groove 7 s01 (rgb)

Groove 7 • 2004 / övriga recensioner / sida 4Sum får visa vad han går för på egen hand.Hoppas bara att det inte går för honomsom det gick för hans band. Deras skivautnämndes för några år sedan av SPINMagazine till ”det andra bästa albumetsom ingen kommer att lyssna på”. Men somsagt. Hoppas att det inte går så, för det härär äkta grejor.Martin Dosh är också amerikan, meninte lika mycket hiphop. Han rappar inte,utan skissar mest upp electronicahiphoprytmersom skulle kunna beskrivas som enlågbudgetversion av någon DJ Shadow-låt.Egensinnigt, enkelt och stundtals riktigtlysande. Hela skivan rakt igenom blir liteoinspirerad, men som sagt – ibland glimmardet till. Och det är skönt att inte höra talasom hur många bitches någon knullat, utanatt istället få höra en hyllningssång tillDoshs nyfödde son.Mats AlmegårdDRAGONLAND”Starfall”Century Media/BorderMedlemmarna i denna svenska powermetal-sextett har tidigare återfunnits ibland annat Nightshade, Prophanity,Nostradameus, King Diamond och Falconer.När nu Dragonland är aktuella med sintredje fullängdare sedan starten 1999antar jag att det är huvudprioritet för medlemmarna.Något med keyboardljudet får mig attideligen tänka på Jerusalems Dancing Onthe Head of the Serpent vilket inte behövervara helt fel. För övrigt har jag svårt attskilja denna platta från ett flertal andrasom jag mer eller mindre tvingats lyssna påunder året som gått. Power metal är heltenkelt inte min grej, ett faktum som inteStarfall förmår ändra på.Roger BengtssonDRIVE-BY TRUCKERS”The Dirty South”New West/PlaygroundAlabama och Cadillac är två ord som oftanämns på den här skivan. Och det är inte såkonstigt. För Drive-By Truckers levererar70 minuters sydstatsromantik i skitig flanellkostym.Skivan är en enda stolt hyllning till denamerikanska södern. Det blir lite grabbigtemellanåt med historier om viktiga dödamän och om att det gäller att passa sig förkillarna från Alabama för annars hamnarman död i Tennessee River. Lite roligt är detdock att Drive-By Truckers har tre sångareoch låtskrivare vilket gör att det blir variationpå rösterna och på musiken. Men textmässigtmärker man inte så stor skillnad.Jason Isbell är låtskrivaren som utmärkersig med den vackra Guided By Voices-stänkarenThe Day John Henry Died och denfinstämda Danko/Manuel. Låtar som förvissohandlar om döda gubbar men rentmusikaliskt spelar i högre divisioner än denövriga produktionen. I andra låtar kan jaggilla smågrejer här och där, som det smutsigamellanspelet i Where the Devil Don’tStay. Men det inskränker sig ofta till justfragment.Drive-By Truckers har ett kalt sound ochmixningen signerad John Agnello är högklassig.För de som hämningslöst brukar drömmasig iväg till den amerikanska södern kanjag rekommendera den här skivan.Alla andra kan se sig om efter någotannat.Johan JoelssonDRY KILL LOGIC”The Dead & Dreaming”PlaygroundDry Kill Logic visar upp två sidor av sittmusikaliska psyke. Båda sidor står likabredbent, men där den ena forcerar frammed blint raseri är den andra sidan mer tillbakadragen,försiktig och melodiös. Enmjukare sida som tilltalar mig mer. Det äralltid trevligt att urskilja sprickor i enannars kompakt betongvägg av brutal ochilsken metal. Även om granitriff och mörkoch dov domedagssång kan vara väl så tillfredsställande.Fast personligen fungerardet bara om det serveras i lagom portioner.Andreas ErikssonDUSTSUCKER”Rock’n’roll Sniper”Go Nuts Music/BorderDustsucker är resultatet av Motörhead ochExploiteds hypotetiska kärleksakt och detär kanske ingen slump att basisten svarartill namnet Lammy. Rock’n’roll Sniper ären smutsig resa genom rocklandskapet därslutdestinationen oftast är ett ostädat garageeller oljig bilverkstad. Det slår gnistoroch sprakar till ordentligt på sina ställenoch jag hoppar mig gärna genomsur tillDustsuckers på en inrökt rockklubb någonstans.Andreas ErikssonENABLERS”End Note”Neurot/BorderLigger man på Neurot är det närmast ettkrav att man knaprar anti-antidepressiva.Enablers harmoniska ångest förs fram av enmörk röst som enbart kör spoken word-grejen.Det är alltså aldrig någon sång i dessegentliga mening, utan de komplicerat sammansattatexterna pratas fram på med ettdrygt manér till den sköna musiken somjäser för att ibland svälla till och explodera.Underbar musik för bilfärder i höstnätterna.Mikael BaraniERNESTO’S”Album”HollowJonathan Bäckelie har tagit hjälp av mångavälkända gonkyburgare på sitt Album.Joelfrån Similou, Jonas Quant och AndreasSaag från Swell Session är några av degästande musikerna. Så det är Gonky visnackar. Även om Bäckelie