22.08.2013 Views

Ladda hem och läs här! - Auto Motor & Sport

Ladda hem och läs här! - Auto Motor & Sport

Ladda hem och läs här! - Auto Motor & Sport

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

PROVKÖRNING DODGE JOURNEY<br />

46 17/2010<br />

SISTA<br />

RESAN?


Dodge Journey. För 25<br />

år sedan räddade Dodge<br />

Caravan hela Chrysler.<br />

Är Dodge Journey den<br />

nya räddaren?<br />

Text: Fredrik Pettersson.<br />

Foto: Samer Murad, Chrysler.<br />

Varför bygger amerikanerna så dåliga bilar?<br />

Med undantag för Corvette <strong>och</strong> Chrysler<br />

Voyager har det inte direkt gödslats med<br />

prima amerikanska bilar i Europa den senaste<br />

tiden. Det går ju uselt till <strong>och</strong> med i <strong>hem</strong>landet.<br />

Den in<strong>hem</strong>ska krisen kan till stor del skyllas<br />

på de svängande oljepriserna. Som förr. En bit<br />

in på 1974 tillverkades det muskelbilar. Sedan<br />

köpte Chrysler Simca <strong>och</strong> satte sin badge på lilla<br />

ekonomibilen Simca Horizon. Välkomna, Chrysler<br />

Horizon <strong>och</strong> Dodge Omni i slutet av 70-talet.<br />

Men det dröjde inte länge förrän Shelby satte<br />

tänderna i Dodge Omni <strong>och</strong> producerade Omni<br />

GLH, Goes Like Hell. Sedan kom GLHS, Goes<br />

Like Hell and then Some. Humorn har det aldrig<br />

varit fel på.<br />

Dagens kris slår ännu hårdare, men strax<br />

innan spottade Chrysler, med Dodge i spetsen,<br />

ur sig en armada av småbilar. Egenproducerade<br />

i Nordamerika <strong>och</strong> med alldeles för hög prislapp.<br />

Amerikanska bilar byggda i Amerika blir alltid<br />

för dyra, konstigt nog. De nya Smådodgarna<br />

är i gengäld byggda extra rappligt <strong>och</strong> billigt för<br />

att kunna hålla en något sånär låg prisnivå. Men<br />

resultatet är ändå prislappar som känns i överkant,<br />

speciellt i jämförelse med europeiska <strong>och</strong><br />

asiatiska konkurrenter.<br />

Med all krispanik <strong>och</strong> pappighet i bakhuvudet<br />

blir första kontakten med Dodge Journey en<br />

förbluffande positiv tillställning. Wow, de börjar<br />

lära sig (fastän de byggt bilar i 100 år). Bilen har<br />

en rejäl närvaro, designen är pampig <strong>och</strong> lyckad.<br />

En läcker crossover mellan mpv <strong>och</strong> suv. Utan<br />

suvens klumpighet <strong>och</strong> utan mpv:ns osexighet.<br />

Folk jag senare möter blir imponerade – <strong>och</strong><br />

intresserade.<br />

Dörren känns rejäl <strong>och</strong> jag fi nner mig snabbt<br />

till rätta i den sköna förarfåtöljen. Instrumentbrädan<br />

osar muskelbil i stuket <strong>och</strong> passningen<br />

är fi n. Brädan känns gedigen. Detta är fjärran<br />

sprödplasten i Caliber. Man får inte skärsår av<br />

gjutskäggen heller.<br />

<strong>Motor</strong>n kickar igång med ett brak, det är<br />

VW:s gamla pumpdysemaskin som numera<br />

tjänstgör <strong>här</strong> (samt i diverse Mitsubishi-bilar).<br />

Denna dieselmaskin på två liter <strong>och</strong> 140 hästar<br />

samarbetar med en dubbelkopplingslåda. Europeiskt<br />

så det räcker!<br />

17/2010<br />

47


Dodge har hållt fanan högt (med vissa<br />

undantag) sedan 50-talet, <strong>och</strong> den absoluta<br />

toppen nåddes troligen med introduktionen<br />

av Caravan (ovan).<br />

Bröderna Dodge började som underleverantör åt<br />

Ford men fi ck smak på egna bilar.<br />

48 17/2010<br />

Samspelet mellan motor <strong>och</strong> låda är toppenfi<br />

nt. Just diesel <strong>och</strong> dubbelkoppling förefaller vara<br />

den bästa kombinationen. Journey säljs också i<br />

ett par bensinversioner: 2,4:an är en så kallad<br />

”World Engine” <strong>och</strong> återfi nns även den i Mitsubishi.<br />

För etanolentusiasten fi nns mysiga 2,7 V6.<br />

När man glider iväg i denna dieselfamiljebuss<br />

med det kaxiga Dodge-märket i ratten ekar payoffen<br />

i huvudet ”Grab life by the horns” eller som<br />

de också (sparsamt) använt: ”Sex and Dodge<br />

and Rock’n’Roll”. Det hela får mig fundera på<br />

vad Dodge egentligen är. Top-of-mind hos mig är<br />

muskelbilserans Charger. På något vis förväntar<br />

jag mig att alla andra Dodgar ska knyta an till just<br />

den. Den kopplingen har jag svårt att se i första<br />

ögonblicket, även om instrumentklustret är en<br />

