Sigvardsson - Groove

groove.se
  • No tags were found...

Sigvardsson - Groove

Nummer 10 • 2007 Sveriges största musiktidningElin RuthSigvardssonThe Mars VoltaEinstürzendeNeubautenDave ClarkeAlter EgoSankt Göran The Pyramids Adam TenstaHyacinth House Lykke LiLittle Dragon The SolutionNelson Pascal Sa˘sa Ling


Tio nummer. Tio skivor.Prenumerera! Bara 319 kr/årEtt år med Groove inklusive skiva: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress.


HUMAN RIGHTS GALLERY FOR THE BENEFIT OF AMNESTY INTERNATIONAL PRESENTED BY NUDIE JEANS CO.WWW.NUDIEJEANS.COM/HUMANRIGHTS


ledare innehåll7 Dave Clarke7 Fem frågor till Nicke Andersson The Solution7 Kär, lycklig, glad = bläddra vidare8 Nelson8 Pascal10 Blågult guldAdam TenstaLittle DragonLykke LiSasa Ling13 Alter Ego13 The Pyramids14 The Mars Volta16 Elin Ruth Sigvardsson18 Hyacinth House18 Einstürzende Neubauten20 Sankt Göran23 RecensionerSkivorDVD31 Groove CD 10 • 200710toppSer redan fram mot 2008Nu stänger vi böckerna för 2007, ett riktigt bramusikår tycker jag. Många spännande svenskaartister som Timo Räisänen, Shout Out Louds,Mando Diao, Ken, Hästpojken, Frida Selander,Adam Tensta, Miss Li, Moneybrother, Säkert!,Hardcore Superstar, Kent, Million Stylez, ThePerishers, Sophia Somajo, Sambassadeur, TheArk, Ernesto, Bloodshy & Avant, Familjen,Anna Järvinen, Juvelen, Logh, Timbuktu, TheTough Alliance, José González, Maia Hirasawa,Christian Kjellvander, Jonas Game, DJ Alibi,Jaqee och Pascal har visat upp sig med härligtresultat. Och jag vet att Håkan Hellström börjatjobba i studio…Innan nyår kommer Grooves årsbästalistorupp på www.groove.se, kolla in dem innan dugår vidare. Nästa år blir Groove större, bättreoch fräschare, jag ser redan fram emot förstaenligt Thomas Rödin, tr@groove.se1 Susanna & The Magical Orchestra– Love Will Tear Us Apart (låt)Det här kan vara en av världensbästa covers någonsin. Norskt vemodmöter engelsk postpunk.2 Chromeo – Needy Girl (låt)Jag kan sitta i timtals och bara kolla klipp efter klipp påYoutube. Här är ett av de senaste fynden. Glad syntig popmed klara influenser av Prince 80-tal.3 Duran Duran – Red Carpet Massacre (skiva)De gamla flickidolerna är tillbaka och de har tagit JustinTimberlake och Timbaland till hjälp. Höstens soundtrack.4 Seal – System (skiva)Cirkeln är sluten och Seal går tillbaka till rötterna. Detdansanta soundet från 90-talets början har uppgraderatsoch singelsläppet Amazing är verkligen vad den heter.5 Pogues + Kirsty MacColl – Fairytale of New York (låt)Den ultimata julsången helt enkelt.6 Grandmaster Flash and The Furious Five – The Message(låt) En av de första hiphoplåtarna som tog sig upp påBillboards singellista och den håller än idag.7 Irma Schultz Keller/Toni Holgersson – Psalmer (skiva)Infallet att göra visversioner av några av våra vackrastepsalmer visade sig vara en briljant idé.8 Gabrielle + Paul Weller – Why (låt)Engelska souldivan Gabrielle är tillbaka med nytt album.Första singeln Why är byggd runt Paul Wellers gamla låtWild Wood och svänger riktigt grymt.9 Sven Lindström/Per Gessle – Att vara Per Gessle (bok)Sven Lindström har samlat alla fakta om en sanslöst lyckosampopkarriär. Här får familj, kollegor och ge sin egenbild av musikern och människan Per Gessle.10 Terence Trent D’arby (artist)Mannen som numera kallar sig Sananda Maitreya besitteren av världens bästa soulröster, men är tyvärr sorgligtförbisedd av den stora massan.numret där vi bland annat kommer att publiceraen lång artikel med begåvade och smått tankspriddeflickidolen Kristian Anttila och berättavad som hände på Eurosonic-festivalen i Holland.Under våren kommer vi också att göra festivalspecialer,mer nyheter och besök i studior– mer av allt helt enkelt! Hör gärna av dig medmusiktips och önskningar till info@groove.se, vigör Groove för oss själva men mest förvåra läsare.Gott nytt år!Gary Landström, gary@groove.seOmslagMattias ElgemarkGroove är en oberoende musiktidningsom ges ut av Musiktidning i Göteborg AB.GrooveBox 112 91404 26 Göteborgwww.groove.semyspace.com/magazinegrooveTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sePlusgiro 18 49 12-4Chefredaktör & ansvarig utgivareGary Landström, gary@groove.seRedaktör svensk musikJohan Lothsson, jl@groove.seLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.seAnnonser & Groove-CDPer Lundberg G.B.,per@groove.se, 0735–43 59 66GroovearbetareTherese AhlbergMats AlmegårdDan AnderssonLisa AnderssonRoger BengtssonJenny BrinckMathilda DahlgrenNina EinarssonJonas ElgemarkMattias ElgemarkFredrik FranzénJohannes GiotasTorbjörn HallgrenErik HjortekAndreas HäggströmSara JanssonNils KarlénGary LandströmJohan LothssonPer Lundberg GBMaria PeterssonAnna PlazaSanna Posti SjömanThomas RödinMagnus SjöbergMathias SkeppstedtHenrik StrömbergSara ThorstenssonChristian ThunarfCarl ThunmanFör icke beställt material ansvaras ej.Citera oss gärna, men ange då källa.Tryck VTT GrafiskaISSN 1401-7091Groove görs i samarbete med:4 Groove 10 • 2007


Coola prylar på Åhléns!Välkommen till skivavdelningen.Linkin Park väska 399·Him vristband 98· Metallica vristband 98· Metallica väggklocka 199· Misfits läderplånbok 199·PS. Vi har även julkulor och annat julkulPriserna gäller t.o.m. 31/12 så länge lagret räcker.Tusen möjligheter


DAöVE CLoARKEAlla dörraröppna4frågortillNicke AnderssonHan påminner om en fiktiv viktorianskskurk, i eleganta svarta kläder, stora raffineradesilverringar och promenadkäpp.Tolv timmar tidigare fyllde han ett massivtdansgolv under Amsterdam DanceEvent – Dave Clarke är en av världensmest hyllade DJ:s. Men så har han ocksåhållit på i 20 år.– Jag tror mitt första betalade gig, ochdå säger jag ”betalade” med citattecken,var i mitten/slutet av 80-talet. Men detinkluderar rullskridskodiscos, partynoch sen blev det klubbar.Är det fortfarande roligt?– Definitivt. Jag får en varm känsla närjag DJ:ar och folk dansar till det.Ser du dig mer som artist än som DJ?– Jag ville alltid bli DJ. Men det går ivågor, jag började göra musik när ravebörjade bli stort i Storbritannien, ochdet släpptes mycket ostig musik – samtidigtstörtdök klubbscenen för att allasprang på rave istället, och jag visste intevad jag skulle göra. Jag ville inte spelaostig musik på ett rave, även om nånhade bett mig. Så jag skaffade mig ensampler och en Atari med Cubase ochbörjade göra musik. Och det första jagfaktiskt släppte gick in på förstaplatsen!För enligt Gallups regler räknades mintolva som ”Dance music album compilation”och jag var etta i en vecka föreEnigma och Whitney Houston.Det har gått ett tag sen du släppte någonny musik.– Jag skulle vilja säga att det finns enanledning till det, men det gör det inte.Jag känner mest inte för det. Jag gilladeinte processen hur min senaste plattaspelades in, med deadlines och ”work inprogress” som skulle skickas till skivbolagetvarje vecka, och jag litar inte specielltpå musikindustrin idag. Jag förstårinte varför en del artister inte har detinskrivet i kontraktet att all försäljningöver nätet ska rapporteras till artistengenast – det är tekniskt möjligt och detkostar inget extra.Dave Clarke var år 2000 en av deförsta att släppa musik till försäljningendast på nätet, Before I Was So RudelyInterrupted, låtarna blev så populära attde var tvungna att släppa en fysisk tolvaockså.– Vid den tiden, och det är svårt att föreställasig idag, men de flesta hade intebredband – 33,6-modem ansågs snabbt!Vi gjorde det också som två fingrar åtmusikindustrin: ”Hallå! Dags att gåvidare!”.Om du släpper mer musik, gör du det påett skivbolag eller oberoende?– Ingen dörrar är stängda. När jag tänkerpå mitt förhållande med Skint, somsläppte förra plattan, så känner jag inteatt ”det där var för jävla vidrigt”. Så ärdet med andra skivbolag jag släppt på.Jag vet inte. Jag tycker bolag fortfarandebör finnas och är viktiga, men de ärockså väldigt oeffektiva. Det är mångasom jobbar där som inte förstår ellerhar nån passion för musiken dom marknadsför.Henrik StrömbergHenrik Strömberg…som just gjort klart en ny skiva med TheSolution som släpps i mellandagarna.– Ett perfekt sätt att spendera julklappspengarnapå tycker jag. Det blev en märkligskiva. Vi började jobba med den direkt eftervi turnerat klart med den förra. Sen blev denliggande i nästan tre år medan jag hade Hellacoptersoch Death Breath och Scott sitt. Attsen plocka upp den och börja jobba med denvar underligt. Sen gick det väldigt fort. Typfrån 0-100 på tre veckor.Vad var underligt?– Jag har aldrig gjort något liknande förut.Det är ju inget vanligt band det här. Det ärsvårt att koordinera elva personer.Vad, förutom att du blivit en vassare låtskrivare,har förändrats?– Blåset är bättre. Jag kan ju egentligen baraspela trummor och gitarr. Men jag har blivitbättre. Fast jag vet inte.Du låter pessimistisk.– Jag är en pessimist av rang. Har alltid varitkommer nog förmodligen alltid att vara.Ska ni ut och spela?– Scott Morgan kommer i mitten av december.Vi är inbjudna att medverka på en hyllningskonserttill Sam Cooke på Södra Teaternhär i Stockholm. Det känns mycket hedrande.Per Lundberg GBkrönikaKär, lycklig, glad = bläddra vidareHatar hösten. Hatar musik. Älskade hösten.Älskar musik. Älskade dig. Fattar du ingenting?Det gör inte jag heller. Trodde att jaggjorde. Det var väl du och jag tillsammans,eller? Du och jag mot världen. Du och jagmed världen. Tills vi en dag visste varkeneller.Aldrig förr har jag varit i ett sinnestillstånddär omgivningen gjort mig påmindom hjärtats smärta så konstant. Du är 60mil bort men ändå finns du här hela tiden. Iväggarna, i luften, och framförallt – i musiken.Aldrig förr har musiken svikit mig somnu. Alla jävla låtar handlar om kärlek, lycka,glädje. På radio, i skivsamlingen. Och i mittiTunes-bibliotek fullkomligt florerar dennatyp av musik vilket är det absolut sista jagvill lyssna på just nu. Det är synonymt medatt sitta på tåget mittemot ett nyförälskatkuttrande par när jag precis gått från attvara ett sådant par till att vara själv. Det äregoistiskt, fullt av dubbelmoral och enbartdumt från min sida – men det är så jag ärjust nu. Kan jag således undvika en låt omden underbara kärleken så gör jag det, påsamma sätt som jag undviker den sittplatsenpå tåget.Samtidigt finns det en uppsjö av balladersom snurrar just nu som handlarom tårar, svek, farväl, brustna hjärtan ochdrama. Ämnen där jag i alla fall kännerigen känslostämningen i kontrast med rosamoln och bedyrande kärlek. Men jag harinte blivit sviken, bedragen eller lämnad.Jag lyssnar mer frenetiskt på musik änannars, flyr nästan in i musiken för attslippa tänka och ta tag. Det är nu jag önskarsom mest att jag kunde sjunga och hade ettband, för att få ut känslorna inom mig. Jagtror att hårdrock hade passat bra.Har inte hittat den där låten än sombeskriver vad jag känner. Vad vi känner. Ärnog därför jag blir så förbannad, så mordisknär jag hör alla andra låtar som påminnermig om hur det slutade, men inte fulländarhistorien.Vi hade inte ens en egen låt, du och jag.Vilket jag gång på gång klagade på ochefterfrågade ”vi måste ju ha en låt – det harman”. Inte ens en spellista eller mapp heller.Nej, istället hade vi en hel jäkla genreihop: hiphop. Och så var jag tvungen attintroducera dig för reggaen – vilket innebäratt vi har en drös med konsertminnenockså, som i ösregnet i somras i Västerås.Jag får nog radera all min musik ochbörja om. Och kanske kan jag en dag laddaner den där musiken igen och lyssna utanvemod. Nu gör det alldeles för ont.Jag kommer att komma ur detta värdelösasinnestillstånd. Det är jag övertygad om.Ge mig året ut. Jag kommer tillbaka. Jag fårnog börja lyssna på punk. Tills dess, god jul!Therese Ahlberg, www.prettytess.blogg.sewww.groove.se 7


NelsonDet talas sällan om den franska rocken imusikvärlden. Fransk musik tycks mest varaYelle och Kitsuné, elektroniskt och neonfärgatistället för skinny jeans och skräniga gitarrer.Men på senaste tiden har den franskarockscenen börjat ta fart på riktigt, och ettav banden som representerar detta växandefenomen är Pariskvartetten Nelson.– Det är ju så att det aldrig riktigt existeratnågon stor rockscen i Frankrike förrän nu.Visst kom det igång lite på 90-talet, mendet har alltid handlat om electron och ”thefrench touch”, säger David Nichols när jagträffar bandet över en öl på ett sunkigt caféi Paris. Det är först de senaste fyra åren ellerså som saker börjat hända överhuvudtaget,tillägger han.PAmSCALDen officiella historien är attIsak hittade en rysk flaska iskogen med en binnikemaski, den hette Pascal. Den andrahistorien är att Pascal ärett av de mest intressantabanden vi har i Sverige justnu, och Mathias Skeppstedtär inte ens säker på att de ärmedvetna om det.Mathieu ZazzoOch det är i samband med denna rockvågsom han och resterande NelsonmedlemmarJB Devay, Thomas Pirot och GregoryKowalski äntligen kunnat påbörja att sättadenna genre på kartan. Och det märks att deär hungriga. Energin är på topp under helaintervjun, den präglas av franska raggmanéroch en iver att få presenteras för världen. Ochde har redan kommit en bra bit. Deras rock,som JB Devay beskriver som ”en kollision avegon och influenser”, har fått mycket uppmärksamheti hemlandet, och med diverseeuropaturnerande och den nysläppta debutenRevolving Doors i ryggen ser framtidenljus ut.När det kommer till influenser och inspirationskällorhar bandet delade meningar. Ordsom ”ponchos”, ”melankoli”, ”människor” och”katter” kastas vilt över bordet innan GregoryKowalski sammanfattar det hela med orden”Nelson är det som händer när vi fyra spelarmusik, det är egentligen så enkelt. Vår musikkan handla om och inspireras av allt”.När jag frågar bandet om Nelsons bästaminne börjar JB Devay berätta om derasspelning på den kända franska festivalenFestival Printemps de Bourges men avbryts avGregory Kowaliski som ivrigt återkommer tillkatt-temat och börjar berätta om hur hanskatt ramlade ner i en brunn och på någotmystiskt vis hoppade upp igen.– Ja, men min katt ramlade ner för femvåningar utan att få en skråma, kontrar DavidNichols och det hela urartar i katthistoriebattlesom jag tvingas avbryta med minasista frågor.Vad är en bra låt?– En bra låt är en låt som inte liknar en låt,säger Thomas Pirot och möts av imponeradeutrop av resten av Nelson.– Som våra låtar alltså, inflikar GregoryKowalski snabbt med ett leende.Och era framtidsplaner?– Köpa en katt, hinner JB Devay säga innanhan avbryts av David Nichols.– Fortsätta skriva på det andra albumet,säger han. Åka till Berlin några månader ochspela och skriva. Och turnera såklart. Gärnai Sverige!Nina EinarssonPrimitiv rock med karaktärPascal bildades i alla fall på Gotland förtvå år sedan av Mimmi (trummor), Isak(gitarr, sång) och Manuela (bas, sång),och de har sedan dess förutom att turnerarunt Sverige även varit förband tillbåde Moneybrother och The Cramps.Numera finns de i Stockholm och snartkommer de ut med sin andra plattaGalgberget. Första skivan Förbi fabrikenspelade de in på två dagar.– Den här tog kanske tre dagar, sägerIsak på ett konditori i Årsta.– Fast själva inspelningen tog en dag, fyllerMimmi i. Alla låtar spelades in live,rakt av.Hur skriver ni era låtar?– Vi åkte ut på landet, på Gotland, ochskulle skriva i en månad, men det blevväl lite sporadiskt nån vecka. Vi tänkteatt vi skulle isolera oss och skapa, skrattarIsak.– Men det slutade med en patetisk sörjadär vi åkte in till byn och köpte brutaltmycket öl och vin och grejor.– Sen satt vi mest på loftet och lyssnadepå Imperiet, och väntade på lusten, sägerMimmi.– Men ur den där patetiska dimman såblev det något bra, något hände.Hur många låtar därifrån hamnade påskivan?– Älska mig/skjut mig, säger båda i köroch skrattar.Både Mimmi och Isak verkar likaintresserade av min åsikt vad gäller nyaskivan som jag är av dem och ibland fårjag frågor istället för svar tillbaka. Devill veta om jag tycker att deras låtarlåter olika, om det hörs att de alla skriveristället för bara en av dem.Vad som är mest intressant är ändåatt Pascal har ett sound som man interiktigt kan sätta fingret på. Visst, villman så kan man säga att The Crampshörs, men i så fall lika gärna Pere Ubusom Gun Club och Velvet Underground.Det finns något väldigt primitivt ochenkelt över deras musik, något väldigtdjuriskt och väldigt intressant.Sen gör det ju inte saken sämre attde kör en svensk version av Judas Priestgamla Painkiller i deras version kalladSmärtstillande.– Första skivan var så desperat, att sittadär på Gotland och allt, säger Isak.Men nu kan jag känna att jag inte ärså desperat längre, jag orkar inte barastå och skrika längre. Jag skulle gärnavilja sjunga om nån slags bra kärlek nångång.– Jag håller inte med Isak där, men detär lite det som är grejen med oss tre, vikompletterar varandra. Jag tror att detär det som gör det så bra.– Att vi inte riktigt vill samma sak, läggerIsak till och dricker lite mer kaffe.Att det blir som en kompromiss och urdet så föds allting.De skulle gärna turnera nya skivanmen de vet inte vad som kommer atthända. Mimmi säger att alla festivaler isommar skulle vara skitskoj, medan Isaksom är på väg att bilda familj är orolighur det kommer att påverka saker ochting.Det enda de är överens om är att deinte vill spela på precis alla småställen iSverige igen. Jag tror inte att de behöveroroa sig alls, så fort Galgberget kommerut lär Sverige ligga för deras fötter. Menhar man redan varit förband till TheCramps kanske det inte spelar någonroll.Mathias Skeppstedt8 Groove 10 • 2007


