groove 7 s01 (rgb)

Nummer 7 • 2004 Sveriges största musiktidningInterpolJoss StoneEd HarcourtThomas KönerNatasha BedingfieldJaRuleStephen Simmonds • Bloc Party • Anna Ternheim • Isis • Magnus UgglaDaniel Cirera • El Musico • Stisch • Suburban Kids with Biblical Names • Sugarplum Fairy

Groove 7 • 2004Tre frågor Magnus Uggla sidan 4Anna Ternheim sidan 4Är vi redo för nittiotalet? sidan 4Stephen Simmonds sidan 6Livet i rännstenen sidan 6Bloc Party sidan 7Ett subjektivt alfabet sidan 7Isis sidan 8Thomas Köner sidan 8Daniel Cirera sidan 10El Musico sidan 10Stisch sidan 11Suburban Kids withBiblical Names sidan 11Sugarplum Fairy sidan 11Ed Harcourt sidan 13Natasha Bedingfield sidan 14Ja Rule sidan 16Joss Stone sidan 18Interpol sidan 20Albumrecensioner sidan 23DVD-recensioner sidan 26Egenrecensioner sidan 28Groove CD 7 • 2004 sidan 31Groovetopp10enligt Kristofer Ahlström, ka@groove.se.1. The Night Keys (band)En fullängdare kommer lastad. Snart.2. Late Great Daniel Johnston(hyllningsplatta) Mark Linkousinitieratflyttbidrag till dysterkvisten.3. Mark VII – Commando Jackson (låt)Outkast möter soundtracket till Giana Sisters. Typ.4. V/A – My Baby Likes to Boogaloo (CD-R)Hembränt smakar bäst.5. Cocksparrer – Bats Out (låt)På repeat under hela Football Factory. Cockney hard-on!6. Paul Heaton – Under the Influence (album)Englands störste cyniker bjuder in till en skivsamlingsom skulle kunna vara din egen.7. Mavis Staples – Have a Little Faith (album)Gospel.8. Peggy Lejonhjärta – Spår nr 6 (låt)En låt om Martha som låter som Night? Indiepop är dennya gubbrocken!9. The Go! Team (band)John Lennons polisonger & co kommer till Sverige igen!10. Kasabian (band)Jag saknar Shaun Ryder, ok?Skärpning!När man pratar om musik nuförtidenså är tonläget ofta gnälligt ochnegativt – vart tog glädjen vägen?Är allt verkligen så nattsvart somman kan få för sig?Förfasas man inte över det förträffligaunderhållningsprogrammetIdol på TV så stirrar man sigblind på CD-skivornas vikandeförsäljningssiffror. Och ingen ibranschen har hittills knäckt (deturgamla) problemet med illegal (?)kopiering. Skivbolagen famlar imörkret och tar till de klassiskaknepen att alienera fans genomatt åtala dem och smitta ner derasapparatur via korrupta musikfiler.Man skulle kunna tro att luftengått ur hela rörelsen.Och så är musik det ojämförligtbästa i livet (ja, förutom kärlek ochen iskall öl på en solig uteservering,då)! När mörka hösten smyger sigpå känns det dags att bejaka sinpassion för musik. Igen.Se merfilm!Groove bjuder, tillsammansmed brafilm.com, våraläsare på extremt billigDVD-hyra i 10 dagar. Lånahem konserter, dokumentäreroch långfilmer viabrafilm.com. Erbjudandetgäller hela oktober. Missainte denna chans att se brafilm!Gå in på brafilm.com ochange GROOVE19 så är detbara att välja bland drygt5000 titlar.Ja, jag älskar verkligen musik!Den får mig att vilja gå vidare. Ochvi är många därute som är hookadepå skiten. Som lyssnar på metal,hiphop, rock, country, house, pop,electro, reggae eller vad fan somhelst dygnets alla vakna timmar.I mina ögon finns ingen kris.Vi lider av överflödets förbannelse(ett soft I-landsproblem) somkan skapa ångest, men egentligeninnebär det att jag/vi bara behöverdyka ner i utbudshavet och taför oss. Musik är skitkul! Både förutövarna och för oss lyssnare. Densom säger nåt annat är en gnälliggammal fjant.Gary Anderssonchefred@groove.seGrooveBox 112 91404 26 GöteborgTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sehttp://www.groove.seOmslagRoger EricksonChefredaktör & ansvarig utgivareGary Andersson, chefred@groove.seRedaktörNiklas Simonsson, info@groove.seLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.seRedigeringGary Andersson, Henrik StrömbergAnnonser Per Lundberg G.B.,per@groove.se, 0706–44 13 79WebAnn-Sofie Henriksson, ash@groove.seGroove-CD Fredrik Eriksson031–13 91 70Praktikant Moa StriddeFör icke beställt material ansvaras ej.Citera oss gärna, men ange då källa.Tryckt på miljömärkt papper.Tryck Adargo Press ABISSN 1401-7091GroovearbetareMartin AdolfssonKristofer AhlströmMats AlmegårdGary AnderssonDaniel AxelssonMikael BaraniRoger BengtssonJonas ElgemarkMattias ElgemarkAndreas ErikssonFredrik ErikssonMoa ErikssonMattias FalkSandra FogelGroove görs i samarbete med:Johannes GiotasTorbjörn HallgrenAnnica HenrikssonJohan JoelssonRobert LagerströmPer Lundberg G.B.Kalle MalmstedtThomas NilsonDaniel SeverinssonNiklas SimonssonMagnus SjöbergMathias SkeppstedtHenrik Strömberg2 Groove 7 • 2004

www.ahlens.comBrian WilsonSmile. CD 185·K.D. LangHymns of the 49th Parallel. CD 175·Tom Jones & Jools HollandTom Jones & Jools Holland. CD 175·Fahrenheit 9/11Soundtrack. CD 95·– Med bl.a. REM , Neil Young , Go-gosJust nu på Åhléns! Välkommen in.Priserna gäller t o m 3/11, så länge lagret räcker.Ett hus, tusen möjligheter.www.groove.se 3

www.groove.se 5

Stephen SimmondsUng soulveteranMan behöver inte åka överhalva världen och spela inmed höjdarproducenter föratt det ska bli bra. Det räckeratt ha goda vänner och brinnaför sin musik.Martin AdolfssonNi kanske minns den – duetten Tears NeverDry med Lisa Nilsson som var en riktig hit1997? Världen låg öppen för Stephen Simmondsoch skivbolagen drägglade. Menså slog den stora olyckan till och Stephenspappa gick bort. Det var svårt att kommatillbaka till musiken, men efter fem årsläpptes ändå andraskivan For Father meden mängd duetter och samarbeten medstora amerikanska producenter.Men en olycka kommer sällan ensam.Skivan sålde så där och relationen till skivbolagetsurnade.– Det var helt enkelt otroligt negativavibbar förra gången. Bolaget var en totalkatastrof och pappa hade gått bort. Detvar väldigt jobbigt, säger en idag betydligtmer harmonisk Stephen Simmonds.Sinnesfriden hörs tydligt på nya skivanThis Must be Ground, som är betydligtenklare och varmare än sina föregångare.Fast som vanligt rör sig Stephen Simmondsän i Marvin Gaye-land, än dansarhan försiktigt in på en klubb, än är detpop, än r’n’b.– Någon amerikansk kritiker har kallatdet jag gör för alternative soul. Det kanskedet är, skrattar den unge stockholmaren.Alla band till skivbolag är klippta ochStephen Simmonds håller själv i alla trådarnär han släpper This Must be Groundpå egna For Father Records. Pengar hardet inte funnits så gott om och resor tillUSA för att leta producenter har han fåttklara sig utan. Istället är skivan inspeladpå elva dagar i Kosmos Studio på Södermalmi Stockholm och är ett projekt därden som haft lust har fått hjälpa till.Kompisen Alex Papaconstantinou harfunnits vid Stephens sida genom hela projektet,barndomsvännen – tillika J.Lo- ochWestlifeproducenten – Arnthor Birgissonhar bidragit med två låtar och EskobarproducentenPontus Frisk med en.– Jag har jobbat mycket med mina vänner.Det gör att allt genomsyras av värme. Allasom ställt upp har ställt upp på mig. Vi harinte haft några pengar ens till stråksektioneroch sådant, säger Stephen Simmonds.Istället har resultatet blivit både hansgladaste och mest harmoniska platta hittills,men också hans mest politiska. Textraden”Jesus never killed anyone” i Killingand Religion är till exempel ett ganskatydligt ställningstagande.– Jag har alltid känt att jag vill ha meddom sakerna. Jag vill ju göra någontingmed musiken, men hittills har det mesthandlat om singlar med temat ”Heartbreak– tjejen har lämnat mig”. Jag vill välinte bli riktigt politisk heller, i och för sig,men jag har åsikter som jag vill föra fram.Nya singeln Mother Mary symboliserarden här förändringen. Det är en politisklåt.Och sakta men säkert ska nu StephenSimmonds föra ut sin musik och sina åsikter.Med egna krafter och distributionshjälp.Först Norden – och sedan kanskevärlden.– Jag har en liten fan base i London ochNew York. Det är kul. Det märks när jagsäljer skivor via min hemsida. Vem vet, jagkanske sätter mig och kuskar runt i Englandi morsans gamla kombi med bagagetfullt med skivor och åker runt till butikeroch säljer?Kalle MalmstedtLivet i rännstenenVad är det som är så intressant med att sevåra idoler lida? Och varför vill de visa detför oss? Just nu i USA så är dokumentärerstörre än någonsin, och det är väl ingen överraskningatt snåljåpen och medieälsklingenLars Ulrich från Metallica valde att tvätta sinsmutsiga byk offentligt.I Some Kind of Monster snålas det intemed Spinal Tap-moment eller bortskämdasmå rockstjärnor på sina rancher. Men filmensom verkligen är intressant och som visarrockbranschen som den ser ut nere frånrännstenen och på små illaluktande klubbarär Dig!. Den är filmad under åtta år ochföljer Brian Jonestown Massacre och TheDandy Warhols från ingenstans till någonslags nästan-kändisnivå. Det är brutalt ochärligt, tragiskt, smutsigt och vansinnigt.Det är ganska uppenbart tidigt i filmen attmannen som är Brian Jonestown Massacre,Anton Newcombe, har mentala problem ochär extremt ostabil, och inte blir det bättrenär han upptäcker heroin. Men anledningentill att se den här filmen är inte för att se dettotala sammanbrottet av en otroligt talangfullmänniska utan för att det i motsats tillMetallicas $40 000 terapisession visar ettrockband på botten och deras kamp att ta sigdärifrån.De ligger inte vid pooler utanför sina120-rums slott och flyger privatjet. De sitteristället åtta personer ihopklämda i en vanfyra månader om året, utan chans till duscheller klädtvätt, och spelar på små sketnabarer inför 35 betalande. Och medan BrianJonestown vägrar att sälja sig så är det precisvad The Dandys gör så fort de kan, och deraskamp mot skivbolagsjätten är precis likaintressant. Att vara signad på ett stort bolagbetyder inte direkt genombrott.Men tillbaka till frågan – varför vill devisa oss detta? Hur kan Lars Ulrich vilja atthans fans ska se honom sitta och drickachampagne medan han säljer konst för fleramiljoner, eller hur medlemmarna i Metallicaegentligen inte verkar tycka om varandra.Och sen har vi Anton i Dig! – hur kan hanlåta ett filmcrew vara närvarande när hansparkar en kille i publiken i huvudet, eller närhan hög på heroin skriker åt sin fru – eller TheDandys, hur kan de visa oss när de sitter framåtlutadeöver en spegel sniffandes kokain?Är folk så desperata efter uppmärksamhetatt de inte bry sig om vad som visas så längede i alla fall visas? Och vi fans, varför vill vise det här? Tycker jag bättre eller sämre omBrian Jonestown nu? Eller Dandys, vad tyckerjag egentligen om dem, verkade inte sångarenvara en riktig skitstövel?Och framförallt – varför gillar jag, trotsmitt gnäll, filmerna så mycket?MathiasSkeppstedtmas@groove.se6 Groove 7 • 2004

Bloc Partyzthe zerosFyra tonåriga latinos från Chula Vista, enliten håla inklämd mellan San Diego ochmexikanska gränsen, som tack vare sin enklapunkrock och enhetliga klädsel fick epitetet”de mexikanska Ramones”. The Zeros släpptebara tre singlar under sin levnadstid mellan1976–1980. Stencoola låtar som Wild Weekendoch W.I.M.P. finns dock samlade på CD:n Don’tPush Me Around. The Zeros gitarrist Robert Lopezgick senare till att återfödas som El Vez, ”denmexikanske Elvis”. Hans skivor heter vitsigasaker som Graciasland och Merry MeX-Mas. DANästastorasakLondonkvartetten har fött singlar fylldaav falsettsång, stök och neurotiskagitarrslingor. Och i januari kommerbandets första fullängdare.Russell Lissack spelar gitarr. Hanträffade sångaren och gitarristen KeleOkereke på en Readingfestival. Tillsammansmed basisten och sångaren GordonMoakes och trummisen Matt Tongslog de sina rockhuvuden ihop. AngelRange blev Union som sedan blev BlocParty. Men är Bloc Party skramliga ochnyskapande eller bara ännu ett bandsom följer Franz Ferdinands snitsladebanor på den postpunkiga new waveorienteringen?– För tillfället är det mycket standardrocksom klingar sextio- och sjuttiotal,utan att nämna några namn. Och det ärju inte så unikt. Jag tycker vi gör någotspeciellt när vi inkorporerar olika elementsom rock, dance och punk i vårmusik. Det är svårt att placera oss inågot bestämt fack.I juni åkte Bloc Party till Köpenhamnför att spela in sitt debutalbum.– Studion låg utanför Köpenhamn. Detvar en bra studio och vi kunde experimenteramycket. Det var en schysst ochDet krävs varken någon Saida eller Nostradamus för att spåvilket rockband som spränger sig in i folks stereoanläggningari höst. Med vässade fingrar på greppbrädorna, desperationi stämmorna och tvångsmässigt hamrande på trummornakommer Bloc Party att krypa förbi hammaren och städet raktin i hörselgångarna på både kreti och pleti.avspänd atmosfär. Och han som ägdestudion hade fruktansvärt mycket skivor.Så vi lyssnade på mycket musik.Det var också skönt att komma bortifrån London och bara koncentrera sigpå vår musik.Bloc Party passade också på att ta enavstickare till Stockholm för att spela påAccelerator.– Det var skitkul. Accelerator hade enunik line-up med band som man inte serpå festivaler annars. Det var helt annorlundafrån dom brittiska festivalerna.Det kändes mer som en klubbspelning.I oktober bär det av på Englandsturné.Men i november kommer Bloc Partytillbaka till Sverige. Då ska de på turnémed Interpol och kommer att göra ettpar spelningar i Sverige.Bloc Party är redan lika hyllade ibrittisk press som hemvändande OSmedaljörer.Men själv är Russell Lissackförsiktig med att dra för stora växlar.– Det är trevligt att folk uppskattar vårmusik. Men man måste vara försiktigoch beredd på att det kan vända. Manska inte ta saker för givet för då kan detbli så att man slutar missnöjd.Men har alla bara varit så positiva?Vad är det råaste någon har sagt om ermusik?– Nej, ingen har varit så grym än. Närvi började som Angel Range fick vi ettgäng ganska sura recensioner. Men jagförsöker att inte läsa så mycket recensionernumera.Bloc Party är ingen dagslända. Iframtiden kommer det att bli ”a lotmore bloc”. I alla fall om man ska troRussell Lissack.– Jag tror vi har en lång framtid. Vi harju inte släppt vår första skiva än. Ochdet finns mycket kvar som vi vill göra.Som att komma ut och spela mer live.Bloc Partys debutalbum har ännuinte fått något namn men kommer attinnehålla 13 låtar. Skivan kommer troligtvisatt släppas i januari och kommeratt innehålla mer variation och skilja sigen del från det tidigare materialet.– Folk kommer att bli förvånade. Skivankommer att innehålla en bredare mix.Vi har redan fått positiva kommentarerfrån folk som hört dom nya låtarna.Johan Joelssonzigman zimmermanTillhör ni de som alltid undrat vad det skulleblivit av Bob Dylan om han inte blivit en butterfolksångare? En trolig karriär kan varitsko fabrikant. Bobs farfar Zigman drev enskofabrik i Odessa vid Svarta Havet. Zigmanemigrerade till det förlovade landet i börjanav 1900-talet på grund av judeförföljelseninnan den ryska revolutionen. Farfar drog viaNew York till Duluth, Minnesota. Där bosattehan sig och frugan Anna och livnärde sig somgårdfarihandlare. 1911 fick de sonen Abraham.Vad som hände sen vet vi redan. Visste ni förrestenatt i år är det 39 år sedan Bob släppteBringing it All Back Home ?PLGBzzzang tumbEtt idag sorgligt bortglömt band som var medoch färgade den svenska popen under börjanav 1980-talet. Släppte sitt enda, självbetitlade,album 1983 på saliga, men stora, StrandedRecords. Med medlemmar som Irma och IddeSchulz, Iodine Jupiter och Latte Kronlund lyckadesde kombinera det bästa från rock, pop,soul, funk och, ja, punkattityd på ett naturligtsätt. Dans, Pentagon Pop, Molotov CocktailParty. Mmm. Kronlunds drivande bas, utanandningspauser och nästan absurt dynamisk,känns fortfarande utan motsvarighet i svensktmusikliv. Systrarna Schultz enda riktigaavtryck i pophistorien.MSDu kan vinna!Konsertbiljett tillGraham CoxonSkivor medAnna TernheimMarilyn MansonInterpolJoss StoneBloc PartyEd HarcourtZacNick Cave...inne på www.groove.sewww.groove.se 7

www.groove.se 9

Daniel CireraNamnet Daniel Cirera må vara obekant,men om du besökte årets Hultsfredsfestivalär det mycket möjligt att du sett honomframträda. Du har dock – garanterat – intehört honom.– Jag skulle spela akustiskt i Groovetältet,och det började samlas lite folk. Endaproblemet var att Soulfly brakade loss påHawaiiscenen samtidigt. Jag klev upp påen trädgårdsstol och försökte ta i, men detsåg antagligen bara ut som att jag stod ochmimade. Fast det blev i alla fall ett roligtkonsertminne, skrattar han.När den inte dränks av Max Cavalerasavgrundsvrål är Daniel Cireras musik entrevlig bekantskap. Den 28-årige malmöiteninspireras av glamrock, säger sig görakärlekspunk och debutplattan Honestly - ILove You *cough* beskrivs i skivbolagsbiografinsom en ”milkshake på NorahJones och Eminem”. En rejäl blandningsåledes.Daniel började skriva musik i slutet avåttiotalet, och istället för den sedvanligamopeden fick han en gitarr och en portabelMarshallstärkare i 15-årspresent.Inledningsvis var det Skid Row och MötleyCrue som var normen, men efter handformade han sin egen stil.– Oavsett vad jag har lyssnat på så harmusiken alltid funnits där. Det är det förstajag sätter på när jag vaknar, och detsista jag stänger av när jag går och läggermig.Liksom för många andra singer/songwriterskom Daniels genombrott tack varekärleksbekymmer. Ett avslutat förhållanderesulterade i en långresa till Centralamerikaoch USA. Den stundtals deprimeraderesedagboken utgör en textmässig mall fördebutalstret. Livsglada fraser som ”Lifejust sucks/I’ve lost the one/I’m giving up”genomsyrar det öppenhjärtiga albumet.– Jag är ganska stolt över att ha vågat varaså ärlig. Jag menar, vem fan är dum nog attavslöja att man sitter och runkar till bilderav sin ex-flickvän? Det är ju lite tabu, trotsatt jag vet att du gör det – att alla gör det.Men jag har försökt skriva så naket ochblottläggande som möjligt.Krävs det något svart för att skriva stormusik?– Jag tror att det hjälper att ha något attskriva om som berör en. Jag kommer attvara lika ärlig på nästa skiva också – fast detkanske blir mer punk och mindre kärlek.Mattias Falkfoto Daniel Cirera: Lukas Tellmanfoto Stisch: James Holmfoto Suburban Kids: William Nömellfoto Sugarplum Fairy: Emma SvenssonEl MusicoPå stan hänger affischer för Emir Kusturicasnya film och Idol dominerar löpsedlarna.Någonstans däremellan kommer mitt mötemed sångrösterna Jenny och Manne i ElMusico in. Eller som Manne uttrycker det:– Vi är antikommersiella och tillhör inteden här sidan av popen.På en spelning frågade någon vilkenfilm en låt var från. Och precis sån ärmusiken. På fjärde och senaste skivanEveryday Daydreams dras man in i enannan värld och skivan växer och växer.– Jag skriver inte enkelt eller rakt. Det ärett estetiskt språk och ingen diskbänksrealismdirekt, säger Manne.Tom Waits satte tonen för åttamannabandetsstart 1999, och sedan dess har despridit ut sin musik.– Det är mest tuppar i det här och en höna,säger Jenny med ett skratt.Samtalet glider iväg på stickspår. Omhur uselt Idol är, att sådant återfinns i låtenCrème de la Crap. Att bandet har byggtupp en budget och nu kan ta ut gage. Dessutomhar de köpt en buss. Och där trängsmusikanterna med en mängd instrument;såg, banjo, vibrafon, ståbas och så vidare.– Vi är som ett helt fotbollslag, sägerJenny.Och när det talas i fotbollstermer, vemär då lagledare?– Manne är eldsjälen.– Jag skulle vilja säga Petter och Ulf. Domhar lagt ner mest tid på studion. Vi har drivitpå mest, fast alla är delaktiga.Studion kallad Folkhemmet är derasegen och bolaget All Tomorrow’s Recordingslikaså. De vill inte nästla sig in i denstora musiken, det är do it yourself som ärfilosofin. Redan 2000 gjordes en EP i denandan.– Jag tycker det är roligt. Inte för att vi gåtti bräschen för do it yourself-rörelsen, menatt man varit med och delat tanken frånbörjan.Och Manne har även en tanke med atttexterna inte finns med i konvolutet hanproducerat.– Det ska vara lite svåråtkomligt. En dellyssnar inte utan blir distraherade av texten.Du ska bara lyssna, det är ett visuelltspråk. Vill man ha mer kan man ta redapå det.Sandra Fogel10 Groove 7 • 2004

Suburban Kids With Biblical NamesStischDavid Berman är sångare och gitarrist i SilverJews. Han är en jävel på att författa vridna texterfulla av misär och vitsar. Namnet SuburbanKids With Biblical Names är ett av Bermans litterärakrumsprång. Men Suburban Kids WithBiblical Names är också en beroendeframkallandepopduo från Haninge. Med sylvassa tänderhugger de sig blixtsnabbt fast i lyssnarenshjärta och sprutar in sitt indiegift. Och detfinns inget serum.– Jag tycker Suburban Kids With Biblical Namesär ett fint namn. Sen är det kul att man associerardet till Silver Jews. Men en del tycker attdet är långt och svårt att komma ihåg. Menbandnamn är svårt. Det är viktigt att man intetänker för mycket på vad man ska heta, då blirdet inte bra, säger Johan Hedberg som tillsammansmed Peter Gunnarsson utgör SKWBN.Bandet har fått till ett sprakande sound pådebut-EP:n med det fantasifulla namnet # 1.Den burkiga och opolerade ljudbilden fungerarperfekt som en ram för de kompromisslöstpoppiga låtarna.– Vi får det soundet för att vi spelar in hemmaoch tar lång tid på oss. Det sköna med att spela inhemma är att man alltid kan fortsätta en annandag. Det är inte som att boka tid i en studio.Hemma är hos Peters föräldrar. En del harspelats in i hallen. Annat i förrådet.Johan och Peter spelar också i medlemsspäckadeChloe. Ett band som fortfarande existerarmen för tillfället ligger lite på is. Johantycker det är skönt att SKWBN ”bara” är en duo.– Det är bra när man spelar in, med tanke påatt man bara har en att konfrontera.Sedan Valborg har SKWBN avverkat spelningari en ryslig takt. Emmabodafestivalenoch ”I kärlekens namn” i Norberg var bäst.En spelning som var rolig men inte gick likabra var när de lirade i en lada någonstans iSmåland.– Vi hade förinspelade bakgrunder på en skiva.Vi bad ljudteknikern att höja men han sänkte.Och mitt i konserten började skivan hacka.I oktober väntar en drös nationsspelningarrunt om i landet. Går allt enligt planernakommer SKWBN i november att koncentrerasig på att spela in. Datorn som används tillinspelning och pianostämning har gått söndermen ska lagas. Nya låtar skrivs hela tiden. Ochi januari kommer det en ny EP som kanske skaheta # 2.Johan Joelsson1991 fick Tommy Spaanheden upp ögonen för den elektroniskadansmusiken. Då var han tjugo och hade hållit påmed musik i sju år, mest med hårdrock i olika band. Idagär han 30+ och har varit trogen den elektroniska musikensedan dag ett. Han har gett ut techno under ett antalolika namn. Som en av medlemmarna i duon Sirene harhan försett världen med triphop och idag gör han mestbreakbeats. Fast på sistone har han börjat blanda in meroch mer gitarrer och melodislingor.– Jag lyssnar nog lika mycket på gamla vinyler med rocksom nya tolvor med dansmusik idag.Förutom att gitarrerna är tillbaka har Tommy ocksågått tillbaka till att göra fler och fler låtar med vokalainslag efter ett par år då han mestadels släppt instrumentalmusik. Denna vokala orientering är tänkt att leda till ettalbum tidigt nästa år med olika sångare, ”varav hälften ärkända”. Men vilka de är vill Tommy inte berätta.– Nej, det ska bli en överraskning. Jag vill inte ens ge dignågon ledtråd.Det första samarbetet blev singeln Beauty in Me medMagnus Carlson från Weeping Willows på sång. En dansantmen ändå väldigt poppig låt som påminner en hel delom Depeche Mode. Kanske framför allt genom MagnusCarlsons Martin Gore-vibrato i låten. Tommy berättar atthan och en kompis satt och diskuterade vem som skullevara den perfekta rösten till en framtida låt och då komMagnus Carlson snabbt upp. Det här var innan WeepingWillows själva gjorde Depeche Mode-pop i Touch Me,men Tommy kände på sig att Magnus kunde sjunga på rättsätt. Efter några möten bestämde de att de skulle spela inlåten, så Magnus reste till Göteborg över en dag. Textenhade han skrivit på tåget och allt klaffade perfekt.Kanske lite väl perfekt om man betänker att TommySpaanheden har gjort en låt som heter Göteborg och hållerpå GAIS, Magnus Carlson är Bajenfan och bor i Stockholm.– Han är en bra människa och så gillar han underdogssom GAIS också. Det är kul att han kan så mycket omfotboll. Och Hammarby är ju att föredra av Stockholmslagen.Helt klart.Mats AlmegårdSugarplum FairyTrots att debutalbumet Young & Armedsläpps först i höst känns Sugarplum Fairyredan som ett etablerat band. Om detberor på släktskapet med Mando Diao,den okuvliga attityden eller det faktumatt Oasis-doftande singeln Sweet Jackiegått på högvarv under sommaren låtervi vara osagt – bandet har hur som helstnått långt med tanke på att medlemmarnaegentligen är för unga för att komma in påde klubbar där de drar storpublik.– Det är en bekräftelse. Dom är äldre än viär – och dom älskar oss, säger bandets enesångare, 19-årige Victor Norén.Sugarplum Fairy bildades 1998 i ettgarage i Kvarnsveden. Under de förstamånaderna bestod reportoaren av OasisLive Forever, men efter ett par månaderbörjade Victor och brorsan Calle skrivaegna låtar. En av de främsta drivkrafternavar att komma bort från Borlänge.– Det är något med småstäder, man villvisa vem man är och tröttnar till slut påatt folk trampar på en. ”Hur ser dom utegentligen, varför har dom långt hår?Jävla bögar…” Folk i Borlänge tror attpolotröjan är ett plagg som enbart är tillför kvinnor.Hur viktig är er image?– Vi har ingen utstuderad image, men varjebeståndsdel i Sugarplum Fairy är viktig,allt från kemin mellan bandmedlemmarnatill utseendet på gitarrerna. Ett bra bandska man inte behöva se live fem gånger föratt fatta, det ska finnas där direkt. Det gårinte en dag utan att vi funderar på hur viska bli bättre.Förutom de obligatoriska jämförelsernamed Beatles och Stones kommer bandetsinfluenser från namn som Lennon, Dylan,The Clash – och Zlatan Ibrahimovic.– Han är så mycket rockstjärna man kanbli. Han kommer från slummen och taringen skit, han är fotbollens Liam Gallagher.Idrotten är dagens rock, kidsen bryr sigmer om Zlatan än om Julian Casablancas.Sugarplum Fairy har alltid turneratfuriöst, i synnerhet under 2004, någontingsom skapat en viss abstinens.– Självklart är det kul att släppa en skiva,men jag ser den bara som en ursäkt för attfå åka ut och spela live. När sommarturnéntog slut satt jag och tänkte ”vad fanska jag göra nu?”. Sedan ringde jag EMATelstar och krävde en höstturné.Mattias Falkwww.groove.se 11

