27.07.2013 Views

20101203-B - Ystads Allehanda

20101203-B - Ystads Allehanda

20101203-B - Ystads Allehanda

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

•<br />

FREDAG 3 DECEMBER 2010 · YSTADS ALLEHANDA B9<br />

Naturkrönika<br />

Möt Zeus blomma på sandstäppen<br />

Välkommen ut på sandstäppen.<br />

Varför just där<br />

så här på årets sista månad?<br />

Jo, för att den är<br />

Skånes ovanligaste naturtyp.<br />

Krönikan blir därmed en hyllning.<br />

Hela arealen är knappt 50 hektar.<br />

Mest av den finns i södra och östligaste<br />

Skåne.<br />

Sandstäppen är värd att uppmärksammas<br />

i en naturkrönika, sista månaden<br />

i den biologiska mångfaldens<br />

år 2010. Stäppen rymmer sällsyntheter<br />

som stor sandlilja, sandnejlika<br />

och dvärgserradella. De två förstnämnda<br />

ser ni på bilden här intill<br />

från ett steppområde – Brösarps<br />

norra backar.<br />

Den kanske mest omtalade sandstäppen<br />

är marknadsplatsen vid<br />

Kivik. Inte så mycket för själva marknaden<br />

utan desto mer för vad den<br />

åstadkommer i form av markpåverkan.<br />

Utan den störning av markskiktet<br />

som folktramp, tältpinnar och<br />

körning åstadkommer skulle inte<br />

sandens underliggande kalklager<br />

komma upp till ytan. Det gäller inte<br />

minst den sandstäpp som råkar finnas<br />

på militära övningsområden.<br />

Där har ni något av sandstäppens<br />

akilleshäl. Det sandhaltiga markskiktet<br />

måste bearbetas. En gång i tiden<br />

travade betande uroxar fram över de<br />

skogsfria partierna och därmed hölls<br />

marktypen öppen och underliggande<br />

näring kom i dagern. Människans<br />

brukning av sandmarken gynnade näringscirkulationen<br />

vilket varade ända<br />

in på 1800-talet då man började att<br />

tallplantera för att stoppa sandflykt.<br />

<strong>Ystads</strong> sandskog är en skapelse som<br />

uppstod just på en sandstäpp, som<br />

ögonvittnet Carl August Gosselman<br />

i mitten på 1800-talet beskrev som<br />

”ljunghedar och sandfält, sparsamt<br />

bevuxna med gräs och planterade med<br />

al och tall...”<br />

Förekomsten av ljung, vilket man<br />

inte minst ser vid strandnära områden<br />

som vid reservatet Hagestad-<br />

Sandhammaren, är ett tecken på förändrad<br />

markstruktur. När kalkhalten<br />

minskar och ytlig näring lakas ut på<br />

grund av sandens genomsläpplighet,<br />

försuras terrängen och ljungen tar<br />

över. I dess följd tränger så småningom<br />

skogsbildande träd och buskar in.<br />

Den successionen har man nu brutit<br />

inom delar av reservatet i Hagestad<br />

genom att helt enkelt hyvla av<br />

ljungen och röja de havsnära träden,<br />

för att gynna just sandstäppens flora<br />

och fauna. Därmed återskapar man<br />

en naturtyp som var vanligare innan<br />

vi började medvetet binda sanden<br />

genom att skapa ett nytt växttäcke.<br />

Sandlevande insekter, bin och humlor,<br />

fältpiplärka och sandödla hoppas<br />

man ska återinvandra.<br />

Sandnejlikan är något av karaktärsart<br />

för just sandstäppen. Den lilla vita,<br />

ibland rosa väldoftande blomman är<br />

därtill den verkliga Skåneblomman.<br />

Detta eftersom arten sedan länge endast<br />

finns här. Sandnejlikan har inte<br />

setts sedan 1816 i Halland och senast<br />

1942 i Blekinge. En förnämlig växtplats<br />

för sandnejlika är sandstäppen<br />

norr om mynningen av Verkaån.<br />