Rolling Stones – Rolled Gold+Det finns flera samlingsskivor med RollingStones 60-talshits, men fansens favoritgenom alla tider är fortfarande “RolledGold”, som gavs ut som en dubbel-LP våren1975: 28 rykande rocklåtar från första singeln“Come On” från 1963 till revolutionerade“Gimme Shelter”, sex år senare.Äntligen tar nu denna firade samling stegetin i CD-åldern: nya “Rolled Gold Plus” ären läckert utökad dubbel-CD med hela 40Stones-klassiker och ny formgivning. I dethär fallet är faktiskt allt som glimmar guld– 40 karat.Musik-DVDU2 – Joshua TreeNär U2 för 20 år sedan gav ut “The JoshuaTree” tog de steget upp från att ha varit ettfirat kultband till att bli en världsangelägenhet.Än i dag räknas detta som bandets riktigtstora mästerverk och finns i åtskilliga miljonerhem världen över. För att fira 20-årsjubileetges nu denna klassiker ut igen – i helatre olika versioner: en remastrad version avalbumet, till Deluxe-utgåvan följer ytterligareen CD med extramaterial från inspelningarnaav albumet. Dessutom kommer en SuperDeluxe-utgåva i begränsad upplaga, innehållandeDeluxe-versionen samt en DVDmed material från bandets heta Paris-konsertfrån Joshua Tree-turnén. Bättre än såhär kan det knappast bli.Nick Drake – Fruit TreeDenna box är magisk för alla beundrare avtidlös musik. När den nu ges ut igen på CDoch Vinyl har en DVD infogats: dokumentären“A Skin Too Few” samt en 100-sidigbooklet. Nick Drake är tveklöst en av destora kultidolerna under de senaste decennierna,och trots att han bara hann göra trealbum under sin alltför korta livstid tillhörhan de verkligt inflytelserika musikaliskagenierna.The Rolling Stones – Biggest Bang Oasis – Lord Don’t Slow Me Down Nirvana – Unplugged, Live In New YorkJimi Hendrix – Live At Monterey Thin Lizzy – Live & Dangerous U2 – Popmart


Erik Svenssonblågult guldAdam TenstaLittle DragonAdam Tensta, så klart! Ja, vad skulle hanannars heta – mannen som satt Tensta påkartan genom sin musik om livet i förortenmed samma namn.– Egentligen heter jag Adam Taal. Menjag ville väcka uppmärksamhet så jag latill Tensta.Och tricket har funkat. Med spelningarpå MTV, ZTV och frekvent rotation påett stort antal av Sveriges radiostationerblev Adam Tensta kändis i somras medden svängiga debutsingeln They WannaKnow. Recensenterna var överförtjustaoch beskrev bland annat Adam som enhiphop-gud. Och givetvis efterfrågade deett album, som när det väl blev klart fickheta It’s a Tensta Thing, för att fortsättapå temat.Adam säger att han inte är någon hiphop-gud.Till vardags jobbar han inomoffentliga sektorn långt från musikvärlden.– Jag lever i två världar. Jobbar om dagarnaoch gör musik om nätterna. Musikenär helt klart mitt forum där jag trivs bäst.Här kan jag vara mig själv. Därför ärmånga av texterna på albumet väldigtutlämnande. Jag brukar be folk lyssna påmin musik om dom vill lära känna mig.Berättelserna sträcker sig från uppväxtenpå 80-talet med Transformers,Nintendo och helikopterfrisyrer till endystrare sida med en frånvarande pappaoch en bror som fick sälja droger för attförsörja familjen. Ärligt beskiver albumetbra.– Det brukar vara svårt för folk att definieravad dom hör när dom lyssnar påmin musik. Kanske är det för att det ärnytt och inte låter som något annat tidigare.Och varför vara ödmjuk? Adam harhelt rätt i att han hittat ett eget utrymme.Musiken är inte hiphop, inte house. Detär någon form av cross over-blandningsom lutar mer åt electrohållet, samtidigtsom det fortfarande är hiphop, på någotsätt.Influenserna är tydliga emellanåt:Lupe Fiasco, Kayne West – fast å andrasidan ryms även The Knife och Daft Punkinom samma ramar. Ja, du ser. Bättre attbara kalla det för a Tensta thing.Therese AhlbergDe vet inte riktigt när de blev Little Dragon.De fyra kompisarna Yukimi Nagano, ErikBodin, Fredrick Källgren och Håkan Wirenstrandhar spelat ihop i ett tiotal år. Men närde blev ett band har de ingen riktig aning om.Medlemmarnas samarbeten med Peps Persson,Koop och José González (för att nämnanågra) skvallrar om en genuin musikerbakgrund.Little Dragon är därmed inte den typav band som börjar med att ha ett namn ochen image. Det är snarare musiken och musicerandetsom stått i fokus. Men någon gångupptäckte de sin egen potential.– Ja, fast vår första livespelning blev heltsågad. Det var bara gnäll om att vi inte varmoderna, att vi hade dåliga texter och såvidare, säger Erik med ett skratt.– Där blev det så uppenbart att kritikern hadeen annan musiksmak, så det gick inte riktigtatt bry sig om, lägger Yukimi till.Nu när debutalbumet Little Dragon släpptspå engelska bolaget Peacefrog har kritikerresponsenvarit annorlunda. Med all rätt.Little Dragons sambadoftande pop, kryddadmed jazz och elektronik låter nämligen unik.– Peacefrog ville ha material så vi skickadeöver våra demolåtar. Dom tog allihop och detvar givetvis kul, säger Fredrick.En del spår är egentligen inte helt färdigamenar bandet, men de tror också att det varjust det som skivbolaget tyckte var så spännande.Nästa singelsläpp är Constant Surprises.Den spelades in när Yukimi var förkyldoch låg i soffan och sjöng.– Det var ju inte bästa mikrofonen heller, såsångens ljudkvalitet är ju rätt dålig, mensamtidigt låter det direkt och genuint. Menhade vi försökt göra omtagningar tror jag attkänslan i låten hade försvunnit, säger Håkan.– Vi fick jobba rätt hårt innan vi kom fram tillett bra sätt att göra den låten live, men nutror jag vi hittat tillbaka till den där känslan,säger Erik.Att en del av spåren har några år på nackenmärks inte. Men bandet känner av det. Dehar redan massvis med nytt material och attge sig ut på turné med albumlåtarna tyckerde är lagom kul.– Men vi gör nya versioner av dom andralåtarna och låter det bli det roliga, sägerYukimi.– Annars hade vi ruttnat totalt på dom därgamla spåren, säger Erik.Mats Almegård10 Groove 10 • 2007


Patricia ReyesSaša LingLykke LiSaša Ling dansade mycket när hon varyngre och trodde att det var det hon skullehålla på med. Tills hon skadade knäet itonåren och började satsa på sången ochlåtskrivandet istället.Peppad av den fina responsen honfick när hon var ute och spelade bestämdeSaša sig för att ta tag i det själv ochstartade skivbolag. 2005 kom hennes EPBeats and Pieces och i dagarna släppsdebutalbumet To Be Safe, Loved andRespected.Som soul med jazziga influenserbeskriver hon själv sitt sound och hennesröst har jämförts med Erykah Badu. Menför Saša Ling är inte det viktigaste hurhon låter utan att hon förmedlar något.– Jag vill beröra men på vilket sätt kanman ju inte själv bestämma. Men jagmärker när jag möter publiken att jagofta förmedlar glädje. Det värsta skullevara om man ser någon i publiken somär intetsägande, det vill man absolut inteförmedla, säger Saša Ling och dricker enklunk av sitt gröna te.Hon utgår alltid från sig själv närhon skriver, det ligger alltid en händelsebakom varje låt. Ofta skriver hon närhon varit någonstans eller lämnat någotbakom sig, som för att knyta ihop säcken.Hon är en känslomänniska och detkunde hon önska när hon var yngre atthon inte var, men nuförtiden har hon lärtsig hantera det. Även om det kan varajobbigt ibland, särskilt på scen.– Ibland skulle jag vilja vara mer robotaktig.Men jag är känslosam och körsom det känns för stunden, det blir alltidnågot nytt varje spelning. Och man kanju inte rå för om det bubblar över ibland.Jag skriker mig hellre hes, än att det låterhelt tekniskt perfekt.Saša har tidigare sjungit i gospelköroch det ligger henne fortfarande varmtom hjärtat. Hon älskar att komma påkörstämmor och med niomannabandetbakom låter det onekligen som en litenkör ibland på plattan. Albumet speladesin live för att få den rätta känslan. Låtskrivandeoch inspelning i all ära, det ärspelningarna som är det roligaste.– Musiken finns alltid där. Men när manstår på scen, det är det bästa. Just där, dåglömmer man till och med bort vem manär för en stund, säger Saša Ling och ler.Sara ThorstenssonDet rullar på ordentlig för 21-åriga Lykke Lijust nu. Med sin barnsliga röst och svängigapop har hon fått de flesta att falla som furorför låten Little Bit. Efter framgångarna medEP:n börjar det nu bli dags för en fullängdare.– Albumet kommer att heta Youth Novelsoch släpps förhoppningsvis den 30 januari.Soundet är ganska rått och väldigt old school,säger Lykke Li från ett hotellrum i Köpenhamn.För tillfället turnerar hon som förbandåt Shout Out Louds. Snart blir det hem tillSverige igen för att göra några förbandsspelningaråt Magic Numbers samt ta itu medalla förberedelserna inför skivsläppet.Blev skivan som du hoppats?– Både ja och nej. Soundet blev som jag villemen man kan aldrig få det precis som detlåter i huvudet. Det blev mer som en positivöverraskning. Kanske önskar jag att jag haftlite mer tid på mig, men å andra sidan vill jagatt skivan ska spegla en tid i mitt liv och dågår det ju inte att pausa eller backa. Jag trorförsta skivan bara blir till. Inget man riktigtplanerar utan den mest händer.Björn Yttling (Peter, Björn & John) är producentenbakom både EP:n och den kommandeYouth Novels. Tillsammans har de samlatihop ett gäng musiker till skivan. Bland annathar Per ”Ruskträsk” Johansson stått till tjänstmed sin sax, även Laakso-trummisen LarsSkoglund har hoppat in och i körerna hörsbåde Mapei och Björns bandkamrat PeterMorén.Även om Lykke Li just nu glider på en vågav framgång, trots att hon bara har en EP ibagaget, tycker hon inte framgången kommitenkelt. Hon ser det som ett resultat av att honär en väldigt bestämd person som aldrig gettupp.– Karriären har smugit sig på. Fast den senastetiden har det verkligen lossnat. Men hadejag inte jobbat hårt innan hade det nog intekommit en ketchupeffekt nu.Hur har du gjort för att ta dig fram då?– Jag har alltid varit kaxig och ganska påflugenpå folk. Skickat ut demos hit och dit,berättat för alla att jag håller på med musik,på efterfester och överallt. Jag har verkligentagit till vara på alla kontakter jag någonsinhaft.Lisa Anderssonwww.groove.se 11


AFTER FOREVERAfter ForeverBLIND GUARDIANA Twist In The MythCHIMAIRAResurrectionCLAWFINGERHate Yourself With StyleEDGUYRocket RideEXODUSShovel Headed Kill MachineHAMMERFALLGlory To The BraveHAMMERFALLThresholdHYPOCRISYVirusI (NORWAY)Between Two WorldsNIGHTWISHEnd Of An Era - LIVENIGHTWISHOncePRIMAL FEARSeven SealsRAGESpeak Of The DeadSCAR SYMMETRYPitch Black Progress (in O-Card)SIRENIANine Destinies And A DownfallSOILWORKStabbing The DramaSONATA ARCTICAReckoning NightTHERIONGothic Kabbalah+++ DOWNLOAD EXCLUSIVE PRE-RELEASED TRACKS AT WWW.NUCLEARBLAST-MUSICSHOP.DE +++PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE:WWW.NUCLEARBLAST.DEVOIVODKatorzCHECK OUT!


ALqTER EGOoEn fin gräns mellanskoj och tönteriThe PyramidsTrummisen Mark Cleveland är på gott humörnär han lyfter på luren hemma i London. Hanhar precis repat med trion The Archie BronsonOutfit. Men den här artikeln kommer inteatt handla om dem, utan om sidoprojektetThe Pyramids, som Mark har tillsammansmed gitarristen Sam Windett, även hanannars i ABO. Debutskivan är inspelad någonstanspå den engelska landsbygden.När jag lyssnar på skivan så tycker jag att denhar en obehaglig känsla över sig, lite som påPere Ubus Heart of Darkness. Kan bero på attni spelade in skivan på ett ödsligt ställe?– Nej, jag tror inte det… det handlar nog snarareom den brittiska sinnesstämningen änom var vi befann oss.Sam WindettUnder hösten var tyskatechnoveteranerna AlterEgo ute och piskade svettenur technopubliken på spelningarrunt om i världen.Grooves Mats Almegårdagerade dubbelgångareoch mötte dem backstagei Amsterdam.Efter att Alter Ego kört skiten ur publikenpå klubben Melkweg i Amsterdamunder Amsterdam Dance Event dykeren kille upp och klappar mig på axelnoch ger mig tummen upp. Jag tänkerinte vidare på det, men när det händerför fjärde gången börjar det kännas konstigt.En tjej som stått och spanat ett tagkommer fram och formligen trycker uppmig i väggen.– Bra spelning, säger hon och ler skevt.Eh, ja, den var bra.– Du var asbra.Vadå, när jag dansade här nere?– Nä, på scen.Där var inte jag.– Hehe, nävisst att du inte var.Nej, jag är svensk journalist.– Jaha, oj. Vill du följa med på efterfestmed mig?Får man inte originalet duger detlika bra med vem som helst, verkar hontycka. Jag avböjer artigt. Inte bara föratt jag har en intervju på gång. Backstagesoftar Roman Flügel och Jörn Ellingmed varsin öl. Och visst. Vi är rätt lika.Roman Flügel har brunt hår, snedluggoch stora svarta glasögon. Är man fulloch glad kan man säkert ta miste.– Haha, så dom trodde du var jag? sägerhan.Ja, men strunt i det nu. Låt oss prata omer nya skiva.– Visst, vad vill du veta? undrar JörnElling.Det låter som om ni haft jävligt kul när nispelade in den.– Och du vill veta om vi verkligen hadedet? säger Roman och båda skrattarhögt.Njae, men…– Jag förstår vad du menar, säger Jörnoch kommer till min undsättning. Dethar faktiskt varit väldigt kul att spela inden. Vi har jobbat tillsammans mycketmer än tidigare. Jobbar man med datorerså är det ju rätt mycket ensamarbete.Men nu har vi faktiskt suttit sida vidsida och producerat tillsammans.Titlar som Jolly Joker, Chicken Shagoch Exile on Bleep Street talar sitt tydligaspråk. Att sedan varenda låt är enuppercut som träffar hakan med snärtoch finess gör albumet helgjutet. Skruvadesågtandsbasar, svischande syntljudoch dova mollmattor matas framåt avclaps och hårda beats. Techno på skoj.Men inte bara. För även om det finnshumor i hela albumet blir det aldrig töntigt(med undantag för slutlåten Welcometo Germany som är helfånig). AlterEgo släpper inte garden utan jabbar inhårda technokrokar i tio låtar av elvapå Why Not? Samtidigt kryddar de medmycket electroinfluenser och resultatetär enormt bra.– I Tyskland är det minimal eller electroidag. Det är en så tröttsam uppdelning.Vi gillar båda. Ta Kings of Electro-samlingensom vi just valt låtar till somexempel: det som vi har med där är jusnarare gammal techno. Men attitydenär electro. Så tänker vi hellre, förklararRoman.Alter Ego är knappast några nybörjare.Jörn Elling och Roman Flügel harproducerat tillsammans sedan 80-talet,under namnet Alter Ego sedan 1993.Deras singel Rocker fick pris som bästadanslåt i Dance Music Awards 2005, dehar släppt skivor på Sven Väths bolagHarthouse och har etablerat sina egnabolag Playhouse, Klang Elektronik ochOngaku som några av Tysklands mestintressanta.– Det är bara en fördel att vi arbetat tillsammansså länge. Vi har kul ihop närvi arbetar och tycker det är viktigt medhumor. Visst kan det väl hända att vi bråkar,men ofta slutar det med ett asgarvändå, säger Jörn och tittar på Roman.Sedan brister de båda ut i skratt igen.Mats AlmegårdVilka känslor vill du att lyssnarna ska få?– Jag antar att jag vill att dom ska… well, duvet, jag antar att det är vad det är, precis somvilken skiva som helst, hur skivor får dig att…jag vet inte, haha.Det är en av de topp tio bästa skivorna dethär året tycker jag.– Oj, det är väldigt bra. Jag antar attmusikskapande för oss är… självklart vill viatt andra ska gilla det men först och främstmåste vi gilla det. Hela poängen för oss medatt skapa musik är att göra musik som viskulle vilja lyssna på själva.Hur blir det med nästa Pyramids-skiva?– Jag vet inte. Nästa skiva vi gör är med ArchieBronson. Och sedan… vi kanske gör en skivamed någon annan. Och sedan gör vi en Pyramids-skiva.Så jag antar att det blir någongång nästa år.Okej. Har du någon aning om hur den skivankommer låta?– Nej, inte än. Vi hade ingen aning om hurden här skulle låta, skrattar Mark.I pressmeddelandet står det att The Pyramidsbehöver hitta en tredje medlem innanlivespelningar kan bli aktuellt.Har ni hittat nån bandmedlem?– Ja, det har vi, säger Mark och säger någotom att han inte vet om han vill berätta vemden medlemmen är.Vill du inte berätta vem han är?– Det är en hon.Okej. Vill du inte berätta vem hon är?– Well… nej.Men du vet väl att jag skriver för en svensktidning? Det kommer inte bli en världsnyhet…Mark skrattar och muttrar något knappthörbart om att det aldrig går att veta vadsom kommer ändras.– Personen som ska spela med oss är minflickvän. Hon spelar i ett band som heter JoeGideon And The Shark.Tror du att ni någonsin kommer till Sverigeoch spelar?– Ja, om det finns en promotor där med tillräckligtmycket pengar för att flyga över ossoch ge oss femstjärnig lyx, haha!Jag tror att folk i Sverige skulle vilja se er live.– Verkligen? Det skulle vara kul. Min flickvän,den tredje Pyramiden, är faktiskt halvsvenskså… det skulle kanske vara lite av en homecoming.Sara Janssonwww.groove.se 13


