Set Persson-skrift - Marxistarkiv
Set Persson-skrift - Marxistarkiv
Set Persson-skrift - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
28<br />
”Att utgå ifrån eller göra ogrundade påståenden om att de arbetande massorna skulle vara fångna i<br />
antikommunism kan – för det första – endast vara till skada för förbindelserna mellan vårt parti och de<br />
arbetande massorna. Detta borde vara fullständigt självklart.<br />
För det andra – och det är ännu väsentligare – är sådana påståenden oriktiga... Endast de som är isolerade<br />
från massorna kan komma till en annan uppfattning. I en del fall beror den på att vederbörande<br />
kaderkamrat därmed vill ursäkta eller motivera egna misslyckanden.<br />
(Några synpunkter på frågan om förhållandet mellan partiet och massorna, Vår Tid nr l, 1951)<br />
Erik Karlsson undviker också att ta upp huvudfrågan i motsättningen till behandling, samtidigt som<br />
han systematiskt förvränger och förvanskar <strong>Set</strong> <strong>Persson</strong>s ståndpunkter och försöker påvisa att denne<br />
undervärderar och negligerar massarbetet. (Aktionsparti eller propagandaförbund Vår Tid nr 2<br />
1951)<br />
Andra inlägg i partidiskussionen grep tillbaka till de ställningstaganden som gjordes efter krigsslutet.<br />
C. H. Hermansson (Parollen om demokratiskt block m. m., Vår Tid nr 2) tog åter upp kravet<br />
om vänsterregering i ny form. Han föreslog parollen: ”Demokratisk regering”. Vidare framhöll han<br />
att det var fel att kalla SKF ett oppositionsparti till den socialdemokratiska ledningens politik –<br />
också det en av 40-talets ståndpunkter.<br />
Nils Holmberg som i mycket stött <strong>Set</strong> <strong>Persson</strong> 1950 hade vad vi kunnat finna inget inlägg publicerat<br />
i debatten och Knut Senander hade ett inlägg till frågan om företagsdemokrati, som inte tog upp<br />
motsättningarna eller huvudfrågorna till behandling.<br />
Kampen stod kring enhetsfrontstaktiken. Det var kring denna fråga som motsättningarna på allvar<br />
skärpts i samband med metallstrejken. På partistyrelse- och arbetsutskottsmöten hade striden böljat<br />
fram och tillbaka. De konkreta stridsämnena växlade men den principiella innebörden var denna: på<br />
vilken grund skall enigheten inom arbetarklassen skapas. <strong>Set</strong> <strong>Persson</strong>s linje var här entydig, klar<br />
och konsekvent. Enheten inom arbetarklassen kan endast åstadkommas på klasskampens grand.<br />
Enheten måste vinnas genom ständig kamp mot kapitulationstendenser, som är ett resultat av de<br />
reformistiska ledarnas inflytande. Det kommunistiska partiets roll som arbetarklassens ledare kan<br />
endast erövras. En sådan ställning proklameras inte – den tillkämpar man sig.<br />
Den opportunistiska linjen var tvetydig och suddig. Den sökte enhet genom eftergifter till de<br />
socialdemokratiska ledarna och den socialdemokratiska ideologin. En sådan enhet kan aldrig bli<br />
bestående och kan endast leda till nederlag för arbetarna.<br />
Alltifrån frågan om en grundlig självkritik för partiet hade förlorats var oppositionen splittrad. <strong>Set</strong><br />
<strong>Persson</strong> isolerades i partiledningen och bland medlemmarna. På den 16:e kongressen 1953 var tiden<br />
mogen för den opportunistiska partiledningen att driva <strong>Set</strong> <strong>Persson</strong> ur partiet.<br />
IV. 1953 års kongress<br />
Huvudfrågan på kongressen gällde den taktiska synen på socialdemokratin. Den syn som<br />
majoriteten i den dåvarande partiledningen med Sven Linderot och Hilding Hagberg hade, har vi<br />
redan redogjort för. Deras linje innebar i stort sett att det kommunistiska partiet villkorslöst skulle<br />
underordna sig socialdemokratin ”för att bevara enheten inom arbetarklassen”. Majoriteten av det<br />
kommunistiska partiets ledning betraktade SKP som ett med socialdemokratin medregerande parti.<br />
<strong>Set</strong> <strong>Persson</strong> menade att den politiska linje som var förhärskande i SKP:s ledning var felaktig såväl<br />
vad beträffar synen på socialdemokratins roll som synen på det kommunistiska partiets förhållande<br />
gentemot socialdemokratin. Han hävdade att det främsta hindret för arbetarnas kampenhet är socialdemokratismen<br />
och reformismen. Detta innebar att det kommunistiska partiet måste ta upp<br />
beslutsam kamp mot högersocialdemokratin eftersom denna är monopolkapitalets främsta garant<br />
inom arbetarklassen.<br />
De taktiska frågor som <strong>Set</strong> <strong>Persson</strong> behandlade i sitt kongresstal och där denna hans marxistleninistiska<br />
grundsyn kom till uttryck var: