En bok om I15

Stiernsköld och Herman Wrangel avfärdade på våren 1621 Rytters och Clodts
regementen till krigsskådeplatsen. Återstående kompanier blev kvar i Västergötland.
Stiernskölds regementschefskap var slut, men han fick under Gustav Adolfs
frånvaro vid krigsskådeplatsen ledningen av beredskapen i landet och stora militära
anspråk ställdes på honom som generalståthållare på Älvsborg. I den egenskapen
fortsatte han under de följande åren att handlägga militära ärenden i betydande omfattning.
De är värda uppmärksamhet som led i tillkomsten av Älvsborgs regemente
1624.
Huvuduppgiften avsåg beredskap och uppbådandet av krigsfolk till den polska
krigsskådeplatsen. Under år 1622 ledde Stiernsköld utskrivningar i Västergötland
av stor omfattning och de följdes i fortsättningen av nya förrättningar av samma
slag. Målet var att i Västergötland liksom i andra landskap sätta upp ett landsregemente
om 20 kompanier ur vilket fältregementen vid behov skulle organiseras.
Västgöta landsregemente fick den nyssnämnde Johan Henriksson Rytter till
chef. Krönet på denna verksamhet blev kungens order i mars 1624 till Stiernsköld
att dela upp folket i tre hopar eller regementen under befäl av Nils Ribbing, Johan
Henriksson och Wilhelm von Saltzburg. De förband som därmed organiserades
var föregångare till Älvsborgs, Skaraborgs och Västgöta-Dals regementen.
Stiernsköld hade nära förbindelser sedan många år tillbaka med flera av officerarna
vid de nya förbanden. Hans närmaste man i organisationsarbetet var Johan Henriksson
Rytter, som tjänstgjort under Stiernsköld i polska kriget 1617-18.
Ännu längre tillbaka gick kontakterna med Wilhelm von Saltzburg, som redan
1608-09 kämpat under Stiernskölds befäl på Dünamünde En svåger till Stiernsköld,
Volmar Stackelberg, av baltisk extraktion, var kompanichef vid ett av västgötaregementena.
Det är uppenbart att Stiernsköld spelade en mycket stor roll i det militära organisationsarbetet
i Västergötland under 1620-talet då det gällde att ge trupperna en
fältmässig prägel. Han samarbetade härvid med likasinnade som Bengt Kafle och
Herman Wrangel. Om hans anseende på högsta ort vittnar ett förslag av Axel Oxenstierna
att placera honom i ett planerat krigsråd.
Stiernskölds verksamhet i Västergötland avbröts plötsligt 1625 med hans frånträde
av ämbetet som generalståthållare på Älvsborg och dramatiska flykt från
Sverige. Efter hans återkomst dit kom hans återstående år i statens tjänst att ägnas
åt andra arbetsuppgifter.
Bertil Broomé
22 INNEHÅLL