THE mMARS VöOLTtASom barn igen”Guasilial”, så skulle Cedric Bixler-Zavalabeskriva Mars Voltas nya album med ett ord.– Det betyder att tala i tungor, jag tror intemånga vet det eftersom det är ett ord som jagsjälv kommit på, säger frontmannen samtidigtsom han skrattar åt sin egen kommentar.Det var många hinder som var tvungnaatt övervinnas under arbetet av TheBedlam in Goliath. Fysiska skador, översvämningi studion och konflikter meddiverse bandmedlemmar ledde till attCedric under flera tillfällen tvingadesövertala andra orginalhalvan av bandet,Omar Rodriguez-Lopez, att inte ge uppdet de påbörjat.– Svårast var det efter att vår teknikerfick ett sammanbrott. Då ville vi nästanalla bara lägga av, händelsen påverkadeoss starkt och led till besvärliga konsekvenskermen man måste vara starkareän så. Och nu i efterhand känns detunderbart för resultatet har visat sig varaspeciellt, något utöver det vanliga, ingen”självklar” skiva liksom.Historien bakom albumet är långmen kan sammanfattas med ett namn;The Soothsayer (siaren).Under en resa till Jerusalem fannOmar en såkallad ”talande bräda” somhan ansåg skulle bli den perfekta gåvantill Cedric. Lite visste han att det var merän bara en souvenir, det var vad som skulleändra The Mars Voltas öde för alltid.Under deras turné som förband tillRed Hot Chili Peppers spenderade de allsin fria tid åt att sitta runt Ouija-brädan.Denna ger dem en berättelse som alltidinvolverar samma karakärer; en man, enkvinna och hennes mor. Det handlar omlusten som finns emellan dem. Om förförelse,otrohet och smärta. Och så småningomäven om mord.Men Soothsayer har en baktanke.Den vill nu veta vad The Mars Volta haratt erbjuda i gengäld. När bandmedlemmarnafår slut på spirituella gåvor ochvägrar offra sig själva som ersättningbörjar brädan att utstå svält. Och det ärdå oturen börjar. Man bestämmer sig föratt ta till drastiska åtgärder, Omar lindarin Soothsayer i en duk och begraver dendjupt ner i jorden. Olyckan vilar i fridoch skivan är född.Låten Soothsayer är den enda som ger ettintryck av inspirationen från Jerusalem ochOuija-brädans ursprung, hur kom den till?– Det som är intressant med den låten äratt jag vanligtvis skriver låtar och barakör på, då får man en spontan och ärligarereaktion. Soothsayer däremot var enlåt som bad om att bli skriven, alltså fickjag lägga ner mer tid på den. Det är denenda låt på albumet där jag flera gångerfick sitta och skriva om texten tills denblev perfekt. Den ville utvecklas både iord och instrumentalt och det var en långprocess innan vi fick till den.– I övrigt så talade hela skivan till oss, detär om kvinnan mot mannen, om poesioch om ett triangeldrama. Jag hoppasfolk inser hur intressant albumets berättelseär.Vilken låt på skivan är du mest stolt över?– Jag måste säga Ilyeana, för vad vi gjordedär var att vi spelade in sången förstvilken vi normalt inte gör. Först sångensedan musiken, det gjorde hela inspelningenolik till hur vi annars arbetar. Plusatt den handlar om min favoritskådespelerskasom jag starkt ser upp till, Ilyeanaär ett hemligt namn för henne.För er som inte visste så använder sigCedric huvudsakligen av engelska ochspanska ord i sina texter, men han talarsitt egna lyriska språk.– Det är något som bara kom till mig.Ny tid, ny rörelse, nytt språk. Jag trorför övrigt att vi rockmusiker är framtiden,det är vi som skapar den kommandeslangen.Vad bidrar The Bedlam in Goliath med ivärlden?– Låt oss säga att vi är dom sista personernapå jorden, detta ska då ses som enordbok. Många förknippar vår musikmed så kallade huliganer och folk somhela tiden ska bryta alla regler. Vi är tacksammaför alla fans vi har men vi välkomnaräven alltid nya.På tal om nya fans så har bandet fåtten ny medlem; trummisen Thomas Pridgen.Men det är inte första gången manbyter ut bandmedlemmar.Du som har varit med sedan starten, hurtycker du att det har påverkat Mars Voltassound att folk har kommit och gått?– Det har bara varit bra för oss. Vi harlärt oss mycket om vad vi gillar och ogillari musikväg genom att ha arbetat medolika personer. Trummisen vi har nu ärförresten inte bara väldigt bra på det hangör men han har också skapat en ny formav energi i bandet. De flesta av oss äröver 30, och att ha Thomas som nästanär tio år yngre har gett nytt liv i oss! Vikänner oss yngre och det är en underbaroch uppfriskande känsla.Omar har alltid en massa andra projektvid sidan av Mars Volta, är du likadan?– Omar styr ett tåg som färdas i maximalhastighet. Jag behöver inga sidoprojektför jag är oftast alltid med på vad Omargör och det passar mig perfekt.Så inga soloalbum för din del då?– Nej, jag tror inte det. Skulle det någonsinhända så skulle jag inte sätta mittnamn på det. Jag gillar inte konceptet avatt vara ”frontman” redan nu, är manett band så är man ett band. Sen skullenog min soloskiva även vara instrumental,ingen sång. Och jag skulle antagligenockså ta hjälp av Omar med att göra den.Så nej, jag ser faktiskt ingen poäng medatt gör något eget…Vad kan folk förvänta sig av er kommandeturné?– Sinne för humor och mer interaktionmed publiken. Som jag nämnde tidigareså har detta mycket med Thomas attgöra, vi känner oss alla som barn igen!Mer aktiva helt enkelt och det kommerdefinitivt att synas på scen.Och för er som undrar så ja, jag fickveta Ilyeanas riktiga namn, men jag låter ervänta tills albumet kommer ut och ni kanklura ut det själva. Så ondskefull är jag.Anna Plaza14 Groove 10 • 2007Ross Halfinby


ELIN RUTkH SIGVARDSaSONMattias Elgemark16 Groove 10 • 2007


Växer i sig självElin Sigvardsson har hittat något nytt i den egna personen. Medmer vikt på arrangemang och produktion men som samma finalåtskrivare i botten har hon blivit Elin Ruth Sigvardsson.– jag tycker det är snyggt, jag gillar detnamnet. Och det är ju mitt fullständiganamn liksom. Ibland kommer man påsaker i efterhand och då kan man ju väljaatt skita i det eller fixa till det.Nya albumet A Fiction släpps i slutetav december och hon är förväntansfulloch tycker det ska bli kul att komma utoch spela igen.Releasefesten för nya singeln Antidotehålls på butiken Urban Outfitters i Stockholm.Det är fullsatt i det lilla rummet påövervåningen och det känns nästan liteförbjudet men coolt att mingla runt ochdricka öl bland alla kläder och böcker.Elin och hennes två musiker spelar någralåtar från nya plattan och det är båderockigt, ösigt och känslosamt.De tre plus producenten har experimenteratoch lekt fram det nya soundet istudion, till skillnad från de förra skivornasom spelats in live. Förut tyckte Elinnästan att det kändes lite fult att sitta ochpilla på saker och det skulle vara mer raktav som det lät. Den här gången tycker honatt hon kunnat ta hand om låtarna litemer. Det har fått ta längre tid och hon ärväldigt nöjd med slutresultatet. A Fictionär mycket poppigare och melodiösare ände tidigare skivorna, tycker hon.– Förut hade jag sån otrolig förkärlek fördet akustiska och instrument som mankopplar till countrygenren. Jag tycktedet var mer äkta liksom. Men nu har jagfattat att det kan vara lika äkta även omman använder en synt, säger Elin.det finns en miljon sätt att göra en låt påoch vilket som egentligen är det bästa ären fråga som dyker upp när man har tidoch kan göra hur man vill. Det är faranmed att spela in på det här sättet, menarElin, att man aldrig känner sig färdig.Men numera kan hon uppskatta både attspela in live och i studio. Med nästa plattakanske det blir något slags mellanting,berättar Elin när vi träffas en vecka efterreleasefesten.Namnet på skivan kommer från attden är som en roman, en fiktiv berättelsesom man kan följa i kronologisk ordning.– Den är inspirerad av mitt eget liv, ävenom inte allt är exakt som verkligheten.Det är ett bra sätt att få distans till jobbigagrejer, att skriva om det till någonform av nästan verklighet. Det är därförden heter A Fiction.Till skillnad från många andra artisterkan hon inte skriva när hon är nereeller deppig, hon bearbetar och skriverefteråt istället, när det jobbiga är över. Etttag hade hon en lokal som hon gick tillpå dagarna för att skriva, det blev nästansom ett ”vanligt” jobb.– Man blir faktiskt väldigt kreativ av atttvinga sig själv. Men jag skriver ändå närjag behöver skriva och känner jag attjag inte kan skriva något då låter jag detvara och väntar. Det är ingen idé att sittaoch pressa fram något, jag vill känna attmusiken är skriven när den har behövtsbli skriven.Elin inspireras gärna av böcker, detriggar igång ordförrådet och ger massatankar i huvudet. Just nu läser hon litteraturvetenskapmen det har inte fått kreativitetenatt flöda, än så länge. Fast de harmest läst konstiga grejer än tycker hon, sådet kanske kommer.elin är väldigt lättsam och naturlig.Hon skrattar och pratar medan hon försökerfå i sig sin sallad.A Fiction är hennes tredje skiva ochhon tycker att hon har utvecklats, bådenär det gäller sången, låtskrivandet ochsitt uttryckssätt. För de båda tidigareplattorna blev hon uppmärksammad ochnominerad till både Grammisar och Rockbjörnar.Men det var inte bara positivt.– Jag var inte riktigt beredd på att detskulle komma och det var ju skitkulsåklart. Men är man en person som ställerhöga krav på sig själv kan det förvärraslite av att sådana grejer händer. Detär klart man känner press på sig efter det.Har man höga krav på sig själv blir detväldigt ensamt, man är så elak mot sigsjälv men det är ingen annan som vet omdet.Nuförtiden försöker Elin vara lite snälllaremot sig själv även om hon tycker det ärsvårt. Hon erkänner att hon fortfarande ärlite av ett kontrollfreak som sällan är nöjd.Men hon försöker och det var också därförhon inte ville producera själv den härgången. Det har känts bra att fått hjälp attarrangera och spela in låtarna tillsammansmed hennes musiker. Och att få följa uppdet och turnera med samma personer senkänns väldigt skönt tycker hon.elin är en av ganska få tjejer i branschensom kan kalla sig för producent, även omdet blir fler och fler. Hon tror att det lågaantalet beror mycket på tekniken.– Som producent måste man vara intresseradav det tekniska också och inte baravara kreativ. Tjejer är oftast inte likaintresserade av det. Jag har lärt mig detjag behöver för att kunna sitta och spelain själv men jag tycker det är så tråkigtmed teknik, jag har egentligen inget tålamodför det.Elin Ruth Sigvardsson blir inspireradnär hon ser andra tjejer göra mycket avjobbet själva och hoppas att hon själv kanvara en inspirationskälla för andra. Dengitarrbaserade pop/rockgenren Elin hållerpå med har tidigare också mest förknippatsmed killar (läs gubbar). Men nuförtidenkopplas den nästan mer samman medkvinnliga musiker. Genren är heller intekänd för att vara lika sex- och utseendefixeradsom annan musik.– Det var någon som sa en gång att ”jag villatt man ska kunna hänga över mig ett skynkeoch ändå tycka musiken är lika bra”.Det är väldigt bra sagt och lite så tycker jaghela grundtanken är. Det är ju ändå musikensom är viktigast, tycker Elin.hon började med musik tidigt och togpianolektioner hemma i Mönsterås somligger utanför Kalmar. Men det var inteförrän på gymnasiet som hon börjadespela gitarr. Hon spraylackerade denknallröd och stängde in sig på sitt rum iett halvår och lärde sig spela genom attskriva egna låtar.– Jag kände direkt att det kändes bra, detpassade mig. Jag fick någon spelning pånågot café och sen blev det fler spelningar.Efter det kände jag att jag bara villefortsätta spela, jag vill göra det här jämt,berättar Elin.Hon flyttade till Stockholm för attstanna någon termin bara, men blev kvar.Första skivan spelade hon in när hon var21 och den andra ett par år senare. Efterden skivan tog Elin det lugnt ett tag ochförsökte ta hand om sig själv. Hon gicken blomsterbindarkurs och började påcapoeira men hoppade ganska snabbt av.Att försöka göra andra grejer änmusik för att balansera upp livet lite ärviktigt för Elin. Smålänning som hon är,ligger naturen henne varmt om hjärtat.Om hon inte hade sysslat med musik hadehon gärna varit fågelskådare eller trädgårdsmästareoch glidit omkring i gummistövlaroch hängselbyxor.– Ju längre jag bott i Stockholm, destomer känner jag att jag behöver naturen.Det känns som att mycket av en försvinnerhär men när man kommer hem sättsallt på sin plats igen och man kommer litenärmre sina rötter och sig själv. Jag åkerhem till Småland så ofta jag kan. Någongång ska jag nog köpa mig ett hus någonstanspå landet, kanske i Småland.men annars är det musiken som gäller.Även om hon kan bli trött på den och detfinns perioder när hon inte ens lyssnar påmusik.– Om jag har varit i studion en hel dag ochhållit på med skivan då orkar jag inte gå hemoch lyssna på musik för att njuta liksom.Då vill jag ha det helt tyst. Men jag tror detbästa är att göra andra saker. Jag tror det ärviktigt för musiken också, för inspirationen.Det ena ger det andra liksom.Förut när hon ville koppla bort tråkigagrejer tog hon ofta till gitarren. Men inteså mycket längre, även om det händer. Nulagar hon hellre mat eller gör något annatför att slappna av. Men hon tycker ocksådet är viktigt att spela andras musik ochatt spela med andra.– Man måste få känna att det är kul attspela musik så det inte bara blir kopplatmed någon stress. Det är viktigt att hålladet levande, menar hon.elin känns väldigt lugn och trygg ochdet märks att hon verkligen försöker attinte ha för höga krav på sig själv. Hon villvarken prata eller tänka så mycket på vadsom har hänt eller vad som ska hända.Hon vill bara njuta av där hon är nu. Ochnu är det nya plattan som gäller, och hontycker själv att den är det bästa hon gjort.– Man gillar ju alltid det nyaste man gjortmen jag känner ändå att jag personligentycker den här plattan är den bästa. Jaggillar verkligen att framföra dom härlåtarna live och tycker om hur vi fåtttill dom i arrangemangen och sådär. Detkänns väldigt lekfullt och detaljrikt. Detkänns som att jag hittat något jag självgillar i alla fall och då är det också lättareatt skita i vad alla andra tycker.Sara Thorstenssonwww.groove.se 17


Hyacinth HouseLångt in i skogen utanför Vimmerby liggerdet gamla torpet från 1800-talet. Det är därsom Hyacinth House för det mesta bor ochverkar. Åtminstone de två bröderna Fredrikoch Marcus Johansson, som är grunden i bandet.Musiken är skäggigt uramericana medstarka countrydrag och en underbar banjoständigt närvarande.Nya plattan heter Black Crow Country ochär den överlägset bästa svenska countryrockplattanjag satt tänderna i. Hyacinth Houseborde vara stora i Sverige. Men inte. Det ärbara entusiasterna som hört talas om dem.Inget svenskt bolag vill distribuera derasskivor. Holländska Glitterhouse är det somfått den stora äran och det är i Holland somHyacinth House får den uppmärksamhetde förtjänar med spelningar och utrymme imedia.EINSdTÜRZENDEe NEfUBAUTENExklusivt för fansenEinstürzende Neubauten släppte nyligensitt tredje album under 2000-talet, trotsatt man sedan 2002 stått utan skivbolagoch distributörer. Bandets basist AlexanderHacke berättar om tanken bakom.Tomas Arvidsson– Vi har försökt i Sverige, jag har till och medskickat kalsonger med Hyacinth House-trycktill TV 4 för att få spela på nyhetsmorgon,men det hjälpte inte. Marcus menar att dettar för mycket kraft att satsa på Sverige.– Lägger vi ner mer tid på Sverige är risken attvi bränner ut oss. Det är bättre att satsa pådom ställen där dom gillar oss.Det var efter att Marcus hade gått enmusikproduktionsutbildning som han insågatt det var ett eget bolag som gällde.– Jag träffade många personer där som jagabsolut inte skulle vilja jobba med. Det varbland andra producenter som hade en heltannan syn på musik än vad jag hade. Domsåg musik som en förbrukningsvara. Menatt starta eget bolag är egentligen inte attrekommendera, säger Marcus.– Det är mycket jobb och det är svårt att levaupp till rockstjärnemyten, man orkar heltenkelt inte. Man hinner knappt skapa musik.Varken Marcus eller Fredrik har någon fastadress. Marcus har den senaste tiden bott iett konstgalleri i Göteborg. Nu sover han påolika soffor hos kompisar när han inte är istudion i Västervik. Förutom musiken hankarsig bröderna fram som psykvårdare, lärarvikarieoch ljudtekniker.Hyacinth House startade egentligen somMarcus soloprojekt men han övertalade sinbror att vara med. Efterhand plockade de infler musiker och är nu ett fulltaligt band.Den närmsta tiden ska Hyacinth Housespendera i Holland men de beger de sig snartför första gången till USA där de ska resarunt och hämta inspiration. Snart kan detnämligen lossna även där, de har gått vidarei uttagningen till US Grammy Awards i tvåkategorier: Best alternative country act ochBest alternative act.Har du minsta intresse för bra musik skapadav skäggiga män i rutiga skjortor somnämner Bob Dylan och Neil Young i sammaandetag som 16 Horsepower, så googlagenast på Hyacinth House så kommer alltordna sig denna höst.Jonas ElgemarkDet är över 25 år sedan EinstürzendeNeubauten albumdebuterade med Kollaps.För de som inte följt bandet kannog färska Alles Wieder Offen kännassom en nästan diametral motsats till vadbandet stod för då.Under de senaste åren har EinstürzendeNeubauten jobbat mycket överinternet med supportrar och fans för attproducera sina skivor, ibland också meddirekt påverkan om låtval och idéer fråndem. Därför känns det fullt naturligtatt via mail utbyta tankar med bandetsbasist Alexander Hacke.De senaste åren har EinstürzendeNeubauten jobbat med sin musik på ettsätt som kan te sig lite okonventionellti branschen. Istället för att förlita sig påstöd från skivbolag eller förlag har mangått ut och bett om ekonomiskt stödbland sina fans och supportrar. De fanssom givit ekonomiskt stöd har i sin turblivit belönade i form av album, filmer,exklusiva webspelningar och chatmöjlighetersom bara varit tillgängliga för dem.År 2000 kom Neubautens albumSilence is Sexy, vilket var det senasteoch kanske sista som distribuerades påkonventionell väg. 2003 års PerpetuumMobile var en av faserna i supportrarsmedverkan och finansiering, men släpptesi samarbete med Mute Records föratt säkerställa att skivorna hamnade utei handeln och blev tillgängliga även fördem som inte bidragit ekonomiskt i processen.Alexander Hacke tycker att det ärlättare att arbeta tillsammans med fansenoch supportrarna eftersom man hardirektkontakt med dem istället för attdiskutera fansens eventuella reaktionermed ett skivbolag. Han poängterar attdet är på det här sättet de vill arbeta, ochuppmanar och stöder alla att göra så.– Vi vill försöka bevisa att det går attgöra något och få saker att hända än attbara sitta och klaga.Alexander Hacke berättar också omdet andra projektet, det som under desenaste åren varit känt som Musterhausserien.Åtta album som distribuerats tillprenumererande supportrar, i stort äridéer och tankar som bandet haft somskulle blivit för komplexa och långaför att integrera i vanligt albumformat.Dock kommer man antagligen i framtidenatt göra alla Musterhausutgåvornatillgängliga för alla i någon form av box.Man kan tycka att det är ett intressantresonemang, eftersom det kan kännassom att Neubauten kommer närmaresitt ursprung i de här albumen änvad man gjort på de senaste ”officiella”utgåvorna.En annan sak som ligger nära bandetsursprung är att det även på det senastealbumet finns en subtil kritik mot västerländskatankemönster och historiai musik och text. Ibland känns det nästansom att de på ett längtansfullt sätt, ialla fall musikaliskt, refererar till andrakulturer, med en särskild historia, meden annan kulturell bakgrund. Armeniafrån 1983 och Nagorny-Karabach frånsenaste albumet.Alexander Hacke bekräftar tankemönstretoch säger att de sedan startenvarit högst influerade av så kallad ”primitivmusik”, och att musik generellt kanvara ett språk som man kan använda föratt överkomma de starka kulturella hindersom exempelvis nationalitetsgränsersätter.Einstürzende Neubauten kommerunder våren att turnera igen i Europa,även i Sverige. Hacke har en reflektionom skillnaden mellan Neubauten förroch nu:– Risken är mindre idag att någon i bandeteller publiken blir skadad. Men manska inte räkna bort den helt.Magnus Sjöberg18 Groove 10 • 2007


