Aktiverande TV-spel i gruppbostaden.pdf

Centrum för folkhälsa 

Tillämpad näringslära 

Aktiverande TV-spel 

i gruppbostaden 

För fysisk aktivitet och social samvaro 

Helena Bergström 

Rapport 45 

Stockholms läns landsting

Aktiverande TV-spel i gruppbostaden 

För fysisk aktivitet och social samvaro 

Författare: Helena Bergström



Rapport 45 

ISSN 1652-1307 

2.

Förord 

I omsorgen om vuxna med utvecklingsstörning liksom för andra är det viktigt att se helheten 

med bl.a. kost och motion. Att vuxna med utvecklingsstörning är en riskgrupp för 

övervikt och fetma gör det än mer angeläget att se hur man kan kombinera individens eget 

självbestämmande och autonomi med att stimulera goda, hälsosamma matvanor och lagom 

med fysisk aktivitet. Det handlar ofta om att kunna erbjuda ett attraktivt alternativ 

till stillasittande fritidsaktiviteter. 

I denna rapport studeras hur ett tv-spel med sporttema kan vara ett sådant alternativ. Det 

visar sig fungera olika bra för olika personer. Ökad medvetenhet hos personal i gruppbostäder 

om vikten av mer motion är viktig för att motivera och stödja det som leder till aktivitet. 

Att använda oortodoxa metoder är inte fel. Det är naturligtvis viktigt att tv-spelande 

inte ersätter mer regelrätt fysisk aktivitet men det kan mycket väl ingå i den verktygslåda 

man använder sig av för att stimulera till att röra på sig mer. 

Birgitta Rydberg (fp) 

Landstingsråd sjukvård & folkhälsa 

3.

Innehåll 

Förord ........................................................................................... 3 

Presentation av författaren och enheten..................................................6 

Ett tack .........................................................................................................6 

Sammanfattning .......................................................................... 7 

Bakgrund...................................................................................... 8 

Personer med utvecklingsstörning – en utsatt grupp ......................................8 

Mat- och rörelserelaterad hälsa .................................................................8 

Hinder och möjligheter för en fysiskt aktiv livsstil....................................9 

TV-tittande och dess hälsokonsekvenser...................................................9 

Aktiverande TV-spel för fysisk aktivitet.................................................. 10 

Syfte............................................................................................ 12 

Frågeställningar ............................................................................................... 12 

Metod ......................................................................................... 13 

Urval.................................................................................................................. 13 

Studiedesign..................................................................................................... 13 

Deltagare.......................................................................................................... 13 

TV-spelet Nintendo Wii Sports........................................................................ 14 

Aktivitetsdagbok.............................................................................................. 15 

Intervjuer .......................................................................................................... 15 

Resultat....................................................................................... 17 

Kartläggning av fritid ...................................................................................... 17 

Aktivitetsdagbok ...................................................................................... 17 

Intervjuer .................................................................................................. 17 

Fritid efter introduktion av TV-spel................................................................ 22 

Aktivitetsdagbok ...................................................................................... 22 

Intervjuer .................................................................................................. 24 

Diskussion................................................................................... 33 

Studiens begränsningar................................................................................... 33 

4.

Överviktsprevention ........................................................................................ 34 

Fysisk aktivitet .......................................................................................... 34 

Mat och dryck framför TV:n .................................................................... 35 

Psykosociala effekter ....................................................................................... 35 

Social samvaro .......................................................................................... 35 

Empowerment .......................................................................................... 36 

Hinder och möjligheter ................................................................................... 36 

Arena och målgrupp ................................................................................ 36 

Behov av stöd ........................................................................................... 37 

Slutsatser .................................................................................... 38 

Rekommendationer ................................................................... 39 

Referenser .................................................................................. 40 

Bilagor ...................................................................................... ..42 

5.

Presentation av författaren och enheten 

Författaren är leg. arbetsterapeut och folkhälsovetare med inriktning kost och fysisk aktivitet. 

Hon har tidigare arbetat som arbetsterapeut inom psykiatrisk vård och ätstörningsbehandling. 

På Tillämpad näringslära har hon bland annat arbetat med ett projekt för bra 

mat- och rörelsevanor i gruppbostäder. 

Tillämpad näringslära (TN) är en enhet inom Centrum för folkhälsa, Stockholms läns 

landsting. Det övergripande målet för TN är att bidra till en god och jämlik hälsa i länets 

befolkning genom att främja bra och hållbara mat- och rörelsevanor samt förebygga fetma. 

Strategier för att uppnå detta mål är att stödja intervention och utvärdering samt att 

utveckla metoder kring hälsokommunikation till allmänhet och professionella. 

Föreliggande studie är en pilotstudie och har finansierats med medel från Stiftelsen Promobilia. 

Ett tack 

Ett stort tack till alla deltagare som testade spelet och ställde upp för intervjuer. Tack också 

till all personal som tog sig tid att föra aktivitetsdagbok och att intervjuas. Tack för att 

ni delade med er av era tankar och erfarenheter. Tack även till kollegorna på Tillämpad 

näringslära som har hjälpt till i arbetet med denna rapport samt till Cecilia Boldemann, 

Centrum för folkhälsa, som läst och gett synpunkter. 

Slutligen tack till Stiftelsen Promobilia som beviljat ekonomiska medel och därigenom 

gjort studien möjlig. 

6.

Sammanfattning 

Vuxna personer med utvecklingsstörning är en utsatt grupp som löper ökad risk att utveckla ohälsosamma 

mat- och rörelsevanor, vilket ökar risken för övervikt och olika kroniska sjukdomar. Att 

personer med utvecklingsstörning är mindre fysiskt aktiva än andra människor kan vara knutet till 

individuella faktorer, såsom brist på motivation. Strukturella hinder för en fysiskt aktiv livsstil kan 

vara personalbrist i gruppbostäder eller svårigheter att hitta lämpliga aktiviteter. 

Syftet med den här studien var att undersöka om man genom att använda det aktiverande TVspelet 

Nintendo Wii Sports kan öka möjligheten till en fysiskt aktiv livsstil bland vuxna personer 

med lindrig eller måttlig utvecklingsstörning i gruppbostäder. Studien finansierades med medel 

från Stiftelsen Promobilia och är en pilotstudie. 

TV-spelet testades under fyra till sex veckor av boende i tre gruppbostäder och en servicebostad i 

Stockholms län. För att utvärdera resultatet lades studien upp efter en enkel före/efter-model. Inledningsvis 

intervjuades enhetschefer. Personal och deltagare intervjuades både före och efter. 

Deltagarnas aktiviteter under fritiden registrerades med en aktivitetsdagbok. 

De inledande intervjuerna visade att det var vanligt att se på TV och att ägna sig åt andra stillasittande 

aktiviteter. Det var också vanligt att personalen tog promenader tillsammans med de boende. 

Intresset för sport varierade stort mellan deltagarna. Hinder för fysisk aktivitet kunde vara personalbrist 

eller brist på motivation. Personalen poängterade att det var viktigt att respektera de boendes 

rätt till självbestämmande, samtidigt som de ansåg att det ingick i deras arbetsuppgifter att 

motivera till en aktiv och hälsosam livsstil. Chefer, personal och deltagare var positivt inställda till 

att testa TV-spelet. 

Aktivitetsdagböckerna visade vid den första registreringen att i genomsnitt 1,5 timmar per vecka 

ägnades åt aktiva fritidsaktiviteter. Vid den andra registreringen ägnades i genomsnitt 4,8 timmar 

åt aktiva fritidsaktiviteter, varav 3,7 timmar ägnades åt att spela Nintendo Wii Sports. Antalet timmar 

som ägnades åt lugna fritidsaktiviteter minskade från 28,9 vid den första registreringen till 

25,2 vid den andra registreringen. 

De uppföljande intervjuerna visade att spelet huvudsakligen användes som en gemensam aktivitet, 

där de som önskade deltog eller tittade på. Några deltagare spelade också helt individuellt. Alla 

deltagare behövde stöd från personalen i början. Vissa deltagare lärde sig snabbt medan andra, 

framför allt personer med koordinationssvårigheter, behövde mycket stöd under hela testperioden. 

I vilken utsträckning deltagarna var fysiskt aktiva då de spelade varierade stort. Det berodde dels 

på vilket spel de valde och dels på hur aktiva de valde att vara då de spelade. Personalen uppfattade 

i flera fall att deltagarna stärkte sitt självförtroende genom spelandet och trodde i några fall att 

spelandet skulle kunna bidra till att öka deltagarnas intresse av att prova en sport på riktigt. Flertalet 

deltagare tyckte att det var roligt att spela och spelandet ledde till en ökad social samvaro. 

Studien visade att TV-spelet Nintendo Wii Sports kan användas av vuxna personer med lindrig till 

måttlig utvecklingsstörning som bor i gruppbostad eller servicebostad. De individuella variationerna 

är stora och spelet kan passa mycket bra för somliga och mindre bra för andra. Det är viktigt 

med stöd från personal för att komma igång och personer med koordinationssvårigheter behöver 

extra stöd. TV-spelet är ett bra alternativ till stillasittande aktiviteter, men eftersom nivån av fysisk 

aktivitet är oklar och varierar mellan olika spelare bör spelet inte ersätta andra former av fysisk 

aktivitet. 

7.

Bakgrund 

Personer med utvecklingsstörning – en utsatt grupp 

Jämlikhet i hälsa är det övergripande målet i svensk folkhälsopolitik och i Stockholms läns landsting 

har man antagit en folkhälsopolicy där jämlik hälsa är ett av huvudmålen. En jämlik hälsa innebär 

att alla ska ha samma möjligheter att uppnå bästa möjliga hälsa, oavsett kön, klasstillhörighet, 

etnisk eller kulturell bakgrund, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder. I praktiken är det 

fortfarande långt mellan ord och verklighet och vi vet att det finns många grupper som är extra 

sårbara. 

En särskilt sårbar grupp är vuxna personer med utvecklingsstörning. Att ha en utvecklingsstörning 

innebär bland annat att leva med nedsatt korttidsminne och bristande abstraktionsförmåga. Vi 

lever idag i ett samhälle där vi ständigt blir överösta av hälsoinformation och marknadsföring och 

där det sällan är långt till närmaste godisautomat eller snabbmatställe. Naturlig fysisk aktivitet har 

ofta byggts bort av hjälp med rulltrappor eller hissar samtidigt som det krävs egna initiativ för att ta 

sig till en träningslokal eller ett friluftsområde. Det är inte alltid lätt att göra hälsosamma val i vardagen 

och det är ännu svårare för den som har en funktionsnedsättning som påverkar den kognitiva 

förmågan. Vuxna personer med utvecklingsstörning är därför en grupp som behöver mycket 

stöd för att inte utveckla övervikt och kroniska sjukdomar. 

Mat- och rörelserelaterad hälsa 

Vuxna personer med utvecklingsstörning löper, enligt internationella studier, större risk än den 

övriga befolkningen att utveckla både undervikt och fetma (1, 2, 3). I en norsk studie från 2004 var 

54 % i den här gruppen överviktiga, mot 37 % i den övriga befolkningen vid samma tidpunkt (1). 

Om man endast tittar på fetma (BMI >30) i studien var skillnaderna ännu större. Av deltagarna 

med utvecklingsstörning var 19 % feta, mot 6,5 % i den övriga befolkningen. Risken för olika följdsjukdomar 

ökar med stigande grad av övervikt och fetma och det är därför särskilt alarmerande att 

den mer grava övervikten är vanligare bland personer med utvecklingsstörning än i befolkningen 

generellt. Allra vanligast tycks övervikt och fetma vara bland personer med lindrig utvecklingsstörning 

(1, 2, 3). I den norska studien var prevalensen av övervikt och fetma i denna grupp 67 %. 

Fysisk aktivitet bidrar, tillsammans med goda matvanor, till en hälsosam vikt. Fysisk aktivitet 

minskar dessutom risken för olika sjukdomar och bidrar till hälsa ur flera aspekter. Att vara fysiskt 

aktiv minskar risken för exempelvis högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdom, vissa cancerformer, typ 

2-diabetes, benskörhet, besvär i rörelseorganen och psykiska besvär som oro och ångest (4). Vidare 

stärks konditionen och balans och koordination främjas, vilket gör att det är lättare att klara vardagens 

aktiviteter utan trötthet och förslitningar. Samtidigt ger fysisk aktivitet positiva effekter på 

självbild och psykiskt välbefinnande. 

Ett flertal internationella studier indikerar att den fysiska aktivitetsnivån är betydligt lägre bland 

vuxna med utvecklingsstörning än i befolkningen generellt. I en amerikansk studie från 2000 kategoriserades 

mellan 80 och 93 % av deltagarna med utvecklingsstörning som fysiskt inaktiva jämfört 

med 58,5 % i den övriga befolkningen vid samma tidpunkt (2). En engelsk studie visade att personer 

med utvecklingsstörning var mindre fysiskt aktiva än personer utan utvecklingsstörning i alla 

ålderskategorier, och sammanlagt kunde bara 4 % kategoriseras som ”fysiskt aktiva” (3). 

