Enkelhet är en dygd - Groove

More documents

Recommendations

Info

www.groove.st 14 Svenska texter text: Daniel Severinsson bild: Mia Olsson Senast Groove sammanförde artister för att diskutera svenska texter var det Mikael Wiehe och Håkan Hellström. Denna gång samlades sju personer från två framgångsrika band och utforskade sin egen relation till texter på svenska. Det känns lite spännande att sammanföra Mackan, Stuffe och Mingus från Fattaru med Bosse, Mats, Fredrik och Micke från Bo Kaspers Orkester. Vid första anblicken har de ju ungefär lika lite med varandra att göra som grym musik och bra med pröjs, som Seron hade uttryckt det. Men de har i alla fall en sak gemensamt, nämligen att de sjunger/rappar på svenska. Dessutom visar det sig snart att alla är nyfikna på och uppskattar varandras musik. Varför har ni valt att skriva era texter på svenska? Bosse: – Jag tycker det finns en bra tradition. Förebilderna har lagt ribban högt. Det är roligare att skriva på svenska än engelska där man kan fuska sig igenom, som de patetiska försök man gjorde tidigare. Dessutom har man ju inte språket. Man kan bara låtsasskriva engelska som man tror att engelska låter. Är man ihop med en engelsktalande tjej i ett halvår så fattar man. Det är mycket grejer man vill säga men inte kan. Vilka förebilder tänker du på? Bosse: – Pugh, Lundell, Beppe Wolgers, Hasse och Tage, Cornelis. Även en del grejer som gränsar till schlager. Jag har alltid tyckt att det är eleganta grejer. Till exempel Ernst Rolf kan vara jävligt elegant. Och Karl Gerhard. Fredrik: – Va? Bosse: – Det finns ett jävligt bra språk och jävligt smarta sätt att skriva refränger. ”Jag är inne när gumman min är ute/jag är ute när gumman min går in”. Det är häftigt hantverk. Och så Evert Fattaru och Bo Kaspers Orkester Taube, Bellman… Det finns jävligt mycket att se upp till. Stuffe: – Jag tycker det känns naturligt att skriva på svenska. Man kan alla nyanser. En liten omformulering kan ju påverka så mycket. Mingus: – Pappa är visserligen amerikan men engelska är inte mitt eget språk. Man uttrycker inte hela sig själv. Stuffe: – Hur skulle jag kunna säga mitt namn i en vers på engelska? Rap är ju egocentriskt, man utgår från sig själv. Vem var den första ni hörde som fick er att känna att det funkar att rappa på svenska? Mackan: – Ayo. Stuffe: – Han släppte en tolva, Den här går ut och Ormarna. Mingus: – Typ -96/97. Fredrik: – Jag tycker det blir mycket roligare på svenska. Man når fram så mycket snabbare. Fast det är svårare också för man blir synad på ett helt annat sätt. Alla förstår ju. Mats: – Det är roligt när man lyssnar på hiphop på svenska för öronen har inte ställt om sig. Man förväntar sig att det ska vara engelska. Sen när man väl har ställt om så hoppar det fram ännu mer istället. Mingus: – Första gången jag hörde grym skrytrap på svenska var Ayo på Absent Minded-skivan. Det var en engelsk låt (Yes, Yes, Y’all) och det tog typ 20 sekunder att fatta att det var på svenska. Mackan: – Första gången jag hörde den versen förstod jag inte alls. På Bo Kaspers nya skiva har Wille Crafoord bidragit med texter och du har även tidigare sjungit andras texter. Hur är det? Bosse: – Jag har ju sjungit andras låtar jättemycket tidigare, då kan man ju lika gärna göra det nu också. Är det bra så är det inget problem. Mats: – Vi läser ju texter allihopa och tycker till. Det räcker inte att det är bra som till exempel Olle Ljungström, det måste gå att leverera också. Bosse: – Olle har gett oss texter men dom går fan inte att sjunga. Mats: – Han kan. Bosse: – ”Jag är en morotsman…”. Micke: – Vi har ju kompisar som skriver till oss och dom har blivit som en liten del av oss. De vet hur Bosse funkar. Får du alltid specialskrivna texter eller känns det ibland som om det är överblivet material? Bosse: – Ibland är det överblivet material och det är fan inte kul. Med Wille vet man att texten är pinfärsk när man får den i handen. Bläcket har knappt hunnit torka. Fredrik: – Det blir ju inte så många heller, kanske högst två låtar per skiva. Bosse: – Folk vet ju att vi sjunger andras texter så vi får mycket skickat till oss, ibland känner man verkligen att det är överbliven skit. Fredrik: – Vi har ju hållit på så länge nu att det verkligen känns när någon annan levererat en text. Det känns lite mindre