SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 - Mälarenergi AB

Nötmyran, en del av svartåområdet. Foto: Anders Sköld, ALcontrol AB. 

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 

2009

INNEHÅLL 

SAMMANFATTNING ........................................................................................................................... 1 

BAKGRUND .......................................................................................................................................... 5 

OMRÅDET ............................................................................................................................................. 7 

Orientering .......................................................................................................................................... 7 

Markanvändning ................................................................................................................................. 9 

Föroreningsbelastande verksamheter .................................................................................................. 9 

METODIK ............................................................................................................................................ 10 

RESULTAT .......................................................................................................................................... 16 

Lufttemperatur och nederbörd........................................................................................................... 16 

Vattenföring ...................................................................................................................................... 17 

Vattenkemi........................................................................................................................................ 18 

Växtplankton..................................................................................................................................... 27 

Bottenfauna ....................................................................................................................................... 27 

Bakterieförekomst i bad- och råvatten .............................................................................................. 31 

REFERENSER...................................................................................................................................... 33 

BILAGA 1 - Allmänt om vattenkemi - metodik och bedömningsgrunder............................................ 35 

BILAGA 2 - Allmänt om biologiska undersökningar - metodik och bedömningsgrunder................... 45 

BILAGA 3 - Tabellerade resultat - vattenkemi, Svartån....................................................................... 63 

BILAGA 4 - Tabellerade resultat – vattenkemi och syreprofiler, Västeråsfjärden............................... 71 

BILAGA 5 - Tabellerade resultat – ämnestransporter och vattenföring ............................................... 81 

BILAGA 6 - Diagram Svartån 1996-2009 ............................................................................................ 91 

BILAGA 7 - Växtplankton – fältprotokoll, artlistor och resultatsammanställning............................... 99 

BILAGA 8 - Bottenfauna – lokalbeskrivningar, artlistor och biomassabestämningar........................ 125 

BILAGA 9 - Tabellerade resultat – bakterieförekomst ...................................................................... 135

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol Sammanfattning 

På uppdrag av Mälarenergi AB har ALcontrol 

utfört den samordnade recipientkontrollen 

av Svartån och Västeråsfjärden 

år 2009. 

Lufttemperatur, nederbörd och vattenföring 

Årsmedeltemperaturen 2009 i Svartån- 

Västeråsfjärdens område var 0,6 °C högre 

än normalt. De flesta månader hade temperaturer 

över de normala där april månad 

hade den största avvikelsen (+cirka 4°C). 

Den totala årsnederbörden var cirka 24 % 

högre än normalt. Senaste årens relativt 

stora nederbörd har troligen ökat dräneringen 

från omgivande marker och därmed givit 

upphov till de ökade halterna av organiskt 

material (humus) i Svartån. Juli var 

den nederbördsrikaste månaden med dubbelt 

så stor nederbörd mot normalt. 

Årsmedelvattenföringen var 6,3 m 3 /s, vilket 

är strax över den normala (6,0 m 3 /s). 

Organiska ämnen (TOC) och färg 

Halterna av organiska ämnen (TOC) klassades 

som mycket höga i Svartån och som 

måttligt höga till höga i Västeråsfjärden. 

Svartåns vatten var starkt färgat och Västeråsfjärdens 

måttligt färgat (Blacken) till 

betydligt färgat (Västra holmen och Fulleröfjärden). 

Syrgas 

Syreförhållandet i Svartån var tillfredsställande. 

Under sommaren uppmättes ett 

måttligt syrerikt tillstånd vid Forsby damm 

(S5) medan övriga stationer i Svartån bedömdes 

ha syrerikt tillstånd. Nästan syre- 

SAMMANFATTNING 

1 

fritt tillstånd förekom i Västeråsfjärden, 

samt syrefattigt tillstånd i Fulleröfjärden. 

De lägsta syrgashalterna uppmättes under 

sommaren. Syrets löslighet i vatten minskar 

med ökande temperatur. Långsammare 

flöde i rinnande vatten minskar syresättningen. 

Förekomst av språngskikt i fjärden 

medförde också att det inte skett något 

utbyte mellan yt- och bottenvatten. I bottenvatten 

där syreförbrukande processer 

dominerar orsakar detta minskande syrgashalter. 

Vid syrebrist kan tidigare bundet 

fosfor läcka ur sedimentet. Förhöjda fosforhalter 

i botten-, jämfört med ytvattnet, 

tyder på detta. 

Fosfor och kväve 

Svartåns totalfosfor- och kvävehalter tenderade 

öka nedströms i vattensystemet 

(Figur 1 och Figur 2). Utsläpp från avloppsreningsverk 

samt ökad påverkan av 

jordbruksmark längre nedströms torde vara 

orsaken till detta. Fosforhalten bedömdes 

som mycket hög i Svartån och hög i Västeråsfjärden. 

Totalkvävehalten bedömdes som mycket 

hög i Svartåns nedströmspunkter (S5 och 

S8). I övrigt var halten måttligt hög vid 

Blacken och hög vid Svanå (S1) i Svartån 

och i övriga Västeråsfjärden. Förutom en 

minskning från mycket hög till hög halt i 

stationen närmast reningsverket i Västeråsfjärden 

(Vf6) både 2008 och 2009, var 

kvävetillståndet detsamma som 2001-2008. 

Ammoniumkvävehalterna bedömdes som 

mycket låga till låga i Svartån och Västeråsfjärden 

år 2009. I Västeråsfjärdens 

station närmast reningsverket var halten i 

medel måttligt hög, beroende på hög halt i 

mars månad.


140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Totalfosfor (µg/l) 

S1 S5 S8 Vf6y Vf6b Vf11yVf11bVf16y 

Figur 1. Årsmedelhalter av fosfor (staplar; 

µg/l) i sex stationer i Svartån-Västeråsfjärdens 

avrinningsområde år 2009. Ljusa staplar avser 

ytvatten (y) samt mörka staplar bottenvatten 

(b). Streckad linje markerar gräns mellan hög 

och mycket hög halt. Årsmedelvärden jämförs 

med ”normala” värden, d.v.s. medelvärden 

(horisontella streck) samt högsta respektive 

lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast 

föregående sexårsperiod. 

2500 

2000 

1500 

1000 

500 

0 

Totalkväve (µg/l) 

S1 S5 S8 Vf6y Vf6b Vf11y Vf11bVf16y 

Figur 2. Årsmedelhalter av kväve (staplar; 




(b). Horisontella linjer markerar gräns mellan 

måttligt hög, hög och mycket hög halt. Årsmedelvärden 

jämförs med ”normala” värden, 

d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt 

högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala 

streck) närmast föregående sexårsperiod. 

2 

Totalt belastades Västeråsfjärden med 443 

ton kväve och 20 ton fosfor varav de största 

bidragen kom från Svartån. 

Utsläppen av BOD7, fosfor och kväve från 

Kungsängens ARV var bland de minsta 

under perioden 1999-2009. Från Skultuna 

ARV rapporterades högre utsläpp av BOD7 

och fosfor än vanligt. Riktvärdet för fosfor 

överskreds under det första och fjärde 

kvartalet. Tidvis har Skultuna reningsverk 

haft problem med höga fosforvärden i 

samband med höga flöden. 

Suspenderade ämnen (slamhalten) 

Halten suspenderade ämnen ökade från 

måttligt hög till hög i nedströms riktning i 

Svartån. Detta berodde troligen främst på 

den ökade inverkan av erosionsmaterial 

från jordbruksmark. 

Alkalinitet och pH-värde 

Årslägsta pH-värden i Svartån och Västeråsfjärden 

var nära neutrala, undantaget 

Svanå i Svartån. Där gränsade pH-värdet 

till svagt surt i april i samband med vårfloden 

(surstöt). Förmågan att motstå försurning 

(buffertförmågan) var fortsatt mycket 

god i Svartån och Västeråsfjärden år 2009. 

Konduktivitet 

Konduktiviteten ökade nedströms i vattendraget, 

ut till Västra holmen för att därefter 

minska med ökat avstånd ut i Västeråsfjärden. 

Konduktiviteten varierade mellan 9-12 

mS/m i Svartån och mellan 13-18 mS/m i 

Västeråsfjärden. Högst konduktivitetsvärden 

uppmättes i bottenvattnet vid Västra 

holmen, närmast Kungsängens avloppsreningsverk, 

under årets första kvartal. 

Samtidigt förhöjda värden av bland annat 

alkalinitet, ammonium- och nitratkväve


tydde på en avloppspåverkan. Undantaget 

år 2008 har avloppspåverkan förekommit 

vid stationen under årets första kvartal, 

åtminstone sedan år 2001. Troligen medverkade 

kortare isläggningsperiod jämfört 

med övriga år till lägre konduktivitetsvärden 

år 2008. 

Klorofyll och siktdjup 

Siktdjupet i Västeråsfjärden och Blacken 

var oförändrat litet och klorofyllhalten 

hög. 

Metaller 

Metallhalter i Svartån 2009 framgår av 

Tabell 1 och Tabell 2. Koppar- och blyhalterna 

var måttligt höga vid Forsby 

damm och Turbinbron. I övrigt var metallhalterna 

låga och generellt i nivå med de 

halter som uppmätts tidigare år. I september 

uppmättes en hög zinkhalt vid Svanå 

som klingade av nedströms till måttligt hög 

vid Forsby damm och låg vid Turbinbron. 

De förhöjda zinkhalterna kan härröra från 

föroreningar i området kring det gamla 

järnbruket strax uppströms Svanå. 

Aluminiumhalterna (årsmedel) i Svartån 

vid Forsby damm och Turbinbron var högre 

än halter som förekommer naturligt i 

ytvatten. Förhöjda halter sammanföll med 

ökade halter av bland annat fosfor, suspenderade 

ämnen, kisel, organiska ämnen 

(TOC) och/eller färgtal. Detta tyder på att 

de förhöjda aluminiumhalterna orsakats av 

ökad inblandning av humus och lera i ån. 

Årsmedelhalterna av kobolt, kvicksilver 

och mangan var i nivå med eller lägre än 

naturligt förekommande halter i strömmande 

vatten. Strontium-, barium och kiselhalterna 

var i nivå med halter uppmätta 

sedan 2002. 

Växtplankton 

Växtplanktonundersökningen visade på ett 

näringsrikt tillstånd i både Fulleröfjärden 

och Blacken. Planktonsamhällena dominerades 

av kiselalger under hela sommarsäsongen 

och det noterades inga blomningar 

av blågrönalger. 

Bottenfauna 

I provytorna Västra holmen (Vf6) och Fröholmen 

(Vf12) dominerades bottenfaunan 

av arter som indikerade ett näringsrikt 

tillstånd, på gränsen till måttligt näringsrikt. 

Tabell 1. Klassificering enligt Naturvårdsverkets 

"Bedömningsgrunder för miljökvalitet" 

(Rapport 4913) 

Färg Klass Benämning 

1 Mycket låga halter 

2 Låga halter 

3 Måttligt höga halter 

4 Höga halter 

5 Mycket höga halter 

Halt på gränsen till låg 

Bedömningsgrunder saknas 

Tabell 2. Metallhalter i Svartåns nedre delar år 2009. Klassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 

för miljökvalitet (Rapport 4913) 

Provpunkt Arse- Kad- Kobolt Krom Kop- Kvick- Man- Nickel Bly Zink Stron- Kisel 

nik mium par silver gan tium 

µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l ng/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l 

S1 Svanå 0,63 0,015 0,54 0,78 2,1 2,5 168 1,9 0,67 14 31 4,0 

S5 Forsby damm 0,72 0,021 0,62 1,3 3,2 3,0 157 2,3 1,2 9,9 35 5,3 

S8 Turbinbron 0,73 0,026 0,61 1,3 3,5 3,1 148 2,3 1,2 7,9 38 5,4 

3


Statusen med avseende på eutrofiering 

bedömdes där som måttlig. I provyta Vf16 

Blacken påträffades även några förhållandevis 

känsliga taxa, vilket gjorde att 

statusen där bedömdes som god, på gränsen 

till måttlig. 

Måttligt syrekrävande arter förekom i 

samtliga provytor, vilket visade på ett 

måttligt syrerikt tillstånd i bottenvattnet. 

Årets bedömningar ligger i linje med tidigare 

års undersökningar. 

Bakterieförekomst i bad- och råvatten 

Nio badplatser i Västeråsfjärden undersöktes 

under sommaren med avseende på bakterieförekomst. 

Badvattnet bedömdes som 

tjänligt med anmärkning vid ett provtag- 

ALcontrol, 2010-04-08 

Susanne Holmström 

(projektansvarig, rapportskrivning) 

Håkan Olofsson 

(kvalitetsgranskning rapport) 

4 

ningstillfälle respektive två tillfällen vid 

Lövudden och Södra Björnön under sommaren 

2009. Vid två tillfällen bedömdes 

badvattnet som otjänligt vid Lövudden. 

Övriga undersökningar vid dessa och övriga 

sju strandbad i Västeråsfjärden under 

sommaren resulterade i bedömningarna 

tjänliga badvatten. 

Vid undersökningarna av strandbaden år 

2009 visade cirka 86 % av proven resultaten 

tjänligt badvatten. 

Det råvatten som används av Hässlö vattenverk 

för produktion av dricksvatten var 

av god kvalitet med avseende på mikrobiologiska 

variabler.

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol AB Bakgrund 

Mälarenergi AB har givit ALcontrol uppdraget 

att genomföra vattenundersökningar 

i Svartån och Västeråsfjärden sedan år 

2001. Denna rapport är en sammanställning 

av 2009 års resultat. 

Sju företag ingick 

Följande företag ingick i den samordnade 

recipientkontrollen år 2009: 

• Mälarenergi AB 

• Westinghouse Atom 

• Västerås Hamn 

• Västerås Flygplats 

• Västmanlands Lokaltrafik 

• Sapa t.o.m den 30 november 2009, 

därefter Coor Service Management 

Industriservice AB 

Undersökningarna har utförts i enlighet 

med ”Program för samordnad recipientkontroll 

under 1995 i Västeråsfjärden och 

Svartån inom Västerås kommun” daterat 

1994-12-29. Programmet för år 2009 omfattade 

fysikaliska och kemiska vattenundersökningar 

samt analys av klorofyll, 

växtplankton och bottenfauna. 

Följande personer har deltagit i undersökningen: 

• Susanne Holmström – projektansvarig, 

utvärdering av råvatten, kemiska och 

fysikaliska parametrar (ALcontrol 

Linköping) 

• Martin Liungman – artbestämning, 

vägning och utvärdering av bottenfauna 

(Medins Biologi AB Mölnlycke) 

BAKGRUND 

5 

• Annika Liungman – artbestämning 

och utvärdering av planktiska alger 

(Medins Biologi AB Mölnlycke) 

• Håkan Olofsson – kvalitetssäkring 

rapport (ALcontrol Halmstad) 

• Reijo Nygård – provtagning vattenkemi, 

växtplankton och bottenfauna 

(ALcontrol Linköping) 

• Kent Hård – provtagning vattenkemi, 


• Magnus Bergström – provtagning 

vattenkemi (ALcontrol Linköping) 

• Björn Thiberg – provtagning vattenkemi, 

växtplankton och bottenfauna 


Kontaktperson vid frågor är Sandra Burman 

på Mälarenergi AB (021-39 51 56). 

De sexton miljökvalitetsmålen 

Riksdagen har fastställt sexton övergripande 

nationella miljökvalitetsmål och cirka 

70 nationella delmål. 

Miljökvalitetsmålen beskriver de egenskaper 

som natur- och kulturmiljön måste ha 

för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt 

hållbar. Syftet är att klara av alla 

stora miljöproblem i Sverige inom en generation 

(år 2020). 

Delmålen anger inriktningen av det konkreta 

miljöarbetet och siktar i regel mot år 

2010. Regeringens ambitioner med delmålen 

är bland annat att de ska vara möjliga 

att följa upp och att de ska tjäna som underlag 

för regionalt och lokalt miljö- och 

målarbete. 

Utifrån de nationella delmålen tas sektorsmål, 

regionala och lokala mål fram. 

Länsstyrelser och kommuner ansvarar för

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol AB Bakgrund 

att utveckla regionala respektive lokala 

mål som grundas på de nationella miljömålen. 

För sektorsmålen ansvarar centrala 

myndigheter, organisationer eller företag 

inom en viss samhällssektor. 

Länsstyrelserna ansvarar för den fortlöpande 

uppföljningen av målen på regional 

nivå. Med data för ett antal mått och indikatorer 

som underlag görs en utvärdering 

av varje delmål. Utvärderingen ska visa 

dels om utvecklingen går i rätt riktning 

mot delmålet, dels om delmålet kommer att 

nås inom utsatt tid. 

Naturvårdsverket har tidigare i Allmänna 

Råd 86:3 lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen. 

Allmänna råd 86:3 har dock 

upphört att gälla när denna rapport skrivs 

Några nya direktiv har ännu ej kommit ut 

och därför bör intentionerna i Allmänna 

råd behållas tills vidare. 

Målet med recipientkontroll (vattenundersökningar) är enligt Naturvårdsverkets ”Allmänna 

råd” (86:3): 

• att åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor 

inom ett vattenområde 

• att relatera tillstånd och utvecklingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och 

andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrund och/eller bedömningsgrunder för 

miljökvalitet 

• att belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen 

• att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder 

Följande fyra (av sexton) nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: 

Levande sjöar och vattendrag 

Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall 

bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets 

ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar 

för friluftsliv värnas. 

Ingen övergödning 

Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors 

hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning 

av mark och vatten. 

Bara naturlig försurning 

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad 

mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten 

i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. 

Giftfri miljö 

Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och 

som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 

6

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol AB Område 

OMRÅDET 

Figur 3. Punkter för vattenkemisk och fysikalisk provtagning i Svartån (S1, S5 och S8) år 2009. 

Orientering 

Svartåns avrinningsområde omfattar 776 

km 2 (SCB, 2005) och är beläget i Västmanlands 

län (Figur 3). Svartåns källflöde finner 

man runt Toftsjön och Målsjön i Norbergs 

kommun. I norr utgörs avrinningsområdet 

av bergslagslandskap dominerat 

av mindre sjöar, åar, myrmark och 

skogar. Mellan orten Västerfärnebo ner till 

Svanå ligger de större sjöarna Hällsjön och 

Fläcksjön samt några mindre sjöar. Det 

7 

finns även ett sammanhängande våtmarksområde 

i trakten mellan Västerfärnebo och 

Fläcksjön (Sundberg, 2002). 

I området från Svanå ner till Mälaren finns 

inga sjöar och andelen jordbruksmark är 

stor. Effekten av övergödning är som störst 

i södra Svartån vilket innebär att Mälaren 

belastas av stora mängder näringsämnen. 

Efter sin väg genom centrala Västerås 

mynnar Svartån i Västeråsfjärden, Mälaren.


Figur 4. Punkter för vattenkemisk, fysikalisk (Vf6, Vf11) och biologisk provtagning i Västeråsfjärden 

2009. Plankton och klorofyll provtogs i Vf11 och Vf16; bottenfauna i Vf6, Vf12 och Vf16. Mikrobiologisk 

provtagning utfördes vid badplatserna: Elba (2), Östra holmen (3), Lövudden (4), Framnäs (5), 

Björnöbadet (6), Norra Björnön, Södra Björnön, Lögarängen (7) och Johannisberg (8). 

8


Västeråsfjärden är splittrad av såväl stora 

som små öar (Figur 4 och Figur 5). Blacken 

och Granfjärden i söder består av ett 

mer öppnare vatten. Mittemellan fjärdarna 

ligger några större öar. Flera badplatser 

finns i området. 

Vid Hässlö (Badelundaåsen) ligger Västerås 

vattenreningsverk. Ett satellitverk 

finns också vid Fågelbacken (nära Hökåsen). 

Från Hässlö levereras femtio miljoner 

liter dricksvatten per dygn. 

Markanvändning 

Svartåns avrinningsområde består av cirka 

57 % skog, 3 % vattenyta, 20 % åkermark, 

2 % betesmark samt 18 % övrig mark (inklusive 

tätortsmark; SCB 2005). 

I avrinningsområdet bor ca 40 000 av Västerås 

stads ca 134 000 innevånare, varav 36 

800 i tätort och 3700 i glesbygd. Antalet 

djurenheter uppgår till cirka 2800 (SCB, 

2005). 

Föroreningsbelastande verksamheter 

Följande fakta har, där inget annat angivits, 

hämtats från ”Svartån. En långtidsutvärdering 

av recipientkontrollens mätningar 

mellan åren 1998-2000” (Sundberg, 2002). 

Diffusa utsläpp kommer från enskilda avlopp, 

jord- och skogsbruk samt luftnedfall. 

Varje år släpps från enskilda avlopp (glesbygdsavlopp) 

ut cirka 1,5 ton fosfor och 22 

ton kväve till Svartån. Från delar av Västerås, 

Skultuna och några mindre tätorter 

släpps dagvatten ut i Svartån. I de flesta 

fall är detta orenat. Större punktkällor som 

9 

belastar Svartån är de kommunala avloppsreningsverken 

(ARV) samt Östra verken i 

Skultuna. Sistnämnda är ett industriområde 

från vilket bland annat aluminium och 

fosfor släpps ut i mindre mängd. 

I Skultuna och Svanå har metallindustriverksamhet 

förekommit. Bruken anlades 

under början av 1600-talet och i Skultuna 

pågår fortfarande viss verksamhet. 

I de nordligare delarna av Svartåns avrinningsområde 

finns två mindre ARV, Karbenning 

(Norbergs kommun) och Hedåker 

(Sala kommun). Från Karbenning släpps 

det renade avloppsvattnet ut i Labodasjön 

och från Hedåker via diken som så småningom 

leder till Murån. 

Skultuna ARV är det största reningsverket 

som avleder behandlat vatten till Svartån. 

Drygt 3000 personer är anslutna till reningsverket 

(Mälarenergi, 2009). 

Kungsängens ARV i Västerås med ca 

120000 personer och industrier motsvarande 

ca 8000 personekvivalenter anslutna tar 

emot drygt 50 miljoner liter avloppsvatten 

per dygn (Mälarenergi, 2009). Det behandlade 

vattnet släpps ut i Västeråsfjärden. 

Figur 5. Västeråsfjärden. Foto: Reijo Nygård, 

ALcontrol.

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol AB Metodik 

Provtagningsplatser 

I kontrollprogrammet ingår totalt elva 

provtagningspunkter varav sju ingår i denna 

rapport (Figur 3, Figur 4 och Tabell 3). 

Provtagning av vattenkemi, växtplankton 

och bottenfauna har genomförts av godkända 

provtagare från ALcontrol i Linköping. 

En gång per månad utfördes provtagning 

för fysikaliska och kemiska undersökningar 

på ytvatten (0,5 m djup) i Svartån 

under år 2009. Provtagning vid Turbinbron 

i Svartån har tidigare (1965-1995) 

utförts inom Naturvårdsverkets program 

för miljökontroll (PMK; Sundberg, 2002). 

I Västeråsfjärden utfördes fysikaliska och 

kemiska undersökningar på yt- och bottenvatten 

i februari, mars, maj, juni, juli, augusti, 

september och oktober. I juli och 

augusti utfördes provtagning vid vardera 

två tillfällen. Från och med 2003 upphörde 

provtagningen i Vf12 (Fröholmen) och 

Vf16 (Blacken). Vattenkemiska och fysikaliska 

data för Vf16 i Blacken har från 

och med 2003 inhämtats från en närliggande 

punkt, även den kallad Blacken, som 

ingår i Mälarens vattenvårdsförbunds mil- 

METODIK 

jöövervakning av Mälaren. Under provtagningstillfällena 

har även syrgashalt och 

temperatur vid olika djup mätts. Växtplanktonprovtagning 

ägde rum i maj, juli, 

augusti och oktober i Vf16 och Vf11 (Fulleröfjärden). 

Bottenfaunaprovtagning utfördes 

i mars vid Vf6 (Västra holmen), 

Vf16 och Vf12. Klorofyllhalten mättes i 

Vf16 och Vf11 i samband med växtplanktonprovtagningarna. 

Resultaten från årets badvatten- och råvattenprovtagning 

presenteras i denna rapport. 

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i 

Västerås har lämnat uppgifter från sommarens 

badvattenundersökning. I Bilaga 9 

presenteras 36 resultat från nio badplatser 

inom Västeråsområdet. Provtagning av 

råvatten till Hässlö vattenverk ägde rum 

vid Mälarvatten i januari, april, maj och 

juli samt Åsen i mars och maj (Bilaga 9). 

Lufttemperatur och nederbörd 

Data gällande lufttemperatur och nederbörd 

har inhämtats via SMHI från den meteorologiska 

stationen i Hässlö, Västerås. 

Tabell 3. Provtagningspunkter i Svartån och Västeråsfjärden år 2009. Data från station Blacken har inhämtats 

från SLU. FK=fysikalisk och kemisk undersökning, KL=klorofyll, PL=växtplankton, BF=bottenfauna 

Nr. Stationsbeteckning X-koord. Y-koord. Undersökningar 2009 

S1 Svanå 66 28 96 15 32 48 FK 

S5 Forsby damm 66 17 35 15 37 36 FK 

S8 Turbinbron 66 09 93 15 41 78 FK 

VF6 Västra holmen 66 06 85 15 42 45 FK BF 

VF11 Fulleröfjärden 66 03 50 15 42 85 FK KL PL 

VF12 Fröholmen 66 01 15 15 48 90 BF 

Blacken (SLU) 65 95 03 15 41 90 FK 

VF16 Blacken 65 98 65 15 42 40 KL PL BF 

10


Vattenföring 

Data för vattenföringen (dygnsvärden) vid 

Forsby damm har inhämtats från SMHI:s 

mätstation vid Åkesta (X:661722; 

Y:153742). För beräkning av vattenföringen 

vid Turbinbron har arealproportionering 

utförts mot Forsby damm. Uppgifter om 

vattenföringen (veckomedelflöden) vid 

Svanå beräknades av SMHI enligt PULSmetoden. 

PULS är en matematisk modell som utvecklats 

av SMHI och som ger kontinuerliga 

serier av dagliga vattenföringsvärden 

för lokaler utan vattenföringsstation. Modellen 

använder nederbörd och lufttemperatur 

uppmätta på SMHIs observationsstationer 

samt månadsmedelvärden av tänkbar 

avdunstning. Vidare tas hänsyn till arealfördelningen 

mellan skog, öppen mark och 

sjö samt höjdfördelningen inom området. 

Vattenkemi 

Provtagning 

Vid klorofyllprovtagningen användes ett 

Rambergrör, övrig vattenprovtagning i 

sjöar och från broar utfördes med en Ruttnerhämtare 

(Figur 6). I grunda vattendrag 

eller där bro saknades användes en stånghämtare. 

En stånghämtare består av en 

cylinderförsedd metallstav där en provflaska 

kan fästas med hjälp av gummistroppar. 

Detta möjliggör vattenprovtagning 

i åfårans mitt eller en bit ut från 

stranden. 

Analys 

Analys av metaller utfördes av ALS Scandinavia 

ackrediteringsnummer 1087 fram 

till och med juni 2009. I övrigt har alla 

11 

vattenkemiska parametrar analyserats av 

ALcontrol Laboratories, ackrediteringsnummer 

1006. Analyserna har gjorts i enlighet 

med svensk standard eller därmed 

jämförbar metod. 

Data från stationen Blacken har inhämtats 

från SLU:s hemsida. 

Figur 6. Ruttnerhämtare (till vänster) och 

stånghämtare (till höger) ©. 

Temperatur, siktdjup och syrgashalt bestämdes 

i fält. Övriga analyser utfördes på 

laboratorium. Proven har transporterats 

och förvarats enligt gällande standard för 

vattenundersökningar. 

Analysresultat från år 2009 samt tidsserier 

har utvärderats med hjälp av Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder för miljökvalitet 

(Rapport 4913 Sjöar och vattendrag). 

Vissa tillägg och avvikelser har gjorts. 

Dessa avvikelser har rapporterats till Naturvårdsverket 

i en skrivelse från KM Lab 

(skrivelse, angående bedömningsgrunder, 

KM Lab 2000-02-14). 

Vid beräkning av medelvärdet (majoktober) 

för klorofyll och siktdjup vid 

Vf16 räknades även data för Blacken in. 

Värden för absorbans, som analyserats vid 

Blacken, har räknats om till färgtal genom 

multiplicering med 500. 

Analysmetoder, klassgränser, avvikelser 

från bedömningsgrunderna och en beskriv-


ning av de analyserade parametrarnas innebörd 

redovisas i Bilaga 1. 

Vid medelvärdesberäkningar har ”mindreän”-värden 

satts till halva värdet. 

Om t.ex. värdet för suspenderade ämnen 

var


Analys 

Artbestämning och räkning av växtplankton 

gjordes med hjälp av ett omvänt faskontrastmikroskop, 

så kallad Utermöhlteknik 

(Utermöhl 1958). Sedimenterad volym 

var 3 eller 10 ml. Kvantitativa analyser 

av individtätheter och beräkningar av 

biovolymer gjordes enligt SS-EN 

15204:2006 samt Naturvårdsverkets 

Handbok för miljöövervakning. 

