Nya Professorer: Installation hösten 2011 - Uppsala universitet

34
gen att stipendiet skulle reserveras för studenter som ”vid Upsala Universitet
med heder aflagt de prof, som Eders Kongl. Maj:ts Nådiga statuter för Universiteten
fordra för full competens till de Medicinska befattningarna i Statens
tjenst”. Kort sagt, stipendiet skulle endast kunna tillfalla den som genomfört
sin medicinska utbildning i Uppsala.
Hwasserska resestipendiet hade därmed utformats på ett sådant sätt att det
blivit ett vapen att använda i den pågående flyttningsdiskussionen. De krafter
som eftersträvade universitetets – eller åtminstone medicinska fakultetens
– flyttning till huvudstaden uppfattade det underliggande budskapet. I
en av sina ”Återblickar” i Illustrerad Tidning skrev exempelvis August Blanche
kort därefter att instiktandet av ett resestipendium förvisso var utmärkt,
men han tillade:
Olyckligtvis har dock konungens vackra gåva, af den eller dem som fått sig anförtrodt
att uppgöra förslag till stadgar för detsamma, blifvit användt till att ytterligare
befästa skråandan inom en viss fakultet vid nämnde universitet. Det har nemligen
blifvit föreskrifvet, att stipendiet endast får tillgodonjutas af sådane unge läkare
som aflagt alla sina examina i Upsala – således i sjelfva verket ett premium för att
locka den medicinska vetenskapens ämnessvenner att der qvarstanna, i stället för
att besöka det läroverk der de ha det bästa tillfället att på ett verkligt fruktbärande
sätt studera sin vetenskap. Det måste vara ”somewhat rotten” på något håll då man
tror sig med tillgripandet af dylika prohibitiva medel kunna befordra ett friskt och
kraftigt vetenskapligt lif.
För Mesterton och hans upsaliensiska meningsfränder kunde inrättandet av
Hwasserska stipendiedonationen inte ha kommit mer lägligt. Det är därför lätt
att förstå den entusiasm som besöket gav upphov till, såväl vid universitetet
som bland ledarna för staden och länet. Knut Olivecrona talade från hjärtat när
han som rektor framförde universitetets tack för denna gåva, och stämningen
tolkades på detta sätt av Upsala-Posten: ”Det besök, hvarmed H.M. konungen
i dessa dagar hedrat Upsala har ännu fastare tillknutit de band af tillgifvenhet
och kärlek, hvarmed han här inom alla klasser är omfattad och icke minst
inom studentcorpsen, hvilken egt glädjen mottaga de mest smickrande prof
på H.M:s ynnestfulla bevågenhet.” I sitt rektorsprogram skrev Olivecrona vid
läsårets slut att donationen utgjorde ett dyrbart bevis på kungens nåd ”och till-