Sandliljan har en vidare utbredning.<br />

Den kan beskådas bland annat<br />

Sandnejlika och stor sandlilja är två skönheter som kan beskådas på<br />

skånsk sandstäpp, som här vid Brösarps backar. BILD: KURT IVARSSON<br />

KRÖNIKA<br />

3 DECEMBER<br />

KURT<br />

IVARSSON<br />

kurt.ivarsson@zeta.telenordia.se<br />

■ Kurt Ivarsson är fågelskådare<br />

med brett naturintresse. Han vill<br />

med sina krönikor i YA första fredagen<br />

i varje månad berätta om vår<br />

natur – i samarbete med intresserade<br />

läsare. Hör av er med önskemål<br />

och frågor. Telefon 0411-188 07.<br />

på Brösarps backar, där krönikans<br />

bild är tagen. Vidare finns den fåtaligt<br />

i Hagestad. Utanför Skåne finns<br />

den på sandiga marker i Blekinge,<br />

Öland, på sydlig alvarmark. I Somvik<br />

i södra Östergötland har sandliljan<br />

sin nordligaste växtplats, en udda lokal<br />

som en rest från en varmare tid.<br />

Linné fick se sin första sandlilja när<br />

han 1749 kom till Skåne. Han noterar<br />

den i trakten av Maltesholm ”... Anthericum<br />

... växte bredevid vägen jämte<br />

åkerfälten på Bårestads ägor jämte<br />

andra milpålen ifrån Maltesholm.<br />

Denna ört har aldrig tillförene inom<br />

Sveriges gränsor varit funnen vild<br />

växande.”<br />

Rödhaken är en oskygg fågel som<br />

gärna gör höstgrävaren sällskap,<br />

som denna varelse i Östra Sommarstaden.<br />

Sandliljans vetenskapliga namn<br />

Anthericum liliago gavs av Linné med<br />

den grekiska betydelsen lökväxt.<br />

Medan sandnejlikans Dianthus arenarius,<br />

även den namnad av Linné,<br />

rymmer mycken kulturhistoria. Först<br />

Dianthus som betyder Zeus blomma<br />

”tack vare sin skönhet och doft ansetts<br />

som en gåva från gudarna” (Jens<br />

Corneliuson) och arenaria som rymmer<br />

latinets ord för sand – arena. Båda<br />

här beskrivna arterna är fridlysta<br />

och rödlistade.<br />

Fin storksommar noterade jag i krönikan<br />

i augusti. Men vad hände sedan?<br />

Närmast då med de två storkar som<br />

var försedda med satellitsändare.<br />

Och som därmed kunde följas på<br />

flyttningen söderut. De har klarat sig<br />

bra hittills. Den mest långväga har<br />

stannat i det centralafrikanska landet<br />

Tchad, söder om Libyen.<br />

Där gör den kortare turer, sannolikt<br />

på spaning efter favoritfödan<br />

gräshoppor. Det intressanta med va-<br />

Noterat<br />

En rödhalsad gås, en<br />

1 läcker skönhet med<br />

hemort i fjärran sibiriska<br />

trakter har varit en sevärdhet<br />

en längre tid vid kusten<br />

nordost om Skillinge – en<br />

sträcka kallad Morfars<br />

hamn. En livlig diskussion<br />

utbröt på nätet då en bild visade<br />

att fågeln var ringmärkt.<br />

Därmed var den sällsamma<br />

gästen en parkrymling<br />

hävdade någon men fick<br />

ilsket motstånd av andra<br />

som letat upp både engelska<br />

och holländska expeditioner<br />

som ringmärkt rödhalsade<br />

gäss på Taimyr i Ryssland.<br />

Därmed menar de att gåsen<br />

vid Skillinge mycket väl kan<br />

vara en felflugen gäst som<br />

borde ha landat vid Donaudeltat<br />

i stället för Morfars<br />

hamn.<br />

All heder till de in-<br />

2 siktsfullaledamöterna i <strong>Ystads</strong> kultur- och<br />

turismnämnd som yttrat sig<br />

över planen för trafiken till<br />

hamnen och konstaterat att<br />

en väg öster om regementet<br />

