Riktlinjer kateterbehandling - Örebro läns landsting

Gemensamma riktlinjer angående katetervård i Örebro läns landsting
Kateterbehandling av urinblåsan ska alltid ordineras av läkare, vilken även har det medicinska
ansvaret. Indikationen för kvarliggande kateter (KAD) är främst blåstömningssvårigheter med
stora resturinmängder och urinretention. Det är viktigt att ordinationen kontinuerligt
omvärderas så att behandlingstiden blir så kort som möjligt. En vanlig komplikation vid
kateterbehandling är urinvägsinfektion, en risk som ökar med ca tio procent för varje dygn
som patienten har KAD. Bakterier kommer in via kateterns utsida (64%) eller insida (36%).
Täta byten av urinuppsamlingspåse och bristande handhygien hos vårdpersonal och patient
ökar dessutom risken för bakterieinvasion.
Vid längre kateterbehandling (>3 veckor) bör ren intermittent katetrisering (RIK) alltid
övervägas istället för KAD eftersom det ger minskade urinvägsinfektioner och reducering av
andra komplikationer såsom, blåssten, uretrastrikturer, uretrit, epididymit och skrumpblåsa.
Dessutom ger RIK patienten ökad livskvalitet och mindre påverkan på det dagliga livet än
KAD.
Information och kateterval
Sjuksköterska/distriktssköterska ansvarar för katetersättningen, anpassning av material och för
uppföljningar samt byten.
Före katetersättningen ges ordentlig information till patienten om:
• anledningen till kateterbehandlingen
• hur lång tid kateterbehandlingen beräknas pågå
• vad katetriseringen innebär
• hur katetriseringen går till
• hur katetern sitter kvar i urinblåsan (demonstrera en kateter )
• fixering av urinuppsamlingspåse, både på dagen och på natten
• byte och tömning av urinuppsamlingspåse
• var man kastar använda påsar
• användning av kateterventil
• betydelsen av en god personlig hygien
• betydelsen av att dricka tillräckligt
• vanliga komplikationer, såsom lätt blödning och obehag
• när och var hjälp bör sökas
• belys frågeställningar kring sex och samlevnad.
Såväl muntligt som skriftlig information ges, med tid för patienten att ställa frågor. Informera
också närstående, om patienten så önskar.
Patientinformation: http://www.hi.se/Global/Dokument/Nikola/kvalitetsprogramoppet/atgard-kvalitet/Info_patient_kvarliggande_kataterKAD.pdf

Val av material sker efter en individuell bedömning av patienten.
Har patienten en klar urin kan en tvåmaterialskateter sättas vilket ger en relativt god komfort
på grund av dess följsamhet. Vid grumlig eller blodblandad urin rekommenderas istället en
helsilikon kateter som har en större innelumen och bättre flöde.
Olika katetersorter
Latex med hydrogelbeläggning
Latex är ett mjukt och följsamt gummimaterial som kan upprätthålla en lumen. Latex är dock
vävnadsretande samt allergent och en ytbeläggning är därför nödvändig. Hydrogel är en
ytbeläggning som absorberar urinrörets fukt/vätska vilket resulterar i en yta med låg friktion
mot slemhinnan.
Namn på hydrogelbelagd kateter är:
- BioCath (Bard)
- SympaCath (Ruch, Meteko)
• Bytesintervall max 12 veckor (se tillverkarens anvisning).
• Är inte lämplig för patienter med överkänslighet mot latex.
• Har liten innelumen vilket vid grumlig urin kan vara en anledning till urinstopp.
Latex med ytbeläggning av silikon-elastomer
Silikon-elastomer är en annan ytbehandling som används för att reducera latexkateterns
vävnadsretande egenskaper
Namn på hydrogelbelagd kateter är:
- Bardia, Slikonelastomer, (Bard)
- Silasil (Ruch, Meteko) Liggetid 8 veckor
• Bytsintervall max 8-12 veckor (se tillverkarens anvisning).
• Är inte lämplig för patienter med överkänslighet mot latex.
• Har liten innelumen vilket vid grumlig urin kan vara en anledning till urinstopp.
100 % Silikon
Silikon är något styvare än latex men är ett vävnadsvänligt material som till viss grad även
motverkar stenbildning. En helsilikonkateter har en tunn katetervägg med rymligt innerlumen,
vilket är att föredra om patienten har grumlig eller blodblandad urin.
Ett observandum är kuffballongens genomsläpplighet för sterilt vatten, vilket innebär att
katetern behöver kuffas om efter 3-4 veckor (oftare vb). Flera helsilikonkateterar är dock
förpackade tillsammans med en fylld spruta med glycerinmix (en olja som stannar i
ballongen), vilket innebär att omkuffning inte behövs.