INDEPENDENT MUSIC FOR INDEPENDENT PEOPLEEASY ACTION - EASY ACTIONNU KOMMER BANDETS DEBUTPLATTAINNEHÅLLANDES BÅDA VERSIONERNA SOM GAVSUT NÄR DET BEGAV SIG. DESSUTOM HELA NIOBONUSLÅTAR! 80-TALS GLAM SOM BÄST!DIESEL & GLORY / DEF & DUMBTHE DUSKFALL - DYING WONDERS OF THE WORLDENASTÅENDE SVENSK DEATH METAL.HÅRT OCH MELODIÖST. PRODUCERAT AV DANIEL BERGSTRAND(IN FLAMES). mISSA INTE BANDET LIVE UNDER DECEMBER MÅNADI BL.A. LULEÅ, UPPSALA OCH GÄVLE.MASSACRE RECORDDSAVANTASIA - LOST IN SPACE EP - PART 1 & 2TOBIAS SAMMET FRÅN EDGUY SLÄPPER NU TVÅOLIKA EP´S SOM EN FÖRSMAK AV DET KOMMANDEALBUMET. HÅLL UTKIK I DIN BUTIK EFTER”LOST IN SPACE” PART ETT OCH TVÅ.NUCLEAR BLASTMUSTIC PROPHECY - SATANIC CURSESDARK-POWER-METAL KUNGARNA ÄR TILLBAKA!DETTA ÄR UTAN TVEKAN BANDETS STARKASTEALBUM HITTILLS. PROVLYSSNA PÅ:www.mysticprophecy.comMASSACRE RECORDSVICIOUS ART - PICK UP THIS SICK CHILDGRYM DEATH METAL MED EX. MEDLEMMAR FRÅNENTOMBED, DARK FUNERAL OCH GRAVE.ETT MÅSTE I SKIVHYLLAN OCH ETT MÅSTEFÖR ALLA SOM ÄLSKAR METAL!!TARGETSVARTSOT - RAVNENES SAGASVARTSOT ARA VÄXER OCH VÄXEROCH DET SAMMA GÖR GENREN FÖR FOLKMUSIKINSPIRERAD METAL. DESSA DANSKAR GÖR DENNASTIL TILL SIN EGEN OCH VISAR HUR DET SKA LÅTA.NAPALM RECORDSVENESIA - DISTRACTIVE KILLUSIONSETT STORARTAT ALBUM MED VÄLSPELADSYMFONISK BLACK METAL. MED MEDLEMMARFRÅN VADER OCH BEHEMOTH. CHECK IT OUT!NAPALM RECORDSFACHESHIFT - RECONCILEKANONDEBUT FRÅN SVENSKA FACESHIFT. BANDET BESTÅR TILLMESTADELS AV MEDLEMMAR FRÅN ETERNAL OATH. ETT MÅSTE FÖRFANS AV PARADISE LOST´S MÖRKER, KILLSWITCH RIFFKONST OCHLINKIN PARK´S OCH TAKIDA´S STORA REFRÄNGER.BLACK LODGECONCEPT OF GOD - VISIONSNÅGRA AV SOLITUDE AETURNUS MEDLEMMARTOG ETT BREAK FRÅN SA OCH FRAMSTÄLLDEDETTA DOOM-METAL-MONTER. HELT OSLAGBARTINOM GENREN - ETT GIVET KÖP!MASSACRE RECORDSTWISTED SISTERA WICKED CHRISTMAS - LIVETWISTED SISTER AVSLUTAR SIN KARRIÄRMED DENNA FÖRGYLLDA LIVESPELNINGMED MASSOR AV HITS OCH KLASSISKAJULLÅTAR I NYA VERSIONER.FIRA EN ÄKTA METAL X-MAS I ÅR!DEMOLITION RECORDSV/A - 20 YEARS OF NUCLEAR BLASTÖKÄNDA BOLAGET NUCLEAR BLASTFYLLER 20 ÅR OCH FIRAR DET MED ATTSLÄPPA TVÅ VERSIONER AV DENNA BOX,EN MED CD´S OCH EN MED DVD´S.FULLMATAD MED VIDEOS, MUSIK OCHDOKUMETATIONER. ETT MÅSTE!!!NUCLEAR BLASTwww.soundpollution.seTHE KRISTET UTSEENDEFRÄLSNINGSPROCESSENS ANDLIGA INFERNODVDFÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ DVD.KOMMER I TVÅ VERSIONER, EN VANLIG DVD OCH ENLIMITERAD I PSALMBOKSUTFÖRANDE MED ENBONUS CD-SINGLE, ”DEVIL CITY SKATERS”.LIVE FRÅN MARIESTADBLACK LODGESTEVIE KLASSON - DON’T SHOOT THEMESSENGERSTEVIE KLASSON SLÄPPER NU SITT DEBUTALBUM!GÄSTAR PÅ LATTAN GÖR BL.A. NICK ROYALE &ROBERT ”STRÄNGEN” DALQVIST (HELLACOPTERS),VIGILANTE CARLSTROEM (HIVES), PETERSVENSSON (CARDIGANS) & GLENMATLOCK (SEX PISTOLS). KLASSISK ROCK MEDSTORT ”R”WILD KINGDOM


SvANKcT GÖRANHan har bara suttit ner någon minutinnan en av stadens indie-avantgardehälsar på honom. Göran Dahlströmär i sitt element. Tillsammans harde styrt upp en julfest. 23-åringenbakom de stora glasögonbågarna ärklubb redaktör, driver egna klubbaroch spelar skivor på andras fester.Festen harMatt Barnesplatsen är café publik mitt på AndraLånggatan i Göteborg. Stadens sjaskigtchica kvarter sträcker ut sig i sin blandningav gallerier, ateljéer, sexshoppar,oberoende butiker och sunkhak – ettområde där lösdrivare och hipsters andassamma luft. Hit har Göran Dahlströmsjälv valt sin väg. Första måndagen efterstudenten i Falun flyttade han ner. Detvar för fem år sedan. Tidigare var det popsom gällde, numera dansmusik.Sankt Göran kallar han sig som deejayoch producent. Tillsammans med sinbror hade han klubben Hermanos – AnAndra Långgatan Odyssey i Café Publikslokaler i somras. Nu äter Göran lammfiléoch dricker stor stark på krediter av frånklubbens intäkter.i toronto finns ett motstycke till AndraLånggatan, men Queen Street West somden heter här är längre. På nummer 381träffar jag Sankt Göran som är här påRedbull Music Academy. Göran har sökttidigare år men nu äntligen blivit antagentill den två veckor långa lyckodrömmen:att umgås och utbyta erfarenheter medandra kreativa. Erbjudas frikostiga föreläsningar.Och inte minst få jobba mednamn som producenten Waajeed, vokalistersom Steve Spacek eller snubbar somTheo Parrish, en Chicago-legend manförst hörde på radions P3 Klubb under90-talet. 2 608 musikskapare worldwidesökte till de 60 platserna.– Tidigare tog i för att visa att jag varnån, säger Sankt Göran. I år har jag haftfokus på min personlighet och mina idéerom musiken i ansökan.I början av oktober kom han iväg med17 kilo tung packning inklusive ett femtitalplattor till Toronto. En multikulturellstad, utöver sedvanliga metropolitiskastadsdelar som Chinatown och LittleItaly finns här även grekisk, koreanska,indiska och västindiska kvarter. Genomden relativa närheten till storebror NewYork och städer som Detroit och Chicagohar det alltid blåst in friska vindar påden lokala dansmusikscenen.sankt göran ska ikväll ge sitt till genomatt spinna vax på akademins webbradio.Det är i en studio belägen precis vidmatsalen, ljudet går ut i den och på nätet.Göran presenteras och berättar att hankommer spela ”Disco and the slow deepshit”. Samtidigt som han mixar skivorfyller han i sin låtlista på ett papper somhan efteråt sätter sin signatur på och gerakademins egen radiokanal rättigheten attstreama ut hans set på nätet i framtiden.Mot slutet av setet är det fyra styckenlyssnare anslutna. Ljudteknikern är nöjdoch säger att de flesta lyssnar on demand,i efterhand på webben.– Rena mixar med tanke på alla storanamn som spelat här, säger han till SanktGöran.dagen därpå är det dags för föredrag.Mellan två mastiga högtalare har nufyra sjättedelar av Architecture In Helsinkislagit sig ner mittemot deltagarna.Arrangörerna försökte boka indiepopmultiinstrumentalisternaredan förraåret, men turnerande stod i vägen då.Nu hinner de precis stanna till under sinrunda i Nordamerika.Architecture In Helsinki berättar omhur de tidigare spelade in steel drumsmed den billigaste Rolandsynthen, hur destudsade en basketboll som bastrummaoch hur mycket e-post med remixar somgår mellan dem. Samtalet går snart in påsvårigheten att få ekonomin att gå runt.Enligt egen utsago lever de på att sälja sinmusik till reklam och filmer. Turnéernabetalar i bästa fall bara sig själva. Skivförsäljningsintäkterär det inte tal omenligt bandet.– Vi måste turnera för att kunna äta ochha någonstans att sova, säger CameronBird.Inte helt bekvämt. Indieluggarna vriderpå sig, de vill köra sitt eget race utanatt moderatorn bestämmer takten. Defår aldrig riktigt kontakt med åhörarna(utbytet som annars är akademins känneteckenkommer inte till stånd). Närordet släpps fritt frågar Sankt Göran omde är bittra?20 Groove 10 • 2007


ara börjatMay TruongMay Truong– En bitterljuv känsla, säger CameronBird. Du måste avskilja dig från denandra skiten och hålla det positiva uppe.Turnétrötta Architecture In Helsinkiavslutar med att erbjuda lösenordet tillsin filsajt åt dem som är intresserade avatt remixa deras låtar. Inget för SanktGöran.– I mina öron är det mer ytligt enkla poplåtar.senare på kvällen i ett av sessionsrummen.En av de största arbetsnarkomanernahär – kvällen innan somnade hani studion bredvid sin vän Jack Daniels– Theo Parrish har mickat upp en deltagarestrumpet. Han spelar till Theo Parrishshousebeat. Sankt Göran är också irummet. Han sitter och tittar på. Ser ochlär. Till att börja med.– Theo, kan jag få komma med en åsikt?,säger Sankt Göran.Theos suddiga ögon leder hans kraftigahydda i svenskens riktning. Tänkasig att någon försöker lägga sig i TheoParrishs arbete. Amerikanen lyfter påögonbrynen innan han öppnar munnenoch säger sakta.– Aldrig.Tystnaden är inte lång.– Vad tänkte du på? frågar han bekymmerslöst.– Stäm trumpeten lite falskt, säger SanktGöran. Så det blir en sorgsen klang.– Yeah, men vi är inte riktigt inne på tonarthär, säger Theo Parrish.– Hur gör man det där? frågar IG Culturefrån andra sidan rummet. Broken beatpionjärensom föreläst tidigare i veckanhåller på att packa ihop sina saker föratt åka hem till London. Sankt Göranberättar hur man kan dra i en pryttel påtrumpeten.i andra änden av Queen Street Westpå The Drake Hotel, som jag själv borpå, ska Jazzy Jay spela ikväll. Han ären legend som varit med ända sen NewYorks hiphopscen på 80-talet. Ett parhundra meter längre ner på gatan liggerdeltagarnas hotell. Den här delenav stan var tidigare centrum för punkoch experimentell konst. Nu har affärersom American Apparel, Starbucks ochsvenska H&M kommit hit och drivitupp hyrorna och pressat de bohemiskahantverkarna, vintagehandlarna ochde oberoende skivbutikerna längre västerut.Gatorna är istället affischerade avkommersiella budskap, som till exempelposters om att man kan festa med ParisHilton – ”Hosted by Paris Hilton”.jazzy jay kör så svetten rinner, så klartmycket old school. Men det vildare partytfår först fyr under efterfesten på deltagarhotellet.Hörnsviten på tredje våningär fullproppad av folk. Bakom skivtallrikarnafinns Sankt Göran. Till slut börjarnågra objudna gäster riva sönder kuddaroch täcken. Vita dun yr, de sprids överrummet och täcker snart golvet i hela svitenoch ut i korridoren.Följande dag är av naturliga skäl stillsampå akademin. Sankt Göran blir på sinkant uppmärksammad av brittiska FACTMagazine. Han får under ett par omtagningarpresentera sig i deras webb-tv.– Jag är för att jag gillar att bli influeradav andra, säger han och berättar om sinainfluenser som den norska scenen, discooch minimalbolaget Kompakt Sound.Tidigare i höst kom Sankt Görans förstarelease på London-etiketten Bear FunkGold, tolvan Back 2 Back. Skön långsamfeelgoodhouse med grooves att både softaoch klubba till. Så småningom ska SanktGöran släppa en fullängdare, den har hankommit ungefär halvvägs med.på kvällen tar vi oss till en klubb i LittleItaly där en akademiarbetare ser till attrytmerna känns spännande. Några romoch cola senare tar vi en taxi till deltagarhotelletoch efterfestsviten. Jag passarpå att köpa en dricka på andra sidangatan och hamnar efter Sankt Göran ochde andra in på hotellet. Där kommer jagaldrig förbi receptionen. Bara sovgästerär välkomna efter gårdagens efterfest.Klocka är nu kvart i fyra, jag går iställetQueen Street West bort. Inne på SevenEleven möts jag av en artist som står ochfyller läpparna med glans.– What’s up Paris.Johan Lothssonwww.groove.se 21