8.

Många personer med utvecklingsstörning har ett stillasittande arbete/daglig verksamhet och det är 

vanligt att ta sig fram med färdtjänst (5). Samtidigt finns det studier som visar att personer med 

utvecklingsstörning i mindre utsträckning än andra ägnar sig åt tungt hushålls- eller trädgårdsarbete 

(3). En studie av ungdomar i särskolan och den ”vanliga” skolan på olika orter i Sverige visar 

att skillnaderna syns redan i skolåldern: särskolans elever är fysiskt inaktiva i mycket högre grad än 

eleverna i den ”vanliga” skolan (6). 

Hinder och möjligheter för en fysiskt aktiv livsstil 

Vuxna personer med utvecklingsstörning erbjuds i enlighet med Lagen om stöd och service till vissa 

funktionshindrade (LSS) ett boende i gruppbostad eller annan bostad med särskild service samt, 

om han eller hon är i yrkesverksam ålder, daglig verksamhet. Den reform som ledde fram till utvecklingen 

av gruppbostäder var avsedd att ge vuxna personer med utvecklingsstörning tillgång till 

det välfärdssamhälle den övriga befolkningen lever i, och det finns utvärderingar som visar att förändringarna 

haft stor betydelse för upplevelse av hälsa och livskvalitet. Personer som flyttat från 

institutioner till gruppbostäder har bland annat upplevt att de fått möjlighet att kunna göra egna 

val, att ha något eget, att få bestämma själv och att ha en egen frihet (7). Men varför är många då 

inte fysiskt aktiva? 

Psykologiska, kognitiva och emotionella faktorer som har betydelse för deltagande i regelbunden 

fysisk aktivitet bland befolkningen i stort är bland annat förväntade fördelar, kunskap om hälsa och 

träning, självtillit och motivation (8). Dessa faktorer är svåra att undersöka med traditionella metoder 

som enkätundersökningar hos personer med utvecklingsstörning, men det finns ingenting 

som säger att det behöver se annorlunda ut i den här gruppen. I en undersökning visade djupintervjuer 

att upplevda fördelar som att se bra ut och att må bra har stor betydelse (9). Erfarenheter från 

tidigare projekt på TN som riktats mot personal har också visat att tron på den egna förmågan är 

viktig; för att det ska vara roligt att delta i en aktivitet behöver man känna att det går bra och uppleva 

att man gör framsteg. Personalen spelar en central roll då det gäller att motivera, men upplever 

ofta att det är svårt och att de inte vet hur de ska göra (10). 

Vidare påverkar den fysiska miljön möjligheterna till en fysiskt aktiv livsstil. Att den fysiska aktivitetsnivån 

är låg i gruppbostäder har ibland förklarats med personal- och tidsbrist (11). Många 

gånger krävs att personalen har tid att följa med till olika aktiviteter, vilket kanske inte alltid är 

praktiskt genomförbart. Om samma aktiviteter inte passar för alla i gruppbostaden kan det vara 

svårt att få tiden att räcka till för individuellt anpassade aktiviteter. En annan förklaring som ofta 

anges är begränsad tillgång till fritidsaktiviteter samt alltför stora avstånd till fritidscenter och öppna 

friluftsområden (5, 11). 

TV-tittande och dess hälsokonsekvenser 

Att se på TV är en vanlig aktivitet i gruppbostäderna (5). Vid avsaknad av motivation till andra aktiviteter 

är TV:n ett enkelt val. I en amerikansk studie bland personer med utvecklingsstörning 

uttryckte deltagarna dessutom att de föredrog inaktivitet och då i första hand TV-tittande (9). Studien 

gav dock inte svar på om deltagarna verkligen föredrog denna aktivitet framför andra eller om 

alternativen var begränsade. Oavsett fysisk miljö i övrigt finns TV alltid tillgängligt för personer 

som bor i en gruppbostad, vanligtvis både i de egna lägenheterna och i gruppbostadens gemensamma 

utrymmen. TV:n finns tillgänglig alla tider på dygnet och kräver inget stöd från personal, 

vilket gör TV-tittandet till en lättillgänglig fritidsaktivitet. 

9.

Flera internationella studier visar på samband mellan frekvent TV-tittande och övervikt. En spansk 

studie visade att risken att bli överviktig bland tonåringar ökade med 15,8 % för varje extra timme 

som ägnades åt att titta på TV (12). En australiensisk studie visade att kvinnor och män som ägnade 

mer än tre timmar/dag framför TV:n hade högre förekomst av bukfetma jämfört med kvinnor och 

män som ägnade mindre än en timme/dag framför TV:n (13). En kanadensisk studie bland studenter 

mellan 18 och 20 år visade att studenter som tittade mycket på TV i större utsträckning var 

överviktiga och feta (14). Att det finns ett samband mellan TV-tittande och övervikt har också visats 

i interventionsstudier. Interventioner som syftat till att minska TV-tittandet bland barn har i randomiserade 

kontrollerade studier resulterat i minskat TV-tittande och därigenom också minskat 

energiintag och minskat BMI (15, 16). 

Sambandet mellan TV-tittande och övervikt kan dels vara associerat med att mindre tid ägnas åt 

fysisk aktivitet och dels med att energitäta livsmedel konsumeras framför TV:n. Den kanadensiska 

studien visade att studenter som ägnade mycket tid åt att titta på TV också rapporterade större 

konsumtion av energitäta snacks än studenter som tittade mindre på TV (14). I den australiensiska 

studien kunde sambandet mellan TV-tittande och midjeomfång delvis förklaras av konsumtion av 

mat och dryck framför TV:n, men inte av sammanlagd mängd fysisk aktivitet på fritiden (13). 

TV- och dataspel är ännu inte lika vanligt bland personer som bor i gruppbostad, men blir successivt 

vanligare i takt med att en ny generation med unga vuxna som är vana vid TV- och dataspel, 

flyttar hemifrån och till gruppbostad. TV- och dataspel är i likhet med TV-tittande en aktivitet som 

kan finnas lätt tillgänglig och som kräver liten arbetsinsats från personalen. Frekvent spelande av 

TV- och dataspel har också visat ett visst samband med övervikt (12), även om detta samband inte 

tycks vara lika starkt. 

Aktiverande TV-spel för fysisk aktivitet 

Aktiverande TV-spel avser TV-spel som kräver ett visst mått av fysisk aktivitet. Det kan exempelvis 

vara spel där man dansar på en dansmatta eller utövar en sport framför TV-skärmen. I flera internationella 

studier har effekten av aktiverande TV-spel undersökts bland barn. En amerikansk studie 

visade att energiåtgången bland barn ökade med 108 ± 40 % över vilonivå med spelet EyeToy 

(Sony Computer Entertainment) och 172 ± 68 % med Dance Dance Revolution (Konami Digital 

Entertainment) (17). Detta jämfördes i studien med energiåtgång vid TV-tittande och spelande av 

stillasittande TV-spel, vilket ökade energiåtgången med 20 ± 13 % respektive 22 ± 12 %. 

Även i en australiensisk studie undersöktes energiåtgången bland barn vid spelande av det aktiverande 

TV-spelet Eye Toy jämfört med stillasittande TV-spel och med DVD-tittande (18). Den här 

studien visade på en ökning i energiåtgång på 224 % vid spelande av aktiverande spel jämfört med 

att se på DVD, medan övriga TV-spel endast ökade energiåtgången marginellt. 

I en studie från Nya Zeeland undersöktes effekten av aktiverande TV-spel för barns fysiska aktivitetsnivå, 

genom att barn i en interventionsgrupp fick tillgång till aktiverande TV-spel (EyeToy och 

dansmatta) (19). Resultatet av studien visade att barnen i interventionsgruppen i genomsnitt spenderade 

mer tid på fysisk aktivitet, mätt med accelerometer, jämfört med barnen i kontrollgruppen. 

I denna studie observerades också en tendens till minskning i vikt och midjeomfång bland barnen i 

interventionsgruppen. 

I en engelsk studie undersöktes aktivitetsnivåer bland barn vid spelande av spelet Nintendo Wii 

Sports i jämförelse med ett traditionellt TV-spel (XBOX 360) (20). Studien visade på en signifikant 

högre energiåtgång vid spelande av Nintendo Wii Sports än vid spelande av det traditionella TVspelet, 

men lägre än vid utövande av den autentiska sporten. Som exempel redovisades en energi- 

10.

åtgång på 750 kJ/h vid spelande av Nintendo Wii Sports tennis, vilket jämfördes med 1330 kJ/h 

vid riktig tennis, 450 kJ/h vid spelande av XBOX 360 och 300 kJ/h vid vila. 

Att framför allt barn och unga spenderar mer och mer tid framför TV- och dataskärmar är en trend 

som inte tycks förändras, och aktiverande TV-spel diskuteras därför som en möjlig väg att föra in 

mer fysisk aktivitet i barns och ungas vardag. Även vuxna personer med utvecklingsstörning är en 

grupp som spenderar mycket tid framför företrädelsevis TV:n, men i takt med den nya generationen 

även framför dator och TV-spel. Studier kring aktiverande TV-spel har huvudsakligen inriktats 

på barn, medan kunskapen är begränsad då det gäller aktiverande TV-spel och vuxna personer med 

utvecklingsstörning. 

11.

Syfte 

Att undersöka om TV-spelet Nintendo Wii Sports kan användas av personer med lindrig till måttlig 

utvecklingsstörning som bor i gruppbostad samt om spelet kan öka möjligheten till en fysiskt aktiv 

livsstil. 

Frågeställningar 

• Vilket stöd behöver deltagarna för att använda Nintendo Wii Sports? 

• Är deltagare som spelar Nintendo Wii Sports mer aktiva på fritiden än tidigare? 

• Hur påverkar Nintendo Wii Sports deltagarnas attityder till sport och fysisk aktivitet? 

• Vilka hinder/möjligheter finns för att använda Nintendo Wii Sports i gruppbostäder? 

12.

Metod 

Urval 

Sammanlagt tre gruppbostäder och en servicebostad i Stockholms län valdes ut för att delta i studien. 

Skillnaden mellan en gruppbostad och en servicebostad är att personer som bor i en servicebostad 

har något mindre behov av stöd. I en gruppbostad bor vanligtvis omkring fem personer, medan 

något fler kan bo i en servicebostad. I rapporten benämns samtliga bostäder ”gruppbostad”. 

Gruppbostäderna valdes genom att en intresseorganisation och två kommunala tjänstemän som 

tidigare haft kontakt med TN fick lämna förslag. De föreslagna gruppbostäderna kontaktades därefter. 

I ett fall tackade den föreslagna gruppbostaden nej, men rekommenderade i sin tur en annan 

gruppbostad. Kriterier för att delta i studien var att de boende hade en lindrig till måttlig utvecklingsstörning, 

att minst fyra boende var intresserade av att delta samt att personalen visade intresse 

för att vara med i projektet. 

Studiedesign 

Studien är en pilotstudie och lades upp efter en enkel före/efter-modell (figur 1). En kartläggning av 

deltagarnas fritid genomfördes med aktivitetsdagbok och intervjuer innan introduktionen av TVspelet 

Nintendo Wii Sports. Denna kartläggning genomfördes för att få en bild av fritiden i gruppbostäderna 

och förutsättningarna för att introducera och använda TV-spelet. 

Efter att deltagarna haft tillgång till TV-spelet i ett antal veckor genomfördes registrering i aktivitetsdagbok 

och intervjuer på nytt. Genom den andra registreringen i aktivitetsdagboken blev det 

möjligt att undersöka i vilken utsträckning spelet användes samt vilken typ av aktiviteter som byttes 

ut. Intervjuer gjordes för att ta del av deltagarnas och personalens uppfattningar och erfarenheter 

av TV-spelet. 

Aktivitetsdagbok & 

intervjuer 

Figur 1. Beskrivning av studiens upplägg 

Deltagare 

Tillgång till TV-spelet 

Nintendo Wii Sports 

i 4 – 6 veckor (samt 

fortsättningsvis) 

De fyra deltagande gruppbostäderna var belägna i två olika kommuner i Stockholms län. Sammanlagt 

25 personer bodde i de fyra bostäderna, varav 19 tackade ja till att delta i studien. Deltagarna 

bestod av elva män och åtta kvinnor i åldern 26 – 55 år (tabell 1). Samtliga deltagare hade en lindrig 

eller måttlig utvecklingsstörning och ett mindre antal av dessa hade även andra former av funktionsnedsättningar 

i form av exempelvis nedsatt rörelseförmåga, diabetes eller talsvårigheter. 

Samtliga deltagare var i arbetsför ålder och deltog under arbetstid i arbete eller daglig verksamhet. 

13. 

Aktivitetsdagbok & 

intervjuer

Sammanlagt 39 personal, exklusive vikarier, arbetade i de fyra gruppbostäderna under perioden för 

studien. 