avsevärt försvårar tillgängligheten<br />

till spontan eller<br />

planerad motion, friluftsliv<br />

och turism. Hur tänker då<br />

Fornminnesföreningen som<br />

förordar att vägen dras ös-<br />

”Där har<br />

ni något<br />

av sandstäppens<br />

akilleshäl.<br />

Det sandhaltigamarkskiktet<br />

måste<br />

bearbetas.<br />

En gång<br />

i tiden<br />

travade<br />

betande<br />

uroxar<br />

fram över<br />

de skogsfriapartierna...”<br />

ter om regementet? Vad anser<br />

ni läsare? Hör av er! Jag<br />

ämnar återkomma i ärendet.<br />

Storskarven är väl in-<br />

3 te den mest populära<br />

av fåglar. Efter några år av<br />

ökning så tycks nu en naturlig<br />

(?) minskning ha börjat,<br />

i varje fall i Skåne. Vid årets<br />

räkning har man funnit nio<br />

kolonier i landskapet med<br />

1 731 par. År 2006 fanns<br />

här 2 775 par storskarvar.<br />

Snövädret den 26<br />

4 november överraskade<br />

kvarstannade sommarfåglar,<br />

som den långnäbbade<br />

morkulla som råkade<br />

landa i snön på en gräsmatta<br />

i kvarteret Agnes,<br />

norr om N Vallgatan i Ystad.<br />

Där bor Rolf Sigfridsson som<br />

kl 21 kunde fotografera den<br />

nödlandade vadarfågeln,<br />

som dock kunde ta till vingarna<br />

efter en stund. På vingarna<br />

är många fåglar som<br />

söker mat, bland annat i Norra<br />

promenaden där kommunen<br />

ännu inte fått ut mat i<br />

ett normalt välbesökt vinterfågelbord.<br />

Därmed är det<br />

hög tid att skrida till verket,<br />

både för kommunens ansvariga<br />

och andra som kan mata<br />

fåglarna.<br />

let av övervintringsplats är att det<br />

just är en välkänd sådan för den vita<br />

storken. Vår skånska ungstork har<br />

fått sällskap av en flock på sex ungstorkar<br />

från Tyskland som även de<br />

sökt sig till den klassiska storkvinterplatsen.<br />

Man kan ju misstänka att<br />

samtliga storkar haft sällskap till<br />

vinterreviret av erfarna äldre fåglar.<br />

Den andra skånska storken har nöjt<br />

sig med att stanna i Spanien. Den har<br />

funnit tillräckligt med läcker föda på<br />

en soptipp utanför Madrid. Än så<br />

länge tycks den ha valt att inte flytta<br />

längre söderut. Men än är det ju långt<br />

innan vårvindar friska...<br />

Var rödhaken frisk? Det undrade Karin<br />

Jakobsson i Ystad som ringde häromdagen.<br />

Hon berättade om en upplevelse<br />

för åtskilliga år sedan då hon<br />

var ute och vandrade med barnbarnet<br />

Sofia vid Mälarhusen. När de efter<br />

en stund kom åter till bilen hade<br />

Sofia gått i förväg och satt sig ned och<br />

klappade en rödhake.<br />

–Rör den inte sa jag, i tron att den<br />

skulle komma till skada. Men precis<br />

som jag kom fram blev fågeln rädd<br />

och flög iväg. Den här händelsen har<br />

förbryllat mig i många år. Var fågeln<br />

skadad? Sjuk? Och varför flög den när<br />

jag kom och inte när flickan klappade<br />

den?<br />

Vad svarar man på dylika frågor?<br />

Att just rödhakar kan uppträda<br />

mycket orädda. Har erfarenhet av det<br />

från höstarnas påtande i jorden på<br />

kolonin, Liljegången 97, i Östra sommarstaden.<br />

Det hände flera gånger<br />

att en rödhake satte sig på spaden eller<br />

kärran jag använde. Fåglar som<br />

ännu inte lärt sig att frukta människan<br />

– än mindre ett barn som Sofia.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!