personligt för en själv trots att Bosse skriver texterna annars. Numera är man så ett med vad vi är så minsta lilla tumning på det märks. Stuffe: – När man uppträder, känns det annorlunda då när man kör andras låtar? Bosse: – Ja lite, man kommer aldrig riktigt ifrån det. Brukar ni sjunga varandras texter? Mingus: – Nej, vi fyller ju i varandra, men om Stuffe är borta på en spelning så kan inte vi rappa hans texter, det känns konstigt att göra det. Micke: – Står ni för varandras verser då? Mingus: – Nej inte allt, det är ytterst personligt. Fredrik: – Bestämmer ni att ni ska skriva om vissa ämnen? Och hur får ni ihop det till en låt? Mackan: – Ibland blir det inte enhetligt. Stuffe: – Det är typ sista tiden vi har börjat få ihop det överhuvudtaget. Fredrik: – Det är jävligt lustigt egentligen att ni alla skriver på samma typ av rytmik. Bosse: – Fast det jag hört av er är att när en tar över så kommer det en ny rytmik. Det blir att låten får en nystart. Fredrik: – Fast jämfört med annan rap har ni verkligen ett eget sound och rytmik, som ni lyckas synka ihop. Mackan: – Vi inspireras ju av varandra också. Kommer nån på ett bra flyt för ett visst beat så delar man med sig. Mingus: – Vi har kört den här snabba stilen tillsammans ett långt tag, så vi har lärt oss av varandra. Fast vi har ändå ganska olika stilar mot varandra. Stuffe: – När ni gör en låt, har ni musiken först så du kan skriva efter stämningen då? Bosse: – Oftast har vi en text, och sen jobbar vi ut en låt.
Mats: – De tillkommer ju ofta separat. Vi brukar ha 40 låtar… Fredrik: – …och sen tre texter att sätta 40 olika musikidéer till. Mats: – En text har ofta legat på fyrafem olika låtar innan den kommer med på plattan. Micke: – Det viktiga är att hitta musik som lyfter texten. Det kan ta fem versioner innan man känner att ”nu betyder den här texten nånting”. Texten är oftast fast. Mackan: – Skriver du i melodier, eller skriver du bara orden och rytmen? Bosse: – Det varierar. Fredrik: – Ofta har du en melodi i en text och den påverkar musiken. Ofta blir ryt- miken kvar och melodin ändrad eftersom vi sätter ackorden annorlunda. Mackan: – Blir inte det konstigt då när du har tänkt att det ska låta på ett visst sätt? Bosse: – Har man ett band får man släppa den stoltheten. Det är så jävla mycket stolthet och man har visioner, men man måste släppa det. Micke: – Då får man göra en soloplatta. Hur gör ni om ni känner att ni inte kan stå för en text? Mats: – De låtarna släpper inte vi. Stuffe: – Vi är så tydligt tre olika individer så Mingus får säga vad han vill i sin vers. Vi lägger oss inte i det. Bosse: – Hur funkar det med musiken för er? Mingus: – Musiken får vi av Masse till exempel, sen skriver vi bara texter till. Bosse: – Så ni gör det bakvänt alltså. Mingus: – Ja, vi har alltid musiken i åtanke när vi skriver texten. Fredrik: – Är det så då att ni beställer vissa grejer eller får ni bara höra en massa taper? Mackan: – Vi åker dit och så spelar han upp det senaste han gjort. Han spelar typ två sekunder och sen får vi kräva att han ska köra mer om det låter bra. Stuffe: – Han skippar igenom en lista på 100 nya beats liksom. Bosse: – Ni måste ju limma ihop texten med känslan i musiken. Stuffe: – Det är ofta så vi kommer på låtidéer från början, vi inspireras av stämningen i musiken. Mingus: – Det gäller att alla får ungefär samma idé eller känsla av beatet, annars gör vi inte den låten. Eller så kanske Mackan och Stuffe gör den själva. Stuffe: – Händer det att du får frasera om och ändra ordval? Bosse: – Ja absolut. Jag tycker det är så jävla viktigt att ha bandet som bollplank, annars är det så lätt att man släpper ifrån sig pekoral. Får nån krypningar av ett Groove 8 • 2001 15
Page 1 and 2: apple Nummer 8 • 2001 | Sveriges
Page 3: The Wash Nytt Dr Dre album ute nu!
Page 6 and 7: www.groove.st 6 Black Rebel Motorcy
Page 8 and 9: www.groove.st 8 Kristofer Åström
Page 10: www.groove.st 10 Andreas Tilliander
Page 13: Halv tre på eftermiddagen kommer h
Page 17 and 18: Har man inte alltid övertolkat rap
Page 19 and 20: DIVERSE ARTISTER ”500% Dynamite
Page 21 and 22: Kosheens styrka är Decoders och Su
Page 23: ANGIE STONE ”Mahogany Soul” J/B
Page 26 and 27: Groove 8 • 2001 / övriga recensi

Enkelhet är en dygd - Groove

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?