Det dynamiska talet Introduktion Introduktion Koartikulation ...
Det dynamiska talet Introduktion Introduktion Koartikulation ...
Det dynamiska talet Introduktion Introduktion Koartikulation ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Det</strong> <strong>dynamiska</strong> <strong>talet</strong><br />
- <strong>Koartikulation</strong><br />
- Assimilation<br />
- Reduktion<br />
- Ljudförändringar<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
Den första typen kallas koartikulation<br />
(samartikulation).<br />
Ett exempel på en sådan process är s.k.<br />
anticipatorisk (föregripande)<br />
läpprundning<br />
I ord som [stryk] där vokalen är rundad<br />
kan man (för de flesta men inte alla<br />
talare) visa att läpprundningen sätts in<br />
redan under [s]. <strong>Det</strong>ta är ingenting man<br />
hör eller tänker på det ’bara blir så’.<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
Ett tredje exempel som bara kan<br />
studeras direkt med hjälp av<br />
röntgen är att tungan under<br />
ocklusionen i en klusil mellan två<br />
vokaler rör sig från den position<br />
den har i den första vokalen till den<br />
position den måste ha i den andra<br />
vokalen.<br />
(4)<br />
(3)<br />
<strong>Introduktion</strong><br />
Talproduktion består inte av diskreta,<br />
sekventiella enheter utan av ett<br />
kontinuerligt flöde av sammanflätade<br />
artikulatoriska gester<br />
Därav följer att talljuden i en sekvens<br />
påverkar varandra<br />
De två främsta bakomliggande<br />
orsakerna till dessa processer är<br />
samordning och förenkling av<br />
artikulationen<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
Ett annat exempel är nasalering av<br />
vokaler i nasal kontext. Vi kan<br />
påminna oss följande exempel:<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
(1)<br />
(2)<br />
Bilderna visar fyra lägen för tungans position i V-K-V sekvenser. (1)<br />
tungans position mitt i den första vokalen (2) tungans position vid<br />
ocklusionens början (3) tungans position vid början av andra vokalen (4)<br />
tungans position i mitten på den andra vokalen<br />
<strong>Introduktion</strong><br />
Denna samordning och förenkling kan<br />
vara av i princip två olika slag<br />
Den kan vara en automatisk och<br />
omedveten konsekvens av<br />
artikulatorisk mekanik<br />
Den kan ha fonologiserats, dvs blivit<br />
en del av ett språks grammatik<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
1) <strong>Det</strong> var manen jag sa.<br />
2) <strong>Det</strong> var baden jag sa.<br />
och<br />
3) a ur manen<br />
4) a ur baden<br />
5) <strong>Det</strong> var baden jag sa,<br />
med a ur manen inklippt i baden.<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
Hur tungan rör sig som i<br />
föregående exempel kan man inte<br />
studera direkt annat än med<br />
röntgen, men konsekvenserna av<br />
rörelsen avspeglar sig förstås i ett<br />
spektrogram. Om tungan rör sig så<br />
ändras resonanserna och det syns<br />
i spektrogrammet. Följande två<br />
bilder, hämtade ur en klassisk<br />
studie av Öhman, illustrerar det.
Öhman, 1966. Coarticulation in VCV utterances<br />
ø y ø <br />
Den inledande VC-sekvensen är densamma i bägge stavelserna. F 2rörelserna<br />
från [ø] till [] borde alltså vara desamma, men det är de inte.<br />
Slutsats: Formantrörelsen i den inledande VC-stavelsen påverkas av<br />
följande segment.<br />
<strong>Koartikulation</strong> i en konsonantsekvens<br />
I EPG-sekvensen som visar<br />
övergången från [k] till [l] i<br />
ordet ’weakling’ kan man se<br />
att tungkroppsslutningen för<br />
den velara konsonanten [k]<br />
överlappar med<br />
tungblads/spets gesten för<br />
efterföljande [l], vilket visas<br />
av en lätt frontkontakt så<br />
tidigt som i frame 130. De<br />
följande ramarna visar<br />
fullständigt överlapp för [k]<br />
och [l]-slutning under<br />
omkring 20 ms.<br />
Kurvor som visar det orala flödet, det nasala flödet, den akustiska signalen<br />
och EPG (ElektroPalatoGrafi) aktiviteten vid produktionen av ordet<br />
’weakling’ i en fras.<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