NatashaBedingfieldNatasha Bedingfield är hittills mest kändför att vara lilla syster till Daniel. Men medfärska englands ettan These Words i bagagetär hon fast besluten att klara sig själv– och att spöa brorsan...Det råder inget tvivel om att skivbolagetstorsatsar på Natasha Bedingfield. Stockholmsbesöketstyrs av ett smått omänskligtschema, när jag träffar Natasha på HotellRival är det exakt 45 minuter tills hon skastå på scen – i Kungsträdgården, beläget ien annan stadsdel. Trots stressen är det enförvånansvärt trevlig och avslappnad popstjärnasom slår sig ned i en av de gräsligtrödspräckliga fåtöljerna.– Jag ser det som ett privilegium att få resarunt i olika länder och stå på scen. Det ärdet här jag har jobbat för i hela mitt liv, såjag ser ingen anledning till att gnälla.Det är svårt att prata om NatashaBedingfield utan att nämna brodernDaniel – smörpopparen bakom If You’reNot the One – i samma andetag. Deinledde sin musikaliska bana tillsammansi r’n’b-gruppen DNA Algorithm tillsammansmed lillasyster Nikola, de bor ihopi London och de marknadsför varandraskamlöst.– Daniel slog igenom före mig, och varjegång han intervjuades satt han alltid ochpratade om hur duktig jag är – ibland blevjournalisterna så trötta på hans tjat attdom tvingades avbryta honom. Men detkommer 300 nya kvinnliga artister i år,så det krävs mer än ett bekant efternamnför att lyckas. Jag tycker om att ha presspå mig, det höjer kvaliteten på min musik– och det går ju bra än så länge...Hela familjen verkar ha talang - har nifunderat på att starta en brittisk motsvarighettill Jackson 5?– Nja, alla har sin egen stil och är fastbeslutna att göra sin egen grej. Och jagtror att alla kommer att klara sig bra påegen hand.Familjen Bedingfield kommer(Natashas öststatsklingande förnamn tilltrots) från Nya Zeeland, men flyttade tillLondonförorten Lewisham under åttiotalet.Föräldrarna ”uppmuntrade kreativaimpulser”, och under tonåren ägnadeNatasha varje ledig stund åt att skrivamusik, influerad av artister som LaurynHill, Stevie Wonder och Björk.Som 18-åring började hon plugga psykologi,men inte på grund av ett personligtintresse, utan för att kunna skriva bättretexter.– Jag ville få en djupare insikt i andramänniskor för att kunna skriva textersom alla kan relatera till. Jag är trött påartister som slänger ihop en låt och sedanstoppar in ord som passar till melodin. Jagser Unwritten som en bok om mitt liv, därvarje låt är ett nytt kapitel. Därför brukarjag ha en bandspelare i fickan, om jagskulle komma på någon textrad när jag ärute på stan, och annars ringer jag hem tillmig själv och sjunger in melodislingor påtelefonsvararen.För ett år sedan fick 22-åriga NatashaBedingfield sitt efterlängtade skivkontrakt,och i år kom debutplattan Unwritten.Musiken beskrivs bäst som hookig popmed r’n’b-inslag, där englandsettan TheseWords sticker ut mest. Även förstasingelnSingle och den minst sagt otippade duettenmed D12-rapparen Bizarre är värda attnotera. Texterna handlar mycket om attnjuta av livet och våga ta risker – någotsom Natasha säger sig leva upp till.– Jag älskar action och äventyr, blandannat har jag hoppat bungy jump och åktjet ski. Just nu tränar jag thai-boxning. Jaghar brottats rätt mycket med mina brödergenom åren, så jag kan nog få in en braträff. Jag skulle spöa Daniel i alla fall,skrattar hon.Den vanligaste frågan Natasha fårhandlar faktiskt inte om hennes bror,utan om hon, i enlighet med genombrottssingeln,är just singel.– Jag är fortfarande ensamstående. Mångaundrar om låten är ett försök att skrämmabort män, men det är det verkligen inte.Jag älskar män, jag vill bara vänta på denrätte i stället för att vara ute och leta desperatefter någon.Man kanske kan se det som en påkostadkontaktannons i stället?- Kanske det, ha ha. Har du några förslag...?Mattias Falk14 Groove 7 • 2004

www.groove.se 15

Joss StoneEnglands enda soularvingeEngland har drömt. Länge.Joss Stone är svaret på deras fantasier, 18 år ochden enda arvtagerskan till Dusty Springfield.Nu släpper hon sin debutskiva – trots att hon intekan sjunga.Säger hon själv.Joss Stone är på toa.Hennes pressmanager har håret slickatöver hjässan i tunna silverstråk och säger:– Ni får vänta, hon fixar smink inför fotograferingen.Vi väntar.Sen vänder han sig mot reporterteametsom gjorde intervjun före oss och säger:– Jag vill titta på de där bilderna ni tog.Hon var inte sminkad och jag måste se bildernainnan ni går.Och då är Joss Stone inte ens en artistsom använder sitt utseende som försäljningsargument.Precis som med Eminems genombrottsalbumThe Slim Shady LP eller BubbaSparxxx debut Dark Days, Bright Nights,så är det på konvolutet till hennes debutplattaThe Soul Sessions omöjligt att avgöraJoss Stones utseende eller hudfärg. Ellerålder.Alla artiklar om Joss Stone börjar iställetmed samma sak – rösten: Janis Joplinvia Mavis Staples, Aretha Franklin, Mary JBlige och så vidare.Men hon är vit, blond, 18 år gammaloch härstammar från den delen av Englanddär man sorterar in Peckinpahs StrawDogs under ”Realitydrama”.– När folk frågar sig vad tonåringar vet omsoulmusik, så bör man snarare fråga sigom dom glömt helt hur det är att vara tonåring,säger Joss Stone. Det finns ju ingenannan del i ens liv då man är så känslig– eller känslosam, för den delen.Det här med britter och soulmusik haralltid varit en knepig affär. När soulmusikenpå sextiotalet hade sin boom i Detroitoch Memphis hade England Dusty Springfield,men inte så mycket mer – istället börjademan med det frimärkssamlande somkom att kallas northern soul, något sombygger lika mycket på kärlek som på oförfalskadavund.Likadant är det med den brittiska popmusiken– från Beatles första Motownstölder,via Paul Weller och Rod Stewarttill Paul Heaton; gräset har alltid varit grönarepå andra sidan Atlanten.– Det är det jag älskar med oss britter,kvittrar hon. Vi har ingen soulhistoria somsäger vad vi måste lyssna på; Motown,Stax, Miami – vi kan ta till oss allt!Vi sitter på ett konferenscenter medutsikt över Norra Djurgården. En gammallängdhoppsbacke pekar som en rostskadadarm ut över området nedanför.Bakom en bardisk belamradmed bullfat och kaffekoppar– sviterna efter en hel dagspromotionarbete – pumparen TV ut reprisen på MTVMusic Video Awards.– Åh, vad heter han, han där– han är så cool!, utbristerJoss Stone och viftar medhanden mot TV:n så att berlockernakring hennes handledklirrar mot varandra.Det är ett av de få ögonblickhennes verkliga ålder skinergenom den medietränadefasaden – samma sköld somalla 18-åringar med en miljonsäljandedebut lär sigsätta upp.Debuten ifråga var somklippt och skuren för Uncutredaktionensvåtaste drömmar:Steve Greenberg – somsatte samman Stax-boxenom nio skivor – satt i producentstolenoch plockadelikt en Miamisoulens RyCooder samman sitt alldeleseget Buena Vista Social Club:Little Beaver och TimmyThomas kompade, BettyWright instruerade. AngieStone gästade, liksom ?uestlove,?uestloves frisyr ochhela The Roots.– Jag förstår vad du menar,men The Soul Sessions var enskiva för alla, även om densärskilt gick hem hos kritikerna.Däremot kan mansäga att Mind, Body & Soulhar fler kopplingar till nutidasoulartister.Och jodå, det låter definitivtmer Erykah Badu ochMary J Blige än Carla Thomaseller Martha Reeves om man säger så– även om självaste Lamont Dozier varitmed och pennfäktats lite på låten Spoiled.– Lamont och hans son, Beau, hade redanidén och ackorden klara, men dom sa, ”vikan ändra det om du vill” och då sa jag,”Fasen heller att jag ändrar något somLamont Dozier skrivit!”. Så vi satte inspelningenpå en dag, där och då i deras hemmastudio.Även om plattan är mer nutida så ärhennes röst fortfarande planterad medrötterna i den gamla skolan, befriad frånde wailexcesser man förknippar med Beyoncé,Aguilera och Whitney Houston.Den ende som inte är särskilt imponeradav den omsusade pipan är, givetvis,Joss Stone själv.– Jag är ingen särskilt duktig sångerska,jag kan inga egentliga tekniker, jag kan intenå dom riktigt höga tonerna. Jag är ingenvidare sångerska – jag gör det jag gör merför andras skull än min egen.Det låter farligt.– Tja, det har du rätt i, men vad jag menarär att jag inte gillar att gräva ner mig i minaegna grejor. Men jag gillar att folk tyckerom min musik, det är därför jag gör detjag gör.Två miljoner sålda ex gör nog hellerinte särskilt ont.Kristofer AhlströmMattias Elgemark18 Groove 7 • 2004

www.groove.se 19

www.groove.se 21

THE ALCHEMIST”1st Infantry”ALC/PlaygroundI vanliga fall brukar det vara negativt att hamnai dåligt sällskap, men det gäller inte Al Maman.Efter att han flyttat från Los Angeles till NewYork och börjat hänga med hårdingarna i MobbDeep,The Lox och G-Unit i stället för snällingarnaDilated Peoples och DJ Muggs har hanskarriär fått en rejäl skjuts framåt. Samtidigt harhans produktioner blivit mörkare och tyngre.Till skillnad från de flesta andra producentsamlingarkänns 1st Infantry verkligen somAlchemists egen tack vare snygga mellanspårom ”our boy Al – everybody’s pal”. Plattaninleds fint med en mix av några av hans bästabeats som Prodigys Keep it Thoro och DilatedPeoples Worst Comes to Worst, även om BigPuns Mamma borde fått vara med.Tråkigt nogär det alldeles för tunnsått med sådana svängigasamplingsbaserade produktioner på 1st Infantry.Istället lämnas en hel del utrymme för dateradeSwizz Beatz-syntar och stela trummor.Av rapparna går många på slentrian även omM.O.P. så klart lyfter sin Stop the Show. Annatman blir glad av är Where Can We Go med Devinthe Dude tack vare snyggt blås och cool släpigrefräng och souliga Tick Tock med Nas ochProdigy som är polare igen. Sedan är det kul påavslutande Different Worlds där Alchemistfrån den vita medelklassen och Twin Gambinofrån Infamous Mobb rappar om sina olika uppväxter.Al började faktiskt sin karriär som rapparei Whooliganz i början på nittiotalet, menhan bör nog inte försöka göra en Kanye West.Daniel SeverinssonDEVENDRA BANHART”Niño Rojo”XL/PlaygroundSkulle Tim Burton någonsin vilja ha ett singer/songwriter-soundtrack är Devendra Banhartkillen för jobbet. Hans spöklikt vibrerande röst,ensamma gitarr och det obehagliga bakgrundsbrusetproducerar ett sorgset obehag som maleri min mage – känslan av att något snart kommeratt gå väldigt snett.Även om han lättar upp stämningen med låtari dur och bjuder in fler musiker i leken förserBanharts stämma låtarna med hans säregnamelankoli. Det är just det där kusliga som görhonom säregen och intressant.Mikael BaraniBEVIS FROND”Hit Squad”WoronzowLita inte på musiker och skivsamlare ni träffarsom säger att de inte gillar Bevis Frond – det gårliksom inte. Det är som att säga att man integillar musik. Har tappat räkningen på Bevis Frondsskivor men det är över 20 och Hit Squad är denbästa på flera år. Och det säger inte så lite. Denspänner över alla Bevis territorier och är somett koncentrat av alla trollformler. Från det lugnaakustiska till det tyngre rockiga via psykedelianoch den ringande popen. Lägg till ett nervigt ochdrivet band med Salomans glimrande gitarrersom dominerar och ni har Hit Squad.Den drygt nio minuter långa Through theHedge är ett lyckorus med tapeloopar, voxorgel,långa solon och den hallucinatoriskt återkommandegitarrslingan. En helt unik låt. Unik eftersompopmusik av den här kalibern egentligeninte finns. Samma sak med den avslutande FastFall the Eventide som är den enda låt som ärhemmainspelad på gammalt hederligt BevisFrond-vis. Bedövande vackert med en svävandestämning som förstärks av taktmaskinen ochekot högt uppvridet. Nick Saloman själv sägeratt han försökte få till en William Blake-känsla ilåten. Den dramatiskt poppiga Your Little Pointär påträngande pulserande. Samtidigt är låtarsom Dragons eller Doing Nothing helt enkeltden bästa jävla rock’n’rollen i hela världen.18 låtar som bara bevisar det jag tidigarevisste. Saloman är störst. För er som ännu inteupptäckt Bevis Frond kan jag bara gratulera.Hit Squad är som en perfekt förlöst skapelse.Jonas ElgemarkBLACK BELT”First Blood”Novoton/BonnierAmigoIbland är det lätt att droppa namn som påminnerom musiken du lyssnar på och ibland är det heltonödigt. I dessa fall talar musiken för sig själv,den behöver ingen uppsatt mall att följa. BlackBelts debutplatta First Blood är ett utmärktexempel på det. Här räcker det att hängivet följamed Martin Erikssons stundtals släpande stundtalsforcerande röst, Joen Carlstedts gungandeoch pådrivande bas och Andreas Avelins tungaoch galna trumbankande. Ett hopkok av brinnandesjuttiotalsrock, pårökt psykedeliskt mangeloch en flört med svängig soul som kan få dinahöfter att gå ur led.Men i första hand är det energin som träffarmig rakt i hjärtat. Den är smutsigt som en gruvarbetare,luktar svett som en festivalfanatikeroch frustar som en testosteronfylld tjur.Välj vilkenlåt du vill av de elva som bjuds – inledandePlastic Angel, Fuzzbox, Shortcut to Sensationeller avslutande Hands Up! – det spelar ingenroll. Alla knockar dig lika hårt, alla på unika sätt.Scendebuten avklarades 2002, samma årsom bandet bildades, och Black Belt har byggtupp en stark livestatus med sina barfotaframträdanden.Hoppas att de hittar ner till de södradelarna av Sverige. En kväll med denna trio kanbli magisk.Andreas ErikssonBOOM BIP”Corymb”Lex/BorderEtt nytt album? Nja, inte riktigt. När BryanHollon kommer med sin tredje fullängdare harhan bland annat samlat material från ett parEP-skivor på vinyl och en session med John Peel.Men det är bara bra att fler människor nu kanta del av musiken. För här finns höjdare somBoards of Canadas släpigt sköna remix av LastWalk Around Mirror Lake, Lali Punas nästanDIVERSE ARTISTER”La La Love You Pixies”Düsseldorf/BorderDoktor Kosmos inleder denna Pixies-hyllningsplattamed en Dead Kennedysrykande versionav Distance Equals Rate Times Time och senrullar det bara på fram till doktor Ujes avslutandealternativa förvrängda version av sammalåt. Projektet som jag trodde var dödfött tarsnabbt egen form och utvecklar sig till en riktigtlysande skiva.Världens bästa band Pixies släppte ettantal plattor som för alltid kommer att stårakryggade i rockhistorien, deras inflytandepå gitarrbaserad rock kan inte överskattas.Faktumet att deras låtar är så perfekta taladeockså emot detta projekt. Men på något konstigtsätt innebär även det starka låtmaterialetatt det är svårt att misslyckas med nyinspelningar.Flera av dessa artister lyckas därförosannolikt bra. Nathan Larsson väljer att göraen originaltrogen version av Velouria medandebuterande Radius åstadkommer en svävandeepiska Awaiting an Accident och Four Tetsbubblande version av Third Stream. Lägg tillsparsmakade In the Tree Top och cLOUDDEADssönderstyckning av Closed Shoulders så finnsdet genast mycket mer att leva för. Skivan börses som ett komplement till det strålande albumetSeed to Sun som gavs ut för två år sedan. Och iväntan på nästa räcker det här långt för attvärma upp många frusna höstsjälar.Robert LagerströmIAN BROWN”Solarized”Polydor/UniversalSagan om Manchester fortsätter, men det ärsamma kapitel som innan.Precis som grannkollegonar,The Smiths, såvar Stone Roses en symbios mellan två fundamentalakrafter: sångaren (Ian Brown) ochgitarristen (John Squire). Skilda åt är derasarbeten för alltid ställda jämte ouppnåeliga måttstockenThe Stone Roses – Browns nye yxmanAziz Abraham är därför lika lite en ny Squiresom Boz Boorer skulle vara en ny Johnny Marr.Och precis som Morrissey så var det Brown somdrog längsta strået, som är den mest namnkunnigeur spillrorna och som fick delta i Under theInfluence-serien (men det var bara i seriens tvåförsta delar, Ian Brown och Shaun Ryder, somtiteln kändes klockren).Men där Morrisseys fjärde studioalbum varmonumentala Vauxhall and I, så är Solarizeden rätt trist historia och om alla hans framtidasoloprojekt för alltid kommer jämföras medden banbrytande debuten från 1989, så har haningen än sig själv att skylla. Första låten heterLongsight M13, en titel lånad från ett skabbigtområde i Manchester och lika mycket en hälsningtill staden som till den lojala skara som i nämndakvarter täckte väggarna med ”Free Ian Brown”-graffiti under de fyra månader sångaren avtjänadepå kåken för att ha väsnats på ett flygplan.”Free Ian Brown”. En mångbottnad slogan,om man tänker efter. För vad den idag 41-årigeartisten absolut bör befrias från är det förflutnaselectrorock-ok som tynger hans axlar. År 2004känns det sådär lagom fresh med baklängesgitarrer,österländska influenser, fuktskadad funkoch uttjatade beats. Men lik förbannat ska hanenvisas.”Free Ian Brown”.Du får t-shirten för en tjuga, porto inkluderat.Kristofer AhlströmJesus and Mary Chain-version av Bird Dreamof the Olympus Mons. Dessutom gillar jag HellOn Wheels mässande Holiday Song, långsammaHere Comes Your Man med Mattias AlkbergBD, Hello Goodbyes popeteriska Gigantic ochLaaksos intrikata Bone Machine. Men allramest strålar Monkey Gone to Heaven medHamell On Trial. Hamell tar Pixies kanskemest välkända opus och vränger in och ut pådet, låten är sig inte lik på ett väldigt trevligtsätt.Troligtvis skulle Black Francis själv varastolt över denna fantastiska tolkning.Världsklass!Gary AnderssonDE LA SOUL”The Grind Date”Sanctuary/BMGTre år efter floppen Bionix är Posdnous, Daveoch Maseo tillbaka för att ta revansch. De harlämnat legendariska Tommy Boy för Beyoncespappas Sanctuary, de har gjort De La Dunk-skori samarbete med Nike och snart ska de hålla ien kurs i hiphop på New York University. Fastpå skiva låter De La Soul ungefär som vanligt.Största skillnaden med The Grind Date mottidigare plattor är att den bara består av trettonlåtar utan inbördes sammanhang. Det kan tyckastråkigt att gruppen som tillsammans med PrincePaul utvecklat tematiken i hiphop inte kommitpå något övergripande koncept men det vägs uppav att varje låt har en så stark egen identitet.Ett lyckat exempel är singeln Shopping Bagsmed stökigt beat av Madlib the Beat Conductor.Annat jag gillar är fina Church av 9th Wonderoch de smarta battleverserna på Verbal Claps.Däremot känns det slött att ta med minsttvå år gamla Shoomp med Sean Paul och HeComes med Ghostface är visserligen grym mendet är samma låt som hans Tony’s Money.Oldschool-försöket Come On Down med Flava Flavhavererar tyvärr totalt och kan inte ens räddasav Flavs roliga outro. Största överraskningen ärRock Co.Kane Flow med MF Doom, som är detöverlägset hårdaste någon i Native Tounge-kollektivetnågonsin varit i närheten av.Daniel SeverinssonDIMBODIUS”While We Fall”Evenco/BorderIbland förstår jag så väl vad en artist vill förmedla.Den 24-årige svensken Dimbodius vill att jagska omfamna hans sånger om ensamhet, passionoch melankoli, men tyvärr når han inte riktigtfram.Som inspiration uppger han band som Cure,Depeche Mode och U2, vilket definitivt lyser starkti musiken. Åttiotalsproduktionen bokstavligttalat ekar i varje låt på While We Fall, så till dengrad att mina suckar över ljudbilden till slutekar de med. Det blir bara för mycket av allt –produktionen, den spruckna rösten, de svällandesyntarna…Variation efterlyses.Mikael BaraniDIVERSE ARTISTER”Country Today Hot and New”SonyEn platta som är fylld av nya och redan etableradecountryartister. Här finns Gretchen Wilson,TobyKeith, Nanci Griffith, Chip Taylor och Alan Jackson.Jackson som redan är en levande legend iNordamerika. Bland de mindre namnkunnigahittar man Jill King, Sara Evans och Julie Roberts.Morgondagens country- och honkeytonkstjärnor.Stora over there men i princip helt okända här.En sådan här skiva kanske kan ändra på det.Köp den och upptäck att det finns annat än AlanJackson och Emmylou Harris på den nordamerikanskacountryhimlen.Per Lundberg GBDIVERSE ARTISTER”Money Talks: A BQ-Tribute”A West Side Fabrication/BorderDet finns en sak som det alltid ska tjatas om närman drar upp Bear Quartet:Integriteten.Viljan. Den totala ovilligheten att vika sig, attalltid sätta sig på tvären mot de kommersiellaströmningarna tills det ställningstagandet blivitså extremt att det nästan är ett jippo i sig.Kanske är det därför jag inte blir riktigtövertygad av den här samlingen.www.groove.se 23

Kanske är det därför uttrycket känns, i bristpå bättre ord, lånat.Jag tror säkert att band som The Concretes(som ju har väldigt kraftiga kopplingar till BQ)och Laakso har ett engagemang för det härprojektet och bandet de hyllar, men för varje spårsom tickar förbi på LCD:n på min Sony D-EJ761så känner jag att det kanske krävs en Alkbergskövertygelse för att göra raderna rättvisa. Någonatt spruta tändvätska över glöden.Kanske är det därför A West Side Fabricationvalt att inte göra som den här månadens storahyllningsskiva: Daniel Johnston-tributen The LateGreat Daniel Johnston, där man gav ut den somen dubbelmacka – en skiva med originalen, enmed tolkningarna.För med något enstaka undantag (KåreVernby fuckar skönt med If You Have a Heart)så känns den här coverhistorien inte som någotsom helt klarar av att betala tillbaka räntan pådet popkulturella lånet. Å andra sidan finns detväl heller ingen anledning att larma fogden.Kristofer AhlströmDIVERSE ARTISTER”The Ultimate Fuzzcollection”Fuzzorama RecordsÖrebrobaserade bolaget Fuzzorama Records 16spår starka samling rymmer både högt och lågt.Från svenska akter som Dozer och Astroqueentill genre-farbröder med större erfarenhet – LosNatas och Brant Bjork (med förflutet i Kyussoch Fu Manchu) exempelvis. Och det är ett frisktförsök, som resultatmässigt bär lika mycketfrisk frukt.Fuzz- och stonerrock kan emellanåt bli förknarkig och nerrökt i dojorna, men avvägningenpå The Ultimate Fuzzcollection är riktigt bra.Lagom många fötter på pedalerna, och låtar,framför flum har prioriterats. Ett kul initiativsom sagt, med bra låtar och hög lägstnivå somresultat – med stompiga Black Black Musicmed Greenleaf och Truckfighters mullrandeAnalougus som främsta höjdpunkter.Niklas SimonssonEL MUSICO”Everyday Daydreams”All Tomorrow/BorderMånga viljor kan vara både bra och dåligt – trotsatt det är en segdragen klyscha kan ”ju fler kockardesto sämre soppa” stämma bra ibland. Delvisdärför är modet beundransvärt hos El Musico,en åtta personer stark orkester, som dessutominförlivar instrument som dragspel… och såg.Popmusik i sådan tappning riskerar att springaiväg till varité-mässiga storlekar. Men resultatetpå Everyday Daydreams är lyckat.Tom Waits ska tydligen vara grunden tillmedlemmarnas musikaliska bana.Vilket skymtarförbi ibland – annars osar inledande The RiverThat Runs Astray ganska mycket Bright Eyes.Strimmor av desperation i rösten, ackompanjeratav sågen. Men de verkar inte be om ursäkt försig och sin musik, vilket ger en charmig touchtill hela plattan. Plus att den är svår att placera,vilket i detta fall ger en skön krydda. Ovanligtkan vara nog så efterlängtat ibland…Niklas SimonssonEL RAY”Tick…Tick…Tick…”Heptown RecordsDanmarks motsvarighet på The Ventures heterEl Ray. Med svajarmarna fastopererade i handflatornaoch reverbpedalerna på max skapardessa karlar på Tick…Tick…Tick… rå ochbångstyrig höghastighetssurf.Tänk en Dick Dalei karantän fullproppad med speed.El Ray vill inte låta sig hämmas av densnäva surfgenren. Med mantrat ”Hellre taganågot från en annan genre än att bevislöst följasurfmusikens stränga konventioner” så lever ElRay i tron att de är ett band som blandar friskt.Men om sanningen ska fram är det inte så mycketsom sticker ut från surfmallen. Om El Ray menaratt sticka ut genom att ha samplingar medjapanska röster eller kulsprutor och helikoptrar,så okej. Men om man ser till det musikaliska ärdetta för det mesta surf och inget annat. Och närEl Ray ibland gör utflykter till landskap där ThePixies och bob hund annars är landshövdingar iså är det dessa bands surfiga sidor man anammar.Men skit samma. För El Ray knockar en medsina vassa och taggiga melodier.I The Agent vs. the Next Mexican lånar ElRay ohämmat från slirig spaghettiwesternmusik.Och den rockiga Springtime med spöklika thereminerär en pärla. Ibland kan jag önska att ElRay tog ett stort steg åt sidan och blev merhänsynslösa mot genren som till exempel ManOr Astro Man? Ibland kan små tendenser anas,som i den sommarpoppiga The Manic Shoplifter.Ser redan fram mot nästa album.Johan JoelssonMARIANNE FAITHFULL”Before the Poison”PlaygroundDet finns något i Marianne Faithfull den äldresröst som tar tag i mig. Rösten har drag avkabaré, mörker, regn och en stor dos melankoli.Åtta av Before the Poisons tio låtar är skrivnaav PJ Harvey och Nick Cave, och resultatet blirförväntat bra. Eftersom dessa två låtskrivareligger på en liknande stämningsnivå som Faithfullblir det en naturlig sammansmältning ochut kommer stundtals rysligt bra musik.Speciellt Nick Caves låtar blir med Faithfullsröst något alldeles speciellt. PJ Harvey är enbetydligt svagare låtskrivare och det kommerfram extra tydlig när hon själv inte framför sinalåtar. Crazy Love skriven av Nick Cave med textav Faithfull har precis allt man kan önska.There is a Ghost av Cave är spöklikt bra medINTERPOL”Antics”CapitolDet kommer dagar då jag inte alls kan förståeller klara av ett band som Interpol.Tommaposörer, tänker jag och blir extra irriteradöver att deras musik plötsligt dyker upp på demest föraktfulla ställena (tråkiga sit-coms).För att sedan se att de ser så fåniga ut i sinasvarta kostymer, snedluggar och sammanbitnablickar. För att de därefter helt ogenerat stjälfrån Chameleons, Echo and the Bunnymen,Joy Division och till och med bitar av det tidigaengelska nittiotalet. Förbannade apor ochbarbarer utropar jag högt!Å andra sidan har jag andra dagar lyssnatväldigt mycket på deras två år gamla Turn Onthe Bright Lights. Av precis samma anledningsom jag ogillar dem. De fyller ett hål av poserandedeppnissar med förstås alldeles strålandebagage av lämpliga influenser. De är pompösa,stiliga och strålande i att göra enormaanthems att liksom försvinna i ett tillstånd avatt spela musik riktigt högt och sitta på balkongenoch småfrysa i höstrusket. Eller åkabil, tåg, buss eller till eller att sätta på på festenoch kanske göra allt på en gång sanslöstmycket.Precis som Turn On the Bright Lightsbörjar Antics fullkomligt förkrossande bra.”We ain’t going to the town/we’re going todet nakna pianot och en kärv Faithfull.Tyvärrkommer därefter Damon Albarn in som låtskrivareoch drämmer till med Last Song och alltstannar upp.Gör en hel platta ihop nu, Cave och Faithfull!Crazy Love är inte bara plattans höjdpunkt utanockså en magisk liten låt. Duggregn och dimmaöver en öde stad. Plocka fram den här plattanen sen natt och allt kommer till sin rätt. Jag lovar.Jonas ElgemarkGALAXIE 500”Uncollected”Ryko/ShowtimeDe riktigt inbitna Galaxie 500-fansen har förmodligenboxen som kom i slutet av nittiotaletredan. Där fanns alla låtar som nu finns med påUncollected. För er andra är det här ett nödvändigttillskott till skivsamlingen.Galaxie 500 släppte tre studioalbum innande splittrades 1991 och Uncollected är ett perfektkomplement och lika nödvändig som deandra tre. Den innehåller outtakes, några singellåtar,en livelåt och deras första demo. Det finnsmånga höjdpunkter men de tre demolåtarna från1987 har ett speciellt skimmer över sig. Mer rakaän vanligt och med en naiv sextiotalskänsla. Bandethar ett säreget sound med drag av tidiga NewOrder, neopsykedelia och new wave. Allt indränkti ett indieskimmer som oftast blir oemotståndligt.En låt som I Can’t Believe it’s Me är popmusikhelt unik för Galaxie 500.Tjusigt!Jonas ElgemarkGOOD CHARLOTTE”The Chronicles of Life and Death”SonyGREEN DAY”American Idiot”Reprise/WarnerDet har gått lite drygt tio år sedan Green Daysläppte sin genombrottsskiva Dookie.Trion frånKalifornien har sedan fortsatt släppa bra album,men det är snarare yngre efterapare som tagitöver poppunkmarknaden. Blink 182, Sum 41 ochthe city” sjunger Paul Banks på Next Exit inågon slags urbangotisk inramning. Pianon,orglar och gitarrer slingrar sig upp i himlenoch det är storslaget och vackert och inte allsmusik som jag berömmer mig för att tyckaom men gör det ändå. Sedan Evil som studsarpå i det enklaste av alla former på sammasjälvklara sätt som gjorde att jag kanske engång förälskade mig i ett sådant band somAdorable (vem vill komma ihåg dem idag?).Trappstegsdynamik, post-punk och en jätterefrängsom välter allt. Antics är förstås intenågon milstolpe i pophistorien eller ens i närhetenav en nerv som går bortom poserandet.Men vad gör det? Resten är som en stormatta av mullrande och välproducerat lightdeppsom ändå kommer smygande gång pågång med välbehag, och säkert kommer ävenAntics att växa sig stor på fester, i bilar ochpå balkonger. Detta är nog ändå en av demest självklara uppföljare jag hört på länge.Fredrik Erikssonsenast Good Charlotte. Miljonsäljande snubbarmed färgade frisyrer och stor tacksamhetsskuldtill Billie Joe Armstrong. Nu släpper både gamlingarnai Green Day och efterträdarna GoodCharlotte nya skivor. Och båda grupperna försökerförnya sig i en ganska begränsad genre.Good Charlotte tar på sin tredje skiva ett klivi en lugnare och mer emo-poppig riktning. Etttotalt misslyckat steg. Jag måste erkänna att jagtidigare tyckt att Good Charlotte var ett rätt braband. Harmlösa och tillrättalagda förstås, menmed klar känsla för gullig poppunk. På nya TheChronicles of Life and Death finns dock inga hitssom Lifestyles of the Rich and Famous ellerThe Anthem, bara meningslös amerikansk rock.Helt utan bett, kraft och minnesvärda melodier.På färska American Idiot ska Green Day havelat utforska rockoperans riskabla terräng. Enidé som låter betydligt mer drastisk än vad denär i verkligheten. Glöm symfoniorkestrar, episktgitarrgnidande och kastratsång. Green Daylåter nämligen som vanligt. Däremot hålls skivan,på sant rockoperamanér, ihop av texterna.Textersom behandlar alienation och apati. Förortensförlamande effekt och fosterlandets lögner.Här finns några riktigt bra låtar. Are We theWaiting med sina maffiga körer, singeln AmericanIdiot och den direkta Letterbomb. Men ocksånågra lite tråkiga. Förmodligen har den allvarligaambitionen att skildra samtiden smittat av sigpå låtarna. Konsekvent kanske, men i vissa fallkan jag önska att texterna klätts i en något gladareoch kvickare musikalisk punkkostym. Dessutomkänns skivan lite lång med sina 57 minuter.Men, på det stora hela är American Idiot enrätt schysst skiva, och i jämförelse med GoodCharlotte är Green Day förstås helt överlägsna.Gammal är äldst.Daniel AxelssonGOODWILL”Undrar vad dom hittar på härnäst”Speedchoice/Hot StuffMjuk och kramvänlig svensk stugpop är fortfarandeGoodwills nisch, och de känns rätt såensamma där. Efter förra årets EP Hör vad dusäger kommer nu första fullängdaren från kvintetten.Otvivelaktigt låter de glittrande små låtpärlornaäven denna gång otvungna och charmiga,men samma kapitulationseffekt inställer siginte som när jag först hörde magiska spår somHar du gjort vad du ska och Hör vad du säger.En del vemod blandat med lika del naivitet itextskrivandet tar dock bandet riktigt långt. Medöppna ögon lutar de sig tillbaka i singer/songwritersoffanoch producerar intressanta sakerpå inledande glad-att-slippa-trasslet-låten Nuslipper jag dig, instrumentalt spralliga Solvallacamping och Hugg av mina fingrar med sinframträdande refräng och sköna doa-kör. LångsammaTim, försvinn är också en favorit. Precissom Jag svor att aldrig bli som du med sitttrevliga blås. Men annars tenderar bandet vidflera tillfällen att bli ointressanta. Oinspirerade.Och det är jättesynd.Gary AnderssonTHE HACKER”Reves Mechaniques”Different/PlaygroundMmm. Electro. Under rådande electrotrend hardet släpps så mycket halvljumna, för att intesäga mediokra, plattor att hälften kunde varitnog.The Hacker, mest känd för sitt samarbetemed Miss Kittin, överraskar här med att släppaen helt briljant electroplatta. Han skäms inteför att visa upp sina Kraftwerk- och HumanLeague-influenser på tydligast möjliga sätt, ochdrar gärna fram gamla 303:an för lite acidrevival.Härliga The Brutalist, till exempel, låterwww.groove.se 25

