Uppföljning av 16 nationella forskarskolor - Högskoleverket

högskolorna har svårt att behålla sina forskare eftersom det oftast är attraktivt
att fl ytta till ett större lärosäte för dem.
Samtliga forskarskolor har en föreståndare (motsvarande) med en operativ
funktion. Det innebär att han/hon ansvarar för den löpande verksamheten,
implementerar styrgruppens beslut och arbetar för att målsättningar uppfylls.
I fl era forskarskolor är föreståndaren också ordförande i styrgruppen eller ledamot
med rösträtt, medan han i andra har en föredragande roll. Föreståndaren
har nästan alltid sin plats vid värdhögskolan. 29 I några forskarskolor arbetar
föreståndaren nära en andra person, som då benämns till exempel biträdande
föreståndare eller programsekreterare.
Intressant att notera är att det endast är en forskarskola (genusforskarskolan)
som, vid intervjutillfället, hade en kvinnlig föreståndare. Lite bättre blir
det om man räknar in att det fi nns några kvinnor som är ordförande i styrgrupperna
eller fungerar som biträdande föreståndare. Dock, det fi nns också
styrgrupper som är helt enkönat manliga, åtminstone om man räknar bort
doktorandrepresentanterna. 30
Förutsättningar för samarbete
I propositionen Forskning och förnyelse presenterar regeringen de 16 forskarskolorna.
I bedömningen av vilka forskarskolor som ska erhålla medel har man
bland annat utgått från rapporten Tio forskarskolor – ett förslag till utveckling
av forskarutbildningen 31 och de intresseanmälningar som lärosätena skickat
in. 32 I merparten av intresseanmälningarna har ett antal lärosäten samlats sig
kring en gemensam plan och beskrivning av en forskarskola. 33
Forskarskolorna har, som tidigare beskrivits, rätt att samverka med fl er partners
än de som regeringen har utsett. Men har de ändå några synpunkter på att
det är regeringen som har haft sista ordet när de ”obligatoriska” partnerhögskolorna
utsågs? Svaren är lite blandade. Det är fl era föreståndare som inte har
någon egentlig åsikt eftersom de inte själva medverkade i den inledande processen.
Man har så att säga de partnerhögskolor man har och arbetar utifrån
det. Några tycker att urvalet av partnerhögskolor har varit helt i sin ordning
mot bakgrund av att högskolorna fi ck anmäla intresse och att man har haft
en dialog med Utbildningsdepartementet. Någon nämner att forskarskolan
gärna skulle samarbeta med ett par större lärosäten, men att man egentligen
inte har något att invända då ett av syftena med dessa nationella forskarskolor
var att samverkan skulle ske med minde lärosäten.
Men det fi nns också några mer kritiska synpunkter eller invändningar gentemot
valet av partners. Det kan handla dels om att värdhögskolan hade önskat
sig en mer geografi skt samlad forskarskola, dels om att man inte tycker att
en partner passar in helt och hållet när det gäller forskningsinriktningen (för
lite grundforskning t.ex.). En viss undran har också framkommit inför om
regeringen hade någon egentlig analys som grund för sina val.
18