DELAKTIGA I KRISTUS - Sakasti

More documents

Recommendations

Info

det nya livet blir aldrig människans egna egenskaper, utan det är fråga om en rättfärdiggörelse som kommer utifrån och räknas människan till godo. Inte heller blir rättfärdiggörelsen som en förnyelse någonsin människans egen egenskap eller tillstånd; hennes liv förnyas endast i trosgemenskapen med Kristus. 44 Lutheranerna säger att den kristna människan samtidigt är ”rättfärdig och syndare” (simul iustus et peccator). Metodisterna instämmer i detta uttryck, när det används i samma bemärkelse som i Gemensamma deklarationen om rättfärdighet: ”han är helt och hållet rättfärdig eftersom Gud genom Ordet och sakramenten förlåter hans synd och tillsäger honom den Kristi rättfärdighet, som i tron blir hans egen och som i Kristus gör honom rättfärdig inför Gud. När han ser på sig själv genom lagen finner han dock att han samtidigt är helt och hållet syndare och att synden ännu bor i honom (1 Joh 1:8, Rom 7:17, 20). Han förtröstar ständigt på nytt på falska gudar och älskar inte Gud med den odelade kärlek som Gud som hans skapare kräver av honom (5 Mos 6:5; Matt 22:36-40 med paralleller). Detta motstånd mot Gud är som sådant verkligen synd.” 9 Trots sin rättfärdiggörelse och gemenskap med Kristus är den kristna människan helt och hållet syndig ända till sin död. 45 Man bör dock lägga märke till att den ovan nämnda s.k. simul-aspekten inte ger den fulla bilden av den lutherska läran om rättfärdiggörelsen. Lutheranerna lär även att syndens trälbindande kraft av Kristi förtjänst har brutits från den kristna människan då hon genom nådemedlen och tron lever i gemenskap med Kristus. ”Synden är inte längre något som ’behärskar’ den kristne eftersom den är ’behärskad’ av den Kristus som den rättfärdiggjorde är förenad med genom tron.” 10 Om den kristna människan betraktas ur denna synvinkel måste man säga att hon dels lever rättfärdiggjord och dels som syndare (partim iustus – partim peccator). Ur denna synvinkel kan man enligt den lutherska läran säga att den kristna människan kan och även fortsättningsvis bör förkovra sig i sin rättfärdiggörelse. Detta betyder att hennes Kristus-gemenskap fördjupas; för att hon allt djupare känner sig syndig behöver hon allt mer ta sin tillflykt till Kristus och överge sina egna försök att i egen kraft vara god nog inför Gud. 2.4.2 Särskilda metodistiska betoningar 46 Också metodisterna framhåller att syndernas förlåtelse är det primära för den kristna människan. Detta uttrycker de t.ex. genom att säga att det kristna livets början och grund är rättfärdiggörelse genom tro, för Kristi frälsningsverks skull. Trots det är också den inre aspekten på rättfärdiggörelsen, som någonting som är närvarande i den kristna människan (som ovan beskrevs med termen ”nytt liv”) betydelsefull. Den kristna människan har i sin tro övergått i ett nytt reellt helgat tillstånd, i vilket hon ständigt förkovras. Detta uttrycks t.ex. genom att säga att ”rättfärdiggörelsen är början på det kristna livet, men helgelsen är dess innehåll” eller genom att säga att syftet med den frälsning Kristus hämtat, är att återställa Guds ursprungliga avbild i människan (imago dei, se ovan 30 §). 47 Metodisterna framhåller också mera än lutheranerna att det förnyande verk som Gud gör i den troende människan är fortgående och att hon kontinuerligt 9 Den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen, 29. 10 Den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen, 29. 14
