pdf 4,3 MB - Naturvårdsverket

HÅLLBAR SANERING
Rapport 5663 - Klorerade lösningsmedel
• Den fria fasens fysikaliska och kemiska egenskaper (såsom densitet och
viskositet)
• Formationens egenskaper (såsom porositet, permeabilitet, homogenitet,
förekomst av lågpermeabla zoner och sprickor)
Efter det att en fri fas av lösningsmedel passerat genom formationen kommer rester
av lösningsmedlet att kvarlämnas i form av små droppar och strängar, som kvarhålls
i porerna genom kapillära krafter. Transporten av den fria produkten upphör
först när den återstående mängden DNAPL kan kvarhållas genom kapillära krafter.
Dropparna ansamlas främst i de större porerna, medan vatten återfinns i mindre
porer och i poröppningar (figur 3.3). Typisk bindningskapacitet för sand är 3-30
l/m 3 eller 1-10% av porvolymen i omättad zon. I mättad zon (grundvatten) är bindningskapaciteten
något högre: 5-50 l/m 3 eller 2-15% av porvolymen (Pankow och
Cherry, 1996).
Figur 3.3. Ansamlingar av fri fas av klorerat lösningsmedel i vattenmättad sand och i en spricka
(efter Pankow och Cherry, 1996).
Den fria fasen som finns kvar i formationen kan förorena såväl grundvatten som
porgas under mycket lång tid, med en tidshorisont på hundratals år.
I figur 3.4 illustreras hur föroreningsbilden kan se ut i anslutning till ett spill av
klorerade lösningsmedel. Fri fas av lösningsmedel finns kvar som droppar i jordlagren
eller i sprickor i berggrunden där vätskan passerat. Ansamlingar av sammanhängande
fri fas kan påträffas på finkornigare lager eller i slutna sprickor i
bergrunden. Som framgår av figuren kan transporten av den fria fasen ske mot
grundvattnets flödesriktning beroende på att den fria fasen har högre densitet än
omgivande vatten.
31