DIVERSE ARTISTER”WarpVision:The Videos 1989–2004”Warp/BorderSkivbolaget Warp har släppt en del klassiskavideor genom åren. Liksom några mindre imponerande.Alla finns med på denna DVD. Nästani alla fall.Var är Aphex Twins Ventolin? De femdatoranimerade filmerna från Motion (1994)saknas också, hur förlegat 3D-plastiga de än ärnu. Men alla Chris Cunninghams Warpvideor ärgivetvis här; Windowlicker, Come to Daddy,Come on My Selector. Och hans första, AutechresSecond Bad Vilbel, fast bara i den tråkiga nyklipptaversionen förstås. Ingen lågbudget-alienhär inte. För de som redan har Cunninghamsvideor finns det ändå en hel del ögongodis.LFO:s LFO och Aphex Twins On må vara rättprimitiva i sin lågbudgethet, men de är kuländå. Det hjälper att det är bra låtar också.Senare videor som Anti-Pop Consortiums Perpendicular/Vectoroch LFO:s Freak är definitivtcoola.De intressantaste videorna är de som väldigtfå har sett, där Warp låtit mindre etableradevideoskapare ta sig an en låt. Pleix satir överstorföretagens vinstfokusering (Plaids Itsu),Laurent Briet finstämda reflektion över barndomen(Aphex Twins Nannou), Lynn Fox’ klaustrofobiskabidans (Chris Clarks Gob Coitus). Hopparman bara över de mer tveksamma verken (slutatugga, John Callaghan!) så blir detta en riktigttrevlig samling, som på ett intressant sätt visarskivbolagets utveckling.Henrik StrömbergINXS”I’m Only Looking - The Best of INXS”Mercury/UniversalDet finns givetvis orsaker till att Michael Hutchenceefter sin död inte blivit en ikon i klass medKurt Cobain och 2-Pac. Han såg visserligen utsom en fulländad rockstjärna – men han varsångare i ett ganska ruttet band. INXS var enonödig åttiotals/tidigt nittiotals-företeelse somidag känns ungefär lika relevanta som WilsonPhilips. INXS gick från att vara ett australiensisktDuran Duran – unga nyromantiker sombörjar använda Chic-gitarrer och göra fantasyinspireradevideor – till stadiumrockare somerövrade världen för att sluta som – det värstaav allt – stadiumrockare på dekis. Såväl musikensom videorna och Hutchence själv omfamnadegladligen alla rockklyschor utan någon somhelst distans. Inga minnesvärda låtar alls. Ochstilmässigt? De var som sagt från Australien.De överlevande medlemmarna i INXS kommernästa år söka sin nya sångare i en dokusåpaoch spela in gruppens comebackalbum med vinnaren.Där har du ditt musikaliska arv, Michael.Thomas NilsonJAMES LAST”Live in London 1978”Polydor/UniversalJa, herregud.Vad säger man? Alla som på någotsätt var med på 1970-talet lyckades nog skaffasig någon form av relation till James Last. Detkänns som att alla som hade en skivsamling, allahushåll, hade någon skiva med James Last, ett idagens belysning besynnerligt folkhemsfenomen.För tillsammans med Jan Lindblads visslandeinspelning av Shenandoah torde den generellafolkhemska musikpreferensen för tiden varatäckt. Hissmusikens gyllene tid. Och när man nuåter får höra, och se, James Last och hans bandså känns det också besynnerligt. För vad är detegentligen mer än ett Ingmar Nordströms saxpartysom muterat och vuxit sig bortom allmänsklig kontroll, bortom allt förstånd? Och,som vi alla inser och fruktar, så är en JamesLast-konsert från 1978 precis så modemässigtstilren det bara kunde vara då. En veritabel orgiei polisonger, skägg, vita kostymer och långt hårmed mycket balsam. En uppvisning i klädsmakman i årtionden försökt förtränga och förneka.Kolla bara in kören som kommer in och sjungerett latinskt medley, och häpna, både åt derasmunterhet som åt de nästan buttert apatiskablåsarna. Okej. Nu ska vi dock inte låta nedvärderande,det fanns något som faktiskt gick bortomhissmusik. Det finns en glädje, även om detkänns besynnerligt att James Last faktiskt fyllerRoyal Albert Hall. Och det finns en charm, tillexempel när dirigerande bandledare Last iblandvänder ryggen åt bandet och står mot publikenoch jazzar loss.Men framför allt så är det kitsch. Det ärkonst som på samma gång uppfyller alla kriterierför hyllning och sågning, för jubel och burop, förkvalitet och skräp. Och det är alltid, per definition,underhållande. Oavsett vilken musik man föredrareller vilken relation man har till James Last.Magnus SjöbergRAMONES”Raw”BMGDet här är ett skakande dokument. Filmat medskakig super-8, på tiden innan dv-kameror. Rawär dogma blandat med skrala liveupptagningar.En konsert från 1980 som verkligen sprutarenergi och en från 1988 där det är lite sisådärav den varan.Vad man slås av på de båda konserternaär hur i helvetes otighta de var. Kankanske skyllas på att de antingen var packade,påtända eller nervösa. Man kommer väldigtnära på det här sättet. Hör minsta fel eller tempoförändring.Bäst med Raw är just råheten. Att det ärett dokument som tar tittaren riktigt nära. Heltutan regi eller manus. Mycket filmat av Marky,därav närheten och det ocensurerade. Bara dessafyra pinheads framför kameran. Pratar om alltmöjligt och ingenting. Att se Joey, Dee Dee, Markyoch Johnny när tre av dem är döda idag gergåshud.I Raw ser man vilken betydelse och inflytandeRamones haft på andra band.Tror inte vi skullesett ett band som Nirvana utan dessa fyra.Tyckeratt Raw mycket väl kan ses av icke-trogna också.Det är ett bra dokument över ett enormt bra band.Ramones lever för evigt genom att Joey fått engata uppkallad efter sig i New York.Vila i frid.Per Lundberg GBX-ECUTIONERS”Built to Scratch”Koch/UniversalDetta är en gör-det-själv-DVD för potentiellaDJ:s som tar det tillbaka till en rejäl basicnivå,nybörjare ska kunna följa med när trion X-Ecutionerslär ut scratchtekniker. Och visst hängerman med i svängarna under denna knappatimme. Inledningsvis, lite väl bra nästan.Det hela är filmat med ett par kameror rättupp och ner framför en vit vägg där ”lärarna”på ett väldigt torrt och sakligt sätt föreläserkring konsten att använda sina turntables sominstrument. Inspirerande? Inte direkt. Men detkänns mycket sexigare när man står vid två1200:or och testar själv. Men med tanke på hurkul det är att scratcha känns Built to Scratchalldeles för trist och träig.Välkommen till ABF,liksom. Ända tills Roc Raida kör loss med sinuppvisning efter Rob Swifts introduktion för attsedan ge plats för Total Eclipse som tar detvidare till nästa nivå. Avslutande bandimprovisationernaär vad man har att sikta mot. Lyckatill…Gary Anderssontysk techno från tidigt nittiotal, som Plastikmani sina mer uppåt stunder. Reves Mechaniques rörsig elegant från new romantic till techno tillklassisk electro (Miss Kittin gästar påMasterplan) utan att varken låta splittrad ellerkliché.Du behöver den här plattan.Henrik StrömbergTHE HAUNTED”rEVOLVEr”Century MediaUt med det gamla, in med det gamla. Peter Dolvinghar tagit över micken från Marco Aro. Somalla fans säkert vet var Peter med på debutplattan.Med honom låter det också mer hardcoreän tidigare.2003 vann The Haunted välförtjänt enGrammis för bästa album. I år är konkurrensenhårdare, mest därför att rEVOLVEr inte är enlika bra platta som One Kill Wonder. Problemetär att refränger och många riff saknardistinkt melodi. Istället har The Haunted valtatt kompensera med ännu mer aggressivitet ochsmäll-på-käften-attityd.Det finns dock tydliga exempel som förenarbåde starka riff med hook och blodsmak. NoCompromise och All Against All kommer att gåhem, vilket bandet troligen också har på känn.Den förstnämnda är nämligen öppningsspår, denandra är förstasingel. Den bästa låten är ändåAbysmal, som minner om Anthrax moshigakrigsdans.Torbjörn HallgrenTHE KILLERS”Hot Fuss”UniversalDe dyker upp ett par gånger om året – den storanykomlingen, det nya fräscha bandet som slussasmot framgång via stor mediahype. I höst handlardet tydligen om The Killers, en Las Vegas-kvartettsom synat det brittiska musikarvet från 1980och framåt djupt i sömmarna. Och visst, derasmix av The Cure, Marion, Duran Duran i enkommersiell new wave-kittel kan mycket väl slå.Singlarna Mr Brightside och Somebody ToldMe har redan fått hemmafronten att gungarejält. Och de två spåren sticker inledningsvis ut.Direkta och klockrena i sin klassiska vers/vers/refräng-uppbyggnad. Den slingrigt smygandeSmile like You Mean it sätter sig efter ett tag,likaså On Top. Men hur spännande är det? Detunika i låtarna kan ifrågasättas, men det är ingetovanligt i dagens musikklimat. För trots resonemangoch eventuella jämförelser är Hot Fussriktigt bra. Men en kommande klassiker? Knappast.För det hade krävs betydligt jämnare (läs:högre) nivå på samtliga elva låtar. Plus att plattaninte lär stå mot tidens slitage speciellt bra.Men vem vet,The Strokes lyckades ju överlevatrots allt…Niklas SimonssonKNIFEHANDCHOP”How I Left You”Very Friendly/Dotshop.seBilly Pollard, kanadensaren som är Knifehandchop,vill betona att detta inte bara är en samlinglåtar hämtade från singlar och samlingar,utan ett genomtänkt album, ja till och med ettkonceptalbum. Må så vara, han blandar frisktur olika genrer, på gränsen till gabber, ragga,pop, rap och så vidare. Det blir en varierad resa,som kanske handlar om hur han lämnar sinflickvän.Titlar som Now with 50% More Ravelutar mer åt att konceptet är ravekulturen. Hurklart eller oklart det så kallade konceptet ärblir i slutändan mer och mer ointressant, då detvisar sig att musiken klarar sig väldigt bra påegen hand.Vare sig det går gabbersnabbt eller imer sansade, närmast meditativa, hastigheterså är det i alla fall ohyggligt dansant. Just attman inte vet var man har Knifehandchop görskivan extra spännande. Är nästa låt någontingmed industriellt bankande, eller nåt svängigtoch mer synt-poppigt? Billy Pollard håller ihopdet hela med sin ragga-doftande röst, och HowI Left You visar sig vara en överraskande helgjutenskiva väl värd ett inköp.Henrik StrömbergKULLRUSK”Kullrusk”Moserobie/BonnierAmigoKullrusk är egentligen det mest självklara ochnaturliga steget för Jonas Kullhammar. Bådehans egna skivor och de han släppt på Moserobiehar mestadels varit skivor för röj, stök och medkraftiga gliringar ner i hardbopen, att därförfortsätta ut i den dansanta jazzrocken inte är såmärkligt som han själv kanske tror. Bara renodlingav någonting som alltid funnits och luratutan att för den skull blommat ut fullständigt.Kullrusk är i alla fall Kullhammar och Per”Ruskträsk” Johanssons projekt att tokröjagenom förstärkare och effektpedaler tillsammansmed vad de utrycker det Slim Borgudd ochBosse Häggström nutida motsvarigheter SvenLindvall och Martin Jonsson (de förstnämndautgjorde rytmsektionen ibland annat sjuttiotaletsmesta jazzrockröj, Made in Sweden). Givetvishar de också ryckt tag i Pelle Gunnerfeldt ochockuperat hans Studio Gröndahl tillsammansmed teknikern Johan Gustavsson (även basist iRandy). Resultatet blir förstås precis som detteoretiskt ser ut – sväng och småröj med värmeoch lättsamma svettningar. Man spårar lättreferenser just till det svenska sensextio- ochsjuttiotalet mer än till exempel Bitches Breweller andra elektriska jazzrockvarianter. Detbubblar av wah-wah, phaser och rördist fast påett helt anspråkslöst sätt och för en gångs skullinte alls särskilt krystat.Det ska definitivt inte handla om något finlirmen ändå, det går inte att komma ifrån att bådeKullhammar och Ruskträsk är två av det härlandets absolut bästa saxofonister. I Kullruskblir det nästan till en nackdel.Trots intentionenatt göra en röjskiva saknas ändå den där totalaostyrselheten, slamret och möjligtvis en liten bitkaos. De kanske är för bra, okontrollerat duktiga,tighta och allt sådant. Det slafsas på gott menegentligen har de ändå en lång bit kvar till detdär hämningslösa primalskränet. Jag kommeratt tänka på när man såg Jack Brothers förförsta gången för sådär femton år sedan. Uppflugnapå de mest omöjliga ställen i staden, i enkorsning på fel sida av Brunnsparken, åtta grader,duggregn, totalspräck med halvvantar ochen tjoande Kylén bakom ett minimalistisk trumset.Den stökigheten, råheten, direktheten kommerinte Kullrusk i närheten av, inte för alla ElectroHarmonics-pedaler i världen.Fredrik ErikssonLYN LEON”Glass Lounge”SPV/BorderDe schweiziska musikerna Stephan Diethelm ochMatthias Eser samarbetar med den amerikanskasångerskan Carolyn Leonhart. Instrumenten ärbas, percussion, keyboards och glas, vilket kanskeinte är en helt vanlig uppsättning. På papperet,och med tanke på det halvtrista omslaget, verkardetta vara skittråkig musik. Redan någrasekunder in i inledande Never revideras uppfattningentotalt och kombinationen av Leonhartsjazziga stämma och den drömska tillbakalutademusiken ger nästan gåshud över kroppen.Tänk dig soundtracket till Twin Peaks i en jaz-26 Groove 7 • 2004

zigare tappning och du hamnar i närheten avGlass Lounge, ett av de intressantare albumenän så länge i år.Roger BengtssonMEGADETH”The System has Failed”Sanctuary/ShowtimeI januari 2002 upplöste sångaren Dave Mustainesitt band Megadeth. Han hade skadat sin vänstraarm och räknade helt kallt bort sig själv frånrampljuset. Nu är han plötsligt tillbaka, och detmed råge. De skumma verserna och refrängen iThe Scorpion är fantastiska – och det finns flerglädjeämnen. Of Mice and Men har en gripandetext om Mustaines ungdomsår, inklusive Ulrichtiden,uppbackat av skönt headbangar-dunkadunka.Nya singeln Die Dead Enough och Tearsin a Vial ska också ha extra klapp i ryggen.Det är slående att Mustaine till stora delarövergett den hårdare skolan för vanlig hårdrock.Back in the Day är en variant på ett klassisktriff som Iron Maiden, King Diamond och AC/DCanvänt sig av. Something I’m not låter EZO ochnämnda Tears in a Vial är samma sorts krispigariff som Ratt levde på.Vad hade Megadeth blivit om Dave Mustainealdrig spelat i Metallica? Lika mycket som detplågar Mustaine i dokumentären Some Kind ofMonster, lika mycket kanske det har hjälpt honomi inspiration och i musikbranschen? Frågan ärfängslande, men svaret lär aldrig komma fram.Torbjörn HallgrenMICHAELA MELIÁN”Baden-Baden”Monika Enterprise/importOch vad får man om man korsar krautrock medambient och en taktfast technobasgång? Baden-Baden är drömska ljudlandskap, mjuka övergångaroch ett ständigt groove som är väldigt svårtatt sitta still till. Michaela Melián skapar vackramusikaliska strukturer med cello, gitarr, elbasoch diverse andra instrument, och får hjälp avCarl Oesterhelt med syntar och programmering.Avslutande A Song for Europe, en RoxyMusic-cover, kunde vi däremot slippa. Så brasjunger inte Michaela, tyvärr. Övriga 50 minuterav albumet är dock av toppkvalitet.Henrik StrömbergMINIMALISTIC SWEDEN”Standard klickmusik”Mitek/BorderDet var allt några år sedan som clicks’n’cutskändes nyskapande. Genren som började såinnovativt gick snart på tomgång då allt lät precislikadant. Måhända är det just därför somkvartetten Minimalistic Sweden gett sin skivadet lite ironiska namnet Standard klickmusik.Bakom gruppen döljer sig några namn från denelektroniska musikscenen: Andreas Tilliander,det största ansiktet utåt, och Stefan Thor, merkänd som Folie, samt Anders Martinsson ochAnders Nordgren som till vardags gör tech-houseunder namnet Pfeffenbauer.Här har grabbarna satt ihop 52 minuter avknaster och klick som delvis blickar bakåt mensamtidigt tar nya vägar och stundtals låter somen slags uppdaterad Plastikman. Med andra ordär det monoton minimalism som gäller där småskiftningar får tämligen stora saker att röra påsig. Inte alls dumt även om musiken knappastär nyskapande. Men väl suggestiv och njutbar.Robert LagerströmMORTIIS”The Grudge”Earache/Sound PollutionMed nya albumet The Grudge klipper den norskeskogsalven definitivt banden med black metal.Hans musik idag är snarare syntig elektriskindustrirock än metal. Men det är ett påståendesom är lika sant som falskt, för hade det inte varitför Emperor eller Mortiis intresse för extremmusik hade The Grudge låtit annorlunda. Nuhar alla låtar smutsats ner med dist och ljudetav knastrande elektricitet.Plattans bästa låtar är The Grudge och WayToo Wicked. Inga radiohittar, men definitivtmaterial som ger cred till den DJ som vågar brytamot floorfiller-kravet. Mortiis är som någotMarilyn Manson drömt om, som fått liv och egetskivkontrakt. Dessutom sjunger han riktigt bra.Torbjörn HallgrenMS.THING”Miss Jamaica”Sequence/PlaygroundJamaicas nya dancehalltalang Ms.Thing är bara17 år, men har efter de stora framgångarnamed Beenie Man-samarbetet Dude, fått släppasitt första album. Upplägget känns igen. Fleraolika producenter och några gästartister. Någrariktiga hits, men också en del utfyllnad. Bästlyckas den unga deejay:n i de inledande spårensom producerats av bröderna Dave och TonyKelly. Orientaliska Jump & Rail, lekfulla Regularoch skojiga Get That Money är alla fantastiska.Upplyftande dancehall som ryker av ungdomligentusiasm och dansglädje. Fortsättningsvis fastnardock hon lite för ofta i någon slags dussindancehallsom passerar förbi ganska obemärkt.Så, Ms.Thing. Det blir godkänt. En lovandedebut.Daniel AxelssonNASUM”Shift”Burning Heart/BonnierAmigoNasum fortsätter att förmedla sin oro och ilskaöver det rådande samhället med sin formel ettmusik.Det går snabbt och det ska gå snabbtnär grindcore snurrar i skivspelaren. Och somvanligt trycks det in en imponerande mängdlåtar på en väldigt kort tid, i det här fallet 24spår på drygt 37 minuter. Nasum har med sinbrutala tolkning av det som i vanliga fall kallasmusik skapat sig en hög ställning även internationellt.Med fjärde släppet Shift är det tänktatt positionen ska stärkas och jag blir inte förvånadom de lyckas. För trots att det stundtalsär genomtjockt och påträngande som tenderaratt kväva mina öron så finns det glimtar av vitalitetoch en svängig melodi som sipprar fram.Andreas ErikssonNELLY”Sweat””Suit”UniversalPlåstret på kinden är borta. Gimmickar behövsinte längre när man är världsartist. St Louispopstolthet Nelly är tillbaka med två nya plattorsamtidigt, vilket verkar korkat – vore det intesmartare att släppa dem med lite mellanrumoch regera listorna under lååång period istället?Men skivbolagsbossarna har gett klartecken tilldetta dubbelsläpp och då måste det ju finnas ensund marknadsanalys bakom.Som vanligt svänger i alla fall låtarna. Derasgulliga barnviseramse- och hejaklackskvalitetergör dem lättnynnade och välkomnande som envarm björnkram.Vilket känns bra. Orkar intetjafsa om hur ”oäkta” Nelly är – drivet finns ibåde musiken och de vokala leveranserna (Nellyflyter som skum på Mississippi!), så vad är problemet?Ett stort antal av dessa låtar kommeratt spelas sönder på radio, men det har jag helleringa problem med. Dessutom småexperimenterasdet med reggaeinfluenser tillsammans medStephen Marley i River don’t Runnn och djuptbottensyntigt The Alchemist-gung i Playa påden lite vassare Sweat-plattan där Missy Elliottoch Mobb Deep även hjälper till. Att de bådaplattorna inte speglar helt olika sidor av Nellysom omslagen signalerar är bara en parantes isammanhanget. Nelly är det största som häntsen rostat bröd.Gästlistan inkluderar utöver självskrivnapolarna i St Lunatics även Christina Aguilera,Snoop, Neptunes, Big Boi, Fat Joe, Jaheim ochRonald Isley vilket väl visar på bredd och samtidigtgaranterar stor kommersiell framgångvärlden över. Som om det skulle behövas. NellyÄR ju pengar på banken. Och nu när han tagitsin bumpiga popmusik till sin spets med dessatvå plattor skulle det inte förvåna mig om hantestar lite mindre välkända, grepp nästa gång.Gary AnderssonNOËL”Wrong Places”Lok Musik/importNär skolkamraterna i Östberlin köpte DepecheMode-album spenderade Noël alla sina besparingarpå gamla Beatles-bootlegs. Och sällan harväl en musikalisk influens lämnat så tydligaavspeglingar på en skiva. Wrong Places, somlåg på ritbordet i sex år innan den mastrades,låter som Paul McCartney borde ha gjort viddet här laget – till och med Noëls röst är enkarbonkopia av förebildens.Produktionen är sparsmakad, med diskretainslag av stråkar och elektroniska ljud, och medundantag för de instrumentala spåren är skivanljudbildsmässigt homogen. Framför allt LoveSurrender och Wrong Places är förtjusande i sinanspråkslöshet. Om inte Beatles hade existeratså hade det här blivit stort. Nu är det bara väldigtfinstämt, mysigt – och värt att lyssna på.Mattias FalkTARA JANE O’NEIL”You Sound, Reflect”Quarterstick/BorderHon gör faktiskt sin egen grej. Den amerikanskamultiinstrumentalisten Tara Jane O’Neil har sinbakgrund i banden Rodan och Drinking Womanmen utgår som soloartist från folkmusik, rockoch americana och skapar drömsk, sparsmakadoch svävande musik som ändå lever sitt egetSTINA NORDENSTAM”The World is Saved”A Walk In The Park/BonnierAmigoTrevande och sökande.Så börjar Stina Nordenstams The Worldis Saved.Vid en första genomlyssning kännsmelodierna inte lika direkta som på föregångaren,men skivan utvecklas. Eller ens upplevelserav skivan förändras ju djupare manlyckas tränga in i dess kärna. Låtarna väckernya känslor och stämningar.I pressutskicket berättar Stina om uppkomstenav några låtar. Men att ge sig ut iden textanalytiska träskmarken i bemärkelsenatt hitta budskap på The World is Savedkänns som ett Sisyfosuppdrag. Det handlarsnarare om att pricka in stämningar.Texterna kan ibland härledas till känslorav uppgivenhet och skav av något, som skullekunna vara kärlek, men som är väldigt objektivtbeskrivet. Albumet genomsyras av komplexatexter som snirklar sig fram genom skiftandemusikaliska landskap. I The Morning Belongsto the Night rör sig stackatostråkarna lentoch invaggar lyssnaren i ett lugn som sedanavbryts med atonala och obehagliga flöjter.Effektfullt. The End of a Love Affair är tillnerviga liv. Lyssna bara på inledande Take theWaking som är en dunkel folklåt i ambientdräkt,den skirt vackra The Poisoned Mine ellerdet psykedeliska stycket Love Song Long.TaraJane O’Neil vågar gå sin egen väg och gör detmed både talang och kunnande precis som påalla sina tidigare soloplattor.Robert LagerströmTHE PLAN”Embrace Me Beauty”CapitolEgentligen är det bara Håkan Hellström som rordet i hamn med hedern i behåll. Även HenrikBerggren lyckas på senaste Cruel Town mendärefter är det klent i toppen på sjunga falskfronten.TheodorJensen tillhör definitivt inteden gruppen. Hans fruktlösa försök att höja detkänslomässiga i låtarna med sin bräckliga röstär bara jobbigt. Personligen har jag aldrig varitnågon anhängare till The Plan, men Mon Amourfrån den självbetitlade debuten har ändå sinahöjdpunkter.Theodor vill att lyssnaren ska få enslags värdighet bekräftad när de hör på riktigtbra musik och visst finns det stunder då det intelåter så illa.Men nog om detta. Musiken på Embrace MeBeauty är i viss mån lugnare än på debuten. Litemer eftertänksamt, men det spretar och riverfortfarande åt en massa håll. Det osar femtiotali samma stund som vi befinner oss i den svenskapopen från förra decenniet. Det är fortfarandeegensinnigt och annorlunda på ett delvis positivtsätt, men det saknas något. Något som driver nersina klor i lyssnarcentrat. Det är egentligen barai lugna Autumn som det gnistrar till på allvar.Här tar duon inte i så att de spricker utan koncentrerarsig bara på att göra vackra toner.Andreas ErikssonTHE POLYPHONIC SPREE”Together We’re Heavy”Good/PlaygroundOmslaget slår an en ton av storlagenhet. PolyphonicSpree vandrar på rad genom öknen, alla23.Tänk er vilken liveupplevelse! Trummor, bas,gitarr. Stråkar, blås och kör. Harpa. Otroligt vackert.Psykedelisk pop när den är som allra bäst.Det är svårt att värja sig mot de medryckandeviss del vad titeln säger, en osentimentalbetraktelse över ett avslutat förhållande.Singelsläppet Get On with Your Life kretsarkring svårigheten att ta sig någonvart.Textenoch musiken förmedlar en klaustrofobiskkänsla av världens dysterhet och svårighetenatt röra sig i någon riktning när världen ståroch tickar som den alltid gjort.Kampen med att fixa till sin tillvaro temporärtär det viktigaste. Långsiktigt välbefinnandeexisterar inte. Som i Parliament Square:”This is no final solution no this is just fortoday”. Och i I’m Staring Out the World:”Abullet dancing in my brain could end it anyday now”.De små gesternas och de stora känslornasföreträdare har gjort det igen.Johan Joelssonwww.groove.se 27