ör förkovras i det. John Wesley talade i detta sammanhang ofta om att vara ”fullkomlig i kärlek”, vilket den kristna människan skulle sträva efter att vara. En teleologisk synvinkel som var kännetecknande för Wesley återfinns i Johannes första brev: ”Mina kära, nu är vi Guds barn men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” (1 Joh. 3:2) 2.4.3 Terminologiskt klargörande av ”rättfärdiggörelse” och ”helgelse” 48 I våra överläggningar har det blivit nödvändigt att precisera terminologin noggrannare än vad vi är vana vid i våra kyrkor. I detta dokument avses med termen ”rättfärdiggörelse” den del av frälsningen genom vilken människan lever i gemenskap med Gud och av vilken det beror om hon kommer till himmelen. Så som tidigare nämnts ingår två aspekter i rättfärdiggörelsen; syndernas förlåtelse (forensisk rättfärdiggörelse) och nytt liv i Kristus (effektiv rättfärdighet). Termen “helgelse” reserveras för att betyda de verkningar som rättfärdiggörelsen åstadkommer hos den kristna människan, såsom nya handlingar, vanor, tankar, känslor och karaktärsdrag som behagar Gud. Båda kyrkosamfunden kan då vara ense om att såväl rättfärdiggörelse som helgelse hör till den frälsning som Gud ger människan i Kristus. 49 I ljuset av klargörandet ovan ser vi att skillnaderna i våra kyrkosamfunds betoningar inte är betydande, ifall man observerar följande: 50 Den lutherska parten bör observera att metodisterna inte nödvändigtvis använder begreppet ”helgelse” (beskrivet i § 46) på samma sätt som inom den lutherska ortodoxin eller pietismen. Inom den senare förstås ”helgelsen” som tankar, känslor, handlingar och vanor som är enligt Guds vilja och som gudsgemenskapen genom tron verkar i den kristna människan. Om metodisterna med pågående helgelse avser enbart detta kan lutheranerna inte förena sig i deras åsikt om att ”rättfärdiggörelsen är början på det kristna livet, men helgelsen dess innehåll”. Enligt luthersk uppfattning är syndernas förlåtelse och gemenskapen med Kristus i den heliga Anden det kristna livets väsentliga innehåll, inte vandringen enligt Guds vilja i oss, vilken visserligen är viktig, men ändå inte vårt livs källa. 51 Metodisternas uppfattning om helgelsen som det kristna livets innehåll skall förstås i samma bemärkelse som Luther, när han i sin Stora katekes skriver: “Därför är att helga ingenting annat än att föra till Herren Kristus för att mottaga denna gåva, något som vi av oss själva icke skulle förmå.” 11 Metodismens lära om helgelsens nödvändighet skall förstås i förhållande till 1700-talets lutherska lära om rättfärdiggörelsen och den bakgrund detta ger. Zinzendorf opponerade sig t.ex. mot Wesley på ett sätt som inte var förenligt med Luthers synsätt. För Zinzendorf var rättfärdiggörelsen endast forensisk och han förnekade Luthers tanke om ett nytt liv i Kristus som en väsentlig del av läran om rättfärdiggörelsen. Det är förståeligt att Wesley inte godkände en sådan lära utan betonade, till skillnad från Zinzendorf, att förnyelsen hörde samman med rättfärdiggörelsen. 52 Den metodistiska parten bör observera att då lutheranerna betonar att fräls- 11 Stora katekes, andra del, 39. 15
Page 1 and 2: DELAKTIGA I KRISTUS Rapport från E
Page 3 and 4: Inledning ”Och han har yppat sin
Page 5 and 6: 1. Lutheraner och metodister på v
Page 7 and 8: anerna ansåg att dopet är nödvä
Page 9 and 10: kyrkorna fört. Som ett resultat av
Page 11 and 12: 2. Rättfärdiggörelsen och tron 2
Page 13: ningsgärning och inte på grund av
Page 17 and 18: skan ny. Den nyskapade människan g
Page 19 and 20: 3. Frälsningens medel 3.1. Nådeme
Page 21 and 22: med kön och går över de gränser
Page 23 and 24: 3.3.3 Dopets verkan 82 Enligt luthe
Page 25 and 26: enheten i Kristi kropp, förebådar
Page 27 and 28: 4 Kyrkan och ämbetet 4.1 Kyrkans v
Page 29 and 30: apostoliska tro och vittnesbörd. O
Page 31 and 32: 117 Trots att en del av vigningen
Page 33 and 34: 5. Slutsatser och våra rekommendat

DELAKTIGA I KRISTUS - Sakasti

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?