Bedömningsgrunder 

Naturvårdsverket har valt ut följande parametrar 

för att beskriva tillståndet i en sjö 

med avseende på planktiska alger (Wiederholm, 

1999): 

Totalvolymen planktiska alger (mm 3 /l) 

a) säsongsmedelvärde (maj-okt) 

b) augustivärde 

Biovolym vårutvecklande kiselalger 

(april- maj; mm 3 /l) 

Besvärsbildande alger 

a) vattenblommande blågrönalger 

b) antalet släkten potentiellt toxinproducerande 

blågrönalger 

c) biomassan av Gonyostomum semen 

Vid vår bedömning av näringssituationen 

har även följande faktorer beaktats: 

Trofiskt index (BIN PR163) 

Förekomst av indikatorarter 

Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer 

Antal taxa 

En sammanfattande bedömning av tillståndet 

på varje lokal klassas enligt: 

Mycket näringsfattigt tillstånd 

Näringsfattigt tillstånd 

Mycket näringsrikt tillstånd 

Näringsrikt tillstånd 

Måttligt näringsrikt tillstånd 

13 

En sammanfattande bedömning av påverkan 

klassas enligt: 

Ingen eller obetydlig påverkan 

Liten påverkan 

Tydlig påverkan 

Stark påverkan 

Mycket stark påverkan 

Utförlig beskrivning av hur bedömningen 

gått till finns i Bilaga 2. 

Bottenfauna 

Beteckningen bottenfauna avser ryggradslösa 

djur (insekter, fåborstmaskar, 

iglar, virvelmaskar, snäckor, musslor och 

kräftdjur) som lever på bottnar i sjöar och 

vattendrag. Djuren uppehåller sig i vattenmiljön 

under hela eller delar av sitt liv. 

Provtagning 

Provtagningspunkternas läge framgår av 

Tabell 5. Provtagningen utfördes den 16 

mars 2009. 

Tabell 5. Platser för bottenfaunaprovtagning i 

Västeråsfjärden, Mälaren 2009 

Provyta Provdjup Koordinater 

(m) (x) (y) 

VF6. Västra Holmen 15,5 6606850 1542450 

VF12. Fröholmen 15,0 6601150 1548900 

VF16. Blacken 16,0 6598650 1542400 

Proverna togs i djupzonen (profundalen) 

med en Ekmanhuggare (Figur 8) med ytan 

202 cm 2 enligt svensk standard (SS 

028190).


Figur 8. Ekmanhuggare ©. 

I varje provpunkt togs fem prover enligt 

den standardiserade metoden SS 028190. 

Proverna sållades på plats genom ett såll 

med masktätheten 0,5 x 0,5 mm och konserverades 

sedan i 70 % etanol. 

Analys 

På laboratoriet sorterades djuren ut och 

artbestämdes till en nivå där relevanta tillståndsbedömningar 

är möjliga. 

Djurens våtbiomassa (våtvikt) bestämdes 

genom att de gruppvis vägdes på analysvåg. 

Före vägningen placerades djuren i 

vatten (för att skölja bort konserveringssprit) 

och därefter på filterpapper för att 

torka på utsidan. 

Sortering, artbestämning och vägning utfördes 

av Medins Biologi AB. 

Utvärdering 

Med utgångspunkt från ett antal kriterier 

hos profundalfaunan kan man dra slutsatser 

om näringstillgången i sjön och om 

syreförhållandena i bottenvattnet. I Naturvårdsverkets 


(Naturvårdsverkets handbok 

2007:4) beskrivs flera index för att med 

hjälp av bottenfaunan klassificera ett vattens 

status. I sjöars profundaler används 

BQI (Benthic Quality Index) för att klassa 

14 

status med avseende på eutrofiering. I expertbedömningen 

har även index från Naturvårdsverkets 

gamla bedömningsgrunder 

(Wiederholm, 1999) använts, samt förekomsten 

av känsliga arter. Dessutom har 

kända förhållanden på och kring lokalen 

samt Medins erfarenhet från andra lokaler i 

regionen vägts in. Allmän information om 

bottenfauna och en mer ingående beskrivning 

av gränsvärden och bedömningsgrunder 

finns i Bilaga 2. I Bilaga 8 finns en 

beskrivning av provlokalerna samt fullständiga 

artlistor. 

Vid expertbedömningen har status med 

avseende på eutrofiering samt i förekommande 

fall annan påverkan klassats enligt: 

Hög status 

God status 

Måttlig status 

Otillfredsställande status 

Dålig status 

Näringstillståndet i sjön har bedömts efter 

fem klasser: 

Mycket näringsfattigt 

Näringsfattigt 

Måttligt näringsrikt 

Näringsrikt 

Mycket näringsrikt 

Syreförhållandena i sjöns bottenvatten har 

bedömts efter fem klasser: 

Mycket syrerikt 

Syrerikt 

Måttligt syrerikt 

Syrefattigt 

Mycket syrefattigt 

Jämförelser med tidigare års bedömningar 

av sjöars näringstatus 

Vid tidigare undersökningar har bedömningen 

av näringsstatus i sjöar på basis av 

profundalfaunan gjorts på två olika sätt. 

Innan 2005 bedömdes endast sjöns tillstånd 

med avseende på näringsämnesbelastning. 

Bedömningen byggde på klass-


ningen av BQI och O/C-index enligt Naturvårdsverkets 

gamla bedömningsgrunder 

(Wiederholm, 1999) samt på bottenfaunans 

sammansättning, och klassades enligt nedan: 

A. Näringsfattiga förhållanden 

B. Måttligt näringsrika förhållanden 

C. Näringsrika förhållanden 

Under 2005 utvecklade Medins två nya 

profundalfauna-index: PTI för att bedöma 

näringstillståndet samt EEI för att bedöma 

påverkan av näringsämnen/organiskt material. 

Tillståndet klassades enligt ovan, medan 

påverkan klassades enligt nedan: 

A. Ingen eller obetydlig påverkan 

B. Betydlig påverkan 

C. Stark eller mycket stark påverkan 

Från och med 2007 används Naturvårdsverkets 


(Naturvårdsverkets handbok 2007:4) 

för att klassa sjöns status med avseende på 

eutrofiering med hjälp av BQI. Tillståndsklassningen 

före 2005 har inte bedömts 

vara jämförbar med statusklassningen från 

och med 2007. Medins har emellertid valt 

att redovisa även gamla bedömningar när 

sådana finns, då dessa ger en god fingervisning 

av näringsförhållandena i sjön. 

15 

Den påverkansbedömning som Medins 

gjort från och med slutet av 2005 är mer att 

betrakta som en expertbedömning av 

ekologisk status, och är förhållandevis 

jämförbar med det nya klassningssystemet. 

Bakterieförekomst i bad och råvatten 

Resultat med bedömningar från mikrobiologiska 

undersökningar av strandbadvatten 

har erhållits från Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen 

i Västerås. Mikrobiologiska 

analyser av strandbad- och råvatten utfördes 

av ALcontrol i Linköping. 

Susanne Holmström gjorde den mikrobiologiska 

råvattenbedömningen. 

Mikrobiologiska analysresultat för år 2009 

har utvärderats med hjälp av Livsmedelsverkets 

kungörelse om dricksvatten (SLV 

FS 1993:35 och 2001:30) samt Socialstyrelsens 

författningssamling Försiktighetsmått 

för dricksvatten (SOSFS 2003:17). 

Information om utvärderingsmetodik för 

bakterieförekomst i råvatten finns i Bilaga 

2.

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol AB Resultat 

Figur 9. Vattnets kretslopp ©. 

Lufttemperatur och nederbörd 

Vatten från atmosfären når marken via 

nederbörd och flödar sedan vidare via vattendrag 

till havet för att därefter avdunsta 

till atmosfären. En del magasineras i form 

av snö, ytvatten, markvatten eller grundvatten 

(Figur 9). 

24 % större nederbörd och 0,6 grader varmare 

än normalt 

Vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, 

var årsmedeltemperaturen 6,6° C 

vilket är 0,6°C över den normala (d.v.s. 

RESULTAT 

16 

medeltemperaturen 1961-1990). Den totala 

årsnederbörden var 666 mm, vilket är cirka 

24 % mer än normalt (539 mm) för området 

(Figur 10). 

Störst temperaturöverskott i april 

I juni, oktober och december förekom temperaturer 

under de normala (mellan 2-3 

°C). Temperaturen i februari var normal 

medan den var över den normala övriga 

månader. Avvikelsen var störst i april och 

november (+ cirka 4 respektive 3°C; Figur 

11).


Nederbörd (mm) 

800 

600 

400 

200 

0 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

2008 

2009 

Figur 10. Årsnederbörd (mm) vid SMHI:s klimatstation 

i Hässlö, Västerås, under åren 

2000-2009 i jämförelse med medelvärdet för 

perioden 1961-1990. 

Lufttemp (°C) 

20 

15 

10 

5 

0 

-5 

2009 61-90 

J F M A M J J A S O N D 

Figur 11. Månadsmedeltemperaturen (°C) vid 

SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, år 

2009 i jämförelse med medelvärden för perioden 

1961-1990. 

Störst nederbörd i juli 

Juli var årets nederbördsrikaste månad med 

dubbelt så stor nederbörd som normalt. 

Nederbörd över den normala förekom även 

under februari-mars och maj-juni samt 

årets sista tre månader. Månaderna januari, 

17 

april, augusti och september var torrare än 

normalt (Figur 12). 

Nederbörd (mm) 

150 

100 

50 

0 

2009 61-90 


Figur 12. Månadsnederbörden (mm) vid 

SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, år 

2009 i jämförelse med medelvärden för perioden 

1961-1990. 

Vattenföring 

Ytavrinning till följd av nederbörd är i 

regel störst under tidig vår, senhöst och 

milda vintrar. Sommartid avdunstar en del 

av nederbörden eller tas upp av växterna, 

vilket gör tillrinningen till vattendragen 

låg. I samband med kalla vintrar lagras 

nederbörden i form av snö som frigörs vid 

snösmältning. Om tjäle förekommer i marken 

kommer andelen ytavrinning i förhållande 

till nederbörd att bli maximalt stor 

beroende på att ingen grundvattenbildning 

sker. 

Månadsmedelflöden för punkterna Svanå 

(S1), Forsby damm (S5) och Turbinbron 

(S8) i Svartån år 2009 finns redovisade i 

Bilaga 5.


m 

20 

3 /s 

15 

10 

5 

0 

S1 Svanå 

S5 Forsby damm 

S8 Turbinbron 


Figur 13. Månadsmedelvattenföring (m 3 /s) vid tre provtagningspunkter i Svartån, Västerås, år 2009. 

Data för vattenföringen (dygnsvärden) vid Forsby damm har inhämtats från SMHI:s mätstation vid 

Åkesta. För beräkning av vattenföringen vid Turbinbron har arealproportionering utförts mot Forsby 

damm. Vattenföringen vid Svanå beräknades av SMHI enligt PULS-metoden. 

Högst flöde i april och juli 

Flödet var högst i april i samband med 

vårfloden vid snösmältningen och under 

den nederbördsrika månaden juli. I slutet 

av sommaren och början av hösten var 

nederbörden mer sparsam vilket ledde till 

minskad vattenföring (Figur 12 och Figur 

13). Nederbörden och flödet ökade åter 

under årets sista månader. 

Årsmedelvattenföringen vid Forsby damm 

var 6,3 m 3 /s. Detta är något över det normala 

årsflödet: 6 m 3 /s (Sundberg, 2002). 

Vattenkemi 

Samtliga analysresultat finns redovisade i 

tabeller i Bilaga 3 och 4. Bilaga 6 innehåller 

diagram med resultat för några parametrar 

i Svartån under åren 1996-2009. 

Bedömningar grundade på Naturvårdsverkets 

rapport 4913 har angetts kursiverade i 

efterföljande text. Eftersom Rapport 4913 

saknar klassgränser för ammoniumkväve 

och suspenderande ämnen bedöms dessa 

parametrar utifrån svenska ytvatten (SNV 

18 

1969:1) respektive Allmänna råd 90:4. 

Även dessa bedömningar anges kursiverade 

i efterföljande text. 

Organiska ämnen (TOC) och färg 

Mycket höga halter TOC i Svartån 

Halterna av organiska ämnen (TOC) i 

Svartån bedömdes som mycket höga (Figur 

14). I Västeråsfjärden bedömdes halterna 

som måttligt höga till höga. Sedan år 2003 

har halterna av organiska ämnen ökat i 

Svartån. I Västeråsfjärden var medelvärdena 

för organiska ämnen högre än 

tidigare (1999-2008). 

Stark vattenfärg i Svartån 

Svartåns vatten bedömdes år 2009 som 

starkt färgat. Även färgtalet tenderade öka 

sedan 2003 och hänger troligen samman 

med de senare årens högre nederbörd 

(Figur 10 och Figur 16).


25 

20 

15 

10 

5 

0 

TOC (mg/l) 

S1 S5 S8 Vf6y Vf6b Vf11y Vf11b Vf16y 

Figur 14. Årsmedelhalter av organiska ämnen 

(staplar; TOC; mg/l) i sex stationer i Svartån- 

Västeråsfjärdens avrinningsområde år 2009. 

Ljusa staplar avser ytvatten (y) samt mörka 

staplar bottenvatten (b). Horisontella linjer markerar 

gräns mellan måttligt hög, hög och 

mycket hög halt. Årsmedelvärden jämförs med 

”normala” värden, d.v.s. medelvärden (horisontella 

streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel 

(vertikala streck) närmast föregående 

sexårsperiod. 

Den ökade nederbörden har troligen ökat 

dräneringen av omgivande mark med ökad 

humustillförsel till vattendraget som följd. 

I Västeråsfjärden bedömdes vattnet som 

måttlig färgat i Blacken och betydligt färgat 

i övriga stationer (Figur 15). 

Syrgas 

I slutet av Bilaga 4 finns diagram med syreprofiler, 

d.v.s. syrgashalt och temperatur 

avsatt mot djupet. Dessa parametrar redovisas 

för Vf6 och Vf11 i Västeråsfjärden. 

(Uppgifter om syre saknas för Blacken.) 

Syrerika förhållanden i Svartån 

Syreförhållandet i Svartån var tillfredsställande. 

I juli och augusti uppmättes ett måttligt 

syrerikt tillstånd vid Forsby damm 

(S5). Övriga stationer bedömdes ha syrerikt 

tillstånd. De lägsta syrehalterna uppmättes 

under årets varmare del, när flödet 

var långsammare och vattentemperaturen 

19 

högre (syrets löslighet minskar med ökande 

temperatur). 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

Färg (mg Pt/l) 


Figur 15. Årsmedelvärden för färg (staplar; mg 

Pt/l) i sex stationer i Svartån-Västeråsfjärdens 



(b). Horisontell linje markerar gräns mellan 

betydligt till starkt färgat vatten. Årsmedelvärden 

jämförs med ”normala” värden, d.v.s. medelvärden 

(horisontella streck) samt högsta 

respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) 

närmast föregående sexårsperiod. 

Färg (mgPt/l) 

240 

180 

120 

60 

0 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

2008 


Figur 16. Årsmedelvärden av färg (mg Pt/l) vid 

Forsby damm (S5) perioden 1996-2009. Linje 

anger glidande treårsmedelvärden för perioden. 

Nästan syrefritt i Västeråsfjärden 

I Västeråsfärden (Vf6) var det nästan syrefritt 

medan det var syrefattigt i Fulleröfjärden 

(Vf11).


De lägsta syrgashalterna i Västeråsfjärden 

uppmättes under sommaren. Samtidigt 

förekom förhöjda fosforhalter i bottenvattnet 

(se nästa avsnitt om fosfor). 

Högre vattentemperaturer bidrog till de 

låga syrehalterna i vattnet, i kombination 

med förekomst av språngskikt som hindrat 

utbyte mellan yt- och bottenvatten. I bottenvatten 

där syreförbrukande processer 

dominerar orsakar detta minskande syrgashalter. 

Fosfor 

Ökning av fosforhalter från norr till söder 

Totalfosforhalten tenderar öka nedströms i 

Svartån (Figur 17) sannolikt på grund av 

den ökade påverkan av jordbruksmark 

nedströms i vattensystemet. 

Årsmedelhalten av totalfosfor bedömdes 

som mycket hög i Svartån (S1, S5, S8) och 

hög i Västeråsfjärden. Halterna brukar i 

allmänhet vara höga till mycket höga. I 

Västeråsfjärdens bottenvatten uppmättes 

högre fosforhalt än i ytvattnet i juli. Fosfor 

tenderar att släppa från sedimentet vid 

syrebrist varpå halten stiger i vattenmassan. 

Fosforhalterna var i allmänhet högre 2009 

jämfört med närmast föregående sexårsperiod 

(Figur 17). Undantaget var Turbinbron 

och Blacken, där halterna var strax under 

de normala. 

Kväve 

Höga kvävehalter i Västeråsfjärden 

Svartåns kvävehalter tenderade att öka 

nedströms i vattensystemet med högst totalkvävehalter 

(mycket höga) vid Forsby 

damm (S5) och Turbinbron (S8). Kvävehalterna 

vid Svanå (S1) och i Västeråsfjärden 

(Vf6, Vf11) bedömdes som höga, medan 

halten var måttligt hög i Blacken 

(Figur 18). 

20 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Totalfosfor (µg/l) 


Figur 17. Årsmedelhalter av fosfor (staplar; 




(b). Streckad linje markerar gräns mellan hög 

och mycket hög halt. Årsmedelvärden jämförs 

med ”normala” värden, d.v.s. medelvärden 

(horisontella streck) samt högsta respektive 

lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast 

föregående sexårsperiod. 

2500 

2000 

1500 

1000 

500 

0 

Totalkväve (µg/l) 


Figur 18. Årsmedelhalter av kväve (staplar; 




(b). Horisontella linjer markerar gräns mellan 

måttligt hög, hög och mycket hög halt. Årsmedelvärden 

jämförs med ”normala” värden, 

d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt 

högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala 

streck) närmast föregående sexårsperiod.


Utsläpp från avloppsreningsverk samt ökad 

påverkan av jordbruksmark var troliga 

orsaker till ökningen nedströms. Förutom 

en minskning från mycket hög till hög halt 

i stationen närmast reningsverket i Västeråsfjärden 

(Vf6) både 2008 och 2009, var 

kvävetillståndet detsamma som 2001-2008. 

I bottenvattnet vid Västra holmen och Fulleröfjärden 

var kvävehalterna högre än 

”normalt” (medelvärde för närmast föregående 

sexårsperiod). I övriga stationer var 

halterna ”normala”, eller lägre än ”normalt” 

(Figur 18). 

Periodens lägsta kvävehalter vid Forsby 

damm och Turbinbron 

År 2009 uppmättes de lägsta kvävehalterna 

under perioden 1996-2009 vid Forsby 

damm (Figur 19) och Turbinbron. 

Kväve (µg/l) 

2400 

2000 

1600 

1200 

800 

400 

0 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

2001 

2002 

Figur 19. Årsmedelhalt av totalkväve (µg/l) vid 

Forsby damm (S5), Svartån, under perioden 

1996-2009. Linje anger glidande treårsmedelvärden 

för perioden. 

Generellt mycket låga till låga ammoniumkvävehalter 

I Västeråsfjärden och i Svartån förekom 

mycket låga till låga halter ammoniumkväve 

år 2009. I Västeråsfjärdens station 

närmast reningsverket förekom i medel 

måttligt hög halt ammoniumkväve i bottenvattnet, 

beroende på hög halt (1100 

µg/l) i mars månad. Detta kan bero på utsläpp 

(se avsnitt om konduktivitet). 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

2008 


21 

Kväve/fosfor-balans 

Kväve/fosfor-kvoten visade att det vid 

Västra holmen, Fulleröfjärden och Blacken 

rådde balans mellan kväve och fosfor. Resultatet 

var detsamma som tidigare år 

(2001-2008) och innebar att det fanns en 

viss risk för att blågrönalger skulle bilda 

massförekomst. Vissa arter av blågrönalger 

kan producera gift och göra vattnet otjänligt 

för bad. Resultaten från växtplanktonundersökningen 

visade en mycket stor risk 

för blomning av blågrönalger som kan 

bilda gifter (se resultat i stycke Växtplankton, 

sidan 27 och Bilaga 7). 

Suspenderade ämnen (slamhalt) 

Slamhalten måttligt hög till hög 

Halten ökade från måttligt hög uppströms i 

S1 till hög i S5 och S8 nedströms. Troligen 

berodde ökningen nedströms på ökad inverkan 

av erosionsmaterial från jordbruksmark. 

Transporter av kväve, fosfor och suspenderande 

ämnen 

Ämnestransporter per månad för varje station 

finns redovisade i Bilaga 5. 

Hög vattenföring ger stor transport 

Variationer i månadstransporter följde 

skillnader i vattenföring under året (Figur 

20). De största ämnestransporterna till 

Västeråsfjärden ägde rum i april då vattenföringen 

var högst. 

Hög arealspecifik förlust av fosfor 

Den arealspecifika förlusten av fosfor var 

hög i Svartån (Figur 21). Sedan 2001 har 

resultatet växlat mellan måttligt hög och 

hög förlust i Svartån. 

Höga förluster motsvaras av läckage från 

åker i öppet bruk. Avvikelsen från jämförvärdet 

var stor till mycket stor i Svartån 

(Tabell 6).


ton N 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

m3/s 

20 


kvävetransport vattenföring 

15 

10 

Figur 20. Månadstransporten av totalkväve 

(ton) i förhållande till medelvattenföringen 

(m 3 /s) i Svartån vid Turbinbron, Västerås, år 

2009. 

Måttligt hög kväveförlust i Svartån 

Den arealspecifika förlusten av kväve var 

måttligt hög i Svartån (Figur 22). Tidigare 

(sedan 2001) har den bedömts som låg till 

måttligt hög i hela Svartån med undantag 

av Forsby damm och Turbinbron år 2004 

5 

0 

och 2008, då den var hög. Avvikelsen från 

jämförvärdet var tydlig (Tabell 7). Sedan 

2001 har avvikelsen i allmänhet varit tydlig 

i Svartån. 

kgP/ha,år 

0,25 

0,20 

0,15 

0,10 

0,05 

0,00 

S1 S5 S8 

Figur 21. Arealspecifik förlust av totalfosfor (kg 

P/ha*år) i Svartåns avrinningsområde år 2009 

Linje anger gräns mellan måttligt hög och hög 

fosforförlust. 

Tabell 6. Avvikelse från jämförvärdet. Avser arealspecifika fosforförluster år 2009 i tre provpunkter i 

Svartån, Västerås. Jämförvärden är baserade på årsmedelflödet år 2009 och formel 1 i Rapport 4913 

(SNV 1999) 

Rinnande lokal Arealspecifik 

förlust 2009 

(kg P/ha,år) 

Jämförvärde 


(kg P/ha,år) 

Uppmätt halt/ 

jämförvärde 

Klass Benämning 

S1 Svanå 0,21 0,038 5,4 3 Stor avvikelse 

S5 Forsby damm 0,23 0,032 7,0 4 Mkt stor avvikelse 

S8 Turbinbron 0,22 0,032 7,0 4 Mkt stor avvikelse 

Tabell 7. Avvikelse från jämförvärdet. Avser arealspecifika kväveförluster år 2009 i tre provpunkter i 

Svartån, Västerås. Jämförvärden är baserade på årsmedelflödet år 2009 och formel 6 i Rapport 4913 

(SNV 1999) 

Rinnande lokal Arealspecifik 

förlust 2009 

(kg N/ha,år) 

Jämförvärde 


(kg N/ha,år) 

Uppmätt halt/ 

jämförvärde 

Klass Benämning 

S1 Svanå 3,8 1,06 3,6 2 Tydlig avvikelse 

S5 Forsby damm 3,4 1,00 3,4 2 Tydlig avvikelse 

S8 Turbinbron 3,5 1,00 3,5 2 Tydlig avvikelse 

22


kgN/ha,år 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

S1 S5 S8 

Figur 22. Arealspecifik förlust av totalkväve 

(kgN/ha*år) i Svartåns avrinningsområde år 

2009. Linje anger gräns mellan måttligt hög 

och hög kväveförlust. 

Kungsängens utsläpp till Västeråsfjärden 

bland de mindre sedan 1999 

Utsläppen av BOD7, fosfor och kväve från 

Kungsängens ARV var bland de minsta 

under perioden 1999-2009 (Tabell 8). 

Tabell 8. Totala utsläpp (ton/år) av totalfosfor, 

totalkväve samt BOD7 (biologiskt syreförbrukande 

ämnen) från Kungsängens avloppsreningsverk 

under perioden 1999-2009 

År BOD7 Totalfosfor Totalkväve 

1999 90 4,0 283 

2000 67 3,7 265 

2001 58 4,0 336 

2002 89 3,7 247 

2003 72 3,9 221 

2004 79 4,2 237 

2005 66 3,8 214 

2006 74 3,5 216 

2007 82 3,2 199 

2008 73 3,4 208 

2009 67 2,6 173 

Förhöjda fosforhalter vid högflöde 

Skultuna ARV:s utsläpp av BOD7 och 

fosfor från var bland de högsta sedan 1999 

(Tabell 9). Under första och fjärde kvartalet 

överskred fosforvärdena riktvärdet i 

utgående vatten. Det var under dessa kvar- 

23 

tal verket också fick ta emot högst flöden. 

Under ett antal år har man haft problem 

med höga utsläppsvärden av fosfor, som 

uppkommer vid höga flöden i samband 

med snösmältning eller intensiva regn. 

Fosforn sitter till största del bundet i finpartikulärt 

material som följer med utgående 

vatten. Dessa småpartiklar är svåra att 

avskilja i sedimenteringen. 

Tabell 9. Totala utsläpp (ton/år) av totalfosfor, 

totalkväve samt BOD7 (biologiskt syreförbrukande 

ämnen) från Skultuna avloppsreningsverk 

under perioden 1999-2009 

År BOD7 Totalfosfor Totalkväve 

1999 2,6 0,11 11 

2000 2,0 0,088 10 

2001 2,1 0,082 9,4 

2002 1,4 0,10 9,7 

2003 2,1 0,090 10,4 

2004 2,3 0,10 10,4 

2005 1,7 0,075 8,6 

2006 2,2 0,13 9,5 

2007 1,9 0,13 9,0 

2008 2,5 0,15 9,8 

2009 2,9 0,15 9,6 

Svartån bidrog med störst fosforbelastning 

Transporterade mängder totalkväve, totalfosfor 

och suspenderande ämnen i Svartån 

år 2009 framgår av Tabell 10. 

Tabell 10. Transporter (ton/år) av kväve (tot- 

N), fosfor (tot-P) och suspenderande ämnen i 

Svartåns avrinningsområde år 2009 

Provpunkt Tot-N Tot-P Susp. 

ton/år ton/år ton/år 

S1 Svanå 208 11 1096 

S5 Forsby damm 248 16 1627 

S8 Turbinbron 270 17 1938 

Svartån bidrog med störst fosforbelastning 

Svartån bidrog, liksom under de senaste 

cirka 25 åren (Larsson, 2001), med den 

största belastningen av fosfor till Västeråsfjärden 

(Tabell 11). Även belastningen av 

kväve från Svartån var större än från 

Kungsängens avloppsreningsverk. Kvävebelastningen 

från Svartån har även tidigare 

år generellt varit större än från reningsver-


ket, med undantag av år 2005 då förhållandet 

var omvänt. Den totala transporten 

2009 av kväve och fosfor ut i Västeråsfjärden 

var 443 respektive 20 ton (Tabell 11). 

Tabell 11. Belastningen av kväve och fosfor till 

Västeråsfjärden, Mälaren år 2009 

Källa Kväve Fosfor 

ton/år ton/år 

Svartån 270 17 

Kungsängsverket 173 2,6 

Alkalinitet och pH 

Ingen risk för biologiska försurningsskador 

Årslägsta pH-värde var på gränsen mellan 

svagt surt och nära neutralt vid Svanå (S1) 

i Svartån i samband med vårfloden (surstöt). 

I övriga Svartån samt i Västeråsfjärden 

var pH-värdena nära neutrala (Figur 

23). 

8,0 

7,5 

7,0 

6,5 

6,0 

5,5 

5,0 

pH 


Figur 23. Årslägsta pH-värden (staplar) i sex 

stationer i Svartån-Västeråsfjärdens avrinningsområde 

år 2009. Ljusa staplar avser 


(b). Streckad, horisontell linje markerar gräns 

mellan svagt surt och nära neutralt pH-värde. 

Årslägsta värden jämförs med "normala" värden 

den närmast föregående sexårsperioden 

(medelvärden av årslägsta värden - horisiontella 

streck, samt högsta respektive lägsta 

årslägsta värde - vertikala streck). 

24 

Mycket god buffertkapacitet 

Förmågan att motstå försurning (buffertförmågan) 

var fortsatt mycket god i Svartån 

och Västeråsfjärden år 2009 (Figur 24). 

Ingen risk för biologiska skador orsakade 

av försurning ansågs därmed föreligga. 

0,60 

0,50 

0,40 

0,30 

0,20 

0,10 

0,00 

Alkalinitet (mekv/l) 


Figur 24. Årslägsta värden för alkalinitet (buffertkapacitet; 

staplar) i sex stationer i Svartån- 

Västeråsfjärdens avrinningsområde år 2009. 

Ljusa staplar avser ytvatten (y) samt mörka 

staplar bottenvatten (b). Horisontell linje markerar 

gräns mellan god och mycket god buffertkapacitet. 