Om detta stämmer borde en<br />
konsekvens vara att benägenheten<br />
att ta genvägar är starkt beroende<br />
av talhastigheten.<br />
Den artikulatoriska tydligheten<br />
skulle då vara en ständig<br />
kompromiss mellan hur mycket<br />
man vill anstränga sig och hur<br />
tydligt man vill artikulera.<br />
Öhman, 1966. Coarticulation in VCV utterances<br />
y d ø o d ø<br />
Här är den finala CV-sekvensen densamma i bägge stavelserna. F 2rörelserna<br />
från [d] till [ø] borde alltså vara desamma, men det är de inte.<br />
Slutsats: Formantrörelsen i den finala CV-stavelsen påverkas av<br />
föregående segment.<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
De exempel vi hittills sett på<br />
koartikulation har inneburit att<br />
angränsande artikulatoriska gester<br />
överlappat med varandra eller glidit<br />
över i varandra. Exempel på en lite<br />
annorlunda typ är det Lindblom<br />
förklarar med ’artikulatorisk<br />
ekonomi’ (speech economy).<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
Vill man artikulera tydligt i snabbt<br />
tal måste man ta i lite extra för att<br />
hinna fram till ’målvärdena’.<br />
Alternativet är att ta i lite mindre<br />
och bara närma sig men inte nå<br />
hela vägen fram.<br />
Lindblom har i experiment visat att<br />
det senare alternativet ofta är<br />
fallet. Han kallar detta för<br />
’undershoot’.<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
<strong>Koartikulation</strong> kan förstås även<br />
förekomma mellan angränsande<br />
konsonanter. Följande exempel<br />
visar ett sådant fall. Den metod<br />
som använts för att visa detta<br />
kallas EPG (ElektroPalatoGram)<br />
och används för att registrera<br />
kontakten mellan tunga och gom.<br />
Vi ska titta närmare på det då vi<br />
pratar om metoder.<br />
<strong>Koartikulation</strong><br />
Vad Lindblom här syftar på är att<br />
talare ibland tar ’genvägar’ i sin<br />
artikulation därför att det är mindre<br />
energikrävande eller att de<br />
kompromissar vad gäller<br />
artikulatorisk tydlighet av samma<br />
skäl.<br />
Exempel på undershoot<br />
Diagrammet visar hur formantfrekvenserna, speciellt F 2, påverkas av<br />
talhastigheten. När hastigheten ökar hinner F 2 inte fram till målvärdet.
Assimilation<br />
De underliggande artikulatoriska<br />
processerna vid assimilation är<br />
ofta desamma som vid<br />
koartikulation. Skillnaden är fram<br />
för allt att assimilation är en<br />
process som fonologiserats i<br />
språket, dvs. kommit att tillhöra<br />
språket grammatik.<br />
Totalassimilation<br />
Assimilationen kan också vara<br />
total, dvs ett ljud övertar inte bara<br />
en delegenskap från ett annat ljud<br />
utan ersätts i sin helhet av det<br />
andra ljudet<br />
Ex. Matsäck → massäck<br />
Assimilationens räckvidd<br />
Den mest kända typen av<br />
fjärrassimilation är en process som<br />
kallas vokalharmoni och som finns i<br />
tex. finska och ungerska. I dessa<br />
språk finns två uppsättningar suffix<br />
vars vokal måste ’harmoniera’ med<br />
vokalen i den rot som suffixen<br />
kombineras med. I princip gäller här<br />
att alla vokaler i roten resp. suffixet<br />
är antingen bakre eller främre.<br />
Assimilation<br />
Ett sådant exempel som vi redan<br />
tittat på när vi pratade om fonologi<br />
är nasalassimilationen.<br />
/n/ → [m] / __ [p, b]<br />
/n/ → [] / __ [f, v]<br />
/n/ → [] / __ [j]<br />
/n/ → [] / __ [k, ]<br />
Assimilationens riktning<br />
Den första typen av assimilation,<br />
dvs den där ett efterföljande ljud<br />
påverkar ett föregående kallas<br />
regressiv (bakåtpekande)<br />
assimilation.<br />
Den andra typen, den som pekar<br />
framåt, kallas progressiv<br />
Haplologi<br />
Haplologi är en speciell form av<br />
reduktion där en hel stavelse faller<br />
bort. <strong>Det</strong> gäller när det annars<br />
skulle bli en upprepning av samma<br />
stavelse som i<br />
”fastställa” → [fastla]<br />
”tiondedel” → [tindel]<br />
Assimilation<br />
Ett annat exempel är ’avtoning’ av<br />
ett tonande ljud när det följer efter<br />
ett tonlöst. I svenska avtonas ofta<br />