riktigt trevlig fl ört med det roliga som var fram till<br />

oljekrisen. Sedan upptäcker jag den rejäla kardantunneln<br />

mellan framstolarna. Den osar en del<br />

muskelbil, ändå.<br />

Som tagen ur Dick Tracy, det är bara kulsprutorna<br />

som saknas.<br />

Charger fi nns kvar som modellnamn <strong>och</strong> har<br />

så gjort genom åren. Modellen efter ”General<br />

Lee” är en framhjulsdriven rackare med 2,2-litersmotor.<br />

I reklamen utlovas mycket god bränsleekonomi<br />

samtidigt som man var snabbare än<br />

både Firebird Trans Am <strong>och</strong> Camaro Z28 från<br />

stillastående. Och de hade V8:or med bakhjulsdrift.<br />

Vi snackar alltså riktigt trötta vagnar i början<br />

av 80-talet – som känns ännu tröttare idag. Man<br />

undrar varför GM inte orkade fräsa bort gjutskäggen<br />

ur insugen …<br />

Dodge Journey av idag rullar mycket bekvämt<br />

– <strong>och</strong> tyst. Vägljudet är imponerande välisolerat,<br />

bra jobbat! Dock knattrar dieseln på ogenerat där<br />

framme, kanske en produkt av den i övrigt fi na<br />

ljudisoleringen. Jag personligen föredrar i alla fall<br />

alla andra ljud än det jobbigt penetrerande däckbullret.<br />

Öronproppar är något som borde ingå i<br />

standardutrustningen till vissa bilar.<br />

Men inte till Journey – som alltså är en väl<br />

Inte den dyraste veteranen direkt – många Dart<br />

är transformerade pilsnerbilar idag.


Läcker Charger 1968, fånig Charger 1982, ball Charger igen anno idag. Varför skryter man med<br />

2,2 liter i en så prestandaladdad produkt som Charger?<br />

emottagen överraskning på denna punkt.<br />

Av en händelse ska en tremanna ams-trupp<br />

göra en endygns expressutfl ykt Stockholm–Falkenberg–Stockholm.<br />

Ett riktigt eldprov för en bil<br />

som heter resa. Ett prov som klaras galant. Karossen<br />

isolerar som nämnts fi nt mot vägen, <strong>och</strong> den<br />

sjusitsiga interiören kommer till användning. En<br />

gubbe kan sitta på sista raden <strong>och</strong> sträcka ut<br />

benen över det fällda ryggstödet på platsen framför.<br />

Föraren har det också riktigt bra, som sagt.<br />

Dock räcker inte riktigt längsutrymmet för<br />

att en knappt 190 centimeter lång deltagare ska<br />

kunna sitta på alla platser ”samtidigt”. Men, jag<br />

får gott <strong>och</strong> väl plats i höjdled <strong>och</strong> i mina anteckningar<br />

står det: ”Ej myggjagare längst bak.”<br />

Fotutrymmet tillåter alltså endast vuxenskor av<br />

sneakermodell. Huruvida rejäla vinterkängor får<br />

plats låter jag vara osagt.<br />

Mer från anteckningsblocket:<br />

”Färddatorn visar en förbrukning på 8,0 l/100<br />

En senare Dart med det 70-talstypiska kromade<br />

underbettet baktill.<br />

km efter en stunds farthållare i 115 km/h.” Helt<br />

okej för en stor bil.<br />

”Bra tryck i stereon.” Jänkarna misslyckas<br />

sällan med högtalarna i sina bilar. Detta är de<br />

bra på.<br />

En lustig grej med stereon, den hängde sig<br />

när jag åkte norrut längs 55:an efter Malmköping.<br />

Och den ville inte starta igen förrän dagen efter.<br />

Exakt samma sak, på samma ställe, hände i en<br />

Voyager av senaste snitt (med likadan stereo) en<br />

vecka senare. Något i etern runt Björndammen<br />

stör alltså ut just Chryslerkoncernens radioapparater.<br />

Liiite Arkiv X-känsla över det hela …<br />

Den enda riktigt negativa egenskapen i Journey<br />

var också föga förvånande: strålkastarna.<br />

Jag har aldrig kört en amerikansk bil med vettiga<br />

lampor <strong>och</strong> i Journey är de dessutom felkonstruerade:<br />

Helljusbilden är för låg i förhållande till<br />

halvljuset. Man har heller inte mycket hjälp av ljuset<br />

på kurviga landsvägar. På testbilen gled vän-<br />

<br />

ster strålkastare sakta nedåt medan man körde<br />

<strong>och</strong> drog med sig helljuset till en blaffa tio meter<br />

framför bilen. Varannan minut fi ck man vrida på<br />

höjdinställningsratten <strong>och</strong> ”hämta upp” vänstra<br />

ljuset. Ett fel på just detta exemplar, men ack så<br />

typiskt när ljuset redan är så undermåligt.<br />

Journey är på det stora hela ändå en riktigt<br />

Två gånger på<br />

en vecka hängde<br />

sig stereon – på<br />

samma ställe i<br />

Sörmland.<br />

Dodge Charger från 1997. En parentes. Viper kräver sin man <strong>och</strong> är förhållandevis dyr som<br />