Namn på Helsilikonkatetrar är:
- Brilliant, Aquaflate, förfylld spruta (Ruch, meteko)
- Brilliant, (Ruch, Meteko)
- Folysil LT Xtra, förfylld spruta (Coloplast)
- Folysil LT (Coloplast)
• Bytesintervall max 12 veckor (se tillverkarens anvisning).
• Lämplig för patienter med överkänslighet mot latex.
• Bra val om patienten har grupplig eller blodblandad urin.
Grovlek /Charriér (CH)
Katetern bör vara tunn för att ha så liten påverkan som möjligt på urinrörets slemhinna, men
tillräckligt grov för att ge god avrinning. Rekommenderad grovlek, är CH 12 (vit) och CH 14
(grön). Grövre katetrar >14 CH används endast vid speciella indikationer (blod/grumlig urin)
Kateterlängder
• ca 400 mm används alltid till män och ibland till kvinnor
• ca 200 mm används till kvinnor (beroende på kroppsbyggnad kan dock kopplingen på
dessa katetrar skava).
Kateterspetsar
• Nelatonspets är rak och mjukt rundad med två hål för avrinning.
• Tiemannspets är en böjd, avsmalnande spets. Används vid svårighet att katetrisera
män då katetern följer urinrörets rundning. Den som katetriserar ska vara van och
utföra katetriseringen, dels på grund katetriseringsproblemet i sig men en felvänd
kateter kan även orsaka skada.
Katetersättning
Diskussion om ren och steril metod har pågått i ett antal år. Sterilitet innebär att produkten ska
vara fri från levande mikroorganismer. Höggradigt ren innebär att produkten ska ha en
mikrobiologisk renhet med en mikroorganism på tusen artiklar och vara fri från
sjukdomsalstrande mikroorganismer. Så länge renheten hos katetern som används bevaras
fungerar både steril och ren metod. Vilken metod som används beror ofta på typ av
arbetsplats.
Det som alltid behövs vid katetrisering oberoende av metod är:
• Kateter, sterilförpackad
• Höggradigt rena handskar, minst 2 par (3 par vid kateterbyte)
• Kompresser och rondskål
• Tvål och vatten eller steril natriumklorid 9 mg/ml. Antiseptiskt medel behöver inte
användas.

• Bedövningsgel: minst 20 gram. Gel med tillsats av klorhexidin används med fördel om
bakterieprov inte ska tas.
• 10 ml injektionsspruta för att tömma kateterballongen vid byte
• 10 ml injektionsspruta för att fylla kateterballongen med sterilt vatten, eller
glycerinmix om silikonkateter används
• 10 ml sterilt vatten till kateterballongen - glycerinmix till silikonkateter
• Steril natriumklorid 9 mg/ml och spolspruta behöver finnas tillgängligt
Tillvägagångssätt
Ta hänsyn till patientens behov av integritet. Säkerställ att han har förstått tidigare given
information. Kontrollera att patienten inte är överkänslig mot latex (kateter, handskar) eller
Xylocain (bedövningsgel).
Tillämpa basala hygienrutiner
1. Blotta inte patienten mer än nödvändigt.
2. Placera ett hygienunderlägg under patienten.
3. Tvätta patientens underliv med tvål och vatten eller natriumklorid.
4. Ta av handskar. Desinfektera händerna och tag på nya handskar.
Katetrisering av man
5. Dra tillbaka förhuden och fatta tag i penis nedanför ollonet med en kompress. Lyft
penis uppåt 90 grader så att urinröret rätas ut.
6. Bedöva med bedövningsgel. Minst 2x 10 gram sprutas sakta in i urinröret.
- Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen.
- Placera sedan Xylocainsprutan (tuben) med ett lätt tryck mot mynningen och spruta
långsamt in gel. Ett motstånd uppstår då gelen når slutningsmuskeln (ca 1 spruta/tub).
Tryck ihop urinröret så att gelen inte rinner ut.
- Efter en minut har slutningsmuskeln slappnat av och resterande gel kan sprutas in så
att hela urinröret fylls med gel. Tryck åter ihop urinröret så att inte gelen rinner ut. Det
går bra att klämma ihop lätt med fingrarna, alternativt använda en penisklämma. Det
tar 3-5 minuter för bedövningen att verka.
7. Lyft penis uppåt 90 grader för att räta ut urinröret. För in katetern till kateterns
delningsställe (en mans urinrör är cirka 25 cm). Forcera inte om det tar emot.
8. Släpp katetern en kort stund och kontrollera att den inte fjädrar tillbaka. Detta ska
göras för att säkerställa att katetern inte har hakat upp sig i urinröret. Håll sedan
katetern på plats med en hand så att den inte glider ut.
9. Kontrollera att urin rinner ur katetern. Om det inte kommer urin kan katetern vara
täppt av gel eller vara vikt i urinröret. Be patienten hosta, tryck försiktigt över blåsan
eller spruta in 10-50 ml steril natriumklorid. Det ska gå lätt att spruta in vätskan och
retur ska uppnås.
10. Observera så att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll
kateterballongen med mängd och typ av vätska enligt tillverkarens rekommendation.
Observera patienten, det ska inte göra ont.
11. För fram förhuden över ollonet igen.