inte låter somen blåkopia av någon av de andra. Det görhan verkligen inte. Snarare så låter hanrelativt egen. Relativt, för det här med brokenbeats och nujazz är ju en musikformsom egentligen inte låter artisten flyta utför mycket och bli för egen. Det är lite förvälproducerat för att det ska funka på detviset. Så även här.Mats AlmegårdBIBI FARBER“Second Kiss”Glow Time/importNågot så ovanligt som en rockande amerikanskdam som tillbringade tonåren i Örebroför att sedan återvända till New Yorkoch spela rock med folk från Television.Bibi Farber arrangerade som tonåring spelningarpå klubben Rockmagasinet i Örebro.Det var också där hon började sin banasom musiker. Men när hon numera lirar påklubbarna i New York är den gnälliga Örebrodialektenbortslipad.Second Kiss är hennes andra skiva. Pådebuten Firepop var Richard Lloyd frånTelevision med och spelade gitarr och producerade.En skiva som innehöll en LolitaPop-cover på svenska.Bibi Farber har ett stort sinne för trallvänligaoch lättnynnade låtar som fastnar. Detär hittigt utan att bli platt. Den lite vuxenalternativarocken bärs upp av ett känsligtsamspel mellan röst och gitarr. Bibi Farberhar en balanserad och väl avvägd röst. Detgör dock att det mogna uttrycket förstärks,som i Dizzy Day. Jag hade gärna sett flerelement på Second Kiss som styrde skutanåt motsatt riktning. Men de surrande syntarnaoch plingande klockspelen i MeticulousMan är en skön motvikt.Johan JoelssonFAT JACK“Cater to the DJ 2”Battle Axe/BorderFat Jack har varit verksam på västkustensundergroundscen i mer än tio år. Andra deleni serien Cater to the DJ släpps av kanadensiskaBattle Axe, men de flesta artisternakommer fortfarande från Los Angeles. FatJacks beats är tillbakalutade men stabilaoch rapparna är genomgående begåvade.Några låtar sticker ut lite som Pay Backmed Pigeon John och Warriors med MadChild, Prevail och Moka. Som helhet är ändåplattan för tam för att engagera.Daniel SeverinssonTHE FIERY FURNACES”Blueberry Boat”Rough Trade/BorderAmerikanska syskonduon The Fiery Furnacesgör det aldrig lätt för sig. Om jag ärsnäll skulle jag kalla deras musik för lekfull– är jag surtvär, kanske zappajobbig.Förra årets Gallowsbird’s Bark var en lektioni hur man tar den mest kompliceradevägen via fantastiska popfragment till kollageaktigordfylld oordning. Alltså, baraalla dessa mellanpartier mellan det somegentligen är bra, är oftast så meckiga attjag tappar lusten att koncentrera mig pådet som faktiskt är värt att lyssna på. Detsom kunde vara en fantastisk indie-versionav Beefheart och obskyra latinamerikanskagaragegrupper slutar i en soppa av trallandebittra mustaschfigurer och progressivfestivaler.Jag är väl alldeles för dum ellernågot men den största behållningen påderas spelning i somras var nog att trummisensåg ut att spela i Van Halen 1983,inkluderande svettband och linne.Fast det är klart. Blueberry Boat innehållerfaktiskt väldigt mycket som är braockså, riktigt bra. Jag lyssnar också alltidintensivt och koncentrerat, det är svårt attgöra annat, det blir heller aldrig stillastående,inte ens särskilt tokroligt. Fast alladessa onödiga saker, skalorna, tempobyten,blippandet på antika syntar, de är helt klarti vägen för alla de där guldmelodierna ochfinljuden. Den där flöjten och den där syntenoch pianot – strålande. Det där gitarrsolotoch de oerhört märkliga harmoniernaoch takten som liksom inte finns – perfekt.Och så all denna text. Eleanor har så mycketatt säga och berätta. Stora sjok av ordsom bara sköljer över en, värre än BrightEyes, mer än vad som kanske är normaltatt ta in under två minuter. Ibland riktigt,riktigt strålande lättpop med sjuttiotalsvibbaroch det är då jag förstår alla lovordenoch har överseende med vilka skalor somhelst, bara de fortsätter göra musik. Jagblir ändå helt dampig till slut och längtartillbaka till två ackord och lalalala. De planerarredan sina nästa två skivor, varav enska vara duetter med deras farmor.Tja detförvånar mig inte det minsta. Nästa grej ärväl att tonsätta Proust.Fredrik ErikssonFILA BRAZILLIA”Dicks”To33/GoldheadHullpojkarnas tionde album släpps intelångt efter det nionde Life & Times of PhoebusBrumal. Hårddisken rymde mer materialän vad som kunde klämmas in på ettalbum och de bestämde sig för att jobbavidare och släppa ett till samma år. Och detär ett helt okej album, även om det inteväntar några som helst överraskningar.Klassisk downtempo á la Fila. Lite svängigtgung och lite lugn och ro. En trevlig, meninte upphetsande skiva.Mats AlmegårdFLIPSIDE”Deep”Loadstar RecordsSvensk-danska Flipside har just återvänt