CMM Group är specialister på CD, DVD kopiering och tryck.Pressa eller kopiera? CDeller DVD? Eller duodisc?Vi har allt för ditt CD projekt.På www.groove.sekan du bland annattävla om att vinnaDVDTorshamnsgatan 39 B i Kista,08-545 706 70, info@cmmgroup.seNY WEBB!www.cmmgroup.se+ skivor med Durango Riot och ElmoSignerad!Dessutom:Dagens skivrecension Blogg Exklusiva artiklar merwww.groove.se


skivor22:22Where to Go?SOME GUYS ABSenast jag skrev om dessa tre dalmasarhamnade de i Egen-spalten vill jag bestämtminnas. Kul då att de ett halvår senare släppersin första fullängdare.Glädjen och lekfullheten speglar av sig imusiken, som faktiskt bryter mot en hel delregler. Även om det inte är något jag kommeratt minnas eller lyssna på i framtiden kan jagrekommendera det för er som gillar Manchester,pop och punk med den rätta glimten i ögat.Christian ThunarfALASKA IN WINTERDance Party in the BalkansREGULARBEAT/HEMIFRÅNDet var när Brandon Bethancort tog med sig sindator till en ensligt belägen stuga i Alaska somdet mesta av denna platta blev till. Hemmaplockade han in lite gästmusiker, bland annatHeather Trost från A Hack And A Hacksaw,och resultatet blev en väldigt egen mix avelektronisk pop som blandas upp med balkanskfolkmusik och arabisk kyrkmusik. 80-tals-trummaskinenligger och puttrar och ger en skuminramning till resten av musiken. Men det härär bra, riktigt bra emellanåt. Och eget. En upprymd,inspirerande känsla infinner sig. Någotliknande kommer ni inte få höra i år.Jonas ElgemarkARTHUR ALEXANDERLonely Just Like Me: The Final ChapterHACKTONE RECORDSEn grekisk tragedi är kanske att ta i. Men soulpionjärenArthur Alexanders liv är åtminstoneen skolboksdefinition av ödets ironi. Beatles,Rolling Stones och Bob Dylan spelade alla inhans låtar. Själv såg han inte ett öre av framgångarna.17 år efter att han lämnat branschenför gott söker Elektra Records upp sångaren– som funnit Gud och försörjer sig som busschaufföri Cleveland – för att förmå honom attgöra comeback för bolagets kortlivade hjärteprojektAmerican Explorer Series. Sagt och gjort,han återförenas med fornstora vapendragarnaDan Penn, Donnie Fritts och Spooner Oldhamoch släpper år 1993 Lonely Just Like Me, sittförsta album på 20 år.Resultatet är lika delar nyinspelade klassikeroch nya låtar och befäster inte bara hur brahan en gång var – utan hur bra han alltjämt är,både som sångare och låtskrivare. InledandeIf it’s Really Got to Be This Way är utan minstatvivel på nivå med vad som helst ur hans imponerandekanon. Till och med recensenterna äröverens. Men då slår ödet till igen: Alexanderdör av en hjärtattack bara några veckor efterplattan släpps. Tack och lov hann han förevigasina sista låtar – och tack vare Hacktone Recordsär de nu tillgängliga på CD igen, med extrafyllning: radioinspelningar, demolåtar och enliveupptagning. Lite mer tillbakalutad, lite mercountry, Lonely Just Like Me: The Final Chapterär inte bara årets återutgivning. Det är Alexanderstestamente tillika en stor soulbegåvningssannolikt största stund.Dan AnderssonANDI ALMQVISTRed Room StoriesROOTSY/BORDERPå Andi Almqvists förra platta kunde han rättofta låta som en rätt vanlig Dylan/Waits-wannabee,men lyckades också knyta ihop alltmed bra låtar som lyfte det som kunnat kännasunket till något ändå rätt fräscht. På RedRoom Stories lyckas han återigen med sammakonststycke, med den skillnaden att Dylan ochWaits nu bytts ut, och dessutom på ett nästanutstuderat autentiskt sätt, mot Nick Cave.Det är liksom inte möjligt att bortse från, ochmåste nämnas.För det finns en nästan otäck Cavesk andesom svävar över hela plattan. Men Andi lyckassom sagt hålla ihop allt till en egen mix avalla influenser man kan hitta, till en bra mixav tragik och elände, till dramatiska balladermed mordiska förtecken. Jag kan förstå omman inte kommer förbi förebilderna när manlyssnar, om man inte klarar av att det låterför mycket Nick Cave, att det låter för mycketmördarballad, Waits, Dylan, vad du vill. Menman blir faktiskt belönad om man fortsätterin i skogen.Magnus SjöbergA SUDDEN BURST OF OPTIMISMSUMOEXTEND INDUSTRIESEfter ett intro med en märklig Tarantino-prägelöver sig – men som vid en närmare titt egentligenär själva inledningsspåret – möts jag avett väldigt osvenskt rockband från Stockholm.Som gärna spiller rödvin redan på första dejten.Och som på en fem spår lång EP klär sig i nyansersom Muse, Strokes, Alkaline Trio minusMatt Skiba och en till och från helt okej ochexperimentell punksvans. Live sägs A SuddenBurst of Optimism påminna om Flaming Lips.Och antagligen möts de någonstans mitt ield- och bollhavet och det hela blir fantastisktbokstavligt. Tja, varför inte.Andreas HäggströmATMOSPHERESad Clown Bad Fall EPRHYMESAYERS/BORDERAllt sedan de gyllene åren, de ljuva dagarna irappens begynnelse, har ropen om att hiphopenär död eskalerat. Därom låter vi de lärda tvista,men för mig har rapparen Slug sedan länge bevisatmotsatsen. Vare sig det är som soloartist ellerunder namnet Atmosphere tillsammans medproducenten Ant så är Slug en av vår modernatids största lyricister. Enligt min dramatiska meningborde modern undergroundhiphop nästanräknas i ”pre”- och ”post”-termer till valfritt avde tidiga albumena Overcast! eller Lucy Ford.Efter fem-åtta Atmosphere-album (beroendepå vem som räknar hur) och två skivsläpptillsammans med Murs tycks Slug nu viljafortsätta sin EP-satsning. Efter en mängd olikaSad Clown Bad Dub EP:s kom nu därför SadClown Bad Fall EP – tätt följd av Sad ClownBad Summer EP. Trots det gemensammatemat och det täta releaseintervallet är dettvå ganska olika EP:s. Förenklat, och aningenpretentiöst, uttryckt är Sad Clown Bad Fall denomogne för tidigt plockade druvan. Förutomden avslutande och briljanta Lyndale AvenueUser’s Manual är det ett stelbent utbud sominte heller fullt lyckas räddas av Slugs textinsatser.Party Over Here har grym produktionoch vers, men den funkar nog bäst vid danspå bordet med en slips på huvudet eftersomden i övriga fall blir lite enerverande.Till Sad Clown Bad Summer plockar Slugfram sina rockärmsess. Klinkande piano,en uppitchad soulröst, markerande bas…Atmospheres sound känns på flera ställen igen– och detta är något jag påstår utan klagomålom upprepning eller stagnation. RFTC höjersig över de andra spåren i sin funktionella enkelhet.Alla som någon gång varit involveradi det smutskastade hiphopelementet kallatgraffiti kommer här att få gåshud och ettleende i storyns upplösning.För något år sedan var jag och såg enSlug-spelning i Malmö där han tagit med sig ettkompband. Alla beats framfördes således liveoch resultatet var… tråkigt. Det lät enformigtoch alltför samstöpt och för att nämna ettövergripande minustecken med Atmospheresovannämnda EP:s så är det också just detta;livebandet. Ant är en mästare på klippa ihopbeats till Slug och trots att flera av spåren redanär bra kan man därför inte låta bli att blickabakåt och undra hur det skulle ha kunnat låta.Erik HjortekAVENGED SEVENFOLDAvenged SevenfoldWARNERJag ska ju inte gilla det här. Mesiga körer,överstylade killar och sockersöta refränger.Men ändå kan jag inte sluta lyssna. Jag kaninte sluta sjunga med, och jag famlar eftermin iPod så fort jag vaknar.Avenged Sevenfold slog igenom med förraskivan City of Evil, där låten Bat Country gjordedet mesta jobbet. Nu släpper de uppföljaren,sitt fjärde studioalbum, och det kommer att tabandet till stjärnstatus. Radiohittarna, så somAlmost Easy och Afterlife, är makalöst härligaatt försvinna in i. Det påminner om annanamerikansk kommersialiserad refrängrock,men det tilltalar en bredare publik. Ett bandsom Good Charlotte är för barn. Ett band somNickleback är för vuxna kvinnor i parförhållande.Avenged Sevenfold fungerar för alla dem ochså många fler.Som vanligt kommer de ursprungliga fansen,från den tid då bandet var mer metalcore, attskrämmas bort (det gjorde de egentligen redani och med City of Evil). Men bandet kommeratt vinna så många nya landmarker. AvengedSevenfold är en sorts 2000-talets Queen, därDAFT PUNKAlive 2007EMIVad gör en liveskiva klassisk? Det handlarväl om en artist med vansinnigt bra låtarsom Talking Heads (Stop Making Sense) ellerBob Marley & The Wailers (Live). Möjligenkombinerat med omständigheter som ärextraordinära, som när Depeche Modesdefinitiva genombrott på arenorna i USAdokumenterades på 101, när Simon &Garfunkel gjorde sin legendariska Concertin Central Park, Nirvana sin Unplugged inNew York eller när Johnny Cash uppträddeför internerna på At Folsom Prison. Eller såhandlar det om artister som lyfter sina låtarflera snäpp när de spelas live och därmedkör över sin publik: Bruce Springsteenhar visat det på Live: 1975–85, Motörheadpå No Sleep ’til Hammersmith och IronMaiden på Live After Death. Vanligtvis är detrockbanden som är bäst på det här. Medanelektroniska artister ”nöjer” sig med attpresentera låtarna live. Men inte Daft Punk.Deras spelning i Roskilde 1997 är enav de bästa konserter jag varit på. På dentiden använde de analoga syntar för attmixa ihop sina Homework-låtar till ettlångt, svettigt pärlband av total danseufori.Danstältet i Roskilde skyddade mot regnet,men egentligen spelade det ingen roll.Under tälttaket var det minst lika blött – avsvettigt dansande människor.När Daft Punk i somras turneradestruntade de tyvärr i att komma hit. Tyvärr,för när jag hör Alive 2007 är det inget snackom att det är så oerhört mycket bättre änvad de var för tio år sedan. Den stora skillnadenär givetvis att de släppt andra ochtredje albumen Discovery och Human AfterAll sen dess. Samtidigt är det förvånansvärthur många hits de radar upp på Alive 2007genrer som country, pop och metal bara ärmedel för att skapa sitt eget sound. Lyssna tillexempel på ska-virkus-symfonin A Little Pieceof Heaven, som är långt ifrån hårdrock, menvars melodier är omöjliga att inte ta in.Jag är förvånad över att jag faller för detta,men det känns äkta och framförallt – jag blirså himla glad när jag lyssnar på det.Torbjörn HallgrenBACKSTREET BOYSUnbreakableSONYBMGVad händer om några år? Ska ni fortfarandeheta Backstreet Boys då? Året var 1996 ochfrågan som reportern ställt kändes relevant,men de amerikanska pojkarna tog det piano.De avfyrade några Stomatol-leenden och saatt då får de väl heta Backstreet Men.Idag, efter droger och Paris Hilton-förhållande,är de kanske inte pojkar längre menpojkbandspräktigheten finns kvar. De kör påsäkra kort: stora, smäktande ballader. Ochdet låter trevligt. Inte särskilt mycket mer äntrevligt, men Backstreet Boys låtar är ändåbra mycket mer intressanta än de som dagensIdol-vinnare släpper.En av medlemmarna, Kevin Richardson,har hoppat av, men stämsången lider inte avdet. AJ sjunger fortfarande bäst, Nick sjungerfortfarande märkligt dåligt och pojkbandsformatetkänns fortfarande väldigt 90-tal. Nyamusikvideon skvallrar om att koreografin intehar uppdaterats sedan -98, men albumet låter– efter ”bara” tre album: Da Funk, Aroundthe World, One More Time, Harder BetterFaster Stronger, Robot Rock och så vidare.Eller radar upp föresten. Det är precisvad de inte gör. De mosar ihop sina låtartill en enda pumpande euforisk massa.Robot Rock smälter ihop med Oh Yeah,Around the World paras med Harder BetterFaster Stronger. Hela tiden med total kontroll.Dynamiskt, vackert, hårt, galet och totaltlyckorusframkallande.När en låt som annars är en av Daft Punkssvagaste, Too Long, vibrerar av liv och långsamtbyggs – precis innan baskaggen slår ibotten med full kraft. Då är det underbartoch sorgligt på samma gång. Sorgligt av denenda anledningen att det känns nästintillouthärdligt att inte få vara där – vara en imängden på Palais Omnisport i Paris. Mendet är också det enda som känns negativt. Iövrigt är det här rent igenom fantastiskt.För Daft Punk har vansinnigt bra låtar,de spelar sällan live och scenshowen gårverkligen inte av för hackor – så nog spelarde under extraordinära omständigheter.Men inte nog med det, de lyfter också sinaunderbara låtar en fem, sex snäpp på denhär skivan och låter dem bli något helt nytt– som delar i en helhet. Det här är medandra ord klassiskt.Mats Almegårdwww.groove.se 23


skivorsnyggt och välproducerade ballader går hemäven på 2000-talet.Maria PetterssonBRÖDERNA LINDGRENVuxen barnmusik!BONNIERAMIGOTänk att det fortfarande finns hopp. Att detfinns de som inser att det inte är ett motsatsförhållandemellan barnmusik, barnslighet,naivitet och ”vuxen” attityd, ”vuxen” musik,”vuxen” tillvaro. Att man egentligen innerstinne kan behålla barnet inom sig, precis somman kan vara vuxen redan som femåring.Musikaliskt att man tar barnen på allvar, ochinte försöker hitta en enklare och nästannedlåtande ton och attityd. Det allra bästaexemplet torde vara Jojje Wadenius tonsättningarav Barbro Lindgren. Avigt, eklektiskt,komplicerat emellanåt, men aldrig dåligt,alltid högklassigt och tar varje ton och varjeord på allvar. Men även på senare år Myror iBrallan-skivorna, Krämen, Giraffer och andraSaker och Ola & Gorillan.Just den känslan får man av den här plattan.Helt underbart. Baktakter, 60-talsdoande,sköra ballader, riffbaserad rock, allt till texterom guldfiskar, flugor, att ha eld i baken, regnbågensfärger… Allt med sång av KristoferÅström, Ebbot, Patrik Arve, Mattias Alkberg,Asha Ali… Ja herregud. Till underbara texter,med ibland nakna livsfilosofiska frågor, iblandbeskrivningar av vardagen, men alltid värd attlyssna på och ta till sig. Och den underbaraFinns det någon där? med Nina Ramsby ochMartin Hederos. Jag smälter, helt förbehållslöst,helt förbehållslöst, för Mathias och AndreasLindgren som ligger bakom, skrivit, producerat,you name it, hela grejen. För alla gästartister,så många fler än vad som går att räkna upp.För alla vuxna och barn, oavsett ålder. Jag sitteroch fånler och känner mig som lika mycketbarn som vuxen. Je e alle dom männischan jaha vörte för, som Dunderklumpen säger…Magnus SjöbergBURIALUntrueHYPERDUBHar du hört talas om ”the uncanny valley”– den kusliga dalen? Det finns ju en teori somgår ut på att människor tenderar vara merpositivt inställda till robotar ju mer människolikade är, fram till en viss gräns, då vi iställetbörjar fokusera på olikheterna och därförtycker att de är obehagliga. Robotar som ärväldigt människolika, men ändå inte exaktlika, befinner sig alltså i den kusliga dalen.Håll det i minnet.När den mystiske och än idag anonymeBurials självbetitlade debutalbum plötsligt dökupp förra året var det en smärre sensation.Det förknippades visserligen med den brittiskadubstep-vågen, men samtidigt rörde det sigändå om dubstep som den aldrig någonsintidigare låtit.Burial är långt ifrån ett behagligt album.Det är kolsvart och det är hotfullt. Trummornasmattrar metalliskt, som stiletter som slipas,som patronhylsor som faller till marken, tillbasgångar som dovt mullrar på ett vis sompåminner om det där ljudet som hörs mitt inatten när grannen gör något man inte kanoch inte riktigt vill kunna identifiera. Menframförallt är det ett hjärtskärande sorgligtalbum. I tomrummet mellan de hotfulla ljudenekar en öronbedövande tystnad, ett slagsstumt skri från ett ensamt hjärta som värkernågonstans i en överbefolkad stad.Trots sina många kvaliteter ligger den verkligastyrkan hos Burial i just den här känslansom förmedlas. Albumet berör på ett väldigtspeciellt vis. Sedan jag hörde det för förstagången har jag inte kunnat sluta lyssna på det.Och nu är alltså uppföljaren Untrue här.Och Untrue överträffar häpnadsväckandenog mina skyhöga förväntningar. Buriallyckas med bedriften att slipa till debutensojämnheter, samt finslipa det som redan varfantastiskt, utan att för den skull förändra sittunika uttryckssätt. Den mest påtagliga skillnadenär hur mycket mer utrymme rösterna får. Detär nästan så att man skulle kunna tala ommelodi och sång, fast ändå inte riktigt. Ävenom Untrue genomsyras av i grunden enkla,nästan poppiga r’n’b-melodier, trasas dessaständigt sönder och förvrids till något heltannat, till något som först verkar bekant, mensom i slutändan visar sig vara en skev ochnästan obehaglig nidbild.Burial befinner sig därför numera på bottenav den kusliga dalen. Untrue förmedlar enkänsla som hela tiden är på gränsen till attvara varm, genuin och mänsklig, men somändå aldrig riktigt lyckas dölja det faktumatt den också innefattar något ihåligt ochkonstruerat. Det är en känsla av att nästan nåfram, av att nästan nå nästan, av att nästanvara precis som alla andra. Men bara nästan.Untrue är därför ett på en och sammagång både vackrare och kusligare och än merhjärtskärande sorgligt album än debuten. Ochsålunda har Burial precis släppt ett av årets isärklass bästa album.Fredrik FranzénCRAIG DAVIDTrust MeWARNERCraig David slog igenom med dunder och brakmed sin debutskiva Born to Do it strax eftermillennieskiftet, men de senaste åren kännsdet som han stagnerat musikaliskt. Lite syndmed tanke på vilken skön röst killen besitter.Visserligen så börjar nya plattan Trust Melovande med sköna förstasingeln Hot Stuff därman samplat Bowies Let’s Dance. Men restenär en ganska såsig historia där låtarna har entendens att flyta ihop utan egna identiteter.Själv har jag tappat intresset halvvägs in itredje låten. Det har snackats ganska mycketom att det här ska bli Craigs stora comeback,men jag har svårt att tro att det här kommeratt orsaka nåt större väsen utanför Storbritannien.För hur man än vänder och vriderpå det så känns låtarna på Trust Me mer änlovligt svaga. Kanske är det dags för ett miljöombyteoch att se sig om efter eventuellasamarbetspartners på andra sidan Atlanten.Rösten och talangen finns ju onekligen redandär, allt som behövs är en demonproducentoch ett knippe hits.Thomas RödinANI DIFRANCOCanonRIGHTEOUS BABE/BONNIERAMIGOAni DiFranco är en sån här artist som manibland får känslan av att hon är lite förproduktiv för sitt eget bästa. För hon är en avde mest ojämna artister jag känner till. Honhar en enastående förmåga att kombinerafullständigt lysande låtar med avgrundsdjupabottennapp. Därför känns det extra sköntatt höra henne här på Canon. För även omCanon är en samlingsplatta – en dubbel,givetvis, hon har givit ut många plattor, ochhon har sällan varit direkt småskalig – såkänns det som att man åter kommer ihågvarför man började uppmärksamma ochgilla henne. För här finns de bra låtarna, deöverbelastade, men motiverat överbelastade,texterna, de märkliga experimenten som gerså mycket mer efter ett otal genomlyssningar.En samling med Ani DiFranco vore heller inteen rättvis sådan om den inte vore lite svajig,vilket händer. Men i det stora hela finns härså pass mycket mumma med tuggmotståndatt man faktiskt återupptäcker det man fannen gång.Magnus SjöbergDIVERSE ARTISTERAbout A Son, Music From the Motion PictureBARSUKPå pappret ser den här skivan, musiken tillen dokumentär om Kurt Cobain, ut som detperfekta blandbandet till 90-talet. Melvins,Mark Lanegan, Bad Brains, Mudhoney, ScratchAcid och Butthole Surfers, bland annat. Mentyvärr är de flesta låtvalen ganska så trista ochibland till och med intetsägande. Melvins EyesFlys från Gluey Porch Treatments är Melvins isitt absolut slöaste och tyngsta, men inte enav deras bästa, långt därifrån. Creedence UpAround the Bend är i och för sig en klassiskrocklåt, men jag känner också här att valet ärinte bara förutsägbart utan också lite trist. Detsom sticker ut är The Vaselins originalversionpå låten som Nirvana gjorde en cover på,Son of a Gun, som är skotsk pop som allrabäst. Även Scratch Acids Owner’s Lament ären riktigt bra låt, som också råkar vara en avmina absoluta favoriter med vad som sen blevThe Jesus Lizard.Men nu får man ju inte heller glömma attjag ju faktiskt inte sett filmen, så jag vet juinte hur musiken funkar där eller vad tankenvar bakom valen. Och ur den synvinkelnkanske min recension måste omvärderas heltoch hållet.Mathias SkeppstedtDIVERSE ARTISTERPoem, ballader och lite blues – ÅterbesöketBONNIERAMIGOCornelis Vreeswijk torde vara den mesttacksamme att tolka för samtidens svenskaartister, oavsett genre. Även om han var ensvensk visas förnyare, vitaliserare, och enstark bluesman som också kunde formulerastorslagen poesi som allvarlig kritik, ofta medglimten i ögat, så är det just hans förmåga attsprida sig in i alla genrer och i allas medvetandesom lever kvar. Det känns som att det går attgöra så mycket med hans låtar, som att detfinns ingångar till så många tolkningar att detaldrig blir irrelevant att tolka dem.För det är ju givetvis en av frågorna manställer: kan låtarna tillföras mer för att åter blivitala och ge något nytt? I det perspektivet ärdet ett genidrag på alla sätt att tolka ett heltFLYPHONICMosaicLIGHTS OUT/BONNIERAMIGODet har varit två stora år för Arka & Erik L.2006 albumdebuterade de med sin gruppSupersci – 2007 klämmer de fram debutalbumetfrån sitt producentalias Flyphonic.Supersci har alltid legat mig varmtom hjärtat. Delvis för att de ofta vispar insvensk folkmusik och ljuv jazz, men framförallt för att de helt enkelt gör grymma grejer.Konstigt nog är det på Mosaic just det spårdär hela Supersci är samlat som är detabsolut minst intressanta.Endast fyra av 15 spår har förärats medrap och dem är också de låtar som kantluggarMosaics helhetsbetyg. Det är iställetmellan dessa fyra spår där Flyphonic drarut på musikresa mellan genrerna somtopparna nås. Dra åt bältet och missa intealbum igen. Här finns alla låtar från originaletPoem, ballader och lite blues, men också småpro- och epiloger till dem, vilket gör att detsom en gång var 25 låtar nu kommer upp i32. Ibland känns de lite malplacerade, mende hjälper också till att hålla ihop allt, ävenom det egentligen känns som att Nils Bergsbidrag är det som verkligen fungerar som enprolog.Bandet, med bland annat Martin Hederosoch Fredrik Sandsten är verkligen en dynamiskdiktator i att hålla ihop mycket när det skullekunna spreta iväg för mycket. Och det ger ocksåden grund som gör att vissa tolkningar höjersig långt ovan det förväntade. Det tygladekaoset i Huvudlösen för aftonen med Ebbotoch Timbuktu. Den rumlande charmen i denomistliga Generalens visa med Säkert! Densubtilt geniala, ja oemotståndliga, metamorfosenfrån blues till visa i Ett gammalt bergatrolli Sofia Karlssons tappning. Och alla andrareflektioner: Att Dan Berglund verkligenkan låta som en klon av Cornelis och FredÅkerström, i Ågren, dessutom. Att Märk hurvår skugga och Ane Brun kan utmynna imärkligt magisk stämning. Och då har jaginte hunnit nämna Rosenblad, Rosenblad medNina Ramsby, precis så poetisk och vackersom så mycket som kläs med hennes röst ochHederos piano.Allt som allt är det lite ojämnt, det kommerman inte ifrån. Men har man någon relationtill Cornelis, någon relation till själva plattanfrån 1970, eller bara till bra musik i allmänhetkommer guldkornen här att bli oumbärliga.Det bör de bli för alla andra också.Magnus SjöbergDJ ALIBIOne DayTRES/BORDERDj Alibi har sedan han var liten spelat en massainstrument som till exempel fiol, piano, trumpet,bas, gitarr med flera. Hans debutplattainnehåller alla dessa instrument blandat medtyp hiphop. Hela skivan är som ett enda långtjammande och experimenterande. Det är ensalig röra av en massa ljud men det blir aldrigför rörigt eller störigt, tack vare att det är såsnyggt producerat.Resultatet blir i alla fall någon slags jazzigchillout-hiphop. Riktigt schysst är det i allafall. Och väldigt lättlyssnat, även för den merhiphop-ovane. Nästa fest jag har vet jag vilkenskiva som ska få partyt att gunga. Garanterat.Sara Thorstenssonsevärdigheterna: Eryka Baduiga Love Count,det melankoliska vintermörkret Wind Musicmed Merit Hemmingson (!) och den fagraI Will Go – men framförallt albumets verkligaskivställsvältare; The Baroque Groover.Ett drivet beat med psykedeliska toner i enspontan jam-stämning.Bättre än sex.Erik Hjortek24 Groove 10 • 2007


