GIFTERMÅL OCH FAMILJEFÖRHÅLLANDEN

193
Emellertid blef sämjan icke långvarig. Under olycksåret 1692,
då Carl Persson tvangs att göra cession och lämna sin egendom till
banken, tyckes han ha fått vara tämligen i fred för mågen, som nöjde
sig med en enkel protest, då han såg sin rätt förbigången och »illa
attenderat» vid den i augusti förrättade värderingen å Säby 1 . Men
på våren 1693 döko ovädersmolnen ånyo upp, då Koskull trodde sig
ha förnummit att någon »afhandling eller förskrifning» varit mellan
Carl Persson och Beata Sparre om svärfaderns arfvegods och egendom.
På förfrågan hade han ej fått veta något, och för att säkerställa sig
mot alla eventualiteter vände han sig nu till rätten för att förbehålla
sig sin preference i Säby. Senare trodde han sig konstatera, att den
påklagade öfverenskommelsen afsåg att förläna fru Beata giftorått i
»åtskilliga förmenta aflingegods» och vissa i samband därmed stående
förmåner. Emot detta inlade Koskull sin protest i en längre utred-
ning, där han ordade om svärfaderns tre äktenskap och i detalj redo-
gjorde för alla arfskiften efter syskonen, samtidigt med att han öf-
vade sin juridiska spetsfundighet med att visa det oberättigade i Carl
Perssons försök att bereda den tredje hustrun några förmåner 2 .
Koskulls klagomål gjorde emellertid verkan, och Carl Persson föll
ånyo till föga. Den 24 april 1694 afslutades en ny öfverenskommelse
på Säby, dit Koskull rest efter ett besök i Jönköping. Carl Perssons
därvid afgifna försäkring, som är ett bland de sista dokumenten
af hans hand, präglas af tröttheten hos den af olyckorna tyngde,
som nu lik det jagade villebrådet ansättes från alla håll och i likgiltig
förtviflan lämnar ifrån sig det sista han äger. Koskulls fordran hade nu
stigit till 11,961 daler s:mt, hvaremot Carl Persson »efter protester,
preference, transaction, assignationer, fullmakter, jus denrmciationis
och den kungl. hofrättens dom» intet hade att erinra. I summan
inräknades Carl Perssons fordran hos Gladsten - således något som
svärfadern aldrig uppburit, utan endast gifvit mågen rätt att utkräfva!
För att kunna täcka en del af skulden öfverlät han nu åt mågen
allt hvad han ägde trots det att han redan 1692 till banken öfver-
lämnat hela si11 egendom. Det var samma gårdar, som upptagits i
inventariet till banken, nämligen Säby sätesgård, Kringstorps och
Ringsnäs hemman, en åker och en äng vid Wist kyrka samt tre
tomter i Lönsås. Denna kvarlefva af den forna härligheten värdera-
des till 6,333 daler IO öre 16 pgr s:mt, således en summa, som vä-
sentligt understeg det som Koskull gjorde anspråk på. Men denne
var nog ädelmodig att nöja sig med det som fanns 3 .
Till gengäld afsade sig nu Koskull alla anspråk på Hofvetorp och
1 Koskulls protest 1692 17/8 äber. i Koskulls specification på. verificationer
1695 16/3 (UB, W 732 Natt o. Dag).
2 Hanekinds dombok 1693 16/5 och 10/10.
3 Carl Perssons skrifvelse I694 24/4 (N 2 d).