Tabell 1. Beskrivning av deltagande gruppbostäder 

Gruppbostad Antal boende 

(varav kvinnor) 

Antal deltagare 

(varav kvinnor) 

14. 

Deltagarnas ålder 

(medelvärde) 

A 5 (0) 4 (0) 31-36 (34) 6 

B 5 (1) 4 (1) 39-55 (48) 6 

C 10 (7) 7 (6) 26-46 (36) 10 

D 5 (1) 4 (1) 37-42 (41) 17 

Samtliga gruppbostäder 

25 (9) 19 (8) 26-55 (39) 39 

Antal personal 

Alla boende informerades om studiens upplägg genom ett informationsbrev (bilaga 1). För att alla 

med säkerhet skulle förstå innebörden av informationsbrevet uppmanades personalen att läsa brevet 

tillsammans med de boende och att vid behov förklara innehållet. De boende informerades om 

att deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas samt utlovades konfidentialitet. De 

som valde att delta i studien gav skriftligt samtycke. 

Personal i gruppbostäderna informerades om studiens upplägg genom ett informationsbrev (bilaga 

2). Projektledaren informerade även om studien vid ett inledande informationsmöte i varje gruppbostad. 

Dessa informationsmöten arrangerades i samband med ordinarie personalmöte, vilket gjorde 

att en stor del av personalgruppen var samlad vid dessa tillfällen. Anhöriga och gode män fick 

information om studien genom ett informationsbrev som distribuerades via personalen i gruppbostäderna 

(bilaga 3). 

TV-spelet Nintendo Wii Sports 

Nintendo Wii Sports är ett TV-spel som erbjuder fem olika sporter där man använder handkontrollen 

för att på ett realistiskt och fysiskt sätt utföra rörelserna i sporten. De fem sporterna som inkluderas 

i spelet är tennis, baseball, golf, bowling och boxning. När man spelar tennis håller man 

handkontrollen som en racket, när man spelar baseball greppar man kontrollen som ett slagträ, när 

man golfar håller man i kontrollen som en golfklubba, när man bowlar håller man i kontrollen som 

om den vore ett bowlingklot och när man boxar använder man kontrollen som en boxningshandske. 

Flera handkontroller kan användas samtidigt och kopplas ihop med basenheten via trådlös Bluetooth-teknologi. 

Handkontrollen har en inbyggd rörelsedetektor som registrerar rörelser i tre dimensioner. 

Alla spelare kan använda sig av egengjorda karaktärer och när man som spelare avancerar 

återspeglas det i karaktären som får högre färdighetsvärden. 

Varje gruppbostad tilldelades en basenhet samt dubbla handkontroller av två olika sorter, dels vanliga 

handkontroller som används vid flertalet sporter och dels s.k. nunchuk, som används vid boxning. 

Varje gruppbostad erhöll dessutom en s.k. powerstation, för att enkelt kunna ladda kontrollerna. 

Projektledaren besökte varje deltagande gruppbostad och installerade TV-spelet. Spelet installerades 

i samtliga fall på en gemensam TV som fanns belägen i ett gemensamhetsrum. Projektledaren 

instruerade därefter personalen i varje gruppbostad om hur spelet fungerade och personalen fick

möjlighet att provspela. Instruktionerna arrangerades i samband med personalmöte eller vid annat 

tillfälle då en stor del av personalen fanns samlad. Instruktionen tog mellan 1 och 1,5 timme. 

Aktivitetsdagbok 

Självrapportering av fysiska aktivitetsvanor, genom exempelvis enkät, ställer stora krav på minne, 

förståelse för fysisk aktivitet och motivation till att rapportera sanningsenligt, vilket gör att det är 

extra svårt att använda denna teknik bland personer med utvecklingsstörning (21). Proxyrapportering, 

d.v.s. att en person i deltagarens omgivning rapporterar deltagarens aktivitetsvanor, 

används därför ofta (21), även om man måste vara medveten om risken att proxy-rapportören inte 

rapporterar deltagarens aktiviteter korrekt (22). Deltagarnas aktiviteter under fritiden registrerades 

i denna studie med en aktivitetsdagbok, som fylldes i av personalen i gruppbostaden. 

Deltagarnas aktiviteter under fritiden registrerades under en vecka innan TV-spelet introducerades 

samt under ytterligare en vecka 4-6 veckor efter att TV-spelet installerats. Endast aktiviteter under 

fritiden registrerades, vilket berodde på att deltagarna under arbetstid vanligtvis arbetade eller 

deltog i daglig verksamhet och inte befann sig i hemmet. Med hjälp av aktivitetsdagboken dokumenterades 

aktiviteter under varje halvtimme mellan kl. 15.00 och 23.00 på vardagar och mellan 

08.00 och 24.00 på helger (bilaga 4, 5). 

Enligt aktivitetsdagboken delades aktiviteterna in i fem huvudkategorier som benämndes 1) sömn, 

2) vardagsaktivitet, 3) promenad, 4) lugn fritidsaktivitet och 5) aktiv fritidsaktivitet. ”Vardagsaktivitet” 

avsåg aktiviteter som rörde personlig vård, hushåll och boende, ”lugn fritidsaktivitet” avsåg 

stillasittande fritidsaktiviteter medan ”aktiv fritidsaktivitet” avsåg mer eller mindre rörliga fritidsaktiviteter. 

De olika kategorierna användes för att undersöka i vilken utsträckning det fanns utrymme 

för att spela ett aktiverande TV-spel samt vilken typ av aktiviteter som byttes ut vid användning 

av TV-spelet. Vid denna andra mätning adderades en aktivitetskategori som benämndes 

6) Nintendo Wii (bilaga 6, 7). 

Personalen instruerades vid informationsträffen om hur aktivitetsdagboken skulle fyllas i samt fick 

ett informationsblad som beskrev de olika kategorierna av aktiviteter (bilaga 8). Då data från den 

första och den andra mätningen jämfördes slogs kategori sex (Nintendo Wii) samman med kategori 

fem (aktiv fritidsaktivitet). 

Intervjuer 

Innan TV-spelet introducerats genomfördes intervjuer med 17 av de 19 deltagarna, med två personer 

ur personalgruppen i varje gruppbostad samt med alla fyra enhetschefer. Att två av deltagarna 

inte intervjuades berodde på att de inte var hemma vid det aktuella tillfället. Vid samtliga intervjuer 

användes en semistrukturerad intervjuguide (bilaga 9, 10, 11). Intervjuerna med deltagarna varade 

mellan 4 – 15 minuter, intervjuerna med personal varade mellan 15 – 30 minuter och intervjuerna 

med chefer varade mellan 10 – 25 minuter. Deltagarna kunde själva välja om personal skulle delta 

vid intervjuerna eller inte. Två av intervjuerna med chefer genomfördes över telefon. 

Fyra till sex veckor efter att TV-spelet introducerats genomfördes intervjuer på nytt med boende 

och med personal. Vid detta tillfälle intervjuades 14 av de 19 boende samt två personal i varje 

gruppbostad. Att fem av deltagarna inte intervjuades berodde på att två av dem inte var hemma vid 

det aktuella tillfället samt att tre av oklar anledning avböjde att intervjuas. Vid intervjuerna användes 

en semistrukturerad intervjuguide (bilaga 12, 13). Intervjuerna med deltagarna varade mellan 4 

15.

– 15 minuter och intervjuerna med personalen varade mellan 15 – 30 minuter. Två av intervjuerna 

med deltagarna genomfördes över telefon. 

Samtliga intervjuer, bortsett från telefonintervjuerna, spelades in med hjälp av MP3-spelare och 

utskrifterna gjordes ordagrant av författaren till rapporten. Intervjumaterialet analyserades med 

hjälp av kvalitativ innehållsanalys (23). Resultatet av varje intervju lästes som en helhet och därefter 

markerades text med betydelsebärande enheter. Teman, som beskrev innehållet, markerades i 

marginalen och data under varje tema sorterades i kategorier och underkategorier. För att behålla 

konfidentialiteten har namn och utpräglat talspråk tagits bort från citaten. 

16.

Resultat 

I resultatet beskrivs först en kartläggning av fritiden i gruppbostäderna innan introduktion av TVspelet. 

Därefter beskrivs påverkan på fritiden efter introduktion av TV-spelet. 

Kartläggning av fritid 


Vid den första registreringen i aktivitetsdagböckerna fördelades aktiviteterna så att i genomsnitt 

ägnades under fritiden 10,1 timmar per vecka åt sömn, 14,2 timmar åt vardagsaktiviteter, 4,6 timmar 

åt promenader, 28,9 timmar åt lugna fritidsaktiviteter och 1,5 timmar åt aktiva fritidsaktiviteter 

(figur 2). I genomsnitt kunde 11,6 timmar per person och vecka inte registreras, beroende på att 

deltagarna antingen var kvar på arbetsplatsen/den dagliga verksamheten eller hade lämnat gruppbostaden 

för att exempelvis spendera tid hos anhörig. Med ”fritid” avses i detta sammanhang vardagar 

mellan kl. 15.00 och 23.00 och helger mellan kl. 08.00 och 24.00. 

Timmar 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Sömn 

Vardagsaktivitet 

Promenad 

Lugn fritidsaktivitet 

17. 

Aktiv fritidsaktivitet 

Figur 2. Aktiviteter under deltagarnas fritid under en vecka 

Intervjuer 

Ej registrerad tid 

Resultatet av intervjuerna har delats in i tre huvudkategorier och ett antal underkategorier (tabell 

2). Kategori A beskriver olika typer av aktiviteter som bedrivs på fritiden, kategori B beskriver hinder 

och möjligheter för fysisk aktivitet och kategori C beskriver inställning till att testa TV-spelet. I 

samtliga kategorier presenteras resultat från intervjuer med chefer, personal och boende tillsammans.

Tabell 2. Kategorisering av intervjusvar som beskriver fritidsaktiviteter i gruppbostäderna 

A. Olika typer av aktiviteter B. Möjligheter och hinder för 

fysisk aktivitet 

18. 

C. Inställning till TV-spelet 

1) Vardagsaktiviteter 1) Information 1) Erfarenhet 

2) Promenader 2) Utbud och personaltäthet 2) Förväntningar 

3) Lugna fritidsaktiviteter 3) Intresse 

4) Aktiva fritidsaktiviteter 4) Rätt till självbestämmande 

5) Motivationsarbete 

A: Olika typer av aktiviteter 

A1: Vardagsaktiviteter 

Både boende och personal beskrev vardagsaktiviteter som planering av inköp, inköp, matlagning, 

tvätt och städning. Måltiderna lagades antingen individuellt i de enskilda lägenheterna, eller 

gemensamt i det gemensamma köket. Rutinerna skiljde sig mellan gruppbostäderna och mellan 

olika dagar i veckan. Både personal och boende uttryckte i flera fall att de uppfattade lördagens 

middag som speciell. Denna måltid planerades och lagades många gånger gemensamt och kunde 

vara extra festlig. I en av gruppbostäderna deltog de boende inte alls i matlagning, utan i denna 

gruppbostad serverades samtliga måltider av personalen. 

För tvätt och städning avsattes vanligtvis särskilda dagar. I tre av gruppbostäderna tog de boende 

hand om dessa uppgifter på eftermiddagen efter att de kommit hem från arbetet eller den dagliga 

verksamheten. I en av gruppbostäderna var de boende lediga en dag i veckan, då det fanns möjlighet 

att ta hand om den här typen av sysslor. I alla gruppbostäderna kunde de boende få stöd och 

hjälp av personalen om det behövdes. I en av gruppbostäderna berättade personalen också att olika 

uppgifter fördelades mellan de boende, som att sortera soporna, ta hand om diskmaskinen, vattna 

blommorna och städa tvättstugan. Andra vardagsaktiviteter som beskrevs var exempelvis dusch, 

tandborstning och väckning. Många av de boende klarade dessa aktiviteter självständigt, medan 

andra behövde stöd. 

A2: Promenader 

Promenader nämndes av både personal och boende, i alla fyra gruppbostäder. Promenaderna skedde 

ofta tillsammans med personal, även om en del av de boende också tog egna promenader ibland. 

I en av gruppbostäderna arrangerades gemensam promenad varje söndag. I en annan av gruppbostäderna 

gick personalen en promenad varje kväll, och de som ville hade möjlighet att följa med. 

I flera gruppbostäder uppgav personalen att det på helgen var vanligt att gå ner på stan för att 

handla eller titta i affärer. Personalen förklarade att de försökte få in promenader som en naturlig 

del av vardagen, för att öka mängden fysisk aktivitet. 

A3: Lugna fritidsaktiviteter 

I alla gruppbostäderna erbjöds möjlighet till social samvaro i de gemensamma utrymmena. I vissa 

gruppbostäder och på vissa dagar serverades gemensamma middagar. Det var också vanligt att 

erbjuda gemensam fika lite senare på kvällen. De boende kunde varje kväll samlas i ett gemensamt 

rum för att umgås, prata om dagen, se på TV eller kanske spela ett spel. 