Årslägsta värden jämförs med 

"normala" värden den närmast föregående 

sexårsperioden (medelvärden av årslägsta 

värden - horisiontella streck, samt högsta respektive 

lägsta årslägsta värde - vertikala 

streck). 

I Svartån förekom ”normala” årslägsta pHvärden 

jämfört med medelvärdet för den 

senaste sexårsperioden, medan de var högre 

i fjärden. Värdena för alkalinitet var 

lägre än vanligt undantaget i yt- och bottenvattnet 

vid Västra holmen, samt bottenvattnet 

vid Fulleröfjärden, där högre värden 

uppmättes år 2009. 

Konduktivitet 

Konduktiviteten, den totala halten lösta 

salter i vattnen, påverkas bland annat av 

berggrundens sammansättning, vittring, 

atmosfärisk deposition, klimatfaktorer och 

punktutsläpp.


Halterna ökade nedströms i Svartån, ut till 

Västra holmen för att sedan minska med 

ökat avstånd ut i Västeråsfjärden (Figur 

25). 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Konduktivitet 

(mS/m) 


Figur 25. Årsmedelvärden av konduktivitet 

(staplar; mS/m) i sex stationer i Svartån-Västeråsfjärdens 

avrinningsområde år 2009. Ljusa 

staplar avser ytvatten (y) samt mörka staplar 

bottenvatten (b). Årsmedelvärden jämförs med 

”normala” värden, d.v.s. medelvärden (horisontella 

streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel 

(vertikala streck) närmast föregående 

sexårsperiod. 

Konduktiviteten varierade i medel mellan 

9 och 12 mS/m i Svartån och mellan 13-18 

mS/m i Västeråsfjärden. Detta innebar 

värden som var ungefär i nivå med resultat 

för tidigare år. De högsta värdena i Västeråsfjärden 

(25-30 mS/m) uppmättes i 

bottenvattnet i februari och mars vid Västra 

holmen (Vf6), stationen närmast Kungsängsverket. 

Samtidigt förhöjda värden för 

alkalinitet, ammoniumkväve, nitratnitritkväve 

tyder på avloppspåverkan. Detta kan 

inte uteslutas härröra från utsläpp från reningsverket. 

Undantaget år 2008 har tecken 

på avloppspåverkan förekommit under 

årets första kvartal åtminstone sedan år 

2001. 

Att ingen avloppspåverkan kunde noteras 

år 2008 kan bero på kortare isläggningspe- 

25 

riod än vanligt vilket medfört en längre 

period med omblandning av vattnet jämfört 

med när isen ligger. 

Klorofyll och siktdjup 

Oförändrat siktdjup år 2009 

Siktdjupet var litet i Västeråsfjärden (Figur 

26). Bedömningen var densamma som 

under åren 1997-2008. 

m 

0,0 

0,5 

1,0 

1,5 

2,0 

Vf 6 Vf 11 Blacken 

Figur 26. Medelvärden maj-sep samt max- och 

minvärden för siktdjupet (m) i Västeråsfjärden 

(Mälaren) år 2009 Linje anger gräns mellan 

mycket litet och litet siktdjup. 

Höga klorofyllhalter 

Klorofyllhalterna var i medel (maj till oktober) 

höga vid stationerna VF11 (10,2 

µg/l) och Blacken (13,7 µg/l). Halterna har 

varit höga sedan år 2001, med undantag av 

måttligt höga halter år 2004 och 2008. 

Metaller 

Metallhalter undersöktes i Svartåns tre 

punkter. Transporter av metaller per månad 

finns redovisade i Bilaga 5.


Vid höga eller mycket höga halter ökar 

risken för biologiska effekter redan vid 

kortvarig exponering. Tabell 13 och Tabell 

12 visar metallhalter i Svartån år 2009. Vid 

måttligt höga metallhalter kan biologisk 

påverkan förekomma. 

Allmänt låga metallhalter 

Arsenik-, krom-, kadmium-, nickel, och 

zinkhalterna var låga i Svartån år 2009. 

Koppar- och blyhalterna bedömdes som 

låga vid Svanå och som måttligt höga vid 

Forsby damm och Turbinbron. Dessa metaller 

förekom generellt i nivå med de halter 

som uppmätts sedan 1995. 

Förhöjd zinkhalt i Svanå i september 

I september uppmättes en ovanligt hög 

zinkhalt vid Svanå (130 µg/l). Samtidigt 

uppmättes årets högsta zinkhalt vid Forsby 

damm (måttligt hög; 35 µg/l). Vid Turbinbron 

var zinkhalten låg i september. Stationen 

vid Svanå ligger strax nedströms det 

gamla järnbruket och dammen. De förhöjda 

zinkhalterna kan härröra från föroreningar 

i området kring det gamla järnbruket 

strax uppströms Svanå. 

Årsmedelhalterna av aluminium i Svartån 

vid Forsby damm och Turbinbron var högre 

än halter som förekommer naturligt i 

ytvatten. Troligen orsakades de förhöjda 

aluminiumhalterna av ökade mängder humus 

och lera eftersom de sammanföll med 

ökade halter av bland annat totalfosfor, 

suspenderade ämnen, kisel, organiska ämnen 

(TOC) och/eller färgtal. 

Årsmedelhalterna av kobolt, kvicksilver 

och mangan var i nivå med eller lägre än 

naturligt förekommande halter i strömmande 

vatten (Åslund, 1994). Strontium-, 

barium och kiselhalterna var i nivå med 

halter uppmätta sedan 2002. 

Tabell 12. Klassificering enligt Naturvårdsverkets 

"Bedömningsgrunder för miljökvalitet" 

(Rapport 4913) 

Färg Klass Benämning 

1 Mycket låga halter 

2 Låga halter 

3 Måttligt höga halter 

4 Höga halter 

5 Mycket höga halter 

Halt på gränsen till låg 

Bedömningsgrunder saknas 

Tabell 13. Metallhalter i Svartåns nedre delar år 2009. Tillstånd enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 

för miljökvalitet (Rapport 4913; Tabell 10) 

Provpunkt Arse- Kad- Kobolt Krom Kop- Kvick- Man- Nickel Bly Zink Stron- Kisel 

nik mium par silver gan tium 

µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l ng/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l 

S1 Svanå 0,63 0,015 0,54 0,78 2,1 2,5 168 1,9 0,67 14 31 4,0 

S5 Forsby damm 0,72 0,021 0,62 1,3 3,2 3,0 157 2,3 1,2 9,9 35 5,3 

S8 Turbinbron 0,73 0,026 0,61 1,3 3,5 3,1 148 2,3 1,2 7,9 38 5,4 

26

SVARTÅN - VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol Resultat 

Växtplankton 

Sammanställning av resultat, fältprotokoll, 

och artlistor redovisas i Bilaga 7. Växtplanktonundersökningen 

visade på ett näringsrikt 

tillstånd i både Fulleröfjärden och 

Blacken. Biomassan dominerades av kiselalger 

hela sommarsäsongen och det noterades 

ingen blomning av blågrönalger (cyanobakterier). 

I Fulleröfjärden var mängden blågrönalger 

störst under juli och augusti då de utgjorde 

ca 30 procent av biomassan. I Blacken var 

andelen blågrönalger störst i augusti då 

den utgjorde ca 20 procent av biomassan 

(Figur 27). 

mg/l 

4 

3 

2 

1 

0 

Totalt Blågrönalger 

maj juli aug okt maj juli aug okt 

Fulleröfjärden Blacken 

Figur 27. Biomassa för växtplankton totalt samt 

för blågrönalger vid de två undersökta provpunkterna 

i Västeråsfjärden 2009. 

Figur 28 visar den totala säsongsmedelbiomassan 

för växtplankton i Västeråsfjärden 

1999-2009. 

27 

20 

15 

10 

5 

0 

Säsongsmedelbiomassa maj-okt (mg/l) 

99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 

Fulleröfjärden 

Blacken 

Figur 28. Säsongsmedel för total växtplanktonbiomassa 

i Västeråsfjärden 1999-2009. 

Den streckade linjen anger gränsen för stor 

biomassa och heldragen linje anger gränsen 

för mycket stor biomassa. 

Bottenfauna 

VF6. Mälaren, Västra holmen 

Provytan är belägen inne i Västeråsfjärden. 

Bottensubstratet bestod av gyttja och lera, 

och provtagningsdjupet var 15,5 m. 

Årets undersökning 

Samtliga beräknade parametrar och index 

för 2009 redovisas i Tabell 14. 

Tabell 14. Klassning av index och värden i 

provytan Västra holmen (VF6) i Västeråsfjärden 

år 2009 

Index Värde/Klassning 

Totalantal taxa: 10 

Värdet är: måttligt högt 

Medelantal taxa/prov: 7,2 

Individtäthet (ind./m 2 ): 4505 

Värdet är: mycket högt 

BQI: 1,25 

Statusklassning: Måttlig status 

O/C-index: 5,55 


Shannon-index: 2,25 

Värdet är: måttligt högt


Två måttligt syrekrävande arter påträffades 

vilket visade på ett måttligt syrerikt tillstånd 

i bottenvattnet. Bottenfaunan dominerades 

av arter som gynnas av höga näringsämneshalter, 

vilket visade på ett näringsrikt 

tillstånd. Statusen med avseende 

på eutrofiering expertbedömdes som måttlig. 

Bedömningen avvek inte från Naturvårdsverkets 

klassning. 

Bottenfaunan dominerades av eutrofigynnade 

fåborstmaskar ur släktet Limnodrilus 

(Figur 29) samt den mot låga syrehalter 

tåliga tofsmyggan Chaoborus flavicans. 

Figur 29. Fåborstmaskar ur släktet Limnodrilus 

var talrika vid Västra holmen (VF6) i Västeråsfjärden, 

Mälaren 2009 ©. 

Jämförelse med perioden 2001-2008 

Under de senaste årens undersökningar har 

artantalet varit relativt stabilt medan individtätheten 

varierade kraftigt i början av 

perioden 2001-2009 (Figur 30). Variationen 

av individtätheten kan härledas till 

förekomsterna av tofsmyggor olika år. 

Värdena på både BQI och O/C-index har 

legat relativt stabilt sedan undersökningarna 

började 2001 (Figur 31). Biomassan var 

vid årets undersökning 10464 mg/m 2 . 

Biomassans variation över tiden följer till 

stor del förändringarna i individtäthet. 

Bedömningen av näringstillståndet har varit 

stabilt på gränsen mellan måttligt näringsrikt 

och näringsrikt. Även påverkansbedömningen 

har varit på gränsen mellan 

betydlig och stark påverkan. Statusklassningen 

ligger i linje med tidigare års bedömningar. 

28 

Medelantal taxa/prov Individer/m 2 

8 

6 

4 

2 

0 

01 02 03 04 05 06 07 08 09 

15000 

12000 

9000 

6000 

3000 

Figur 30. Medelantal taxa och individtäthet 

2001-2009 vid Västra holmen (VF6). 

BQI O/C-index 

3 

2 

1 

0 

01 02 03 04 05 06 07 08 09 

Figur 31. BQI och O/C-index 2001-2009 vid 

Västra holmen (VF6). 

EXPERTBEDÖMNING 


Måttligt syrerikt tillstånd 

Måttlig status med avseende på eutrofiering 

0 

6 

4 

2 

0


VF12. Mälaren, Fröholmen 

Provytan är belägen i Ridöfjärden. Bottensubstratet 

bestod av gyttja och lera, och 

provtagningsdjupet var 15 m. 



för 2009 redovisas i Tabell 15. Två måttligt 

syrekrävande arter förekom, vilket 

visade på ett måttligt syrerikt tillstånd i 

bottenvattnet. Liksom i VF6 dominerades 

bottenfaunan av arter som gynnas av förhållandevis 

höga näringsämneshalter, vilket 

visade på ett näringsrikt tillstånd. Statusen 

med avseende på eutrofiering expertbedömdes 

som måttlig. Bedömningen 

avvek inte från Naturvårdsverkets klassning. 


provytan Fröholmen (VF12) i Västeråsfjärden 

år 2009 






Värdet är: högt 

BQI: 1,38 







Liksom vid Västra Holmen har artantalet 

under de senaste årens undersökningar 

legat relativt stabilt medan individtätheten 

varierade kraftigt i början av perioden 

2001-2009 (Figur 32). Även här kan variationen 

av individtätheten härledas till 

massförekomsterna av tofsmyggor. 

BQI minskade t.o.m. 2003 och har legat 

relativt stabilt sedan dess, medan O/Cindex 

har varierat något med en svag tendens 

till ökning under perioden (Figur 33). 

29 


8 

6 

4 

2 

0 

01 02 03 04 05 06 07 08 09 

12000 

10000 

8000 

6000 

4000 

2000 


2001-2009 vid Fröholmen (VF12). 

BQI O/C-index 

3 

2 

1 

0 

01 02 03 04 05 06 07 08 09 


Fröholmen (VF12). 

Vid årets undersökning var biomassan 

7478 mg/m 2 . Biomassans variation över 

tiden följer till stor del förändringarna i 

individtäthet. Liksom i provyta VF6 har 

bedömningen av näringstillståndet legat 

stabilt på gränsen mellan måttligt näringsrikt 

och näringsrikt. Även påverkansbedömningen 

har legat på gränsen mellan 

betydlig och stark påverkan. Statusklassningen 

ligger i linje med tidigare års bedömningar. 

0 

8 

6 

4 

2 

0





Måttlig status med avseende på eutrofiering 

VF16. Mälaren, Blacken 

Provytan är belägen mellan Fulleröfjärden 

och Blacken. Bottensubstratet bestod av 

gyttja och lera, och provtagningsdjupet var 

16 m. 



för 2009 redovisas i Tabell 16. 


provytan Blacken (VF16) i Västeråsfjärden år 








BQI: 1,45 






Flera måttligt syrekrävande arter förekom, 

vilket visade på ett måttligt syrerikt tillstånd 

i bottenvattnet. Bottenfaunan dominerades 

av arter som gynnas av förhållandevis 

höga näringsämneshalter, vilket visade 

på ett måttligt näringsrikt tillstånd. 

Emellertid förekom några måttligt näringsämneskänsliga 

taxa, och bottenfaunans 

sammansättning medförde att statusen med 

avseende på eutrofiering expertbedömdes 

som god. Bedömningen var dock ett gränsfall 

till måttlig status, och avvek från Naturvårdsverkets 

klassning som endast bygger 

på BQI. 

30 


Värdena på både artantal och individtäthet 

har under de senaste årens undersökningar 

varit relativt stabila (Figur 34). Det finns 

eventuellt en svag tendens till en ökning av 

individtätheten. 


10 

8 

6 

4 

2 

0 

01 02 03 04 05 06 07 08 09 

3000 

2500 

2000 

1500 

1000 

500 


2001-2009 vid Blacken (VF16). 

Även värdena på BQI och O/C-index har 

varit relativt stabila över åren (Figur 35). 

BQI O/C-index 

3 

2 

1 

0 

01 02 03 04 05 06 07 08 09 


Blacken (VF16). 

Biomassan var vid årets undersökning 

4533 mg/m 2 . Biomassans variation över 

0 

6 

4 

2 

0


tiden följer till stor del förändringarna i 

individtäthet. Inga massförekomster av 

tofsmyggor har noterats i provytan, även 

om de ofta utgjort en förhållandevis stor 

del av individantalet. 

Bedömningen av näringstillståndet har 

varit oförändrat måttligt näringsrikt. Även 

påverkansbedömningen har varit oförändrat 

obetydlig. Statusklassningen ligger i 

linje med tidigare års bedömningar. 




God status med avseende på eutrofiering 

Bakterieförekomst i bad- och råvatten 

Eftersom Livsmedelsverkets föreskrifter 

om dricksvatten (2001:30) saknar rikt- och 

gränsvärden för råvatten har den tidigare 

upplagan använts vid bedömningen 

(1993:35). 

Bedömningar grundade på Livsmedelsverkets 

och Socialstyrelsens författningssamlingar 

(1993:35/2001:30 respektive SOSFS 

2003:17) har angetts kursiverade i efterföljande 

text. Tabellerade resultat från de 

mikrobiologiska undersökningarna finns i 

Bilaga 9. 

Badvatten i Västeråsfjärden 

Nio badplatser i västeråsområdet undersöktes 

under sommaren 2009 med avseende 

på bakterieförekomst (Figur 4, s. 8). 

Resultat med bedömningar har erhållits 

från Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i 

Västerås. 

31 

Otjänligt vid Lövudden och anmärkning 

vid Södra Björnön 

Vid ett respektive två provtagningstillfällen 

bedömdes vattnet vid Lövudden och 

Södra Björnön vara tjänligt med anmärkning. 

Vid två tillfällen bedömdes badvattnet 

som otjänligt vid Lövudden. Vid resterande 

tillfällen bedömdes baden som tjänliga. 

Övriga bad hade vid samtliga provtagningstillfällen 

tjänligt badvatten. 

Badvattenundersökningen år 2009 resulterade 

i att cirka 86 % av proven var tjänliga. 

De senaste två åren har resultaten varit 

bättre än föregående fyra år. 

Råvatten från Mälarvatten 

God kvalitet på Hässlös råvatten 

Samtliga analyser av Escherichia coli och 

koliforma bakterier i råvatten från Åsen 

och Mälarvatten till Hässlö vattenverk resulterade 

(liksom 2002-2008) i halter långt 

under livsmedelsverkets riktvärden (SLV 

FS 1993:35). 

Bedömningsgrunder för antalet mikroorganismer 

(22°C, 3 dygn), antalet långsamväxande 

bakterier, mikrosvamp, mögelsvamp 

samt Clostridium perfringens i råvatten 

saknas. Ett dricksvatten är tjänligt 

med anmärkning då 100 st mikrosvampar 

eller aktinomyceter finns per 100 ml eller 

när enterokocker eller Clostridium perfringens 

påvisas i 100 ml hos användaren 

(SLVFS 2001:30). I Åsen motsvarade resultaten 

av dessa analyser bedömningen 

tjänligt för ett dricksvatten. Förekomst av 

Clostridium perfringens och enterokocker 

samt mikrosvamp i halt över 100/ml i 

Mälarvatten skulle för ett dricksvatten 

innebära bedömningen tjänligt med anmärkning. 

Dricksvatten från enskild vattentäkt bedöms 

som tjänligt om antalet mikroorganismer 

vid 22° C understiger 1000 per ml 

(SOSFS 2003:17). Vid Åsen förekom ett 

lägre antal av dessa medan ett högre antal


uppmättes i januari och juli vid Mälarvatten 

(1200 respektive 1800 cfu/ml). Med 

tanke på att ovan nämnda överskridna 

gränsvärde gäller för innehåll av antal mikroorganismer 

i dricksvatten samt att det 

32 

tillfälligt var förhöjt, anses störningen sannolikt 

inte vara av någon allvarligare karaktär 

och inte innebära någon risk vid 

dricksvattenberedningen.

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol AB Referenser 

ALcontrol Laboratories 2002, 2003, 2004, 

2005, 2006, 2007, 2008, 2009. Svartån- 

Västeråsfjärden 2001, 2002, 2003, 

2004, 2005, 2006, 2007, 2008. Mälarenergi. 

Larsson, K. 2000, 2001. Recipientkontroll 

av Västeråsfjärden och Svartån 1999, 

2000. VA-Projekt. 

Länsstyrelsens emissionsregister (EMIR) – 

utsläppsdata för Svartån år 1999-2000. 

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i 

Västerås. Resultat med bedömningar 

från mikrobiologiska undersökningar av 

strandbad år 2009. 

MälarEnergi 2002, 2003, 2004, 2005, 

2006, 2007, 2008, 2009, 2010. Miljörapport. 

Kungsängsverket 2001, 2002, 

2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 

2009. 

MälarEnergi 2002, 2003, 2004, 2005, 

2006, 2007, 2008, 2009, 2010. Miljörapport. 

Avloppsreningsverken i Skultuna, 

Tortuna, Kärsta, Ändesta och Orresta 

2001, 2002, 2003, 2003, 2004, 

2005, 2006, 2007, 2008, 2009. 

Naturvårdsverket Allmänna Råd (86:3) 

1986. Recipientkontroll vatten. 

Naturvårdsverket 1986. Recipientkontroll 

vatten. Del 1. Undersökningsmetoder 

för basprogram. SNV Rapport 3108. 

Naturvårdsverket 1999. Bedömningsgrunder 

för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag. 

Rapport 4913. 

Naturvårdsverket 1999. Bedömningsgrunder 

för vattenkvalitet. Sjöar och vattendrag. 

Bakgrundsrapport 2. Biologiska 

parametrar. Rapport 4921. 

REFERENSER 

33 

Naturvårdsverket 2007. Status, potential 

och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, 

kustvatten och vatten i övergångszoner. 

En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattensförekomster 

kan bestämmas och 

följas upp. Naturvårdsverket, handbok 

2007:4, utgåva 1, december 2007. 

SCB 2005. Statistik för vattendistrikt och 

huvudavrinningsområden 2005. Artikelnummer 

MI11SM0701. ISSN 1654- 

3971. 

SMHI 1993. Svenskt vattenarkiv. Del 3. 

Avrinningsområden i Sverige. ISSN 

0283-7722. 

SMHI 2009. Väder och vatten. En tidning 

från SMHI – Väderåret 2009. ISSN 

0281-9619. 

Socialstyrelsen 2003. Socialstyrelsens författningssamling 

Försiktighetsmått för 

dricksvatten SOSFS 2003:17. 

Statens livsmedelsverks författningssamling 

1993:35. ISSN 0346-119X. 

Statens livsmedelsverks författningssamling 

2001:30. ISSN 0346-119X. 

Sundberg, M. 2002. Svartån. En långtidsutvärdering 

av recipientkontrollens 

mätningar mellan åren 1998-2000. 

Länsstyrelsen Västmanlands län, miljöenheten. 

ISSN 0284-8813. 

Åslund, P. 1994. Metaller i vatten. ISBN 

91-630-2736-4. 

Hemsideadress 2010-03-29 

http://info1.ma.slu.se/ma/www_ma.acgi$St 

ation?ID=Intro&S=46

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol AB Referenser 

34

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol AB Bilaga 1- Allmänt om vattenkemi 

BILAGA 1 

Allmänt om vattenkemi 

- metodik och bedömningsgrunder 

35


METODIK – Vattenkemi 

Parameterlista 

Analyserna utfördes av ALcontrol, ackrediteringsnummer 1006, enligt följande metoder: 

Parameter Enhet Metod 

o C 

Vattentemperatur 

Syrgashalt mg/l SS-EN 25814-1 

Syrgasmättnad % SS-EN 25814-1 

Konduktivitet mS/m SS-EN 27888-1 

pH SS 028122-2 

Alkalinitet mekv/l SS EN ISO 9963-2, utg 1 

Suspenderat material mg/l SS-EN 872, mod 

Turbiditet FNU fd SS-EN 27027 

Ammoniumkväve, NH4-N µg/l SS-EN ISO 11732, mod 

NO2-N+NO3-N µg/l SS-EN ISO 13395, mod 

Organiskt kväve µg/l Beräknad 

Totalkväve, Tot-N mg/l SS-EN ISO 11905-1 mod 

Fosfatfosfor, PO4-P µg/l SS-EN ISO 6878, mod 

Totalfosfor, Tot-P µg/l SS-EN ISO 6878:2005 

Totalt organiskt kol, TOC mg/l SS-EN 1484 

Färg vid 405 nm mg/lPt SS-EN ISO 7887, del 3 mod. 

Absorbans ofiltr 420nm/5cm ABS-N420, ISO 7887 

Klorofyll-a µg/l SS028146-1 

Kisel, Si* mg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Kisel, Si mg/l SS-EN ISO 11885-1 

Kvicksilver, Hg ng/l PS Analytical - Merlin (fluorescense) 

Aluminium, Al* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Aluminium, Al µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Arsenik, As* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Arsenik, As µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Barium, Ba* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Barium, Ba µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Koppar, Cu* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Koppar, Cu µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Kobolt, Co* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Kobolt, Co µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Zink, Zn* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Zink, Zn µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Kadmium, Cd* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Kadmium, Cd µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Mangan, Mn* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Mangan, Mn µg/l SS-EN ISO 11885-1 

Bly, Pb* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Bly, Pb µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Krom, Cr* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Krom, Cr µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Nickel, Ni* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Nickel, Ni µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Strontium, Sr* µg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Strontium, Sr µg/l SS-EN ISO 17294-2:2005 

Kalcium* mg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Kalcium mg/l SS-EN ISO 11885-1 

Magnesium* mg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Magnesium mg/l SS-EN ISO 11885-1 

Natrium* mg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Natrium mg/l SS-EN ISO 11885-1 

Kalium* mg/l ICP-AES/MS, EPA 2007,7/8 

Kalium mg/l SS-EN ISO 11885-1 

Klorid mg/l SS-EN ISO 10304-1 

Sulfat mg/l SS-EN ISO 10304-1 

*Analys utförd av ALS Scandinavia, acknr 1087 t.o.m juni 2009 

36


Olika parametrars innebörd 

Från och med undersökningsåret 1999 

tillämpas Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 

för miljökvalitet (Rapport 4913 

Sjöar och vattendrag). Nedanstående 

gränsvärden är hämtade ur rapporten. Vissa 

tillägg och avvikelser från rapporten 

görs (enligt skrivelse till Naturvårdsverket, 

KM Lab 2000), dessa är kommenterade i 

efterföljande text. 

Vattentemperatur 

Vattentemperatur (°C) mäts alltid i fält. 

Den påverkar bl.a. den biologiska omsättningshastigheten 

och syrets löslighet i vatten. 

Eftersom densitetsskillnaden per grad 

ökar med ökad temperatur kan ett språngskikt 

bildas i sjöar under sommaren. Detta 

innebär att vattenmassan delas i två vattenvolymer 

som kan få helt olika fysikaliskkemiska 

egenskaper. 

Förekomst av temperatursprångskikt försvårar 

ämnesutbytet mellan yt och bottenvatten, 

vilket medför att syrebrist kan uppstå 

i bottenvattnet där syreförbrukande 

processer dominerar. 

Under vintern medför isläggningen att 

syresättningen av vattnet i stort sett upphör. 

Under senvintern kan därför också 

syrebrist uppstå i bottenvattnet. 

pH-värde 

Vattnets surhetsgrad anges som pH-värde. 

Skalan för pH är logaritmisk vilket innebär 

att pH 6 är tio gånger surare och pH 5 är 

100 gånger surare än pH 7. Normala pHvärden 

i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. 

Regnvatten har ett pH-värde på 4,0 till 4,5. 

Låga värden uppmäts som regel i sjöar och 

vattendrag i samband med snösmältning. 

Höga pH-värden kan under sommaren 

uppträda vid kraftig algtillväxt som en 

37 

konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. 

Vid pH-värden under ca 6,0 uppstår biologiska 

störningar som nedsatt fortplantningsförmåga 

hos vissa fiskarter, utslagning 

av känsliga bottenfaunaarter m.m. 

Vid värden under ca 5,0 sker drastiska 

förändringar och utarmning av organismsamhällen. 

Låga pH-värden ökar dessutom 

många metallers löslighet och därmed giftighet 

i vattnet. 

Enligt Naturvårdsverket, Rapport 4913, 

kan vattnet med avseende på surhetsgrad 

indelas enligt följande: 

> 6,8 Nära neutralt 

6,5 – 6,8 Svagt surt 

6,2 – 6,5 Måttligt surt 

5,6 – 6,2 Surt 

≤5,6 Mycket surt 

Vi tillämpar även följande klassning av 

höga pH-värden: 

8 - 9 Högt pH-värde 

> 9 Mycket högt pH-värde 

Alkalinitet 

Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets 

innehåll av syraneutraliserande ämnen, 

vilka främst utgörs av karbonat och vätekarbonat. 

Alkaliniteten ger information om 

vattnets buffrande kapacitet, d.v.s. förmågan 

att motstå försurning. Enligt Naturvårdsverket, 

Rapport 4913, kan vattnet 

med avseende på alkalinitet (mekv/l) indelas 

i fem kategorier:


> 0,20 Mycket god buffertkap 

0,10 - 0,20 God buffertkapacitet 

0,05 - 0,10 Svag buffertkapacitet 

0,02 - 0,05 Mycket svag buffertkap. 

≤ 0,02 Ingen/obet. buffertkap. 

Konduktivitet 

Konduktivitet (mS/m) mätt vid 25 °C är ett 

mått på den totala halten lösta salter i vattnet. 

De ämnen som vanligen bidrar mest 

till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, 

magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat 

och vätekarbonat. Konduktiviteten ger 

information om mark och berggrundsförhållanden 

i tillrinningsområdet. Den kan i 

en del fall också användas som indikation 

på utsläpp. 

Syrehalt 

Syrehalt (mg/l) anger mängden syre som är 

löst i vattnet. Vattnets förmåga att lösa 

syre minskar med ökad temperatur och 

ökad salthalt. Syre tillförs vattnet främst 

genom omrörning (vindpåverkan, forsar) 

samt genom växternas fotosyntes. Syre 

förbrukas vid nedbrytning av organiska 

ämnen (även vid oxidation av ammoniumkväve). 

Syrebrist kan uppstå i bottenvattnet 

i sjöar med hög humushalt, efter kraftig 

algblomning eller vid utsläpp av syreförbrukande 

ämnen. Störst risk föreligger 

under sensommaren och i slutet av vintern 

(särskilt vid förekomst av skiktning se 

avsnittet om temperatur). 