tonande ljud som följer efter [s]. [v]<br />
och [m] blir tex. tonlösa efter [s]<br />
/v/ → [v] / [s] __<br />
/m/ → [m] / [s] __<br />
Ex. [svit] → [svit], [smita] → [smita]<br />
Assimilationens räckvidd<br />
I de fall vi hittills beskrivit har<br />
assimilationen skett mellan segment<br />
som följer omedelbart på varandra.<br />
denna typ av assimilation kallas<br />
kontaktassimilation (contact<br />
assimilation)<br />
Men assimilation kan verka över<br />
längre avstånd och kallas då<br />
fjärrassimilation (distant assimilation)<br />
Haplologi<br />
Ibland blir sådant som har sitt<br />
ursprung som en haplologi<br />
lexikaliserat i språket. Orden<br />
’England’ och ’tragikomisk’ är<br />
sådana exempel<br />
Englaland → England<br />
tragikokomisk → tragikomisk
Reduplikation<br />
<strong>Det</strong> finns i många språk en<br />
process som går i motsatt riktning,<br />
dvs. där man lägger till ord eller<br />
stavelser istället. <strong>Det</strong>ta kallas<br />
reduplikation och används oftast<br />
för att förstärka något.<br />
brabra → mycket bra<br />
storstor → mycket stor<br />
Reduplikation<br />
<strong>Det</strong> finns (såvitt jag vet) inget<br />
sådant exempel i svenskan, men<br />
det är nog inte en alltför långsökt<br />
gissning att något i denna stil<br />
skulle kunna ske<br />
dåligdålig → dåldålig<br />
Reduktion<br />
I spontantal sker hela tiden<br />
reduktioner, dvs ut<strong>talet</strong> förenklas<br />
på en mängd sätt, men vanligast<br />
genom att ljud faller bort. Uttrycket<br />
’bafatt’ (bara för att) myntat av en<br />
känd svensk tennisspelare är ett<br />
exempel, på detta. Finns det något<br />
urskiljbart system i detta?<br />
Reduplikation<br />
Så gör vi normalt inte i svenskan,<br />
men ett exempel kan jag i alla fal<br />
komma på nämligen<br />
finfin → mycket fin<br />
Finns det fler?<br />
Metates<br />
Kallas också transposition<br />
intilliggande ljud byter plats<br />
(interversion):<br />
”Brigitta” vs ”Birgitta”<br />
”Andreas” vs ”Anders”<br />
lat. ”crux” -> sv. ”kors”<br />
Reduktion<br />
Kolhler som gjort omfattande<br />
studier av tyska, analyserar de<br />
förändringar som förekommer i<br />
spontantal som skillnader<br />
mellan ordboksuttal (careful<br />
speech) och olika grader av<br />
spontantal som utmärks av<br />
reduktioner och uttalsmässiga<br />
förenklingar.<br />
Reduplikation<br />
Den här processen kan leda till att<br />
de reduplicerade orden blir<br />
klumpiga och där kan haplologi<br />
komma in i bilden för att rätta till<br />
detta.<br />
Inskottsljud (epentes)<br />
Initial /sp/-kombination är inte tillåten<br />
i spanska, varför ett /e/ skjuts in:<br />
lat. ”spero” -> sp. ”espero”<br />
(jag hoppas)<br />
I japanska med CVCVstavelsestruktur<br />
sätts vokaler in i<br />
konsonantkombinationer när t.ex.<br />
engelska ord tas in i språket:<br />
strike -> sutoraiki (strejk)<br />
bestseller -> besutoselaa<br />
Reduktion<br />
Han menar att dessa processer<br />
främst styrs av principen att<br />
minimera energiåtgången. Han har<br />
också formulerat teori där dessa<br />
processer kan beskrivas med regler<br />
som genererar en hierarki av<br />
uttalsformer från ordboksuttal till<br />
uttal med mycket omfattande<br />
förenklingar och segmentbortfall.
Reduktion<br />
Följande exempel på reduktioner i<br />
svenskan har jag säkert spelat upp<br />
förut, men låt oss påminna oss<br />
Finns det något system man kan<br />
urskilja även här?<br />
Reduktion<br />
Ja, Olle Engstrand menar att<br />
reduktionerna kan ses som ett sätt<br />
för talaren att anpassa <strong>talet</strong> till en<br />
talrytm med stavelser av mera lika<br />
durationer för att förenkla<br />
artikulationen vid snabbt tal till i<br />
princip CV.CV.CV<br />
Exempel:<br />
[sa.na.de]<br />
Så han hade ju en<br />
Till slut …<br />
ska vi bara påminna oss att även om<br />
<strong>talet</strong> är fullt av reduktioner avsedda att<br />
på olika sätt förenkla artikulationen så<br />
finns där alltid perceptionen som en<br />
motverkande faktor. Talet måste ju<br />
begripas och då går det inte att driva<br />
förenklandet för långt
Change language