groove 7 s01 (rgb)

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 12Trots redan nämnda skönhetsmissar ärIt Takes a Lot of Balls en helt okej plattasom redan efter några låtar får mig påglatt humör och även om den inte kommertoppa några försäljningslistor så är den välvärd att införskaffa.Roger BengtssonTHE TWILIGHT SINGERS”She Loves You”One Little Indian/BorderCoverplattor är känsliga saker. Vissa låtaranses närmast vara storslagna klenoder föreftervärlden, för heliga att antastas ochomarrangeras. Men samtidigt finns detonekligen fall där en cover totalt kanknäcka ett trist original.Twilight Singers har ofta framförtcovers live. Från gamla soulklassiker tillOutkasts Hey Ya. Men där det energimässigtfunkat live krymper det i studion. För isin vilja att vara personliga i tolkningarnahar lite av det som är kärnan i TwilightSingers gått förlorad. Lite vilset och främmande,främst om man följt frontfigurenGreg Dullis framfart sedan Afghan Whigspå nittiotalet.Nina Simone, Marvin Gaye, Mary JBlige och John Coltrane är några som tolkas– men det som sätter sig mest är Björksgamla Hyperballad. Inte för att den ärfantastisk eller enastående, utan för att denpå ett schysst sätt avviker från originalet.Knappast den bästa cover som gjorts, mendet är i och för sig inte skivan i stort heller.Niklas SimonssonTHE UNBROKEN CIRCLE”The Musical Heritage of the CarterFamily”Dual Tone/BorderMycket vacker samlingsplatta där artisternaimponerar. Vad sägs om namn som GeorgeJones, Sheryl Crowe, Emmylou Harris,Wilie Nelson och Kris Kristofferson. Härfinns också den sista inspelningen medJohnny Cash.Det här är en hyllning till Carter-familjenoch deras betydelse för countrymusiken.Det här är en perfekt present till den somnyss börjat lyssna på country och behövervägledning. Kan inte tänka mig en bättreintroduktion. Bara att Johnny Cash är medgör den värd pengarna. Köp och njut.Per Lundberg GBUNIVAQUE”Lost in a Maze”Subspace Communications/PlaygroundBarndomsvännerna Mark Welbourn ochSteve Ellam lär ha träffat Kris Kros på enGary Numan-konsert och bestämt sig föratt bilda ett band tillsammans. Inget kanförvåna mig mindre. Jo, om de hade möttspå en Depeche Mode-konsert förstås. Detre Londonkillarna är nämligen så förstockatfast i att låta som Speak & Spell,Depeche Modes debutalbum från 1981.Och visst var det ett fantastiskt album.Vince Clarkes låtar är klassiker. Men ingenbehöver ett band som gör bleka kopior pådem tjugotre år senare.Mats AlmegårdVAN HALEN”The Best of Both Worlds”WarnerLSD. Det var där problemet låg enligtgitarrlegenden Edward Van Halen. Det ärdärför hans band Van Halen avverkat tresångare.Men det var inte drogen han syftade på.LSD var ett självmyntat begrepp som stodför Lead Singer Desease. Deras tredje sångare(Gary Cherone, tidigare i sunkfunkigaExtreme) hade precis fått dojjan och Eddievar av förklarliga skäl aningen bitter i denidag ett par år gamla intervjun.Han var inte helt fel ute dock. LSD passadeonekligen in bra på första sångarenDavid Lee Roth. Hans ego växte snabbareän linorna knark han drog i sig (som MötleyCrue glatt berättar i sin självbiografiThe Dirt) och gjorde honom så spattig atthan verkade kliva ur sängen med en nyskrivenBroadway-musikal i benen varje morgon.Så efter sex plattor fick han ge platsåt den mindre karismatiske men desto mermusikaliske Sammy Hagar. Som tillsammansmed bandet lyckades bibehålla populariteten,men trots det försvann i mitten avnittiotalet.Dessa två är de som nämns i den nyasamlingen, Cherone verkar vara bortglömdeller raderad. The Best of Both Worlds ärhur som helst en rejäl samling, 36 spårtjock från dåtid till nutid. Jump, Panama,Hot for Teachers, Dreams och Right Nowär bara några.Tre färska spår – med enåtervändande Sammy Hagar – finns ävenmed. Frågan är bara om det är positivt,eftersom även David Lee Roth gjorde enkort comeback för några år sedan. Hållerdet denna gång?Niklas SimonssonPAUL WESTERBERG”Folker”Vagrant/BorderWesterberg är en sådan person man villtycka om, dels med hans bakgrund i Replacementsoch nu med hans sympatiska hemmainspelningar.Jag har alltid stor respektför folk som väljer att spela in hemma ochnu när Paul Westerberg har kommit igångmed skivsläppen är det bara att dra ettdjupt andetag och hoppas att det blir så brasom man hoppas. Förra årets Come FeelMe Tremble lämnade mig lite frågandeeftersom jag misstänkte att han hade såmycket mer att ge. Folker gör mig konfunderadav samma anledning. Den är lite taffligpå ett charmigt sätt och han jobbar medsmå