Lägre syrehalter än 4 mg/l är ogynnsamt 

för många fiskarter. Forslevande bottenfaunaarter 

kan dock påverkas redan vid 

syrehalter mellan 5 och 6 mg/l. 


kan tillståndet med avseende på syrehalt 

(mg/l, lägsta värde under året) indelas enligt 

följande: 

38 

> 7 Syrerikt tillstånd 

5 - 7 Måttligt syrerikt tillstånd 

3 - 5 Svagt syretillstånd 

1 - 3 Syrefattigt tillstånd 

≤ 1 Syrefritt el. nästan syrefritt 

tillstånd 

Avvikelse från bedömningsnormer: 

Klassningen av en skiktad sjö skall enligt 

bedömningsgrunderna göras på en station/provtagningsdjup 

som motsvarar 

minst 10 % av sjöns bottenyta. Provtagningarna 

i Västeråsfjärden görs i djuphålan. 

Klassningen är gjord utifrån dessa 

mätningar, oavsett dess andel av sjöns 

bottenyta. 

Syremättnad 

Syremättnad (%) är den andel som den 

uppmätta syrehalten utgör av den teoretiskt 

möjliga halten vid aktuell temperatur och 

salthalt. Vid 0 °C kan sötvatten t.ex. hålla 

en halt av 14 mg/l, men vid 20 °C endast 9 

mg/l. Mättnadsgraden kan vid kraftig algtillväxt 

betydligt överskrida 100 %. 

Rinnande vatten och oskiktade sjöar bedömdes 

tidigare med utgångspunkt från 

syremättnadsgraden. Enligt de nya bedömningsgrunderna 

klassas vattendragen i 

stället utifrån syrehalten (se föregående 

kapitel). 

Totalfosfor, fosfatfosfor och partikulär 

fosfor 

Totalfosfor (µg/l) anger den totala mängden 

fosfor som finns i vattnet. Fosfor föreligger 

i vatten antingen organiskt bundet 

eller som fosfat. Fosfor är i allmänhet det 

tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten 

och alltför stor tillförsel kan medföra 

att vattendrag växer igen och att syrebrist 

uppstår.


Fosfatfosfor, PO4-P, är den oorganiska 

fraktionen av fosfor, som direkt kan tas 

upp av växterna. 

Partikulär fosfor, P, är den fraktion av fosfor 

som är bunden till partiklar i vattnet 

(t.ex. humus, alger, lerpartiklar) och som 

därför kan filtreras bort. 


bedöms tillståndet i sjöar (maj – oktober) 

med avseende på totalfosforhalt (µg/l) 

enligt följande: 

≤ 12,5 Låga halter 

12,5 - 25 Måttligt höga halter 

25 - 50 Höga halter 

50 - 100 Mycket höga halter 

> 100 Extremt höga halter 


Dessa gränser tillämpas även för halter 

uppmätta under övriga delar av året samt 

för årsmedelvärden. Tillståndsbedömning i 

rinnande vatten görs enligt samma normer. 

I rinnande vatten bedöms även tillståndet 

utifrån den arealspecifika förlusten (kg 

P/ha, år): 

≤ 0,04 Mycket låga förluster 

0,04 - 0,08 Låga förluster 

0,08 - 0,16 Måttligt höga förluster 

0,16 - 0,32 Höga förluster 

> 0,32 Mycket höga förluster 

(> 0,64 Extremt höga förluster) 

Låga förluster har man från vanlig skogsmark, 

måttligt höga förluster från hyggen 

och mindre erosionsbenägen åkermark 

(vall). Höga förluster motsvaras av läckage 

från åker i öppet bruk och mycket höga 

förluster finner man vid läckage från erosionsbenägen 

åkermark. Punktutsläpp kan 

39 

dock ge höga värden som ej beror på markläckage. 

Avvikelse från jämförvärde (fosfor) 

Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 

(Rapport 4913) kan avvikelsen 

från jämförvärdet med avseende på arealspecifik 

förlust av fosfor bedömas enligt 

nedanstående klassindelning: 

≤ 1,5 Ingen el. obet. avvikelse 

1,5 – 3 Tydlig avvikelse 

3 – 6 Stor avvikelse 

6 – 12 Mycket stor avvikelse 

> 12 Extrem avvikelse 

Den uppmätta arealspecifika fosforförlusten 

under år 2009 jämfördes med medelvärdet 

av årsmedelflödet 2009 beräknat i 

enlighet med formel ett i Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder. Övriga formler 

bedömdes vara mindre användbara för de 

aktuella vattnen. 

Totalkväve, nitratkväve och ammoniumkväve 

Totalkväve (µg/l) anger det totala kväveinnehållet 

i ett vatten och kan föreligga 

dels som organiskt bundet och dels som 

lösta salter. De senare utgörs av nitrat, 

nitrit och ammonium. 

Kväve är ett viktigt näringsämne för levande 

organismer. Tillförsel av kväve anses 

utgöra den främsta orsaken till eutrofieringen 

(övergödningen) av våra kustvatten. 

Kväve tillförs sjöar och vattendrag 

genom nedfall av luftföroreningar, genom 

läckage från jord och skogsbruksmarker 

samt genom utsläpp av avloppsvatten. 

Nitratkväve, NO3-N (µg/l) är en viktig 

närsaltkomponent som direkt kan tas upp 

av växtplankton och högre växter. Nitrat är


lättrörligt i marken och tillförs sjöar och 

vattendrag genom s.k. markläckage. 

Ammoniumkväve, NH4-N (µg/l) är den 

oorganiska fraktion av kväve som bildas 

vid nedbrytning av organiska kväveföreningar. 

Ammoniumkväve omvandlas i sin 

tur till nitratkväve, en process som förbrukar 

stora mängder syre (det åtgår 4,6 mg 

syre för att oxidera 1,0 mg ammoniumkväve). 

Enligt Naturvårdsverket, Rapport 

4913, bedöms tillståndet i sjöar (maj – 

oktober) med avseende på totalkvävehalt 

(µg/l) enligt följande: 

≤ 300 Låga halter 

300 - 625 Måttligt höga halter 


1250 - 5000 Mycket höga halter 

> 5000 Extremt höga halter 


Dessa gränser tillämpas även för halter 

uppmätta under övriga delar av året samt 

för årsmedelvärden. Tillståndsbedömning i 

rinnande vatten görs enligt samma normer. 

I rinnande vatten bedöms även tillståndet 

utifrån den arealspecifika förlusten (kg 

N/ha,år): 

≤ 1,0 Mycket låga förluster 

1,0 - 2,0 Låga förluster 

2,0 - 4,0 Måttligt höga förluster 

4,0 - 16,0 Höga förluster 

> 16 Mycket höga förluster 

(> 32 Extremt höga förluster) 

Låga förluster har man från icke kvävemättad 

skogsmark, måttligt höga förluster från 

påverkad skogsmark och ogödslad vall. 

Höga förluster motsvaras av läckage från 

åker i slättbygd och mycket höga förluster 

finner man vid läckage från sandjordar. 

40 

Punktutsläpp kan dock ge höga värden som 

ej beror på markläckage. 

Avvikelse från jämförvärde (kväve) 

Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 

(Rapport 4913) kan avvikelsen 

från jämförvärdet med avseende på arealspecifik 

förlust av kväve bedömas enligt 

nedanstående klassindelning: 

< 2,5 Ingen el. obet. avvikelse 

2,5 - 5 Tydlig avvikelse 

5 - 20 Stor avvikelse 

20 - 60 Mycket stor avvikelse 

> 60 Extrem avvikelse 

Den uppmätta arealspecifika kväveförlusten 

under perioden 2009 jämfördes med 

medelvärdet av årsmedelflödet 2009 beräknat 

i enlighet med formel sex i Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder. Övriga 

formler bedömdes vara mindre användbara 

för de aktuella vattnen. 

En bedömning av halten ammoniumkväve 

(NH4-N µg/l) görs i relation till biologiska 

effekter. Bakgrundsdata till indelningen 

är hämtad från SNV 1969:1, Bedömningsgrunder 

för svenska ytvatten, 

effekter på fisk. Giftigheten ökar med ökad 

temperatur och ökat pH-värde. 

≤ 50 Mycket låga halter 

50 - 200 Låga halter 

200 - 500 Måttligt höga halter 


> 1500 Mycket höga halter 

Kväve/fosforkvot i sjöar 

De nya bedömningsgrunderna (Rapport 

4913) anger också en klassindelning av 

sjöarna utgående från kväve/fosforkvoten i


ytvattnet under sommaren. En indelning 

görs enligt nedan (kväve /fosfor): 

≥ 30 Kväveöverskott 

15 - 30 Kvävefosforbalans 

10 - 15 Måttl. kväveunderskott 

5 - 10 Stort kväveunderskott 

< 5 Extremt kväveundersk 

Vid kväveöverskott regleras produktionen 

av fosfortillgången i vattnet. Ju större kväveunderskottet 

blir, desto större risk för 

massförekomst av kvävefixerande cyanobakterier 

(blågrönalger). Dessa kan vara 

toxinbildande (toxin = gift). 

Klorofyll 

Klorofyll a (µg/l) är ett av nyckelämnena i 

växternas fotosyntes. Halten klorofyll kan 

därför användas som mått på mängden 

alger i vattnet. Algernas klorofyllinnehåll 

är dock olika för olika arter och olika tillväxtfaser. 


görs en klassindelning med avseende på 

klorofyllhalt i maj till oktober, µg/l, med 

beteckningar från låg (25 µg/l). Naturvårdsverkets 

bedömning harmoniserar ej med indelningen 

av biovolymen (växtplankton) där 

klass 1 motsvarar mycket liten biovolym. 

Därför har vi gjort en modifiering av indelningen 

enligt följande: 

≤ 2,0 Mycket låga halter 

2,0 - 5,0 Låga halter 

5,0 - 12,0 Måttligt höga halter 

12,0 - 25,0 Höga halter 

> 25 Mycket höga halter 

41 

Siktdjup 

Siktdjup (m) ger information om vattnets 

färg och grumlighet och mäts genom att 

man sänker ned en vit skiva i vattnet och i 

vattenkikare noterar djupet när den inte 

längre kan urskiljas. Därefter drar man upp 

den tills man åter kan se den och noterar 

djupet. Medelvärdet av dessa djup utgör 

siktdjupet. Enligt Naturvårdsverket, Rapport 

4913, kan sjöar med avseende på siktdjup 

(m) indelas enligt följande: 

≥ 8 Mycket stort siktdjup 

5 - 8 Stort siktdjup 

2,5 - 5 Måttligt siktdjup 

1,0 - 2,5 Litet siktdjup 

16 Mycket hög halt


BOD7 

BOD7 (biokemisk syreförbrukning) är ett 

mått på vattnets halt av organiskt material 

som är biologiskt nedbrytbart. Värdet anger 

mängden syre som åtgår vid biologisk 

nedbrytning av provet under standardiserade 

förhållanden. 

Suspenderade ämnen 

Suspenderade ämnen (mg/l) är ett annat 

mått på uppslammade partiklar i vattnet. 

Dessa kan vara av organiskt eller oorganiskt 

ursprung. Oorganiska partiklar består 

främst av finare jordpartiklar, som lera. 

Rapport 4913 innehåller inga bedömningsnormer 

för suspenderade ämnen. Enligt 

Allmänna råd 90:4, anges tillståndet utgående 

från mängden suspenderat material 

(mg/l) enligt följande: 

< 1,5 Mycket låg slamhalt 

1,5 - 3 Låg slamhalt 

3 - 6 Måttligt hög slamhalt 

6 - 12 Hög slamhalt 

>12 Mycket hög slamhalt 

Färgtal 

Färgtal mäts genom att vattnets färg jämförs 

med en brungul färgskala. Färgtalet är 

främst ett mått på vattnets innehåll av humus 

och järn. 


kan en klassindelning med avseende på 

färgtal (mg/l Pt) göras enligt nedan: 

42 

10 Ej/obet. färgat vatten 

10-25 Svagt färgat vatten 

25-60 Måttligt färgat vatten 

60-100 Betydligt färgat vatten 

> 100 Starkt färgat vatten 

Absorbans 

Absorbans är ett mått på vattnets färg, i 

första hand dess innehåll av humusämnen 

och järn. Mätning av absorbansen föredras 

framförallt vid låg vattenfärg eftersom 

precisionen är högre jämfört med mätningar 

med färgkomparator (färgtal). 



absorbans (abs/5 cm) göras enligt nedan: 

≤ 0,02 Ej/obet. färgat vatten 

0,02 - 0,05 Svagt färgat vatten 

0,05 - 0,12 Måttligt färgat vatten 

0,12 - 0,2 Betydligt färgat vatten 

> 0,2 Starkt färgat vatten 

Turbiditet 

Turbiditet (FNU) är vattnets grumlighet 

och ger ett mått på vattnets innehåll av 

suspenderade partiklar, t. ex. plankton och 

mineralpartiklar. 



turbiditet (FNU) göras enligt nedan: 

≤ 0,5 Ej eller obet. grumlighet 

0,5 - 1, 0 Svagt grumligt 

1,0 - 2,5 Måttligt grumligt 

2,5 - 7,0 Betydligt grumligt 

> 7,0 Starkt grumligt


Allmänt om metaller 

Metaller med en densitet större än 5 gram 

per kubikcentimeter betecknas som tungmetaller. 

Exempel på tungmetaller är arsenik, 

bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, 

nickel och zink. I dagligt tal kallas 

dessa tungmetaller också för ”skadliga” 

tungmetaller till skillnad från exempelvis 

järn som per definition också är en tungmetall. 

Tungmetaller är grundämnen som finns 

naturligt i miljön i förhållandevis låga halter. 

Till skillnad från flertalet naturligt 

förekommande ämnen tycks vissa tungmetaller, 

främst bly, kadmium och kvicksilver, 

inte ha någon funktion i levande organismer. 

I stället orsakar dessa metaller 

redan i små mängder skador då de tillförs 

både djur och växter. En del tungmetaller, 

till exempel zink, krom och koppar, är 

nödvändiga och ingår i enzymer, proteiner, 

vitaminer och andra livsviktiga byggstenar, 

men tillförseln till organismen får inte bli 

för stor. 

Tungmetaller är oförstörbara, de bryts inte 

ner och de utsöndras mycket långsamt. De 

är således exempel på stabila ämnen, som 

blir miljögifter för att de dyker upp i alltför 

stora mängder i fel sammanhang. 

43 

Metaller förekommer i olika kemiska former 

och är därigenom i olika grad tillgängliga 

för levande organismer. De kan förekomma 

lösta i vattnet i jonform eller som 

oorganiska och organiska komplex. De 

binds även till partiklar. Även tungmetallernas 

rörlighet i miljön skiftar beroende 

på deras fysikaliska och kemiska egenskaper. 

Kadmium, arsenik, nickel och zink 

transporteras och sprids mycket lätt medan 

kvicksilver, bly och koppar behöver speciella 

förhållanden för att kunna frigöras och 

”vandra”. 

Bedömning av metallhalters tillstånd i 

vatten (mg/l) kan göras enligt Naturvårdsverket, 

Rapport 4913 (1999; Tabell I). 

För några metaller saknas bedömningsgrunder 

men en bedömning kan göras utifrån 

normalvärden i ytvatten (Åslund, 

1994). 

Parameter median medelvärde 

Aluminium (mg/l) 150 40-300 

Kalcium (mg/l) 1,9-24,7 

Kalium (K, mg/l) 0,3-2,0 

Magnesium (mg/l) 0,5-2,7 

Natrium (mg/l)

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol AB Bilaga 2 

44


BILAGA 2 

Allmänt om biologiska undersökningar – 

växtplankton, bottenfauna och bakterier 

-metodik och bedömningsgrunder 

45


Allmänt om biologiska undersökningar 

Biologiska undersökningar har många fördelar 

jämfört med enbart fysikaliskkemiska 

mätningar. De viktigaste fördelarna 

är att man direkt undersöker de organismer 

man vill skydda och bevara samt att 

man får en integrerad bild av påverkan av 

flera olika faktorer under lång tid. Det är 

till exempel mycket svårt att med punktvisa 

kemiska mätningar bestämma det lägsta 

pH-värdet, och därmed försurningsgraden, 

under året i ett vattendrag. Bottenfaunan 

fungerar då som en bra indikator vid försurningsbedömningar 

eftersom känsliga 

arter kan dö efter bara några timmars påverkan. 

På samma sätt kan bottenfaunan 

även indikera andra påverkanstyper, såsom 

eutrofiering och miljögifter. Viktigt är 

också att bottenfaunan inte bara är en indikator 

på miljöförändringar, utan i sig utgör 

ett naturvärde och ett viktigt inslag i den 

biologiska mångfalden. Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder underlättar och likformar 

tolkningen av undersökningsresultaten 

(Naturvårdsverket 2007). 

Bottenfauna 

Bottenfaunan i våra sjöar och vattendrag 

utgörs till största delen av insekter, men 

även snäckor, musslor, iglar, fåborstmaskar 

och kräftdjur förekommer. De flesta 

insekter bland bottenfaunan har ett vattenlevande 

larvstadium, som utgör större delen 

av livscykeln, samt ett kortare landlevande 

adultstadium. Larvstadiet kan vara 

bara någon månad för vissa arter medan 

andra tillbringar flera år som larver innan 

de kläcks till vingade insekter. Några 

grupper av insekter har såväl larv- som 

adultstadium i vattnet. 

46 

Artantal och artsammansättning varierar 

mycket, såväl inom ett vatten som mellan 

olika vatten. Detta beror dels på biologiska 

faktorer som till exempel konkurrens och 

rovdjurens inverkan och dels på faktorer 

som inte har med biologiska förhållanden 

att göra, till exempel lokalens struktur 

(bredd, djup, vattenhastighet, substrat med 

mera) och vattenkvaliteten. Ju mer lugnflytande 

ett vattendrag är desto större blir 

likheten med en sjö, bland annat genom att 

syreinnehållet minskar. Bottnen består då 

ofta av mjukbotten och i sådana miljöer 

förekommer till exempel få eller inga 

bäcksländor. Vidare ökar normalt antalet 

arter, samtidigt som artsammansättningen 

förändras, från källan till mynningen i ett 

vattendrag. Ökat näringsinnehåll i vattnet 

och bredare vattendrag som ger fler biotoper 

(”miljöer”) är några orsaker till detta. 

Man får även förändringar i artsammansättningen 

om en bäck torkar ut till exempel 

under en torr sommar. Beroende på 

torrperiodens längd kommer kanske vissa 

arter att försvinna helt tills nykolonisation 

inträffar, medan arter med torktåliga stadier 

finns kvar vid periodens slut. Dessutom 

kommer nykolonisationen att gå olika 

snabbt för olika arter vilket medför en naturlig 

och successiv förändring av bottenfaunasamhället. 

Denna förändring sker inte 

bara efter en torrperiod, utan kan observeras 

efter alla sorters störningar. 

För att kunna använda bottenfaunan som 

föroreningsindikator krävs kunskaper 

bland annat om hur olika arter lever, i vilka 

miljöer de lever, deras livscykler, hur de 

påverkas av andra faktorer som inte har 

med miljöpåverkan att göra samt givetvis 

hur de reagerar på olika typer av föroreningar. 

När det gäller försurning så klarar 

vissa arter inte ett lågt pH-värde utan slås 

ut, medan andra ökar i antal. Att arter försvinner 

när pH-värdet sjunker behöver inte 

alltid bero på att de själva drabbas, utan 

orsaken kan till exempel vara att ett viktigt 

inslag i födan försvinner. När det gäller 

eutrofiering kan vissa arter påverkas negativt 

av höga näringsämneshalter eller stora


mängder organiskt material. Påverkan kan 

vara direkt orsakad av fysiokemiska gränser 

för vad arterna klarar av, men oftast 

hänger den samman med låga syrehalter i 

bottenvattnet p.g.a en hög biologisk produktion, 

gärna i kombination med dålig 

syresättning i exempelvis lugnflytande 

vattendrag eller sjöars djuphålor. Dessutom 

kan arter, som normalt sett hade tålt 

höga halter av näringsämnen, konkurreras 

ut av andra arter som gynnas mer av eutrofieringen. 

Olika arters föroreningskänslighet, främst 

med avseende på försurning och organisk 

belastning, finns dokumenterad i en rad 

arbeten. I denna rapport har uppgifter hämtats, 

förutom från Medins databasmaterial, 

främst från Engblom & Lingdell (1983, 

1985a, 1985b, 1987), Engblom m.fl. 

(1990), Raddum & Fjellheim (1984), Otto 

& Svensson (1983), Eriksson m.fl. (1981), 

Henrikson m.fl. (1983), Rosenberg & Resh 

(1993), Degerman m.fl. (1994), Moog 

(1995) och Wiederholm (1999). 

Bottenfaunan har tidigare varit förhållandevis 

dåligt känd vad gäller arternas utbredning 

och vilka arter som är sällsynta 

eller hotade i svenska sjöar och vattendrag. 

Tack vare ett ökat fokus på bottenfaunaundersökningar 

har kunskapen ökat markant, 

och det har därmed blivit möjligt att göra 

kvalificerade bedömningar av faunans 

naturvärden. 

Det är viktigt att påpeka att de bedömningar 

som görs framförallt gäller faunan på 

den sträcka som undersökts. Det innebär 

till exempel att en annan sträcka i ett vattendrag 

skulle kunna få en annan bedömning 

än den undersökta. 

47 

Kriterier för biologisk bedömning 

Allmänt 

En bedömning av olika sorters påverkan på 

bottenfaunan grundar sig dels på faktiska 

kunskaper om olika arters föroreningskänslighet 

och dels på erfarenhet om hur 

det normalt ser ut på en lokal med ungefär 

samma naturliga förutsättningar som den 

undersökta. Erfarenheter hämtade från 

Medins databas, som innehåller undersökningar 

från drygt 4000 olika lokaler i sjöar 

och vattendrag i Sverige, har därför använts 

vid bedömningarna. 

Bedömningsgrunderna 2007 - Bedömning 

av status och klass 

Det nya vattendirektivet har mycket ambitiösa 

miljömål – 2015 ska i princip alla 

vatten ha en ”god ekologisk status”. Ett av 

stegen för att uppnå miljömålet är att klassa 

den ekologiska statusen i akvatiska miljöer. 

För att underlätta statusklassningen 

av bottenfaunan i sjöar och vattendrag har 

SLU utvecklat två multimetriska bottenfaunaindex 

för surhet (MISA för vattendrag 

och MILA för sjöars litoral) och ett 

multimetriskt bottenfaunaindex för eutrofieringspåverkan 

i vattendrag (DJ-index). 

Förutom dessa index används även det 

äldre ASPT-indexet för att mäta den 

ekologiska kvaliteten. I sjöars profundal 

(djupområde) används indexet BQI för att 

klassa näringspåverkan. Hur dessa index 

beräknas och används vid statusklassning 

finns beskrivet i Naturvårdsverkets handbok 

för miljöövervakning (Naturvårdsverket 

2007). De olika klassgränserna redovisas 

i tabell 17 och tabell 18.


Tabell 17. Referensvärden och klassgränser för klassificering av ASPT-index, BQI och MILA i sjöar. 

Ekoregion avser Ilies ekoregioner. Ekologisk kvalitetskvot beräknas genom att dividera uppmätt indexvärde 

med referensvärdet 

ASPT 

Ekoregion 14 22 20 

Referensvärde 5,85 5,8 5,6 

Status 

Ekologisk kvalitetskvot (EK) 

Hög ≥0,95 ≥0,90 ≥0,60 

God ≥0,70 och


Tabell 18. Referensvärden och klassgränser för klassificering av ASPT-index, DJ-index och MISA i 

vattendrag. Ekoregion avser Ilies ekoregioner. Ekologisk kvalitetskvot beräknas genom att dividera 

uppmätt indexvärde med referensvärdet 

ASPT 

Ekoregion 14 22 20 

Referensvärde 5,37 6,53 6,67 

Status 

Ekologisk kvalitetskvot (EK) 

Hög ≥0,90 ≥0,90 ≥0,90 

God ≥0,70 och


När det gäller den gamla tillståndsklassningen 

(Naturvårdsverket 1999) har Medins 

valt att ändra klassgränserna för Shannonindex 

i sjöar och vattendrag samt Surhetsindex 

i sjöar. Skälet är att de egna 

klassgränserna (beräknade ur Medins databasmaterial) 

för Shannons diversitetsindex 

ger en bättre upplösning med den metodik 

som normalt används i företagets bottenfaunaundersökningar 

(SS-EN 27 828). När 

det gäller Surhetsindex i sjöar har dessutom 

en smärre justering nedåt gjorts för 

klassgränserna. Motivet för denna ändring 

är bedömningen att alltför många opåverkade 

sjöar annars skulle bedömas som 

försurningspåverkade. Poängsättningen 

för antal taxa har också återställts till dess 

ursprungliga form (se Henrikson & Medin 

1986). 

Medins har också valt att sätta upp gränsvärden 

för ytterligare några index som 

ansetts viktiga att använda vid bedömningarna. 

När det gäller totalantalet påträffade 

taxa, medelantalet taxa per prov, individtäthet 

i sjöars litoral och EPT-index (antalet 

arter bland dag-, bäck- och nattsländor) 

har klassgränserna valts vid 10, 25, 75 och 

90 procents percentilerna i det egna data- 

basmaterialet (Ericsson m.fl. 2000). När 

det gäller klassgränser för individtäthet i 

övriga undersökningstyper har dessa valts 

för att ge en grov uppskattning av den biologiska 

produktionen. 

Ytterligare ett index är Föroreningsindex, 

som liksom Surhetsindex är ett sammansatt 

index för att mäta och klassa eutrofieringspåverkan 

i vattendrag. Ingående kriterier är 

förekomsten av arter och grupper med 

olika eutrofieringskänslighet samt bottenfaunasamhällets 

sammansättning och 

mångformighet (Ericsson m.fl. 1993). 

Klassgränserna är desamma som för Surhetsindex. 

Två helt nya index som Medins utvecklade 

under 2006 är PTI, Profundalt Trofi-Index 

och EEI, Eutrofieffekt-index (Liungman & 

Ericsson 2006). PTI är ett sammansatt index 

som främst mäter näringsförhållandena 

i sjöars djupbottenområden. EEI använder 

PTI samt förekomsten av taxa med olika 

eutrofieringskänslighet för att bedöma 

påverkansgraden hos bottenfaunan. 

De klassgränser som används i Medins 

rapporter redovisas i 

tabell 19 - tabell 21. 

Tabell 19. Gränsvärden för tillståndsklassning av bottenfauna i rinnande vatten 

Klass Benämning Shannons diver- ASPT- Danskt fauna- Surhets-/Föroreningssitetsindex 

index index index 

1 Mycket högt index >4,15 >6,9 7 >10 

2 Högt index 3,85-4,15 6,1-6,9 6 6-10 

3 Måttligt högt index 2,95-3,85 5,3-6,1 5 4-6 

4 Lågt index 2,35-2,95 4,5-5,3 4 2-4 

5 Mycket lågt index ≤2,35 ≤4,5 ≤3 ≤2 

Klass Benämning Individtäthet Totalantal Medelantal taxa EPT index 

(antal/m 2 ) taxa per prov 

1 Mycket högt index >3000 >50 >30 >29 

2 Högt index 1500-3000 40-50 25-30 22-29 

3 Måttligt högt index 500-1500 25-40 15-25 12-22 

4 Lågt index 200-500 18-25 10-15 7-12 

5 Mycket lågt index ≤200 ≤18 ≤10 ≤7 

50


Tabell 20. Gränsvärden för tillståndsklassning av bottenfauna i sjöars litoral 

Klass Benämning Shannons diver- ASPT- Danskt fauna- Surhetssitetsindex 

index index index 

1 Mycket högt index >4,00 >6,4 >5 >8 

2 Högt index 3,80-4,00 5,8-6,4 5 5-8 

3 Måttligt högt index 2,85-3,80 5,2-5,8 4 3-5 

4 Lågt index 2,45-2,85 4,5-5,2 3 1-3 

5 Mycket lågt index ≤2,45 ≤4,5 ≤2 ≤1 

Klass Benämning Individtäthet Totalantal Medelantal taxa EPT-index 

(antal/m 2 ) taxa per prov 

1 Mycket högt index >1000 >35 >18 >17 

2 Högt index 700-1000 30-35 16-18 14-17 

3 Måttligt högt index 300-700 20-30 11-16 10-14 

4 Lågt index 150-300 15-20 8-11 8-10 

5 Mycket lågt index ≤ 150 ≤15 ≤8 ≤8 

Tabell 21. Gränsvärden för tillståndsklassning av bottenfauna i sjöars profundal och sublitoral. BQI 

samt O/C-index avses endast användas för profundalfauna 

Klass Individtäthet Totalantal taxa i Totalantal taxa i 

(antal/m 2 ) sublitoralzonen profundalzonen 

1 Mycket högt index >3000 >25 >15 

2 Högt index 2000-3000 21-25 10-15 

3 Måttligt högt index 200-2000 13-21 5-10 

4 Lågt index 50-200 10-13 2-5 

5 Mycket lågt index ≤50 ≤10 ≤2 

Klass BQI O/C-index PTI och EEI 

1 Mycket högt/mycket lågt index >4,0 ≤0,5 > 4 

2 Högt/lågt index 3,0-4,0 0,5-4,7 3 - 4 

3 Måttligt högt index 2,0-3,0 4,7-8,9 2 - 3 

4 Lågt/högt index 1,0-2,0 8,9-13 1 - 2 

5 Mycket lågt/mycket högt index ≤1,0 >13 ≤ 1 

De använda gränserna får inte tolkas så att 

man sätter likhetstecken mellan tillståndsklassningen 

”måttlig” och det allmänna 

ordet ”normal”. Normalt är till exempel att 

hitta låga individtätheter i oligotrofa vatten 

och höga tätheter i mera näringsrika. Ett 

annat exempel är att man normalt hittar 

färre arter i små vattendrag än i stora. Därför 

kan det bli så att bedömningen av antal 

taxa blir något missvisande beroende på 

om vattendraget är stort eller litet. Viktigt 

att påpeka är också att det artantal, eller 

antalet arter/taxa, som anges är det minsta 

antalet arter som med säkerhet finns på 

lokalen. Detta gäller även vid beräkningen 

51 

av medelantal taxa per prov och EPTindex. 

