kg - Trelleborgs Allehanda

A4 SNÖKAOS PÅ SÖDERSLÄTT
Fredag 3 december 2010
Med snö upp till knäna kommer hemvårdare Erika Larsson ut från en hemtagares hus. Hon har lämnat mat och bäddat rent efter en olycka på natten. Nu går färden vidare mot andra som
behöver hjälp. FOTO: ALBIN BRÖNMARK
”Det är ju som att köra
rakt in i ett glas mjölk”
Anderslöv. När snön vräker ner har
hemvårdarna i Trelleborgs kommun
svåra val att göra. Ska man köra på
igensnöade vägar och riskera att köra
fast – eller vända och låta en äldre man
eller kvinna bli utan sin medicin? TA
följde med i går eftermiddag för att se
hur det gick.
Cirka femtio personer i
hemvårdsområdet Alstad-
Anderslöv är varje dag beroende
av hjälp. De behöver
mat, städning, hjälp till toaletten
och medicin. Oavsett
hur mycket det snöar.
– Vi åker ut till alla. Men
det är inte alltid det går att
komma ända fram. Vi har
en anhöriglista som vi kan
ringa så att de kan hjälpa
oss om det behövs, säger
Christel Mattson.
Hon är samordnare för
hemvårdarna i Alstad och
Anderslöv och jobbar vanligtvis
från ett kontor på
Gröningen i Anderslöv.
– Men när vädret är såhär
måste jag ju hjälpa till
jag också, säger hon.
Under torsdagsmorgo-
nen lyckas de nio hemvårdarna
komma hem till alla
vårdtagare utom en man i
Norra Grönby som behöver
sitt insulin.
Enhetschefen Else-Kari
Palm håller varje morgon
möte där en handlingsplan
gås igenom.
– I dag har vi märkt att
många hemvårdare är oroliga
för hur de ska komma
hem i ovädret. Men det
finns en oerhörd lojalitet
här när det krisar. Till och
med personal som är lediga
går ut och skottar fram
våra bilar så att vi snabbt
ska komma iväg, säger hon.
Har ni lärt er något från
förra årets hårda vinter?
– Ja, verkligen. Vi är bättre
på att göra handlingsplanen
på morgonen nu och
vet hur vi ska göra när det
blir oväder, säger Else-Karin
Palm.
– Vi är inte lika hysteriska
längre när det blir såhär,
säger hemvårdare Erika
Larsson.
Under lunchen samlas
alla hemvårdare på Gröningen
och äter lunch.
Sen är det dags att åka iväg
igen. Christel Mattsson,
Erika Larsson och Gunnel
Hansson hoppar in i en bil
och kör österut. I Grönby
hoppar Erika Larsson ut för
att gå in till en dam som ska
få sin lunch. Erika Larsson
får kliva i snö upp till knäna
för att nå dörren.
Under tiden kör Christel
Mattson och Gunnel Hansson
vidare till Norra Grönby
för att försöka komma
hem till den äldre mannen
som behöver insulin. Snödrivorna
blir högre och högre
på vägen och snön vräker
ner. Halvvägs till Norra
Grönby stannar hemvårdarna.
– Det går inte att komma
längre. Här är inte plo-
På väg till Vallby får hemvårdarna vända. Sikten är dålig och
vägen har snöat igen. Christel Mattson får kisa för att kunna
se något.
gat alls. Mannen får tyvärr
ta sitt insulin själv, säger
Christel Mattson.
Bilen vänder söderut igen.
Erika Larsson plockas upp
i Grönby. Nu är siktet istället
inställt på Vallby där en
annan man är beroende av
insulin. Men redan innan
hemvårdarna svänger in
på vägen mot Vallby stannar
de igen.
– Nej, det går inte. Det
är som att köra in i ett glas
mjölk. Vi får försöka få tag
på en timanställd hemvår-
Härdade
”Vi är inte lika hysteriska
längre när det
blir såhär.”
Hemvårdare Erika Larsson.
dare som bor i byn. Hon
kanske kan hjälpa honom,
säger Gunnel Hansson lite
dystert.
TEXT: SOFIA
BERGSTRÖM
sofia.bergstrom
@trelleborgsallehanda.se
Från ett kontor på Gröningen i Anderslöv utgår hemvårdarna.
Christel Mattson och Erika Larsson planerar eftermiddagens
rutt och hoppas komma fram till alla.