dvdAKONHis Story DVDUNIVERSALAtt Akon är en exceptionell producent ochr’n’b-sångare har varit uppenbart ett bra tagnu, vare sig han gör sexiga booty-spår medSnoop och Eminem eller problematiserandeoch mer allvarliga låtar. Så videorna här ärsjälvklart njutbara. Utöver det får vi här följamed Akon till hans hemland Senegal och allhysteri där. Allt kommenterat av honom självdär han prisar sin far och betygar sin kärlektill sitt ursprung. Men på 24 minuter hinnerman inte så mycket, så mer finns att önska.Ser istället fram emot allt Akon kommer attleverera musikaliskt framgent.Gary LandströmBEYONCÉThe Beyoncé Experience LiveCOLUMBIA/SONYBMGVår tids största soulartist sparade inte pånågot när hon lät fansen uppleva henne påturnén tidigare i år. Den här två timmar långakonserten är från Los Angeles och innehålleröverdådig visuell show, diverse medleyn,pojkvännen Jay-Z, vindmaskin som hållerBeyoncés hår fladdrande, mäktig musikaliskuppbackning från en kvinnlig orkester, otaligaklädbyten och en återförening av Destiny’sChild. Vad mer behövs? Inget.Saknar man en mastodontshow med merhjärna än hjärta är Beyoncé drottningen. Mendet är väl svårt att vara personlig och intimnär man jobbar på den här nivån. Även omdet är ens födelsedag.Gary LandströmEMINEMLive From New York CityEAGLE VISION/PLAYGROUNDDet är rätt uppenbart när man ser dennakonsertupptagning från Madison Square Garden2005 att Eminem var en underhållare avvärldsklass. Hans självförtroende lyser starkt,rappen är tajt och showen är stor. Publikenär entusiastisk och med på minsta vink närhan kör igenom Encore-plattan blandat medäldre klassiker och D12-gästspel. Om detta äravskedet som liveartist så var det värdigt.Gary LandströmTHE GAMEGame Recognize GameAZURE ENTERTAINMENTDenna dokumentär om Jayceon Terell Taylorrags to riches-historia är en tafflig film medoinspirerad voice over och riktigt taskigadramatiseringar av exempelvis den gång hanblev skjuten fem gånger. Även intervjuernakänns svaga och spretiga. Hans olika beefs gåsigenom och karriären också utan att man bryrsig så mycket. Kanske är två anledningar attThe Game själv inte syns så mycket i filmen ochatt musiken i princip fattas helt. Usch, inte bra.Gary LandströmKAADA/PATTONLiveIPECAC/BORDERGamle Faith No More-sångaren Mike Pattonhar inte legat på latsidan sedan hans kändisracetog slut. Han har ägnat sig åt ett stort antalprojekt och band som alla har det gemensamtatt de minst sagt kan kallas experimentella.Här delar han scen med norske kompositören/artisten John Erik Kaada på Roskilde 2005 ochframför dennes svulstiga och teatralisk visiontill publikens jubel, allt filmat i kornig svartvitkvalitet. Och det påminner om inget annat. Jo,lite balkaninspirerat är det. Har du förkärlekför dramatik, operafrasering och cirkusinstrumenteringär detta definitivt något för dig.Gary LandströmJERRY LEE LEWISGreatest Live PerformancesTIME LIFEJerry Lee Lewis måste utan tvivel räknas till enav de största pionjärerna inom rockmusiken.Han var med redan när den föddes och ärstill going strong ute på de internationellakonsertscenerna.På denna DVD får vi vara med om hansförsta tv-framträdande, sen den dagen blevrocken sig aldrig mer lik. På olika tv-upptagningarbjuds vi sen det bästa från Jerrys 50-,60- och 70-tal. Här finns klassiska låtar somWhole Lot of Shakin’ Going on och Great Ballsof Fire, men också ett medley innehållande desånger han växte upp med och en fullkomligtlysande version av Kris Kristoffersons Meand Bobby McGee. Jag måste erkänna attegentligen aldrig tagit mig tid att lyssna inmig på Jerrys musik, men jag kan inte annatän imponeras över den låtskatt han sitter på.Dock känns det tyvärr som om hans skandaleroch perioder av missbruk ofta överskuggathans uppenbara talang. Men sanningen äratt Jerry Lee Lewis egentligen borde höjas tillskyarna som en av århundradets allra vassastepianister och entertainers. You Win Again kanför övrigt vara en av världens tio bästa låtarnågonsin.Med som bonus finns dessutom en öppenhjärtigintervju med Jerry från 1993 där hantalar om sin uppväxt, karriär och vänskapentill Elvis Presley. Kort sagt en dryg timmesexcellent portion rockhistoria.Thomas RödinSAXONTo Hell and Back AgainSTEAMHAMMER/BORDERLionheart från 2004 var ett riktigt lyckat albumfrån den brittiska heavy metal-ensemblenSaxon. Uppenbarligen tycker även bandet sådå mycket av innehållet på detta mastiga femtimmarsDVD-släpp kretsar kring inspelning,art work, releaseparty och den efterföljandeturnén.Den andra skivan bjuder på videoklipp avbland annat Beyond the Grave och WitchfinderGeneral samt en spelning på den schweiziskafestivalen Rocksound.Har man något intresse av Biff och hansmanskap är såklart To Hell and Back Againhårdvaluta men håller man Lionheart som ettsvagare album bör man överväga en extra gång.Roger BengtssonDOGGE DOGGELITOSuperclásicoBARBARELLA CLUB/EMIHar Dogge slutligen gått och blivit lika svensksom nubbe och sill, som jordgubbar och getingarpå uteplatsen eller som Ooa hela natten?Ja, diverse tv-framträdanden och reklamjobbhar tagit honom till en ny nivå statusmässigt,på gott och ont. Hans förortskredd har välskavts bort i takt med de skojsiga reklamspottarna,men måste det verkligen vara fult atttjäna pengar på sin kändhet i Sverige?Chepe och Salla har stuckit till USA för attjobba medan Dogge tagit hjälp av gamla InfiniteMass-polarna Rigo och Cribe. De har alla kokatihop en salsa lätt platta som definitivt inte ären superklassiker. Gillar man The Latin Kingssvärta känns Vad händer len och MC Tim-samarbetetJag e def II som höjdpunkter. Bad Boymed Eek A Mouse funkar också. Resten kännssom lättviktig och småunderhållande muzak,lite som valfri Dogge-reklamfilm. Jag kan inteundvika att sakna The Latin Kings om det ärdetta som är alternativet.Gary LandströmDURAN DURANRed Carpet MassacreSONYBMGTre år efter sorgligt förbisedda albumsläppetAstronaut är Birminghams storheter tillbakapå banan igen. Den här gången har man tagitdet säkra för det osäkra och bjudit in namnsom Timbaland, Justin Timberlake och JimmyDouglass till kalaset. Och banne mig om maninte lyckats att få till sitt bästa album sen1986 års Notorious. Det känns fräscht, nytänkandeoch precis lagom hippt för att inte gåöver gränsen till att bli patetiskt.Man går från att återvinna det tidiga 80-taletssound i låtar som Zoom in till att spotta ur sigslick listflirtande radiopop i form av FallingDown och Nite Runner. Och även om firmaDouglass/Timbaland/Danja satt sin prägel påmånga av låtarna så har slutresultatet ändådet klassiska Duran Duran-soundet. Simon LeBon låter bättre än någonsin och det hörs attbandet haft kul i studion den här gången. Ärdet månne upplagt för ännu en comeback ála 1993 års monsterhit Ordinary World? Detgläder i alla fall undertecknad att Red CarpetMassacre innebär en värdig uppdatering avbandets sound och inte bara låter som etttrött försök att låta moderna igen. Klassiskneonfärgad pop i ny fräsch förpackning.Thomas RödinELIAS AND THE WIZZKIDSA Little MessHYBRISDet är kanske svårt att minnas tiden innanmyspace, då musiker inte hade tillgång tillden rejäla skjutsen i karriären som internetkan ge idag, utan fick ta till andra metoder föratt få ut sin musik. Det är bara några år sen,ändå känns det som en svunnen tid.När Elias Åkessons jobb tog slut gav han sigut och spelade på Uppsalas gator. Han gjordesig ett namn ryktesvägen, Elias One Man Band,och fick på så sätt spelningar, bland annatpå Peace & Love-festivalen. För att få bortstämpeln som den roliga trubaduren tillkomett par musiker och Elias One Man Band blevElias And The Wizzkids. Nu släpps deras debut.Kritiker har alltid haft svårt att placera Elias,jämförelser har gjorts med såväl Hellström somDylan, men i grunden rör det sig om popmusik.Föga komplicerad, och riktigt bra. Elias And TheWizzkids kan konsten att göra charmiga låtar omvardagliga ting. Elias sjunger om födelsedagar,arbetsintervjuer och längtan efter mer pengar,och kan med sin röst skapa både trallvänliga ochdesperata melodier.A Little Mess lyckas sticka ut, något somidag är svårt med alla ständiga popdebuter.Faktum är att skivan håller hög klass från detförsta spåret till det sista. Fourth of July, enbister gitarrbaserad melodi som utvecklas tillen vackert sorglig ballad med stråkar är enav höjdpunkterna precis som inledande låtenAcknowledge vars refräng sätter sig direkt ochsingeln Young And Hairy som är full av glädjesom smittar av sig. Jag skulle kunna räknaupp och skriva om alla spår, men sätter punktoch konstaterar att A Little Mess är en poppigliten ljusglimt som kommer värma uppmånga i vintermörkret.Jenny BrinckFJÄRDE VÄRLDENVärldens ändeV2/BONNIERAMIGODet som är skönt med Fjärde världen är att deär helt trygga i sitt sound. Världens ände låterprecis som man förväntar sig av en Fjärdevärlden-platta. Vissa skulle säkert tycka att detvar tråkigt men jag tycker det känns ganskaskönt och tryggt i det här fallet. De försökerinte flirta med diverse influenser och detbehöver de inte heller. Man ska göra det manär bäst på och det gör Fjärde världen.Bra och fyndiga texter med snygga alliterationeroch massa referenser till 90-talet överhårda och svängiga beats är det som gäller.Ännu ett riktigt bra svenskt hiphopsläpp,2007 har varit ett bra år.Sara ThorstenssonHARDCORE SUPERSTARDreamin’ in a CasketGAIN/SONYBMGIntrot till inledande Need No Company ärsuggestivt och man ser för sitt inre en fullsattoch förväntansfull konserthall i mörker, mednågra enstaka spotlights som sveper över lokalen,innan ljuset tänds och infernot brakarlöst. Med taggiga gitarrer och tunga, hårdatrummor. Sen kommer Jocke Berg in och lyftertaket med Sveriges bästa hårdrocksröst.Efter bandets lilla uppehåll för ett par årsedan trodde säkert många kraxande korparatt de var uträknade, men med självbetitladecomebackalbumet bevisade de tvärtom att deblivit starkare, vitalare och slagkraftigare ännågonsin. På denna vägen fortsätter göteborgarnamed nya Dreamin’ in a Casket. HardcoreSuperstar känns dessutom tyngre och mermetal än någonsin förr. Silvers riffande, speciellti titelspåret visar en gång för alla att dettainte är något lättuggat och lättspytt trams.Refrängerna är ”catchy shit” och fastnar ireptilhjärnan som flugor på en klisterremsa.Adde och Martin Sandviks produktion ärmassiv, storslagen och tung. Man skulle kunnatro att de haft Kiss Creatures of the Night ochMötley Crües Shout at the Devil i tankarnaunder arbetets gång. Det är en hel del 80-talsspökenhär. Oavsett vad så är detta en fullträff,strut, bullseye, hole in one och det är bara atttacka, gratulera och höja näven i höjden.Carl ThunmanDARREN HAYMANDarren Hayman and the Secondary ModernTRACK AND FIELD/BORDERFöre detta Hefner-sångaren har med sin andrasoloskiva träffat rätt. Från början till slutär skivan fylld med varm, jordnära folkrock.Inledande Art and Design är en sanslöst charmighistoria om Haymans korta karriär som konstlärare.Banjokompade Higgins Vs Reardon visparupp ett imponerande sväng och får mig attdesperat googla efter Sverigekonserter. I minvärld är det här månadens bästa skivsläpp.Nils Karlén26 Groove 10 • 2007