Att se på TV beskrevs som en vanlig aktivitet. TV fanns både i de gemensamma utrymmena och i de 

egna lägenheterna. I gemensamhetslokalerna var det möjligt både att umgås socialt och se på TV

tillsammans, medan det i de egna lägenheterna var möjligt att själv välja TV-program. Deltagarna 

berättade om sina favoritprogram, sina favoritkanaler samt vilka genrer de gillade när det gällde 

film. Personalen uttryckte att mycket tid ägnades åt TV-tittande. 

Det är nog titta på TV som de flesta gör, både när de, ja 

när de är inne hos sig. Definitivt. Vi har ju ett par som alltid 

har TV:n på. 

Gruppbostad B, personal 

Andra lugna aktiviteter som beskrevs var bland annat att lyssna på musik, lösa korsord, läsa, lyssna 

på ljudböcker, sitta vid datorn, att spela spel eller att lägga pussel. Lugna aktiviteter utanför gruppbostaden 

kunde vara att umgås med anhöriga, att träffa kontaktperson eller att gå på bio. 

A4: Aktiva fritidsaktiviteter 

En del av de boende deltog i motionsaktiviteter på bestämda dagar. Motionsaktiviteter som nämndes 

var bland annat bowling, dans, simning, judo, ridning och träning på gym. En del boende ägnade 

sig också mer spontant åt motionsaktiviteter som att gå ut och springa eller cykla. Några av de 

boende deltog i kulturella aktiviteter som kunde vara aktiva till viss del, som exempelvis teater, 

musik eller att måla till musik. En del av de boende var mycket aktiva och engagerade i flera aktiviteter 

medan andra inte var engagerade i några speciella aktiviteter alls. 

En del går och dansar, en del går på teater, en del går på 

måla till musik. Sen, en del har ju ingenting heller. 

Gruppbostad C, personal 

I alla gruppbostäderna berättade personalen att gemensamma aktiviteter ibland ordnades på helgerna. 

Ofta arrangerades aktiviteter eller utflykter utifrån olika boendes individuella intressen, men 

om intresse fanns kunde flera boende delta i samma aktivitet/utflykt. Exempel på aktiviteter/utflykter 

med mer eller mindre aktiva inslag var att bowla, spela kubb, åka och bada, arrangera 

egna löp, arbeta i trädgården eller att gå på museum eller utställning. 

De boende kunde också spontant ägna sig åt individuella intressen med mer eller mindre aktiva 

inslag. Exempel på sådana aktiviteter var att besöka loppmarknad eller Gröna Lund, titta på kläder 

eller att gå ut och gunga. 

B: Möjligheter och hinder för aktivitet 

B1: Information 

Personalen berättade att information om möjliga fritidsaktiviteter i stor utsträckning kom från 

kommunen, exempelvis genom kommunens fritidskonsulent. På detta sätt fick de information om 

kurser och aktiviteter som riktade sig specifikt till vuxna personer med utvecklingsstörning. Liknande 

information kunde också komma genom brukarorganisationer eller studieförbund. 

Tidningar och Internet var ett annat sätt att få information. Personalen beskrev att både de boende 

själva och personalen brukade titta i tidningar efter intressanta aktiviteter. Förslag på aktiviteter 

brukade sedan tas upp till diskussion på personalmöten och under ”boendemöten” eller ”husmöten”. 

Personalen i flera gruppbostäder uttryckte att de hade en viktig roll när det gäller att inspirera 

till aktiviteter. Även om de boende själva många gånger kunde titta i tidningar efter aktiviteter gav 

19.

personal uttryck för att de boendes funktionsnedsättning gör att det ofta är svårt för dem att sålla 

bland all information. 

De är nog starkt påverkade av oss. Det handlar mycket 

om vår initiativförmåga och vad vi föreslår, hur vi presenterar 

det. 


B2: Utbud och personaltäthet 

För att genomföra aktiviteter krävs många gånger att personal har möjlighet att följa med, och personal 

och chefer beskrev därför personalbrist som ett hinder för fritidsaktiviteter och fysisk aktivitet. 

En av cheferna förklarade att det ibland kunde vara omöjligt att gå en promenad med en av de 

boende, eftersom det då kunde bli för lite personal kvar i boendet. I andra gruppbostäder ansåg 

personalen mestadels att personalbrist utgjorde ett hinder vid sjukdom. 

Ett annat hinder kunde vara utbudet av aktiviteter. En av cheferna menade att utbudet av sportaktiviteter 

för vuxna personer med utvecklingsstörning är begränsat. 

B3: Intresse 

Det finns för barn och ungdomar, men inte för vuxna. 

Men jag tror att det kanske kommer. De som har växt 

upp med det här, de vill kanske fortsätta när de blir äldre. 

Gruppbostad B, chef 

Intresset för sport och fysisk aktivitet var blandat bland deltagarna. I en av gruppbostäderna var 

alla de boende intresserade av sport. De bodde tillsammans eftersom de samlats kring ett gemensamt 

sportintresse och hade ägnat sig åt en mängd olika sporter som skidåkning, fotboll, innebandy, 

bordtennis, badminton, löpning, bangolf, bowling och träning på gym. Under senare år hade de 

dock blivit mindre fysiskt aktiva själva, och sportintresset utövades till stor del genom att titta på 

sport på TV samt att tippa på fotboll och på hästar. 

Sen fikar jag ensam när jag tittar på sport. Jag är sportälskare. 

Gruppbostad A, deltagare 

Bland de övriga deltagarna var det några som var intresserade av och utövade specifika sporter, 

bland annat nämndes judo, ridning och golf. Andra gick ibland och bowlade eller dansade. Ytterligare 

andra var helt ointresserade av sport och några hade också mycket begränsade erfarenheter av 

idrott. Några kunde minnas att de hade ägnat sig åt någon idrott under ungdomen, men för en del 

handlade det om 20-30 år sedan. Enligt personalen föredrog många av de boende mer stillasittande 

aktiviteter, om det inte var så att någon aktivitet lockade extra mycket. 

Det är ingen som rör sig frivilligt egentligen, mer än om 

det är jätteroligt, som ridningen, judon. 

Gruppbostad D, personal 

20.

En uppfattning bland personalen var att vanorna påverkade vilka aktiviteter de boende valde att 

engagera sig i. Enligt personalen valde många av de boende att fortsätta med de aktiviteter de var 

vana vid från föräldrahemmet. 

När deltagarna tillfrågades om det fanns någon sport som de skulle vilja prova hade många svårt att 

komma på ett svar. Några nämnde sporter som de provat tidigare och skulle kunna tänka sig att 

prova igen. Bland annat nämndes bowling, ridning, basket och golf. Nya sporter som några deltagare 

var nyfikna på att prova var löpning, basket och go-kart. Några deltagare kunde också redogöra 

för sporter som de inte tyckte om. Bland annat nämndes tennis, fotboll, löpning och fiske. 

B4: Rätt till självbestämmande 

Både chefer och personal poängterade att det är viktigt att de boende själva får välja vad de vill göra 

på sin fritid. Det var vanligt att personalen presenterade olika förslag som de boende sedan fick 

möjlighet att ta ställning till. En chef framhöll dock att det också är viktigt att försöka locka fram 

vad de boende själva vill, utan att först komma med färdiga förslag. Hon menade att det handlar 

om att vara följsam, men att det är svårt och kräver stor skicklighet. Också bland personalen uttrycktes 

att det är de boendes önskemål som ska tillgodoses och inte personalens. 

Jag känner alltid att det är inte jag som ska bli tillfredsställd. 

”Åh, vad mycket de har gjort.” Det som är viktigt 

är att han valde och jag såg att han lyste. 


Personalen framhöll att det är viktigt att respektera att de boende är trötta eller att de inte har lust. 

Ett exempel var att de boende kunde vara trötta då de kom hem från den dagliga verksamheten, 

särskilt om de var lite äldre. Personalen menade att det var viktigt att vara lyhörd för denna trötthet 

eftersom de boende inte alltid har förmågan att uttrycka sina behov verbalt. Ett annat exempel 

gällde den gruppbostad där de boende tidigare varit väldigt engagerade i olika sporter. Personalen 

menade att de måste acceptera att de boende nu var äldre och valde en lugnare livsstil. 

B5: Motivationsarbete 

Samtidigt som chefer och personal framhöll betydelsen av självbestämmandet framhölls vikten av 

att motivera till en fysiskt aktiv livsstil. I flera gruppbostäder försökte personalen motivera till promenader 

och till att komma ut på olika sätt. 

I vissa fall upplevde personalen att det kunde vara svårt att motivera till aktivitet. I vissa fall fanns 

boende som utan undantag tackade nej till alla förslag om aktiviteter. Ett sätt för personalen att 

hantera detta var att planera aktiviteter utan att fråga först och sedan försöka motivera vederbörande 

till att följa med när det väl blev aktuellt. De menade att resultatet kunde bli en lyckad aktivitet, 

men ansåg ändå inte att de skulle göra på det sättet varje gång. Andra menade att det var viktigt 

att lägga fram förslag på ett positivt sätt och att själv föregå med gott exempel. För att stödja en 

aktiv livsstil försökte personalen både komma med idéer och uppmuntra de boendes egna initiativ. 

Vi försöker uppmuntra att komma ut och då uppmuntrar 

vi det de vill göra, även om vi kanske kan tycka att det är 

lite konstigt. Om de till exempel vill titta på en traktor, då 

uppmuntrar vi det. 

Gruppbostad B, chef 

21.

C: Inställning till att prova TV-spelet 

C1: Erfarenhet 

Bland deltagarna fanns blandad erfarenhet av att spela TV-spel. Några uppgav att de hade egna TVspel 

eller att de hade spelat när de var yngre. Det var främst traditionella stillasittande TV-spel som 

nämndes, däribland SuperMario från Nintendo. En av deltagarna beskrev att hon tidigare provat 

Nintendo Wii Sports eftersom spelet fanns tillgängligt hos hennes anhöriga. Flera andra deltagare 

hade aldrig provat någon form av TV-spel. 

Nej, det enda jag lägger på min dator är vanliga spel, 

lägger patiens. Men inga såna där TV-spel. 

Gruppbostad C, deltagare 

Bland personalen fanns också blandad erfarenhet av att spela TV-spel. En del hade tidigare spelat 

tillsammans med sina barn. För andra var TV-spel någonting helt främmande. Spelet Nintendo Wii 

Sports var nytt för de flesta, även om en del kände igen det från reklam eller från reportage i tidningar 

eller TV. 

C2: Förväntningar 

De flesta deltagarna var positivt inställda till att prova TV-spelet och tyckte att det skulle bli ”kul” 

och ”spännande”. De flesta i personalgrupperna var också positivt inställda till att prova spelet. 

Flera i personalen var nyfikna på hur det skulle fungera att spela tillsammans med de boende. Det 

fanns förhoppningar om att spelet skulle bidra till ökad fysisk aktivitet och bättre samhörighet. 

Samtidigt uttrycktes oro för att spelet skulle vara för svårt eller för koncentrationskrävande. Det 

fanns också funderingar på om det skulle leda till konkurrens mellan olika deltagare samt om de 

kanske skulle tröttna fort. 

Jag har förhoppningen att få igång några av dem som 

inte rör sig så mycket. Faran är ju att det kan vara nyhetens 

behag. Men då resonerade vi som så att låt det vara 

det i så fall. Det kan ändå göra att de får upp ögonen för 

nånting nytt. 

Gruppbostad C, chef 

Fritid efter introduktion av TV-spel 


Vid den andra registreringen, då gruppbostaden hade tillgång till TV-spelet, ägnades ungefär lika 

många timmar åt sömn, vardagsaktiviteter och promenader som vid den första registreringen (figur 

3). I snitt ägnades 3,7 timmar under en vecka åt att spela Nintendo Wii Sports, vilket i tabellen har 

inkluderats i ”aktiv fritidsaktivitet”. 

Vid den andra registreringen ägnades fler timmar i snitt åt aktiva fritidsaktiviteter, vilket till stor 

del förklaras av spelande av Nintendo Wii Sports. Mindre tid ägnades i stället åt lugna fritidsaktiviteter. 

22.

Timmar 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Sömn 

Vardagsaktivitet 

Promenad 

Lugn fritidsaktivitet 

Figur 3. Aktiviteter under deltagarnas fritid under en vecka 

23. 

Aktiv fritidsaktivitet 

Före introduktion av TV-spel Efter introduktion av TV-spel 

Ej registrerad tid 

Aktivitetsdagböckerna visade att spelet användes på vardagarna mellan kl. 17.00 och 22.00 samt på 

helgerna mellan kl. 09.30 och 21.30. Deltagarna använde spelet i olika stor utsträckning. Somliga 

deltagare använde inte spelet alls medan andra spelade mycket ofta. Den person som använde TVspelet 

mest använde det under 16,5 timmar under en vecka och de tre personer som använde det 

minst använde det inte alls denna vecka (figur 4). Medianvärdet för användandet av spelet var 3 

timmar under en vecka. 