Expertbedömning av påverkan 

Det stora antalet index och parametrar som 

beskriver bottenfaunasamhället innebär att 

det finns ett behov av en sammanfattande 

bedömning av resultaten, en så kallad expertbedömning. 

Ett annat skäl är att indexen 

ensamma ibland ger fel status. Vid expertbedömningen 

används, förutom de


olika index och parametrar som beräknas, 

även bottenfaunasamhällets sammansättning 

samt förekomst av indikatorarter. I 

enlighet med de nya bedömningsgrunderna 

2007 använder Medins samma femgradiga 

system som används vid statusklassning. 

Påverkan av surhet 

Expertbedömningen av påverkan med avseende 

på surhet görs huvudsakligen med 

hjälp av Surhetsindex (Wiederholm 1999) 

och MILA/MISA. För att få en så korrekt 

bedömning som möjligt av bottenfaunans 

surhetspåverkan på lokalen, bygger både 

Surhetsindex och MILA/MISA på ett flertal 

kriterier hos bottenfaunan. Fördelen 

med att bedöma efter flera kriterier är att 

risken för felbedömningar minskar. Om till 

exempel bedömningen enbart grundade sig 

på känsligaste arten skulle en felbedömning 

göras om ingen känslig art hittades 

trots att vattendraget var opåverkat av försurning. 

Låga värden indikerar att bottenfaunan 

domineras av surhetstoleranta 

grupper medan höga värden visar att känsliga 

grupper förekommer. 

Påverkan av surhet i sjöars litoral klassas 

enligt: 

• Nära neutralt 

• Måttligt surt 

• Surt 

• Mycket surt 

• Extremt surt 

I vattendrag används ovanstående surhetsklasser 

utom ”Extremt surt”. 

Påverkan av eutrofiering 

När ett vatten utsätts för en belastning av 

näringsämnen leder detta bland annat till 

en ökad växtproduktion, vilket i sin tur 

leder till en ökad djurproduktion. Den ökade 

näringsstatusen (eutrofieringen) kan, 

om den blir för stor, ge allvarliga negativa 

52 

effekter på bottenfaunan bland annat på 

grund av att syrgashalten i vattnet minskar. 

Flera index används för att bedöma graden 

av eutrofieringspåverkan på bottenfaunan: 

DJ-index tar liksom MISA/MILA 

hänsyn till flera olika kriterier hos 

bottenfaunans sammansättning. 

Sammanvägningen ger en mer balanserad 

bild av eutrofieringspåverkan, 

och risken för felbedömningar 

minskar. 

Föroreningsindex är ett sammansatt 

index som mäter och klassar påverkan 

från framför allt eutrofiering. 

ASPT-index är ett ”renvattensindex” 

som baseras på förekomst av i 

huvudsak känsliga eller toleranta 

djurgrupper. Ett lågt värde visar att 

det i huvudsak förekommer toleranta 

grupper, vilket därmed indikerar 

att vattenkvaliteten är dålig. 

Danskt faunaindex bygger på förekomsten 

av vissa nyckelarter eller 

nyckelsläkten med varierande tolerans 

för näringsämnen/organisk belastning. 

För samtliga eutrofieringsindex gäller att 

ett lågt värde indikerar att bottenfaunan är 

eutrofieringspåverkad på grund av höga 

halter av näringsämnen eller en hög belastning 

av organiskt material. På motsvarande 

sätt visar höga värden på en god vattenkvalitet 

med låg påverkansgrad. 

Påverkan av eutrofiering klassas enligt: 

• Hög status 

• God status 

• Måttlig status 

• Otillfredsställande status 

• Dålig status


Annan påverkan 

Annan påverkan är ett begrepp på en 

mängd störningar som kan ha en negativ 

effekt på bottenfaunan. Påverkan kan exempelvis 

bero på utsläpp av giftiga föroreningar 

såsom metaller och olja, men kan 

även komma från mer fysiska ingrepp i 

vattendraget såsom regleringar. Även naturliga 

störningar såsom uttorkning, eller 

grumling pga höga flöden, kan leda till en 

negativ påverkan på bottenfaunan. Bedömningen 

av annan påverkan används emellertid 

i Medins undersökningar endast för 

att beskriva en antropogen påverkan. 

Annan påverkan klassas enligt: 

• Hög status 

• God status 

• Måttlig status 

• Otillfredsställande status 

• Dålig status 

Jämförelse med tidigare bedömningar 

Fram till och med 2007 bedömdes påverkansgraden 

med avseende på bottenfauna i 

tre klasser: 

A. Ingen eller obetydlig påverkan 

B. Betydlig påverkan 

C. Stark eller mycket stark påverkan 

Detta gjordes vid varje lokal för att bedöma 

graden av försurningpåverkan, graden 

av påverkan från näringsämnen/organiskt 

material och om det ansågs nödvändigt för 

annan påverkan. Medins har valt att i sina 

rapporter översätta dessa tidigare bedömningar 

ungefärligt, så att A motsvarar God 

eller Hög status, B motsvarar Måttlig status 

och C motsvarar Otillfredsställande 

eller Dålig status. 

53 

Bedömning av naturvärden 

Vid bedömning av naturvärden i vattenmiljöer 

finns kriterier som länsstyrelsen i 

Älvsborgs län utnyttjade i sitt Naturvårdsprogram 

(Berntell m.fl. 1984). Även Naturvårdsverkets 

Handbok, Naturinventeringar 

av sjöar och vattendrag (SNV 1989) 

och System Aqua anger liknande kriterier. 

Några av huvudkriterierna vid dessa bedömningar 

av vattenmiljöer är: 

• Påverkan 

• Betydelse för forskning 

• Biologisk mångformighet 

• Raritet 

• Biologisk produktion 

Naturvärdena i vattenmiljöernas evertebratsamhällen 

och vilka arter som är sällsynta 

eller hotade har tidigare till stor del 

varit okända i Sverige. I och med att bottenfaunan 

undersökts i allt fler sammanhang, 

oftast i vattenvårdsförbundens recipientkontroll 

eller i uppföljningskontrollen 

av kalkningsverksamheten, har kunskaper 

om faunan i sjöar och vattendrag vuxit 

fram. I ett försök att med hjälp av olika 

kriterier bedöma faunans naturvärde används 

här två av ovanstående huvudkriterier: 

biologisk mångformighet och raritet. 

Som mått på det första huvudkriteriet, biologisk 

mångformighet, används totalantalet 

arter/taxa och diversitetsindex (Shannon 

index, Wiederholm 1999). I det här fallet 

bedöms artrika och diversa ekosystem ha 

högre naturvärden än de som har få arter 

eller en låg diversitet. 

Begreppet raritet har använts så att hotade 

eller sällsynta arter bedöms ha höga naturvärden. 

Vad gäller vilka arter som är hotade 

i Sverige har dessa jämte hotstatus hämtats 

från Artdatabankens rödlista för hotade 

arter (Gärdenfors 2005). Hotkategoridefinitionerna 

i rödlistan innebär i korthet att 

kategori RE är arter som försvunnit, kategori 

CR är arter som är akut hotade, kategori 

EN är arter som är starkt hotade, kate-


gori VU är arter som är sårbara och kategori 

NT är arter som är missgynnade. Kategori 

DD är arter som eventuellt tillhör 

ovanstående kategorier men där kunskapsunderlaget 

är för bristfälligt för en säker 

klassning. Vid bedömningen av naturvärden 

tas även hänsyn till ovanliga arter. 

Med beteckningen ovanlig menas till exempel 

att arten är lokalt eller regionalt 

ovanlig eller att arten förekommer i färre 

än 5 % av de lokaler som undersökts i Götaland 

och Svealand. Viktigt att notera är 

att raritetsbegreppet i det senare fallet endast 

tillämpas på arter som har sin huvudsakliga 

förekomst i den undersökta naturtypen. 

Arter som tas upp på rödlistan får 

inga ytterligare poäng för raritet. 

En bedömning av faunans mångformighet 

och raritet är nästan alltid något relativt, 

54 

dvs den grundar sig på en jämförelse med 

ett eller flera objekt. Erfarenheter från tidigare 

undersökta sjöar och vattendrag i Götaland 

och Svealand har därför använts vid 

bedömningen. 

För att överskådligt systematisera ovanstående 

information har ett poängsystem skapats 

för bedömning av bottenfaunan i vattendrag 

och sjöars litoralzon (tabell 6 och 

7). Vid konstruktionen av modellen har 

störst vikt lagts vid förekomst av hotade 

eller ovanliga arter. Viktigt är här att påpeka 

att sällsynta arter ofta också är fåtaliga i 

ett vatten, vilket gör dem svåra att hitta. 

Detta innebär att man riskerar att underskatta 

naturvärdena vid den här typen av 

bedömningar. 

Tabell 22. Kriterier och poängsättning för bedömning av bottenfaunans naturvärden i rinnande vatten 

Kategorier Poängsättning 

A Rödlistade arter Kategori RE, CR, EN och VU ger 16 p. NT och DD ger 6 p. per art 

B Totalantal taxa 41-45 ger 1 p., 46-50 ger 3 p. och >50 ger 10 p. 

C Shannon index 3,85-4,15 ger 1 p. och >4,15 ger 3 p. 

D Ovanliga arter Om ej poäng i kategori A, 3 p. per art 

Indexet beräknas som summan av poängen i de olika kategorierna. 

Tabell 23. Kriterier och poängsättning för bedömning av bottenfaunans naturvärden i sjöars litoral 

Kategorier Poängsättning 

A Rödlistade arter Kategori RE, CR, EN och VU ger 16 p. NT och DD ger 6 p. per art 

B Totalantal taxa 31-33 ger 1 p., 34-35 ger 3 p. och >35 ger 10 p. 

C Shannon index 3,80-4,00 ger 1 p. och >4,00 ger 3 p. 

D Ovanliga arter Om ej poäng i kategori A, 3 p. per art 

Indexet beräknas som summan av poängen i de olika kategorierna. 

Vid den slutgiltiga bedömningen tillämpas flytande poänggränser enligt: 

16 poäng → mycket höga naturvärden 

6 - 16 poäng → höga naturvärden 

0 - 6 poäng → naturvärden i övrigt


BERNTELL, A., WENBLAD, A., HEN- 

RIKSON, L., NYMAN, H. & 

OSKARSSON, H. 1984. Kriterier för 

värdering av sjöar från naturvårdssynpunkt. 

Länsstyrelsen i Älvsborgs län 

1983:3. 

DEGERMAN, E., FERNHOLM, B. & 

LINGDELL, P-E. 1994. Bottenfauna 

och fisk i sjöar och vattendrag. Utbredning 

i Sverige. Naturvårdsverket, Rapport 

4345. 

ENGBLOM, E. & LINGDELL, P-E. 1983. 

Bottenfaunans användbarhet som pHindikator. 

- SNV PM 1741. 

ENGBLOM, E. & LINGDELL, P-E. 

1985a. Hur påverkar reningsverk med 

olika fällningskemikalier bottenfaunan? 

- SNV PM 1798. 

ENGBLOM, E. & LINGDELL, P-E. 

1985b. Hur påverkar kalkdoserare bottenfaunan? 

- SNV PM 1994. 

ENGBLOM, E. & LINGDELL. P-E 1987. 

Vilket skydd har de vattenlevande smådjuren 

i landets naturskyddsområden? - 

SNV PM 3349. 

ENGBLOM, E., LINGDELL. P-E. & 

NILSSON, A.N. 1990. Sveriges bäckbaggar 

(Coleoptera, Elmididae) - artbestämning, 

utbredning, habitatval och 

värde som miljöindikatorer. - Entomologisk 

Tidskrift 111:105-121. 

ERICSSON, U., MEDIN, M. & 

NILSSON, C. 1993. Bottenfauna undersökning 

i Älvsborgslän 1993. Medins 

Sjö- och Åbiologi AB. 

ERICSSON, U, MEDIN, M., NILSSON, 

C. & SUNDBERG, I. Kommentarer 

kring bedömning av bottenfauna med de 

Referenser 

55 

nya bedömningsgrunderna (Wiederholm, 

1999). 2000. Medins Sjö- och 

Åbiologi AB. 

ERIKSSON, M.O.G., HENRIKSON, L. & 

OSCARSON, H.G. 1981. Försurningseffekter 

på sötvattenmollusker i Älvsborgs 

län, Naturvårdsenheten 1981:2. 

GÄRDENFORS, U. (ed.) 2005. Rödlistade 

arter i Sverige 2005. Artdatabanken, 

SLU, Uppsala. 

HENRIKSON, B.I., HENRIKSON, L., 

NYMAN, H.G. & OSCARSON, H.G. 

1983. pH och predation - populationsreglerande 

faktorer i försurade sjöar? - 

Zoologiska inst., Göteborgs universitet, 

Rapport till Fiskeristyrelsen. 

LIUNGMAN, M. & ERICSSON, U. 2006. 

Profundalt Trofi-index (PTI) och Eutrofieffekt-index 

(EEI) för bedömning av 

tillstånd samt för påverkansklassning av 

mjukbottenfauna i sjöar. Medins Biologi 

AB. 

MOOG, O. (Ed.) 1995. Fauna aquatica 

Austriaca, Version 1995. - Wasserwirtschaftskataster, 

Bundesministerium für 

Land- und Forstwirtschsft, Wien. 

NATURVÅRDSVERKET 2007. Status, 

potential och kvalitetskrav för sjöar, 

vattendrag, kustvatten och vatten i 

övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav 

i ytvattenförekomster kan bestämmas 

och följas upp. Handbok 

2007:4. Utgåva 1. December 2007. 

OTTO, C. & SVENSSON, B.S. 1983. 

Properties of acid brown waters in 

southern Sweden. - ARCH. 

HYDROBIOL. 99: 15-36.


RADDUM, G.G. & FJELLHEIM, A. 

1984. Acidification and early warning 

organisms in freshwaters in western 

Norway. - VERH. INTERNAT. 

VEREIN. LIMNOL. 22: 1973-1980. 

ROSENBERG, D. & RESH, V. 1993. 

Freshwater biomonitoring and macroinvertebrates 

1993. Routledge, Chapman 

& Hall, Inc. 

SNV 1989. Naturinventering av sjöar och 

vattendrag, Handbok. Statens Naturvårdsverk. 

Solna. 

56 

STENBERG, A. 1994. Recipientkontroll, 

Lidans och Nossans vattensystem 1993. 

Analycen AB. 

WIEDERHOLM, T. (Ed.) 1999. Bedömningsgrunder 

för miljökvalitet, sjöar och 

vattendrag. Naturvårdsverket, rapport 

4913. 

WIEDERHOLM, T. (Ed.) 1999. Bedömningsgrunder 

för miljökvalitet, sjöar och 

vattendrag. Bakgrundsrapport, biologiska 

parametrar. Naturvårdsverket, rapport 

4921.


Växtplankton 

Allmänt om planktiska alger 

Planktiska alger är av stor betydelse för en 

sjös näringsväv genom att de producerar 

syre och organiskt material samt utgör en 

viktig födoresurs för mikrober, djurplankton, 

ciliater, bottenfauna och fisk. Merparten 

av algerna har fotosyntetiserande förmåga 

och har därför tidigare räknats till 

växtriket, vilket också avspeglas i termen 

växtplankton som tidigare användes synonymt 

med planktiska alger. Numer är algernas 

systematiska tillhörighet mycket 

omdiskuterad och det finns ingen helt accepterad 

indelning. Utifrån molekylärbiologiska 

undersökningar placeras algerna i 

tre olika phyla; prookaryoter (blågrönalger), 

protister (bl a guldalger, kiselalger, 

dinoflagelllater och rekylalger) och växter 

(grönalger). 

Sammansättningen hos de planktiska algerna 

varierar mellan olika typer av vatten. 

Viktiga faktorer är näringstillgång, humushalt 

och det övriga ekosystemets struktur t 

ex vilka fiskarter och vilken mängd fisk 

som finns i sjön. När ovanstående faktorer 

förändras ger det snabbt förändringar i 

växtplanktonsamhällets sammansättning. 

Algsamhället förändras också under året. I 

början av växtsäsongen dominerar små 

snabbväxande arter medan stora långsamväxande 

arter dominerar under sensommaren. 

Vissa planktiska alger, främst inom gruppen 

blågrönalger, kan bilda toxin och ämnen 

som ger en otrevlig smak och doft. 

Massutveckling av sådana alger kan orsaka 

problem i dricksvattentäkter. Problemen 

förekommer främst i näringsrika sjöar med 

höga fosforhalter men även mindre näringsrika 

sjöar kan drabbas (Persson & Olsson 

1992). 

57 

Planktiska alger inom miljöövervakningen 

De planktiska algerna reagerar snabbt på 

kemiskfysikaliska förändringar i den omgivande 

vattenmiljön, vilket gör dem användbara 

inom miljöövervakningen. De 

används främst för att ge information om 

näringssituationen i sjöar. På senare tid har 

man även analyserat rester av kiselalger i 

sjösediment från olika djup för att få en 

uppfattning om hur sjöns pH har förändrats 

över tiden. 

BEDÖMNINGSGRUNDER 

Bedömning av tillstånd 

Naturvårdsverket har valt ut följande parametrar 

för att beskriva tillståndet i en sjö 

med avseende på planktiska alger (Wiederholmed. 

1999): 

Biovolymen planktiska alger (mm 3 /l) 

a) Totalt i augusti 

b) Säsongsmedel maj–oktober 

c) Vårutvecklande kiselalger april/maj 

Besvärsbildande alger (augustivärden) 

a) vattenblommande blågrönalger 

b) antalet släkten potentiellt toxinproducerande 

blågrönalger 

c) biomassan av Gonyostomum semen 

Vid vår bedömning av näringssituationen 

har även följande faktorer beaktats; Trofiskt 

index (BIN PR163), förekomst a indikatorarter, 

kvoten mellan eutrofer och 

oligotrofer, antal taxa. 

En sammanfattande bedömning av tillståndet 

på varje lokal klassas enligt:


Mycket näringsfattigt tillstånd 

Näringsfattigt tillstånd 



Mycket näringsrikt tillstånd 

Bedömning av påverkan 

För att bedöma om de undersökta sjöarna 

är antropogent påverkade har jämförvärden 

räknats ut för olika sjötyper. Jämförvärden 

för de ovan beskrivna parametrarna finns 

uträknade för fyra huvudtyper av sjöar; 

grund slättsjö, djup slättsjö, skogssjö och 

fjällsjö (Tabell 8). 

Det uppmätta värdet jämförs sedan med 

jämförvärdet och avvikelsen graderas i en 

skala från ingen eller obetydlig avvikelse 

till mycket stor avvikelse (Wiederholm ed. 

1999). Vid vår slutgiltiga bedömning av 

påverkan har vi även vägt in följande faktorer; 

Trofiskt index (BIN PR163), förekomst 

av indikatorarter, kvoten mellan 

eutrofer. 

En sammanfattande bedömning av påverkan 



Svag påverkan 

Tydlig påverkan 

Stark påverkan 

Mycket stark påverkan 

Bedömning av risken för långvariga 

blågrönalgblomningar 

För att bedöma om problemet med blomning 

av blågrönalger är kort eller långvarigt 

har biomassa och antalet taxa beaktats. 

Risken för långvarig algblomning av blågrönalger 



Liten 

58 

Tydlig 

Stor 

Mycket stor 

FÖRKLARING AV DE OLIKA 

PARAMETRARNAS INNEBÖRD 

Biomassa (biovolym) 

Eftersom algernas täthet i det närmsta motsvarar 

vattnets (1g/cm 3 ) har begreppet biovolym 

och biomassa använts synonymt för 

att beskriva planktonmängden i en vattenvolym. 

1 mg/l motsvarar en biovolym på 

mm 3 /l. 

Eutrofa sjöar karaktäriseras av en hög biomassa 

under hela sommaren. I oligotrofa 

sjöar överstiger biomassan sällan 1 mg/l. 

Sura sjöar och sjöar med hög humushalt 

karaktäriseras av en låg biomassa. Biomassan 

kan variera kraftigt under och mellan 

år i en och samma sjö. Det är därför svårt 

att bedöma näringstillståndet i intermediära 

sjöar enbart med hjälp av biomassan. 

Gränsvärden för bedömning av totalbiomassa 

är hämtade från Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder (Wiederholm ed. 

1999; Tabell 8). 

Vårutvecklande kiselalger 

På våren när isen har gått upp sker en omrörning 

av sjöarnas vattenmassor. I stora 

och måttligt stora sjöar tar det ofta ganska 

lång tid innan sjön åter får en stabil skiktning. 

Under denna period domineras ofta 

planktonsamhället av kiselalger. I näringsrika 

sjöar hinner kiselalgerna bygga upp en 

betydande biomassa innan de betas ner av 

djurplankton och andra pelagiskt levande 

algätare. I näringsfattiga sjöar är ökande 

mängder av kiselalger på våren ofta det 

första tecknet på en tilltagande näringsrikedom. 

Vårutvecklande kiselalger är där-


för en god indikator på eutrofiering i dessa 

vatten. Vid bedömning av kiselalgernas 

biomassa har gränsvärden från Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder använts 

(Wiederholm ed. 1999; Tabell 8). 

Vattenblommande blågrönalger 

Vattenblommande arter eller grupper omfattar 

främst släktena Anabaena, Aphanizomenon, 

Gloetrichia, Limnothrix, Microcystis, 

Planktothrix, Pseudoanabaena och 

Woronichinia. Många av dessa släkten kan 

också producera sekundära metaboliter 

som kan vara toxiska samt ge vattnet en 

obehaglig lukt eller smak. Gränsvärden för 

bedömning av biomassan hos vattenblommande 

blågrönalger är hämtade från Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder (Wiederholm 

ed. 1999; Tabell 8). 

Potentiellt toxinproducerande blågrönalger 

Antalet taxa av potentiellt toxinproducerande 

blågrönalger indikerar om det finns 

ett kort eller långvarigt problem i t ex en 

badsjö, vattentäkt eller en sjö med fisk 

eller kräftodling. Ju fler taxa som förekommer 

vid ett och samma provtillfälle 

desto större är risken att problemen blir 

långvariga. Vid bedömning av antalet taxa 

av potentiellt toxinbildande blågrönalger 

har gränsvärden från Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder använts (Wiederholm 

ed. 1999; Tabell 8). 

Flagellaten Gonyostomum semen 

Den slembildande flagellaten Gonyostomum 

semen räknas också till de besvärsbildande 

algerna. När Gonyostomum uppträder 

i stor mängd får badande en brun 

hinna över kroppen som kan orsaka viss 

hudirritation. Arten har uppvisat en ökande 

frekvens i skandinaviska sjöar under 

1900talet. Den har vanligen en särskilt 

59 

kraftig utveckling när vattentemperaturerna 

blir höga i augusti. Gränsvärden för 

bedömning av biomassan hos Gonyostomum 

semen är hämtade från Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder (Wiederholm 

ed. 1999; Tabell 8). Besvär kan förväntas 

hos badande vid höga eller mycket höga 

halter (klass 4 och 5). Arten kan dock betraktas 

som en potentiell besvärsbildare 

redan vid en liten biomassa (klass 2). 

Trofiskt index 

Sjöarnas trofigrad har bedömts med hjälp 

av ett trofiskt index (BIN PR163). Vissataxa 

fungerar som indikatorer för näringsrikedom 

respektive näringsfattigdom (indikatorarter). 

Indikatorarterna bedöms 

efter en skala från 11 till 100 (Hörnström 

1979). Ett taxa med ett trofiskt index på 11 

är karaktäristisk för mycket näringsfattiga 

(ultraoligotrofa) förhållanden och ett taxa 

med ett trofiskt index på 100 är karaktäristisk 

för mycket näringsrika (eutrofa) förhållanden. 

Sjöns trofiska index beräknas 

utifrån indikatorarternas frekvens, enligt 

formeln: 

TIs = ∑ fx x TIa 

∑f 

Sjöarnas trofiska index bedöms efter samma 

skala som indikatorarterna (11-100), 

där 11 är lägsta trofigrad och 100 högsta. 

Vi har använt följande gränsvärden vid 

bedömningen: 

oligotrof 11 - 35 

mesotrof 36 - 50 

eutrof 50 - 100 

Förekomst av indikatorarter 

Vissa arter är goda indikatorarter men utgör 

sällan någon betydande andel av volymen. 

Arter i släktet Scenedesmus och 

grönalger i ordningen Chlorococcales är 

exempel på sådana arter (Tikkanen & Wil-


lén 1992). Dessa arter beaktas därför särskilt 

vid bedömningen. 

Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer 

Indelningen i ekologiska grupper har sammanställts 

av Gertrud Cronberg (personligt 

meddelande 1997). 

O taxa som vanligtvis påträffas i oligotrofa 

(näringsfattiga) miljöer 

E taxa som vanligtvis påträffas i eutrofa 

(näringsrika) miljöer 

I taxa som är indifferenta d v s har en bred 

ekologisk tolerans 

Dels kan man titta på förhållandet mellan 

antalet eutrofa och oligotrofa taxa, dels kan 

man titta på förhållandet mellan frekven- 

60 

sen eutrofer och frekvensen oligotrofer. 

Frekvenserna skattas enligt BIN P R011. 

Antalet taxa 

Oligotrofa vatten har i allmänhet något 

färre arter, jämfört med eutrofa vatten, 

under sommaren. Det gäller framförallt 

inom alggrupperna blågrönalger, grönalger 

och pansarflagellater. Följande gränsvärden 

har använts för artantal (jmf Naturvårdsverket 

1996): 

Mycket högt antal taxa > 65 

Högt antal taxa 50 - 65 

Måttligt högt antal taxa 30 - 50 

Lågt antal taxa 20 - 30 

Mycket lågt antal taxa > 20 

Tabell 8. Bedömningsgrunder och gränsvärden enligt Naturvårdsverket (Wiederholm 1999) 

Klass Benämning Totalbiomassa (mm 3 /l) 

majoktober augusti 

1 Mycket liten biomassa ≤ 0,5 ≤ 0,5 

2 Liten biomassa 0,5 - 1,5 0,5 - 2,0 

3 Måttligt stor biomassa 1,5 - 2,5 2,0 - 4,0 

4 Stor biomassa 2,5 - 5,0 4,0 - 8,0 

5 Mycket stor biomassa > 5,0 > 8,0 

Klass Benämning Biomassa (mm 3 /l) 

blågrönalger kiselalger 

augusti april/maj 

1 Mycket liten biomassa ≤ 0,5 ≤ 0,05 

2 Liten biomassa 0,5 - 1,0 0,05 - 0,5 

3 Måttligt stor biomassa 1,0 - 2,5 0,5 - 2,0 

4 Stor biomassa 2,5 - 5,0 2,0 - 4,0 

5 Mycket stor biomassa >5,0 >4,0 

Klass Benämning Antal potentiellt toxin 

producerande släkten 

augusti 

1 Inga eller få ≤ 2 

3 Måttligt antal 3 

5 Stort till mkt stort antal > 4


Klass Benämning Biomassa (mm 3 /l) 

Gonyostomum semen 

1 Mycket liten biomassa ≤ 0,1 

2 Liten biomassa 0,1 - 1,0 

3 Måttligt stor biomassa 1,0 - 2,5 

4 Stor biomassa 2,5 - 5,0 

5 Mycket stor biomassa > 5,0 

Parameter Jämförvärde vid bedömning av påverkan 

grund djup skogs fjällsjö 

slättsjö slättsjö sjö sjö 

Totalbiomassa aug (mm 3 /liter) 1,5 0,75 0,5 0,5 

Totalbiomassa medel majokt (mm 3 /liter) 1 0,5 0,5 0,5 

Biomassa kiselalger april/maj (mm 3 /liter) 1 1 0,5 

Vattenblommande blågrönalger (mm 3 /liter) 0,5 0,5 0,05 

Potentiellt toxinbildande alger (antal släkten) 4 4 3 2 

Gonyostomum semen (mm 3 /liter) 0,1 0,1 0,1 

Klass Benämning Avvikelse (uppmätt värde/jämförvärde) 

Biomassa Antal potentiellt 

Totalt / kisel/ G. Semen toxinproducerande 

blågrönalger släkten av blågrönalger 

1 

Ingen eller obetydlig avvikelse 

≤ 1 ≤ 1 < 1 

2 Liten avvikelse 1,0 - 2,0 1,0 - 10 

3 Tydlig avvikelse 2,0 - 3,0 10 - 25 1,0 - 1,5 

4 Stor avvikelse 3,0 - 5,0 25 - 50 

5 Mycket stor avvikelse > 5,0 > 50 ≥ 1,5 

Hörnström E. 1979. Trofigradering av 

sjöar genom kvalitativ fytoplanktonanalys. 

