Perspektiv på fattigdom - Sida

liberalisering kan inte på egen hand avhjälpa fattigdom och
brist på utveckling. För att ett land ska ha nytta av ett ökat
deltagande i världsekonomin behövs juridiska och andra institutionella
regelverk liksom investeringar i fysisk infrastruktur
och möjlighet att förutse påverkan från olika policies.
Utvecklingsländer möts av både synliga och osynliga
handelshinder. Stöd till produktion och export i de industrialiserade
länderna – inte minst när det gäller jordbruket –
resulterar i att i-ländernas producenter får orättvisa fördelar.
Sådana orättvisor måste tas bort.
Utvecklingsländernas möjligheter att delta i utformningen
av den globala ekonomins spelregler försvåras också av att de
saknar möjligheter att tillräckligt kraftfullt hävda sina intressen
på den internationella arenan. Såvida inte effektiva mekanismer
skapas för att ge dem jämlika villkor i detta avseende, är
risken stor att globaliseringen gör de fattiga och svaga än mer
maktlösa.
När utvecklingsländernas ekonomier öppnas mot yttervärlden
växer riskerna för externa chocker. Även kortvariga kriser
kan få allvarliga och långlivade negativa effekter på de fattigas
situation. Det saknas ännu effektiva metoder för att lindra
konsekvenserna av externa chocker. Även om globaliseringen
innebär ett löfte om nya möjligheter så ökar den samtidigt
graden av utsatthet och bristen på trygghet bland de fattiga.
2.2 Att överbrygga skillnader mellan länder
Utvecklingsländerna måste få mer att säga till om i internationella
sammanhang. Detta gäller inte bara handeln utan också
till exempel i fråga om upphovs- och patenträttigheter, tillgång
till nya produkter på det biotekniska området och utnyttjandet
av jordens naturresurser.
Tillgång till information blir allt viktigare för ett effektivt
deltagande i världsekonomin och många utvecklingsländer
behöver göra stora investeringar på IT-området. Auktoritära
regimer som försöker begränsa informationsutbytet kommer
att upptäcka att de motverkar sina länders intressen.
Utländska investeringar kan tillföra kapital och tekniskt
kunnande och underlätta utvecklingsländernas tillgång till
världsmarknaden. Ett villkor för att locka till sig investerare –
inhemska såväl som utländska – är att det förs en sund ekonomisk
politik och att det finns en institutionell bas, inklusive
lagar och förordningar, som stödjer och reglerar marknadsekonomin.
Internationell arbetsmigration utgör en allt viktigare aspekt
av globaliseringen. Den uppmuntras av i-ländernas ökade
18