Timmar 

18 

16 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 

Figur 4. Antal timmar som deltagarna använde spelet Nintendo Wii Sports under en vecka

Användandet var också olika fördelat mellan de olika gruppbostäderna. Spelet användes mest i 

gruppbostad D där deltagarna spelade i genomsnitt 6,4 timmar per person under den veckan som 

registrerades. Spelet användes minst i gruppbostad B där deltagarna spelade i genomsnitt 1,9 timmar 

per person (figur 5). 

Timmar 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

Gruppbostad A Gruppbostad B Gruppbostad C Gruppbostad D 

Figur 5. Antal timmar som spelet i snitt användes i de olika gruppbostäderna 

Intervjuer 

Resultaten av intervjuerna delades in i fem huvudkategorier. Kategori A beskriver hur spelet användes, 

kategori B beskriver vilket stöd deltagarna behövde, kategori C beskriver i vilken utsträckning 

deltagarna var fysiskt aktiva, kategori D beskriver psykosociala effekter och kategori E beskriver 

hinder och möjligheter för användning av spelet i framtiden och i olika målgrupper. 

Tabell 3. Kategorisering av intervjusvar som beskriver användning av TV-spelet 

A. Användning av 

spelet 

1) Gemensamt 

eller individuellt 

B. Behov av stöd C. Fysisk aktivitet D. Psykosociala 

effekter 

1) Initialt stöd 1) Mer aktivt än 

TV-tittande 

2) Egna karaktärer 2) Initiativtagande 2) En aktivitet i 

hemmet 

3) Olika sporter 3) Extra stöd vid 

behov 

A: Användning av spelet 

3) Attityder till 

fysisk aktivitet 

24. 

E. Hinder och 

möjligheter 

1) Socialt samspel 1) Arena 

2) Självförtroende 

/empowerment 

2) Målgrupp 

3) Utveckling och 

variation 

A1: Gemensamt eller individuellt 

Intervjuerna visade att det vanligaste sättet att använda spelet var att göra det som en gemensam 

aktivitet. Oftast tog någon i personalgruppen initiativ till att spela och de deltagare som ville kunde 

sedan välja att vara med. Det kunde ibland vara en ensam deltagare tillsammans med en ensam 

personal och ibland kunde det bli en stor grupp deltagare, kanske tillsammans med flera ur personalgruppen. 

Många gånger deltog även de som inte själva ville spela i rummet genom att titta på 

och följa spelet.

Oftast är de ju två som spelar… Eller så är det en ihop 

med nån personal, det är lite olika. Men oftast är de 

andra med och tittar på. Nån personal som sitter här, som 

sitter i bakgrunden, som kanske styr lite. Eller nån annan 

boende, och så får vi bytas av lite. 


Några av deltagarna kunde också själva ta initiativ till att spela på egen hand. Dessa deltagare lärde 

sig självständigt att starta igång spelet och spelade som en individuell aktivitet, oberoende av andra 

i gruppbostaden. 

A2: Egna karaktärer 

I bara en av de fyra gruppbostäderna hade alla, både boende och personal, skapat sig varsin egen 

karaktär för att använda i spelet. I den här gruppbostaden började de med att skapa karaktärerna, 

vilket blev en gemensam aktivitet som alla hade roligt åt. Det blev sedan möjligt att tävla med en 

”egen” figur och deltagarna kunde höja sina färdighetsvärden och tävla mot varandra genom att se 

vem som fått högst poäng. 

Innan vi började spela fick alla bygga en egen figur… Och 

det här hade vi jätteroligt åt, att välja ögon och munnar... 

Så då vart det ju ett mer personligt spel. Det är jag som 

spelar. 


I de andra tre gruppbostäderna var personalen orolig att det skulle vara för komplicerat att skapa 

karaktärer och därför började de spela direkt med ”gästkaraktärer”. I dessa gruppbostäder utövades 

de olika sporterna utan tanke på poäng eller vinnare. 

A3: Olika sporter 

Vi upplevde väl att de inte har så bra uppfattning om det 

där med att räkna poängen, när man vinner och sådär, 

utan att det är grejen att bara spela. Rulla bollar. 


Bowling var den gren som spelades i störst utsträckning. Flera ur personalen upplevde att bowling 

var en relativt enkel sport att börja med. Dessutom hade många av deltagarna erfarenhet av att 

spela bowling i verkliga livet, varför det var en sport de kände igen. En uppfattning var att det var 

lättare att introducera en sport som deltagarna redan var bekanta med. 

De har ju erfarenheter, från verkliga livet. De har varit 

och bowlat. De har kanske inte varit på nån boxningsmatch. 


Flera av deltagarna gillade också att spela golf. Några spelade eller hade spelat golf på riktigt, och 

för dessa deltagare blev det naturligt att börja med den sporten. Andra upplevde i stället att golf var 

25.

en svår sport och en uppfattning bland personalen var att det var en sport som krävde ett visst mått 

av koncentration och koordination. 

En annan populär sport var boxning. Det fanns dock delade meningar om boxning och medan några 

inte alls tyckte om att boxas tyckte andra att det var den absolut roligaste grenen. Flera av dem 

som gillade boxning tyckte om att det var en sport med mera fart i. 

Bowling tycker jag också är roligt, men boxning, det var 

lite mer go i det hela. 

Gruppbostad D, deltagare 

Tennis spelades i viss utsträckning. Några av de deltagare som provat tennis gillade det, medan 

andra tyckte att det var svårt. Personalen i en av gruppbostäderna uppfattade att det blev lite förvirrande 

eftersom det finns två spelare på varje sida om nätet. Baseball var den sport som spelades 

absolut minst. Några provade, men ingen gillade grenen eller fortsatte att spela den. Flera tyckte att 

grenen var svår att förstå och dessutom var ”igenkänningsfaktorn” låg. 

B: Behov av stöd 

B1: Initialt stöd 

I alla fyra gruppbostäderna hjälpte personalen deltagarna att komma igång med spelet. Därefter 

skilde det mellan olika deltagare hur mycket stöd de behövde. Somliga av deltagarna klarade efter 

introduktionen att spela helt självständigt. Flera lärde sig dessutom både att sätta igång och att 

navigera i spelet. Några av dem som lärde sig snabbt var, enligt personalen, vana vid datorer eller 

TV-spel, vilket gjorde att de hade lite lättare att förstå hur allting fungerade. Det kunde också vara 

så att deras funktionsnedsättning inte medförde så stora svårigheter i sammanhanget. 

Den andra killen är snabb på att uppfatta, och han har 

hållit på lite grann med dator innan. Så där har det ju 

gått jättelätt. 

Gruppbostad A, personal 

Efter att deltagarna lärt sig att hantera spelet kunde det i många fall räcka att personalen fanns i 

rummet eller i närheten. I vissa fall kunde personalens stöd behövas för att hjälpa deltagarna att 

hålla reda på vems tur det var och se till att alla som ville fick vara med och spela. I andra fall kunde 

det räcka att personalen fanns i närheten så att deltagarna kunde ropa när de behövde hjälp. 

Medan deltagarna spelade brukade flera ur personalen ta tillfället i akt att uppmuntra och ge beröm. 

Flera tyckte att det var ett bra tillfälle till att peppa de boende till att göra framsteg. Att stöd 

från personalen var viktigt var något ett flertal betonade. 

B2: Initiativtagande 

Det var oftast inte svårt för personalen att motivera åtminstone några av deltagarna till att spela. 

Tvärtom tyckte många att det var roligt och de ville gärna vara med och spela när TV-spelet startade 

igång. Däremot krävdes i de flesta fall att personalen tog initiativ till spelandet. En uppfattning 

bland personalen var att det ofta är så med de flesta aktiviteter och att personalstödet därför har 

oerhört stor betydelse. 

26.

Om vi inte gör nånting så gör inte de heller nånting. Vi 

måste finnas där, det känner jag i allt vi gör här… Vi måste 

öppna vägar. 


Efter att deltagarna lärt sig att hantera spelet var det ett fåtal som själva tog initiativ till att sätta 

igång spelet. För de flesta krävdes hela tiden att personalen tog initiativ och startade upp spelet. I 

ett fall beskrev personalen tvärtom att spelet hade haft en mycket positiv inverkan för en av de boende 

som annars brukade ha svårt att ta egna initiativ. Efter att han lärt sig spelet började han 

självständigt gå ner och spela i källaren, där spelet hela tiden stod inkopplat. 

Det är väldigt positivt, för det är en person som har svårt 

att ta egna initiativ. Så det här är väldigt härligt. Det är så 

att ibland har vi letat efter honom, så har vi hittat honom 

i källaren. 


Flera ur personalen trodde att fler deltagare med tiden skulle börja ta initiativ och klara av att starta 

upp spelet själva. 

B3: Extra stöd vid behov 

En del av deltagarna behövde stöd under hela testperioden för att lära sig att behärska spelet. Personalen 

uppfattade framför allt att personer med koordinationssvårigheter hade svårt att lära sig 

att hantera och koordinera handkontrollerna. En del av deltagarna tyckte att det var svårt att trycka 

in och släppa knapparna i rätt ögonblick. För några tog det lång tid att lära sig och personalen försökte 

förklara och instruera på olika sätt. Ibland räckte inte muntliga instruktioner utan personalen 

fick visa genom att exempelvis trycka deltagarens hand mot rätt knapp i rätt ögonblick. 

Att sen svinga handen och släppa på rätt ställe, det handlar 

ju om nån tiondels sekund. Gör du för tidigt eller för 

sent då stannar den upp och det händer ingenting, och 

där hade vi lite knepigt. Vi försökte på många olika sätt, 

hur vi ska vara som mest pedagogiska, att det ska funka 

det här med att släppa iväg klotet. Men det var svårt för 

några av dem. 


En uppfattning bland personalen var att deltagarna genom spelet kunde få möjlighet att träna koordinationsförmågan. 

I några fall blev inlärningsprocessen dock tröttsam och det hände att irritation 

uppstod, eftersom deltagarna tyckte att det var jobbigt att inte förstå. Trots att inlärningen tog 

olika lång tid för deltagarna lyckades alla slutligen lära sig att behärska åtminstone en av grenarna i 

spelet. Det poängterades att man som personal måste vara beredd på att det kan ta lång tid för 

somliga att lära sig att behärska spelet. 

27.

Man får ju tänka att om det tar en kvart för mig att lära 

mig det här så kan det ta flera månader, om de har uthållighet 

att hålla på. Man måste ju ha ett ganska långt perspektiv 

då. 


En idé som lyftes var att det skulle vara bra om det fanns en enklare variant av spelet för dem som 

har större svårigheter. Samtidigt uttryckte personal en förhoppning om att deltagare som haft svårt 

att förstå och komma in i spelet med tiden skulle lära sig spelet bättre och på så vis få mer ut av det. 

Flera ur personalen beskrev att somliga deltagare behöver mycket tid, men att de efter ett tag kan 

komma över ”en tröskel”. Det uttrycktes också en förhoppning om att deltagare som idag behövde 

mycket personalstöd i framtiden kanske skulle kunna klara att spela helt självständigt. 

C: Fysisk aktivitet 

C1: Mer aktivt än TV-tittande 

I vilken utsträckning deltagarna var fysiskt aktiva när de spelade Nintendo Wii Sports varierade. 

Det berodde dels på vilken sport som spelades och dels på i vilken utsträckning deltagarna tog ut 

rörelserna. Bowling och golf var sporter som kunde utföras med relativt lugna rörelser, särskilt om 

deltagarna själva var försiktiga i sitt rörelsemönster. Oavsett grad av fysisk aktivitet uppfattade 

personalen att TV-spelet var ett bra alternativ till TV-tittande. Flera menade att aktiviteten inte 

kunde jämföras med motion eller träning, men att det trots det var en aktivitet som krävde vissa 

rörelser och att skillnaden var stor från att sitta framför TV:n. 

Att de inte bara sitter och slötittar på TV utan rör på sig. 

Åtminstone står de upp och gör nånting, är aktiva. Det 

tycker jag är positivt. 


En ur personalen poängterade att den mentala aktiveringen heller inte borde underskattas. Han 

menade att deltagarna blir uppspelta, vilket sätter igång saker i kroppen. 

I vissa fall kunde spelet bidra till mer kännbar fysisk aktivitet. Det var framför allt när deltagarna 

spelade boxning eller tennis som rörelserna blev mer aktiva. Hur aktiva rörelserna blev berodde 

också på hur engagerade deltagarna var medan de spelade. Rörelserna utfördes framför allt med 

armarna och några av de boende beskrev att de fått träningsvärk av att spela. 

I boxningen är det mer gymnastik faktiskt. Då använder 

man armarna och hela alltet liksom. 


