3. Åbo generalguvernement inrättas

4.2 Principerna för beskattningen
Som helhet betraktad var den ryska beskattningen i Åbo generalguvernement
effektivare än den svenska i motsvarande område före ockupationen.
Kuvaja konstaterar vid en jämförelse mellan tiden före och under ockupationen
(t.ex. åren 1711 och 1720) att det sammanlagda beloppet av den
svenska skatten, t.o.m. om den helt hade kunnat uppbäras – vilket ej skedde
– inte nådde upp till den ryska. 343 Skattebetalningsförmågan hade inte
förbättrats utan beskattningen blivit strängare. Också de andra resursuttagen
utom den egentliga beskattningen gjorde situationen svårare för befolkningen.
Redan på militärstyrelsens tid hade man indrivit två slag av skatter: den
ordinarie kontributionen och den s.k. furageskatten. 344 Den förra var avsedd
för underhållet av trupperna och den senare för utfodring av hästarna
under den del av året då djuren ej kunde gå på bete. 345 Det var furageskatten
som var den större av de två skatteformerna.
År 1717 fick generalguvernören order av Apraksin att från varje mantal
låta uppbära 12 rubel i pengar, 6 tunnor råg, 6 tunnor korn och 1 ration.
Penningdelen av kontributionen kunde erläggas i ryskt eller gångbart
svenskt mynt. Kontributionen sänktes senare till 8 rubel i pengar och 6
tunnor 23,5 kappar råg på grund av det stora antalet vädjanden som inkom
från olika delar av guvernementet. 346
Att ryssarna ersatte det svenska skattesystemet med ett eget berodde till
stor del på att de till följd av ämbetsmännens flykt till Sverige saknade
fullständig kännedom om de principer som gällt. Det som gjorde den ryska
beskattningen i Finland ojämn och orättvis var att man tagit med ödehemman
och medellösa personer i mantalsförteckningarna. I motsats till den
svenska beskattningen som utgått ifrån hushållen var den ryska kollektiv.
Varje mantal svarade solidariskt för att skatten utgick. 347 Häri ligger den
största skillnaden mellan den ryska och den tidigare svenska styrelsen över
huvud taget. Garantisystemet ledde till att de närmast till hands varande
och minst utarmade bönderna ofta måste träda till för att skatten i tid och
till fullt belopp skulle kunna levereras. Att mer bemedlade personer måste
betala mera skatt än fattigare leder tankarna till modern progressiv be-
343 Kuvaja 2000 s. 137 – 139.
344 Se avsnittet 2.3 En begynnande rysk förvaltning i Finland!
345 Kuvaja & Rantanen 1994 s. 312.
346 TsGAVF A150 fol. 39v – 41, 47 – 48, 56 – 57, 64 – 65; Fra 7080 fol. 68, 9, 12v – 13; se
även Lindeqvist 1919 s. 502. Förutom ordinarie kontribution utskrevs även kontributioner
av tillfällig natur (Kuvaja 1999 s. 216 – 245).
347 Se t.ex. FRA 7080 fol. 42v – 43, 399v.
87