GIFTERMÅL OCH FAMILJEFÖRHÅLLANDEN

185
och gemensamma arfsintressen tvungo svågrarna att bevaka hvar-
andras åtgöranden.
Första gången Carl Persson anlitade .Liewens tjänster tyckes ha
varit år 1686, då denne öfvertog en fordran på 2,000 daler ktmt, hvilken
först innehafts af Carl Perssons syster, »riksskattmästarinnan» Anna
Persdotter, och därefter transporterats på hennesåmåg öfverstelöjtnant
Jacob Spens. Följande år öfvertog han också Carl Perssons skuld
till Isaac Breant på. 3,703 daler k:mt. Efter att förut ha haft några
hemman i Hofvetorp och skatterättigheten i Rogesta såsom säkerhet
för lånen, fick Liewen 1687 som ytterligare hypotek sätesgården Björna 1 .
Skulderna' uppklarades sedermera genom förmedling af en tredje man,
som öfvertog Liewens fordran, nämligen grefve Nils Bielke. Redan
1688 hade Carl Persson planer på. att helt och hållet afhända sig Björna 2 .
Sedan Liewens fordran år 1690 transporterats på Bielke, inköpte denne
några veckor efteråt Björna och de pantsatta gårdarna genom sin
ombudsman assessor Niclas v. Preutz 3 .
Emellertid var det icke dessa låneförbindelser, som voro afgörande
när tvistigheter uppblossademellan svågrarna, utan frågan om arfvet
efter svärföräldrarna.
A Redan under reduktionsuppgörelserna på 1680-talet framställde
Liewen kraf på att Carl Persson skulle dela en skuldbörda, som hvilade
öfver Oxenstiernska sterbhuset. De båda fruarnas farfar, riksdrotsen
Gabriel Oxenstierna, hade varit delägare ii kopparkompaniet, och
hans arfvingar hade därför ålagts att till kronan återbetala ett afse-
värdt belopp. Som säkerhet därför hade Beata Leijonhufvuds gård
Sigridsholm tagits i pant, men för att få gården befriad och skuld-
summan uppdelad på arfvingarna yrkade Liewen, att man i stället
skulle pantsätta en del af Carl Perssons gods i Västergötland, hvilka
han fått med Catharina Oxenstierna. Liewen lät genomsin kam-
rerare Håkan Larsson göra en utredning om Carl Perssons egendomar
och vände sig också till myndigheterna för att få den sökta pant-
rätten, men han märkte nog snart, att där i boet ej fanns mycket
som var ograveradt 4 .
Beata Leijonhufvud, som var skuldsatt upp öfver öronen, hade också
svårt att tillfredsställa de båda mågama, som gjordeanspråk på sina
hustrurs fädernearf. Särskildt Carl Persson var angelägen om att
1 Uppgörelser åberopade i Hanekinds dombok 1688 26/7 (VLA). - Se äfven
Håkan Larssons bref till Liewen 1687 10/5 o. 31/5 (Vik).
2 Håkan Larsson till Bernhard v. Liewen 1688 2/7 (Vik).
3 Bref 1690 4/8 och 20/9 (Vik, vol. 122, 123). Preutz står i 1690 års
jordabok såsom ägare af Björna (KA). Jfr immissionsbref 1689 7/8 (B 280).
4 Handlingar 1685 24/7, 1686 20/12, 1690 15/10 (RA, Topographica, Wist);
Håkan Larssons bref 1687, 1689, 1690 (Vik); Beata Leijonhufvuds
afräkning med Carl Persson 1689 1/3 (N 2 d); Beata Leijonhufvuds
uppgörelse med Liewen 1691 9/7 (Sturefors' arkiv).