En uppfattning bland personalen var att deltagarna rörde på sig utan att tänka på det. Personalen 

menade att aktiviteten skulle kunna uppfattas som mer negativ om de tänkte på det som ”fysisk 

aktivitet”, men att det var roligt att spela och att aktiveringen kom ”på köpet”. 

C2: En aktivitet i hemmet 

Några ur personalen poängterade att det var en fördel att spelet var en aktivitet som kunde utföras i 

hemmet. Flera av deltagarna ägnade sig ibland åt andra mer fysiska fritidsaktiviteter, men bland 

28.

personalen uttrycktes att det kunde vara svårt att hitta bra aktiviteter i hemmet. Många ägnade 

mycket tid till att titta på TV, och personalen menade att det var bra med ett alternativ som fanns 

tillgängligt hemma. 

Över huvud taget söker man bra aktiviteter att göra 

hemma… Man kan inte vara med i föreningar varenda 

dag, det gör ingen människa. 


Deltagarna hade olika uppfattningar om vilket som var roligast; att bowla på riktigt eller att bowla i 

TV-spelet. En del föredrog att bowla i en riktig bowlinghall medan andra tyckte att TV-spelet var 

roligare. Några deltagare poängterade praktiska fördelar med TV-spelet. En deltagare kommenterade 

att det är svårt att ha riktiga bowlingklot hemma och en annan deltagare framhöll att det kostar 

pengar att gå till en bowlinghall. En av deltagarna hade problem med händerna, vilket gjorde att 

hon inte klarade av att kasta iväg ett tungt bowlingklot. Att hantera kontrollen till TV-spelet fungerade 

däremot utmärkt. 

C3: Attityder till fysisk aktivitet 

I några fall beskrev personal att spelet påverkat deltagarnas attityder och inspirerat till fysisk aktivitet 

även utanför hemmet. Det kunde handla om att deltagare som tidigare ägnat sig åt någon av 

sporterna i spelet blev inspirerade till att kanske börja igen. 

Den här killen jag spelar golf med, han blir motiverad till 

att gå vidare och komma igång igen med golfen. 


För de flesta var det lättast att börja med grenar i TV-spelet som de kände till från verkliga livet. 

Omvänt funderade några ur personalen på om deltagare som provat nya sporter i spelet skulle kunna 

tänka sig att prova dessa sporter i verkligheten. En uppfattning var att det var för tidigt att säga 

om det skulle kunna bli så, men det uttrycktes som en möjlighet. 

Han skulle kunna komma och säga ”jag skulle vilja pröva 

golf på riktigt”. Det skulle inte komma om han inte spelat 

spelet. Jag är inte säker på att det kommer att komma, 

men jag är ganska säker. Om ett tag. 


En uppfattning bland personalen var att spelet gav möjlighet att få en visuell upplevelse av olika 

sporter. Eftersom de boende många gånger har svårt att föreställa sig aktiviteter som de inte provat 

bidrog spelet med hjälp att föreställa sig olika sporter visuellt. Det poängterades också att det kunde 

vara bra att få prova på en sport i lugn och ro i hemmiljö för att senare våga testa den på riktigt. 

När deltagarna själva tillfrågades om de var intresserade av att testa sporterna på riktigt var några 

lite tveksamma. Flera andra övervägde tanken och uppgav att de var intresserade av att prova. 

29.

Boxning kanske jag ska pröva på. Att slå på den där säcken 

var faktiskt roligt. Jag tror inte att det är så mycket 

svårare i verkligheten. 


D: Psykosociala effekter 

D1: Socialt samspel 

I alla fyra gruppbostäder framhöll personalen att spelandet bidrog till ett socialt samspel mellan 

deltagarna. Det framkom att stämningen ofta var god och att alla brukade ha roligt och skratta tillsammans 

medan de spelade. 

Det vart faktiskt en bättre sammanhållning bland alla, 

alla umgås på kvällen. Och alla pratar med varandra, har 

kul och spelar. 


Några av de intervjuade i personalgrupperna beskrev att socialt umgänge ibland kunde vara svårt. 

De boende har många gånger, på grund av funktionsnedsättningen svårt att kommunicera och då 

är det inte så enkelt att sitta ner och föra ett samtal. Det uttrycktes också att det ibland kunde vara 

knepigt att bara titta på en film på TV, eftersom många filmer är svåra att förstå. Genom att spela 

tillsammans blev det plötsligt lättare att umgås. Oavsett om en deltagare själv ville spela eller inte 

kunde alla umgås tillsammans runt spelet. Den som inte själv ville spela kunde sitta bredvid och 

följa spelet eller heja på. 

Och här är nånting som man inte behöver prata egentligen. 

Men det är ändå nånting där alla deltar eller flera 

deltar eller man tittar på. Man sitter och tittar på och är 

ändå engagerad. 


I några fall beskrevs också att boende som annars vanligtvis höll sig i sin lägenhet kom ut och började 

umgås tillsammans med de andra. Personalen uttryckte stor glädje över det eftersom dessa 

personer i vanliga fall hade lätt att bli isolerade. 

Vi har en boende som ofta är inne i sin lägenhet och gärna 

inte vill vara ute här och tycker att det är jobbigt 

ibland. Han har lite svårt med den sociala kontakten, men 

han är mer här ute nu sen vi fick spelet. 


D2: Självförtroende / empowerment 

Flera ur personalen beskrev att deltagarna genom TV-spelet fick möjlighet att uppleva många olika 

känslor. Deltagarna upplevde ibland motgång och svårigheter, men framför allt beskrevs positiva 

känslor då deltagarna lärde sig att behärska ett nytt spel eller att klara en ny utmaning. 

30.

Det måste vara känslan som de får, liksom ”waow strike”. 

Ja, det blir väl en kick för dem. 


Flera deltagare klarade relativt snabbt att lära sig att behärska spelet vilket, enligt personalen, hade 

en positiv inverkan på tilltron till den egna förmågan. Andra fick kämpa länge och kunde ibland 

vara nära att ge upp. När de sedan förstod hur de skulle göra kunde det bidra till stärkt självförtroende 

även för dem. 

Han blir stärkt i att kunna. Nu kan han det här också. Han 

har lärt sig och vet vad det är. För honom är det ett stöd 

så. Jagstärkande nästan. 


Personalen tyckte också att det var ett bra tillfälle att peppa och berömma de boende när de efterhand 

blev duktigare och duktigare i spelet. I en av gruppbostäderna uttryckte personalen att de var 

förvånade över att personal och boende var så jämna i spelet. Personalen beskrev att detta faktum 

hade stor betydelse för de boendes tilltro till sin egen förmåga. På grund av funktionsnedsättningen 

var de boende vana att uppleva att de var sämre än andra inom de flesta områden. Plötsligt kunde 

de, åtminstone i vissa fall, upptäcka att de var lika bra som personalen. I den här gruppbostaden 

var det en av deltagarna som innehade rekordet i en av sporterna, vilket uttrycktes med stor stolthet. 

Man ska slå ner alla käglor. Där har jag också rekordet på 

581, så där är jag bäst på det. Jag är bäst på den grenen 

faktiskt. 


E: Hinder och möjligheter 

E1: Arena 

Bland personalen framhölls att spelet kan passa bra både i servicebostäder och i gruppbostäder, där 

det finns en gemensam samlingslokal. Ett problem som beskrevs var att den gemensamma TV:n 

kunde bli ockuperad. I en av gruppbostäderna uppfattades detta som ett problem eftersom några 

deltagare kanske ville spela TV-spel medan andra ville se på TV. Andra menade att detta inte innebar 

något problem eftersom de ville se på TV kunde göra det i sin egen lägenhet. 

Att bara ha en gemensam TV kunde också innebära att viss ommöblering kunde krävas för att det 

skulle vara möjligt att spela. En uppfattning var att den här ommöbleringen kunde bidra till viss 

oro bland de boende. I en av gruppbostäderna fanns två gemensamma TV-apparater, i två olika 

rum, vilket innebar att inga av dessa svårigheter uppstod. I den här gruppbostaden stod spelet alltid 

framme vid den ena TV:n, medan den andra TV:n kunde användas på vanligt sätt. 

Det står uppställt där nere så när som helst kan de dra 

ner. Och det är jättestort space där. 


31.

Även i två av de andra gruppbostäderna gav personalen uttryck för funderingar på att ha två TVapparater. 

E2: Målgrupp 

Den personal som intervjuades ansåg att TV-spelet passar utmärkt för vuxna personer med lindrig 

till måttlig utvecklingsstörning. Det framhölls att spelet passar olika bra för olika individer beroende 

på individuella intressen. Några beskrev att spelet passat extra bra för personer som var intresserade 

av sport, var vana vid TV-spel eller gillade mer rörliga aktiviteter. 

Det passar honom för han är väldigt motorisk. Han är liksom 

intresserad av det här med sport och rörelsen och 

spelet och så. 


Flera av de intervjuade kunde också tänka sig att spelet kunde passa även för helt andra målgrupper. 

Som exempel nämndes inaktiva barn, familjer, pensionärer och personer med vissa fysiska 

funktionshinder. Att sitta i rullstol skulle inte behöva utgöra något hinder, menade flera. Andra 

poängterade att det är viktigt att ha de fysiska förutsättningarna för att kunna hantera handkontrollen. 

En uppfattning var också att det kunde vara svårt att använda spelet för personer som ser 

dåligt och för personer med grav utvecklingsstörning. 

E3: Utveckling och variation 

I alla fyra gruppbostäder var personalen övertygad om att spelet skulle användas i framtiden, även 

om det var svårt att avgöra i vilken utsträckning. Många deltagare uttryckte att de tyckte att spelet 

var roligt och att de ville fortsätta spela. 

Jag har lärt mig mycket olika spel. Jag vill gärna fortsätta 

igen… Om jag ska gifta mig så ska jag ha ett sånt hemma 

också. 


I en av gruppbostäderna, där de boende spelade i stort sett varje dag, var personalen lite orolig att 

det kunde bli så mycket att de boende skulle tröttna. I den här gruppbostaden uttryckte personalen 

också viss oro över att spelandet kunde bli för maniskt och tävlingsinriktat och personalen funderade 

därför på att begränsa spelandet. De framhöll dock att en begränsning av tiderna inte skulle 

medföra några svårigheter. Bland personalen uttrycktes att spelet passar bäst under den mörka 

årstiden, när man spenderar mycket tid inomhus och det är svårt att hitta bra aktiviteter. 

Både bland personal och deltagare, i två av gruppbostäderna, uttrycktes också möjligheten att köpa 

till nya spel, som ett sätt att variera och utveckla spelandet. 

Sen har jag tittat på TV3 som visade Wii-spelet. De visade 

en som heter Wii-matta. Det har jag väntat på. Jag vill 

gärna prova fotbollsspel på det här Wii-spelet också. 


32.

Diskussion 

Studiens begränsningar 

Den här studien var en liten pilotstudie där endast fyra gruppbostäder och 19 deltagare ingick. Studiens 

begränsade omfattning medförde att det inte var meningsfullt att genomföra statistiska analyser. 

Eftersom urvalet inte skedde slumpvis och eftersom individerna var klustrade och inte oberoende 

av varandra kan resultatet inte generaliseras till andra gruppbostäder eller personer med utvecklingsstörning. 

Inom det begränsade antalet deltagare visade aktivitetsdagboken på en ökning 

av aktiva fritidsaktiviteter och en minskning av stillasittande fritidsaktiviteter. En större studie 

hade kunnat medföra statistiskt signifikanta resultat, men var inte möjlig på grund av ekonomiska 

och tidsmässiga begränsningar. 

Personalen i gruppbostäderna fyllde mycket noggrant i aktivitetsdagböckerna. Eftersom flera av de 

boende besökte anhöriga över helgen blev antalet timmar som inte kunde registreras ändå relativt 

högt. Antalet oregistrerade timmar var dock jämförbart både vid den första och den andra mätningen, 

varför det inte borde ha någon större inverkan på resultatet. Eftersom de boende inte befunnit 

sig i gruppbostaden under denna tid har TV-spelet heller inte spelats under dessa timmar. 

Personalen uppgav att de i huvudsak uppfattade aktivitetsdagboken som enkel att fylla i. I några av 

gruppbostäderna uppfattade personalen dock att det ibland varit svårt att avgöra om de skulle fylla 

i en tvåa (vardagsaktivitet) eller en fyra (lugn fritidsaktivitet). Denna osäkerhet gällde bland annat 

aktiviteter som måltider och diverse småpysslande, som ibland tolkats som en tvåa, trots att det 

enligt instruktionerna borde ha tolkats som en fyra. Detta kan innebära en viss överrapportering av 

vardagsaktiviteter och viss underrapportering av lugna fritidsaktiviteter. Denna eventuella snedhet 

i rapporteringen skiljer sig dock knappast mellan den första och den andra registreringen, varför 

det inte bör påverka resultatet. 

