Set Persson-skrift - Marxistarkiv

30
vi med detta skapa föreställningen hos såväl våra medlemmar som andra arbetare att vi vill göra
fackföreningarna till neutrala iakttagare av vad som försiggår på politikens och klasskampens övriga
områden utöver de rent fackliga. Vi försvarar för oss själva och uppfostrar vårt folk till att inte föra fram
frågor i fackföreningarna, som arbetarna i allmänhet inte betraktar som rent fackliga frågor. Exempelvis
att engagera fackföreningarna i rustnings- och fredsfrågor, i kravet om frihet åt politiska fångar osv.”
SKP stöder SAP vid riksdagsvalen
Den andra taktiska frågan Set Persson tog upp var frågan om omvalet 1952. I detta omval ställde
SKP inte upp i Skåne och inte heller i Jämtland. Detta motiverades med att kommunisterna skulle
”säkra arbetarmajoriteten i riksdagen”. Detta var återigen en eftergift åt socialdemokratin, som nu
på detta sätt fick sina kandidater invalda. På kongressen redogjorde Set Persson för det felaktiga i
denna villkorslösa eftergiftspolitik:
”Högersocialdemokraterna spelar i vårt land rollen som imperialisternas direkta agenter inom
arbetarrörelsen, samtidigt som de i regeringsställning bakom falskt tal om alliansfrihet effektuerar
amerikanska order om åtgärder – riktade mot freden och demokratin – och order från den svenska
storfinansen – riktade mot det arbetande folkets ekonomiska intressen.
Sedan den ordinarie valdagen i september till december i fjol hade socialdemokraterna utökat sitt
syndaregister. Följderna av deras för arbetarna skadliga politik framträdde ännu klarare bl. a i
lönesänkningskrav från arbetsgivarna, masspermitteringar o. s. v.
I den situationen drog vi i två distrikt där proportionella val skulle förrättas tillbaka våra kandidater och
uppmanade såväl de kommunistiska väljarna som andra väljare från det arbetande folket att rösta på
socialdemokratiska partiets kandidater. Uppmaningen skedde i följande formulering: ”Ge rösterna åt det
socialdemokratiska partiets kandidater som ni föredrar framför andra partiers kandidater. ”
…Huvudargumentet för vår taktik var att vi ville ”stärka känslan för nödvändigheten av gemensam
kamp.”
Då uppställer sig frågan: Hur kunde vår manöver komma att stärka känslan för nödvändigheten av
gemensam kamp? Kunde den bidra till skapandet av det slag av enhet, som vi ville åstadkomma?
Utförde vi detta i valarbetet då vi krävde av kommunisterna att de skulle gå ut i arbetet för inval av
högersocialdemokrater? Kunde detta utgöra ett förberedande arbete för att mobilisera socialdemokratiska
arbetare till kamp mot – för att tala med Malenkov – de högersocialdemokratiska ledarnas
smutsiga gärningar – när vi i nuvarande läge, med den roll de spelar nu i detta land, stödde valet av
människor som inte tagit avstånd från en enda detalj i denna smutsiga politik?
Kommer de socialdemokratiska arbetarna att bli så förtjusta i oss för detta vårt rantande, att de sedan
kommer och säger till oss: ”Jag fick upp ögonen för att den socialdemokratiska politiken är oriktig genom
att ni röstade med oss vid omvalet. Så att nu ska vi gemensamt slåss mot den politik som Erlander och de
riksdagsmän vi valde företräder.
... Vi undandrog med vårt beslut möjligheterna för våra väljare att med sin röst ge sitt stöd åt ETT
POLITISKT ALTERNATIV, än vad som företräddes av de s. k. demokratiska partierna med
högersocialdemokraterna i spetsen.”
Set Persson underströk särskilt vikten av att utnyttja valet till att föra ut kommunistisk propaganda
och agitation och att motarbeta illusionen om den parlamentariska vägen till socialismen;
”Vi skulle ha utnyttjat omvalet för en välbehövlig kampanj bland Skånes arbetare och bland Jämtlands
skogsarbetare och småbönder. Att vi är relativt svaga i dessa distrikt gjorde bara en sådan kampanj desto
nödvändigare. Vi skulle inte frivilligt ha avstått från att på nytt få utnyttja radion för upplysning och för
att påvisa hur redan under december utvecklingen från september gett oss rätt . Vi skulle även då ha sökt
tala ett språk som de socialdemokratiska arbetarna kan förstå, om fred, om de illusioner om ”full
sysselsättning” som redan då börjat grusas o. s. v.
Vi skulle utan en allt för påfrestande koncentrering av våra krafter ha lyckats i en sådan kampanj. Att anta
att vi skulle ha ”kommit bort” vid valet, det är en sådan överskattning av våra motståndares styrka och en
sådan underskattning av styrkan i vår egen politik, som vi med rätta kritiserade oss själva för efter valet i
september.”