SNV PM 1221. 

Naturvårdsverket 1986. Recipientkontrollvatten. 

Del 1. Undersökningsmetoder för 

basprogram. SNV Rapport 3108. 

Persson, G. och Olsson, H. 1992. Eutrofiering 

i svenska sjöar och vattendrag: tillstånd, 

utvecklingsorsak och verkan Naturvårdsverket 

Rapport 4147. 

Naturvårdsverket 1996. System Aqua. 

Underlag för karakterisering av sjöar och 

vattendrag. Naturvårdsverket Rapport 

4553. 

REFERENSER 

61 

Tikkanen, T. och Willén, T. 1992. Växtplanktonflora. 

Naturvårdsverket. 

Wiederholm, T. (ed.) 1999. Bedömningsgrunder 


Naturvårdsverket Rapport 4913. 

Wiederholm, T. (ed.) 1999. Bedömningsgrunder 


Bakgrundsrapport 2. Biologiska 

parametrar. Naturvårdsverket. Rapport 

4913. 

Willén, E., Willén, T. och Ahlgren, G. 

1995. Skadliga alger i sjöar och hav. SNV 

Rapport 4447. 

Utermöhl H. 1958. Zur Vervollkommnung 

der quantitativen Phytoplanktonmethodik


Bakterieförekomst i råvatten 

I Livsmedelsverkets kungörelse om dricksvatten 

(SLF 1993:35) avser man med råvatten 

vatten som är tänkt ska drickas av 

människor eller nyttjas vid produktion eller 

annan hantering av livsmedel. 

Även om råvatten betraktas som livsmedel 

måste det som tas från kommunala yt- eller 

grundvattentäkter i allmänhet genomgå 

behandling vid ett vattenverk innan det når 

konsumenterna. 

Gränsvärden får ej överskridas, med hänsyn 

tagen till avvikelser (se nedan). Riktvärden 

är inte bindande men man bör sträva 

efter att tillämpa dessa och om möjligt 

underskrida dem med god marginal. Kvalitetskraven 

anses vara uppfyllda om 95 % 

av proverna har halter som klarar rikt- och 

gränsvärdena och om halterna i de prov 

som inte klarar värdena avviker från dessa 

högst 50 %. För de mikrobiologiska parametrarna 

får den procentuella avvikelsen 

vara större. Dock får avvikelserna ej leda 

till så allvarliga störningar av beredningen 

att råvattnet kan innebära risker för dricksvattenkonsumenterna. 

62 

Ovanstående innebär alltså att överskridande 

av ett gränsvärde inte omedelbart 

behöver medföra krav på byte av vattentäkt. 

Visar dock ytterligare provtagning 

att överskridandet inte var tillfälligt måste 

åtgärder vidtagas. 

Orsaken till överskridande av riktvärde 

som inte är tillfällig bör utredas. Avvikelser 

från kvalitetskrav anses inte föreligga 

om överskridaren av rikt- och gränsvärden 

orsakats av extrema förhållanden som kan 

betraktas som naturkatastrof, t.ex. svåra 

översvämningar. 

Riktvärden i råvatten från ytvattenäkter är 

enligt Livsmedelsverket (1993) för E. coli 

500 st/100 ml samt 5000st/100 ml för koliforma 

bakterier. Några gränsvärden finns 

ej angivna för dessa parametrar.

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol Bilaga 3– Vattenkemi Svartån 

BILAGA 3 

Tabellerade resultat Svartån 

Vattenkemi 

63


Station: S1 Svanå Recipient: Svartån 

Typ av undersökning: Recipientvatten Stationsläge(RAK): X=662896, Y=153248 

Fårans bredd: 18 - 19 m Provtagningsperiod: 2009-01-20 -- 2009-12-10 

Bottendjup: 2,8 - 3,7 m Avrinningsområde: 61 (Norrström), biflöde 27 

Provtagningsdjup: 0,5 m Provtagare: K Hård, R Nygård 

OMGIVNINGSVARIABLER ANALYSRESULTAT 

Datum Luft- Vatten- Vatten- Vatten- Syr- Syrgas- pH Konduk- Alkatemp. 

temp. föring hastighet gas mättnad tivitet linitet 

o 

C 

o 

C Uppskatt. Uppskatt. m/s mg/l % mS/m mekv/l 

20-jan 0,5 0,6 Medel Sakta rinn. 13,7 98 7,0 9,50 0,50 

17-feb -6,5 0,3 Medel Is 14,2 98 6,9 10,4 0,56 

16-mar 2,0 1,5 Medel Sakta rinn. 14,1 101 7,2 10,2 0,58 

14-apr 8,0 7,8 Hög Måttl. rinn. 12,6 107 6,8 5,43 0,24 

20-maj 16,2 14,8 Medel Sakta rinn. 10,5 104 7,5 8,42 0,39 

10-jun 13,7 13,6 Medel Sakta rinn. 10,0 98 7,5 8,43 0,40 

17-jul 22,3 21,0 Medel Sakta rinn. 8,5 96 7,3 8,02 0,45 

20-aug 22,6 18,9 Medel Måttl. rinn. 8,9 96 7,5 7,91 0,51 

10-sep 15,0 16,4 Medel Sakta rinn. 10,6 107 7,4 8,17 0,46 

15-okt 4,0 3,2 Medel Sakta rinn. 13,4 99 7,4 8,14 0,43 

16-nov 7,0 3,8 Medel Sakta rinn. 13,5 104 7,5 9,63 0,48 

10-dec 3,0 2,5 Hög Sakta rinn. 13,7 100 7,2 8,60 0,42 

Statistik 2009 

Min -6,5 0,3 8,5 96 6,8 5,43 0,24 

Medel 9,0 8,7 12,0 101 7,3 8,57 0,45 

Max 22,6 21,0 14,2 107 7,5 10,4 0,58 

Vid medelvärdesberäkning har mindre-än-värden satts som halva värdet, d.v.s


Station: S1 Svanå Recipient: Svartån 





ANALYSRESULTAT 

Susp. TOC Färg Absorb. Kväve Nitrat+ Ammo- Övrigt Fosfor Fosfat- Datum 

ämnen ofilt. total nitrit nium kväve total fosfor 

mg/l mg/l mg/l Pt abs/5 cm mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l 


Station: S5 Forsby damm Recipient: Svartån 




Provtagningsdjup: 0,2- 0,3 m Provtagare: K Hård, R Nygård 




o 

C 

o 


20-jan 1,0 0,5 Medel Måttl. rinn. 13,5 96 7,0 10,4 0,55 

17-feb -6,0 0,2 Medel Is 13,2 90 7,0 12,0 0,65 

16-mar 2,0 0,6 Medel Sakta rinn. 12,6 87 7,2 12,4 0,66 



10-jun 13,8 13,4 Medel Sakta rinn. 9,2 89 7,3 10,6 0,57 

17-jul 21,9 19,7 Medel Sakta rinn. 7,0 76 7,2 8,80 0,49 

20-aug 21,8 18,5 Medel Måttl. rinn. 6,6 71 7,2 8,67 0,55 



16-nov 8,0 4,4 Medel Måttl. rinn. 12,8 100 7,4 13,3 0,68 

10-dec 3,0 2,6 Hög Måttl. rinn. 14,5 106 7,2 10,0 0,52 


Min -6,0 0,2 6,6 71 7,0 6,59 0,31 

Medel 9,8 8,4 11,1 91 7,2 10,3 0,56 

Max 21,9 19,7 14,5 106 7,5 13,3 0,68 



Station: S5 Forsby damm Recipient: Svartån 




Provtagningsdjup: 0,2- 0,3 m Provtagare: K Hård, R Nygård 


Susp. TOC Färg Absorb. Kväve Nitrat+ Ammo- Övrigt Datum 

ämnen ofilt. total nitrit nium kväve 

mg/l mg/l mg/l Pt abs/5 cm mg/l µg/l µg/l µg/l 


Station: S8 Turbinbron Recipient: Svartån 

Typ av undersökning: RecipientvaStationsläge(RAK): X=660993, Y=154178 

Fårans bredd: 18 m Provtagningsperiod: 2009-01-20 -- 2009-12-10 






o 

C 

o 


20-jan 0,0 0,7 Medel Is 13,8 100 7,1 11,7 0,59 

17-feb -3,5 0,3 Medel Is 14,6 100 7,4 13,0 0,69 

16-mar 3,0 0,9 Medel Is 14,2 99 7,4 16,1 0,73 



10-jun 13,9 12,9 Medel Näst. stilla 9,7 93 7,5 14,4 0,73 

17-jul 24,0 21,0 Hög Sakta rinn. 8,0 90 7,4 9,35 0,52 

20-aug 21,4 18,3 Medel Näst. stilla 8,7 93 7,5 8,98 0,56 



16-nov 8,0 4,6 Medel Sakta rinn. 13,4 104 7,5 14,0 0,70 

10-dec 4,0 3,1 Hög Sakta rinn. 14,2 105 7,4 10,8 0,55 


Min -3,5 0,3 8,0 90 7,1 7,3 0,33 

Medel 10,2 8,6 11,9 99 7,4 11,6 0,60 

Max 24,0 21,0 14,6 106 7,5 16,1 0,73 



Station: S8 Turbinbron Recipient: Svartån 

Typ av undersökning: RecipientvaStationsläge(RAK): X=660993, Y=154178 

Fårans bredd: 18 m Provtagningsperiod: 2009-01-20 -- 2009-12-10 




Susp. TOC Färg Absorb. Kväve Nitrat+ Ammo- Övrigt Fosfor Fosfat- Kisel Datum 

ämnen ofilt. total nitrit nium kväve total fosfor 

mg/l mg/l mg/l Pt abs/5 cm mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l 

6,2 22 180 0,644 1,1 130 69 901 53 20 6,6 20-jan 


70

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol Bilaga 4– Västeråsfjärden 

BILAGA 4 

Tabellerade resultat Västeråsfjärden 

Vattenkemi 

Syreprofiler 

71


Station: Västeråsfjärden VF 6 Stationsbeteckning: Västra holmen 

Typ av undersökning: Recipientvatten Stationsläge(RN): X=660685, Y=154245 

Bottendjup: 15,0 - 16,5 m Provtagningsperiod: 2009-02-23 -- 2009-10-14 

Djup: 0,5 m Avrinningsområde: 61 (Norrström) 


Datum Luft- Vind- Vind- Mol- Sjö- Sikt- Syre Syre Vattentemp. 

rikt. hast. nighet gång djup (fält) mättnad temp. 

o 

C 

o 

m/s m mg/l % 

o 

C 

23-feb -1,5 Vxl 0 8 Is - 12,4 86 0,4 

16-mar 2,1 260 6 8 Is 1,1 12,2 85 0,9 

20-maj 11,5 150 1 0 0 1,0 12,0 111 12,3 

10-jun 14,0 50 2 8 1 0,9 10,2 100 13,6 

03-jul 22,0 280 3 till 5 3 1 1,8 8,3 97 23,4 

27-jul 18,5 180 3 7 1 1,1 8,7 95 19,1 

03-aug 21,7 190 3 4 1 1,1 10,5 117 20,4 

31-aug 16,2 220 12 8 3 1,0 9,4 99 17,8 

14-sep 15,3 20 4 1 2 1,1 9,5 95 16,1 

14-okt 3,1 20 10 7 3 1,1 10,6 89 8,3 


Min -1,5 20 0 0 0 0,9 8,3 85 0,4 

Medel 12,3 152 5 5 2 1,1 10,4 97 13,2 

Max 22,0 280 12 8 3 1,8 12,4 117 23,4 

Djup: 0,5 ovan botten 




o C 

o 

m/s m mg/l % 

23-feb 10,0 73 3,0 

16-mar 8,6 64 3,3 

20-maj 9,6 86 10,9 

10-jun 9,3 89 13,4 

03-jul 7,9 79 14,6 

27-jul 0,9 9 16,9 

03-aug 5,1 55 18,9 

31-aug 9,2 97 17,5 

14-sep 9,3 93 16,1 

14-okt 10,7 89 7,8 


Min 0,9 9 3,0 

Medel 8,1 73 12,2 

Max 10,7 97 18,9 

Noteringar 

72 

o C


Station: Västeråsfjärden VF 6 Stationsbeteckning: Västra holmen 





pH Kond. Alkal- Turb- TOC Färg Absorb. Kväve Nitrat Ammo- Fosfor Fosfat Datum 

initet iditet ofilt. total nium total 

mS/m mekv/l FNU mg/l mg/l Pt abs/5 cm mg/l mg/l mg/l µg/l µg/l 

7,6 14,5 0,62 17 21 130 0,435 1,2 0,75 0,028 58 24 23-feb 

7,3 13,1 0,48 22 12 130 0,418 1,0 0,44


Station: Västeråsfjärden VF 11 Stationsbeteckning: Fulleröfjärden 





Datum Luft- Vind- Vind- Mol- Sjö- Sikt- Syre Syre Vatten- Klorotemp. 

rikt. hast. nighet gång djup (fält) mättnad temp. fyll 

o 

C 

o 

m/s m mg/l % 

o 

C µg/l 

23-feb -1,5 Vxl 0 8 Is - 12,4 86 0,5 

16-mar 2,6 260 4 8 Is 1,2 12,0 85 0,9 

20-maj 11,5 150 2 0 1 1,1 11,3 104 11,7 10 

10-jun 14,1 50 2 8 1 1,0 9,9 97 13,3 

03-jul 22,0 280 3 till 5 3 1 1,9 9,1 107 23,5 

27-jul 17,5 180 3 8 1 1,2 8,9 97 18,8 16 

03-aug 21,8 140 5 3 2 1,3 9,7 106 20,0 

31-aug 15,9 220 6 8 2 1,1 9,5 100 17,7 19 

14-sep 15,3 30 5 1 2 1,3 9,1 92 16,4 

14-okt 3,0 30 12 7 3 1,2 10,7 90 8,3 11 


Min -1,5 30 0 0 1 1,0 8,9 85 0,5 10 

Medel 12,2 149 4 5 2 1,3 10,3 96 13,1 14 

Max 22,0 280 12 8 3 1,9 12,4 107 23,5 19 

Djup: 0,5 ovan botten 




o C 

o 

m/s m mg/l % 

23-feb 8,0 59 2,8 

16-mar 9,3 68 2,6 

20-maj 10,0 90 10,8 

10-jun 8,9 85 13,2 

03-jul 8,9 87 14,5 

27-jul 1,2 14 16,6 

03-aug 2,4 24 17,8 

31-aug 8,8 92 17,5 

14-sep 8,9 90 16,3 

14-okt 10,9 91 7,9 


Min 1,2 14 2,6 

Medel 7,7 70 12,0 

Max 10,9 92 17,8 

Noteringar 

74 

o C


Station: Västeråsfjärden VF 11 Stationsbeteckning: Fulleröfjärden 





pH Kond. Alkal- Turb- TOC Färg Absorb. Kväve Nitrat Ammo- Fosfor Fosfat Datum 

initet iditet ofilt. total nium total 

mS/m mekv/l FNU mg/l mg/l Pt abs/5 cm mg/l mg/l mg/l µg/l µg/l 

7,5 11,9 0,42 26 14 140 0,432 1,0 0,73


Station: Västeråsfjärden VF 16 

Typ av undersökning: Recipientvatten 

Bottendjup: 16,0 - 17,0 m 

Djup: 0,5 m 

Stationsläge(RN): X=659865, Y=154240 

Provtagningsperiod: 2009-05-20 -- 2009-10-14 


Datum Luft- Vind- Vind- Mol- Sjö- Sikt- Vatten- Klorotemp. 

rikt. hast. nighet gång djup temp. fyll 

o 

C 

o 

m/s m 

o 

C µg/l 

20-maj 12,4 150 1 0 0 1,3 12,5 14 

27-jul 16,0 180 3 7 1 1,6 18,2 17 

31-aug 17,3 240 8 7 3 1,2 18,1 5,8 

14-okt 2,9 40 10 4 3 1,1 9,5 40 


Min 2,9 1,1 9,5 5,8 

Medel 12,2 1,3 14,6 19 

Max 17,3 1,6 18,2 40 

Avrinningsområde: 61 (Norrström) 

Stationsbeteckning: Blacken 

Station: Västeråsfjärden VF 16 Stationsbeteckning: Blacken 


Bottendjup: 25,0 m Provtagningsperiod: 2009-08-25 



Datum Sikt- Syre Vatten- Kloro- pH Kond. Alkal- TOC Absorb. Absorb. Kväve Nitrat Ammo- Fosfor Fosfat 

djup (fält) temp. fyll initet ofilt. filt. total nium total 

m mg/l 

o 

C µg/l mS/m mekv/l mg/l abs/5 cm abs/5 cm µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l 

25-aug 2,0 (-) 18,4 13,7 7,5 11,2 0,47 11 0,193 0,108 560 128 9 30 5 

76


Station: Västra holmen Vf 6 

2009-02-23 2009-03-16 2009-05-20 

Djup Temp Syre Djup Temp Syre Djup Temp Syre 

0,5 0,4 12,4 0,5 0,9 12,2 0,5 12,3 12,0 

2,5 0,9 12,2 2,5 1,0 11,5 2,5 12,0 11,4 

4,5 1,0 11,8 4,5 1,2 11,3 4,5 11,9 11,2 

6,5 1,1 11,9 6,5 1,3 11,1 6,5 11,8 11,3 

8,5 1,4 11,5 8,5 1,7 9,8 8,5 11,6 10,8 

10,5 1,8 10,7 10,5 2,2 9,1 10,5 11,1 10,6 

12,5 2,6 10,2 12,5 2,7 8,8 12,5 11,0 10,3 

14,5 3,0 10,0 15,0 3,3 8,6 14,5 10,9 9,8 

15,0 3,0 10,0 16,0 10,9 9,6 



0,5 13,6 10,2 0,5 23,4 8,3 0,5 19,1 8,7 

2,5 13,7 9,7 2,5 21,2 8,3 2,5 19,1 8,6 

4,5 13,6 9,6 4,5 17,2 8,3 4,5 19,1 8,4 

6,5 13,6 9,6 6,5 15,4 8,3 6,5 19,1 8,4 

8,5 13,5 9,6 8,5 14,6 8,4 8,5 18,7 8,0 

10,5 13,5 9,5 10,5 14,5 8,2 10,5 18,4 7,5 

12,5 13,5 9,3 12,5 14,5 7,9 12,5 17,9 5,0 

14,5 13,4 9,3 14,5 14,6 7,9 14,5 17,5 3,3 

15,5 13,4 9,3 15,5 16,9 0,9 

2009-08-03 2009-08-31 

Djup Temp Syre Djup Temp Syre 2009-09-14 

0,5 20,4 10,5 0,5 17,8 9,4 Djup Temp Syre 

2,5 19,6 9,5 2,5 17,8 9,5 0,5 16,1 9,5 

4,5 19,3 8,7 4,5 17,7 9,5 2,5 16,1 9,4 

6,5 19,1 8,3 6,5 17,7 9,4 4,5 16,1 9,4 

8,5 19,1 8,7 8,5 17,7 9,4 6,5 16,1 9,3 

10,5 19,1 8,7 10,5 17,7 9,3 8,5 16,1 9,3 

12,5 19,0 7,7 12,5 17,6 9,3 10,5 16,1 9,3 

14,5 19,0 6,3 14,5 17,6 9,3 12,5 16,1 9,3 

15,5 18,9 5,1 15,5 17,5 9,2 14,5 16,1 9,3 

15,5 16,1 9,3 

2009-10-14 

Djup Temp Syre 

0,5 8,3 10,6 

2,5 8,2 10,6 

4,5 8,2 10,6 

6,5 8,2 10,6 

8,5 8,1 10,6 

10,5 8,0 10,7 

12,5 8,0 10,7 

14,5 7,8 10,7 

15,5 7,8 10,7 

77


Station: Västra holmen Vf 6 

0 4 8 12 16 

0 

o 

C 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 


Temp 

Syre 

0 4 8 12 16 20 24 o 

C 

0 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 


Temp 

Syre 

0 4 8 12 16 

0 

o 

C 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 


Temp 

Syre 

0 5 10 15 20 25 

0 

o 

C mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 


Temp 

0 4 8 12 16 20 24 

0 4 8 12 16 20 24 

oC 

0 

mg/l mg/l 

0 

4 

8 

12 

16 

m 


o C 

Temp 

Syre 

4 

8 

12 

16 

0 

4 

8 

12 

16 

m 


Syre 

Temp 

Syre 

0 4 8 12 16 

Temp 

Syre 

78 


o C mg/l 

0 4 8 12 16 

o 

0 

C 

mg/l 

Temp 

4 

8 

12 

16 

m 

Syre 


0 4 8 12 16 20 

o 

0 

C 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 


Temp 

Syre 

0 4 8 12 16 20 24 

o 

0 

C 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 


Temp 

Syre


Station: Fulleröfjärden Vf 11 



0,5 0,5 12,4 0,5 0,9 12,0 0,5 11,7 11,3 

2,5 0,9 12 2,5 1,1 11,6 2,5 11,5 11,0 

4,5 1,0 11,5 4,5 1,2 11,3 4,5 11,4 10,8 

6,5 1,3 11 6,5 1,4 11,0 6,5 11,3 10,8 

8,5 1,6 10,2 8,5 1,6 10,6 8,5 11,3 10,8 

10,5 1,9 9,3 10,5 1,8 9,9 10,5 11,2 10,7 

12,5 2,6 8,3 12,5 2,6 9,3 12,5 11,1 10,5 

14 2,8 8 13,5 2,6 9,3 14,5 10,8 10,0 



0,5 13,3 9,9 0,5 23,5 9,1 0,5 18,8 8,9 

2,5 13,4 9,6 2,5 22,9 9,2 2,5 18,8 8,9 

4,5 13,3 9,4 4,5 15,7 10,0 4,5 18,7 8,8 

6,5 13,3 9,3 6,5 14,6 10,1 6,5 18,6 8,9 

8,5 13,3 9,3 8,5 14,5 10,2 8,5 18,4 8,6 

10,5 13,2 9,2 10,5 14,5 10,2 10,5 17,9 6,3 

12,5 13,2 9,1 12,5 14,5 9,7 12,5 17,6 4,7 

14,5 13,2 8,9 14,0 14,5 8,9 14,5 16,9 1,9 

15,0 16,6 1,2 

2009-08-03 2009-08-31 

Djup Temp Syre Djup Temp Syre 2009-09-14 

0,5 20,0 9,7 0,5 17,7 9,5 Djup Temp Syre 

2,5 19,0 8,7 2,5 17,7 9,5 0,5 16,4 9,1 

4,5 19,0 8,8 4,5 17,7 9,5 2,5 16,4 9,1 

6,5 18,8 8,7 6,5 17,7 9,4 4,5 16,4 9,1 

8,5 18,8 8,7 8,5 17,6 9,3 6,5 16,3 9,1 

10,5 18,7 8,0 10,5 17,6 9,2 8,5 16,3 9,0 

12,5 18,4 7,7 12,5 17,6 8,8 10,5 16,3 9,0 

14,0 17,8 2,4 14,5 17,5 8,8 12,5 16,3 8,9 

14 16,3 8,9 


Djup Temp Syre 

0,5 8,3 10,7 

2,5 8,3 10,7 

4,5 8,3 10,7 

6,5 8,2 10,9 

8,5 8,1 10,9 

10,5 8,1 10,9 

12,5 8,0 10,9 

14,0 7,9 10,9 

79


Station: Fulleröfjärden Vf 11 

4 

8 

12 

16 

m 


0 4 8 12 16 

0 

o 

C 

mg/l 

Temp 

Syre 

0 5 10 15 20 25 

o 

0 

C 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 


Temp 

Syre 

0,0 4,0 8,0 12,0 16,0 20,0 24,0 

o 

0 

C 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 


Temp 

Syre 

0 

4 

8 

12 

16 

m 

0 4 8 12 16 

4 

8 

12 

16 



Temp 

Syre 

o C 

mg/l 

0 4 8 12 16 20 24 

o 

0 

C 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 


Temp 

Syre 

0 4 8 12 16 20 24 

0 

o 

C 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

m 

0 4 8 12 16 20 

o 

0 

C 

mg/l 

80 


Temp 

Syre 

0 4 8 12 16 

0 

o 

C 

mg/l 

4 

8 

12 

16 

4 

8 

12 

16 

Temp 

m 

m 



Temp 

Syre 

Temp 

Syre 

0 4 8 12 16 20 

0 

o 

C 

mg/l 

0 4 8 12 16 20 

0 

4 

8 

12 

16 

m 


o C 

mg/l 

Temp 

Syre

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol Bilaga 5 – Ämnestransporter 