På sätt och vis är det skönt med höst. Braklubbar har öppnat igen. Massor av bra musiksläpps. Konserterna duggar tätt. Och så kan manmed all rätt spisa de där mörka, destruktivaplattorna som fått ge vika för solskenspop helasommaren. Synd bara att Hidden Trucks nyaalbum blev framflyttat. Det hade säkert varit ettbra soundtrack till hösten. Men hav förtröstan.Jag har hittat alternativ.Två killar från Göteborggår under namnet Belle Vue när de gör tillbakalutadmen samtidigt laddad svårmodspop därtrummorna får ta stor plats. De här killarna harförstått att pukorna inte bara sitter på ett trumsetför dekoration och av just den anledningenfår låtarna en dramatisk inramning. Om deskulle byta ut ordet girl till boy i andra spåretpå demon skulle man kunna missta Belle Vueför Hidden Cameras.Las Puertas gör som The Raveonettes.Sångaren och sångerskan sjunger parallellteller unisont vilket inte är så herrans vanligt.Soundet är bitvis så skramligt och distat att jagmåste skruva ned volymen när katten skrämdspringer iväg från favoritfåtöljen bredvid stereon.Som bäst är bandet när basen mullrar tungtoch man anar Sonic Youth i mossen.Tiospårsdemon,där låtarna i bästa fall kommer övertvå minuter, är visserligen mycket ojämn, mendär finns dock en strålande lo-fi-version avSpringsteens Born in the USA.Sexmannabandet Le Muhr från Stockholmborde döpa om sig till ”Nattens dockor” efterFreestyles låt som finns med på soundtrackettill kultfilmen G. Deras dansanta åttiotalsflirtfinner inga gränser.Till och med texterna påsvenska känns djupt rotade i det glittriga decennietsstorstadspuls. Det är svårt att vänja sigbara. Det kan tyvärr lätt bli pretto när mansjunger på svenska. Men att vara pretentiösbehöver inte vara negativt. Jag skulle inte bliförvånad om deras Allt kunde vara disco plötsligtligger på Trackslistan.I Göteborg huserar tiomannabandet DaponyBros vars karriär kommer vara påverkad avHåkan Hellström, vare sig de vill eller inte.Antingen kommer folk älska dem för att derasmusik påminner om tidigare nämnde (med calland-response,trumpeter och svensk, f’låt, göteborgsksång) eller så kommer de bli avskrivnasom ett band som försöker rida på Hellströmvågen.Dapony Bros, bildat 1997, är dock merMadness korsat med svensk pop från åttiotalet.Det är svängigt och stompigt men låtarna är intehelt övertygande. Men det krävs kanske baralite övning. Eller en ny låtskrivare.The Horror The Horror (minns Brandosreplik i Apocalypse Now!) har inte skickat insin musik till oss, den har jag införskaffat självpå en spelning. Det börjar med ett uppenbart ochmedvetet Marquee Moon-rip off, men honey, detär snyggt! Detta Stockholmsband lirar intelligent,vacker pop i samma skola som Echo & TheBunnymen eller Robyn Hitchcock. Just ja, förlåtkillar, ni hatar ju referenser. Men vi lever ju faktiskti en postmodern tid där det inte finns ettäkta djupmönster. Jag måste erkänna att jagnästan börjar gråta av lycka över hur bra detär. Och så är det bara fyra låtar. Jag vill ha MER!De här killarna kommer bli nästa stora grej.Annica HenrikssonFör kontakt:Belle Vue: andreas_svensson_4@hotmail.comLas Puertas: laspuertasforpresident@hotmail.comLe Muhr: le_muhr@hotmail.comDapony Bros: daponybros@hotmail.comThe Horror The Horror:mattias.axelsson@wwd.semelodierna. Det pompösa och stora när en körsjunger för full hals medan trummor, bas ochgitarr pumpar. Man tappar andan. Konceptbandkanske någon säger.Visst är det det. Pink Floydoch Beatles i en underbar blandning. Sektensledare Tim Delaughter har ett förflutet i TrippingDaisy. Med säker hand lotsar han sina barn genomöknen i Texas fram till det förlovade landet somheter Hope.Det här är helt klart årets största glädjespridare.Ett måste när vi går mot mörkare årstider.Förblindas av ljuset och kärleken i PolyphonicSprees underbara symfonipop.Per Lundberg GBSHAWNNA”Worth tha Weight”Def Jam/UniversalChicagos egen bad-ass-ghetto-queen Shawnnakör en lättklädd seriehjältestil med kulspruterapöver moderna storstadsbeats signerade Timbaland,Just Blaze, Kanye West och några mindrekända producenter. Och gästlistan vid mickeninkluderar Ludacris, N.O.R.E.,Twista, JermaineDupri och Missy Elliott. Allt detta innebär attShawnna på Worth tha Weight lever över sinatillgångar – så bra är hon nämligen inte.Visstär hon tuff och småsexig men den namnkunnigauppbackningen blåser upp hennes status tillorimliga höjder. Men det känns befriande att honsällar sig till en skara tjejer (Lil’ Kim, FoxxyBrown, MC Lyte, Queen La) som tar för sig ibranschen utan att be om ursäkt. Jag köper atthon är lika tuff som gangsterkillarna.Och många spår är grymma. R.P.M. rasarfram i terrängen medan soulvingar får So RealSo Right att lyfta rejält (en låt som får mig attsnegla mot 2Pac).Tillsammans med KardinalOffishall tar hon det i Block Reincarnated nertill dancehall-klubben och Beenie Man/Ms ThinghittenDude finns dessutom med i en remixadversion. Let’s Go är också en modern elektroniskhiphop/r’n’b-dänga gjord för sena nätter på dansgolvet.Ju mer jag lyssnar på Shawnna desto merövertygad blir jag – hon är superstjärnematerial.Så enkelt är det bara.Gary AnderssonNANCY SINATRA”Nancy Sinatra”Sanctuary/BMGJag må vara ett stort fan av Nancy Sinatrassextiotalsgrejer, exempelvis These Boots are Madefor Walking och You Only Live Twice, för attinte tala om de två plattorna hon gjorde med enannan levande legend: Lee Hazlewood. Men attOl’ Blue Eyes dotter nästan fyrtio år senareskulle göra en platta jag skulle gilla trodde jaginte riktigt var möjligt.Nancy har hunnit bli 64 år och med krogshowernai Las Vegas som nästan enda kontaktmed musiklivet skulle hon lättast kunna spela inmossiga evergreens och endast tilltala en publikur sin egen generation. Men vad gör hon, the ol’gal? Hon väljer att arbeta med Morrissey, JarvisCocker,Thurston Moore och Calexico. Artistersom är hennes fans. Resultatet är förbluffande.Låtarna Cocker skrivit till henne låter en smulaPulp men till största delen sextiotals-Nancy. Detär fantastiskt bra. Första singeln, MorrisseysLet Me Kiss You (med Mozzan på kör) är ståpälsframkallande.Nancys röst är lite tröttareav naturliga skäl, men hon har fortfarande ”det”.Annica HenrikssonSOCIAL DISTORTION”Sex, Love and Rock’n’Roll”Kung Fu/Sound PollutionVärldens snyggaste rockrebell, Mr Mike Ness,har hela överkroppen proppfylld av tatueringar.Gaddningar som på olika sätt kan kopplas tillhans egen levnadsbana. På höger överarm SocialDistortions egna partajande skelett och övermagen orden ”sick boy”. Dessa vittnar om ettliv i sus och dus, kantat av droger, våld ochgalenskap. Men det finns också en annan sida.På bröstet har ett stort porträtt av Jesus präntatsin. Det handlar förstås om förlåtelse – tro,hopp och kärlek och allt det där.På nya, efterlängtade Social Distortion-skivansjunger Mike Ness en del om sin destruktiva sida(”We’re devils and angels/Which one will I betoday?), men i högre grad handlar det om attresa sig, vilja förändras och våga älska (”I’mgonna trade in my old ways for a new shot atlife”). Och precis som tatueringarna är musikenhudnära och äkta. Omöjlig att tvätta bort. SocialDistortions punkrock är varken hetsig eller skrikig.Bara skön och gungig. Fylld av själ och attityd.Då: Social Distortion bildades i Orange County1979, och blev genom debut-LP:n Mommy’sLittle Monster en framstående del av USA:spunkscen. Under åttiotalets gång införlivadebandet en hel del influenser från country ochgammal rock’n’roll i sin punkrock. Det var dockinte förrän 1996 som gruppen släppte sitt verkligamästerverk White Light, White Heat, WhiteTrash. En skiva som lätt tar sig in på min listaöver nittiotalets tio bästa album. Sedan släpptefrontfiguren Ness ett par schyssta soloskivorinnehållandes en hel del oldies covers.Nu: Kommer Sex, Love and Rock’n’Roll uppi föregångarens höjder? Jag vet inte. Just nu ärjag mest glad att över att Social Distortion, åttaår efter White Light…,äntligen har kommit ut meden ny skiva. Och att den låter bra. Mycket bra.Daniel AxelssonTHE SOUNDTRACK OF OUR LIVES”Origin (I)”WarnerFörsta gången som Origin (I) sipprar ut frånhögtalarna rinner den av utan att lämna någotpermanent spår efter sig. Men som alltid slårThe Soundtrack of Our Lives tillbaka med fullkraft och då är det omöjligt att värja sig. Derasmusik är så kompakt och mångfacetterad attdet inte räcker med ett halvt öra. Hela kroppenmåste vara med och redan vid andra genomlyssningenhar de åter fångat in mig i sitt nät.The Soundtrack of Our Lives är tillbakamed ännu en mångbottnad skiva. Och somvanligt bjuder göteborgsgruppen på en magnifikresa genom rockhistorien. TranscendentalSuicide har hämtat fler beståndsdelar ur dengamla Soundtrack-boken. Svängig orgel ochdrivande gitarrer som lyfts fram av FredrikSandstens briljanta trummor. En psykedeliskomgång som klockar in på drygt sex minuter.Bigtime, skivan första singel, har ett raktoch högt tempo med en refräng som klistrarsig fast på minneskontot. Mother One TrackMind är skivans första rena rocklåt med skitigagitarriff och ett rakt punktempo.TheSoundtrack of Our Lives är tillbaka i garaget.På Midnight Children (Enfants de la Nuit)sänker grabbarna tempot rejält och bjuder insångerskan Jane Birkin till en duett, ett perfektsamspel mellan Ebbots mörka, mystiskaröst och Janes ljusa och sköna stämma.Royal Explosion II rusar fram som skivansandra okonstlade rocklåt. Inte heller på dettaspår lämnar grabbarna sitt älskade sjuttiotal.Stundtals svänger det mer än vad som bordeJOSS STONE”Mind, Body & Soul”Capitol17-åringen från Dover med den underbara röstensom är helt osannolik – för hon sjunger verkligenhelt suveränt – är tillbaka! Debutskivan SoulSessions som kom i våras var till bredden fylldav gamla soul-klassiker. Mind, Body & Soul äristället mer funk-, pop- och reggae-orienterad.Flera av texterna har Joss själv skrivit och honkallar detta sin riktiga debut.En vän frågade: Är det Britney Spears-aktigt?Visst finns det lite sånt på skivan, singeln YouHad Me och Snakes and Ladders för att nämnanågra. Och det är synd, för det bör vara soul-Jossoch inga snedsteg i det kommersiella discodansträsketeller utflykter i reggaeland. Just där uppstårproblematiken. Skivan är absolut inte dålig,det finns justa spår, men det är på tok för spretigt.Joss Stone är redan en stjärna och skivan lärförmodligen gå upp på all världens listor. Men, omhon tar bort piercingen i näsan och fokuserarmer på soul nästa gång, då tror jag att Britneyoch de andra brudarna får passa sig riktigt noga.Sandra FogelSTRIP MUSIC”Strip Music”PlaygroundTesta dina svenska nittiotalskunskaper: lång,mager, svartklädd sångare med ovanligt efternamn.Rätt svar: Henric de la Cour. Henric varsångaren i Yvonne vars utseende i likhet medHenrik Berggrens influerade hundratals deppigatonåringar i mitten av nittiotalet.Yvonnes syntpopvar sexig och mörk utan att bli otillgängligvilket gjorde dem till svenska festivalfavoriter.Idag är Henric de la Cour tillbaka på rutaett med ett nytt band. Själv är han fortfarandelika mager och svartklädd men musiken är hår-vara tillåtet och Ebbots utdragna skrik i slutetosar av ren frustration och ångest. Wheels ofBoredom släpar fram som en ordentlig bakfylla.Som vanligt sitter melodierna på första parkett,en vaggande medicin mot illamående. OmWheels of Boredom släpar sig fram som enbakfylla är följande Borderline som ettbehagligt uppvaknade efter en skön sömn.Fortfarande med ett nerskruvat tempo somaccelererar till ett avslutande crescendo.Song for the Others är den andra av skivansblott två ballader. En pianobaserad visasom drar ner humöret på ett bitterljuvt sätt.Ebbot visar att rösten fortfarande klarar avlugna ögonblick. Avslutande The Age of NoReply är ett utmärkt sätt att sluta en utmärktskiva på.Ytterligare ett briljant musikstyckesom får både öron och själ att arbeta. Återigenen låt som växer mot oanade höjder.Origin (I) är del ett. Ungefär 45 sångerskrevs och spelades in.Tolv låtar fick platsden här gången, om ett år sker nästa urgallringdå Origin (II) hamnar i skivbutikerna.Jag är redan såld.Andreas Eriksson28 Groove 7 • 2004

www.groove.se 29

dare och mer monotont malande. Jämför man medYvonne blir resultatet orättvist. Strip Musicsmaterial är inte hälften så hit-aktigt och saknarde drivande syntslingorna.Väljer man istället attbetrakta Strip Music som ett nytt band utanjämförelser framstår de som lovande.Moa ErikssonBETTYE SWANN”Bettye Swann”Honest Jon’s/CapitolEfter vårens hyllade Candi Staton-samling följerHonest Jon’s, Damon Albarns lilla skivetikett, uppmed ytterligare svåråtkomlig soulhistoria. Denhär gången får vi Bettye Swanns inspelningar förCapitol i slutet på sextiotalet. Med en vit louisianabosom producent och åtskilliga countrypärlori låtlistan hamnar resultatet lika nära countrynsom sydstatssoulen. Och det är ju aldrig fel. Duhar säkert hört många av låtarna i andra versionerförut – men det spelar ingen roll – med sinsensuella röst har Swann gjort dem till sina.Thomas NilsonANNA TERNHEIM”Somebody Outside”Stockholm/UniversalNär Anna Ternheims debut-EP kom i våras drogsdet bland annat paralleller mellan henne ochJosé Gonzalez. På något sätt tyckte jag då, ochtycker jag än mer nu, att den jämförelsen ärdjupt orättvis. För båda parter. För Annas musikär helt enkelt annorlunda. Somebody Outside ären ypperlig markering av detta. Den är inte så därvarmt stearinljusmjuk i sin musikaliska framtoning.Den är inte lika subtilt dynamisk som myckensinger/songwritermusik. Den är rakt på, obönhörligtrotad i den här kalla utomhuskänslanmycket svenskt vemod bygger på. Man kan anaisen i viken. Man kan känna naren i kinden. Manvet att man kan gå vilse bara naturen i musikenblir lite för dunkel och mörkret slukar en.Här finns ett musikaliskt släktskap medartister som Jane Siberry,Victoria Williams ochStina Nordenstam, men aldrig heller i närhetenav någon av dem. Det är mer som en generellanda – en samtidig ådra av urbana melodier ochurbergets vemod. En organisk bit metall att hållahårt i och hoppas att den blir kvar i sin trösterikablomning.Magnus SjöbergTHE MORE I SEE”The Wolves are Hungry”Steamhammer/PlaygroundI början av 2002 bildades The More I See iPeterborough, England. Året därpå kom debutmininDon’t Look Now I’m Living och nu ämnarde erövra världen med fullängdsdebuten. Det ärmånga referenser som dyker upp i huvudet somAnthrax,The Mars Volta, In Flames, Unearthoch Tool. Underbart gitarrspel, bra driv i trummorna,stark sång och god variation. Jag är övertygadom att de kan nå toppskiktet om de baralyckas knåpa ihop lite mer minnesvärda låtar.Roger BengtssonTHUNDER EXPRESS”We Play for Pleasure”Razzia/BonnierAmigoDetta var en överraskning. Hellacopters blondagitarrvirtous Robert ”Strängen” Dahlqvist kaninte bara bemästra guran, karln kan sjunga också,vilket han mer än bevisar med soloprojektetThunder Express (ska vi förmoda att de är döptaefter en MC5-låt?).Tillsammans med Jens Lagergren(bas) och Jesper Karlsson (trummor) harde gjort en platta full av soul som lutar mer åtThe Solution än mot Hellacopters. Exempelvisballaden I Won’t Pretend når klimax med hjälpav blåset som har tydliga Otis Redding-referenser.Medverkar på plattan gör även MartinHederos och Mattias Bärjed från Soundtrackof Our Lives, den tidigare axlar imponeranderollen som Roy Bittan. Riktigt svängigt blir det.Så pass att man vill ta fram dansskorna. WePlay for Pleasure är en imponerande solodebutsignerad Strängen. Det är roligt att dessa supershitty-to-the-max-grabbarverkar poppa alltfler soulplattor hemma och det blir spännandeatt höra hur Hellacopters låter på väg in i andradecenniet som band. Om Nicke får halsfluss kanju alltid Robert ta över micken.Annica HenrikssonANDREAS TILLIANDER”World Industries”Pluxemburg/PlaygroundWorld Industries har på några diskussionsforumpå nätet redan blivit en vattendelare likt DepecheModes Personal Jesus: då handlade tvisten omhuruvida ett syntband får använda gitarrer ellerej. Nu diskuteras det om Tillianders eventuellasellout och mainstreamifiering. Låt mig konstateraen sak innan vi går vidare:Tilliander har intesålt sin själ till djävulen, inte heller till mammon.Han har producerat ett album som är vågat,spännande, eget och som kommer att konkurreramed Sophie Rimhedens Miss om året bästa.Vad är det då som gör World Industries tillen sån glädjesprudlande upplevelse? Framförallt är den omedelbart dansant, poppig ochmelodiös. En skiva som inte bara sneglar motdansgolvet (som hans tidigare släpp) utan likasjälvsäkert banar sig in i mitten av dansgolvetlikt en kaxig Tony Manero i Saturday NightFever. Och där står den i vit kostym och skakarhöft och rumpa, eller som Tilliander självuttrycker det: Let Booty Loose.Redan på förra skivan, Elit, tog Tillanderklivet ut ur den glitch-scen han definierat medkanondebuten Ljud. På Elit visade Tilliander atthan var intresserad av mer, av öppnare vyer ochandra ljudbilder. Jay-Jay Johanson sjöng ochTOM WAITS”Real Gone”Anti/BonnierAmigoDet finns ett klassiskt Anton Corbijn-foto avTom Waits sittandes i en bil med öppna dörraroch öppen baklucka. Enligt Corbijn var Waitspå väg med höns till någon bekant och vardärför tvungen att ha bakluckan öppen så attinte hönsen skulle dö av syrebrist. Bara det attCorbijn bokat fotosessionen med Waits veckori förväg och var sådär lagom glad över attbehöva jaga höns mellan fotona. Kanske därförWaits ser full i fan ut? Fast vid närmareeftertanke är det ju så han ser ut nästan jämt– och låter.Real Gone inleds av den frustande Top ofthe Hill, där Waits agerar human beatbox ibästa Rahzel-stil och där sonen Casey X Waitsstår för scratching. Det är det närmsta Waitskommer att komma hiphop. Och låt mig sägaså här: det är inte mycket blingbling i Waitsvärld. Snarare opolerat, uppfuckat och sådärsplittrat som Corbijn har sagt sig tycka ovannämnda fotosession var. Och det är så helaReal Gone är – en splittrande upplevelse.Hoist that Rag är en vacker karibisk melodii skitig ljudbild, som om Buena Vista SocialClub gått på crack istället för cigarrer; Sins ofMy Father är klassiskt Waits-vemod á laYesterday is Here från Frank’s Wild Years;Shake it och Metropolitan Glide är vansinnesbluesmed en ljudbild som känns igen frånBone Machine och dess plåtiga sound; Circushiphoprytmerna kändes som en ny öppning. Menden var lite ofokuserad och disparat. WorldIndustries är inte ett, utan många steg framåt.Tillianders utveckling som producent och låtskrivareär uppenbar. Ändå känns hans ljudbildverkligen igen. Det knastrar och sprakar Tilliandersktunder ytan, bakom melodierna. Man kanuttyda en viss påverkan från Kölnbolaget Kompaktstechnopop, framför allt i låtar som Marychain,men han gör något eget med den.David Fransson från Division of Laura Lee,Magdalena Krantz och Sofia Högberg sjungeroklanderligt på sina spår, men det är ändå närTilliander själv lyfter mikrofonen som det blirallra, allra bäst. I Love Me Like I Do kan manhöra hans vocoderstämma oroligt undra omkärleken till hans älskade är besvarad. Det är liteknappt fem minuters tårdrypande och hypersensitivtechhouse och samtidigt den bästa låtenpå en tokigt bra skiva.Mats AlmegårdZAC”Alone”EPM/BorderDenna svenska grupp har spelat ihop sen 2000och förutom singeln Beautiful Mind som släpptestidigare i år är Alone deras premiär på skivfronten.De säger själva att de bland annat influerasav tidig hårdrock och singer/songwritertraditionen.För min egen del har jag svårt att höra någradirekta hårdrocksinfluenser utan tankarna gårsnarare till Kent, Bad Cash Quartet och Namur.Stabil pop/rock med en melankolisk touch ochen osviklig känsla för melodier, alltså. Hade Zacsjungit på svenska skulle chanserna till framgångöka, nu riskerar de att drunkna i den massivaström av musik som produceras. I övrigt tyckerjag de sköter de melankoliska bitarna bättreöverlag än när de rör sig i lite gladare domäner,där blir det ofta lite för sliskigt och tillrättalagt.Roger Bengtssonär en fortsättning på ljudexperimentet What’sHe Building från Mule Variations och så vidare.Det är Waits storhet och styrka att han ärsplittrad och otålig och att han ändå binderihop allt och gör det till sitt eget. Att han ären av Corbijns favoritmodeller än idag är välonödig info, men samtidigt är det talande, förmitt i det fragmentariska, påfrestande och egensinnigafinns det vänliga, öppna och inbjudandesom gör att man gillar honom om och om igen.Samtidigt är det där ”om och om igen” ensanning med modifikation. För hur mycket jagän gillar Real Gone så känner jag samtidigtatt jag hört det mesta redan.Waits spinnervidare på samma teman och musikaliska spårsom tidigare. Och när han utvecklar det är detkanon, när det står stilla är det säkert och bra– men inte så nytt.Ta avslutande Day AfterTomorrow, en vacker och stark låt – men vilkenannan skiva är det nu man hört exakt sammalåt på? Eller så struntar man i det där och tarfemton starka låtar till sig som inte allihopsträvar framåt.Mats Almegård30 Groove 7 • 2004

CD 7 • 2004Denna omgångs vackert himmelsblå skivomslag innehåller ennågot mjukare skiva än förra gången. Här finns inte heller någonmullrande mörkermetall och ingen punkig sibirisk strupsång menväldigt mycket annat. Förstås spretar den ändå som vanligt såmycket som möjligt, men det handlar egentligen bara om de medverkandespåklistrade genreepitet. Samtidsprogg och konstpostpunk– visst är det skamligt fånigt? Betrakta den istället som enhomogen blandning av ny, och förhoppningsvis, fantastisk musik.1 Surburban Kids with Biblical NamesRent a WreckJohan och Peter kan konsten att göra världensbästa popmusik som självklart finner sin platsmellan Stephen Merritt och Kortedala. Den görsi hallen eller förrådet i Haninge och solen lyserständigt. Med Rent a Wreck gör de slag i sakenoch ”förvandlar dansgolven till ett brinnandeinferno av ba-pa-pa” och vi fröjdas utan tankepå morgondagens ångest.www.labrador.se2 Peter, Bjorn & JohnTeen LoveDet är så självklart att Sveriges bästa smartpopbandgör en Concretes-cover. Självklart för attde säkert förstår att de är de enda som någonsinkan toppa originalet. Ännu större anledning attsukta efter uppföljaren till den självbetitladedebuten, den som gjorde att landets samladejournalister gapade av samstämmig lycka. Skit iCostello och hylla Peter, Bjorn and John.www.peterbjornandjohn.com3 InterpolSlow HandsMan må tycka vad man vill om Interpol och derasmärkliga fusion av Chameleons och Michel Stipesång.Det går inte att undgå att fascineras avdessa amerikaners stilsäkerhet i kombination avlättviktsdepp, ledsna blickar och riktigt snyggasvarta kostymer. Förföras bör man också av allaJoy Division-glimtar som väntar på att göra digsällskap i höst, vinter och en bra bit till i livet.www.interpolny.com4 Caj Karlsson & Världens Bästa BandBara döda fiskar flyter med strömmenTvåbarnsfarsan och kattägaren Caj Karlssonfrån Blekinge lyckades få en flygande start påsin skivförsäljning. Plötsligt syntes den trettioårigevissångaren med sitt kompband lite överalltoch det var förstås lite oväntat. Men, samtidsprogghar alltid en särskild plats i det svenskamusiklivet, speciellt om den görs med sådanpondus som av Caj och hans mannar.www.cajkarlsson.se5 Quit Your DayjobCoconutFörsta gången Groove skrev om CD-R-skivor varQuit Your Dayjob med. Sedan dess har de envetetblivit mer och mer minimalistiska, Clash-vibbarnahar nästintill försvunnit och elbasen är ständigtsviken av en tokblöt analogsynt. Surfgitarrer somglimmar och farligt naiva leksakstexter, det ärsvårt att ta dem riktigt på allvar men också svårtatt inte ryckas ut i en kort slagdans i väggar,barer och ogästvänliga golv.www.quityourdayjob.org6 Illstar AllstarsDay & NightPrecis när man tror sig förstått att Day & Nighthandlar om brötig hiphop hoprörd med stilsäkerelectro, byter den skepnad till avslappnad oldschool på spanska. På något sätt summerar detvad Illstar Allstars handlar om: att bekymmerslöst,kompromisslöst blanda hiphop, latin ochlättjazz på det språk som känns bra.www.payperbag.com7 The ProjectsIf There are More of UsPostpunken är den nya electroclashen. Precisnär man insett detta omkullvräks tillvaron avThe Projects. Storslaget leder de in oss i sin varmafamn av elektronik och stelfunk och låter ossförstå vart Stereolab kunde tagit vägen. Morgane,som spelade keyboard med Stereolab, gjordeklokt i att hänga med svenska Lisa och spelahjärtlig postpunk rakt upp i himlen istället.www.theprojects.info8 Ayesha + SonaSquaffiePå sprillans färska Squaffie fortsätter Ayeshablanda hiphop, ragga och dancehall i en endaröra. Vi känner igen det från sommarens JadeFever fast än mer skruvat. Samtidigt som denmusikaliska missionen blir allt mer fulländadsparar hon inte på krafterna i verkligheten heller.Fortfarande med målet att förändra världenoch med ett lysande tillfälle att styra om tillvaroni SVT:s Studio Pop.www.ayesha.se9 Bloc PartyLittle ThoughtsSommarens kanske bästa singel Banquette följersödra Londons bästa konstpostpunkare upp mednästan än mer storslagna Little Thoughts. Innanvi hinner svälja bitterheter som ny-goth och neonew wave och andra krystningar står vi framförårets kanske hetaste hypningar och flämtarundantagslöst hjärtfullt. Bloc Party visar vägartill förbjudna områden så himmelskt bra att mandarrande längtar till hägrande fullängdaren.www.blocparty.com10 Las PuertasDedicationLas Puertas kör på för fullt med en gång. Dedicationär behagligt söndagsmangel med dubbelsångsom ramlar in under två minuter. Smådissonantoch lagom småstadscoolt. Dessutom, somAnnica Henriksson påpekar i sin recension, röjerde igenom en strålande distbasversion av bossensgamla brottarprotestvisa Born in the USA.www.combatdisc.com11 KullruskTwo’dI en allmän vilja att fullkomligt ge sig hän till detprimala svänget och röjet samlade Jonas Kullhammaroch Per ”Ruskträsk” Johansson ihop sigtill Kullrusk. Med kärlek för det tidiga svenskasjuttiotalet, såsom International Harvester ochHanson och Karlsson, knyter de an till en godtradition att spela vräkjazz utan finlir, nersörjatmed elektricitet, wah-wah och distorsion.www.kullrusk.com12 Captain FantasticLove GenerationPrecis som låttiteln antyder snubblar ÖrebrobandetCaptain Fantastic till i sextiotalets meströjiga hörn. Det doftar Stones, oskyldiga flirtarmed kemikalier och på något sätt även lite nutidagaragerock. Gruppen har också skaffat sig ettrykte att vara ett fantastisk liveband, vilket manlätt anar efter att ha hört denna stänkare.www.orangegrammofon.com13 Joss StoneKilling TimeSäga vad man vill om den sömniga staden Dover,men att den skulle fostra den bästa soulröstensedan Arethas glansdagar kunde väl ingen gissa.Det är så sinnessjukt att man bara väntar sig enMilli Vanilli-skandal vilken sekund som helst. Nuär det dags för den egentliga debuten, Mind, Bodyand Soul och visst, till och med utan en soulklassikeri ryggen regerar hon fullständigt.www.jossstone.co.uk.14 Sister LightyearNaked On the SouthsideStockholmsbandet Sister Lightyear gästade vårskiva i våras och återkommer med full kraft medännu en smäckrökare upp i det blå. Gruppen,som består av webdesigners och formgivare,startades för ett år sedan med ambitionen attgöra allt själva, precis som de själva vill utan attför den skull bli pretentiösa eller alltför självkritiska.Något som är värd all heder och respekt idagens löjligt mögliga musikklimat.www.sisterlightyaer.com15 Black BeltAll to YouBlack Belt har under året som gått skaffat sig ettrykte att vara ett grymt liveband. Som brukligtmed såna förutsättningar har de spelat in i StudioGröndahl med Johan Gustavsson (vilket de förövrigt delar med Kullrusk på denna skiva). Förståsär trions generösa blandning av sjuttiotalsheavyrock,Motown-soul och NY-punk galet svettig,ohämmad och självklart barfota.www.novoton.se16 HanifDifferent TownHanif kommer från Hammarkullen i Göteborgmen är väldigt långt ifrån betongmusik. Iställetspelar de altcountry som solvarm smeker sigfram i ett kraftigt uppkört amerikanskt hjulspår.Debutskivan Blame it on el Niño sprakar Nebraska,trailerparks och ödsliga vägar, anmärkningsvärtstilrent producerat av bandet och Paul Bothén.Modigt knör de sig självklart in i det allt trängreledet av superbegåvade svenskar med flanellskjortoroch skogshuggargitarrer.www.hanif.nu17 El MusicoNo More SleepEl Musico har oförtjänt många gånger fått drasmed Tom Waits-referenser. Inte så att de kanskeogillar honom men El Musico är så mycket merän småskev nattsuddsmusik.No More Sleep blandarökengitarrer och folkmusik á la Tindersticks påett förtjusande sätt, med en refräng lika tårdrypanderomantisk som vilset sorglig. Höstmusikmed mycket vemod, längtan och bitterljuva, medvetethåglösa, sammetsgardiner.www.elmusico.nu18 The Honey DripsSave MeSave Me är nog Honey Drips bästa låt någonsin.Ur den spirar hjärtan stora som natten och vigråter och förstår att ingen popmusik kan varamer fullkomlig. Mikael Carlsons låtar har melodierlika storslaget enkla som fantastiska. På två CD-Rerhar han släpat runt oss i sina korta mardrömstexterinramade i den bästa fusionen av svetsgitarreroch pojkrumssötma.www.thehoneydrips.tk19 ComancheYou Don’t IMalmös svar på The Embassy är kanske inte likamagiskt nonchalant brattiga men minst lika förtjusande.De är en duo där en är ”straight outtaklubbscenes dansgolv”, den andre med rötter iden sedan länge utdöda svenska hardcorescenen.Jag blir bara toklycklig att några vågar fortsättai den ljusblå låtsaslyxiga värld som Sverigesabsolut bästa band öppnat dörrarna till.www.rekordbolaget.tkwww.groove.se 31