begagnad. En klassiker att minnas.<br />

17/2010<br />

49


a bil, men varför går det så dåligt för amerikanska<br />

bilar i Europa? Vi går tillbaka till Caliber. Det är<br />

en bil av rätt storlek <strong>och</strong> med eget stuk. Perfekt<br />

för kräsna europeiska kunder. Men någonstans<br />

gick det fel. Kanske bryr sig inte de potentiella<br />

kunderna eftersom Chryslerkoncernen gjort bort<br />

sig så många gånger tidigare med Neon, Stratus<br />

<strong>och</strong> Sebring. Hemska bilar som knappt gick att<br />

sälja trots kraftigt dumpade prislappar.<br />

Inte ens GM lyckas. Visst, de har ju Opel,<br />

men med Chevrolet-badgen har det varit trögare.<br />

Minns någon Chevrolet Alero? Sett någon? Det<br />

enda sättet att sälja Chevroletloggor är att klistra<br />

dem på Daewoo-vagnar.<br />

Cadillac BLS är ett annat blindspår <strong>och</strong><br />

numera vet vi att Dodgebilar ska säljas med Alfa<br />

Romeo- eller Fiat-badge i Europa – <strong>och</strong> tvärtom i<br />

USA. Vilka modeller som får vilket märke i nosen<br />

är ännu lite oklart men kommer att bero på vilken<br />

sida av Atlanten de ska säljas på.<br />

Att de aldrig lär sig, jag blir illamående – på<br />

riktigt. Mest skrämmande är att det är Fiatchefen<br />

själv som står bakom de nya idéerna. Visserligen<br />

har han många år på nordamerikansk mark<br />

bakom sig, men ändå, vad säger karln?<br />

Ett annat sätt att bli av med amerikanska bilar<br />

i Europa är att sälja de bilar som är avsedda för<br />

amerikaner. Det har ju i alla fall fungerat hyfsat<br />

bra med exempelvis Chrysler 300 C, Dodge<br />

Nitro, Ford Mustang <strong>och</strong> (troligen) nya Camaro.<br />

Läckra bilar. Bilar som väcker habegär hos<br />

kunderna. Visst är alla fyra egentligen för dyra på<br />

den europeiska marknaden för vad de ger rent<br />

egenskapsmässigt, men vad gör det när kunderna<br />

älskar formerna <strong>och</strong> stuket? GM lär sig i<br />

alla fall av Fords misstag att inte ta Mustang till<br />

Europa – Camaron kommer hit, någon gång.<br />

Och där är vi med Dodge Journey, i alla fall<br />

till viss del. De reaktioner jag fått då jag kört<br />

bilen har enbart varit positiva. Nu är det upp till<br />

Dodge att få in kunderna i hallen.<br />

Om man kollar antalet Journey hittills tagna<br />

i trafi k i Sverige, befi nner sig hälften till salu på<br />

Blocket. Mestadels osålda demobilar.<br />

Fyndläge för den som vågar sticka ut. <br />

50 17/2010<br />

DODGE JOURNEY 2,0 CRD<br />

<strong>Motor</strong>: R4, 1 968 cm 3 , 140 hk vid 4 000 r/min,<br />

310 Nm vid 1 750–2 500 r/min.<br />

Kaross: L/b/h 4 888/1 878/1 745 mm. Hjulbas<br />

2 890 mm. Tj.vikt 1 875 kg. Bagage 472–1 461 l<br />

Prestanda: Toppfart 182 km/h. Acc. 0–100 km/h<br />

11,8 sek. Förbrukning 6,7 l/100 km.<br />

Pris: 274 900:–. Aktuell nu.<br />

KÄNSLA: På något sätt har man lyckats ge Journey<br />

rätt känsla, utan att det känns påklistrat. Det<br />

<strong>här</strong> är en familjebuss, men det verkar man inte<br />

bry sig om. Det ska vara lite muskelbilskänsla i<br />

grejerna!<br />

FÖRNUFT: Sjusits, väldämpad vad gäller vägbullret,<br />

fi n diesel från Volkswagen <strong>och</strong> dessutom<br />

dubbelkopplingslåda. Det <strong>här</strong> är saker som gör<br />

Journey till en seriös spelare i mpv-ligan.<br />

HHHH<br />

Journey är något så ovanligt som en riktigt fi n nutida Dodge.<br />

Snygg, praktisk <strong>och</strong> med ”rätt” USA-vibbar.<br />

Badge engineering när den är som allra sämst. En trött Simca Horizon med Dodge-emblem …<br />

Dodge Caliber. Plastig <strong>och</strong> skramlig. En på många sätt usel bil. Billig, men ändå inte prisvärd.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!