Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
175<br />
lånevägen. Banken var emellertid orolig för sina penningar, isynnerhet<br />
som Carl Persson numera äfven var borgensman för Lilliehööks stora<br />
skuld, och man ansåg därför nödvändigt att förbättra säkerheterna.<br />
Den 30 juni 1686 lät Johan Reuter, såsom cautionist för lånet, inför<br />
Hanekinds häradsrätt »inprotokollera» de pantförskrifna godsen 1 .<br />
Emellertid var rätten tveksam att lämna banken inteckning på alla<br />
gårdarna. Flera af dessa voro nämligen pantförskrifna till andra ford-<br />
ringsägare, och man ansåg sig svårligen kunna godkänna inteck-<br />
ningarna för annat än Torpa, Kringstorp och Vässentorp, »som tillförne<br />
icke finnas graverade>>. Först vid hösttinget 1687 blef frågan klarlagd,<br />
då banken erhöll den begärda inteckningen i Säby sätesgård med<br />
Djursberg eller Hofvetorp och dessutom Torpa, Styfvinge, Krings-<br />
torp, Vässentorp, Göttorp och Skälstorp i Wist socken samt Rogesta<br />
i Vårdsberg och Sörby i Landeryd socken 2 .<br />
Vid tingen följande år uppbjödos gårdarna för bankens räkning<br />
samtidigt med att man sökte ordna förhållandet till öfriga inteck-<br />
ningshafvare. Vid sommartinget 1688 fick sålunda banken, efter tredje<br />
uppbudet, bekräftelse på första inteckningen i alla de nyssnämnda<br />
gårdarna i Wist jämte Hållingstorps hemman. Vid uppgörelsen för-<br />
klarade sig bl. a. Jacob Fleming till fullo förnöjd, så att han ej längre<br />
ville göra anspråk på den panträtt till Säby, som han en gång erhållit.<br />
Johan Gripenwald, som samma år också fått panträtt i några af de<br />
nämnda gårdarna, fick inteckning efter banken, och äfven andra<br />
fordringsägares kraf sökte man tillgodose 3 .<br />
Emellertid måtte banken fortfarande ha känt sig oviss om säker-<br />
heternas värde, eftersom kommissarierna i slutet af år 1688 på allvar<br />
upptogo frågan om panternas bortauktionerande 4 . Måhända var<br />
den förut omtalade inventering å Carl Perssons lösegendom, som före-<br />
togs på hösten 1688, också ett led i bankens sträfvan att bevaka sina<br />
tillgodohafvanden i Carl Perssons bo.<br />
För att i möjligaste mån skydda sina intressen vidtog nu Carl<br />
Persson sina mått och steg. Om han några år förut ännu haft för-<br />
hoppning om att kunna på ett hedersamt sätt komma undan kredi-<br />
torerna, så hade däremot situationen nu betydligt försämrats, och det<br />
gällde endast att rädda hvad som räddas kunde. Trots alla reg-<br />
leringar hade skulderna vuxit till nära 60,000 daler. Närmast måste<br />
han söka att få behålla gårdarna och skaffa andrum för nya upp-<br />
görelser. Från sina barn kunde han ej påräkna något stöd. Tvärtom<br />
voro dessa förbittrade öfver att han förskingrat deras egendom, och<br />
1 Bankokommiss. prot. 1686 3/4 (RB); Hanekinds dombok 1686 30/6.<br />
2 Bankokommiss. prot. 1687 16/3, 2/8, 8/8 (RB), jordaboksutdrag rör.<br />
gårdar, som Carl Persson pantsatt till banken 1687 22/7 (N 2 d); Hanekinds<br />
dombok 1689 4/10.<br />
3 Bankokornmiss. prot. 1688 15/2, 11/5 (RB); Hanekinds dombok 1688<br />
26/7.<br />
4 Bankofulhn. prot. 1688 7/12 (RB).
Change language