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 1DVDHEXSTATIC”Masterview”Ninja Tune/PlaygroundFörra albumet med Hexstatic kom med enCD-ROM med videor, denna gången har manuppgraderat till DVD. Det betyder blandannat att det finns plats för både 2D- och3D-versioner av videorna, så man fåranvändning för de små 3D-glasögon sommedföljer. Uppenbarligen kan killarna i bandetsin teknik.Tyvärr är det sämre ställt medden konstnärliga kvalitén, videorna byggeroftast på en enda visuell idé som körs i bottenunder låtens gång. Hexstatic börjadesom visuella artister som fixade projektionernabakom Cold Cuts liveframträdanden.Och bakom en liveakt funkar deras klipp,men på egen hand blir de väldigt enahanda.Det är symptomatiskt att den bästa videon,Chase Me, inte är gjord av Hexstatic själva,utan av en fristående animatör.Musikaliskt påminner Hexstatic väldigtmycket om sina mentorer Cold Cut. Det ärmycket klipp-och-klistra.Tyvärr gör de detinte vidare bra eller spännande. Masterviewär mestadels utsmetad lounge-collagemusikmed electrotendenser. Första spåret ExtraLife är byggt av dataspelsljud och påminnerolustigt mycket om Golden Showers VideoComputer System, med skillnaden att denlåten var både bra och rolig, något somHexstatic misslyckas totalt med.Henrik StrömbergTHE KNIFE”Deep Cuts”Rabid/BorderMed anledning av The Knifes Europalanseringsläpps nu Deep Cuts på nytt, med treextraspår (från Hanna med H Soundtrack)och en DVD med alla deras fem videor. Omljud-CD:n finns det inte så mycket nytt attsäga, den är fortfarande en av förra åretsbästa svenska skivor. DVD:n är spartansk,det är fem videor och en menysida, punkt.Kvaliteten på videorna varierar, från JohanRencks underfundigt roliga Pass This Onoch den lågbudget-coola Heartbeats, sombåda tål upprepade visningar, via de mertveksamma You Take My Breath Away ochHandy-Man (roligare idéer än genomförande),ner till den tråkigt tecknade N.Y.Hotel (från första skivan).Har du inte redan Deep Cuts är dettaett gyllene tillfälle att rätta till det misstaget,står skivan i hyllan är denna versionenmer för de rabida fansen.Henrik StrömbergMEMPHIS SLIM & SONNY BOY WILLI-AMSON”Live in Europe”Hip-O/UniversalDet måste ha varit en mycket underligkänsla för Sonny Boy Williamson (AleckFord Miller) och Memphis Slim (JohnPeter Chatman) när de i början av sextiotaletkom till Europa för att uppträda i TV.Den fromme Memphis Slim kanske hadelättast att ta det. Men för den hårde ochoborstade Sonny Boy Williamson som varvan vid att uppträda på juke joints införglada och berusade helglediga bomullsarbetaremåste det ha känts väldigt konstigt.Att helt plötsligt stå med tv-kameror och ensittande belgisk publik framför sig. Heltupp och ner. Att Sonny Boy Wiliamson varen jävel på munspel råder det inga somhelst tvivel om. Han har influerat dagensrock- och blueselit. Spelat med MuddyWaters och Robert Johnson. Men Live inEurope kastar inte något nytt ljus överdessa två bluesgiganter. Snyggt förpackat isvartvitt med bildarkiv och några spår medOtis Spann Band från 1960 som svängerkopiöst. Annars är Live in Europe ganskaonödig.Per Lundberg GBAlbum707”The Bridge”MTM Classix/ShowtimeDenna platta var färdig för utgivning i börjanav åttiotalet men skivbolaget tyckteinte det var tillräckligt bra. Speciellt missnöjdavar de med sångaren, vilket man kanförstå, som inför nästföljande album byttesut. Har mycket svårt att tänka mig attnågon egentligen brytt sig om att The Bridgelegat outgiven på någon dammig hylla.Hursomhelst verkar MTM Classix se någonpotential och med tanke på vilken dynga detidigare valt att göra tillgänglig så blir maninte förvånad. Halvtaskig rock med en heltaskigsångare – låter det lockande så kandu få mitt exemplar…Roger BengtssonABYDOS”The Little Boy’s Heavy Mental ShadowOpera About the Inhabitants of His Diary”Inside Out Music/BorderAbydos var fram till för någon vecka sen enhelt okänd bekantskap. Detta är inte enskiva man kommer in i på blott en vecka såärligt talat vet jag inte om jag kommit såmycket längre i mitt relationsskapande meddem. Som brukligt för band utgivna påInside Out finns det en hel del progressivaelement i musiken och i dess lugnare stunderkänns Pink Floyd och Alan Parsonsnärvarande. I de hårdare låtarna somexempelvis Hyperion Sunset blir jag mersugen att knyta vänskapsband med gruppen,särskilt när det läggs effekter på röstenoch det spårar ur lite musikaliskt.Tolvlåtar och över sjuttio minuters speltid är imastigaste laget, i varje fall när man haren deadline runt hörnet, men trots en delmellanspår finns det några riktiga skatteratt gräva i.Roger BengtssonACTION-ACTION”Don’t Cut Your Fabric to This Year’sFashion”Victory/BorderA-A kommer säkert att bli hyfsat stora ochåka på turné (om de inte redan sitter i bussenoch stojar) och få prata lite om hur detär att blanda syntpop och åttiotalsstämningarmed Nirvana-influenser och grungerock.För de är ju fyra snubbar från NewYork som redan i albumtiteln anspelar påmode… Men det är synd att de förmodligenkommer att få göra det där. För bra är deinte, och inte särskilt vågade i sitt mode –åttiotalsinfluenser känns ganska übertryggt.Mats AlmegårdBRYAN ADAMS”Room Service”UniversalNuförtiden verkar Bryan sky de där storslagnaballaderna som pesten, de som engång gjorde den hygglige och urbota tristekanadensaren till superstjärna. Det är midtempo-tråkrocksom är grejen på RoomService, hans första riktiga album på sexår. Där saknas tyvärr också alla spår av attmannen faktiskt kan skriva en och annanriktigt trevlig poplåt emellanåt – jo, Summerof 69, Back for Good och When You’-re Gone är faktiskt bra.Thomas NilsonALBERTO PINTON QUINTET”The Visible”Moserobie/BonnierAmigoDen Italienska träblåsaren Alberto Pintonsgrupp tillsammans med Fredrik NordströmDog Out blåste mig helt av stolen förraåret. Där handlar det om kraftspel medgenomblöta rörblad. Så hårt, sådan lagombalans mellan frihet och arrangemang ochdessa fantastiska blåsare på stora saxofoneroch klarinetter.Pintons egna kvintett består förutom avhonom själv av albumaktuelle vibrafonistenMattias Ståhl (Ståhlsblå), monsterbassistenTorbjörn Zetterberg, trumslagaren JonFält (som spelar med alla) och trombonistenMats Äleklint. Förstås men en sådanhär gedigen samling av Sveriges jazzelitkan ju väldigt lite gå snett. The Visible ärockså en oerhört dynamisk och djup skiva,liveinspelad, som lika mycket andas friimprovisation, planlöshet som striktaarrangemang. Pintons känsla för kompositionoch arrangemang verkar utgå från demusiker han spelar med. Allt låter naturligtoch så passande för deras respektive sound.Ståhls vibrafoner och marimbor ger likamycket stadga som möjligheter att sväva uti harmonierna, Zetterbergs bas alltid ettunder av sväng och perfektion men intesärskilt anmärkningsvärd just denna gång.Trombon, ska jag säga, är inte mitt favoritinstrumentmen Mats Äleklint lyckas ändåfå den att röra sig naturligt i denna mjukhårdaorganiska värld som The Visible är.Pinton däremot sticker ut, förstås. Oerhörtlyckosamt varierar han mellan saxofoneroch diverse olika klarinetter. Framförallthans oerhörda känsla för de senare ärsmärtfullt vackert att ta del av. Som vanligtfastnar de mer friare, lugnare och mersparsmakade partierna, särskilt de stunderdå Pintons mörka klarinetter rör sigensamma.Ännu ett kvalitetssläpp från Moserobieoch ännu ett statement om den trygga menspännande tillvaro vår svenska jazzmusikjust nu genomlever.Fredrik ErikssonAMON AMARTH”Fate of Norns”Metal Blade/BorderNamnet Amon har sin egen plats ihårdrockens historia. På demotiden hetteFloridabon Glen Bentons band Amon. Mennär en sminkad skräckdansk släppte sintemaplatta Them, som handlade om theHouse of Amon, döpte Benton snabbt ombandet till Deicide. Fyra år efter det plockadenågra stockholmare upp namnet Amon,med tillägget Amarth.I dagarna har de släppt sitt sjättealbum, en CD som borde sälja som solskyddtill nudister. Åtta tunga, melodiska slagdängori metallskrud; Pursuit of Vikingslockar till marsch, Once Sealed in Blood harett nära på magiskt versriff, och The Beheadingof a King leder till masshysteri i headbanging.Tråkigastär tyvärr radiolåtarna.Amon Amarths noggranna arbete medljud och nivå på gitarrerna ger precis detresultat som många metalband drömmerom. Men det finns saker att förbättra tillnästa gång. Fler gitarrstämmor hade lyftpartier som nu känns blyga och hämmade.Starkare sång med variation och mer melodihade också tillfört mer dramatik ochstämning till helhetsintrycket. Inte destomindre – det här materialet blir bra turnéspäck.Torbjörn HallgrenANGELZOOM”Angelzoom”Nuclear Blast/Sound PollutionEnligt pressutskicket är det här dark ambient/electronic.Sure, elektroniskt är det, menförvänta dig inte för många olika elektroniskaljud. För Bernd Wendlandt som äransvarig för musiken och produktionen hartryckt in knappen för de tjocktjocka stråkljudenså hårt att den inte går att få ut –någonsin.Till det här sjunger Claudia Uhle,tidigare sångerska i X-Perience.Visst är Angelzoom något för människorsom har vinbägare i drakform i bokhyllan,som har minst ett plagg i krossatsammet och som spenderar många pengarpå kajal och vaniljdoftande parfym. Mendark ambient? Nja, målgruppen går nogloss på det med, men det här är Enya, bara

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 2förpackad på gothvis och inte som en mysigtrolltant.Mats AlmegårdBILLY BUTCHER”Penny Dreadful”Art Beat/BorderKanadensaren Pete Parker lämnar sinlaglösa trio för ett soloäventyr under namnetBilly Butcher. I tretton låtar får vi följamed på en resa där bluesbaserad rock medett härligt skitigt gitarrljud är huvuddestination.Längs vägen står Angus Young, IzzyStradlin, Johnny Winter samt en hel drösföregångare. Även textmässigt rör han sig isamma fåra som mången gått förut, sex,droger, rock’n’roll, utebliven kärlek och såvidare. Inte så värst personligt men ettgäng sköna låtar med riktigt medryckanderiff ger mersmak.Roger BengtssonBLOCKBUSTER”Twist in the Puzzle”Bandworm/BorderSmutsig rock’n’roll finns det gott om.Blockbuster lägger sitt strå till stacken ochskiljer sig inte alls från resten av vetet.Raka rör från början till slut.Mikael BaraniBLOOD & TIME”At the Foot of the Garden”Southern/BorderEtt utseende kan lura vid första anblicken.Ett namn kan göra detsamma. Förstagången som At the Foot of the Garden medBlood & Time låg i min hand var jag övertygadom att det handlade om pretentiösoch klichéfylld goth-rock.Tack och lov förden blåsningen.Blood & Time är istället ljuvt och dysterti samma skola som Nick Cave och Tindersticks.Sångaren Scott Kelly har en röstsom sätter en melankolisk stämning ochskickar rysningar längs med ryggraden. Detär oftast enkelt uppbyggt med släpandetrummor, avskalad gitarr och Scotts röstsom skär genom ben och märg. Det behövsinget komplicerat arbete när resultatet blirså här vackert.Andreas ErikssonBLUES EXPLOSION”Damage”Mute/CapitolJon, Russell och Judah är tillbaka med ettbluesexploderande nytt album där de somvanligt stökar och skränar, wailar och hävdaratt bluesen är nummer ett. Och dennagång är plattan väldigt omväxlande. UtöverPlastic Fang-producenten Steve Jordan haräven David Holmes, DJ Shadow och Danthe Automator styrt upp låtar vilket skickatmusiken i olika riktningar. Ibland infinnersig en rockabillyswing-känsla medan funkiga,regeringskritiska, spår som Hot Gossipmed Chuck D känns old school hiphop. Spoiledär en drömsk balladaktig sak medplock-pluckande gitarr och inledandetitelspåret är en klassisk gnisselblues medhysteriska drum’n’bass-inslag! Tyvärr finnshär också gubbigare Iggyrockspår somBurn it Off som drar ner helhetsintrycket…Men tuffa slidegitarrer skakar liv i Mars,Arizona och pulserande trummor och enhes saxofon regerar i instrumentala Rivals.Sammantaget innebär det att Damageär en klockren Blues Explosion-skiva mednytänkande kryddning, vilket känns gjutet.Ett mästerverk är det dock inte.Tyvärr.Gary AnderssonHANNE BOEL”Abaco”Wea/WarnerHon har hunnit vara med ett tag, honockså, Hanne. Och jag har ofta känt att detfunnits något vagt tilltalande hos henne,men också något lite för mycket; lite förmoget, lite för tantigt, lite för souligt, liteför någonting hela tiden. Men det kännssom något har ändrats. Kanske inte så däromvälvande nytt, men ändå. För på Abacofinns det spår som jag faktiskt tycker ärhelt okej. Det finns inslag som berikar enhel del av låtarna. Den där afrikanska flirtenpå Legend of You and Me, det där, visserligeninte helt ovanliga, drivet i CajunMoon. Och arrangemangen, som känns merlevande än på länge, om ens någonsinvarande. Som helhet lyfter de enskildadelarna, låtarna, upp allt till en nivå somjag aldrig mött Hanne Boel på. Men itransportsträckorna däremellan bör mankoppla på autopiloten.Magnus SjöbergCARL CARLTON AND THE SONGDOGS”Cahoots & Roots”SPV/PlaygroundDet är nog bara en tysk som kan få idén attlåta som en amerikan. Carl Carlton ochhans sånghundar har tidigare gjort tvåplattor. Här kommer en dubbel-live. Inspelatpå små syltor Tyskland runt. Carl blandarhej vilt mellan blues, jazz, bluegrass ochrock. Inte helt utan känsla för feeling menändå långt borta från. Carl och hans hundarskulle passa som husband i någon tysktalk show.Per Lundberg GBRAY CHARLES”Genius Loves Company”CapitolTyvärr är den här postuma duettplattan ettsömnpiller. Under Ray Charles storhetstid ibörjan av sextiotalet gjorde han stenhårtkänsloladdad musik och han kunde hanteragospel så att hårstråna reste sig. Problemetmed den här plattan är att de artister sommedverkar håller tillbaka, de verkar varablyga och hysa alltför stor respekt för idolen.Norah Jones är den enda som gnistrartill. Nej, det här är en bagatell och snabbtsöker man sig tillbaka till The Genius Singsthe Blues för att inte glömma bort hur detska låta.Jonas ElgemarkPHIL COLLINS”The Love Songs”WarnerDå och då har den tunnhårige gamle tråkmånsenfått till det och de ögonblicken villman inte vara utan. Against All Odds, InToo Deep (som han gjorde med Genesis ochdärför tyvärr saknas här) och hans versionav sextiotalshiten Groovy Kind of Love äralla riktigt stora ballader. Men för detmesta är Phil Collins synonymt med menlösaLugna Favoriter-fillers, idiotiskt pompösaproduktioner och världssamvete ur etthögerperspektiv – och det är de sidorna avhonom som dominerar den här dubbel-CD:n.Thomas NilsonCRACKOUT”Oh No!”CapitolEngelska trion Crackout känns lika schizofrenasom Mower. Plattan tar avstamp iEngland för att efter några spår hamna iUSA. Och då menar jag inte var den ärinspelad, utan hur soundet byter kläder.Mower har samma problematik. Ena stundenleker de Dodgy för att sedan gå övertill Nirvana. Blandningen känns för magstark.Och Crackout försöker inte leka KurtCobain och co men när de sätter in de tyngregitarrerna blir det för mycket collegerock.Sångaren har en bra röst som påminnermycket om Robert Smith. Men attblanda The Cure med låt säga Linkin Parkkänns inte som en bra idé. Men man kanalltid poppa de första låtarna på plattanoch låtsas att det är en EP.Annica HenrikssonETIENNE DE CRECY”Super Discount 2”PIAS/PlaygroundDen franska filterhousen hade nog inte settexakt så ut som den kom att göra om inteEtienne de Crecy hade varit med och definieratden. Antingen som Motorbass ellerunder eget namn – killen har gjort sitt vidsidan av Daft Punk, Cassius och andrafransoser.Nu kommer alltså uppföljaren till SuperDiscount och på tvåan tar han hjälp avBoom Bass och Zdar från Cassius, AlexGopher och DJ Medhdi med flera. Låttitlarnahar fått namn som alla nätsurfandemusiknördar känner väl: Bit Torrent, Limewire,Soul Seek, Morpheus och så vidare.Huruvida det är ett inlägg i någon nedladdningsdebattär oklart. Klart är att Crecyfortfarande gör svängig och cool housemusik.Mindre filter och ett litet åttiotalsgreppmed synttrummor som låter Koto, basgångarsom låter New Order och synttruddeluttersom låter som vad som helst på åttiotalet.Men det är skönt att han inte sjunkerner i någon åttiotalsgyttja. Han tar influensernaoch gör något nytt med det, och detär det ju inte alla som gör.Mats AlmegårdJOHN DENVER”A Song’s Best Friend”BMGDet var för sju år sedan som John Denveromkom i en flygkrasch. Men då var detsedan flera år över med Denvers musikaliskakarriär och han var mer uppmärksammadför sin rattfylla några år tidigare.Den här samlingen ger en rättvis bild avJohn Denvers karriär och vi får också fyratidigare outgivna låtar. Vi bjuds på sammetslenaballader givetvis och hans mestkända hits som bland annat ironiskt noginnefattar Leaving On a Jet Plane. Denvervar en artist som gick hem i stugorna undersjuttiotalet och under vissa perioder var riktigtstor.Tragiskt att han inte fick avslutasin musikaliska karriär på ett bättre sätt…Jonas ElgemarkDIO”Master of the Moon”Steamhammer/PlaygroundDet känns lite tråkigt att konstatera attvärldens bästa rockröst inte uppbackas avroligare musiker och bättre låtar. När tempotökas är det hyfsat njutbart men i delångsammare styckena är det förvånansvärtuddlöst och tröttande. Synd, då gamlaRainbowballader som Catch the Rainbowoch Rainbow Eyes är bland det bästa somnågonsin spelats in. Kanske är det dags attanställa några rådgivare för att räta uppskutan. Jämför man med Ozzys senare plattorså är Master of the Moon chanslös vilketlätt skulle åtgärdas med en vettig stabkring Ronnie.Roger BengtssonDIVERSE ARTISTER”Electric Soul 2”PIAS/Goldhead“Hybrid presents Y4K”Distinctive Breaks/Goldhead“Nic Fanciulli – Mixmag Live”DMC/Goldhead“Playgroup Reproduction”Peacefrog/Goldhead“Southport Weekender 2”suSu/GoldheadEn hel drös med samlings- och mixskivorsom rymmer en del guldkorn, men somändå passerar relativt obemärkt förbi –trots helgjutna DJ-insatser och oftast bramaterial.Electric Soul 2 mixas av The Unabombersfrån Manchester och de levererarfrämst house, broken beats och hiphop. Detär laidback och tajt mixat, men lyfterkanske inte riktigt förrän i allra sista spåret:Carl Craigs trippiga mix av IncognitosOut of the Storm.Chris Healings och Mike Truman utgörduon Hybrid och de tar oss med på en big-

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 3beat- och breaksresa på Y4K som är riktigtintensiv även om en del av materialet kännslite väl nittiotal. Bra grejor förvisso, meninte så där värst spännande med FSOL,Orbital och Chemical Brothers.Mer intressant är Playgroup, eller TrevorJackson som han egentligen heter.Ursprungligen en grafisk formgivare somgjorde omslag åt bland andra Jungle Brothershar han även lyckats med att fixa enmusikalisk karriär som rymmer en hel delremixar. På dubbeln Playgroup Reproductionsamlas en del av Jacksons allra schysstasteremixögonblick. Chicks On Speed funkasupp, Soft Cell technofieras och DepecheMode covras. Inte dumt alls.Southport är en av Englands alla dansmusikfestivaleroch en av dem som trogethänger sig åt klassisk housemusik. På dubbelnSouthport Weekender 2 samsas Blazeoch Joe Claussell bakom the wheels ofsteel. På varsin skiva visar de upp sinafingerfärdigheter och känsla för funkig ochtribalstänkt house. Det är ytterst kompetent(vad är annars att vänta av Body AndSoul-DJ:s som Claussell) och vissa spår fårmig verkligen att vilja dansa, men i stortblir det lite för mycket seghouse och funkuppvisningöver det här.Bättre då Nic Fanciullis mix-CD förMixmag, där han inleder svenskt med ZooBrazil feat Emma. Fanciulli får helt enkelttill ett bättre och tyngre sväng än Blaze ochClaussell lyckas med den här gången och ärhelt klart mer benägen att få partyt attgunga.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”The Football Factory”Mercury/UniversalSoundtracket till denna brittiska fotbollshuliganfilmär i det närmaste perfekt.Avvägningen mellan nytt och gammalt,klassiker och coola indiespår är fin ochborde kunna främja biobiljettförsäljningenett bra tag. Relativt väntade artister somPrimal Scream,The Streets,The Jam ochBuzzcocks blandas med The Rapture,TheLibertines, Mogwai, Orbital och Sham 69.Bäst bland nykomlingarna är Razorlightmed sin inspirerade Stumble and Fall.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Here Without You”UniversalHere Without You är en samling rockballader”för dem som inte vågar köpa hela skivanav ett band de hört på radio”. Gott så,men vill man plocka russinen ur radiokakanfinns det betydligt intressantare val ändessa. Band som 3 Doors Down, Nickelbackoch Hoobastank är kanske mumma för desom spisar amerikansk FM-rock – själv blirjag bara uttråkad.Counting Crows Round Here, Everybody’sChanging med Keane samt RyanAdams Wonderwall-cover utgör förvissohyfsade undantag – men dem har du välredan i skivhyllan?Mattias FalkDIVERSE ARTISTER“The Kings of Disco”BBE/PlaygroundDen brittiska etiketten BBE har levereratmånga högklassiga samlingar senaste åren.Och det är inte så svårtbegripligt, medtanke på de DJ:s de anlitat – Masters atWorks Kenny ”Dope” Gonzalez, NorthernSoul-legendaren Keb Darge, Dimitri fromParis och Dr Bob Jones för att nämnanågra.Och deras register är brett – soul, funk,jazz, latino och disco. Och för den senastehar nämnde Dimitri from Paris och JoeyNegro anlitats. Men det är inte lika spännandesom tidigare. Urvalet av låtar är intelika eminent som man kan begära av dessatvå herrar.Man har tidsmässigt inriktat sig påskarven mellan sjuttio- och åttiotalet, dåsmå elektroniska inslag börjat komma.Yazoos Situation är ett exempel. Mentyvärr är den bara Larry Woods PumpingIron som håller måttet. Discons revival harju mattats betänkligt, men det ska intebehöva betyda så mycket. Herrar Paris ochNegro borde presterat bättre helt enkelt.Niklas SimonssonDIVERSE ARTISTER”The Late Great Daniel Johnston”Gammon/BorderDet är en smula morbitt. Omslaget är enbild på Daniel Johnston när han står framförsin egen grav, i kostym och gymnastikskoroch en sorgsen bukett röda rosor. Jagblir lite illa berörd. Om man inte vet någontingom Johnstons psykiska sjukdom ochkanske bara har hört någon trasig inspelning,där någon dolt i brus och slammerdundrar fram en märklig låt på piano,sjungandes med galet ljust röst förstärkerdet säkert bara hans öde som kultcrazykuf.Samtidigt är det väldigt vackert, på någotsätt. Ett slags statement om att nu, nu ärden bilden av honom död. Istället kanskeden fantastiska låtskrivaren och artistensom han är kan få all uppmärksamhet.Det till i viss mån en hyllningsskiva menockså en skiva som syftar till att dra inpengar, något som Daniel Johnston självaldrig lyckats med. Pengarna är tänkta attanvändas till att köpa ett hus bredvid hansföräldrars. Där han kan bo med sin personligaassistent och slippa bo hemma hos sinaföräldrar som han gör idag, 42 år gammal.Fint. Mark Linkous från Sparklehorse hartillsammans med Jordan Trachtenberg dragitihop ett celebert sällskap artister. Veteranersom Tom Waits, Mercury Rev, Beck,Eels, Bright Eyes, Jad Fair och TeenageFanclub, ja egentligen alla mer eller mindretunga namn inom amerikansk musik desenaste 15 åren.Även årets konsertupplevelse,TV OnThe Radio, rätt tråkiga neoblondiegruppenThistle och Violent Femmes sångaren GordonGano medverkar. Alla gör de faktisktstrålande versioner av Johnstons låtar somsäkert har att göra med att de i sitt originalär så himla bra. Det leder oss in på skivansandra stora behållning: att det följer meden skiva med alla låtar i sitt original. I ochför sig har det drällt med CD-släpp avJohnstons gamla kassetter men hanssångskatt är så enorm att det alltid dykerupp en pärla någonstans som jag missat.Säkert är också att denna skiva har dettredje syftet att fungera som inkörsport förde som trots allt älskar popmusik menkanske tidigare skrämts iväg av allt brus,gnäll och konstiga historier. Lyssna påcoverskivan, sedan på originalen och efterdet på Dualtones Early Recordings, Vol 1.Daniel Johnston är alldeles för fantastiskför att ständigt vara en lo-fi weirdo.Fredrik ErikssonDIVERSE ARTISTER”Neo Soul United””Neo Soul United 2”Glory/BorderSe till att alla softa svarta musikstilar finnsmed så kan du sätta ihop två sköna samlingsplattor– så verkar man ha resoneratnär Neo Soul United sjösattes som projekt.Och visst funkar dessa mysiga bruksplattorsom cool bakgrund till drinkpartyt. Lagomsjälfull och svängig musik från diverse amerikanskaartister som bara emellanåt vacklarnära Brand New Heavies-muzak. Plattornassvaghet är just att de sällan gripertag i lyssnaren, låtarna flyter förbi i stillagemak och passar bäst på svag volym. Bästav alla är gospelwailande Ellis Hall (framföralltpå skiva nummer två i Keep YourLife Straight Ahead) och Erykah-doftandeIf I Need to Move On (Sometimes) frånföre detta Digable Planets-medlemmenLadybug Mecca.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”One Step Ahead 3”Straight Ahead RecordingsMARCELO D2“Looking for the Perfect Beat”Mr Bongo Recordings/GoldheadFör de kalla regniga höstkvällarna ärvarmt te inte enda lösningen. Faktum är attnågon av dessa två skivor kan värma uppditt inre, istället för en kopp rykande dryck.Om man nu gillar broken beats, electro souloch triphop vill säga. För det är det sommöter på One Step Ahead. Marcelo D2 körå sin sida samba.Kan tina upp. Det är inte nödvändigtvisså, för den värme och spelglädje som finnspå de här skivorna känns lite för tyglad ochtillrättalagd för att den ska övertyga. Gillarman sin musik hårdproducerad och sinamusiker som anonyma typer i studion – ja,då är det bara att köpa båda. Och så slipperman laga te. Vill man ha musik som ärmer än en snygg yta, kanske man ändå fårsätta på vattenkokaren och leta upp någotannat att lyssna på. Det blir en kopp EarlGrey för mig ikväll.Mats AlmegårdDOROTHY SANCHEZ”Dorothy Sanchez”Volcom/Sound PollutionFrån Grenoble, av alla jävla ställen, kommerpunkkvintetten Dorothy Sanchez. Grenoblei de franska alperna har inte baramagnifika förutsättningar för alpina tävlingarutan är tydligen också en vagga förarga punkband. Ja, världen är bra roligibland. Med det hemskaste omslagetnågonsin och en sångare som låter som engravid trollkarl lockar Dorothy Sanchez tillskratt och gråt om vartannat.Deras självbetitlade debutalbum äregentligen inte så speciellt, ganska ordinärpunkrock av det hårdare slaget. Jag vet intevad det är som gör det så komiskt egentligen.Men medlemmarnas artistnamn är enkaramell som man kan suga länge på. Vadsägs om Nuff? Det är gitarristen ArnoudGimenez smeknamn. Eller Wiwi, som ärandregitarristen Laurent Gisclards alias.Eller vad sägs om låttitlar som Motorcycle,Party and Fuck?Det är inte direkt dåligt. Fransmännenhar en genuin kärlek till sin musik. Dialogenmellan den distade elgitarren och denakustiska gitarren i Home Work är literolig. Och i mycket korta stunder kan manfaktiskt ana något som försöker liknaQuicksand. Men de stunderna är tyvärr alldelesför korta för att den här skivan ska fåytterligare speltid.Johan JoelssonDOSH”Pure Trash”Anticon/BorderROB SONIC”Telicatessen”Definitive JuxAtt mainstream-hiphopen är sjukt besatt avatt visa de immigaste Cristalflaskorna, detyngsta smyckena och vapnen, de störstabilarna och de allra gungigaste silikonimplantatenär ju verkligen inget nytt. Menibland kan man nästan glömma bort att detfinns alternativ. Att inte all hiphop handlarom thugs och bitches och att inte alla hiphopareär ute efter att visa upp sina skottskadoreller tillfoga någon annan sådana.Det är när man håller på att glömmabort alternativen som det är så skönt attlyssna på såna. Och det är då det är sköntatt slänga på Rob Sonics egenproduceradeoch raka platta, där sångaren från Sonic

