GIFTERMÅL OCH FAMILJEFÖRHÅLLANDEN

183
I första hand gällde det sönernas och mågarnas pretention på arfvet
efter Benedicta Posse.
Mest hänsynsfull i sitt uppträdande var sonen Axel Carlsson, som
endast uttalade sina bekymmer öfver pantförskrifningen af Säby.
Då han var omyndig vid arfsuppgörelsen efter modem - han var
född 1666 - och sedermera vistats utomlands, sina »krigsexercitier
att lära», hade fadern honom oåtspord »försålt allt hans ringa möderne-
arf». Visserligen hade han i »refusion och vederlag fått sig uppdraget»
ett hemman i Snösbäck och ett i Luttra socken, men då dessa af
Kungl. Maj:t graverats som köpegods, var besittningsrätten osäker.
Häradsrätten gaf honom den trösten, då hans skrifvelse förevar vid
vintertinget 1690, att om gårdarna blefve honom afhända, Carl Pers-
son och hans arfvingar skulle åläggas att lämna honom »så godt gods
i lika lägo och lägenhet» 1 .
Carl Perssons måg Johan Reuter uppträdde också med en viss
förståelse för situationen, då han gjorde sina anspråk gällande. Dessa
rörde sig ej så mycket om arfvet efter fru Benedicta, ty då hans hustru
redan vid arfsfördelningen var myndig, fick hon redan då ut hvad
hon hade att fordra. Hvad han därutinnan fruktade, var endast,
att han och hans medarfvingar i Posseska sterbhuset skulle inför
reduktionsmyndigheterna få häfta äfven för Carl Perssons andel i
gravationen för sterbhusets köpegods. Mest ängslades han emellertid
för den borgensförbindelse han iklädt sig för Carl Perssons lån i banken.
Han hade medverkat vid förnyelsen af inteckningarna och såg nu
med bekymmer, huru godsen blefvo »till åtskillige transporterade,
hypoticerade och graverade», hvarför han »solennissime protesterade
med vidhängd tjenstelig begäran, att alla desse civile transactioner
och handlingar måtte för null och af intet värde anses till dess denna
skuld först är riktigt clarerad och fullgjord». För sin säkerhet begärde
han »sequestration» på all svärfaderns dåvarande egendom i löst och
fast såväl som på dennes giftorätt i boet efter Catharina Oxenstierna,
>>att slik till ingen abalieneras eller transporteras må». Vid sommar-
tinget IÖ93 anhöll han att få denna sin begäran »till yttermera säker-
het i häradsprotokollet tjensteligen insererad och införd» 2 .
Den dominerande rollen i dessa arfstransaktioner spelade mågen
Gustaf Koskull, hvars åtgöranden emellertid voro af en så ingripande
betydelse, att de här nedan behandlas i ett särskildt afsnitt.
Carl Perssons tvister med svågern Bernhard von Liewen, som var
gift med Catharina Oxenstiernas syster Sigrid, ingingo också som led
i de stora uppgörelserna om hans egendom, då både låneförbindelser
1 Hanekinds dombok 1690 3/2.
2 Bref 1684 18/6 (N 2 d) samt bref anf. i Hanekinds domb. 1687 4/10,
1690 3/2, 1693 16/5 m. fl.