3. Åbo generalguvernement inrättas

grann granskning, eftersom prästerskapet ansågs utgöra exempel för övriga
invånare. Vissa präster ställdes under övervakning. Så var t.ex. fallet med
kaplanen Petrus Eschovius som kontrollerades med hjälp av vakten Ivan
Tolmatsjov. 78
Att prästerna utsattes för trakasserier under militärstyrelsens tid kan ha
haft sin upprinnelse i den bristande respekt de ryska soldaterna visade för
den lutherska tron. Inställningen visade sig också i behandlingen av kyrkobyggnaderna
och deras inventarier. 79 Den svenska riksledningen i Stockholm
uppmanade emellertid prästerskapet att rädda kyrkornas dyrbarheter.
Så skedde också på många håll i landet. 80
Man brukar tala om terror då det förekommer organiserat våld som
väcker skräck och fasa. Den ryska terrorn skilde sig från de relativt fåtaliga
svenska våldshandlingarna i Finland såtillvida att den inte skonade människoliv.
81 Det var under erövringsskedet som de flesta våldshandlingarna
begicks. I den västra delen av Finland, som senare skulle bli civilförvaltningsområde,
drabbades hela området av plundring, fastän regionalt i olika
utsträckning. Den ryska militären gick fram med hårdhet mot sådana civilpersoner
som enligt dem misstänktes för eller gjorde sig skyldiga till motstånd
eller brott. Våldtäkter utgjorde därtill vanliga inslag i dåtida krigföring.
Även andra våldsamheter mot oskyldiga förekom och hade karaktären
av repression för att tvinga fram allmän lydnad och utgöra avskräckande
exempel. Antropologen Anton Blok hävdar att våldet kan ha en kommunikativ
funktion, trots att det oftast ses som meningslöst och irrelevant.
82 Här skulle det repressiva budskapet som förmedlades lyda: underkasta
dig eller dö!
De områden som låg närmast de stora vägarna råkade lättare ut för
härjningar än de mera avlägset belägna. Värst betedde sig fienden i Österbotten
där våldsbrotten mot invånarna var legio. Avsikten var att förhärja
78
Rimpiläinen 1978 s. 66 – 73; v.Koskull 1953 s. 10 – 11; Vilkuna 2005 s. 179.
Laurentius Tammelin räknar upp åtta prästmän som fördes fängslade till Tavastehus fästning
som i likhet med Åbo slott tjänade som fängelse. Han anger vidare att flera dog efter
att ha fått padogg (dvs. slagits med batong), att de anklagades för slarv vid skatteuppbörden
eller för att ha hjälpt partigängare och att de av Sasetski dömdes till döden. Om domen gått
i verkställighet vet man dock inte (Korpinen 1981 s. 225).
Att vakten Tolmatjov var tillräckligt språkkunnig för sitt uppdrag berodde på att han var en
överlöpare från den svenska armén. Han hade tidigare gått under namnet Thomas Andersson
(Lempiäinen 1973 s. 93, 156; Vilkuna 2005 s. 178).
79
Se t.ex. Villstrand 1993 s. 307; Rancken 1950 s. 60, 96, 104, 112, 126, 134 – 135, 165,
181; Dreijer 2006 s. 25 – 29.
80
Paloposki 1985 s. 263 – 264; Rimpiläinen 1978 s. 53 – 55; Rancken 1950 s. 39, 54, 146,
165, 174, 181.
81
Hornborg 1952 s. 124 – 125.
82
Se t.ex. v.Koskull 1952a s. 223; Blok 2000 s. 24; Aminoff-Winberg 2007 s. 306, 390.
30