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 4Sum får visa vad han går för på egen hand.Hoppas bara att det inte går för honomsom det gick för hans band. Deras skivautnämndes för några år sedan av SPINMagazine till ”det andra bästa albumetsom ingen kommer att lyssna på”. Men somsagt. Hoppas att det inte går så, för det härär äkta grejor.Martin Dosh är också amerikan, meninte lika mycket hiphop. Han rappar inte,utan skissar mest upp electronicahiphoprytmersom skulle kunna beskrivas som enlågbudgetversion av någon DJ Shadow-låt.Egensinnigt, enkelt och stundtals riktigtlysande. Hela skivan rakt igenom blir liteoinspirerad, men som sagt – ibland glimmardet till. Och det är skönt att inte höra talasom hur många bitches någon knullat, utanatt istället få höra en hyllningssång tillDoshs nyfödde son.Mats AlmegårdDRAGONLAND”Starfall”Century Media/BorderMedlemmarna i denna svenska powermetal-sextett har tidigare återfunnits ibland annat Nightshade, Prophanity,Nostradameus, King Diamond och Falconer.När nu Dragonland är aktuella med sintredje fullängdare sedan starten 1999antar jag att det är huvudprioritet för medlemmarna.Något med keyboardljudet får mig attideligen tänka på Jerusalems Dancing Onthe Head of the Serpent vilket inte behövervara helt fel. För övrigt har jag svårt attskilja denna platta från ett flertal andrasom jag mer eller mindre tvingats lyssna påunder året som gått. Power metal är heltenkelt inte min grej, ett faktum som inteStarfall förmår ändra på.Roger BengtssonDRIVE-BY TRUCKERS”The Dirty South”New West/PlaygroundAlabama och Cadillac är två ord som oftanämns på den här skivan. Och det är inte såkonstigt. För Drive-By Truckers levererar70 minuters sydstatsromantik i skitig flanellkostym.Skivan är en enda stolt hyllning till denamerikanska södern. Det blir lite grabbigtemellanåt med historier om viktiga dödamän och om att det gäller att passa sig förkillarna från Alabama för annars hamnarman död i Tennessee River. Lite roligt är detdock att Drive-By Truckers har tre sångareoch låtskrivare vilket gör att det blir variationpå rösterna och på musiken. Men textmässigtmärker man inte så stor skillnad.Jason Isbell är låtskrivaren som utmärkersig med den vackra Guided By Voices-stänkarenThe Day John Henry Died och denfinstämda Danko/Manuel. Låtar som förvissohandlar om döda gubbar men rentmusikaliskt spelar i högre divisioner än denövriga produktionen. I andra låtar kan jaggilla smågrejer här och där, som det smutsigamellanspelet i Where the Devil Don’tStay. Men det inskränker sig ofta till justfragment.Drive-By Truckers har ett kalt sound ochmixningen signerad John Agnello är högklassig.För de som hämningslöst brukar drömmasig iväg till den amerikanska södern kanjag rekommendera den här skivan.Alla andra kan se sig om efter någotannat.Johan JoelssonDRY KILL LOGIC”The Dead & Dreaming”PlaygroundDry Kill Logic visar upp två sidor av sittmusikaliska psyke. Båda sidor står likabredbent, men där den ena forcerar frammed blint raseri är den andra sidan mer tillbakadragen,försiktig och melodiös. Enmjukare sida som tilltalar mig mer. Det äralltid trevligt att urskilja sprickor i enannars kompakt betongvägg av brutal ochilsken metal. Även om granitriff och mörkoch dov domedagssång kan vara väl så tillfredsställande.Fast personligen fungerardet bara om det serveras i lagom portioner.Andreas ErikssonDUSTSUCKER”Rock’n’roll Sniper”Go Nuts Music/BorderDustsucker är resultatet av Motörhead ochExploiteds hypotetiska kärleksakt och detär kanske ingen slump att basisten svarartill namnet Lammy. Rock’n’roll Sniper ären smutsig resa genom rocklandskapet därslutdestinationen oftast är ett ostädat garageeller oljig bilverkstad. Det slår gnistoroch sprakar till ordentligt på sina ställenoch jag hoppar mig gärna genomsur tillDustsuckers på en inrökt rockklubb någonstans.Andreas ErikssonENABLERS”End Note”Neurot/BorderLigger man på Neurot är det närmast ettkrav att man knaprar anti-antidepressiva.Enablers harmoniska ångest förs fram av enmörk röst som enbart kör spoken word-grejen.Det är alltså aldrig någon sång i dessegentliga mening, utan de komplicerat sammansattatexterna pratas fram på med ettdrygt manér till den sköna musiken somjäser för att ibland svälla till och explodera.Underbar musik för bilfärder i höstnätterna.Mikael BaraniERNESTO’S”Album”HollowJonathan Bäckelie har tagit hjälp av mångavälkända gonkyburgare på sitt Album.Joelfrån Similou, Jonas Quant och AndreasSaag från Swell Session är några av degästande musikerna. Så det är Gonky visnackar. Även om Bäckelie inte låter somen blåkopia av någon av de andra. Det görhan verkligen inte. Snarare så låter hanrelativt egen. Relativt, för det här med brokenbeats och nujazz är ju en musikformsom egentligen inte låter artisten flyta utför mycket och bli för egen. Det är lite förvälproducerat för att det ska funka på detviset. Så även här.Mats AlmegårdBIBI FARBER“Second Kiss”Glow Time/importNågot så ovanligt som en rockande amerikanskdam som tillbringade tonåren i Örebroför att sedan återvända till New Yorkoch spela rock med folk från Television.Bibi Farber arrangerade som tonåring spelningarpå klubben Rockmagasinet i Örebro.Det var också där hon började sin banasom musiker. Men när hon numera lirar påklubbarna i New York är den gnälliga Örebrodialektenbortslipad.Second Kiss är hennes andra skiva. Pådebuten Firepop var Richard Lloyd frånTelevision med och spelade gitarr och producerade.En skiva som innehöll en LolitaPop-cover på svenska.Bibi Farber har ett stort sinne för trallvänligaoch lättnynnade låtar som fastnar. Detär hittigt utan att bli platt. Den lite vuxenalternativarocken bärs upp av ett känsligtsamspel mellan röst och gitarr. Bibi Farberhar en balanserad och väl avvägd röst. Detgör dock att det mogna uttrycket förstärks,som i Dizzy Day. Jag hade gärna sett flerelement på Second Kiss som styrde skutanåt motsatt riktning. Men de surrande syntarnaoch plingande klockspelen i MeticulousMan är en skön motvikt.Johan JoelssonFAT JACK“Cater to the DJ 2”Battle Axe/BorderFat Jack har varit verksam på västkustensundergroundscen i mer än tio år. Andra deleni serien Cater to the DJ släpps av kanadensiskaBattle Axe, men de flesta artisternakommer fortfarande från Los Angeles. FatJacks beats är tillbakalutade men stabilaoch rapparna är genomgående begåvade.Några låtar sticker ut lite som Pay Backmed Pigeon John och Warriors med MadChild, Prevail och Moka. Som helhet är ändåplattan för tam för att engagera.Daniel SeverinssonTHE FIERY FURNACES”Blueberry Boat”Rough Trade/BorderAmerikanska syskonduon The Fiery Furnacesgör det aldrig lätt för sig. Om jag ärsnäll skulle jag kalla deras musik för lekfull– är jag surtvär, kanske zappajobbig.Förra årets Gallowsbird’s Bark var en lektioni hur man tar den mest kompliceradevägen via fantastiska popfragment till kollageaktigordfylld oordning. Alltså, baraalla dessa mellanpartier mellan det somegentligen är bra, är oftast så meckiga attjag tappar lusten att koncentrera mig pådet som faktiskt är värt att lyssna på. Detsom kunde vara en fantastisk indie-versionav Beefheart och obskyra latinamerikanskagaragegrupper slutar i en soppa av trallandebittra mustaschfigurer och progressivfestivaler.Jag är väl alldeles för dum ellernågot men den största behållningen påderas spelning i somras var nog att trummisensåg ut att spela i Van Halen 1983,inkluderande svettband och linne.Fast det är klart. Blueberry Boat innehållerfaktiskt väldigt mycket som är braockså, riktigt bra. Jag lyssnar också alltidintensivt och koncentrerat, det är svårt attgöra annat, det blir heller aldrig stillastående,inte ens särskilt tokroligt. Fast alladessa onödiga saker, skalorna, tempobyten,blippandet på antika syntar, de är helt klarti vägen för alla de där guldmelodierna ochfinljuden. Den där flöjten och den där syntenoch pianot – strålande. Det där gitarrsolotoch de oerhört märkliga harmoniernaoch takten som liksom inte finns – perfekt.Och så all denna text. Eleanor har så mycketatt säga och berätta. Stora sjok av ordsom bara sköljer över en, värre än BrightEyes, mer än vad som kanske är normaltatt ta in under två minuter. Ibland riktigt,riktigt strålande lättpop med sjuttiotalsvibbaroch det är då jag förstår alla lovordenoch har överseende med vilka skalor somhelst, bara de fortsätter göra musik. Jagblir ändå helt dampig till slut och längtartillbaka till två ackord och lalalala. De planerarredan sina nästa två skivor, varav enska vara duetter med deras farmor.Tja detförvånar mig inte det minsta. Nästa grej ärväl att tonsätta Proust.Fredrik ErikssonFILA BRAZILLIA”Dicks”To33/GoldheadHullpojkarnas tionde album släpps intelångt efter det nionde Life & Times of PhoebusBrumal. Hårddisken rymde mer materialän vad som kunde klämmas in på ettalbum och de bestämde sig för att jobbavidare och släppa ett till samma år. Och detär ett helt okej album, även om det inteväntar några som helst överraskningar.Klassisk downtempo á la Fila. Lite svängigtgung och lite lugn och ro. En trevlig, meninte upphetsande skiva.Mats AlmegårdFLIPSIDE”Deep”Loadstar RecordsSvensk-danska Flipside har just återvänt

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 5från en Ibiza-turné och spelningar på TheBig Chill-festivalen i England. Duon bestårav Klaus Bau på syntar och elektronik ochSebastian Lilja som är gitarrist och ansvarigför de akustiska gitarrerna som styrmusiken på Deep. Det handlar om chilloutoch downtempo som jag antar gjorde sigväldigt bra på Ibizas caféer. Vän ochavslappnad musik som är perfekt avstressarenär man kommer hem från jobbet, ellernär man tar en drink på stranden. Harmlösoch ofarlig musik, som inte är dålig, meninte särskilt spännande heller.Mats AlmegårdFLOGGING MOLLY”Within a Mile of Home”Sound PollutionDublinfödde Dave King fortsätter prånglaut sin hybrid av irländsk folkmusik ochpunkrock – och jag fortsätter att förbryllasav den. En klassisk banduppsättning kompletterasmed banjo, mandolin ochdragspel, och skapar på Within a Mile ofHome en snabb, trallvänlig och surrealistiskanrättning, kryddad med Kings skrålandekapten Haddock-stämma.Flogging Mollys två första skivor hartillsammans sålt över 400 000 exemplar,något som inte kan ses som annat än ettbevis på att det finns många därute medriktigt sjuk humor.Mattias FalkJOHN FOGERTY”Deja Vu All Over Again”GeffenInledningen bådar gott. Den urtypiske amerikanskecowboyen Fogerty kritiserar Irakkrigetoch musiken är skönt inträngande.Blues och country blandas och Fogertysgenuina intresse för de amerikanskamusikrötterna är påtagliga. Men här finnsockså samma problem som ofta fanns medCreedence, Fogerty försöker göra lättsmälthitmusik anpassad för den amerikanskaFM-radion. Det blir ibland visserligen charmigttrallvänligt som i Honey Do och SugarSugar men överlag känns det som Fogertyanstränger sig för mycket för att infriagamla löften. Han vill vara den Fogertysom varje amerikan med cowboyhatt villha. Inget fel med det egentligen, men någranya fans lär han inte få med den här skivan.Jonas ElgemarkJASON FORREST”The Unrelenting Songs of the 1979 PostDisco Crash”Sonig/Dotshop.seJason Forrest har nu fått överge sitt aliasDonna Summer, till ingens förvåning. Eller?Kanske är det bara skivbolagsstrategi. I allafall är detta hans tredje album (efter To AllMethods Which Calculate Power och ThisNeeds to Be Your Style), och vi börjarnärma oss någonting som är relativt lyssningsbart.Ja, i det närmaste njutbart. Hanär fortfarande klipp-å-klistra-pojken någotextremt, musiken på albumet består av småoch stora bitar av andras låtar i ny ordning.Faktiskt beskriver titeln albumet någotypperligt. The Unrelenting Songs of the1979 Post Disco Crash – oförsonliga låtarbyggda av punk och disco. Som om det skullekomma discoljud ur punkarnas instrument.Och denna gången kan man nästanurskilja individuella låtar i den allmännabarrikaden av ljud. Svår musik, men rätt kul.Henrik StrömbergFOUR SQUARE”Industry at Home”Bad Taste RecordsKvartetten från Kanada försöker lura lyssnarenmed introt, en ballad med enbart ettpiano och lite samplade ljud. Men sen ärdet amerikansk punkrock för hela slantenoch med undantag för den lugna inledningenpå My Side är det inte mycket som skiljerlåtarna åt. En snabb genomlyssning gerintrycket av att det är enda lång låt på skivan.Visst är det bra driv i låtarna men produktionär så genomarbetad att det blir kliniskt.Den här sortens musik ska droppa avsvett och lukta därefter. Four Square är alldelesför slätstrukna.Andreas ErikssonGIBBY HAYNES AND HIS PROBLEM“Gibby Haynes and His Problem”Surfdog/PlaygroundButthole Surfers Gibby Haynes kommermed sitt första soloalbum. Och jag är liteöverraskad. För jag hade inte väntat mig såändå koncentrerad och rak, dock ändåindie-, rock från honom. Efter det man lästoch hört om olika experimenteranden medsyntar och datorer är också skivan väldigtgitarrdominerande, och de små utflyktersom finns med mer artificiella slingor ochandra ljud bygger bara upp det mer organiskasoundet. Jag gillar det. Men detmåste också sägas att det i längden kanskeinte finns så där väldigt många minnesvärdamoment på skivan. Soundet är helt okej,idéerna likaså, men i längden finns här rättfå minnesvärda låtar. Kul att lyssna på, meninte mycket dröjer sig kvar. Dessutom etträtt så skumt omslag. Så även om tuggmotståndetär önskvärt, så blir smaken litefadd. Och det är egentligen lite synd.Magnus SjöbergGOLD CHAINS & SUE CIE”When the World Was Our Friend”Kitty-Yo/PlaygroundVet inte hur mycket ironi det ligger i titeln.Antar att det är en hel del, men kanske intepå det sätt man tänker på när man hördenna skiva. För den låter som om den voregjord för två år sedan. Ingen lång tid kantyckas, men electroclashen gjorde mycketväsen av sig och dog sedan en plågsam död(den rycker faktiskt fortfarande till ibland).Gold Chains har gjort några skivor tidigare,bland annat på Kid 606:s skivbolag Tigerbeat.Han har dock aldrig tillhört minafavoriter och är det inte här heller. Det låteren del Miss Kittin, en del Chicks on Speed,och lite Felix the Housecat. Blinkningarmot Kiss-låtar som Then She Kissed Mekänns inte smarta, utan ganska trötta.Hoppa gärna över den här skivan.Mats AlmegårdDARREN HAYES”The Tension and the Spark”SonyDet sägs att Darren Hayes under sin uppväxtvar ett så stort Madonna-fan att hankunde recitera stora delar av dialogen i InBed with Madonna utantill. Och hennesinflytande på honom är fortfarande stort.Medan hans första soloalbum Spin var enfortsättning på Savage Garden-konceptethar Madonnas senaste skivor delvis fått ståmodell för The Tension and the Spark.Såväl den elektroniska ljudbilden som denpåfallande bristen på innehåll bakom ytankänns igen från sömniga album som Musicoch Ray of Light.Som sångare är Darren Hayes inte utanförtjänster, han gjorde det bästa han kundeav Savage Gardens Roxette-pastischer. Somlåtskrivare är han däremot en medelmåttasom aldrig hade fått ge ut det här om inteskivbolaget redan hade tjänat så mycketpengar på honom.Thomas NilsonI’M NOT A GUN“Our Lives On Wednesdays”City Centre OfficesUnder de senaste fem åren har technoartistenJohn Tejada och multiinstrumentalistenTakeshi Nishimoto träffats varje onsdag föratt spela musik tillsammans. För att kunnaimprovisera musikaliskt kanske man behöveren fast ram kring själva spelandet.Annars låter ju varje onsdag de senaste femåren ganska planlagt och inte så improviseratmenar jag.Nåväl,Tejada spelar trummor, gitarroch laptop, Nishimoto fyller på med mergitarr och bas. De släppte skivan Everythingat Once förra året och nya OurLives On Wednesdays är en logisk fortsättning.Onsdagarna har gått åt till att utforskapostrockens musikaliska marker: laptopensurrar, gitarrerna ger sig ibland ut påsoloutflykter och trumkompet lunkar på.Det är skön musik, avkopplande. Men sådär värst spännande är den faktiskt inte,fastän allt talar för att det skulle kunnavara det. Onsdagar kanske inte är så därvärst intressanta när allt kommer kring.Mats AlmegårdINFECTED MUSHROOM”IM The Supervisor”Yo-Yo Records/BorderFörra årets Converting Vegetarians var entydlig signal om att israelerna Erez Aizenoch Amit Duvdevani ville ta sin fulll-ontranceett steg längre. Ambienta stycken,lite electronica och sång som drog åt rap.Resan fortsätter på IM The Supervisor.IMuse Breaks toastas det i IM:s version avreggae, i titelspåret bjuds det på lite merrappande, men det som biter sig fast hårdasti minnet är deras pompösa hårdrockstrance.Ja, det är så illa som det låter.Meduzz och Stretched är låtar somborde framföras av Robert Wells när hanbackar upp en trollande Joe Labero, fyrahundratigrar, bomber, fyrverkerier, explosioner,rök och ler åt en vinkande svensk kung.E-Type framstår som dietversionen.Mats Almegård[INGENTING]”Ingenting duger”Labrador/BorderNya intressanta inhemska band som sjungerpå modersmålet är lika lätt att hitta sombillig öl på Systembolaget. I en tid när våraöron förorenas av Nic and the Family ochRaymond och Maria är det alltid en trevligöverraskning när band som [Ingenting]dyker upp. I våras släppte gruppen sin EPIngenting är lätt och nu är det dags attkonkurrera med första fullängdaren. Ochvisst duger musiken på Ingenting duger.Den duger till och med alldeles förträffligt.En egensinnig blandning av popmusik sommixas ihop till en vital och stundtals vackerhelhet. Ena stunden är det rofyllt med stråkaroch i nästa stund utflippat och galetmed underbara texter om det vardagliga ivår tillvaro.Andreas ErikssonINSIGHT”The Blast Radius”MAIN FLOW”Hip-Hopulation”Brickrecords/GoldheadTHE LEAK BROS”Waterworld”Eastern Conference/GoldheadYtterligare en trave skivor som visar att detfinns levande hiphop. En som har självkänslaoch inte ägnar sig för mycket åt onödigtvapen- och brudsnack. Kompetenta beats,rap med flow och stil. Kanske inte världensmest innovativa och spännande, men en somkänns trygg och bra.Insight levererar skönt gungig jazzhiphopsom Guru skulle varit stolt över, ävenom den inte är lika fett producerad somhans Jazzmatazzgrejor. Main Flow gör endel bra spår, men skivan i sin helhet kännslite vinglig och osäker. Han kommer nogdock att låta höra från sig igen.The LeakBros är väl de som sticker ut mest av dessaskivor. Knasig och knäpp musik och rap.Mats AlmegårdINTERLACE”Imago”Memento MateriaLåten Elohim är nog medlemmarna i

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 6svenska Interlace mycket nöjda med. Jagtror aldrig jag hört en mer lyckad SkinnyPuppy-klon. I alla fall en sisådär två minuterin i låten skulle det fortfarande kunnavara legendarerna från Kanada. Ljuden,sången, takten – allt sitter där. Det är somnågot från Too Dark Park eller viviSECTvi.Skickligt imiterat, men varför? Hade varitroligare om de gjort något eget. Men egetär varken Elohim eller något annat på denhär skivan.Mats AlmegårdISIS”Panopticon”Ipecac/BorderGillar du dröjande och repetitivt gitarrmangel?Då kommer du att dyrka Isis.Deras livskraftiga och envisa rockhybridmullrar över gator och torg som ett infanteriförbandför att i nästa sekund svävasom en fjäder i sommarbrisen. Det är baraatt kapitulera.Panopticon innehåller sju spår. Men detär mer än nog. Varje hängande ackord ochvarje trumtakt ligger precis rätt. Varje trånandegitarrton glider i perfekt bana. Vävenav storslagenhet och detaljrikedom fortsättertill synes i det oändliga – visst är detnjutbart att kastas mellan ytterligheter såhär! Och bandet får det att verka så lätt.Låtarna är självklart långa och till storadelar instrumentala, antingen byggs de uppfrån ett viskande tonläge (In Fiction) ellerså handbromssladdas de ner från totalstenkross (inledande So Did We). Bäggevägarna är lika farbara. Och de leder bäggefram till samma mål: en gigantisk applådoch hyllningskörer som startar här. GrattisIsis till en stenhård platta som har potentialatt lägga stora skaror fans på knä!Gary AnderssonJAMES YORKSTON AND THE ATHLETES“Just Beyond the River”Domino/PlaygroundDet finns ett gäng skivbolag som släpper bragrejer. Och Domino kan man alltid lita på.Några låtar på Just Beyond the Riverspricker upp ur mossan som gyllene höstkantareller.Gömda under löv och grenarhar de undgått både vildsvin och svampkåtanaturmänniskor. Surf Song och Heron ärexempel på sådana mjälla exemplar.Skotten James Yorkston spelar i sammadivision som Nick Drake och Will Oldham.Lågmäld folkpop med banjo och stråkarsom hela tiden balanserar på den slakalinan mellan vemod och en liten skvätthopp.Yorkston har en mycket stark röst sombåde gör sig med full sättning och bara enakustisk gitarr.Några giftsvampar finns inte på JustBeyond the River. Men ett par träiga sopparoch en och annan blodfattig kremla islutet på skivan drar ner helhetsintrycket.Johan JoelssonJEAN MICHEL JARRE”Aero”WarnerJaha, så kom den då – drömskivan för allaförsäljare av hemmabiosystem. Vem kundevara mer lämplig än mastodontfransosenJean Michel Jarre att göra en skiva inspeladi 5.1-kanalers ljud? Jag kan se för mittinre hur glada killar i vita skjortor ochsvarta jeans med svettröda ansikten pumparut Aero för sina presumtiva kunder iaffären: ”lyssna nu, fågelljudet kommer iden lilla högtalaren där borta”! Och visstär det coola ljudeffekter.Men musikaliskt? Hmm, oj då. Hanglömde visst bort det, fångad som han varav det nya ljudet. Låtarna består av enbest-of kombinerat med tre nya: Aero Opening,Aero och Aerozone. Ingen av dem nårtill fotknölarna av Oxygene. I ljuset av denhär skivan framstår Kraftwerks omarbetningarav Tour de France från förra åretsom sjukt innovativa.Mats AlmegårdTHE JELLY JAM”2”Inside Out Music/BorderTidigare i år var Jerry Gaskill (King’s X)aktuell med sin soloskiva Come Somewhereoch trots en del riktigt bra spår var helheteninte direkt endorfinutlösande. När nuJelly Jam med Ty Tabor (King’s X), JohnMyung (Dream Theater) och Rod Morgenstein(Dixie Dregs) som medlemmar harsin andra platta färdig infann sig farhågorinnan skivan ens börjat snurra. Skulle ävendetta låta som en lightprodukt av King’s Xoch förpassas till någon undanskymd vråbland skivstaplarna?Svaret på frågan är inte alldeles givetmen när Tybor hanterar gitarr och sång ärdet omöjligt att inte tänka på hans huvudsakligaåtagande även om Jelly Jam har enegen identitet. Det finns gott om bra stämsångoch överlag är det trivsam lyssningmen så mycket mer är det inte. Jag skulleönska att King’s X tar ett beslut att läggaalla sidoprojekt på is ett slag och inriktarsig på att skriva en ny Dogman, nu blir detmest halvmesyrer av alltihop.Roger BengtssonKHALED”Ya-Rayi”UniversalPå den tid då alla nyfikna öron riktadesmot exotiska platser med någon form avmusikaliskt ursprung blev Khaled en ikon.På den tid då allt var tvunget att strömlinjeformaspå något sätt, eftersom västerländskaöron uppenbarligen inte bedömdesklara av att lyssna på så kallad etnomusik iursprunglig form. Och den nordafrikanskarai-musiken blev också en bra – och nödvändig– inkörsport till mycket afrikanskoch arabisk musik. Sedan dess har det hänten del.Numera har mycket gått tillbaka till detursprungliga, mycket har en närmare förbindelsemed rotmusiken än tidigare, och närfusioner uppstår är det inte alltid den västerländskavanföreställningen om bas, trummaoch gitarr som nödvändigtvis är ledstjärna.Tyvärrstår Khaled ibland kvar ochstampar på denna fläck av arrangemanghan en gång formade. Och tyvärr är dessastunder alldeles för många på Ya-Rayi. Menvisst svänger det emellanåt, och ibland ärdet till och med väldigt bra, men det finnshela tiden också en källa till irritation, nämligendet faktum att det alltför ofta, alltid inågon form, låter så tamt och välkammattillrättalagt. Som en arabisk Christer Sjögren.Och det är så synd, när det finns ensådan märg, en sådan kraft och en sådanvitalitet i arabisk musik i allmänhet.Magnus SjöbergKHONNOR”Handwriting”Type/Dotshop.seConnor Kirby-Long textar försiktiga, sprödameddelanden för hand. Hans blyertspennaär i stort behov av en vässning, men varkenkniv eller vässare finns till hands. Såhan får nöja sig med det trubbiga verktyghan har. Blyertslinjerna blir tjocka och närKhonnor skriver drar han ut bokstävernamed armen, så att det blir gråa linjer medsuddiga kanter och skuggor. Allt grått, meni olika nyanser.Med gitarr, dator och en mikrofon somegentligen tillhör ett ”lär-dig-japanska”-program skapar Khonnor en blandning avshoegazerpop och stillsam electronicaambient.Som en blandning av Slowdive ochFennesz med inslag av David Sylvian ochkanske till och med Nick Drake – allt iolika nyanser av grått. Och det går att varieradet gråa. Det gör Khonnor och han gördet med varsam hand. Vackra popmelodierströmmar emot oss i Megans Present ochPhone Calls From You för att nämnanågra. Det är en helgjuten skiva ungeKirby-Long gjort (han är bara sjutton),men stundtals tycker jag att den blir välöverspänd och trist. När de grå dimmornavarken känns läskiga, inbjudande ellerspännande längre. Då blir det som en regnigdag då man inte har något att göra ochär för rastlös för att kura ihop sig inomhus.Mats AlmegårdKICK AXE”IV”MTM Music/ShowtimeKanadensarnas comebackplatta uppvisarlikheter med flera av thrillerförfattarenTom Clancys tegelstensromaner. Hananvänder sig ofta av parallella berättelsersom åtskilliga hundra sidor senare visar sighänga ihop.Tyvärr brukar det visa sig attdet är ett väldigt driv i någon av delhistoriernamedan tempot i någon annan är lågtoch det är lätt hänt att några sidor råkarhoppas över för att man ska komma framtill de spännande delarna igen. I mina ögonhade Clancy tjänat på att korta ner sinapublikationer och således bibehållit läslustengenom hela boken, då hade han varit enklar kandidat som favoritförfattare.Hårdrockande Kick Axe gör precis sammasak – flera riktigt sega partier utan vare sigdriv eller spänning varvas med riktiga stänkaremed stor potential.Roger BengtssonKID & KHAN”Bad English”Transsolar/BorderKid Congo Powers från Nick Caves BadSeeds har under perioden 1999-2002 slagitihop sina musikaliska påsar med electroskummisenKhan och på olika kontinenterspånat ihop en platta fylld av knepiga infalloch pigg gammalskolig elektronisk musik.Och jag tar till mig Bad English med engång eftersom den besitter en fräschör sombara kan springa ur faktumet att detta ärnågot duon var tvungna att göra. Dessutomsvänger det en del om programmeringarnaoch de djupa syntrösterna. Bäst är HighSpeed med sin jetsetkänsla, Wooly Baby,glättiga Goo Goo Muck och förvridnaMarianne Faithfull-covern Why D’ya Doit?. Dessutom är omslagets Faithfull-honnörfin. Precis som de discoposerande liveklippenfrån en spelning i Glasgow.Gary AnderssonLAKE OF TEARS”Blackbrickroad”Noise/ShowtimeRunt 1997 sprang jag på en samlingsskivadär låten Devil’s Diner återfanns. Jag kaninte dra mig till minnes vilken samling detvar eller några andra spår därifrån. Menredan nämnda låt var hämtad från boråsarnastredje album A Crimson Cosmos.Tyvärrvar texten ett riktigt lågvattenmärke ochdärför införskaffades aldrig skivan. Bandetsläppte två plattor till, splittrades och harnu hittat tillbaka till varandra igen.På purfärska Blackbrickroad blandasmetal, goth och rock och fråga mig intevarför, men förutom titelspåret vill intelåtarna sätta sig. Det är för anonymt ochschablonartat och minnet av den medryckandeDevil’s Diner förblir blott ett gottminne som inte platsar på Blackbrickroad.Roger BengtssonK.D. LANG”Hymns of the 49th Parallel”Nonesuch/WarnerDet har tydligen varit en dröm och ett målför K.D. Lang att göra ett album barabestående av kanadensisk musik. Och närman tänker efter så fyller den drömmennog ett behov. För visst känner man tillmånga stora kanadensiska artister, men