Eftermätningen genomfördes redan 4-6 veckor efter att deltagarna fått tillgång till spelet och en 

uppföljning har ännu inte genomförts . Det kan antas att det så här kort tid efter introduktionen 

fanns ett mått av ”nyhetens behag”. De deltagare som hade större svårigheter att lära sig spelet fick 

kanske inte heller tillräckligt med tid för att komma in i spelet ordentligt. Tiden var dock tillräcklig 

för att personal och deltagare skulle få erfarenheter av spelet och kunna förmedla dessa. För att få 

veta konsekvenser och effekter i ett längre perspektiv planeras en uppföljning, vilken av tidsskäl 

inte kunde inkluderas i rapporten. 

Eftersom den person som introducerade spelet också var den person som genomförde intervjuerna 

är det möjligt att personal och deltagare kände sig manade att framställa sina erfarenheter i ett 

positivt ljus. De deltagande gruppbostäderna fick behålla TV-spelen som tack för sin medverkan i 

studien, vilket också kan ha inneburit att personal och deltagare inte ville visa sig ”otacksamma”. 

Den här risken kan inte uteslutas, men författarens upplevelse är att personal och deltagare bidragit 

med en nyanserad bild, där både svårigheter och positiva erfarenheter framkommit. 

Att genomföra intervjuer med personer med utvecklingsstörning medför svårigheter, vilket också 

tidigare dokumenterats (22). Moment som kan vara svåra för personer med en kognitiv funktionsnedsättning 

är exempelvis att bedöma tid och frekvens, att göra direkta jämförelser samt att generalisera 

och beskriva vad man ”brukar göra” (22). Intervjuaren ställde väldigt få frågor av denna 

typ, men i den mån det gjordes fanns möjlighet att jämföra både med personalens svar och med 

aktivitetsdagboken, och det var på det sättet möjligt att undvika allvarliga missförstånd. 

33.

De flesta frågorna som ställdes till deltagarna var öppna, vilket var ett medvetet val för att inte ”lägga 

orden i munnen” på deltagarna. Somliga av deltagarna klarade utan problem att besvara denna 

typ av frågor. Andra hade svårt att svara på denna typ av frågor, vilket kunde leda till att respondenten 

undvek att svara eller upprepade samma svar på varje fråga. Det har tidigare visat sig att 

öppna frågor ofta besvaras kort eller i begränsad utsträckning samt att frågor kan besvaras med ”ja” 

oavsett innehåll (22). Om deltagarna inte klarade att besvara denna typ av frågor gav intervjuaren 

stöd genom att erbjuda två svarsalternativ, till exempel ”Tyckte du att spelet var roligt eller tråkigt?”. 

Denna typ av frågor genererade fler svar då deltagarna nästan alltid klarade att välja det ena 

alternativet. Tidigare har denna typ av frågor visat liten benägenhet till systematiska fel, även om 

en viss tendens till val av det senare svarsalternativet uppvisats (22). 

Även om det kan vara svårt att genomföra intervjuer med personer med utvecklingsstörning borde 

intervjuerna i denna studie inte ha bidragit till några allvarliga missförstånd. Eftersom det hela 

tiden var möjligt att jämföra resultaten av intervjuerna med både aktivitetsdagböcker och intervjuer 

genomförda med personal var det relativt enkelt att upptäcka om vissa svar inte verkade överensstämma 

med verkligheten. 

I denna studie testades endast en variant av aktiverande TV-spel. Resultaten går inte att generalisera 

så att de gäller andra aktiverande TV-spel, men det bör påpekas att det finns olika former av 

aktiverande TV-spel, både från samma tillverkare och från andra. En del av dessa inkluderar andra 

typer av sporter som exempelvis gymnastik eller dans och kan naturligtvis passa bättre för en del 

personer än det spel som testades i den här studien. 

Överviktsprevention 

Fysisk aktivitet 

Studien visade att spelande av Nintendo Wii Sports kunde vara mer eller mindre fysiskt krävande. I 

vissa fall, då deltagarna boxades eller spelade tennis och var starkt engagerade i sporten, kunde 

spelet bidra med relativt ansträngande fysisk aktivitet och flera deltagare beskrev att de fått träningsvärk. 

I många andra fall, då deltagarna bowlade eller spelade golf och använde försiktiga rörelser, 

var nivån av fysisk aktivitet betydligt mer måttlig och personalen framhöll att det absolut 

inte handlade om någon form av motion eller träning. Den engelska studie som undersökte energiåtgång 

bland barn som spelade Nintendo Wii Sports kom fram till att dessa barn gjorde av med 

mer energi än vid spelande av stillasittande TV-spel, men mindre än vid utövande av den riktiga 

sporten (14). De studier som undersökt energiåtgång vid spelande av aktiverande TV-spel är dock 

genomförda på barn och inte på vuxna. Det går därför inte att säga i vilken utsträckning vuxna är 

fysiskt aktiva när de spelar, men det är möjligt att föreställa sig att vuxna personer inte rör sig 

spontant på samma sätt som barn gör. 

Det är med andra ord viktigt att inte uppfatta spelandet av TV-spelet som motion eller träning och 

det är inte lämpligt att ersätta andra rörliga aktiviteter med TV-spel. Det är däremot uppenbart att 

spelande erbjuder större möjligheter till rörelse än TV-tittande och andra stillasittande aktiviteter. 

Både chefer och personal uttryckte i studien att det är viktigt att hitta bra aktiviteter som boende i 

gruppbostäder kan sysselsätta sig med i hemmet. TV-spelet är enkelt att tillgå eftersom det finns 

nära till hands och eftersom många, efter en inlärningsperiod, kan klara av att spela helt eller till 

stora delar självständigt. 

En intressant frågeställning är om spelande av TV-spelet kan leda till att personer i målgruppen 

vågar prova någon av sporterna på riktigt. Det var tydligt att många av deltagarna i studien valde 

34.

att spela de sporter som de kände igen från verkligheten. Många hade provat bowling varför det 

blev en naturlig sport att börja med. De som hade spelat golf eller tennis valde att spela just de grenarna. 

Det är därför intressant att fundera över ifall det skulle kunna fungera på det omvända sättet. 

Personer med utvecklingsstörning behöver ofta lång tid på sig för att förbereda sig och prova på 

nya aktiviteter. Personalen menade att det var lite för tidigt att säga om spelet skulle kunna ha denna 

inverkan, men möjligheten diskuterades. Fördelen med att få prova på en aktivitet i trygg hemmiljö 

poängterades tillsammans med betydelsen av visuella intryck. Om spelandet kunde leda till 

att någon vågade prova på en sport på riktigt skulle spelet kunna ha ännu större betydelse för utövandet 

av fysisk aktivitet, än vad som framkom genom den här studien. Resultaten av denna studie 

är därför viktiga att följa upp samtidigt som det finns behov av vidare studier. 

Mat och dryck framför TV:n 

Att äta och dricka framför TV:n är inte ovanligt. På kvällarna, och framför allt på helgerna, är det 

många som dukar fram fikabröd, läsk, chips och godis framför TV:n och somliga väljer även att inta 

middagen framför skärmen. Flera internationella studier har visat på samband mellan frekvent TVtittande 

och övervikt, men en del av dessa studier visar att sambandet främst kan förklaras av ett 

ökat intag av energitäta livsmedel (13, 14). 

En skillnad mellan TV-tittande och TV- och dataspel är att spelen inte på samma sätt som TV:n 

inbjuder till att äta och dricka i samband med aktiviteten. Spelen kräver en högre nivå av mental 

aktivering och spelandet medför dessutom vanligtvis att båda händerna är upptagna. När det gäller 

aktiverande TV-spel kräver dessa dessutom vanligtvis att utövaren står upp. 

Genom intervjuerna framkom inte att några förändringar skett avseende intag av den här typen av 

livsmedel. En av anledningarna till detta kan ha varit att intervjuerna fokuserade på aktiviteter och 

inte på livsmedelsintag. Vid de inledande intervjuerna beskrevs trots detta fika framför TV:n, både 

av personal och av boende. Det går inte att säga om deltagarna i den här studien på något sätt förändrade 

sina vanor när det gäller intag av energitäta livsmedel, men det är möjligt att göra ett allmänt 

antagande om att man äter och dricker mindre när man spelar ett aktivt TV-spel än när man 

sitter i soffan framför TV:n. Ur ett överviktspreventivt perspektiv kan det här ha minst lika stor 

betydelse som att spelet bidrar till viss fysisk aktivitet. 

Psykosociala effekter 

Social samvaro 

En betydelsefull sidoeffekt av studien var att TV-spelet hade en positiv inverkan för den sociala 

samvaron i gruppbostäderna. Många personer med utvecklingsstörning har nedsatt verbal och 

kommunikativ förmåga och det kan vara svårt att föra längre samtal. Genom spelet blev det möjligt 

att umgås kring något utan att behöva använda några avancerade kommunikativa färdigheter. Spelet 

medförde också möjlighet till social interaktion både för personer som själva spelar och för personer 

som sitter bredvid och följer spelet eller hejar på. 

För personer som bor i gruppbostad är det viktigt både att ha tillgång till det individuella och det 

gemensamma. Att ha en egen lägenhet och att bestämma över sitt eget liv är betydelsefullt för att 

utveckla självständighet. Samtidigt är gemenskap viktigt för alla människor. Många människor 

med utvecklingsstörning har ett begränsat socialt kontaktnät och personalen och vännerna i grupp- 

35.

ostaden blir betydelsefulla personer i livet. Den sociala samvaron i gruppbostaden kan därför vara 

mycket viktig. 

Studien visade att TV-spelet var ett bra sätt att umgås, där den verbala och kommunikativa förmågan 

inte spelade så stor roll. Även personer som annars ofta isolerade sig kunde delta och blev 

mindre isolerade. 

Empowerment 

I flera fall beskrev personalen att spelet hade haft en positiv inverkan på deltagarnas tilltro till den 

egna förmågan. Erfarenheter och studier visar att personer med utvecklingsstörning många gånger 

har lågt självförtroende (24). Personal i en av gruppbostäderna beskrev att de boende var vana att 

uppleva att de var sämre än andra inom de flesta områden. När man upplever att andra alltid kan 

och vet bättre är det lätt att förlita sig på vad andra människor tycker och tänker, och på det sättet 

välja att själv inte ta kontrollen över sitt eget liv. 

Empowerment är ett begrepp som ofta används när man diskuterar människors förmåga att ta 

kontroll över sina egna liv. Begreppet introducerades under 1970-talet i USA och användes då om 

lokal utveckling, aktivism och mobilisering av utsatta grupper (25). Idag kan begreppet användas i 

vidare sammanhang, men innefattar centrala komponenter som makt, kontroll, självtillit och stolthet 

(25). Personer som bor i gruppbostad har i likhet med alla människor i vårt samhälle rätt till 

självbestämmande, inflytande, delaktighet och tillgänglighet, men för att nyttja dessa rättigheter 

krävs inte bara ett samhälle som möjliggör inflytande och delaktighet utan också tilltro till att man 

klarar att utöva inflytande och att vara delaktig. Aktiviteter som bidrar till att stärka denna tilltro är 

därför viktiga för att alla ska kunna ta del av samhällslivet och av aktiviteter som finns tillgängliga 

för medborgarna. 

Både bland deltagare som hade lätt att lära sig spelet och bland deltagare som fick kämpa för att 

lära sig att hantera det bidrog bedrifterna till att stärka tilltron till den egna förmågan. För en person 

som inte är van att hantera data- eller TV-spel kan det vara en bedrift att lära sig att hantera 

något inom ett nytt område. För en person som känner sig osäker vid tanken på att besöka en bowlinghall 

eller en golfbana ger spelet en möjlighet att först träna i lugn och trygg hemmiljö. Fördelen 

med ett TV-spel är att det kan finnas tillgängligt i hemmet, att man själv kan välja om och när man 

vill spela och att man kan öva i den takt man själv har lust. Även om det är mycket möjligt att deltagarna 

använde spelet extra mycket under de första veckorna på grund av ”nyhetens behag” kan det 

ändå ha bidragit till känslan av att ha lärt sig något nytt, och kanske till att våga prova en ny sport 

eller en ny form av aktiverande TV-spel i framtiden. 

Hinder och möjligheter 

Arena och målgrupp 

TV-spelet Nintendo Wii Sports kan installeras på en vanlig TV, varför det är enkelt att installera i 

en gruppbostad. Spelet kan med fördel användas vid en gemensam TV, även om det naturligtvis 

också är fullt möjligt för enskilda individer att införskaffa egna spel och installera dem på en egen 

TV. Det är inte krångligt att växla mellan TV och TV-spel, men studien visade att vissa problem kan 

uppstå om olika personer vill använda den gemensamma TV:n för olika ändamål vid samma tidpunkt. 

