Nya Professorer: Installation hösten 2011 - Uppsala universitet

gemensamt återkallade sina ansökningar i protest mot utslaget, vilket de befarade
skulle leda till ”att den geografiska undervisningen vid de svenska statsuniversiteten
helt skall öfverlämnas åt ensidigt humanistiskt utbildade män”.
Den fruktan som Nordenskjöld och andersson gav uttryck för i skrivelsen
skulle emellertid visa sig vara obefogad. Visserligen bestämde ahlenius som
nyutnämnd professor att geografin skulle tillhöra humanistiska sektionen, men
som forskare hade han redan övergivit sin ensidigt historiska inriktning. han
hade bland annat bedrivit geomorfologiska studier av djupen i siljan och de
lappländska sjöarna. Teoretisk ledning hämtade han framför allt från friedrich
ratzels antropogeografi, vilket märktes i den stort upplagda studien Ånger-
manälfvens flodområde (1903). Året därpå påbörjade Ahlenius utgivningen av
det geografisk-topografiska verket Sverige, vilket blev hans mest bestående vetenskapliga
insats. stor energi nedlade han därtill på att bygga upp den geografiska
institutionen, som hade tre rum till sitt förfogande i Plusquamperfectum
(”Olympen”) vid Västra Ågatan 22. På våren 1906, bara någon månad efter sin
fyrtioårsdag, avled Ahlenius i blindtarmsinflammation.
Tillsättningen av professuren blev denna gång betydligt enklare, eftersom
befattningen endast söktes av Axel Hamberg, docent i kristallografi och mineralogi
vid stockholms högskola. hamberg var en mångfasetterad forskare,
vars verksamhet omfattade bland annat glaciologi, klimatologi, kartografi och
geologi. Däremot saknade han nästan helt meriter inom den historiska geografin
men detta förhållande föranledde inga större protester. Den nye professorn
såg snart till att ämnet överflyttades från humanistiska till matematisk-naturvetenskapliga
sektionen, vilket låg i linje med hans egen inriktning. hamberg
var en fältforskare i betydligt högre grad än sin företrädare; redan som tjugoåring
hade han deltagit i adolf erik Nordenskiölds expedition till Grönland.
Under 1890-talet deltog han i två expeditioner till spetsbergen, varvid han
bland annat undersökte polarströmmar och glaciärer. Det område som framför
allt väckte hambergs intresse var emellertid sarek, inte Ishavet. med något
enstaka undantag besökte hamberg sarek varje år under trettiofem års
tid. han ägnade området otaliga studier och blev något av en tvärvetenskaplig
disciplinbyggare. av stor nytta blev den meteorologiska observationshydda
som han lät uppföra på Pårtetjåkkå 1911. I likhet med ahlenius var hamberg
135