyttningen söderut. De har klarat sig<br />
bra hittills. Den mest långväga har<br />
stannat i det centralafrikanska landet<br />
Tchad, söder om Libyen.<br />
Där gör den kortare turer, sannolikt<br />
på spaning efter favoritfödan<br />
gräshoppor. Det intressanta med va-<br />
Noterat<br />
En rödhalsad gås, en<br />
1 läcker skönhet med<br />
hemort i fjärran sibiriska<br />
trakter har varit en sevärdhet<br />
en längre tid vid kusten<br />
nordost om Skillinge – en<br />
sträcka kallad Morfars<br />
hamn. En livlig diskussion<br />
utbröt på nätet då en bild visade<br />
att fågeln var ringmärkt.<br />
Därmed var den sällsamma<br />
gästen en parkrymling<br />
hävdade någon men fick<br />
ilsket motstånd av andra<br />
som letat upp både engelska<br />
och holländska expeditioner<br />
som ringmärkt rödhalsade<br />
gäss på Taimyr i Ryssland.<br />
Därmed menar de att gåsen<br />
vid Skillinge mycket väl kan<br />
vara en felflugen gäst som<br />
borde ha landat vid Donaudeltat<br />
i stället för Morfars<br />
hamn.<br />
All heder till de in-<br />
2 siktsfullaledamöterna i <strong>Ystads</strong> kultur- och<br />
turismnämnd som yttrat sig<br />
över planen för trafiken till<br />
hamnen och konstaterat att<br />
en väg öster om regementet<br />
avsevärt försvårar tillgängligheten<br />
till spontan eller<br />
planerad motion, friluftsliv<br />
och turism. Hur tänker då<br />
Fornminnesföreningen som<br />
förordar att vägen dras ös-<br />
”Där har<br />
ni något<br />
av sandstäppens<br />
akilleshäl.<br />
Det sandhaltigamarkskiktet<br />
måste<br />
bearbetas.<br />
En gång<br />
i tiden<br />
travade<br />
betande<br />
uroxar<br />
fram över<br />
de skogsfriapartierna...”<br />
ter om regementet? Vad anser<br />
ni läsare? Hör av er! Jag<br />
ämnar återkomma i ärendet.<br />
Storskarven är väl in-<br />
3 te den mest populära<br />
av fåglar. Efter några år av<br />
ökning så tycks nu en naturlig<br />
(?) minskning ha börjat,<br />
i varje fall i Skåne. Vid årets<br />
räkning har man funnit nio<br />
kolonier i landskapet med<br />
1 731 par. År 2006 fanns<br />
här 2 775 par storskarvar.<br />
Snövädret den 26<br />
4 november överraskade<br />
kvarstannade sommarfåglar,<br />
som den långnäbbade<br />
morkulla som råkade<br />
landa i snön på en gräsmatta<br />
i kvarteret Agnes,<br />
norr om N Vallgatan i Ystad.<br />
Där bor Rolf Sigfridsson som<br />
kl 21 kunde fotografera den<br />
nödlandade vadarfågeln,<br />
som dock kunde ta till vingarna<br />
efter en stund. På vingarna<br />
är många fåglar som<br />
söker mat, bland annat i Norra<br />
promenaden där kommunen<br />
ännu inte fått ut mat i<br />
ett normalt välbesökt vinterfågelbord.<br />
Därmed är det<br />
hög tid att skrida till verket,<br />
både för kommunens ansvariga<br />
och andra som kan mata<br />
fåglarna.<br />
let av övervintringsplats är att det<br />
just är en välkänd sådan för den vita<br />
storken. Vår skånska ungstork har<br />
fått sällskap av en flock på sex ungstorkar<br />
från Tyskland som även de<br />
sökt sig till den klassiska storkvinterplatsen.<br />
Man kan ju misstänka att<br />
samtliga storkar haft sällskap till<br />
vinterreviret av erfarna äldre fåglar.<br />
Den andra skånska storken har nöjt<br />
sig med att stanna i Spanien. Den har<br />
funnit tillräckligt med läcker föda på<br />
en soptipp utanför Madrid. Än så<br />
länge tycks den ha valt att inte flytta<br />
längre söderut. Men än är det ju långt<br />
innan vårvindar friska...<br />
Var rödhaken frisk? Det undrade Karin<br />
Jakobsson i Ystad som ringde häromdagen.<br />
Hon berättade om en upplevelse<br />
för åtskilliga år sedan då hon<br />
var ute och vandrade med barnbarnet<br />
Sofia vid Mälarhusen. När de efter<br />
en stund kom åter till bilen hade<br />
Sofia gått i förväg och satt sig ned och<br />
klappade en rödhake.<br />
–Rör den inte sa jag, i tron att den<br />
skulle komma till skada. Men precis<br />
som jag kom fram blev fågeln rädd<br />
och flög iväg. Den här händelsen har<br />
förbryllat mig i många år. Var fågeln<br />
skadad? Sjuk? Och varför flög den när<br />
jag kom och inte när flickan klappade<br />
den?<br />
Vad svarar man på dylika frågor?<br />
Att just rödhakar kan uppträda<br />
mycket orädda. Har erfarenhet av det<br />
från höstarnas påtande i jorden på<br />
kolonin, Liljegången 97, i Östra sommarstaden.<br />
Det hände flera gånger<br />
att en rödhake satte sig på spaden eller<br />
kärran jag använde. Fåglar som<br />
ännu inte lärt sig att frukta människan<br />
– än mindre ett barn som Sofia.