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 7ingen som inkluderas i någon form av samlingeller hyllning, ingen som på samma sättsom amerikanska diton tas på samma… ja,allvar. Men när nu Lang gör verklighet avdetta, så är det givetvis med låtar av artistersom mer än förtjänar denna hyllandeuppmärksamhet: Neil Young, Joni Mitchell,Jane Siberry, Leonard Cohen och andra.Och det känns också som att det är medrespekt hon närmar sig covervalen, menaldrig så att det blir ikoniserande, aldrig såatt det bara blir vördande bevarande, utanalltid med en hörbar kärlek till låtar ochartister. Hela tiden också integrerande i sigsjälv, alltid så att man, fastän den kanskeinte alltid finns där uppenbarad, kan se likheteri melodierna och arrangemangen, ochkänna samhörigheten med dem. Varmt, nästanbefriande emellanåt. Och Cohens Hallelujahhar aldrig låtit så mycket äkta hymnpå skiva tidigare.Magnus SjöbergLE TIGRE”This Island”UniversalOj. Le Tigre på ett majorbolag. Jag hadenågon slags idé om att om att KathleenHanna var lite alternativ, DIY och småpunkfortfarande. Fast det är klart, de ägnar juhalva pressreleasen åt att berättiga övergången(vi är fortfarande punkrock, argaoch singeln New Kicks innehåller minsannantikrigsdemonstrationsvrål). Dessutomhinner de både tacka det oberoende lesbiskabolaget Mr Lady och pusha för deraseget Le Tigre Records som nu kommer attge ut hela Le Tigres backkatalog (hur punkdet nu är).Faktiskt spelar inte det heller någon rolllängre. Alldeles för mycket tid ödslas på attvara oberoende för oberoendets skull. Visstär storbolagen skyldiga till mycket ont mendet finns å andra sidan en drös småbolagsom också lika gärna kunde gå upp i små,små blåa rökmoln av profithunger och nonchalans.Det känns bara lite löjligt med allttjat om oberoende, klart som fan att deockså vill tjäna oförskämt mycket pengarsom alla andra – kompromisser kommerman aldrig ifrån ändå. Skit som skit och brasom bra. Och trots allt, Le Tigre på Universalkänns inte alls särskilt vitala eller intressantaeller ens särskilt kul och jag tror inteatt det har med bolaget att göra. De barabränner på sin skrikelectropunk som vanligtmed endast spår av den energiska kärnfullhetoch uppriktighet som kunde spåras påFrom the Desk of Mr Lady.Samtidigt, vad kan de göra musikalisktnu när hela deras ramar är så fullkomligtexploaterade? Det hela blir lite parodiskt,all politik, samhällskritik och underjordiskaknytnävsslag försvinner i ett allmäntskramlande electro-någonting som alla hörttill leda, budskapen flyger som tomma,fräcka ord utan styrsel eller någon somegentligen bryr sig. Det är synd, för teoretiskttycker jag väldigt mycket om Le Tigre.De har alltid försökt att göra någontingsom känns viktigt, rätt och förbannat aktuellt.Fast det är svårt att ta till sig ThisIsland. En skiva som istället fylls med pompösafotbollskörer och samplade låtsastuffagitarriff som bara smetar omkring innehållettill ännu en konsthögskoleprodukt förde osäkra i starkt blå strumpbyxor ellerdesignerjeans som egentligen är alldeles förskraja för att ens våga titta ut i verklighetenså förblindade de är i sin snäva värld avpoststrukturalistisk könskritik och drömmarom gallerier i NYC och billiga bussresortill Berlin. Hoppsan.Fredrik ErikssonPETTER LÖFSTRÖM”Livets dörr”Talking Music/BonnierAmigoSom 35-åring fick Petter Löfström en livskris– han hade fastnat i en trygg men tråkigtillvaro och försummat sina drömmar. Ioch med Livets dörr förverkligar han dem.Men där skickligare singer/songwriters haren förmåga att kapsla in all ångest, hoppoch förtvivlan i en enda dräpande fras,känns det snarare som att Petter suttit medett rimlexikon och haft Ledinkomplex.Ibland träffar han rätt – Ensamma själarär exempelvis såväl finstämd som klädsamtvemodig – men i övrigt är det intesärskilt engagerande, om än trivsamt.Ungefär som en Olle Ljungström med sångröst,fast utan känsla, melodi och texter.Mattias FalkMANDO DIAO“Hurricane Bar”CapitolKaxighet kostar.Jag har polare som av ren principavskyr Mando Diao – till mycket stor delberoende på deras attityd. Likadant somOasis-bröders skrytsamma stämmor medfördeatt somliga slipade knivarna i dettysta och bara inväntade ett misslyckandeatt frossa i.Mando Diao har slagit ganska rejält.Det är ju populärt att skämta om att svenskaband renderar stjärnstatus i Japan, menBorlänge-kvartetten är tydligen sjukt storadär. Och för att bibehålla den statusen (ochgärna utöka den) hade det behövts ett starkarealbum än Hurricane Bar. Dels för attde som sagt bantat ner sig till kvartett,fotat keyboardisten för att bli rakare isoundet. Där känner jag istället saknad ochgår snarare och visslar på slingor somborde varit med. Dessutom tycker jag attBjörn Dixgård är aningen bättre sångare änGustaf Norén, och den senare sjunger merän på debuten Bring ’em in. Vilket gör sittpå plattan. Den är bra men lite slätstruken.Lovande, men inte som uppföljare. HurricaneBar är klart godkänd, men belackarekan säkert få användning för knivarna omde får lust.Som tråkig parentes bör också nämnasatt deras bästa låt – Your Lovers Nerve –hamnat som förstasingelns Clean Townsbaksida. Lika malplacerad som ett metodistsällskapi Tora Tora-grottorna. Slöseri.Niklas SimonssonMARILYN MANSON”Lest We Forget – The Best of MarilynManson”UniversalMarilyn Manson har haft en ganska brakänsla för covers. Eurythmics Sweet Dreams,Patti Smiths Rock’n’Roll Nigger ochhäromåret syddes Gloria Jones northernsoul-klassiker Tainted Love (som är ljusårbättre än Soft Cells usla version) om i enbetydligt gothigare utstyrsel. Därför är denoerhört tråkiga Personal Jesus på hansbest of-samling (dessutom enda nya spåret)väldigt överraskande. Dels för att den somsagt inte är speciellt bra och dels därför attden är alldeles för lik originalet.Frågan är om det är ett kommandedilemma för herr Manson? Brist på originalitet.För samtidigt märker man undergenomlyssningen att låtarna från hans tvåsenaste plattor varken är jättebra eller skiljersig speciellt mycket från varandra. Hanverkar jobba efter den formel som funkatbäst, men om det även är tecken på stagneringfår framtiden utvisa.Samtidigt så märker man en artistsljuspunkter på samlingsplattor. The BeautifulPeople, Long Hard Road Out of Hell,The Dope Show och Lunchbox är ett par avMansons. Som oftast saknar man dock ettpar spår, eftersom personliga favoriter intealltid blir singelsläpp.En hyfsad samling vid rätt tidpunkt, förfrågan är hur mycket mer han kan upprörai hemlandet. Världen hittar ständigt nyasyndabockar och hatobjekt, och Mansonbehöver nog nya kneg och tankegångar föratt lyckas framöver.Niklas SimonssonMAROONS“Ambush”Quannum/BonnierAmigoDet har varit ganska tyst om det kaliforniskaQuannum-gänget på sistone men nukommer Lateef the Truth Speaker frånLatyrx och Chief Xcel från Blackaliciousmed nya gruppen Maroons. Ambush är funkig,organisk och kompetent hiphop med enmassa souliga liveinstrument. Ibland låterdet för duktigt och ospännande som påpolitiska brandfacklan If och funkrockigaLester Hayes. Då kan man i värsta fallkomma att tänka på Black Eyed Peas.Andra gånger sitter gunget som det ska,som på skrytiga 365 och tunga Best of Memed gästrap av Gift of Gab. Lite svajigtalltså, men fullt godkänt för att vara ettsidoprojekt.Daniel SeverinssonJOEY McINTYRE“8:09”Artemis/ShowtimeJa, efter regn kommer sol och gräset är alltidgrönare på andra sidan. Som man bäddarfår man ligga och gammal är äldst. Närkatten är borta dansar råttorna på bordetoch ensam är stark. Nej, inget ont som inteför något gott med sig. Det man inte vethar man inte ont av. Den som spar han har.Ja, det är A och O. Det är definitivt medaljenssmutsiga baksida. Ja, han är värd sinvikt i guld. Upp med hakan gosse. Det serut som du har sålt smöret och tappat pengarna.Jag har nyss tvättat av mig resdammet.Vill man vara fin får man lida pin. Uppsom en sol och ner som en pannkaka. Detär bara att vända andra kinden till. Ja, hundenär människans bästa vän. Och tillsammanskan vi skapa ett nytt samhälle. Kakapå kaka och lök på laxen. Och pennan ärstarkare än svärdet. Borta bra men hemmabäst. Jag tycker det är intressant medandra kulturer. Alltså när vi var ute ochbackpackade, lokalbefolkningen var bara såhimla hjälpsamma. Alltså det var en heltannan mentalitet. Blablablablablablablablabla.Ordspråk och klyschor.Och minstingen i New Kids On TheBlock är en levande klyscha.Enligt pressutskicket är det här “ensnygg, slickad pop-platta med catchigalåtar”.Nej!Nej!Nej!Johan JoelssonDAVID MEAD”Indiana”CapitolPå sin tredje platta tar gentlemannenDavid Mead med oss på en resa i sittcountrydoftande hemland. Under resansgång får vi höra om turnerandet, kärleken,sökandet och återföreningar med nära ochkära. I Nashville är han tillbaks i sinhemstad, i Indiana är det saknad och i NewMexico är det joddel och drömmar omcowboys. Plötsligt ljuder en alldeles briljantversion av Michael Jacksons Human Nature.Resans ändhållplats är QueensboroBridge och där beskrivs New York som ettfängelse.Mead är en amerikansk singer/songwritermed själ och en underbar röst som görresan minnesvärd. Jag vill ut på den igenoch igen, för det är så behagligt. Dessutomgör romantiken på plattan mig väldigtsugen på lite hederlig styrdans. ”Come onsugar, just say I love you/you’re out ridingthose concrete canyons/you don’t knowwhat it means to miss you/I’m still driving

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 8through Indiana...”.Sandra FogelTIFT MERRITT”Tambourine”Lost Highway/UniversalHittills har hon varit ett namn inom altcountrykretsar,men det kommer nog attändras. Dels för att Tift Merritt är på vägmot större radioapparater än de alternativa,och dels för att altcountryn inte längreexisterar som begrepp i Tift Merritts värld.I alla fall inte om man ska döma av detman hör här. Visserligen är inte utvecklingav ondo, men när man går från ett intressantkoncept till den lite urtvättade kombinationenav rock, country, blues och pop, såär frågan om det inte i alla fall är en föross lyssnare tråkig väg att vandra.Ett par låtar kanske sticker ut, men jagkommer aldrig ihåg vilka, frågan är om detär samma från gång till gång. Kanske ärdet bara under de perioder av slumpmässigvilja att verkligen, verkligen vilja förstå somdet händer. För det är tröttande, det ärutslätat, uttjatat och tråkigt. Mycket kompetentoch bra utfört, naturligtvis, men nästanför bra; det blir alldeles för fort muzakav det, alldeles för snart för att man skaorka, för att man ska vilja.Magnus SjöbergBUDDY MILLER”Universal United House of Prayer”New West/PlaygroundMakalöst platt och intetsägande av enartist som har Victoria Williams som duettpartner.Stillastående altcountry utan nervoch närvaro.Extra burop till Buddy Miller för hanskatastrofala version av Bob Dylans vackraWith God On Our Side. Inget annat än helgerån.Per Lundberg GBMANUEL MIRABAL”Manuel ”Guajiro” Mirabal”World Circuit/BorderDet kommer fler och fler plattor som harnågon form av samröre med Buena VistaSocial Club och kubansk musik. Och varförskulle det inte göra det? Så länge de hållersådan kvalitet som exempelvis Ibrahim Ferrersoch Omara Portuondos soloalbum.Manuel Mirabal är trumpetaren i sammanhanget,och har här gett sig på atttolka, återskapa och hylla den musik somArsenio Rodriguez gjorde till sitt eget signumunder 1940- och 50-talet. Det äromisskännligt i sin genre, den stolta, denstarka och legend- och mytomspunna känslaoch rytm som hela den kubanska musikenblivit associerad med de senaste femåren. Och därför fått en ny, och för lyssnarensjälsnödvändig marknad. Ibland kännsde romantiska, de lunkande och fjäderlättamelodierna också knyta samman kontinenter;det är på samma gång det rökiga, omåladekafét i Havanna som det är svettigamerikansk klubb, på samma gång akademiskteuropeiskt som öppet som en afrikanskstäpp. Det är en frihet som ingenannan samhällelig eller kulturell instanskan förstå, sätta fingret på eller argumenteraomkring. Ibland så befriande att musikoch politik inte behöver gå hand i hand.Ibland tror jag att jag kan tröttna på dethär, men jag motbevisas gång på gång. Varförframhärdar jag? Det är bara att krypatill korset och kapitulera. Igen.Magnus SjöbergMISDEMEANOR”High Crimes and Misdemeanor”GMRDet enda förhållet jag har till Stockholmskvintettenär ett stort fult bandklistermärkesom någon ond människa smällde fast påmin väns skinnjacka på Hultsfred. Pajenblev total förstörd.De bensindrickande bad motherfuckerbrudarnahar spelat ihop sedan 1992 så debehöver ingen introduktion. På denna plattaär det tungt Black Sabbath-groove (somdet förmodligen är på de tidigare plattornaockså), tight och skickligt lirat. Men såkommer vi till sången… Alltså, tjejer kaninte sjunga hårdrock. Punkt. Det låter såilla så katten springer och gömmer sig. Detfinns ingen ”throw-down”. Jag lyssnar påbra musik, inte sånt här.Annica HenrikssonMOODYMAN”Black Mahogani 2”Peacefrog/GoldheadKenny Dixon Jr gräver djupare och djuparei jazzmyllan. På denna fortsättning avBlack Mahogani som kom tidigare i år ärdetta mer uppenbart än någonsin.Trevandebas, försiktiga orgelkomp och ett tillbakahålletbeat gör att den här skivan kännssökande. Det gäller särskilt den exakt artonminuter långa When She Follows, som liksomglider iväg och undan hela tiden. Närjag tror mig få grepp om vad som händerär det dags för en ny förskjutning. Så merjazz och försiktighet än house och driv. Enkostym som Moodyman bär med klass.Mats AlmegårdNAZARENES”Songs of Life”Heartbeat/Playground”All bra reggae kommer från Jamaica”. Enså klart ganska trångsynt inställning sominte minst jag själv anammat. Men det ärockså en inställning som jag i allt högregrad fått omvärdera. Den internationellareggaescenen är förmodligen mer levandeän någonsin och den senaste tiden har vifått flera bevis på att all bra reggae intealls behöver komma från Jamaica.TyskenGentleman eller stockholmarna i Ital Skurktill exempel. Eller varför inte Nazarenes,två etiopiska bröder som numera bor iGöteborg?På sitt andra album, Songs of Life, görduon roots reggae enligt konstens alla regler.Inledande Song of Judgement Day,frihetssångenSong of Liberation (ja, allalåtar heter något med Song of…) och falsettnumretSong of Mother Earth har allaett efterhängset reggaesväng. BrorsornaMedhane och Noah Isac Tewolde delar broderligtpå sångmikrofonen. Båda har brareggaeröster, men det är nog Medhane somgör störst intryck med sitt Horace Andydarr.Sedan är Nazarenes förstås inte detminsta nyskapande, varken textmässigt(rader som ”Jah children unite/No need tofuss and fight” känns kanske bekanta?)eller musikaliskt. Men det är nog intemeningen heller. Och lite variation finns här.Någon låt innehåller en plottrig syntslinga.En annan jazzblås. Och det är lite kul attljuva Song of Mary Jane påminner omFaith No Mores tolkning av Commodoresgamla låt Easy.Daniel AxelssonNEW FOUND GLORY”Catalyst”UniversalNew Found Glory fick sitt genombrott i ochmed sitt förra album Sticks and Stones,dåde liksom många gelikar började röra sigfrån skatepunk till pop. För många bandhar denna nyriktning inneburit dödsstöten(eftersom deras enda tillgång varit ilskaoch en damp-skadad batterist) men NewFound Glory är ett undantag, nästan i klassmed skatepopens fanbärare Bowling ForSoup.Nya albumet Catalyst är ojämnt, intesärskilt nyskapande och ger stundtals välhöga utslag på bpm-skalan. Men det ärockså melodiöst, välproducerat och fullständigtbefriat från substantiella texter –vilket väl i ärlighetens namn är synonymtmed framgångsreceptet inom den här genren.Mattias FalkTHE NON SMOKING ORCHESTRA“Life is a Miracle – Original Soundtrack”UniversalDet finns filmer som man kommer ihåg pågrund av musiken och filmens soundtrack.Det finns musik man kommer ihåg på grundav filmer. Det finns filmer och tillhörandemusik som är så oskiljaktiga att man intekan tänka sig den ena utan att genastinkorporera den andra. I Emir Kusturicasfilmer är musiken ofta en del av filmen, ochofta fungerar den på egen hand, eller pånågot ovan nämnt sätt.Den senaste av hans filmer, Livet är ettmirakel, innehåller också den mycketmusik. Och som tidigare är det också musiksom fungerar alldeles utmärkt på egenhand. Festmusik utan att övergå i någonform av kletzmerskt rus, romantiskt utanatt bli smörigt. Lagom mycket balkanskkänsla, tillräckligt substansrikt att måla debilder man inte ser, men heller aldrig överdrivetepiskt, aldrig så att man saknarnågot till musiken, aldrig så man saknar filmen,även om den ju naturligtvis behövermusiken, lyssnaren, tittaren.Magnus SjöbergIDA OLSSON”En tur på livet”8NioIda Olsson bjuder på lite småjazzig CaféNorrköping-pop som med stor sannolikhethade kunnat avrunda TV4:s morgonsändningarvilken dag som helst. ”Du får tro vaddu vill. Men jag tror tror tror att nån vill hamig nån som passar bra jag tror på kärleksån är jag.” Så lyder refrängen i Tror,andraspåret på skivan. Den strofen sittersom en knytnäve i solar plexus och sätterribban för texternas nivå.Banala och vattenpölsdjupa vardagsbetraktelsersom skulle fått de mest härdadeskrivlärarna på landets folkhögskolor attlägga sig i fosterställning och gny. Men IdaOlsson sjunger rent. Melodierna är heltokej. Och låtarna är välarrangerade.Övningsböckerna ligger ofta uppslagna påpopkapitlet med modstulna pianoslingoroch glidande gitarrackord med E i basen.Tror och Grå luktar tidiga Kent. Och musikentill Ögon hade kunnat vara hämtad frånCardigans mespopiga Emmerdale.Men En tur på livet känns dessvärresom medveten utfyllnadsmusik än någotsom har ambitionen att vilja fånga ens uppmärksamhetpå allvar. Och någonstans iögonvrån ser jag Kjell Lönnå, Lasse Berghagenoch Bengt Alsterlind headbanga vidscenkanten.Johan JoelssonOTEP”House of Secrets”CapitolOtep blandar mörk och destruktiv poesimed en i vissa stunder unik variant av hård,melodiös metal. Inledande Requiem är enresa genom ett plågat psyke där enbart rösterbygger upp ljudbilden och det finnsmånga andra exempel där instrumenten fårstå tillbaka för sångerskans skrämmandestämma och trasiga själ. Warhead är däremotett exempel där den hysteriskt drivandemusiken står vid frontlinjen.Det är just variationen mellan det hårdaoch det mjuka som är den stora behållningenmed House of Secrets. Hela skivan är enmix mellan ljus och mörker, eftertänksamhetoch galenskap.Andreas ErikssonANDY P”Day One”Daion/BMGAndy P har när han i sann Prince-andaintagit Kaahs Studio Monica på Kungshol-

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 9men gjort allt själv på denna platta somtyvärr känns ofärdig, Andys soul är ännuinte riktigt fullvuxen. Mest beror det på attlåtarna känns skissaktiga, melodierna fastnarinte när de är så här vaga i kanterna.Ingenting bryter heller mallen. Resultatetblir elva spår med menlös bakgrundssoulutan karaktär. Mer intressant i genren ärdet istället att se om Kaah har en ny plattapå gång snart. Day One lindrar inte minKaah-abstinens.Gary AnderssonTHE PAPER CHASE”God Bless Your Black Heart”Southern/BorderPå Dallas-bandet The Paper Chases tredjeplatta fortsätter de att experimentera framklurig musik. Ordentligt skruvat, men intepå det smygande psykedeliska viset utanhär är det mer galet på ett larmigt och oftapåfrestande sätt. Hårda trumtakter blandamed avantgardejazz och progg. Ibland fungerardet eftersom det skymtar fram enmelodi eller instrumentkombinationernablir intressanta, men alltför ofta blir detriktigt jobbigt och konstigt bara för sakensskull. Visserligen har de förfinat sina strukturerjämfört med tidigare album men detstannar ändå ofta vid rent olyssningsbarmusik.Jonas ElgemarkKARIN PARK”Superworldunknown”SonyI hemlandet Norge har svenskfödda KarinParks debut varit en stor succé. Varför ärför mig helt oförståeligt. För den är överlag trist och alldeles dubbelgäsp.Okej. Hon kan leka med sin röstvokabuläroch skriva fantastiska formuleringar –om känslor, kärlek och sånt där. Speciellt iStockholm Snow och On My Way. De ärvackra tankar inbäddade i fin musik, litesirapslent ljuva, och absolut värda att lyssnapå. Medan de andra åtta låtarna är pågränsen till cover på sig själva, för de låtergalet lika. Och jag tänker hela tiden på ettmöte mellan Atomic Kitten och Lambretta.Ytterst radio- och tv-vänligt, något sombrusar förbi vareviga dag utan att man reagerar.Helt enkelt pop utan karaktär.Sandra VogelCHUCK PROPHET”Age of Miracles”New West/PlaygroundChuck Prophet har ett förflutet som gitarristi psykedeliska Green On Red. Ett bandsom släppte åtta plattor under lika mångaår på åttiotalet. Numera gör han bluesigrock på egen hand. Age of Miracles är hanssjunde soloplatta. I fanskaran finns LucindaWilliams som efter att ha hört Chuck blevså betuttad att hon drog med honom somförband på sin sommarturné 2002.På Age of Miracle fungerar bluesorgienAutomatic Blues, den känsliga duettenYou’ve Got Me Where You Want Me medStephanie Finch och den popiga Just to SeeYou Smile som fundament som håller uppehela skivan. Det som drar ner skivan är intehelt övertygande låtar som det hårresanderap-numret You Did (Bomp Shooby DoobyBomp).Tyvärr är tråkigheten Chuck Prophetsstörsta fiende och den genomsyraralbumet. Lyckas han besegra den så kanskedet kan hända grejer.Johan JoelssonQ AND NOT U”Power”Dischord/BorderVisst, det dräller av olika former av postnågontingmen Q And Not U gör de ruttnareferensramarna betydligt roligare änmånga andra. Från att från början varit etttypiskt Washington-posthardcore-band á laFugazi har de numera krånglat sig vidareut på dansgolven.Redan här märker jag att det är svårtatt övertyga. Har vi inte fått tillräckligt avpunkfunk och postpunk och allt sådant? Jovisst, och ingen, INGEN, är mer trött på attskriva om det än jag. Det står mig verkligenupp i halsen. Särskilt efter att ha försökthitta positiva egenskaper hos Radio 4,TheFaint och Beep Beep, utan att egentligen blisärskilt övertygad. De är säkert alldelesstrålande skivor fast utan egentlig styrseloch framför allt så tråkiga. Det spelaringen roll att de är gjorde med hjärtanslust, politisk välmening och kampvilja, dehamnar ändå i ett bekymmersamt hörn avtrista marschtrummor och krångliga syntprogrammeringar.Jag orkar inte ta till migdem egentligen på något sätt, det blir förmycket, en hysterisk vilja att få DFA attgöra om stordåd de gjorde för två, tre årsedan, om och om igen.Så varför kan jag då ta till mig Q AndNot U? Jag har absolut ingen aning.Kanske för att de faktiskt någonstans harkvar sina rötter i en posthardcore-traditionsom jag är ganska svag för, kanske ocksåför att de inte trycker på för fulla hus helatiden utan låter mycket vara lite spretigtoch bångstyrigt. Kanske för att det är likamycket åttiotals-Prince som spökar somdet är Factory, och antagligen för att dehelt enkelt har gjort en bättre skiva.Fredrik ErikssonRAMMSTEIN”Reise, Reise”UniversalNyhetens behag gör onekligen sitt.1997, när Rammstein hade två låtar med iDavid Lynchs film Lost Highway lät det hurbra som helst. Stenhårda kaukasiska riffmed tyskbrölande texter om onda saker ochbrinnande barn var coolt ocoolt, och detslog bevisligen. Men det håller inte hurlänge som helst.Vissa band gör samma platta om ochom igen. Färre av dessa kommer undanmed det, dessvärre icke Rammstein. 2001års Mutter hade sina stunder, men Reise,Reise är på de flesta plan en skiva stöpt isnarlik men sämre form. Varken lika uppseendeväckandeeller fräscht som föregångaren.Fast det germanska släktträdet är intealltid det mest kräsna eller trendkänsliga,så i exempelvis hemlandet kan det säkertgå hem igen.Niklas SimonssonRAZORLIGHT”Up All Night”UniversalUnder den första genomlyssningen av poprockigaUp All Night irriterar jag mig endel på Johnny Borrells något skakiga, osäkrastämma. Men man vänjer sig, efter etttag blir röstvariationen till och med ganskatilltalande. På Rip it Up levererar han medJulian Casablancas-pregnans, i Fall, Fall,Fal lämnas han ensam med en gitarr ochlåter spröd och naken.Razorlight består förutom Borrell avtvå svenskar och en amerikan och debutskivanvisar att de har potential. Albumetgenomsyras av charmig demokänsla somförhoppningsvis är medveten, och spår somstudsiga Golden Touch och det medryckandetitelspåret stannar kvar på trumhinnornaett bra tag. Men om Razorlight ska tanästa steg behöver de fila lite på melodierna,som är kvalitativt ojämna och stundtalspå gränsen till intetsägande.Mattias FalkTHE REFRESHMENTS”Easy to Pick up, Hard to Put Down”BonnierAmigoJag måste säga att jag haft lite svårt förRefreshments. För på något sätt känns detsom att de befinner sig i det gränsland mellanklassisk rock och det som lätt blir alldelesför svenskt i sammanhanget så att detblir frejdigt dansband av det. Men det ärjag, problemet är mitt. För egentligen spelarRefreshments rock som rocken var engång i tiden när den slog igenom. Äkta,javisst. Bilar, jomän. Men det finns någotsom jag inte sympatiserar med, och det ärden där totala avsaknaden av det farligasom rocken kommit att bli, det där som kanbli barriären mellan generationer. Det kännsidag lite tradigt att lyssna på musik ens föräldrarkan dansa twist till. Det blir lite förmycket de vuxnas musik, lite för mycketbevarande av gamla strukturer.Tyvärr. För idet inmutade land Refreshments spelarkänns de nödvändigt angelägna. Men jaghar ingen lust att vara där.Magnus SjöbergSOPHIE RIMHEDEN”H2-Fi – Hi-Fi Remixes”Mitek/BorderDet är inte särskilt länge sedan RimhedensMiss-album kom och jag tycker fortfarandeatt det är ett av årets svenska skivor. Såmed viss försiktighet närmar jag mig mixningarnapå förra årets Hi-Fi. Lite rädd fören överdos, lite rädd för att det gamlamaterialet inte ska kunna konkurrera medden nya och förstklassiga Miss.Nu visar sig min skepticism vara obefogad.Jag gillade ju Hi-Fi också, även omden inte var lika klockren som senastealbumet. Och i de nya remixversioner somvi bjuds på här finns det mycket kul attupptäcka. Pavan gör exempelvis krypandeplåtreggae, Differnet klär Rimhedens musiki en drömsk skrud, Folie gungar till Flowoch Hundarna Från Söder ger In YourMind en omgång Kraftwerks Trans EuropaExpress och dubtechno.Det här är helt enkelt ytterligare ettbevis på Rimhedens storhet och på deninnovativa electronicascen som finns i Sverigeidag.Mats AlmegårdJASON RINGENBERG”Empire Builders”Courageous Chicken/PlaygroundDet har blivit ett par skivor för Jason. Deflesta tillsammans med The Scorchers, menockså ett antal soloalbum. I och för sigkändes Jason & The Scorchers rätt fräschai sin genre för ett femtontal år sedan, närde ändå var med och vitaliserade en del avcountryrocken, men sedan dess har det oftasegat sig fram. Däremot så har, med en delundantag, naturligtvis, Jasons soloutflyktertett sig mer och mer koncentrerade, meroch mer inriktade mot något, målsökande.Musikaliskt känns Empire Builders återsom ett steg mot något större, något merän bara klafsande i mull och malt. Även omdet inte är något storverk, så är det värt atthöra.Textmässigt känns skivan i genre ochsammanhang också lite större, kanskeframför allt att här finns ett folk- ellercountryanslag med ur amerikanskt perspektivvänsterorienterade texter. Nu är JasonRingenberg inte så mainstream att hankommer att klämmas åt för det, men manminns ändå Dixie Chicks protest mot USA:sagerande i Afghanistan och Irak och vilkakonsekvenser det fick. Dessutom är denpotatisen kanske inte lika het längre. Mentillsammans känns det angeläget och bra,även om här inte finns några riktigakolossvältare. Men det har jag heller aldrigförväntat mig av Jason Ringenberg.Magnus SjöbergRIVER CITY REBELS”Hate to Be Loved”Victory/BorderSom av en händelse blir det aktuellt attavliva några av rockens myter. Det finns såmånga att någon fullständig lista inte kommerges men River City Rebels har heltreservationslöst anammat flera stycken.