medel med ganska slitna rockklichéer,men det fungerar. Flera låtar glimmar tilloch Lookin Up in Heaven är en ljuvlig låtsom Tom Petty säkert önskar att han skrivit.Flera av låtarna har en slags dold inneboendeenergi som borde släppas ut liteoftare men jag vet inte riktigt hur. Hur somhelst blir ett möte med Westerberg alltidmer än ett nöje.Jonas ElgemarkTONY JOE WHITE”The Heroines”Sanctuary/BMGTony Joe White är 61 bast och har varit isvängen sedan sextiotalet. Hans låtar harspelats in av Dusty Springfield, Ray Charles,Elvis Presley, Roy Orbison, Joe Cockeroch Hank Williams Jr.The Heroines är en “best of familjenWhite”. Förutom Tony Joe och dotternMichelle har frugan Leann varit med ochskrivit tre låtar och fotat omslaget. Ochsonen Jody har varit med och produceratplattan. På The Heroines visar den mänskligabluestolvan Tony Joe White att hanfortfarande är still going strong. Och han äri mycket fint sällskap. Lucinda Williams,Shelby Lynne, dottern Michelle White ochJessi Colter är med och sjunger varsin låttillsammans med Tony Joe. Och det är dehär duetterna som är intressantast. De ärgedigna, fängslande och själfulla.Texternablir dialoger och Williams, Lynnes och Coltersröster passar perfekt till Whites saftigabaritonstämma som får fönsterrutorna attskallra.Johan JoelssonWILLIE NELSON & FRIENDS”Outlaws and Angels”Lost Highway/Universal– Tja,Willie Nelson här. Är det James Caan?– Ja, det är det. Goddag Mr Nelson.– Jag har ett projekt som jag tänker göra.Caan lyssnar spänt.– Tänkte samla några namn och fylla enbasebollstadion med folk.TV-sända det ochsen ge ut det på platta.– Men har du inte redan gjort det någragånger?– Visst. Folk gillar sånt. Lite patriotism.Lite bygga broar och sånt tjafs, du vet.– Vilka är med den här gången??– Håll i hatten James-gubben: Merle, KidRock, Jerry Lee, Lucinda W, Harper, Al G,Rickie Lee – och hör och häpna KeithRichards.– Emmylou?– Hon kunde inte. Hon och Daniel Lanois äri studion med något nytt ambient metalprojekt.Helt galet faktiskt. Kommer dueller inte?– Vad ska jag göra där?– Du kan vara special guest emcee.– Räkna in mig.Per Lundberg GBBRIAN WILSON”Brian Wilson presents Smile”Nonesuch/WarnerNär Brian Wilson bestämde sig för att göraen ny studioversion av skivan Smile från1967 var det ingen som blev orolig för attdet skulle bli pretentiös pannkaka. Som enmusikaliskt vital 62-åring är Brian Wilsonför smart för det. Allt han rör vid blir intemästerverk, men det blir heller aldrigdåligt. Årets version av Smile blir givetvisinte i klass med vare sig originalskivan ellerThe Smile Sessions.De vacklande och stundtals genialiskaverken var gjorda av en galning instängd ihemmet. Pop-psykedelia på gränsen tillsammanbrott som i dagens version harreducerats till en mer intelligent, lättlyssnadoch luftig matta.Här framförs låtar som Good Vibrations,Song for Children, Heroes and Villainspå ett smakfullt, lite sofistikerat ocharrangerat sätt. Han gör ingen besviken,men som skiva blir det i sitt sammanhangen bagatell.Jonas ElgemarkJAH WOBBLE”I Could Have Been a Contender”Trojan/BorderGamle Public Image Ltd-basisten ochmångsysslaren Jah Wobble har namngettdenna antologi med stor glimt i ögat. I självaverket har han inte varit speciellt intresseradav att bli en utmanare, och definitivtinte till någon pop-tron. Han är alldeles förflummig och inspirerad för att sälja ut sinkonstart för pengar. Istället har han inriktatsig på att göra suggestiv och pulserandevärldsmusik. Samarbetspartners sedan slutetav sjuttiotalet omfattar Natasha Atlas,Bill Laswell, Holger Czukay och Jaki Liebezeitfrån tyska gruppen Can, John Lydonoch resten av PIL, Brian Eno, Bernie Worrallfrån Funkadelic, U2:s The Edge ochPharoah Sanders. Samt ett gäng östeuropeiskaoch västasiatiska sångerskor.Och denna trippel-CD är magnifik i sinkaotiska bredd. Några smakprov från postpunk-PIL-tidenfinns givetvis med tillsammansmed otaliga sinnesutvidgande spårmed sköna titlar: How Much are They, ElevatorMusic, Becoming More like God ochShout at the Devil för att nämna några.Mest känt blev bandet Jah Wobble’s InvadersOf The Heart för Visions of You, hitlåtenmed Sinead O’Connor på sång. Menresan kallad I Could Have Been a Contenderär mer än en hit och massvis av flum –framförallt gungar basen något alldelessagolikt vare sig Jah spelar dub, symfoniskpop eller rock.Gränsöverskridare och visionär? Visstär han det. En av de riktigt få.Gary AnderssonEARL ZINGER”Speaker Stack Commandments”!K7/PlaygroundDet skulle kunna vara så att Earl Zinger är