BILAGA 5 

Tabellerade resultat - ämnestransporter & vattenföring 

81


MÅNADSMEDELFLÖDE (m 3 /s) år 2009 

S1 S5 S8 

Svanå Forsby damm Turbinbron 

Januari 6,26 6,41 6,82 

Februari 3,60 2,82 3,00 

Mars 2,05 4,11 4,38 

April 11,4 14,4 15,3 

Maj 3,57 4,78 5,08 

Juni 3,81 3,69 3,92 

Juli 12,7 9,09 9,67 

Augusti 6,75 6,73 7,16 

September 6,00 3,70 3,93 

Oktober 4,34 3,40 3,62 

November 6,13 6,71 7,14 

December 8,40 9,24 9,83 

Totalt 75,1 75,1 79,9 

Min 2,05 2,82 3,00 

Medel 6,26 6,26 6,66 

Max 12,7 14,4 15,3 

m 

20 

3 /s 

15 

10 

5 

0 

S1 Svanå 

S5 Forsby damm 

S8 Turbinbron 


TRANSPORT ORGANISKA ÄMNEN TOC (ton) år 2009 

S1 S5 S8 


Januari 399 415 399 

Februari 194 152 141 

Mars 107 185 184 

April 385 547 538 

Maj 163 208 197 

Juni 185 165 160 

Juli 665 511 545 

Augusti 418 408 446 

September 354 227 235 

Oktober 206 173 187 

November 295 374 407 

December 461 573 533 

Totalt 3833 3936 3969 

Min 107 152 141 

Medel 319 328 331 

Max 665 573 545 

82


TRANSPORT TOTALFOSFOR (ton) år 2009 

S1 S5 S8 


Januari 0,91 0,94 1,0 

Februari 0,44 0,37 0,40 

Mars 0,31 0,74 0,91 

April 1,7 2,3 2,7 

Maj 0,51 0,67 0,77 

Juni 0,53 0,59 0,73 

Juli 2,0 1,8 2,2 

Augusti 1,1 1,0 1,3 

September 0,97 0,71 0,96 

Oktober 0,51 0,86 1,0 

November 0,86 4,1 3,0 

December 1,3 2,3 2,4 

Totalt 11 16 17 

Min 0,31 0,37 0,40 

Medel 0,93 1,4 1,4 

Max 2,0 4,1 3,0 

TRANSPORT SUSPENDERADE ÄMNEN (ton) år 2009 

S1 S5 S8 


Januari 42 43 95 

Februari 22 19 27 

Mars 18 61 88 

April 184 259 319 

Maj 65 92 104 

Juni 63 81 91 

Juli 278 302 402 

Augusti 118 142 172 


Oktober 32 48 49 

November 57 268 259 

December 145 254 266 

Totalt 1096 1627 1938 

Min 17,7 18,7 26,6 

Medel 91 136 161 

Max 278 302 402 

TRANSPORT TOTALKVÄVE (ton) år 2009 

S1 S5 S8 



Februari 9,3 8,1 9,2 

Mars 5,2 13 15 

April 29 41 44 

Maj 9,7 13 14 

Juni 8,7 9,7 10 

Juli 33 27 28 

Augusti 20 20 20 




December 24 35 39 

Totalt 208 248 270 

Min 5,2 8,1 9,2 

Medel 17 21 22 

Max 33 41 44 

83


ton/mån 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

ton/mån 

400 

300 

200 

100 

0 

Transport totalfosfor 2009 

Svanå S1 

Forsby damm S5 

Turbinbron S8 


Transport suspenderade ämnen 2009 

Svanå S1 


Turbinbron S8 

J F M A M J J A S O N 

ton/mån Transport totalkväve 2009 

Svanå S1 

50 

40 

30 

20 

10 

0 


84 


Turbinbron S8 

D


TRANSPORT ÖVRIGT KVÄVE (ton) år 2009 

S1 S5 S8 



Februari 8,0 6,0 6,7 

Mars 4,3 8,8 7,0 

April 22 29 21 

Maj 8,7 10 10 

Juni 8,2 8 7,9 

Juli 33 25 25 



Oktober 12 9,6 9,9 



Totalt 181 196 169 

Min 4,3 6,0 6,7 

Medel 15 16 14 

Max 33 30 25 

TRANSPORT AMMONIUMKVÄVE (ton) år 2009 

S1 S5 S8 


Januari 0,33 1,2 1,2 

Februari 0,32 1,0 1,0 

Mars 0,22 2,0 1,9 

April 0,57 2,6 2,7 

Maj 0,32 1,1 0,97 

Juni 0,35 0,72 0,92 

Juli 0,74 1,1 0,97 

Augusti 0,67 0,85 0,63 

September 1,2 0,48 0,30 

Oktober 0,45 0,69 0,40 

November 0,80 0,88 1,1 

December 0,45 1,1 1,1 

Totalt 6,4 14 13 

Min 0,22 0,48 0,30 

Medel 0,53 1,1 1,1 

Max 1,2 2,6 2,7 

TRANSPORT NITRAT+NITRITKVÄVE (ton) år 2009 

S1 S5 S8 


Januari 1,9 4,3 5,0 

Februari 0,91 1,0 1,4 

Mars 0,67 2,2 5,9 

April 6,4 9,4 21 

Maj 0,61 1,3 2,8 

Juni 0,14 0,64 1,6 

Juli 0,20 1,0 1,8 

Augusti 0,18 0,93 1,4 

September 1,0 1,5 1,9 

Oktober 1,3 2,6 4,9 

November 3,2 6,9 23 

December 4,2 6,3 17 

Totalt 21 38 88 

Min 0,14 0,64 1,4 

Medel 1,7 3,2 7,3 

Max 6,4 9,4 23 

85


ton/mån 

40 

30 

20 

10 

0 

ton/mån 

3,0 

2,5 

2,0 

1,5 

1,0 

0,5 

0,0 

Transport övrigt kväve 2009 

Svanå S1 


Turbinbron S8 


Transport ammoniumkväve 2009 

Svanå S1 


Turbinbron S8 


ton/mån 

30 

Transport nitrat+nitritkväve 2009 Svanå S1 


25 

20 

15 

10 

5 

0 

Turbinbron S8 


86


TRANSPORT KISEL (ton) år 2009 

S1 S5 S8 


Januari 106 112 121 


Mars 34 70 78 

April 141 191 220 

Maj 22 34 39 

Juni 11 18 21 

Juli 66 67 79 





December 130 170 184 

Totalt 775 1051 1150 

Min 11 18 21 

Medel 65 88 96 

Max 141 191 220 

TRANSPORT TOTALKROM (kg) år 2009 

S1 S5 S8 



Februari 7,6 5,5 5,9 

Mars 5,0 10 11 

April 25 33 37 

Maj 5,0 7,8 8,4 

Juni 4,6 6,4 6,6 

Juli 22 25 26 


September 9,6 9,3 12 

Oktober 7,8 17 19 



Totalt 165 269 273 

Min 4,6 5,5 5,9 

Medel 14 22 23 

Max 33 71 63 

TRANSPORT BLY (kg) år 2009 

S1 S5 S8 



Februari 4,9 3,9 4,9 

Mars 3,2 6,9 11 

April 20 26 36 

Maj 5,6 8,8 10 

Juni 5,8 7,9 9,1 

Juli 22 26 34 

Augusti 8,5 13 16 

September 11 8,9 12 

Oktober 8,9 15 16 



Totalt 140 240 271 

Min 3,2 3,9 4,9 

Medel 12 20 23 

Max 25 68 60 

87


TRANSPORT ARSENIK (kg) år 2009 

S1 S5 S8 


Januari 8,9 9,1 9,9 

Februari 4,8 3,7 4,1 

Mars 3,1 6,0 6,9 

April 12 16 18 

Maj 4,5 6,5 6,6 

Juni 5,7 6,3 7,1 

Juli 25 21 24 


September 13 8,2 9,2 

Oktober 7,9 7,6 7,8 



Totalt 128 140 152 

Min 3,1 3,7 4,1 

Medel 11 12 13 

Max 25 21 24 

TRANSPORT ZINK (kg) år 2009 

S1 S5 S8 


Januari 118 128 156 


Mars 25 66 106 

April 145 215 278 

Maj 29 54 63 

Juni 19 54 76 

Juli 74 231 178 

Augusti 231 133 90 


Oktober 145 83 78 


December 161 248 265 

Totalt 2590 1829 1705 

Min 19 45 51 

Medel 216 152 142 

Max 1527 314 311 

TRANSPORT NICKEL (kg) år 2009 

S1 S5 S8 




Mars 11 21 27 

April 45 65 77 

Maj 19 30 29 

Juni 16 18 20 

Juli 61 52 57 






Totalt 368 451 489 

Min 11 14 15 

Medel 31 38 41 

Max 61 75 77 

88


TRANSPORT KVICKSILVER (g) år 2009 

S1 S5 S8 




Mars 14 28 29 

April 73 93 99 

Maj 24 32 34 

Juni 24 24 25 

Juli 85 61 65 






Totalt 495 607 663 

Min 14 17 18 

Medel 41 51 55 

Max 85 116 126 

TRANSPORT KOPPAR (kg) år 2009 

S1 S5 S8 




Mars 14 37 40 

April 51 104 121 

Maj 17 34 40 

Juni 16 26 37 

Juli 53 70 92 






Totalt 384 633 740 

Min 14 22 20 

Medel 32 53 62 

Max 54 106 121 

TRANSPORT KADMIUM (kg) år 2009 

S1 S5 S8 


Januari 0,61 0,64 0,65 

Februari 0,26 0,21 0,22 

Mars 0,13 0,28 0,40 

April 0,60 0,82 1,0 

Maj 0,10 0,17 0,27 

Juni 0,058 0,12 0,19 

Juli 0,34 0,50 0,60 

Augusti 0,12 0,25 0,29 

September 0,077 0,053 0,14 

Oktober 0,058 0,10 0,17 

November 0,15 0,67 0,73 

December 0,56 0,74 0,93 

Totalt 3,1 4,6 5,6 

Min 0,058 0,053 0,14 

Medel 0,25 0,38 0,47 

Max 0,61 0,82 1,0 

89


AREALSPECIFIKA FÖRLUSTER år 2009 

Transport Tillr.område Arealspecifik förlust 

P N areal P 

N 

Station ton/år ton/år km2 kg/ha*år kg/ha*år 

S1 Svanå 11 208 541,5 0,21 3,8 

S5 Forsby damm 16 248 727,2 0,23 3,4 

S8 Turbinbron 17 270 774,0 0,22 3,5 

90

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol Bilaga 6 – Diagram Svartån 

BILAGA 6 

Diagram Svartån 1996-2009 

91


Diagrammen i bilagan visar årsmedelvärden av respektive parameter (staplar) och treårsmedelvärde 

(linje) i diagram för perioden. 

Fosfor (µg/l) 

120 

90 

60 

30 

0 

1996 

1997 

TOC (mg/l) 

30 

20 

10 

0 

1996 

1997 


240 

180 

120 

60 

0 

1996 

1997 

1998 

1998 

1998 

1999 

1999 

1999 

2000 

2000 

2000 

2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

0,5 

0,4 

0,3 

0,2 

0,1 

0,0 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

Alkalinitet (årsmin) 

1996 

1997 

1998 

2008 

2008 

2008 

1999 

SVARTÅN 




2000 

S1. Svanå 

2001 

2002 

92 


2400 

2000 

1600 

1200 

800 

400 

0 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

Syrgas 0,5 m djup (årsmin) 

10 

7,2 

7,0 

6,8 

6,6 

6,4 

8 

6 

4 

2 

0 

2003 

1996 

1997 

1998 

1999 

pH-värde (årsmin) 

1996 

2004 

1997 

2005 

1998 

2006 

1999 

2007 

2000 

2000 

2008 

2001 

2001 

2001 


2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

2008 

2008 

2008 





Arsenik (µg/l) 

1,0 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

0,0 

1999 

Bly (µg/l) 

2,5 

2,0 

1,5 

1,0 

0,5 

0,0 

Kisel (mg/l) 

8 

6 

4 

2 

0 

1999 

2000 

Krom (µg/l) 

1,6 

1,2 

0,8 

0,4 

0,0 

1999 

1999 

2000 

2000 

2000 

2001 

2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

2007 

2008 

S1. Svanå 

2008 

2008 

2008 





93 

Koppar (µg/l) 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

0,0 

Nickel (µg/l) 

3 

2 

1 

0 

1999 

2000 

Kadmium (µg/l) 

0,05 

0,04 

0,03 

0,02 

0,01 

0,00 

1999 

1999 

Zink (µg/l) 

16 

12 

8 

4 

0 

1999 

2000 

2000 

2000 

2001 

2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

2007 

2008 

2008 

2008 

2008 







120 

90 

60 

30 

0 

1996 

TOC (mg/l) 

30 

20 

10 

0 

1996 

1997 

1997 

1998 

1998 

1999 

1999 

2000 

2000 

2001 

2001 

Alkalinitet, årsmin (mekv/l) 

0,7 

0,6 

0,5 

0,4 

0,3 

0,2 

0,1 

0,0 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

2001 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2005 

2005 

2006 

2006 


240 

180 

120 

60 

0 

2004 

1996 

2005 

1997 

2006 

2007 

2007 

1998 

2007 

S5. Forsby damm 

2008 

2008 

1999 

2008 



2000 


2001 

2002 

94 

2003 


2400 

2000 

1600 

1200 

10 

800 

400 

0 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

Syrgas, 0,5 m djup (årsmin) 

8 

6 

4 

2 

0 

2004 

1996 

2005 

1997 

2006 

1998 

2007 

1999 


7,4 

7,2 

7,0 

6,8 

6,6 

1996 

1997 

1998 

1999 

2008 

2000 

2000 


2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

2008 

2008 

2008 






4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

0,0 

Kisel (mg/l) 

8 

6 

4 

2 

0 

1999 

2000 

Krom (µg/l) 

1,6 

1,2 

0,8 

0,4 

0,0 

1999 

Bly (µg/l) 

2,5 

2,0 

1,5 

1,0 

0,5 

0,0 

1999 

1999 

2000 

2000 

2000 

2001 

2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

2007 

2008 

2008 

2008 

2008 

S5. Forsby damm 





95 


1,0 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

0,0 

1999 

2000 


3 

2 

1 

0 

1999 

2000 

2001 


0,05 

0,04 

0,03 

0,02 

0,01 

0,00 

1999 

Zink (µg/l) 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1999 

2000 

2000 

2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

2007 

2008 

2008 

2008 

2008 







120 

90 

60 

30 

0 

1996 

TOC (mg/l) 

30 

20 

10 

0 

1996 

1997 

1997 

1998 

1998 

1999 

1999 

2000 

2000 

2001 

Alkalinitet, årsmin (mekv/l) 

0,7 

0,6 

0,5 

0,4 

0,3 

0,2 

0,1 

0,0 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2006 

2006 

2007 


240 

180 

120 

60 

2005 

0 

2006 

1996 

2007 

1997 

2007 

1998 

2008 

2008 

2008 

1999 




2000 

S8. Turbinbron 

96 

2001 

2002 


2400 

2000 

1600 

1200 

800 

400 

0 

1996 

1997 

1998 

1999 

2000 

Syrgas 0,5 m djup (årsmin) 

10 

2003 

8 

6 

4 

2 

0 

2004 

1996 

2005 

1997 

2006 

1998 


7,6 

7,4 

7,2 

7,0 

6,8 

6,6 

1996 

1997 

1998 

2007 

1999 

1999 

2008 

2000 

2000 


2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

2008 

2008 

2008 






1,0 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

0,0 

1999 

Bly (µg/l) 

2,5 

2,0 

1,5 

1,0 

0,5 

0,0 

Kisel (mg/l) 

8 

6 

4 

2 

0 

1999 

2000 

Krom (µg/l) 

1,6 

1,2 

0,8 

0,4 

0,0 

1999 

1999 

2000 

2000 

2000 

2001 

2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

2007 

2008 

2008 

2008 

2008 

S8. Turbinbron 





97 


5,0 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

0,0 


3 

2 

1 

0 

1999 

2000 


0,05 

0,04 

0,03 

0,02 

0,01 

0,00 

1999 

1999 

Zink (µg/l) 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1999 

2000 

2000 

2000 

2001 

2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

2002 

2003 

2003 

2003 

2003 

2004 

2004 

2004 

2004 

2005 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007 

2007 

2008 

2008 

2008 

2008 






98

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol Bilaga 7 – Växtplankton 

BILAGA 7 

Växtplankton – sammanställning av resultat, 

fältprotokoll och artlistor 

99


VF11. Mälaren, Fulleröfjärden År: 

Djup slättsjö Nivå: 0-2 m Koordinat: 


660350/154285 

Naturvårdsverkets kriterier Värde Bedömning Avvikelse 

Totalbiomassa i aug (mg/l) 2,27 Måttligt stor biomassa Stor 

Vattenblommande blågrönalger i aug (mg/l) 0,77 Liten biomassa Liten 

Potentiellt toxinbildande alger (antal släkten) 4 Måttligt antal Ingen eller obetydlig 

Gonyostomum semen i aug (mg/l) 0,00 Mycket liten biomassa Ingen eller obetydlig 

Biomassa av kiselalger i april/maj (mg/l) 1,37 Måttligt stor biomassa Liten 

Säsongsmedelbiomassa maj-okt (mg/l) 1,80 Måttligt stor biomassa Stor 

Årets resultat 

(mg/l) 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

0,0 

Jämförelse med tidigare undersökningar 

År 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 

Näringstillstånd D E E D D D D D D D 

Kommentar 

Övriga Kiselalger 

Guldalger Pansarflagellater 

Rekylalger Blågrönalger 

maj juli aug okt 

Biomassa (mg/l) 

20,0 

15,0 

10,0 

5,0 

0,0 

54 & 53 mg/l 

Biomassa (mg/l) Antal taxa 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

0,0 

00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 


Totalt (aug) 

Blågrönalger (aug) 

Fulleröfjärdens växtplankton dominerades av kiselalger i släktet Aulocoseira under hela säsongen. I juli och augusti 

var andelen blågrönalger en tredjedel av den totala biomassan. Mängden besvärsbildande alger var liten både med 

avseende på cyanobakterier (blågrönalger) och nålflagellaten Gonyostomum semen. Det förekom betydligt fler arter 

som indikerar näringsrika förhållanden än som indikerar näringsfattiga förhållanden under hela säsongen. 

Utifrån årets och tidigare års resultat blir bedömningen näringsrika (eutrofa) förhållanden. Bedömningen är ett 

gränsfall till måttligt näringsrika förhållanden. Återkommande toppar av måttligt stor biomassa av blågrönalger och 

måttligt stor total biomassa samt hög andel arter som indikerar näringsrika förhållanden motiverar bedömningen. 

Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedöms påverkan som stark. Risken för långvariga algblomningar av potentiellt 

toxiska alger bedöms som mycket stor. 

100 

75 

50 

25 

0 

Säsongsmedel (maj-okt) 

Förklaring: 

A = Mycket näringsfattigt 

B = Näringsfattig 

C = Måttligt näringsrikt 

D = Näringsrikt 

E = Mycket näringsrikt


VF16. Mälaren, Blacken År: 

Djup slättsjö Nivå: 0-2 m Koordinat: 


659865/154240 

Naturvårdsverkets kriterier Värde Bedömning Avvikelse 

Totalbiomassa i aug (mg/l) 0,50 Liten biomassa Ingen eller obetydlig 

Vattenblommande blågrönalger i aug (mg/l) 0,09 Mycket liten biomassa Ingen eller obetydlig 

Potentiellt toxinbildande alger (antal släkten) 5 Stort/mkt stort antal Tydlig 

Gonyostomum semen i aug (mg/l) 0,00 Mycket liten biomassa Ingen eller obetydlig 

Biomassa av kiselalger i april/maj (mg/l) 0,96 Måttligt stor biomassa Ingen eller obetydlig 

Säsongsmedelbiomassa maj-okt (mg/l) 0,42 Mycket liten biomassa Ingen eller obetydlig 

Årets resultat 

(mg/l) 

2,0 

1,5 

1,0 

0,5 

0,0 

År 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 

Näringstillstånd D D D D D D D D D D 

Kommentar 

Övriga Kiselalger 

Guldalger Pansarflagellater 

Rekylalger Blågrönalger 


Jämförelse med tidigare undersökningar 

Biomassa (mg/l) 

5,0 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

0,0 

Biomassa (mg/l) Antal taxa 

1,5 

1,0 

0,5 

0,0 

00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 


Totalt (aug) 

Blågrönalger (aug) 

Blackens växtplankton dominerades av kiselalger i släktet Aulocoseira under hela perioden. Andelen blågrönalger 

(cyanobakterier) var som högst i augusti då de utgjorde en femtedel av den totala biomassan. Mängden 

besvärsbildande alger var mycket liten både med avseende på cyanobakterier (blågrönalger) och nålflagellaten 

Gonyostomum semen. Påträffade släkten bland blågrönalger var Plankthotrix, Anabaena, Aphanizomenon, 

Microcystis och Woronichinia. Samtliga arter kan betraktas som potentiellt toxiska. Det förekom betydligt fler arter 

som indikerar näringsrika förhållanden än som indikerar näringsfattiga förhållanden under hela säsongen förutom i 

maj då andelen som indikerar näringsfattiga förhållanden var större. 

Utifrån årets och tidigare års resultat blir bedömningen näringsrika (eutrofa) förhållanden. Bedömningen är ett 

gränsfall till måttligt näringsrika förhållanden. Återkommande toppar av måttligt stor biomassa av blågrönalger och 

måttligt stor total biomassa samt hög andel arter som indikerar näringsrika förhållanden motiverar bedömningen. 

Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedöms påverkan som stark. Risken för långvariga algblomningar av potentiellt 

toxiska alger bedöms som mycket stor. 

101 

75 

50 

25 

0 

Säsongsmedel (maj-okt) 

Förklaring: 

A = Mycket näringsfattigt 

B = Näringsfattig 

C = Måttligt näringsrikt 

D = Näringsrikt 

E = Mycket näringsrikt


VF11. Mälaren, Fulleröfjärden 

Vattenområdesuppgifter Län: 19 Västmanland 

Sjö/vattendrag: Mälaren Kommun: Västerås 

Lokalnummer: VF11 Top. karta: - 

Lokalnamn: Fulleröfjärden Vattenkoordinater: 658080 / 162871 

Huvudflodområde: 61 Norrström Lokalkoordinater: 660350 / 154285 

Provtagningsuppgifter Provtagare: Reijo Nygård 

Datum: 2009-05-20 

Organisation: Alcontrol Linköping 

Tid på dygnet: - 

Syfte: Recipientkontroll 

Lokaluppgifter 0,5 m 5 m 10m 15m 

Djup provplatsen (m): 14,5 Vattentemperatur (°C): 11,7 11,5 11,3 - 

Grumlighet: grumligt Språngskikt (j/n): nej 

Vattenfärg: färgat Språngskiktets läge: - m 

Trofinivå: mesotrof Siktdjup med vattenkikare: 1,1 m 

Väderlek: sol Vattenkemi (j/n): ja 

Märkning av lokal: VF11 

Kvalitativ metod BIN PR 061 

Maskstorlek: 25 µm Djupinterval (m): 0-2 

Konserveringsmetod : lugol 

Kvantitativ metod SS-EN15204:2006 + NVVs ”Handledning för miljöövervakning, växtplankton” 

Typ av hämtare: Rambergrör Antal profiler: 5 

Konserveringsmetod : lugol Uppdelning av profil i separata prov (j/n): N 

Provflaska: 1 2 3 4 

Djupintervall (m): 0-2 - - - 

Övrigt 

- 










Tid på dygnet: 10:45 




Grumlighet: grumligt Språngskikt (j/n): ja 

Vattenfärg: färgat Språngskiktets läge: 9 m 


Väderlek: Mulet, +17, sydvästlig vind Vattenkemi (j/n): ja 

Märkning av lokal: - 









Övrigt 

- 

102








Provtagningsuppgifter Provtagare: Reijo Nygård/Björn Thiberg 






Djup provplatsen (m): 15 Vattentemperatur (°C): 17,7 17,7 17,7 17,6 




Väderlek: Mulet, uppehåll Vattenkemi (j/n): ja 










Övrigt 

- 

















Väderlek: Halvklart Vattenkemi (j/n): ja 










Övrigt 

- 

103






Lokalnamn: Blacken Vattenkoordinater: 658080 / 162871 





Tid på dygnet: - 



Djup provplatsen (m): 16 Vattentemperatur (°C): 12,5 11,8 10,8 - 

Grumlighet: - Språngskikt (j/n): nej 



Väderlek: sol, svag sydlig vind, +12,4 Vattenkemi (j/n): nej 










Övrigt 

- 













Djup provplatsen (m): 17 Vattentemperatur (°C): 18,2 18,2 18,1 - 




Väderlek: Mulet, +16, sydvästlig vind Vattenkemi (j/n): nej 










Övrigt 

- 

104


















Väderlek: Halvklart, uppehåll Vattenkemi (j/n): nej 










Övrigt 

- 

















Väderlek: Halvklart Vattenkemi (j/n): nej 










Övrigt 

- 

105


Förklaring till artlistor 

Det. = Ansvarig för artbestämning 

I = Indikatortal enligt Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder (Willén 2007). Sensitiva 

taxa ”oligotrofiindikatorer” med indikatortal i en skala från -1 till -3 där -3 anger taxa som är 

särskilt konkurrenskraftiga vid låga näringskoncentrationer. Toleranta arter ”eutrofiindikatorer” 

med indikatortal i en skala 1-3 där 3 anger arter som bedömts som särskilt toleranta och 

förekommande i de mest näringsrika miljöerna. 

EG = Ekologisk grupp 

O - taxa som vanligtvis påträffas i oligotrofa (näringsfattiga) miljöer 

E - taxa som vanligtvis påträffas i eutrofa (näringsrika) miljöer 

I - taxa som är indifferenta d v s har en bred ekologisk tolerans 

TI = Trofiskt artindex. Vissa taxa fungerar som indikatorer för näringsrikedom respektive 

näringsfattigdom (indikatorarter). Indikatorarterna bedöms efter en skala från 11 till 100 

(Hörnström 1979). Ett taxa med ett trofiskt index på 11 är karaktäristisk för mycket näringsfattiga 

(ultraoligotrofa) förhållanden och ett taxa med ett trofiskt index på 100 är karaktäristisk 

för mycket näringsrika (eutrofa) förhållanden. 

Frekvens = uppskattad frekvens av indikatorarter i en skala från 1 - 5 där 5 är det högsta. 

Längd 

För arter vars kolonier bildar långa filament anges filamentlängden (µm/l). 

Biomassa 

Anges i enheten mg/l (1 mg/l motsvarar en biovolym på 1 mm 3 /l). 

106




Lokalkoordinater: 660350 / 154285 RAPPORT 

Nivå: 0-2 m utfärdad av ackrediterat laboratorium 

Metod: SS-EN 15204:2006 + NV:s Handbok för miljööverv. 

Det. Annika Liungman 

REPORT issued by an Ackreditated Laboratory 

Frekv. Längd *10 3 Antal *10 3 Biom. 

Arter 

CYANOPHYCEAE (blågrönalger) 

Chroococcales 

I EG (1 - 5) µm/l celler/l mg/l 

Woronichinia sp. - ELENKIN 

Oscillatoriales 

E 1 

Limnothrix sp. - MEFFERT E 1 

Planktothrix sp. - ANAGNOSTIDIS & KOMÁREK 

CRYPTOPHYCEAE (rekylalger) 

1 124 114 0,003 

Chroomonas sp./Rhodomonas sp. - HANSGIRG/KARSTEN I 2 217 0,024 

Cryptomonas sp. (40 µm) - EHRENBERG 2 I 2 3 0,013 

Katablepharis ovalis - SKUJA 

DINOPHYCEAE (pansarflagellater) 

I 1 

Ceratium hirundinella - (O. F. MÜLLER) SCHRANK I 1 

Gymnodinium helveticum PENARD I 1 

Gymnodinium sp. (stor) - KOFOID & SWEZY I 1 

Peridinium sp. - EHRENBERG 

CHRYSOPHYCEAE (guldalger) 

I 1 

Mallomonas sp. (10-20µm) - PERTY I 1 


Synura sp. - EHRENBERG I 1 

Chrysophyseae, obestämda monader (2-5 µm) 

DIATOMOPHYCEAE (kiselalger) 

2 50 0,003 

Asterionella formosa - HASSALL I 1 

Aulacoseira granulata - (EHRENBERG) SIMONSEN 2 E 1 14 0,043 

Aulacoseira spp. (5-10 µm bred) - THWAITES I 4 2110 1,654 

Aulacoseira spp. (10-15 µm bred) - THWAITES I 3 273 0,667 

Centriska kiselalger (10-20 µm) I 2 59 0,093 

Centriska kiselalger (20-30 µm) I 2 22 0,098 

Centriska kiselalger (>30 µm) I 1 

Entomoneis sp. - EHRENBERG E 1 

Fragilaria cf. ulna - (NITSCH) LANGE-BERTALOT 2 1 1 0,010 

Fragilaria sp. (inklusive Synedra sp.) - LYNGBYE I 1 

Melosira cf. varians - C. A. AGARDH 1 

Rhizosolenia longiseta - ZACHARIAS 

EUGLENOPHYCEAE (ögonalger) 

O 1 

Euglena sp. - EHRENBERG (10-20µm) 3 E 1 6 0,003 

Euglena sp. (annan) - EHRENBERG (>50µm) 

CHLOROPHYCEAE (grönalger) 

Volvocales 

3 E 1 2 0,018 

Carteria sp. - DIESING 

Chlorococcales 

E 1 

Monoraphidium contortum - (THURET) KOMARKÓVA-LEG. I 1 

Monoraphidium dybowskii - (WOL.) HINDÁK & KOM.-LEG. O 1 

Scenedesmus sp. - MEYEN E 1 

Tetrastrum staurogeniaeforme - (SCHRÖDER) LEMMERMANN 

Ulotrichales 

2 E 1 8 0,0002 

Elakatothrix sp. - WILLE I 1 

Koliella sp. - HINDÁK 

ÖVRIGA 

1 

Gyromitus cordiformis - SKUJA 1 

Goniochloris sp. - GEITLER 1 

Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm) 3 480 0,015 


Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid 

laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC 17025 (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg 

godkänt annat. 

107









Frekv. Längd *10 3 Antal *10 3 

Biom. 

Arter 


Chroococcales 


Merismopedia sp. - MEYEN 1 

Microcystis aeruginosa - KÜTZING 3 E 2 393 0,016 

Microcystis flos-aquae - (WITTROCK) KIRCHNER 3 E 2 472 0,011 

Microcystis viridis - (A. BRAUN) LEMMERMANN 3 E 2 126 0,009 

Microcystis wesenbergii - (KOMÁREK) STARMACH 

Nostocales 

3 E 2 197 0,027 

Anabaena sp. nystan (exkl. lemmermannii) - BORY 2 I 3 2374 0,197 

Anabaena sp. spiral - BORY 3 I 2 252 0,145 

Anabaena sp. rak - BORY 2 I 2 24 0,012 

Aphanizomenon klebahnii - (ELENK) PECH. & KALINA 3 E 3 29204 0,460 

Aphanizomenon klebahnii - (ELENK) PECH. & KALINA (buntar) 


3 E 3 9823 0,155 


Chroomonas sp./Rhodomonas sp. - HANSGIRG/KARSTEN (annan) I 1 

Cryptomonas sp. (10-20 µm) - EHRENBERG I 2 479 0,244 


Cryptomonas sp. (30-40 µm) - EHRENBERG I 1 



I 1 

Ceratium hirundinella - (O. F. MÜLLER) SCHRANK I 1 5 0,307 

Gymnodinium sp. (liten,










Arter 


Chroococcales 


Microcystis cf. firma - (KÜTZING) SCHMIDLE E 1 117 0,002 

Microcystis flos-aquae - (WITTROCK) KIRCHNER 3 E 1 1233 0,047 


Microcystis wesenbergii - (KOMÁREK) STARMACH 3 E 1 397 0,039 

Microcystis sp. - KÜTZING E 1 

Woronichinia naegeliana - (UNGER) ELENKIN E 1 5367 0,209 

Chroococcales, obestämd kolonibildande art 

Nostocales 

1 



Aphanizomenon issatschenkoi - (USAC) PROSK. LAVR. 3 E 2 303 0,003 

Aphanizomenon klebahnii - (ELENK) PECH. & KALINA 3 E 2 12035 0,208 

Aphanizomenon klebahnii - (ELENK) PECH. & KALINA (buntar) 


3 E 2 2608 0,045 


Cryptomonas sp. (










Arter 


Chroococcales 



Woronichinia naegeliana - (UNGER) ELENKIN E 1 



1 

Planktolyngbya sp. - ANAGNOSTIDIS & KOMÁREK 3 1 33 0,0001 


Nostocales 

1 




Aphanizomenon sp. - MORREN 


I 2 1917 0,034 






I 1 

Gymnodinium cf. fuscum - (EHRENBERG) STEIN 2 3 0,021 

Gymnodinium sp. - KOFOID & SWEZY 


I 1 


Pseudopedinella sp./Pedinella sp. 1 

Synura sp. - EHRENBERG 


I 1 

Acanthoceras zachariasii - (BRUN) SIMONSEN I 1 



Aulacoseira sp. (30 µm) I 2 6 0,112 

Cyclotella catenata - BRUN 1 

Fragilaria crotonensis - KITTON 2 I 1 3 0,0003 

Fragilaria ulna - (NITSCH) LANGE-BERTALOT 2 1 1 0,007 

Gyrosigma sp. - HASALL I 1 

Pennales obestämda (30-50 µm) I 1 

Rhizosolenia eriensis - H. L. SMITH I 1 

Rhizosolenia longiseta - ZACHARIAS O 1 

Stephanodiscus binderanus - (KÜTZING) KRIEGER 2 E 2 234 0,261 

Tabellaria flocculosa - (ROTH) KÜTZING 


I 1 

Trachelomonas sp. (10-15 µm) - EHRENBERG 



3 E 1 2 0,001 

Micractinium pusillum - FRESENIUS 2 E 2 64 0,002 

Monoraphidium contortum - (THURET) KOMARKÓVA-LEG. I 1 


Pediastrum tetras - (EHRENBERG) RALFS * 2 E 1 3 0,008 

Scenedesmus spp. - MEYEN 

Ulotrichales 

E 1 

Koliella sp. - HINDÁK 

Övrigt 

1 

Chlorophyceae, obestämda kolonibildande klotformiga 

CONJUGATOPHYCEAE (konjugater) 

1 

Closterium aciculare - T. WEST E 1 

Closterium acutum var. variabile - (LEMMERMANN) W. KRIEGER 1 I 1 6 0,001 

Mougeotia sp. - C. AGARDH 

ÖVRIGA 

O 1 

Chrysochromulina sp. - LACKEY 1 



Övriga, oidentifierad monad (5-10 µm) 

* = räknade som kolonier 

1 




110









Frekv. 

