pdf 4,3 MB - Naturvårdsverket

HÅLLBAR SANERING
Rapport 5663 - Klorerade lösningsmedel
Stål- och verkstadsindustrin har stått för den klart största förbrukningen av klorerade
lösningsmedel, där främst ångavfettning varit förhärskande. Genom de
apparatprogram, som sedan 1950-talet dåvarande Uddeholms AB utvecklade,
kunde såväl små verkstäder som stora industrier ekonomiskt utnyttja tekniken,
vilket innebar att praktiskt taget varje svensk verkstadsprodukt eller detaljer i den
hade varit i kontakt med TCE. Kallavfettning levde dock kvar som ett billigare
alternativ, men i blygsam omfattning. För år 1976 beräknades att det fanns 2 500
”tri-apparater” i Sverige och att mängden i dem rengjort gods uppgick till 4
miljoner ton (Uddeholm, 1976). För detta förbrukades 10 000 ton TCE.
Kemtvättbranschen har stått för den största användningen av PCE. Antalet
kemtvättar i landet uppgick i slutet av 1980-talet till 500-600, varav 200 CFCtvättar
(Naturvårdsverket, 1992). För närvarande uppskattas antalet kemtvättar till
ca 400 stycken (Sveriges Tvätteriförbund, 2005).
Övriga branscher där klorerade lösningsmedel nyttjats är elektronikindustri,
grafisk industri, garverier samt för framställning av kemisk tekniska produkter och
inom olika branscher för extraktion.
Även inom övriga Västeuropa har förbrukningen minskat under perioden fram
till slutet av 1980-talet av samma skäl som i Sverige, nämligen effektivare utnyttjande
genom bättre teknik. Som följd av Montrealprotokollet har 1,1,1-TCA fasats
ut i hela Västeuropa under 1995, medan TCE, PCE och DCM används i samma
omfattning som under början av 1990-talet.
2.1.3 Produktion och distribution
Tillverkning av klorerade lösningsmedel i Sverige har enbart omfattat TCE och
PCE. Produktionen ägde rum under perioden 1933-1986 i Skoghall genom företaget
Uddeholm och senare Billerud Kemi. Det uppskattas att ca 90% av TCE tillverkades
i landet. PCE för kemtvätt importerades även från bl.a. Tyskland. De
övriga klorerade lösningsmedlen importerades helt och hållet från England,
Tyskland, Belgien och USA.
Produktionen i Skoghall var i slutet på 1930-talet ca 100-500 ton/år TCE och
20-50 ton/år PCE, för att 1969 för båda sammantaget vara uppe 15 000 ton. Under
perioden 1971-1986 varierade produktionen något beroende på klortillgången, men
låg på 15–20 000 ton per år, varav TCE svarade för 2/3.
Skandinavien var hemmamarknaden för fabriken i Skoghall, men en viss
export till framför allt Sovjetunionen förekom. Exporten 1976 uppgick till storleksordningen
4 000 ton TCE och 2 000 ton PCE.
Lösningsmedlen distribuerades från ett antal försäljningsställen i landet. Under
1970- och 80-talen fanns ett tjugutal sådana för produkter från Uddeholm/Billerud
Kemi. Lösningsmedlen distribuerades antingen i fat (i storlekar upp 300 kg) eller i
tank av varierande storlek. Importerade lösningsmedel distribuerades på fat via
återförsäljare.
De förorenade lösningsmedelresterna tappades vanligen på engångsfat för
vidare distribution till destruktion. Så länge verksamheten bedrevs i Skoghall
erbjöd Uddeholm/Billerud Kemi sina kunder att returnera den använda och
23