Set Persson-skrift - Marxistarkiv

12
Transportförbundet hade fört ut ett förslag till lönesänkningsavtal till omröstning i början på april.
Transports avdelning 81 i Stugsund utanför Söderhamn avslog enhälligt förslaget om lönesänkning,
valde egen kampledning och sände representant till Svartvikskonferensen. Lönesänkningsförslaget
avslogs över hela linjen.
Vid Svartvikskonferensen antogs en resolution med bl. a. följande huvudkrav:
1. strejk mot lönesänkningarna
2. för löneökningar motsvarande varufördyringen
3. godkänn inga uppgörelser som innebär försämring av arbetarnas levnadsstandard. Utvidga
pappersmassestrejken att omfatta hela industrin och utlösande av sympatiaktioner av hamn- och
stuveriarbetarna.
Krav ställdes bland både massarbetarna och transportarbetarna på sympatiblockad av pappersmassa.
Transports ledning förklarar att frågan är beroende av LO:s ledning# som säger nej och därigenom
ställer sig i spetsen för organiserat strejkbryteri.
Den 30.4 beslöt Söderhamns transportarbetare enhälligt att stoppa all transport av blockerat
massagods och sammankalla en lönekonferens till 8.5 för alla hamnar i Norrland. LO: s och
transportledningens beslut ledde till en mängd protester. Ett exempel är Pappers avd. i Skoghall:
”Avdelningen anser att nämnda av Landssekretariatet fattade beslut är en indirekt legalisering av
strejkbryteri istället för att man från detta håll i dessa dagar hade väntat raka motsatsen, nämligen en
paroll om skärpt kamp mot strejkbrytarligorna.”
Lönekonferensen i Stugsund antog en appell om att följa Stugsundsstuvarnas exempel och beslöt att
ej acceptera några lönesänkningar. Transports avdelningar i Luleå, Lunde och Sundsvall var närvarande.
Senare följde de Stugsundsarbetarnas exempel och beslöt om sympatiblockad. Mot
arbetarna organiserades strejkbryteri. Transports förbundsledning uteslöt avdelningen i Stugsund i
juni och ökade ansträngningarna på att splittra avdelningarna i Sundsvall„ Lunde och Luleå. Dessa
stod dock fast i detta läge. Den 22.6 lades ett ”nytt” medlingsförslag i Papperskonflikten fram med
7% lönesänkning. Arbetarna röstade nej. Flera avdelningar uttalade sitt fulla stöd till stuvarna i
Stugsund vid omröstningen. En uppmaning om utvidgning av transportblockaden ställdes från
Pappers avd. 35 i Svartvik. Ett gemensamt möte mellan Transport avd. 81 i Stugsund och Pappers
avd. 42 i Sandarne hölls där man betygade varandra gemensam solidaritet.
Tiden för den överenskomna driftsinskränkningen löpte ut den 1.7. Kampen hårdnade och en
offensiv förbereddes av treenigheten arbetsköpare-staten-de reformistiska fackföreningsledarna för
att leda striden till nederlag. Attacken kom från flera håll:
1. Transportarbetarna i sympatiblockad hotades av arbetsköparna med 10 % lönesänkning med omedelbar
verkan om de stod fast. Tidsfristen sattes till den 4.7. Transports ledning uteslöt kring den
28.6 avd, 138 i Luleå och förklarade att avdelningarna i Sundsvall och Lunde också skulle uteslutas
om de inte upphävde sina beslut om sympatiblockad. Även för dessa sattes tidsfristen till 4.7.
2. Strejkbryteriinvasion förbereddes. SAF förklarade: De professionella strejkbrytargardena skall
användas. LO-ledningen förklarade ”att det inte är att betrakta som brytare då förbundet inte
legaliserat strejken.”
3. Beväpnade polisstyrkor gjordes redo att användas mot arbetarna.
Inför denna offensiv föll transportavdelningarna i Sundsvall och Lunde till föga och beslöt att
upphöra med blockaden. Utanför Clemensnäs i Västerbotten och Sandarne skedde en upptrappning.
Generalstrejk i Sandarne
Den 6.7 beslöts om fridlysning av 7 områden i Söderhamns-trakten. 4 fartyg anlände för lastning
och lossning. Lumplenor med strejkbrytare anlände till Söderhamn. Strejkbrytarfartyget ”Gefle”
blev något försenat efter en sympatistrejk av besättningen. 70 beridna poliser och ytterligare polisförstärkning
begärdes. Brytarna anlände till Söderhamn kring den 8.7. Transportarbetare vid