3 

Längd *10 

3 

Antal *10 Biom. 

Arter 






2 328 0,004 


Cryptomonas sp. (










Arter 


Chroococcales 


Aphanothece sp. - NÄGELI 1 

Merismopedia sp. - MEYEN 1 


Woronichinia naegeliana - (UNGER) ELENKIN E 1 



1 

Planktothrix sp. - ANAGNOSTIDIS & KOMÁREK 1 

Romeria sp. - KOCZWARA 

Nostocales 

E 1 




Aphanizomenon klebahnii - (ELENK) PECH. & KALINA 


3 E 1 852 0,011 






I 1 

Ceratium furcoides - (LEVANDER) LANGHANS 2 I 1 0 0,013 

Peridinales, obestämd 


1 

Dinobryon bavaricum - IMHOF O 1 



Chrysophyseae, obestämda monader (2-5 µm) 1 



1 70 0,012 


Asterionella formosa - HASSALL I 2 88 0,074 


Aulacoseira sp. (5-10 µm bred) - THWAITES I 3 369 0,308 


Centriska kiselalger (










Arter 


Chroococcales 


Aphanocapsa sp. - NÄGELI 1 



Microcystis sp. - KÜTZING E 1 

Snowella sp. - ELINKIN I 1 

Woronichinia naegeliana - (UNGER) ELENKIN E 2 1167 0,035 

Woronichinia sp. - ELENKIN E 1 



1 

Planktothrix spp. - ANAGNOSTIDIS & KOMÁREK 1 

Romeria sp. - KOCZWARA 

Nostocales 

E 1 



Aphanizomenon klebahnii - (ELENK) PECH. & KALINA 


3 E 2 1533 0,026 



Cryptomonas sp. (20-30 µm) - EHRENBERG I 1 



I 1 

Gymnodinium cf. fuscum - (EHRENBERG) STEIN 1 

Peridinium sp. - EHRENBERG 


I 1 



Synura sp. - EHRENBERG I 1 



1 





Cyclotella catenata - BRUN 2 66 0,017 

Cyclotella sp. - KÜTZING I 1 

Cyclotella sp. (










Arter 


Chroococcales 


Microcystis cf. firma - (KÜTZING) SCHMIDLE E 1 



Microcystis spp. - KÜTZING E 1 110 0,004 

Woronichinia naegeliana - (UNGER) ELENKIN 


E 1 

Planktothrix spp. - ANAGNOSTIDIS & KOMÁREK 1 

Pseudoanabena sp. - LAUTERBORN 

Nostocales 

E 1 

Anabaena spp. böjd - BORY I 1 



Aphanizomenon spp. - MORREN 


I 1 190 0,003 






I 1 

Gymnodinium cf. fuscum - (EHRENBERG) STEIN 


1 


Synura sp. - EHRENBERG 


I 1 




Centriska kiselalger (10-20 µm) I 1 

Centriska kiselalger (20-30 µm) I 1 

Centriska kiselalger (>30 µm) I 1 

Cyclotella catenata - BRUN 1 

Diatoma tenuis - AGARDH E 1 

Fragilaria crotonensis - KITTON 2 I 1 15 0,004 

Fragilaria cf. ulna - (NITSCH) LANGE-BERTALOT 2 1 0,3 0,004 

Rhizosolenia longiseta - ZACHARIAS 


O 1 

Euglena cf. oxyuris - SCHMARDA 



3 E 1 0,3 0,007 

Ankyra lanceolata - (KORS.) FOTT I 1 

Coelastrum sp. - NÄGELI 3 I 1 3 0,001 

Crucigenia tetrapedia - (KIRCHNER) W. & G. S. WEST * I 1 

Dimorphococcus lunataus - A. BRAUN 1 E 2 30 0,014 

Micractinium pusillum - FRESENIUS 2 E 1 13 0,0002 


Pediastrum duplex - MEYEN * 3 E 2 0,2 0,005 

Pediastrum duplex var. gracillimum - W. & G.S. WEST * 3 E 1 0,1 0,002 

Pediastrum tetras - (EHRENBERG) RALFS * 2 E 2 8 0,006 

Scenedesmus acutodesmus-gruppen - MEYEN 3 E 2 15 0,006 

Scenedesmus sp. - MEYEN E 1 

Treubaria setigera - (ARCHER) G. M. SMITH 

CONJUGATOPHYCEAE (konjugater) 

1 

Closterium acutum var. variabile - (LEMMERMANN) W. KRIEGER 1 I 1 1 0,0001 

Closterium sp. - NITSCH I 1 

Mougeotia sp. - C. AGARDH 

RAPHIDOPHYCEAE 

O 1 

Gonyostomum semen - (EHRENBERG) DIESING 

ÖVRIGA 

O 1 1 0,028 

Chrysochromulina sp. - LACKEY 1 


Goniochloris sp. - GEITLER 1 

Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm) 

* = räknade som kolonier 

2 71 0,003 




114


Förklaring till sammanställning av resultat 

Naturvårdsverkets kriterier 

Naturvårdsverkets parametrar för att beskriva tillstånd och avvikelse (från jämförvärde) i en 

sjö med avseende på planktiska alger vid augustiprovtagning (Naturvårdsverket 1999). 

Övriga kriterier 

EG = Ekologisk grupp 

O - taxa som vanligtvis påträffas i oligotrofa (näringsfattiga) miljöer 

E - taxa som vanligtvis påträffas i eutrofa (näringsrika) miljöer 

I - taxa som är indifferenta d v s har en bred ekologisk tolerans 

Trofiskt index (BIN PR163) - Vissa taxa fungerar som indikatorer för näringsrikedom respektive 

näringsfattigdom (indikatorarter). Indikatorarterna bedöms efter en skala från 11 till 

100 (Hörnström 1979). Ett taxa med ett trofiskt index på 11 är karaktäristisk för mycket näringsfattiga 

(ultraoligotrofa) förhållanden och ett taxa med ett trofiskt index på 100 är karaktäristisk 

för mycket näringsrika (eutrofa) förhållanden. Sjöarnas trofiska index bedöms efter 

samma skala som indikatorarterna (11-100), där 11 är lägsta trofigrad och 100 högsta. Sjöns 

trofiska index beräknas utifrån indikatorarternas relativa frekvens, enligt formeln: 

TIs = fx x TIa 

f 

Kvoten mellan eutrofer och oligotrofer - Dels kan man titta på förhållandet mellan antalet 

eutrofa och oligotrofa taxa, dels kan man titta på förhållandet mellan den relativa frekvensen 

eutrofer och frekvensen oligotrofer. 

115



2009-05-20 Sjötyp (enlig SNV 1999): Djup slättsjö 

Nivå: 0-2 m Sjötyp (enlig SNV 2007): S. Sverige klara sjöar, ≤30 mg Pt/l 

Tot.biomassa bedöms efter säsongsmedelvärde (maj-okt.), enl.SNV bedömn.grunder 

Naturvårdsverkets kriterier (1999) Värde Bedömning Avvikelse 

Totalbiomassa (mg/liter) 2,79 Stor biomassa Mycket stor 

Vattenblommande blågrönalger (mg/liter) 0,003 Mycket liten biomassa Ingen eller obetydlig 


Gonyostomum semen (mg/liter) 0 Mycket liten biomassa Ingen eller obetydlig 

Tot.biomassa (mg/l) av kiselalger i april/maj 2,564 Stor biomassa Tydlig 

Övriga kriterier Värde Bedömning 

Antal funna taxa/arter: 43 Måttligt högt antal taxa 

Trofiindex (BIN PR 163): 39,9 Måttligt högt index 

Eutrofa/Oligotrofa (frekvens): 4,50 

Eutrofa/Oligotrofa (taxa): 4,50 

Ekologisk grupp Frekvens Taxa 

f % Antal % 

Eutrofa 9 20 9 26 

Indifferenta 35 76 23 68 

Oligotrofa 2 4 2 6 

Totalt 46 100 34 100 

Alggrupp Biomassa Taxa 

mg/l % Antal % 

Cyanophyceae (blågrönalger) 0,003 0 3 7 

Cryptophyceae (rekylalger) 0,177 6 7 16 

Dinophyceae (pansarflagellater)




Nivå: 0-2 m Sjötyp (enlig SNV 2007): S. Sverige, humösa sjöar, >30 mg Pt/l 



Totalbiomassa (mg/liter) 3,34 Stor biomassa Mycket stor 

Vattenblommande blågrönalger (mg/liter) 1,03 Måttligt stor biomassa Tydlig 



Tot.biomassa (mg/l) av kiselalger i april/maj - - - 



Trofiindex (BIN PR 163): 78,0 Högt index 




f % Antal % 

Eutrofa 22 36 13 33 



Totalt 61 100 40 100 





Dinophyceae (pansarflagellater) 0,315 9 3 6 

Chrysophyceae (guldalger)






Totalbiomassa (mg/liter) 2,27 Måttligt stor biomassa Stor 

Vattenblommande blågrönalger (mg/liter) 0,77 Liten biomassa Liten 



Tot.biomassa (mg/l) av kiselalger i april/maj - - - 


Antal funna taxa/arter: 52 Högt antal taxa 





f % Antal % 

Eutrofa 25 44 18 42 



Totalt 57 100 43 100 












Totalbiomassa (mg/liter) 1,33 Liten biomassa Tydlig 



Gonyostomum semen (mg/liter) 0,00 Mycket liten biomassa Ingen eller obetydlig 

Tot.biomassa (mg/l) av kiselalger i april/maj 1,136 Måttligt stor biomassa Liten 



Trofiindex (BIN PR 163): 48,7 Måttligt högt index 




f % Antal % 

Eutrofa 12 24 10 26 



Totalt 49 100 38 100 






Chrysophyceae (guldalger) 0,000 0 3 6 

Diatomophyceae (kiselalger) 1,136 86 18 35 

Euglenophyceae (ögonalger) 0,001 0 1 2 

Chlorophyceae (grönalger) 0,010 1 7 14 

Conjugatophyceae (konjugater) 0,001 0 3 6 

Raphidophyceae (Gonyostomum semen ) 0,000 0 0 0 

Övriga 0,008 1 4 8 

Summa 1,327 100 51 100 

Biomassans fördelning på olika alggrupper 

Grönalger 

Övriga 

Kiselalger 

Blågrönalger 

Rekylalger 

Pansarflagellater 

Guldalger 

Kommentar: 

Sjöns växtplanktonbiomassa dominerades stort av kiselalger. Det förekommer fler arter som indikerar näringsrika förhållanden än 

som visar på näringsfattiga förhållanden, men de flesta arterna som påträffades kan finnas i både näringsrika och näringsfattiga 

vatten (indifferenta). 

119









Potentiellt toxinbildande alger (antal släkten) 1 Inga eller få Ingen eller obetydlig 


Tot.biomassa (mg/l) av kiselalger i april/maj 0,778 Måttligt stor biomassa Ingen eller obetydlig 


Antal funna taxa/arter: 25 Lågt antal taxa 

Trofiindex (BIN PR 163): 30,4 Lågt index 




f % Antal % 

Eutrofa 1 4 1 6 



Totalt 23 100 17 100 












Övriga 0,029 2 3 12 

Summa 1,293 100 25 100 


Kiselalger 


Övriga 

Rekylalger 

Kommentar: 

Sjöns växtplanktonbiomassa dominerades av kiselalger i släktet Melosira. Biomassan av vårblommande alger var måttligt stor. Det 

påträffades en art som indikerar näringsrika förhållanden och tre arter som indikerar näringsfattiga förhållanden. De övriga arrterna 

som påträffades kan finnas i både näringsrika och näringsfattiga vatten (indifferenta). 

120











Tot.biomassa (mg/l) av kiselalger i april/maj 0,965 Måttligt stor biomassa Ingen eller obetydlig 







f % Antal % 

Eutrofa 16 31 13 33 



Totalt 51 100 40 100 












Övriga 0,020 2 4 7 

Summa 1,216 100 56 100 


Övriga 

Gonyostomum 

semen 

Grönalger 

Kiselalger 


Rekylalger 

Pansarflagellater 

Guldalger 

Kommentar: 

Sjöns växtplanktonbiomassa dominerades av kiselalger i släktet Aulacoseira. Det förekom fler arter som indikerar näringsrika 

förhållanden än arter som indikerar näringsfattiga förhållanden. 

121






Totalbiomassa (mg/liter) 0,50 Liten biomassa Ingen eller obetydlig 




Tot.biomassa (mg/l) av kiselalger i april/maj 0,298 Liten biomassa Ingen eller obetydlig 







f % Antal % 

Eutrofa 20 38 15 37 



Totalt 52 100 41 100 












Totalbiomassa (mg/liter) 0,34 Mycket liten biomassa Ingen eller obetydlig 




Tot.biomassa (mg/l) av kiselalger i april/maj 0,208 Liten biomassa Ingen eller obetydlig 







f % Antal % 

Eutrofa 23 44 17 43 



Totalt 52 100 40 100 












Övriga 0,003 1 4 8 

Summa 0,340 100 50 100 


Övriga 

Gonyostomum 

semen 

Grönalger 


Rekylalger 

Ögonalger 

Kiselalger 

Kommentar: 

Sjöns växtplanktonbiomassa dominerades av kiselalger i släktet Aulacoseira. Det förekom fler arter som indikerar näringsrika 

förhållanden än arter som indikerar näringsfattiga förhållanden. 

123


124

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol Bilaga 8 – Bottenfauna 

BILAGA 8 

Bottenfauna – lokalbeskrivningar, artlistor och biomassabestämningar 

125


Förklaringar till lokalbeskrivning 

Sjö: Enligt SMHI:s sjöregister. Om namnet saknas i nämnda register anges namnet från topografiska 

kartan. Annars anges lokalt namn. 

Lokalnummer: Lokalens nummer enligt den som beskriver lokalen. 

Lokalnamn: Lokalnamn ges av den som beskriver lokalen. Namn på topografiska kartan eller 

ett lätt identifierbart objekt på kartan. 

Huvudflodområde: Enligt SMHI:s numrering (1-118). 

Altitud: Lokalens höjd över havsytan (m). Bedöms så noggrant möjligt från topografiska kartan. 

Län: Länsbeteckning enligt SCB (1-25). 

Topografisk karta: Topografiskt kartblad (vanligen skala 1:50 000) som lokalen är belägen 

på enligt Lantmäteriverket. Betecknas t.ex. ÅSEDA 5F SO. 

Vattenkoordinater: 12-siffriga koordinater i rikets system (RAK) för sjöns utlopp enligt 

SMHI:s sjöregister. 

Lokalkoordinater: Egen bestämning av koordinater för provtagningslokalens nedre gräns. 

Metodik: Anger den metodik som använts vid provtagningen, t.ex. SS 028190. 

Bottensubstrat 

Annan påverkan: Anger om annan vattenkemisk eller fysisk påverkan på lokalen skett som 

bedöms påverka biologin direkt eller indirekt, t.ex. via habitatet. 

Påverkans styrka anges i en skala 0-3 (enligt nedan). Om ingen påverkan förekommer anges 

en nolla på första raden. 

Klass 0 = saknas. 

Klass 1 = liten. 

Klass 2 = måttligt stor. 

Klass 3 = stor. 

Kategori Typ av påverkan 

Kalkning kalkningspåverkan (KALKN) 

Skogsbruk pågående avverkning (AVVER) 

hygge (HYGGE) 

röjning och gallring (RÖJN) 

dikning och markberedning (DIKN) 

Torvtäkt torvtäkt (TORVT) 

126


Jordbruk och jordbruk (JORDB) 

industri vegetationsrensning (VEGRE) 

organisk förorening (ORGFÖ) 

industri utsläpp (INDUS) 

avloppsrecipient (RECIP) 

gruvpåverkan (GRUVA) 

vägar, bebyggelse etc. (ARTIF) 

oljeutsläpp (OLJA) 

försurning (FÖRSU) 

Vattenkraft vattenreglering (REGL) 

Fiskevård utplantering av fisk (UTPL) 

biotopvårdsåtgärder (BIOTO) 

rotenonbehandling (ROTEN) 

Fauna Mink (MINK) 

Bäver (BÄVER) 

127


VF6. Mälaren 

Västra Holmen 

Vattenområdesuppgifter 

Huvudflodområde: 61 Norrström Top. Karta: 10I NO 

Län: 19 Västmanland Lokalkoordinater: 6606850 / 1542450 

Kommun: Västerås 

Provtagningsuppgifter 

Datum: Metodik: SS 02 81 90 

Provtagare: R. Nygård/B. Thiberg Provyta (m 2 2009-03-16 

): 0,0202 

Organisation: ALcontrol AB Antal prov: 5 

Syfte: recipientkontroll Kemiprov (j/n): ja 

Lokaluppgifter 

Provdjup: 15,5 m Grumlighet: klart 

Ytvattentemperatur: 0,9 °C Vattenfärg: färgat 

Siktdjup: 1,1 m Trofinivå: mesotrof 


Dy: nej Myrmalm: nej 

Gyttja: ja Rotad bottenvegetation: nej 

Lera: ja Svavelväte: nej 

Sand: nej Sedimentfärg: mellanbrun - grå 

Påverkan Typ: Styrka: 

A: Fartygsränna stark 

B: - - 

C: - - 

Övrigt 

RAPPORT 

utfärdad av ackrediterat laboratorium 

REPORT issued by an Accredited Laboratory 

Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den 

ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC 17025 (2005). Denna rapport får 

endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 

128


VF12. Mälaren 

Fröholmen 








): 0,0202 


Syfte: recipientkontroll Kemiprov (j/n): nej 


Provdjup: 15 m Grumlighet: klart 







Sand: nej Sedimentfärg: mellanbrun 


A: Fartygsränna stark 

B: - - 

C: - - 

Övrigt 

RAPPORT 






129


VF16. Mälaren 

Blacken 








): 0,0202 


Syfte: recipientkontroll Kemiprov (j/n): nej 


Provdjup: 16 m Grumlighet: klart 







Sand: nej Sedimentfärg: brun - mellangrå 


A: - saknas 

B: - - 

C: - - 

Övrigt 

RAPPORT 






130


Förklaring till artlistor – sjöars profundal och sublitoral 

Det. = Ansvarig för artbestämning. 

Antal individer per prov (0,0225 m 2 ) av de funna arterna/taxa samt deras syrekänslighet, 

funktionella tillhörighet och ekologiska grupp. Vid massförekomster av enskilda taxa kan en 

uppskattning av tätheten för dessa ha gjorts i ett eller flera av delproven. 

Mätosäkerhet för individtäthet = 10 %. 

Syrekänslighet (Sy): 

0 – taxa vars känslighet är okänd 

1 – taxa som är tåligt mot låga syrehalter 

2 – taxa som är måttligt känsligt 

3 – taxa som är mycket känsligt 

Funktionell grupp (Fg): 

0 – ej känd 

1 – filtrerare 

2 – detritusätare 

3 – predatorer 

4 – skrapare 

5 – sönderdelare 

Ekologisk grupp, känslighet för eutrofiering 1 (Eg): 

0 – taxa vars känslighet är okänd 

1 – taxa som gynnas av kraftig eutrofiering 

2 – taxa som gynnas av måttlig eutrofiering 

3 – taxa som kan förekomma i både eu-, meso- och oligotrofa vatten 

4 – taxa som förekommer främst i oligotrofa vatten 

5 – taxa som förekommer endast i oligotrofa vatten 

Raritetskategori (Rk): 

RE – Försvunnen (Regionally Extinct) 

CR – Akut Hotad (Critically Endangered) 

EN – Starkt Hotad (Endangered) 

VU – Sårbar (Vulnerable) 

NT – Missgynnad (Near Threatened) 

DD – Kuskapsbrist (Data Deficient) 

Ov – Lokalt eller regionalt ovanlig 

M = medelvärde 

% = procentandel 

1 Värdet anger till viss del taxonets syrekrav och kan ibland vara missvisande som trofiindikator. 

131


VF6. Mälaren, Västra Holmen 


x: 6606850 y: 1542450 

Det. Martin Liungman, Medins Biologi AB 

Metod: SS 02 81 90 + NV:s handbok för miljöövervakning 

RAPPORT 



ARTER/TAXA KATEGORI PROV 

Sy Fg Eg Rk 1 2 3 4 5 M % 

OLIGOCHAETA, fåborstmaskar 

Ilyodrilus templetoni - Southern, 1909 2 2 2 2 1 1 0,8 0,9 

Limnodrilus claparedeanus - Ratzel, 1868 1 2 2 3 3 5 3 9 4,6 5,1 

Limnodrilus hoffmeisteri - Claparède, 1862 1 2 1 2 4 5 2 3 3,2 3,5 

Limnodrilus sp. 1 2 1 27 27 23 26 44 29,4 32,3 

Tubificidae (med hårborst) 

HYDRACARINA, sötvattenskvalster 

0 2 0 1 0,2 0,2 

Hydracarina 

DIPTERA, tvåvingar 

0 3 0 1 0,2 0,2 

Chaoborus flavicans - (Meigen, 1830) 1 3 1 31 36 37 39 37 36,0 39,6 

Chironomus sp. (anthracinus-typ) 1 2 2 1 1 3 2 1,4 1,5 

Chironomus sp. (plumosus-typ) 1 2 1 4 2 5 4 6 4,2 4,6 

Demicryptochironomus vulneratus - (Zetterstedt, 1838) 2 2 3 1 2 0,6 0,7 

Procladius sp. 1 3 0 13 11 9 17 2 10,4 11,4 

SUMMA (antal individer): 83 85 86 96 105 91,0 100 

SUMMA (antal taxa): 8 6 7 7 8 7,2 

Totalantal taxa 10 BQI 1,3 PTI 1,8 

Medelantal taxa/prov 7,2 O/C-index 5,6 KEG 1 

Antal ind./kvm. 4 505 Diversitetsindex 2,25 

Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade 

verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC 17025 (2005). Denna rapport får endast återges i sin 

helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 

VF6. Mälaren, Västra holmen 

2009-03-16 Biomassa (mg) 

Martin Liungman, Medins Biologi AB 

ARTER/TAXA PROV 

1 2 3 4 5 M % 

Oligochaeta 28,0 25,6 36,0 21,1 54,6 33,1 15,6 

Chironomidae 63,2 27,7 32,0 84,3 67,2 54,9 26,0 

Chaoboridae 111,9 126,8 127,1 131,2 120,2 123,4 58,4 

Övriga 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0001 0,0 0,0 

SUMMA (mg): 203,1 180,1 195,1 236,6 242,0 211,4 100 

Standardavvikelse: 26,9 

Medelbiomassa (mg/prov) 211,4 

Standardavvikelse 26,9 

Biomassa (mg/m 2 ) 10 464 

132




x: 6601150 y: 1548900 




Sy Fg Eg Rk 1 2 3 4 5 M % 


Ilyodrilus templetoni - Southern, 1909 2 2 2 1 1 0,4 0,7 

Limnodrilus claparedeanus - Ratzel, 1868 1 2 2 4 0,8 1,4 

Limnodrilus hoffmeisteri - Claparède, 1862 1 2 1 4 5 5 4 1 3,8 6,6 


Potamothrix hammoniensis - (Michaelsen, 1901) 


1 2 2 1 1 5 1,4 2,4 


Chironomus sp. (anthracinus-typ) 1 2 2 1 3 0,8 1,4 

Chironomus sp. (plumosus-typ) 1 2 1 2 4 1 1 3 2,2 3,8 

Procladius sp. 1 3 0 9 7 8 10 6,8 11,7 

Tanytarsus sp. 2 2 3 1 0,2 0,3 









RAPPORT 







1 2 3 4 5 M % 

Oligochaeta 17,2 46,6 33,5 34,0 38,0 33,9 22,4 

Chironomidae 18,0 54,5 11,4 14,6 66,8 33,1 21,9 

Chaoboridae 80,0 87,7 73,7 134,0 45,3 84,1 55,7 

Övriga 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 

SUMMA (mg): 115,2 188,8 118,6 182,6 150,1 151,1 100 




Biomassa (mg/m 2 ) 7 478 

133




x: 6598650 y: 1542400 




Sy Fg Eg Rk 1 2 3 4 5 M % 

NEMATOMORPHA, tagelmaskar 

Gordius sp. 


0 3 0 1 0,2 0,6 

Ilyodrilus templetoni - Southern, 1909 2 2 2 1 2 2 1 1,2 3,8 

Limnodrilus claparedeanus - Ratzel, 1868 1 2 2 2 0,4 1,3 

Limnodrilus hoffmeisteri - Claparède, 1862 1 2 1 6 1 2 3 2,4 7,7 


Potamothrix hammoniensis - (Michaelsen, 1901) 1 2 2 1 0,2 0,6 

Tubificidae (med hårborst) 


0 2 0 2 4 4 5 3,0 9,6 


Chironomus sp. (anthracinus-typ) 1 2 2 1 0,2 0,6 

Chironomus sp. (plumosus-typ) 1 2 1 3 2 3 1,6 5,1 

Demicryptochironomus vulneratus - (Zetterstedt, 1838) 

2 2 3 1 1 0,4 1,3 

Monodiamesa sp. 2 3 3 1 0,2 0,6 

Polypedilum sp. 2 2 0 1 0,2 0,6 

Procladius sp. 1 3 0 6 3 8 11 6 6,8 21,8 

Tanytarsus sp. 2 2 3 2 0,4 1,3 







ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC 17025 (2005). Denna rapport får endast 

återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 

134 

RAPPORT 







1 2 3 4 5 M % 

Oligochaeta 27,3 30,6 33,7 32,2 13,8 27,5 30,1 

Chironomidae 20,3 72,7 85,8 80,6 8,7 53,6 58,6 

Chaoboridae 7,4 13,9 3,2 5,7 21,9 10,4 11,4 

Övriga 0,0 0,0001 0,0 0,0011 0,0 0,0 0,0 

SUMMA (mg): 55,0 117,2 122,7 118,5 44,4 91,6 100 




Biomassa (mg/m 2 ) 4 533

SVARTÅN - VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 ALcontrol Bilaga 9 – Mikrobiologisk undersökning 

BILAGA 9 

Tabellerade resultat – 

bakterieförekomst i bad och råvatten 

135


Västeråsfjärden, Mälaren Provtagningsplats: Nio badplatser i Västeråsfjärden 

Typ av undersökning: Standbadvatten Provtagningsperiod: juni - augusti 2009 

Provtagningsplats Antal Tjänligt Tjänligt med Otjänligt 

prov anmärkning 

Framnäs badviken/-bryggan 4 4 0 0 

Elba 1 1 0 0 

Björnöbadet badviken 6 6 0 0 

Ö Holmen badviken 4 4 0 0 

Johannisberg badviken 4 4 0 0 

Lövudden badbryggan 6 3 1 2 

Lögarängen strandlinjeavbrottet 4 4 0 0 

Norra Björnön 1 1 0 0 

Södra Björnön 6 4 2 0 

Summa 36 31 3 2 

136


Hässlö vattenverk Provtagningsplats: Åsen 

Typ av undersökning: Råvatten Provtagningsperiod: 2009-03-26--2009-05-13 

Variabler Enhet 

Datum 26-mar 13-maj 

Odlingsbara mikroorganismer 22°C 3 dagar cfu/ml

ALcontrol är Sveriges största laboratoriekedja för miljö- och livsmedelsanalyser med drygt 350 

medarbetare och ca 220 msek i omsättning. Verksamheten bedrivs med 4 laboratorier, samtliga 

ackrediterade av SWEDAC. 

ALcontrol Laboratories är Europas ledande analysföretag med högkvalificerade laboratorier i England, 

Irland, Holland, Frankrike och Sverige. 

HÄR FINNS ALCONTROL I SVERIGE 

Karlstad 

Uddevalla 

Jönköping 

Halmstad 

Malmö 

Västerås 

Örebro 

Växjö 

ALcontrol 

Box 1083 

581 10 Linköping 

www.alcontrol.se 

Umeå 

Sundsvall 

Söderhamn 

Uppsala 

Stockholm 

Södertälje 

Linköping

SVARTÅN – VÄSTERÅSFJÄRDEN 2009 - Mälarenergi AB

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?