Svårighet att föra in katetern
• Vid svårighet att föra in katetern kan i första hand extra gel användas.
• En något grövre kateter (14 istället för 12 Ch, ) kan underlätta införandet.
• Kateter med Tiemanntipp underlättar kateterisering av män då den böjda tippen lätare
följer urinrörets böjning, men felvänd kan den orsaka skada. Den som då kateteriserar
bör vara van och utföra kateteriseringen med försiktighet. OBS! läkarordination
Katetrisering av kvinna
1. Håll isär blygdläpparna med hjälp av kompresser.
2. Bedöva med bedövningsgel.
- Använd 10 gram gel. Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen.
- Placera sedan tuben med ett lätt tryck mot mynningen och spruta långsamt in
resterande gel. Sätt en kompress för att motverka att gelen rinner ut. Det tar 3-5
minuter för bedövningen att verka.
3. För in katetern med god marginal (en kvinnas urinrör är cirka 5 cm). Forcera inte om
det tar emot.
4. Släpp katetern en kort stund och kontrollera att den inte fjädrar tillbaka. Detta ska
göras för att säkerställa att katetern inte har hakat upp sig i urinröret (sällsynt hos
kvinnor). Håll sedan katetern på plats med en hand så att den inte glider ut.
5. Kontrollera att urin rinner ur katetern. Om det inte kommer urin kan katetern vara
täppt av gel eller vara vikt i urinröret. Be patienten hosta, tryck försiktigt över blåsan
eller spruta in 10-50 ml steril natriumklorid. Det ska gå lätt att spruta in vätskan och
retur ska uppnås.
6. Observera så att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll
kateterballongen med mängd och typ av vätska enligt tillverkarens rekommendation.
Observera patienten, det ska inte göra ont.
Koppla katetern till en urinuppsamlingspåse eller sätt på en kateterventil. Om kateterklämma
används ska den sättas efter delningsstället för att inte skada ballongkanalen.
Kateterbyte
Hur ofta en kvarliggande kateter ska bytas beror på den enskilde patientens behov. Det första
bytet bör dock göras inom 4-6 veckor. Kontrollera katetern vid byte, beroende på
stenutfällning på katetern och i urinen samt patientens upplevelse av obehag beslutas om tiden
till nästa byte. Se också tillverkarens anvisning för längsta användningstid.
För att vara säker på att den nya katetern ligger rätt kan det underlätta om urinblåsan är fylld.
Om möjligt kan katetern stängas av i god tid före byte i annat fall kan urinblåsan fyllas med
steril natriumklorid 9 mg/ml genom den gamla katetern innan denna tas bort.

Urinuppsamlingspåsar
Ett slutet system med tömbar urinuppsamlingspåse rekommenderas, vilka minskar eller
fördröjer uppkomsten av bakteriuri hos patienter med KAD.
Tömbara påsar finns med varierande volymmängd och slanglängd. Tänk dock på att en fylld
urinuppsamlingspåse som rymmer en stor urinmängd medför en betydande tyngd med risk för
kateterdrag och skada som följd. I ett slutet system töms urinuppsamlingspåsen via
bottenventilen på påsen (i toalett eller i urinflaska). Nattetid kan denna öppnas och
seriekopplas till en större påse med längre slang som placeras under urinblåsans nivå.
Tömningsbar påse byts vid behov, vanligtvis med cirka en veckas intervall. Se också
tillverkarens anvisning.
Fixering av urinuppsamlingspåse
När en urinuppsamlingspåse används ska denna fixeras med lämplig anordning så att tyngd
och drag mot blåsbotten undviks. Flera fixeringar har tillverkats och anpassats efter respektive
tillverkares urinuppsamlingspåsar medan andra är passar de flesta.
Kateterventil
Då patienten har god handfunktion och klarar av hanteringen av en kateterventil är detta att
rekommendera. Urinblåsan får då fyllas ut och tömmas på ett så naturligt sätt som möjligt.
Viktigt är att denna öppnas var 3-4 timme. På nattetid kan en icke tömbar
urinuppsamlingspåse kopplas till kateterventilen (öppet läge) En kateterventil är mer
hygieniskt än kateterklämma eller kateterpropp, men kan vara svårt att hantera för patienter
med nedsatt handfunktion.
Kateterventilen byts vanligtvis efter cirka en vecka. Se tillverkarens anvisning.
Dokumentation
Enligt SFS 2008:355 skall all vård av patienter dokumenteras i patientens journal.
Dokumentera:
• ordinerande läkare
• indikation
• beräknad behandlingstid
• beräknad liggetid för katetern
• typ av kateter och storlek
• mängd vätska i kateterballongen
• uppgifter om insättningen
• patientens egna iakttagelser och upplevelser av behandlingen.
När patienten byter vårdform ska information om kateterbehandlingen rapporteras till den
mottagande vårdgivaren (SOSFS 2005:27). Läs mer om dokumentation samt vårdplanering
och utskrivningsklar patient i Vårdhandboken.