JAQEENouvelle D’AmourENJOUV SOUNDS/BONNIERAMIGOJaqees första skiva var mer soulig och efterdet fick Jaqee epitetet souldrottning. Men pånya plattan är det hennes afrokrull som är detmest souliga och det låter snarare country ochrock om henne nuförtiden.Jaqee har verkligen en speciell röst ochmed den rockiga musiken till blir det riktigtschysst. Hon har ett annorlunda sound ochgör verkligen sin egen grej. Det är coolt atthon vågar experimentera, det är reggaetakter,country, lite electro och stundtals lite jazzigt.Alla influenser gör dock skivan svårlyssnadförst och det blir väldigt rörigt. Men har manbara tålamod och tar sig tid att lyssna fleragånger så växer den. Och blir en skiva man villåterkomma till igen och igen.Sara ThorstenssonROGER KARLSSONBrev från ÅgestaBEAT BUTCHERS/BONNIERAMIGOTredje soloalbumet från före detta InfernoochTuk Tuk Rally-medlemmen Roger Karlssonär en mycket angenäm bekantskap. Jag skaerkänna att jag aldrig hört något av hansalster tidigare. Men jag ska också erkänna attjag mer än gärna hör mycket mera. Detta ärsvensk singer/songwritervispop av högsta klass.I mitt enfaldiga ”sorterings-sinne” ekarigenkännande klanger och stämningar frånalla möjliga etablerade och folkkära namn.Och det är en salig blandning, men med entajt, sammanhållande röd tråd. Perssons Pack,Ulf Lundell, Ola Magnell, Olle Ljungström,Thåström och Lasse Winnerbäck är alla artistersom både musikaliskt och litterärt kan samsasmed Roger Karlsson. Speciellt Lundell kännssom en stark referens. Jag vet inte vad Karlssonsjälv tycker om detta, men det är i alla fall menatsom en stor komplimang. Här finns känsla,melodier och en diktarsjäl som sällan skådarsin like.Det som slår en mest är att allt är såotroligt bra. Låtarna, texterna, Rogers röstoch kompbandet. Ett helgjutet album somförtjänar största möjliga uppmärksamhet.Carl ThunmanALICIA KEYSAs I AmJ/SONYBMGI det stora hemlandet i väster bevisar begåvadepianisten/sångerskan/kompositören AliciaKeys med tredje plattan As I Am att folk visstköper CD-skivor, och i enorma mängderdessutom. Hennes rock’n’soul har varit framgångsrikfrån dag ett – och det är inte svårt attförstå varför. Hon sjunger med kraft och glödsamtidigt som musiken som stammar frånhennes piano tillåts växa vilt och frodigt.Låtar jag fastnar för är inledande Go Aheaddär refrängen antar mäktiga proportioner ochsmäktande Superwoman som också växer itakt med det självförtroende som Alicia försökeringjuta i de kvinnliga lyssnarna. Alicia har jualltid lyckats förena en klar musikalisk visionmed medvetenhet i sina texter, något somplacerar henne i samma liga som Kanye West,Common och andra kvalitetsartister.Ja, det känns som att det är kvalitet som ärledordet för Alicia. Vackra No One berör, LikeYou’ll Never See Me Again är en blödande bedjanom att kärleken ska få vara förbehållslös ochspontan och rökaren Wreckless Love äger en såninneboende intensitet att man blir knäsvag.Hon vet hur hon får lyssnaren i kontakt medsina känslor. Och det älskar jag Alicia Keys för.Gary LandströmLED ZEPPELINMothershipATLANTIC/WARNERÄr det inte ganska fantasilöst att släppa enskiva med världens största och bästa rockbandgenom tiderna som inte innehåller något annatän gammal skåpmat. Låt gå för att det ärskåpmat av Guide Michelin-klass. Men ändå.Kan tänka mig att Jimmy Pages låtarkiv ärrenskrapat. Bandet har lovat nytt material närde spelar live nästa år.Fast när jag är på dåligt humör, när ingenny musik är något att ha, när man hört dettionde engelska rockbandet med influenser av80-tal och narkotika – då brukar jag ta framLed Zeppelins första, tredje, fjärde, Houses ofthe Holy och Physical Graffiti. Kan låta banalt.Men det är svårt att mäta sig med låtar somBaby I’m Gonna Leave You, Immigrant Song,Stairway to Heaven, No Quarter och Kashmir.Det går liksom inte att komma upp i den klassen.Men jag slås trots alla dessa fantasiskalåtar att det är tråkigt och profithungrigt. Enplatta med nytt material under senare delenav 2008 är kanske inte en så galen gissning.Per Lundberg GBDANIEL LEMMASomebody on Your SideDEXTRA/WARNERIbland kan man fråga sig varför vissa artisterinte får det där stora genombrottet man helatiden trott de ska få. Som varför Daniel Lemmainte slog mer än han gjorde när han ändå brötigenom och blev populär med soundtrackettill Jalla Jalla. För det känns väl ändå som atthan hela tiden har varit så pass genuin, bådetill känsla och musik, att det borde bära ändain i hjärtat, för alla älskare av blues och soul.Kanske det är det som är problemet.Nå, Somebody on Your Side är hans fjärdestudioalbum, och känns mer rustikt än tidigare.Jag har ibland haft lite svårt för den där litesläpiga soulballadstilen, och blir bitvis mycketpositivt överraskad. För här finns ibland enanda av mer primitiv blues (som jag visserligenockså kan ha lite svårt för) som lyfter mångaav låtarna och allt blir genast mer attraktivt,faktiskt. Jag vet inte, men det känns också somatt återgången till det mer rustika också germer substans till allt annat. Det känns somatt Daniel Lemma är på väg mot något stort imånga låtar, många fler än man kunnat anatidigare. Ojämnt blir det, tyvärr, i längden,men det känns ändå riktigt bra.Magnus SjöbergLITTLE DRAGONLittle DragonPEACEFROG/BORDERYukimi Nagano har tidigare sjungit med Koop,ett band som ligger nära hennes nya grupp påmånga sätt. Jazz, electrobeats och dub i en saligröra och ovanpå allt Naganos mjuka följsammaröst. Triphop sa någon, och det är inte så långtifrån sanningen. Inledande Twice med mörkcinematisk ljudmatta är skivans trevligastestund. Place to Belong är en annan favorit meddess virvlande vackra komp. På andra håll gårplattan lite på tomgång men på det hela tagetär Little Dragon en ganska trevlig bekantskap.Nils KarlénLUMIDEEUnexpectedMACH 1/CATCHY TUNESUnexpected är en platta som växer sig stor ochstark från att ha känts slätstruken till en början.Inga superhjältar som proddar och bara någrafå kändisar gästar (okej, Snoop, N.O.R.E.,Shaggy, Pitbull och Wyclef är inga smalltimers). Men denna tjej från Spanish Harlemi NYC, som hittills mest varit framgångsrik


skivori Europa, lyckas skapa attraktiv och härligmusik vare sig hon gör reggaeton, hiphop,r’n’b eller ballader.Bäst är hon i softa Snoop-samarbetet In it forthe Money där de pratar om den skumma branschende jobbar i, och i sin och Tony Sunshinesomstöpning av en gammal Dirty Dancing-dängai She’s Like the Wind som hur bisarr den än kännsändå funkar. Upptemposvängande singeln Crazymed Pitbull är också medryckande och sydstatsbumpigaJim Jones-samarbetet I’m Up cool meni egna spår som bastunga Cute Boy, struttigtschmoova He Told Me och fräscha So Cool…Hollywood inser man att Lumidee har unik spetskompetens.Hon är helt enkelt en kommandestjärna på r’n’b-himlen. En unik sådan.Gary LandströmNASGreatest HitsCOLUMBIA/SONYBMGNas är en av de stora. En av de riktigt stora.Ja, kanske till och med störst av dem alla.Inte kommersiellt dock. Och då har hanändå sålt 20 miljoner plattor. Han har lyckatsöverleva med undergroundkredd sedan sjuktstarka debuten Illmatic (som är överrepresenteradhär) utan att behöva oroa sig alltförmycket för att räkningarna ska betalas i slutetav månaden. Med sin smått sträva honungsstämmaär han en albumartist, det bevisadesockså när han för ett tag sedan försökte skrikasig igenom konserterna i Sverige. På plattakommer Nas till sin rätt på samma sätt somen exklusiv whisky som också passar bäst ihemmets lugna vrå.Och det är klart, äger man inte alla hansplattor kan man väl köpa denna samling. Annarsgör man det för att uppleva sjukt skönahistoriebeskrivningen Surviving the Times– en klassisk Nas-låt med innehåll, känslaoch schmoova beats. Cee-Lo-samarbetet LessThan an Hour från Rush Hour 3-filmen blir enannan välkommen bonus.Gary LandströmCONNY NIMMERSJÖSkörheten och oljudetDUST MUSICConny Nimmersjö har spelat gitarr i Bob Hund.Så, då var det avklarat. Jag har nämnt det.FRIDA SELANDERMy DanceHappy KnocksAMASONORAPå 80-talet när jag spelade pingis fick vårklubb ganska ofta åka till Umeå för atttävla. Vi brukade antingen bo i sporthalleller på motell. Det blev att vi åkte tidiglördag och så sov vi över. Ibland var detdisko på lördagskvällen i Gröna Villan. Attkomma som utböling och försöka raggapå Umeå-tjejer var rätt svårt. Ibland fickman dansa tryckare med någon som hetteAngelika men kallades Geka av sina polareoch som var från Holmsund. Med andraord lika utböling som man själv. Och ingenav dem var som Frida Selander. Varm ochvacker. Med en röst som man blev kär i.Efter diskot gick vi tillbaka till motellet överTeg-bron medan vinden ven, snön yrde ochfolkölsfyllan sakta försvann ur kroppen. Dåhade Fridas djupa och heta stämma värmt.Frida Selander besitter en röst som ärunik, åtminstone här i lilla Sverige. Selandersfolkrock står stolt bredvid en artistsom Neil Young. Hennes röst bör nämnas isamma andetag som Patti Smith och varförKan vi gå vidare nu? Övriga paralleller är ickeexisterande.Conny framför på sin solodebut varierad,punkig pop med trasig ljudbild och texter påsvenska. Även om det är långt bort från mingenre bedömer jag att Skörheten och oljudetär en riktigt kompetent platta. Produktionentillåter en större rymd i låtarna – en rymd maninte vanligtvis förknippar med punk. Lite somen lättviktarvariant av Thåströms industriellatänk i Peace Love & Pitbulls och Sällskapet.Christian ThunarfNINE INCH NAILSY34R0R3M1X3DUNIVERSALTrent Reznor har ännu en gång släppt en remixversionav en NIN-platta, enda skillnadenden här gången är att han bett remixarna attgöra låtarna till sina och gett dem totalt friahänder. Detta kan vara det bästa rådet hangett, då den nya skivan är en av de vassasteremix-plattor herr Reznor släppt. Medan YearZero var en väldigt kall och distanserad plattaså är Y34R0R3M1X3D varm och mer intim.Modwheelmood gör en riktig sitta-vid-brasanversionav The Great Destroyer som nästan ärbättre än originalet, Ladytrons The Beginningof the End är väl så nära som NIN nånsin varitLadytron, väldigt dansant och 90-tals-ploppigt.Saul Williams strippar av Survivalism nästanallt och ersätter det med handklapp i ett slöttMississippi-tempo – fullkomligt lysande – senbygger han sakta upp den och en låt somkändes trött på skivan känns nu oerhört fräschoch pigg. Sveriges egen Olof Dreijer har heltgjort om Me, I’m Not till en 14 minuter långuppbyggnad av rytmer och ljud, skivans bästalåt. Gifta paret Stephen Morris och Gilliam Gilbertfrån New Order har gjort om två låtar varavden sista, Zero-Sum, är den helt klart bästa.Just nu känns det som att jag kommer attlyssna mycket mer på Y34R0R3M1X3D än YearZero och jag var ändå en av de som gillade den.Mathias SkeppstedtNOVEMBREThe BluePEACEVILLE/PLAYGROUNDItaliensk slö-doom känns helt rätt och riktigtpå tidernas vassaste doomlabel Peaceville.inte Grace Jones eller Annie Lennox. HuruvidaFrida inspireras av dessa artister ärför mig egentligen ointressant. Det viktigaär att hennes musik framförs med bådevärme och själ.Det här är hennes andra och tredje skivaunder 2007. Första plattan Be the Knightkom tidigare i år. My Dance är specialskrivenför teaterpjäsen med samma namn.Happy Knocks är överblivet material från Bethe Knight. Frida Selander är en artist som imina öron och ögon har alla förutsättningaratt bli en riktigt stor artist både i Sverige ochutomlands. De här två skivorna kommer atthjälpa henne på traven.Per Lundberg GBTänk Paradise Lost, My Dying Bride ochAnathema med en släng av Opeth. Inte fel.Inte fel alls.Zenith är en helt otroligt skön dänga ochden knepigt namngivna Triesteitaliana välleröver en med en våldsam brutalitet som verkarkomma från ingenstans. Starkt av Peacevilleatt fortfarande signa band med stor potentialinom en genre som numera ofta går tomgång.Roger BengtssonBRITTA PERSSONKill Hollywood MeBONNIERAMIGOPå sin myspaceblogg skriver Britta att honär så glad över skivan att hon ler fånigt.Att döma av leendet som planteras även påmina läppar har hon all rätt att vara glad.Kill Hollywood Me är en värdig uppföljaretill debut albumet Top Quality Bones And aLittle Terrorist. Har du hört låten Winter Tourfrån förra skivan? Riktigt sådär gåshud påbenen-bra är ingen av låtarna, men ändå blirsumman av kardemumman faktiskt bättre.En mer sammanhållen skiva men utan att bliförutsägbar eller tråkig. Spåret Can I Touchkör som ett lokomotiv, med sina körer ochfina texter, ut ur högtalarna in i min hjärnadär den förankrar sig och är i stort sett omöjligatt få bort.Det bästa med fröken Persson är att hon låtersom sig själv. Men om man nu måste jämförahenne alls är Cat Power den referens som liggernärmast. Men Britta är förstås mycket roligare.Lisa AnderssonPET GENIUSChromatic BluesHYDRA HEAD/SOUND POLLUTIONJävlar vilken vitamininjektion Pet Geniuslevererar. Trion från Boston påminner en heldel om The White Stripes då de också spelaren stökig variant av Zeppelin-rock. Och PetGenius är omväxlande blytunga och folkrockiga,flumproggiga och intensiva. Man vetinte riktigt vad som väntar i nästa låt, men deär inte så mycket grunge som de själva påstår.Mer som ett larmigare Violent Femmes. Visstlåter det intressant och spännande?Gary LandströmRADIOHEADIn RainbowsXL/PLAYGROUNDPå nyårsafton släpper Radiohead sitt sjundestudioalbum, In Rainbows, på CD-skiva.Nätversionen av skivan har funnits att laddaner sen i oktober, vilket har skapat stor debatt– är det enbart i ekonomiskt och kommersielltsyfte för att hypa sig själva bandet valtatt göra så, eller är det för att de vill gå emotskivbranschen som de numera lämnat, för attbli sina egna bossar. Upprörda fans bloggarom att 160 kbps i bit rate är på tok för dåligljudkvalitet för att betala fullpris, eller ensöver huvud taget, medan andra hävdar att omRadiohead lägger ut sin musik i princip gratistvå månader innan plattan släpps borde manvara mer än nöjd att man får lyssna på den.Inte ens mindre vana Radiohead-lyssnarehar väl undgått att höra Creep fråndebutalbumet Pablo Honey – singeln som gavRadiohead ett namn och säkrade ett andraskivsläpp. Sex album senare, ett solosläppav Thom Yorke i fjol, medverkande i diversefilmprojekt, South Park-episod och filmmusiktill bland annat en Harry Potter-film, är detdags att släppa nytt material, den första fulllängdarenpå fyra år.Ska man jämföra In Rainbows medRadioheads tidigare plattor är det inte särskiltöverraskande att den kommer just nu, sist iordningen. Stilen chockerar på intet sätt sinafans så som Kid A efter OK Computer och deförsta två mer gitarrbaserade rockplattornauppenbarligen gjorde. De framträdande ochrockiga gitarriffen är fortfarande nästan heltexkluderade och har ersatts av plockgitarrer,om gitarr finns med över huvud taget. Musikendomineras istället av Yorkes speciella röstoch texter, tillsammans med den inarbetadeexperimentella ljudbilden, som kännetecknarnutida Radiohead. Rock möter electronica påett sätt som skapar Radioheads unika soundoch som också bidragit till att de krönts till ettav vår tids största band.Först var mina favoritspår All I Needoch Reckoner – det första karaktäriserat avmelankoliskt pianospel, släpande sång och ensorglig kärlekstext i bästa Radiohead-anda.Efter ett tiotal lyssningar var det dock iställetspår som Nude eller House of Cards som blevnya favoriter. Då jag är ett större fan av Radioheadfrån OK Computer och framåt tilltalar derockigare första spåren på plattan mig minst,men jag uppskattar dem fortfarande. Är detnågot album jag kan tänka mig att betala fullprisför så är det In Rainbows. Får jag pengaröver i jul kanske jag till och med beställerdiscboxen med bonusskivan från den snygga,regnbågspixliga hemsidan.Karin KnapeTHE RAVEONETTESLust Lust LustBORDERJag tror att jag ganska så säkert kan utse skivansom kommer att ligga på första platsen närdet är dags att rangordna årets plattor. TheRaveonettes har med sin tredje fullängdarelyckats att kombinera allt det som spretat påderas tidigare alster. Mörkret från första EP:n med skramlet från Chain Gang of Love medretropopen på senaste Pretty in Black. Detskramlar och stökar rejält, samtidigt som poppendryper över de mörka självproduceradelåtarna om lust, lust och just det, mera lust.Öppningen Aly, Walk With Me är som titelnantyder en promenad med en trummaskini perfekt gångtakt med skönsång och gitarrattackersom skulle få Thurston Moore att lemed hela ansiktet. Dead Sound kombinerarPhil Spectors flickpop med lite väl valdaSuicide-stölder, kanske speciellt från derasdebuts Cheree. You Want the Candy hadelika gärna kunnat ha varit på Chain Gang ofLove med en renare produktion. Bättre änså vet i tusan om Raveonettes kan bli, menjag hoppas verkligen det då de inte gjort migbesviken hittills. Om nån nu bara kunde lockahit dem för en spelning också.Mathias SkeppstedtSEVENDUSTAlphaRYKODISC/BONNIERAMIGOAtlantabaserade Sevendust har kommit framtill sin sjätte studioplatta. Inte helt enkelt attplacera dem musikaliskt men en skapligt bredbenämning som metal är en given grundplåt.Feta gitarrer och hårda vrål talar för mertraditionell aggro men när tempot dras neroch musiken får en alternativrockigare prägelläggs ytterliggare en dimension till.Klart intressant.Roger BengtssonELIN RUTH SIGVARDSSONA FictionBOLERO/WARNERJag charmades av Elin Sigvardssons enkla menvarma debut Saturday Light Naive och det trotsatt jag vanligtvis har svårt för allt som kommerfrån Winnerbäck-land. Men det var fyra årsedan nu och det är en annan artist som jagmöter på A Fiction. Numera har hon lagt till


