En bok om I15

kulor och krut på Elfsborg, skulle han fortsätta striden och exemplet från Marstrand
skulle icke förnyas.
Kort efter denna parlamentering kunde man från fästningen se, hur Tordenskiold
lät hissa sin blå amiralsflagg på chefsfartyget och att allt syntes förberedas
till en allmän landstigning och stormning av fästningen. Dessa åtgärder var emellertid
blott spegelfäkteri för att inverka på besättningen. Sedan mörkret inbrutit drog
fienden icke mindre än sex fartyg ur eldlinjen för att reparera dem.
På lilla Aspholmen landsattes däremot på aftonen 4 st 100-pundiga mörsare, den
tidens ”tjocka Bertha”, med 50 man, varjämte en livlig eld underhölls på båda sidor
hela natten.
Före dagningen återtog de reparerade fartygen sin ställning i eldlinjen.
På torsdagsmorgonen lämnade Tordenskiold flottan och begav sig till Marstrand
för att där möta konung Fredrik IV. Befälet lämnade Tordenskiold vid sin avresa
till kommendörkapten Hoppe. Under torsdagen underhölls även ömsesidigt en
jämn kanonad, varvid flera danska fartyg svårt skadades. Danskarna kunde iakttaga,
att svenskarna vid Nya Varvet höll på att utrusta några fartyg och vidtog med
anledning därav vissa försvarsåtgärder.
Fästningen hade lidit mycket av bombardemanget, men alla bräscher reparerades
med skanskorgar, och brukbara kanoner fick ersätta skadade. Bakom de för en
stormning farligaste platserna av fästningslinjen uppställdes infanteriet. Särskilt
manskap avdelades att ladda gevären. Kommendant och officerare gav varandra
löfte att hellre dö än lämna fästningen i fiendens hand.
Stormningen uteblev dock och de danska fartygen tvingades till ett skyndsamt
återtåg därigenom, att på Hisingen i danska eldlinjens vänstra flank under natten
uppförts ett batteri om 4 kanoner och en mörsare av översten vid Skaraborgs regemente
Staël von Holstein, som med en bataljon av Skaraborgs regemente förlagts
till Hisingen. Med stora svårigheter hade detta artilleri kunnat föras från Göteborg
över Hisingens otillgängliga berg till Arendal. Men väl framkomna var dessa
kanoner avgörande för striden, då de i dagningen öppnade sin eld samtidigt som
även eld öppnades från fästningen.
Kl 5 fm började fienden draga sina fartyg ur eldlinjen och avseglade därefter till
Rivöfjorden.
Från Nya Varvet utgick vid denna tid en svensk eskader om tre fartyg och anföll
fiendens på Lilla Aspholmen kvarlämnade batteri. Besättningen därstädes undkom,
men i svenskarnas händer föll 4 st metallmörsare m m.
Under dessa dygn skall fienden mot fästningen ha skjutit omkring 1 000 bomber.
På fästningen stupade förutom underkommendanten major Gythreij och en löjtnant
av sachsiska regementet omkring 30 man, därav från Älvsborgs regemente 11
man. Från Södra Kinds kompani stupade 923 Ljungman, 933 Mällberg, 949 Frisk,
955 Rosenqvist, 1016 Lånckman samt från Norra Kinds kompani 785 Fröman, 792
Torsk, 859 Blomberg, 864 Löfblad, 870 Broman och 895 Högberg. Sårade blev
omkring 70 man. På många ställen inom fästningen hade eld uppstått, som dock
lyckligen släckts, men vid dessa eldsvådor uppbrändes en del förråd och persedlar.
97 INNEHÅLL