Komplikationer
Infektion
Patienter men kvarliggande kateter har oftast bakterier i urinen. A-symtomatisk bakteriuri
skall inte behandlas men patienten bör informeras om att han ska kontakta sjukvården vid
symtom såsom feber och smärta från urinvägarna och/eller testiklarna. All
antibiotikabehandling skall föregås av en urinodling.
Biofilm
På katetern bildas alltid biofilm, ett lager av mikroorganismer som "klistrar" sig fast på
kateterns yta. Detta lager är inte åtkomligt för antibiotika, men kan härbärgera de bakterier
som orsakar symtomen. Det är därför viktigt att alltid byta katetern i samband med
antibiotikabehandling för UVI.
Kateterstopp
Stopp i katetern beror ofta på grumlig urin, blod eller små konktrement. Spola kateter med
NaCl till flöde i katetern erhålls eller alternativt byt kateter. Vid behov av regelbunden
spolning kontaktas läkare. Bästa spolningen sker dock om patienten ökar sitt vätskeintag.
Obehag från urinröret
Katetern och dess ständiga nötning på slemhinnan kan ge upphov till en inflammation i
urinröret. Förutom smärta i urinröret kan ett varaktigt sekret komma bredvid katetern. Se över
katetermaterialet (latex i tvåmaterialskatetern kan vara vävnadsretande) och en allt för grov
kateter kan ge ökat obehag och sekretstagnation. Vid bestående problem kontaktas läkare för
diskussion.
Läckage bredvid katetern
Läckage och trängningar kan bero på:
• Kateterstopp alt knickad slang
• Trycka av kateterballongen mot blåsbotten
• Kateterballongen dragits ner i urinröret
• Förstoppning
• Slemhinneatrofi (kvinnor efter menopaus)
• överaktiv blåsmuskel
• Liten urinblåsa (skrumpblåsa)
• Urinvägsinfektion
• Blåssten
Svårigheter att tömma kateterballongen
Om kateterklämma används ska denna inte placeras över ballongkanalen, eftersom kanalen
kan skadas och ge svårighet att tömma ballongen. Andra vanliga orsaker kan vara
stenbildning runt ballongen eller fel på kuffventilen.
Kontrollera att katetern inte är knickad. Prova att spruta in ytterliggare 2 ml sterilt vatten i
kuffkanalen. Om kateterklämma har använts, punktera kuffkanalen ovanför ”klämstället” med
en kanyl. Om dessa åtgärder inte hjälper kontaktas läkare för ställningstagande till åtgärd.
Exempelvis ultraljudsledd perianal/perinela punktion av kuff

Fördjupningslitteratur.
• http://vardhandboken.se/Texter/Kateterisering-av-urinblasa/Oversikt/
• ”Vem får göra vad i Hälso- och sjukvården och tandvården?” Socialstyrelsen. 2004
Kap: Allmänt om katetrisering, andra stycket.
• Burman LG: Att förebygga vårdrelaterade infektioner, ett kunskapsunderlag.
Kap 5 Vårdrelaterade urinvägsinfektion. Socialstyrelsen. 2006
• Förebygg vårdrelaterade urinvägsinfektioner. Nationell satsning för ökad
patientsäkerhet. Sveriges kommuner och landsting. 2008. Kap: Allmänt om
katetrisering och infektion.
• Schönebeck Jan. Blåskateter och dess bruk. Astra Tech. 1997
• European Association of Urology Nurses EAUN). Good practice in health care.
Urethral Catheterization, Section 1: Male Catheterization. 2005
• European Association of Urology Nurses EAUN). Good practice in health care.
Urethral Catheterization, Section 2: Male, Female and Pediatric Intermittent
Catheterization. 2006
Datum: 2012-02-29
Revideringsdatum: 2013-02-28
Manusförfattare: Gunnel Andersson, med dr, uroterapeut, inkontinenssamordnare
Centrum för hjälpmedel och urologkliniken
Örebro läns landsting.
Faktagranskare: Malcolm Carringer, med dr, överläkare, urologkliniken,
Universitetssjukhuset Örebro