skivormellannamnet Ruth och gör välproduceradmogen singer/songwriter-pop. Borta är dragspelenoch det hemvävda soundet och i dessplats finns sober elgitarr, piano och stråkar.Skivan öppnar förvånansvärt svagt medtråkiga The War och ljumma Magnus CarlsonduettenSaviour. Men det blir snart roligaremed vackra balladen Rainy Heart komplett medspringsteenskt piano. Tyvärr följer ett block medradiovänliga men släta poplåtar, däribland singelnAntidote som är ganska trist. Här någonstansvar jag beredd på att räkna ut A Fiction men desista fyra lite lugnare låtarna på skivan är blandde bästa jag hört av Sigvardsson. Suveräna HowYou Dug Your Own Grave är plattans självklarahöjdpunkt. Överhuvudtaget övertygar Sigvardssonbetydligt mer när hon drar ner på tempot.Skivan avslutas med en vacker stegrandestråkförsedd evighetsmelodi och jag är – trotsden ojämna vägen dit – återigen såld.Nils KarlénTHE SOLUTIONThe Solution Will Not Be TelevisedSOUND POLLUTIONMan börjar ju nästan undra. Hur fan gör karln?Hur lyckas Nicke Andersson med allt han tar i?Oavsett vilken musikgenre han släpper sjuor,plattor eller turnerar med så låter det äkta,inspirerat och rakt igenom förbannat bra.The Solution är hans 60-talsband tillsammansmed Scott Morgan och detta är derasandra platta. Precis som den första så finnsdet egentligen inget som helst nytt ellernyskapande på den här skivan, bara en högmed musik som de båda herrarna älskar ochbrinner för. Ljudbilden är ganska avskaladoch slapp, det är löst, fritt och luftigt, med basoch trummor som håller allting uppe medanWU-TANG CLAN8 DiagramsP.O.P.E./PLAYGROUNDDet här är faktiskt smått imponerandeblott i sin existens; institutionen Wu-TangClan har samlat ihop sina medlemmar föratt släppa ett femte album 14 år efter denevigt hyllade debuten Enter the Wu-Tang(36 Chambers).Första singeln för att fira denna återträffär The Heart Gently Weeps. Jimmy Ponders– för övrigt lysande – cover på BeatlesWhile My Guitar Gently Weeps har samplatsoch därtill spelar också Harrisons sonDhani trummor. Trots att detta egentligenkan te sig lite musikhistoriskt krystatoch framdukat (hela konceptet med attanvända redan kända spår) så funkar detändå fint. Raekwon öppnar tillbakalutatupp före Ghostface som följs av MethodMans raspiga rökstämma. Wolves är ettsamarbete med P-funk-legenden GeorgClinton som trots lite klen uppställning avMC:s är refrängstark och catchy i sin balansmellan klassisk Wu-stämning och modernareinstick. Sju-versaren Life Changes ärgungande vacker då den kommer motplattans slut, men U-God och RZA sänkerstämningen då de stövlar in och känslolöstmaler på. 16 Chamber ODB Special är ettgrymt kollage som hyllning för Ol’ DirtyBastards många guldklimpar. Verser frånRelease Yo Delf, The Stomp och Take It Backto Brooklyn sätts hop över en monotonloop som också får avsluta plattan.Sedan det senaste albumet 2001 (IronFlag) har mycket hunnit hända; de har i ochmed Ol’ Dirty Bastards bortgång reduceratspiano, gitarr och blås kommer och går därde behövs. Scott Morgon sjunger precis sompå 2004 års Cummunicate!, gudomligt ochfyller varje rad med ren känsla. Mycket merfinns egentligen inte att säga, så försök inteverka hippa, udda eller leta efter det mestnyskapande bandet, ibland behöver man baraförbannat bra låtar, och då finns The Solution.Mathias SkeppstedtSTEFAN SUNDSTRÖMHits!NATIONAL/BONNIERAMIGOMed ett 37 spår långt best of-album äntrarStefan Sundström julhandeln och försäljningssuccénkänns inte långt borta. I konvolutetger Jan-Erik ”Eggis” Johansson från skivbolagetden oinvigde en snabbkurs i Stefan Sundström.Eggis avslutar med att presentera Hits! som ”Ettstycke svensk samtidshistoria i all anspråkslöshet”.Inte så väldigt anspråkslöst kan tyckas,men det är trots allt en träffande beskrivning.Stefan Sundström sparkar uppåt, delar ut kängoroch visst är det proggromantiskt, men ändåuppfriskande. Hans vräkiga, bräkiga stockholmskagår inte att ta miste på, Sundströms röst gördet mesta intressant och samarbetena Laleh ochNina Ramsby lättar upp lite i gubbigheten.Stefan Sundström samlar det bästa frånsin över 15 år långa karriär på ett och sammaalbum. Skivan är ändå lite ojämn, men det ären del av charmen. Varken Sundström själveller hans musik är tillrättalagt eller anpassadefter någon framgångsmall. Så istället för attbli platt lyckas skivan bli intressant, varieradoch tidvis genialisk.Maria Peterssontill åtta medlemmar och Ghostface har påsenare år skjutit en blixtrande raketkarriärsom soloartist. Men många saker är sigockså fortfarande likt. U-God är fortfarandegruppens akilleshäl, Masta Killa är fortfarandeförvånande ojämn och RZA envisasfortfarande med att inte inse sin styrkabakom kontrollbordet som producent iställetför framför en mikrofon som rappare.Merparten av 8 Diagrams materialkänns moget på så sätt att ungdomarnasom med buller och brak släppte Enter theWu-Tang (36 Chambers) idag vuxit upp. 8Diagrams strävar märkbart efter att hållasin förankring i det ursprungliga Wu-soundet,men kan naturligtvis ändå inte undgåde år som passerat och gjort att de åttamedlemmarna idag har andra smaker.Det blir därför en liten dragkamp somslutar oavgjort; det är inte gammal godboom bap-Wu, men inte heller rapparnasdagsform (som låt säga delar av Ghostfacessolomaterial). Det samlade intrycket blirkort sagt mediokert och albumet är därförav den typ man benämner ”tja, den är välhelt okej”.Erik HjortekLUDVIG SVARTHOLMMy Heart’s EyesBD/UNIVERSALDet är så skönt att höra musik som baraströmmar ut, som är skapad av en naturligtsjälvklar anledning utan plastiga maner ochdessutom av en ung kille. NorrlänningenLudvig Svartholm är bara 21 år, men hansdagboksanteckningar har förvandlats tillömsinta låttexter med melankoliska melodiersom varmt och mjukt lindar sig kring hjärtat.Första singeln Things to Lose och påföljandeWithout Hands har satt sig som berget hos migoch vägrar släppa taget. Nick Drakes mörkamelankoli finns med som inspiration, menmed mer färgnyanser och ljusare toner, ChristianKjellvander är inte heller långt borta.Rösten är försiktig, behagligt len och känslosam.Stämman tillsammans med de pampigtfylliga stråkarna och den akustiska gitarrenframkallar inget annat än kärlek. Alla låtar ärvisserligen inte riktigt lika starka men det kommer,det kommer. Skivan utstrålar en känsla avevighet, att tiden alltid finns där, om man baratillåter sig att fylla den med vad man innerstinne önskar, vilket senaste singeln Circles handlarom. Rusa inte omkring utan stanna upp ochlyssna! Det tar en stund att lära känna låtarnamen de växer och Svartholm med dem.Mathilda DahlgrenTENNISCOATSTan-Tan TherapyHÄPNAVisst skulle det låta förutsägbart om jag påstodatt japanska Tenniscoats fortfarande görexotisk musik. Antagligen. Jag är osäker påhuruvida Saya känner till uttrycket att maninte ska väcka den björn som sover när hon,på något sätt, sväljer ord och förlöser sin egensång i något slags permanent uppvaknandetillstånd.Men hon har potential att ge uttrycketoch björnen en match. Öga mot öga. SåvidaSaya inte är björnen som sover, och vaknar,eller löven och det varma instrumentet denruvar på. Eller rent av sagorna den vandrar i.För när duon och äkta paret Saya och TakashiUeno tar hjälp av svenska Tape och ASS slutardet med ett bokträd med ett ofullständigt antalgrenar och åtta tillhörande sagomanus. Jagär tråkig och anser att första spåret, BaibabaBimba, är bäst. Att inleda med. Saya och Uenobeskriver den som ficklampor som luktar gott, itakt till att andas in, andas ut, och så havet. Nivet. Vi promenerar längs stranden, genom spelplatserså som jazz, atmosfärisk folkmusik ochnedskalad psykedelia som bevisar att näringennödvändigtvis inte alltid behöver sitta i skalet.Andreas HäggströmU.D.O.MastercutorAFM/SOUND POLLUTIONJag måste bara saga det, omslaget är förfärligt.Men nu är det sagt och då kan jag snabbtkonstatera är UDO:s senaste alster är blanddet bästa och starkaste han släppt ur sig pålänge. Sättningen är samma som den varit etttag, och med Stefan Kaufmann på gitarr sålåter det mer Accept än på länge. På både gottoch ont. Stefan ligger också bakom de flesta låtarnatillsammans med produktionen, ganskaintressant då den gamla Accept-trummisenblev tvingad på grund av sina ryggbesvär attbyta från batterist till gitarrist.Gitarrerna är torra som fnöske och tuggarpå duktigt i nästan varje låt medan Udosomisskännliga stämma aldrig låtit bättre.Vendetta tillsammans med Master of Disastersticker ut mest, speciellt Master är en riktigtvass låt. Dock kunde herr Udo gott ha undvikitballaden Tears of a Clown och den absolutakatastrofen till avslutning Crash Bang Crash.Mathias SkeppstedtDAVID URWITZUndrar om det synsALVY SINGER/BORDERDavids tredje skiva på tre år har inte bara enfin titel, det är en fin skiva också. I genrenfolkrock/pop på svenska finns det en hel delstarka konkurrenter; Winnerbäck, LeMarc,Lundell osv. Men om jag får välja föredrar jagDavids gubbindie. Jag har alltid haft en ganskalåg smärttröskel när det gäller gubbighet ochDavid lyckas balansera bra på den gränsenutan att trampa över för mycket.Din skull blir första singeln ut och kommerförhoppningsvis plockas upp av fler stationerän P4. För jösses va den är bra. Den bevisaratt man kan få en låt att skrika ”jag älskardig” utan att ens yttra de orden.Undrar om det syns är inte särskilt storslageneller på något sätt banbrytande, men det liggernära hjärtat. Vardagligt filosofisk utan att blitrivial. En av de saker som gör Davids texterså bra är att han framstår som folk är mest.Full av de tvivel och grubblerier som de allraflesta har. Låtar för de som inte orkar leva sittliv på högsta fart varje dag, för de som måstefå stanna upp och hämta andan innan de tarnya tag. Tidig morgon i april lyckas, åtminstoneför mig, pricka in de där stunderna närman tvekar. När man inte vet om man orkar,vill eller kan satsa. ”Undrar om det syns/Jagundrar om man ser/Att luften gått ur.”Lisa AnderssonWYCLEF JEANCarnival Vol. II… Memoirs of an ImmigrantCOLUMBIA/SONYBMGGamle Fugees-mysgubben Clef fortsätter attproducera vuxenpop med karibiska rytmeroch lighthiphop som berikande ingredienser.En stor del i konceptet är också att hittagäst artister från olika musikaliska hörn. MenWyclef-vibben försvinner inte för det, det kännssnarare lite kul att höra Paul Simon, Serj Tankian,Norah Jones och Akon vid micken också.Framförallt Serjs operagastande och Paulsmjuka viskningar lyfter Riot respektive Fast Car.Carnival Vol. II… Memoirs of an Immigrantär som väntat en mysig bekantskap om maninte är hardcore-hiphoppare, förstås. Då kännsWyclef Jean mossig och mesig.Gary LandströmÖSTBLOCKETGiftÖSTBLOCKET/CDATyckte att Östblockets förra platta visserligenvar både medryckande och bra, men att detvar något som saknades, att balkansvängetibland kändes lite fyrkantigt och sökt. Ochhar också haft lite svårt med svensk sång tillmusikstilen och rytmerna. Men det är sköntatt Östblocket fortsätter att framhärda ochövertyga, för de lyckas faktiskt bryta igenommin irrationella motståndsbarriär. Det kännsmer varierat och dynamiskt på Gift, och detgör också att alla eventuella irritationsmomentförsvinner, det finns andra dimensionersom väger upp det man kan tycka mindreom. Musikaliskt spänner allt över ett störregeografiskt område, men hela tiden rotat ibalkanblås och orientalisk mystik.Inte precis unikt och sensationellt, mendefinitivt bra och bättre; växande konstantoch skönt. Och det är ju allt man behöver.Magnus Sjöberg30 Groove 10 • 2007


2007 är över men nu är det dags att ta sats mot ett nytt spännande musikår.Och Groove kommer att satsa hårdare än nånsin på att leverera spännandelyssning till våra prenumeranter! Här är dock årets fanfar i form av en CD.För att få Groove inklusive skiva hemskickad: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4och uppge både post- och mailadress. Välkommen i familjen!!81 Alicia KeysNo OneFrån sin urstarka nya platta As I Am hämtarvi denna omfångsrika och känsloflödandesingel om hur kärleken klarar alla hinder.Singeln och albumet har båda med rättaseglat upp på amerikanska topplistor, precissom det brukar vara för Alicia Keys. Trots(eller på grund av) att hon inte är en kommersielltinriktad artist lyckas hon nå ut medsin musik, en musik som värmer och tröstaroch ger mod och styrka att gå vidare. Hon ärtveklöst en av r’n’b-scenens klarast lysandestjärnor.www.aliciakeysasiam.com/sweden2 KamikazeRememberRiffglada Stockholmsrocktrion Kamikaze äraktuella med en fyrspårs-EP där Remembersflygande gitarriff och känsliga sång vändermungiporna uppåt. Bandets tuggande soundoch småepiska låtbygge sticker ut och görhoppet om rockens framtid större. De låtertuffa men veka, fräcka men försiktiga ochcoola men ändå väldigt mänskliga. Inte förhårt och inte för mjukt – men väldigt spännande.www.kamikaze.se3 ObliqueAmong the CrowdElektroniskt popsväng med dramatik ochambiens är vad göteborgarna i Obliquebjuder på. En fullängdare planeras till mars2008 där folk från Universal Poplab och DarkTranquillity hjälper till. Isak Edh och DanViktor producerar och ska man döma avdenna singel så kan det bli riktigt intressant.Refrängen är lite magstark men skapar sugefter mer och kvartettens mix av datorer ochgitarrer känns hellyckad. Och ibland får jagRadiohead-vibbar faktiskt.www.oblique-online.com4 Ayhan AydinDark DecemberDjupa, djupa mullranden från maskinernasinnersta skapar en mörk och smått skrämmandekänsla i denna så väl namngivnalåt (denna månad blir lång känns det som).Fullängdaren från denne veteran som manbara måste införskaffa heter The Shape ofIll to Come (fin blinkning till Refused!) ochinnehåller mer av samma mörka och hotfullatriphop med driv inspirerad av Ayhans jobbpå järnvägen. Nu finns det ett soundtrack tillde mörka dygnen vi har framför oss. Om manvågar lyssna vill säga…www.theshapeofilltocome.se5 Johan Christher SchützDifficultMen nu är det istället dags för svalt jazzigbossa där vindarna är milt värmande ochtonerna vänliga mot oss kylslagna nordbor. JCkommer från Motala, men musiken har tagithonom ut i världen. Hans hemsida finns påbåde engelska och portugisiska, det senareeftersom influenserna från Brasilien är tydliga.Hans bebis, plattan Blissa Nova, finnstillgänglig nu. Den innehåller både mjukabossapärlor som Difficult, men även samba,brasiliansk popmusik och karnevalskänsla.www.jcschutz.net6 Sibling SenseBlossomHär är ännu ett EP-aktuellt svenskt band,detta är debuterande kvartettens titelspårsom bjuder melodiös och klangrik poprock.Syskonen heter Henrik och Peder Ribbingmed rötter i nedlagda emobandet Debonairoch även här handlar det om melankoliskatongångar och spänningsuppbyggnad. Närlåten peakar handlar det mer om rock än ompop, och väldigt intensiv sådan.www.myspace.com/siblingsense7 GemieEmily RoadThe Circus and the Monkey heter Gemie, finskasinger/songwritern Jens Smedmans, platta.Här är han dock lite rockhård med gitarrer ochstora refränger, men ändå väldigt radiovänligtutan att vara smetig. Fast han sjunger om entjej som han längtar efter, och blandningen avdet lättillgängliga och Jens raspiga kvalitetergör Emily Road till en fartfylld pärla.www.gemie.fi8 All EndsWasting LifeMed kopplingar till In Flames är det inte konstigtatt All Ends låter så hårda och bra somde gör. De två kvinnliga sångerskorna Tinnaoch Emma kompletterar det kompromisslösaöset och den metalliska känslan på ett ypperligtsätt. Och vare sig sången eller gitarrernakör i stämmor rycker det i headbangingmuskeln.Albumet är nyligen släppt och världenligger öppen för denna kvintett.www.allends.se9 Dame WigginsTo TirzahOkej, vill du uppleva något nytt och fräscht?Något du inte hört förut? Dame Wigginsblandar progressiv hård rock, folkmusik ochelektroniska vågor bakom tonsatta dikter avbrittiska poeter. Och får det att låta kompaktoch sammanhållet! De hårda riffen kommerperfekt efter mer drömska passager för attskapa bandets ”egenartade konstrock”. Ochsångerskan Cristin Lindqvist tar stor plats iljudbilden. En väldigt eggande bekantskap.www.db-productions.se10 Lisa BouvierBelgium Tomorrow (Or Today)”Lunds absoluta popprinsessa” heter LisaWesterlund men kallar sig Lisa Bouvier närhon gör nynnvänliga låtar. Och då menarjag verkligen nynnvänligt poppiga småcharmanta melodislingor där Lisa spelar allainstrument själv. Med öppna ögon, gladaminer och solsken genom fönstret som resultat.Releasefest för EP är den 14 december,men fler spelningar finns redan inbokade.www.popfabriken.se11 Saša LingMy ThingDenna 25-åriga musikaliska kreatör medrötter i Belgrad sprider sin funkiga musiki Stockholmsområdet (live) och världen(myspace). Hon känns spirituell och mysig påsamma sätt som Erykah Badu eller skivaktuellaAlicia Keys för den delen och Sašas musiktar sin näring ur blues, soul, gospel och zigenarmusik.Som du förstår är det väldigt lättatt älska dessa levande och positiva tongångar,ibland påminner Sašas sång dessutom omTina Turner.www.sasaling.com12 Social BenefitsCombat with French WaitersStefan, Pär och Ulrika har ett band ihop iGöteborg. De spelar klassisk pop (”Byrdsinspireradmedveten 80-talsindependentpop”)med egen twist. Och de får låtarna attflyta så enkelt och naturligt, fyllda av vassagitarriff, orgelslingor och klurig sång. Brapop är smart, men Social Benefits är precis såklipska att de slipper bli avfärdade som konstiga– istället syr de ihop sin påse till någotunikt som ändå borde falla många på läppen.För det finns en gnista här som kommer atträcka långt.www.myspace.com/socialbenefits13 DelacroixPerfect GunDenna gång avslutar vi med en sjumannaorkesterfrån skogarna utanför Bollnäs iHälsingland. De serverar rullande rytmer ochhärliga harmonier i sin varma och sprudlandestorbandspop med flera röster som tarhand om sången. Och när de rockar loss litemer stämmer detta också. De känns så därnaturligt färdiga i sitt uttryck, nu är det baragenombrottet som saknas. Och det kan välbara vara en tidsfråga, så känns det när manlyssnar på Perfect Gun i alla fall.www.delacroixband.com745102313www.groove.se 31


The WALKMAN ® logo and symbol are registered trademarks of Sony Corporation.Shake the phone,change the trackByt låt efter humör eller med ett ryck.Sony Ericsson W910i med SensMe och Shake Control har även kamera,FM-radio, e-post och Internet.

More magazines by this user
Similar magazines