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 10Tatueringar gör dig inte till rockstjärna,det hjälper inte heller om motiven är fula.Barbröstade tjejer som hånglar med bandetär inte så mycket till innerkonvolut, särskiltinte när nitarna på trosorna ser bättre utän tjejerna. Att sjunga om att man ska döung precis som alla andra stora rockstjärnorfår en knappast att bli större, möjligendummare. Vill du tatuera in ”Let’s fuck” påbröstet så tänk efter en gång till när dunyktrat till.Är man sugen på att spela skaplig 77-punk är det helt okej, men att kommaundan med en taskig avart så att manmåste ta till ovan nämnda exempel för attsticka ut – så göra man bara inte.Roger BengtssonCAESAR ROMERO”The Grotesque Burlesque Revue”Fin De Siècle MediaEn liten tretums-CD innehållandes soundtrackettill ett teaterstycke som innehållerkapten Blåskägg, döda sjömän, psykopatiskahoror och ond bråd död. Jag har intesett teaterstycket, men det verkar onekligenspeciellt. Jag kan tänka mig att musikenbackade upp denna kultpjäs bra, för denteatraliska industrimusik som finns på denlilla CD:n är minst sagt intensiv. Låtar somReturn to the Chamber, Death at Sea ochBone Dance påminner om instrumentalstyckenav Foetus eller Coil, men kommerinte riktigt upp i dessa storheters nivå.Mats AlmegårdRAPHAEL SAADIQ”Raphael Saadiq as Ray Ray”Pookie/PlaygroundVisst älskade jag Lucy Pearl-plattan somkom för några år sedan, ett projekt somRaphael Saadiq gjorde sig bra i, men hanssoloutflykter är alldeles för D’Angelo/Prince-färgadeför att man ska ta dem på allvar.Men själv vill han mest ha kul medmusiken, så vad är problemet? Egentligenfinns inga hinder för någon att dansa obehindrattill denna Ray Rays andra soloplatta,eftersom den är kraftigt svängig och intekomplicerad på något sätt. För att passamin smak är den dock lite för platt ochgrund. Låtar som Not a Game, Chic likeYou och Grown Folks har funkigt groovemen inte så mycket mer. Variationen kundedessutom varit större. Svalfunkigt porrsvängtröttnar man definitivt på efter enstund.Gary AnderssonSAGA”Network”Steamhammer/PlaygroundFörra sommaren tillbringade jag en regnigdag i en märklig affär för begagnade prylar.Jag skulle gissa att det fanns i rundaslängar 20 000 LP-skivor i backar och travarrunt om i lokalerna. Butiksbiträdet hävdadebestämt att allt var sorterat men hanmåste bara menat att LP-skivor och sjutumssinglarinte låg i samma högar. Efterflera timmars bläddrande bland skivor somantingen var dåliga eller i dåligt skick hittadejag två Saga-skivor, World’s Apart från1981 och den två år yngre Heads Or Tales.De har väl inte direkt snurrat varma menjag försökte lyssna in mig.När jag nu sitter med kanadensarnasfemtonde album är igenkänningen ganskastor. Det är fortfarande progressiv rockmed klassiska influenser. Det är snyggtframfört och genomarbetat både musikalisktoch textmässigt, men ändå rätt tråkigt.Ungefär som Sting, verkar spännandei teorin men i praktiken lyssnar jag hellrepå något annat. Om du inte redan är ett fanav gruppen men vill höra en riktigt bra progressivplatta skulle jag hellre rekommenderaRick Wakemans Out There från i år.Roger BengtssonSAMAEL”Reign of Light”Regain RecordsOm ni tycker att Rammstein är stela är detinget i jämförelse med Samael. Även Terminator-Arnoldger ett smidigare intryck änsångaren Vorph. Hans sånginsats är i stilmed en robot på lugnande medel. Segt ochmekaniskt. Musiken är djupt rotad i dentyska industrin och det är en kall och oinbjudandeljudbild som serveras.Andreas ErikssonSANDY MOUCHE”White Lucky Dragon”Magpie/PlaygroundJag står inte ut med att lyssna på SandyMouche.Texterna på engelska och franskakunde vara skrivna av en fjortonåring. Fjollerieroch naivistiska fånerier kan funkajättebra hos artister som Alizée och StereoTotal men här är det bara enerverande. Defem teatralt utstyrda medlemmarna iSandy Mouche anstränger sig alldeles förmycket för att vara speciella känns resultatetsom något som Regina Lund hade gillat.I likhet med The Ark har de en slags missionatt få folk att älska sig själva, men fråganär om de kommer lyckas.Sångerskan Helena Josefsson brukarköra åt Per Gessle och Brainpool och somkörsångerska funkar hon förmodligen, mensom ensam sångerska håller hon inte. Denljusa rösten saknar nyanser och svärta.Soundet försöker vara drömskt och trolsktmen blir mest påträngande och pretentiöst.Undantaget är Formule 1 som faktiskt ärfascinerande i all sin eklekticism. Musikenlåter som Ronja Rövardotter i Paris –ackompanjerad av ett zigenarband. Om helaskivan hade låtit så här hade missionensäkert lyckats.Moa ErikssonSAXON”Lionheart”Steamhammer/PlaygroundDessa engelsmän albumdebuterade 1979och utgjorde tillsammans med bland andraJudas Priest och Iron Maiden förgrundsgestalternaför NWOBHM.Trots ett idogt turnerandeoch jämn utgivningstakt har detaldrig breakat för dem och deras storastund – 1981 års Denim and Leather – liggernu rätt långt bak i tiden. Efter att Lionheartsnurrat några varv ter det sig liteunderligt. Inget direkt nyskapande men desopar definitivt mattan med nyare förmågorsom Messiah’s Kiss och Rival. Gillar dubrittisk heavy metal och nästan överdoseratpå Iron Maiden bör du verkligen kolla uppSaxon.Roger BengtssonOTTO VON SCHIRACH”Global Speaker Fisting”Schematic Music Company/BorderSkivan inleds med Dorktronics och standardenär satt – knepig electronica som påminnerlite om tidiga Mouse On Mars. Bara detatt MOM skulle ha gjort sin knäppiselectronicaoch inte känt att det var dorkigteller töntigt. Men det verkar Schirach göra.Varenda låt och text bidrar till att understrykakänslan av att han egentligen villvara med om något riktigt tufft, som attspela med ett death metal-band eller så. Såhar han hamnat framför datorn ensam ochutan vänner. Nördig, men med ett stortbehov att visa hur hård han är innerst inne.Resultatet är ett gräsligt hopkok av metalgitarrer,fåniga skräckeltexter och electronicarytmer.Mats AlmegårdSCOOB ROCK”New Day”360 Degrees/GazellFredrik Roudette ger inte upp sin underjordiskamission i första taget, så här kommerännu en Scoob Rock-platta med svängigahiphopspår som är värda att lyssnas på avfler än hans polare. Ragga tillsammans medLeafy på Rotate blandas med orientaliskatongångar i We Strive – och allt däremellan.Bumpig mjukishiphop har aldrig låtitbättre än i Please You, och den lite tuffare2 Face är också en höjdpunkt, precis somradiovänliga It’s like dat. Finns inte såmycket kvar att förbättra faktiskt, snart ärdet kanske dags för Scoob Rock att göraväsen av sig i högre grad än tidigare.Gary AnderssonSEAD SOUL TRIBE”The January Tree”InsideOutMusic/BorderSkönsång åt power metalhållet och tuggandegitarrer brukar inte bjuda på störreöverraskningar. Dead Soul Tribe tar ingarisker utan fortsätter i gamla fotspår menhar en del schyssta atmosfärer som gör attjag inte tröttnar… direkt.Mikael BaraniSECRET FREQUENCY CREW”Forest of the Echo Downs”Schematic/BorderMatthew Brown, Matt Friedman och AdrianMichna har tidigare släppt några tolvoroch en EP som låtit lovande, men kanskeinte så värst eget. Så det är kul att kunnakonstatera att de funnit sin form när detblivit dags för albumdebut. Mjukt flytandeambient blandas med klassisk minimalism,hiphopbeats och knorrande electronica.Framför allt Black Moss Caves Pt 1 är enunderbar hybrid mellan Funkstörung-stökoch Michael Nyman-melodier som man hittardem på soundtracket till The Piano.Och i Pollen and Spores och Forest Floorkänns det som att man befinner sig djuptinne i en klorfyllstinn elektronisk skog –ekoelectronica! Det luktar friskt, grönt ochlevande där.Mats AlmegårdSILENT FORCE”World’s Apart”Sanctuary/ShowtimeMed tanke på vilket magplask Primal Fearbjöd på med sitt senaste alster Devil’sGround borde Alex Beyrodt vara yttersttacksam att han lämnat gruppen.Tillsammansmed några tyskar och någon amerikanåterfinns han i Silent Force som kommitfram till sitt tredje album.Solen skiner ute, vädret är fantastisktoch mitt humör är nästan oförskämt bra sådet är liksom upplagt för glada tillrop ochpositiva omdöme. Jag har försökt. Mendetta är verkligen inte min kopp te. Melodiöspower metal ur farmarligan rakt igenom.Ett av problemen med Primal Fear var attdet kändes som jag hört allt förut. Dilemmatmed Silent Force är på ett annat plan– jag vill helst inte höra det igen.Roger BengtssonSTEPHEN SIMMONDS”This Must be Ground”ForFather/PlaygroundThis Must be Ground lät spännande deförsta lyssningarna, men ju mer jag spelarden desto tristare känns dess pojkbandsharmonier.Den är mer än lovligtintetsägande. Inte på långa vägar konkurrerarStephen Simmonds med svenske soulkungenKaah. Vilket jag trodde han skullekunna göra denna gång. Nej, utöver vackraKilling & Religion är detta en karaktärsfattigoch r’n’b-såsig platta. Åtminstone jaghade väntat mig mer.Gary AnderssonSKETCH SHOW”Loophole”Daisyworld/Dotshop.seBland de band det refereras till inom denelektroniska musiken är Yellow MagicOrchestra ett av de ständigt återkommande.Stilbildande japaner som höll flaggan itopp mellan åren 1967 till 1991 och som

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 11av en del ses som lika viktiga som Kraftwerk.Jag skulle nog inte säga att de var såviktiga, men men… Nu var det SketchShow vi skulle tala om.Och Sketch Show består av HaruomiHosono och Yukihiro Takahashi. Den tredjeYMO-medlemmen Ryuichi Sakamoto ärdessutom med på två låtar på Loophole,sådet är en slags återförening kan man säga.Mjuk och vacker electronica med knäppandeoch knastrande ljud som samtidigtger utrymme åt akustiskt instrument är vadsom möter på detta album. Det är fascinerandetill en inledning, men efter en stundblir det lite oinspirerat eftersom musikeninte utvecklas, inte tar ett steg till. Musikenblir för mysig och för säker.Men som sagt, inledningen är stark.Mars, Wiper, Chronograph och Plankton ärriktigt starka spår. Och ja, du läste rätt:låten heter Plankton. För absurt/roligt noghar Sketch Show hyrt in Chiho Shibaokapå sång och hon sjunger på svenska! Ensvenska som låter mycket mycket märklig.Främmande och annorlunda. Hosono harsagt att det var så varmt i Tokyo när skivanspelades in, att de var tvungna att kyla nersig lite med ett skandinaviskt språk – ochdet låter faktiskt svalt och helt alienerat.Lost in Translation liksom.Mats AlmegårdSLAM”Year Zero”Soma/CapitolSkottarna Stuart McMillan och OrdeMeikle är inte bara männen bakom Slam.De jobbar även som A&R:s på SomaRecords, skivbolaget som bland annatsläppt sköna skivor med Funk D’Void, H-Foundation och Vector Lovers. Och så är deDJ:s också. Det är alltså inga tvivel om attherrarna har koll på sin dansmusik.På Year Zero släpper de loss sina fetaoch skönt svepande syntmattor till studsandebeats och poppiga slingor. Det är house,electro, techno och syntpop blandat medvartannat och det är en skön mix vill jaglova. Påminner en hel del om Funk D’VoidsVolume Freak-skiva, vilket i min bok är enmycket bra referens.Gästvokalisterna är det verkligen ingetfel på heller. Och allra bäst är Billie RayMartin som en gång i tiden sjöng i Electribe101. I den harmoniskt undanglidandeelectrobluesen Bright Lights Fading sjungerhon med en sån pondus och säkerhet attjag skulle vilja höra ett helt album medhenne och Slam på en gång!Mats AlmegårdSLY AND ROBBIE”Version Born”Palm/BorderMassor av kända artister – från Bob Dylantill Rolling Stones – har gjort det. Anlitatden hårdsvängande reggaerytmsektionenLowell ”Sly” Dunbar och Robert ”Robbie”Shakespeare för att ge sin musik det därlilla extra. Så har också duon utfört mångastorverk under sitt 30-åriga samarbete ochtill exempel backat upp stjärnor som TheMighty Diamonds, Gregory Isaacs och TheGladiators. Men under senare år har killarnaofta gått på tomgång vilket gör detextra glädjande att de genom Version Bornoch producenten Bill Laswell hittat formenigen. Förutom några innovativa dubspår haremellertid reggaemusiken fått lämna platsför tongångar som drar mot hiphop ochragga. Medverkar gör bland andra Tricky,Wu-Tangs Killah Priest och Imani Uzurifrån 4Hero. Den sistnämnda ger sig förövrigt på Eurythmics Here Comes the RainAgain. Och kommer undan med det.Robert LagerströmTHE SOFT PINK TRUTH”Do You Want New Wave Or Do You Wantthe Soft Pink Truth?”Soundslike/Dotshop.seUtan tvekan är Drew Daniel en av de mestuttalat homosexuella electronicaproducenterna.Som ena hälften av paret Matmosvek han till och med ut sig i holländskaButt Magazine. Eller titta bara på det Tomof Finland-samplande omslaget till hansförra album som The Soft Pink Truth, DoYou Party?. När han nu lämnar microhousenbakom sig för att göra ett coveralbumpå sina gamla new wave-favoriter, är detsymptomatiskt att större delen av texternahandlar om homosexualitet. Som NervousGenders Confession med texten ”Jesus wasa homosexual”, eller för den delen TheAngry Samoans Homo-Sexual. Så, det ären rätt rolig och intellektuellt intressantskiva. Men är musiken bra? Det är lite sioch så med det. Skivan har sina höga punkter(Vickie Bennett reciterar Crass Do TheyOwe Us a Living?, ”Of course they fuckingdo!”) och sina låga. Över huvud taget blirdet lite för mycket frenetiskt klipp-ochklistrandemed obskyra samplingar, vilketinte är helt överraskande med tanke på attdet är utgivet på Herberts bolag, men musikenoch groovet går förlorat i processen.Dansmusik som blir för smart för sitt egetbästa. Ibland lyser det till, men mångagånger lämnar det lyssnaren oberörd.Henrik StrömbergSQUAD 21”Skullduggery”Go Nuts Music/BorderAtt lyssna på Squad 21 är som att sätta sigi en tidsmaskin inställd på den engelskamusikscenen i slutet av sjuttiotalet, om änmed ett kryddmått garagerock från åttiotalet.Skinnjacka med nitar i resväskan ochnytrimmad mohikanfrisyr är lika självklartsom att musiken som bjuds ångar av attitydoch skitiga gitarrer. Och det är inte alls såilla, problemet är att det inte är särskiltintressant år 2004.Andreas ErikssonTOMMY STINSON”Village Gorilla Head”Sanctuary/BMGGamle basisten från The Replacements haren stor musikalisk ryggsäck och han är interädd att gräva djupt i den när det kommertill det egna låtskapandet. Det blir liksomför mycket av allt. Village Gorilla Head ären tjock soppa av olika musikstilar medamerikansk stämpel som pressas ihop påsamma skiva. Som en av medlemmarna iGuns N´ Roses har han av naturliga skälmycket tid över, vem vågar satsa på att detfaktiskt kommer en skiva från Axl & co iår. Låtarna är skrivna över en lång periodoch det märks. Det spretar på ett oattraktivtsätt.Andreas ErikssonEDDIE STONE”Eddie Stone and Friends”SonyI sydstaterna är Eddie Stone en legend,tack vare sin medverkan i gamla boogiebandetDoc Holiday. Och efter ett – i jämförelse– experimentellt första soloalbum hardet nu blivit dags att gå tillbaka till Mangrove-rötterna.Gamla vänner som BruceBrookshire har bjudits in i studion, och detblir boogie, träskrock och country för helaslanten. Ibland låter det till och med litedansband. Han bryter måhända inga nyamusikaliska banor, men gitarrslingorna lunkarstillsamt fram som vore de Tennesseefloden,och jag kan tänka mig att EddieStone är en frekvent besökare i de redneckskabilstereorna. Fast spännande är detsom sagt inte.Mattias FalkTHE SWEETBACKS”The Sweetbacks”Nicotine/Sound PollutionDet största felet med svenska Sweetbacksdebutplatta är produktionen. Deras schysstaretro-rock’n’roll blir inte alls en smockai ansiktet, bara en snuddning. Sången liggerför långt borta. Linus Hjellströms röstborde få ta lite mer plats. Men eftersomhan kraxar som Axl Rose borde man vägaupp det med varmare ljud. Däremot trorjag de glömde att vrida upp basreglaget ikontrollrummet. Som det är nu låter detbara skrikigt. Utan djup. Detta känns tråkigt,jag känner att det inte går att bedömahuruvida låtarna är bra när det låter såilla. I biografin står det att de är influeradeav The Faces och Black Crowes blandannat. Det hörs. Men Linus skulle behövawhiskyindränkta privatlektioner i träsksoulav Tony Joe White och därefter bränna sinaGuns-plattor. Men främst behöver de en nyproducent.Annica HenrikssonTHESE ARMS ARE SNAKES”Oxeneers Or the Lion Sleeps When itsAntelope Go Home”Jade Tree/BorderJade Tree har tagit studenten från At theDrive-In Academy och gjort det med bravur.De balanserar med yttersta färdighetpå den svajande linan mellan imitation ochinspiration, drar åt den hårdare och presenteraren rakare rocksida för att inte låtahelt som sina förebilder.Det som skulle höja mitt intresse ännumer vore en sångare med en intressantareröst. Här saknas den där riktiga desperationen.Mikael BaraniPAUL THORN”Are You with Me”Back Porch/CapitolHan ska ha en eloge för att han under tolvlåtar inte lyckas få mig att lyfta blicken enenda gång. Paul Thorn är mina öron en heltointressant artist som gör stendöd americanalightrock. Han förvirrar mig totalt. Haringen aning om vad han vill. Med läppstiftpå kinden, skägg och en clowntekopp i handenser han ut som Will Oldham men låtersom Karl Martindahl.Per Lundberg GBTILLY AND THE WALL”Wild like Children”BorderRent textmässigt är det inte så mycketglädje som sipprar ut från Tilly And TheWall.Temat för hela skivan är olycklig kärlek,vilsna ungdomar och förlorade sommarminnen.Musiken är en blandning av frikyrkaoch melankolisk pop med tydligarötter i den amerikanska folktraditionenmed annorlunda lösningar. De använder tillexempel stepskor i stället för vanliga trummor– men det hjälper tyvärr inte. Bandetvill att alla ska dansa till deras musik, mendet är en dans som jag helst står still till.Andreas ErikssonTRAVERS & APPICE”It Takes a Lot of Balls”Steamhammer/PlaygroundOfta när några gamla rockrävar spelar inen platta tillsammans blir resultatet enbesvikelse. Vanligen ligger deras storhetstidlångt tillbaka och spelglädjen verkar haersatts av en vilja att snabbt håva in kosinggenom att leverera trötta covers.Travers &Appice har uppenbarligen inga problem påidé-fronten, snarare kan blandningen avrock, bluesbaserad hårdrock, funk, reggaesvängoch lugnare låtar kännas spretig. Pålyriksidan blir det nästan överdos avsmåsnusk á la David Coverdale, men framföralltstörs jag av fylleskråls-lyriken(Hey/Rock/Hey/Let’s go/Hey/Rock’n’roll) iden hårt svängande Rock Me.

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 12Trots redan nämnda skönhetsmissar ärIt Takes a Lot of Balls en helt okej plattasom redan efter några låtar får mig påglatt humör och även om den inte kommertoppa några försäljningslistor så är den välvärd att införskaffa.Roger BengtssonTHE TWILIGHT SINGERS”She Loves You”One Little Indian/BorderCoverplattor är känsliga saker. Vissa låtaranses närmast vara storslagna klenoder föreftervärlden, för heliga att antastas ochomarrangeras. Men samtidigt finns detonekligen fall där en cover totalt kanknäcka ett trist original.Twilight Singers har ofta framförtcovers live. Från gamla soulklassiker tillOutkasts Hey Ya. Men där det energimässigtfunkat live krymper det i studion. För isin vilja att vara personliga i tolkningarnahar lite av det som är kärnan i TwilightSingers gått förlorad. Lite vilset och främmande,främst om man följt frontfigurenGreg Dullis framfart sedan Afghan Whigspå nittiotalet.Nina Simone, Marvin Gaye, Mary JBlige och John Coltrane är några som tolkas– men det som sätter sig mest är Björksgamla Hyperballad. Inte för att den ärfantastisk eller enastående, utan för att denpå ett schysst sätt avviker från originalet.Knappast den bästa cover som gjorts, mendet är i och för sig inte skivan i stort heller.Niklas SimonssonTHE UNBROKEN CIRCLE”The Musical Heritage of the CarterFamily”Dual Tone/BorderMycket vacker samlingsplatta där artisternaimponerar. Vad sägs om namn som GeorgeJones, Sheryl Crowe, Emmylou Harris,Wilie Nelson och Kris Kristofferson. Härfinns också den sista inspelningen medJohnny Cash.Det här är en hyllning till Carter-familjenoch deras betydelse för countrymusiken.Det här är en perfekt present till den somnyss börjat lyssna på country och behövervägledning. Kan inte tänka mig en bättreintroduktion. Bara att Johnny Cash är medgör den värd pengarna. Köp och njut.Per Lundberg GBUNIVAQUE”Lost in a Maze”Subspace Communications/PlaygroundBarndomsvännerna Mark Welbourn ochSteve Ellam lär ha träffat Kris Kros på enGary Numan-konsert och bestämt sig föratt bilda ett band tillsammans. Inget kanförvåna mig mindre. Jo, om de hade möttspå en Depeche Mode-konsert förstås. Detre Londonkillarna är nämligen så förstockatfast i att låta som Speak & Spell,Depeche Modes debutalbum från 1981.Och visst var det ett fantastiskt album.Vince Clarkes låtar är klassiker. Men ingenbehöver ett band som gör bleka kopior pådem tjugotre år senare.Mats AlmegårdVAN HALEN”The Best of Both Worlds”WarnerLSD. Det var där problemet låg enligtgitarrlegenden Edward Van Halen. Det ärdärför hans band Van Halen avverkat tresångare.Men det var inte drogen han syftade på.LSD var ett självmyntat begrepp som stodför Lead Singer Desease. Deras tredje sångare(Gary Cherone, tidigare i sunkfunkigaExtreme) hade precis fått dojjan och Eddievar av förklarliga skäl aningen bitter i denidag ett par år gamla intervjun.Han var inte helt fel ute dock. LSD passadeonekligen in bra på första sångarenDavid Lee Roth. Hans ego växte snabbareän linorna knark han drog i sig (som MötleyCrue glatt berättar i sin självbiografiThe Dirt) och gjorde honom så spattig atthan verkade kliva ur sängen med en nyskrivenBroadway-musikal i benen varje morgon.Så efter sex plattor fick han ge platsåt den mindre karismatiske men desto mermusikaliske Sammy Hagar. Som tillsammansmed bandet lyckades bibehålla populariteten,men trots det försvann i mitten avnittiotalet.Dessa två är de som nämns i den nyasamlingen, Cherone verkar vara bortglömdeller raderad. The Best of Both Worlds ärhur som helst en rejäl samling, 36 spårtjock från dåtid till nutid. Jump, Panama,Hot for Teachers, Dreams och Right Nowär bara några.Tre färska spår – med enåtervändande Sammy Hagar – finns ävenmed. Frågan är bara om det är positivt,eftersom även David Lee Roth gjorde enkort comeback för några år sedan. Hållerdet denna gång?Niklas SimonssonPAUL WESTERBERG”Folker”Vagrant/BorderWesterberg är en sådan person man villtycka om, dels med hans bakgrund i Replacementsoch nu med hans sympatiska hemmainspelningar.Jag har alltid stor respektför folk som väljer att spela in hemma ochnu när Paul Westerberg har kommit igångmed skivsläppen är det bara att dra ettdjupt andetag och hoppas att det blir så brasom man hoppas. Förra årets Come FeelMe Tremble lämnade mig lite frågandeeftersom jag misstänkte att han hade såmycket mer att ge. Folker gör mig konfunderadav samma anledning. Den är lite taffligpå ett charmigt sätt och han jobbar medsmå medel med ganska slitna rockklichéer,men det fungerar. Flera låtar glimmar tilloch Lookin Up in Heaven är en ljuvlig låtsom Tom Petty säkert önskar att han skrivit.Flera av låtarna har en slags dold inneboendeenergi som borde släppas ut liteoftare men jag vet inte riktigt hur. Hur somhelst blir ett möte med Westerberg alltidmer än ett nöje.Jonas ElgemarkTONY JOE WHITE”The Heroines”Sanctuary/BMGTony Joe White är 61 bast och har varit isvängen sedan sextiotalet. Hans låtar harspelats in av Dusty Springfield, Ray Charles,Elvis Presley, Roy Orbison, Joe Cockeroch Hank Williams Jr.The Heroines är en “best of familjenWhite”. Förutom Tony Joe och dotternMichelle har frugan Leann varit med ochskrivit tre låtar och fotat omslaget. Ochsonen Jody har varit med och produceratplattan. På The Heroines visar den mänskligabluestolvan Tony Joe White att hanfortfarande är still going strong. Och han äri mycket fint sällskap. Lucinda Williams,Shelby Lynne, dottern Michelle White ochJessi Colter är med och sjunger varsin låttillsammans med Tony Joe. Och det är dehär duetterna som är intressantast. De ärgedigna, fängslande och själfulla.Texternablir dialoger och Williams, Lynnes och Coltersröster passar perfekt till Whites saftigabaritonstämma som får fönsterrutorna attskallra.Johan JoelssonWILLIE NELSON & FRIENDS”Outlaws and Angels”Lost Highway/Universal– Tja,Willie Nelson här. Är det James Caan?– Ja, det är det. Goddag Mr Nelson.– Jag har ett projekt som jag tänker göra.Caan lyssnar spänt.– Tänkte samla några namn och fylla enbasebollstadion med folk.TV-sända det ochsen ge ut det på platta.– Men har du inte redan gjort det någragånger?– Visst. Folk gillar sånt. Lite patriotism.Lite bygga broar och sånt tjafs, du vet.– Vilka är med den här gången??– Håll i hatten James-gubben: Merle, KidRock, Jerry Lee, Lucinda W, Harper, Al G,Rickie Lee – och hör och häpna KeithRichards.– Emmylou?– Hon kunde inte. Hon och Daniel Lanois äri studion med något nytt ambient metalprojekt.Helt galet faktiskt. Kommer dueller inte?– Vad ska jag göra där?– Du kan vara special guest emcee.– Räkna in mig.Per Lundberg GBBRIAN WILSON”Brian Wilson presents Smile”Nonesuch/WarnerNär Brian Wilson bestämde sig för att göraen ny studioversion av skivan Smile från1967 var det ingen som blev orolig för attdet skulle bli pretentiös pannkaka. Som enmusikaliskt vital 62-åring är Brian Wilsonför smart för det. Allt han rör vid blir intemästerverk, men det blir heller aldrigdåligt. Årets version av Smile blir givetvisinte i klass med vare sig originalskivan ellerThe Smile Sessions.De vacklande och stundtals genialiskaverken var gjorda av en galning instängd ihemmet. Pop-psykedelia på gränsen tillsammanbrott som i dagens version harreducerats till en mer intelligent, lättlyssnadoch luftig matta.Här framförs låtar som Good Vibrations,Song for Children, Heroes and Villainspå ett smakfullt, lite sofistikerat ocharrangerat sätt. Han gör ingen besviken,men som skiva blir det i sitt sammanhangen bagatell.Jonas ElgemarkJAH WOBBLE”I Could Have Been a Contender”Trojan/BorderGamle Public Image Ltd-basisten ochmångsysslaren Jah Wobble har namngettdenna antologi med stor glimt i ögat. I självaverket har han inte varit speciellt intresseradav att bli en utmanare, och definitivtinte till någon pop-tron. Han är alldeles förflummig och inspirerad för att sälja ut sinkonstart för pengar. Istället har han inriktatsig på att göra suggestiv och pulserandevärldsmusik. Samarbetspartners sedan slutetav sjuttiotalet omfattar Natasha Atlas,Bill Laswell, Holger Czukay och Jaki Liebezeitfrån tyska gruppen Can, John Lydonoch resten av PIL, Brian Eno, Bernie Worrallfrån Funkadelic, U2:s The Edge ochPharoah Sanders. Samt ett gäng östeuropeiskaoch västasiatiska sångerskor.Och denna trippel-CD är magnifik i sinkaotiska bredd. Några smakprov från postpunk-PIL-tidenfinns givetvis med tillsammansmed otaliga sinnesutvidgande spårmed sköna titlar: How Much are They, ElevatorMusic, Becoming More like God ochShout at the Devil för att nämna några.Mest känt blev bandet Jah Wobble’s InvadersOf The Heart för Visions of You, hitlåtenmed Sinead O’Connor på sång. Menresan kallad I Could Have Been a Contenderär mer än en hit och massvis av flum –framförallt gungar basen något alldelessagolikt vare sig Jah spelar dub, symfoniskpop eller rock.Gränsöverskridare och visionär? Visstär han det. En av de riktigt få.Gary AnderssonEARL ZINGER”Speaker Stack Commandments”!K7/PlaygroundDet skulle kunna vara så att Earl Zinger är

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 13en något funkigare variant av Jimi Tenor.För precis som hos finnen så har Zinger envision av en slags kosmisk musik som absolutinte får kedjas fast och snärjas in. Detär stora gester och mycket skruvad humor,och ju mer infall och tokigheter – destomer Earl Zinger.Det är bäst när han gör jazzpumpandeJust Might Be som kunde ha varit TheCramps om de någonsin fick för sig attgöra dansmusik utan gitarrer. I nitton spårär det dock för mycket och för disparat.Mats Almegård