I en av gruppbostäderna fanns två skilda gemensamhetsrum med en TV i varje rum. I den 

här gruppbostaden behövde den här typen av problem aldrig uppstå. Här behövde personalen hel- 

36.

ler aldrig möblera om eller dra soffor fram och tillbaka. Att ha två olika TV-apparater i två olika 

rum kan kanske vara den enklaste lösningen om möjligheten finns. Det tycktes dock fungera relativt 

bra även i de gruppbostäder där det bara fanns ett gemensamt TV-rum. 

Studien visade att spelet kan användas av personer med lindrig till måttlig utvecklingsstörning. Det 

var dock tydligt att det finns stora individuella variationer beroende både på intressen och på förmågor. 

Användandet varierade stort mellan olika deltagare, men också mellan de fyra olika gruppbostäderna. 

Skillnaderna mellan de olika gruppbostäderna skulle delvis kunna bero på i vilken utsträckning 

personalen gav stöd och entusiasmerade deltagarna. Personalen i alla de fyra gruppbostäderna 

tycks dock ha varit engagerad och skillnaderna tycks i stor utsträckning varit knutna till 

deltagarnas intellektuella förmåga och individuella uppfattning om spelet. De deltagare som lärde 

sig spelet snabbt tycktes, åtminstone i det här tidiga skedet, uppskatta spelet mer och därför också 

spela mer. I gruppbostad D, där spelet användes i mycket hög utsträckning, hade deltagarna lätt att 

förstå och lära sig spelet. I gruppbostad B, där spelet användes minst, hade flera av deltagarna svårigheter 

att lära sig att koordinera handkontrollerna och mötte mer motgångar under inlärningsprocessen. 

Spelet användes relativt frekvent under den vecka registreringen gjordes, men det är viktigt att 

komma ihåg att registreringen skedde endast några veckor efter att deltagarna fått tillgång till spelet 

och att det till stor del kan handla om ”nyhetens behag”. För både personal och deltagare var 

spelet nytt och det är fullt möjligt att det användes extra mycket för att det var nytt och spännande. 

Personalen diskuterade själva att så kunde vara fallet, framför allt när det gällde deltagare som lärt 

sig snabbt och spelade mycket frekvent. När det gällde deltagare som behövde längre tid för att lära 

och komma igång med en ny aktivitet trodde personalen tvärtom att de kanske skulle komma igång 

mer efter en tid. Det är troligt att användningen av spelet kan komma att minska med tiden, vilket 

inte behöver vara detsamma som att det inte kommer att användas. De flesta av de intervjuade i 

personalen trodde att spelet skulle komma att användas och hade idéer på former för detta. 

Behov av stöd 

Behovet av stöd för att lära sig att behärska spelet varierade kraftig mellan gruppbostäder och deltagare. 

Personer som hade god motorik och var vana vid sport och TV- och dataspel lärde sig fort. 

För personer med perceptions- och koordinationssvårigheter kunde det ta lång tid att lära sig att 

hantera och koordinera handkontrollerna. Nivån på funktionsnedsättningen spelade naturligtvis 

också in. När den andra omgången intervjuer genomfördes hade samtliga deltagare lärt sig att spela. 

Det fanns dock stora variationer i nivån. Medan somliga kunde navigera självständigt i spelet 

och behärskade olika sporter hade andra endast lärt sig en gren och hade fortfarande behov av stöd. 

Personer som bor i gruppbostad har skiftande typ och nivå av funktionsnedsättning samtidigt som 

de naturligtvis är olika individer med skiftande intressen, förmågor och erfarenheter. Det innebär 

att det är väldigt svårt att generalisera. Studien visar att spelet kan passa utmärkt för personer med 

lindrig till måttlig utvecklingsstörning, men att det naturligtvis till stor del beror på individuella 

förutsättningar och intressen. Studien visade dock att en mycket stor del av deltagarna tyckte att 

det var roligt att spela. För personalen kan det vara viktigt att tänka på att somliga kan behöva mer 

stöd och att det kan ta tid att lära sig att behärska spelet. 

37.

Slutsatser 

• Studien visade att TV-spelet Nintendo Wii Sports kan användas av vuxna personer med 

lindrig till måttlig utvecklingsstörning som bor i gruppbostad eller servicebostad. Spelet 

passar olika bra för olika personer beroende på individuella intressen och förmågor. 

• För att komma igång att spela Nintendo Wii Sports är det viktigt med stöd från personal. 

En del lär sig snabbt att hantera spelet medan andra behöver mycket stöd. Personer med 

koordinationssvårigheter behöver längre tid och extra stöd för lära sig hantera handkontrollerna. 

• Studien indikerade att användning av TV-spelet Nintendo Wii Sports kan leda till att mindre 

tid ägnas åt stillasittande fritidsaktiviteter. Hur rörlig man är när man spelar Nintendo 

Wii Sports beror både på val av sport samt hur aktivt man väljer att spela. Aktiverande TVspel 

bör inte ses som ett alternativ till träning eller annan fysisk aktivitet, men kan vara ett 

utmärkt alternativ till TV-tittande och andra stillasittande aktiviteter. 

• Att spela Nintendo Wii Sports tillsammans i gruppbostaden bidrog i denna studie till ökat 

socialt samspel. Deltagarna kunde umgås kring spelet, oavsett om de spelade eller tittade 

på, och oavsett verbal förmåga. 

38.

Rekommendationer 

• Det aktiverande TV-spelet Nintendo Wii Sports kan vara ett bra alternativ till TV-tittande 

och andra stillasittande aktiviteter för personer med lindrig till måttlig utvecklingsstörning 

som bor i gruppbostad eller servicebostad, både för social samvaro och för minskat stillasittande. 

• Eftersom nivån av fysisk aktivitet är oklar och varierar mellan olika spelare bör spelet inte 

ersätta andra former av fysisk aktivitet. 

• Boende i gruppbostäder som vill lära sig spelet Nintendo Wii Sports bör få stöd av personal 

för att lära sig att behärska spelet. Extra stöd bör ges till personer med koordinationssvårigheter. 

• Nya aktiverande TV-spel konstrueras kontinuerligt och det är därför lämpligt att hålla sig 

uppdaterad om nya spel som kan bidra till en fysiskt aktiv fritid. 

• Effekten av aktiverande TV-spel bör i framtiden utvärderas avseende nivån av fysisk aktivitet 

samt avseende effekterna i ett längre perspektiv. Utvärdering krävs också för att ta reda 

på om aktiverande TV-spel som inkluderar sport kan vara ett sätt för personer med utvecklingsstörning 

att våga prova sporterna i verkligheten. 

39.

Referenser 

1. Hove O. (2004). Weight survey on adult persons with mental retardation living in the community. 

Research in Developmental Disabilities, 25, 9-17. 

2. Robertsson J, Emerson E, Gregory N, Hatto C, Turner S, Kessissoglou S, Hallam A. (2000). Lifestyle 

related risk factors for poor health in residential settings for people with intellectual disabilities. 

Research in Developmental Disabilities, 21, 469-86. 

3. Emerson E. (2005). Underweight, obesity and exercise among adults with intellectual disabilities 

in supported accommodation in Northern England. Journal of Intellectual Disability Research, 49, 

134-43. 

4. Schäfer Elinder L, Faskunger J. (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa. Statens folkhälsoinstitut. 

5. Bergström H, Sandström U, Sundblom E. (2007). Mat, rörelse och hälsa i gruppbostaden. Stockholms 

läns landsting, Centrum för folkhälsa, Tillämpad näringslära. Rapport 38. 

6. Blomdahl U. (2006). Ung livsstil – en studie av elever i högstadiet och gymnasiet i särskolan i 

Jönköping 2006. Idrotts- och kulturförvaltningarna, Stockholms stad. 

7. Ericsson K. (1995). Ny vardag och nya livsvillkor. Efter avvecklingen av vårdhem för utvecklingsstörda 

i Skaraborg. Landstinget Skaraborg, Centrum för handikappforskning, Uppsala Universitet. 

8. Trost S G, Owen N, Bauman A E, Sallis J F, Brown W. (2002). Correlates of adult´s participation 

in physical activity: review and update. Medicine and Science in Sports and Exercise, 34(12):1996- 

2001. 

9. Frey G C, Buchanan A , Rosser Sandt D D. (2005). "I´d rather watch TV": An examination of 

physical activity in adults with mental retardation. Mental Retardation, 43, 241-245. 

10. Temple V A, Walkley J W. (2003). Living arrangements and training influences on participation 

in physical activity among intellectually disabled adults. Med Sci Sports Exerc, 35, 66. 

11. Messent P R, Cooke C B, Long J. (1999). Primary and secondary barriers to physically active 

healthy lifestyles for adults with learning disabilities. Disability Rehabilitation, 21, 409-19. 

12. Vicente-Rodríguez G, Rey-López J P, Martín-Matillas M, Moreno L A, Wärnberg J, Redondo C, 

Tercedor P, Delgado M, Marcos A, Castillo M, Bueno M. (2008). Television watching, videogames, 

and excess of body fat in Spanish adolescents: The AVENA study. Nutrition, 24, 654-662. 

13. Cleland V J, Schmidt M D, Dwyer T, Venn A J. (2008). Television viewing and abdominal obesity 

in young adults: is the association mediated by food and beverage consumption during viewing 

time or reduced leisure-time physical activity? Am J Clin Nutr, 87, 1148-55. 

14. Thomson M, Spence J C, Raine K, Laing L. (2008). The association of television viewing with 

snacking behaviour and body weight of young adults. Am J Health Promot, 22, 329-35. 

15. Robinson, TN. (1999). Reducing children´s television vieweing to prevent obesity. JAMA, 16, 

1561-1567. 

16. Epstein LH, Roemmich JN, Robinson JL, Paluch RA, Winiewicz DD, Fuerch JH, Robinson TN. 

(2008). A randomized trial of the effect of reducing television viewing and computer use on body 

mass index in young children. Arch Pediatr Adolesc Med, 3, 239-245. 

40.

17. Lanningham-Foster L, Jensen T B, Foster R C, Redmond A B, Walker B A, Heinz D, Levine J A. 

(2006). Energy Expenditure of Sedentary Screen Time Compared With Active Screen Time in Children. 

Pediatrics, 118;e, 1831-e1835. 

18. Straker L, Abbott R. (2007). Effect on screen-based media on energy expenditure and heart rate 

in 9- to 12-year-old children. Pediatric Exercise Science, 19 (4), 459-71. 

19. Mhurchu C N, Maddison R, Jiang Y, Jull A, Prapavessis H, Rodgers A. (2008). Couch potatoes 

to jumping beans: A pilot study of the effect of active video games on physical activity in children. 

International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity 

20. Graves L, Stratton G, Ridgers N D, Cable N T. (2007). Comparison of energy expenditure in 

adolescents when playing new generation and sedentary computer games: cross sectional study. 

BMJ, 335, 1282-4. 

21. Stanish H I, Temple V A, Frey G C. (2006) Health-promoting physical activity of adults with 

mental retardation. Mental Retardation and Developmental Disabilities. Research Reviews, 12:13- 

21. 

22. Finlay W M L, Lyons E. (2001). Methodological Issues in Interviewing and Using Self-Report 

Questionnaires with people With Mental Retardation. Psychological Assessment, 13(3):319-335. 

23. Graneheim UH, Lundman B. (2003) Qualitative content analysis in nursing research: concepts, 

procedures and measures to achieve thrustworthiness. Nurse Education Today, 24:105-112. 

24. Self-concept, self-esteem and psychopathological symptoms in persons with intellectual disabilities. 

(2007). Span J Psychol, 10, 141-50. 

25. Forsberg E, Starrin B (red). (1997). Frigörande kraft. Empowerment som modell i skola, omsorg 

och arbetsliv. Stockholm, Gothia. 

41.

Bilaga 1 



Hej! 

Vill du prova ett nytt TV-spel? 

Spelet heter Nintendo Wii Sports. 

När du spelar får du prova olika sporter framför TV:n, 

till exempel bowling, golf och tennis. 

Du kan spela ensam eller med en kompis. 

Din gruppbostad får ett spel. 

Ni behöver inte betala något för spelet. 

Vi vill veta om du tycker att spelet är roligt. 

Vi vill veta om du rör på dig när du spelar spelet. 

Vi vill veta vad du tycker och tänker 

om sport och andra aktiviteter. 

Vi vill ställa några frågor till dig. 

Vi vill fråga dig saker innan du får spelet. 

Vi vill också fråga dig saker efter du provat spelet. 

Vill du prova TV-spelet? 

Är det okej att vi ställer frågor till dig? 

Är det okej att personalen skriver ner 

de aktiviteter du gör i hemmet? 

Vi kommer aldrig skriva ditt namn 

Du kan sluta vara med när du vill 

Skriv under om du vill vara med 

Med vänlig hälsning 





Box 175 33, 118 91 Stockholm 

2008-04-10 

Telefon: 08-737 35 60 

Fax: 08-737 38 80 

1 (2) 

Till boende i gruppbostad 

centrumforfolkhalsa@sll.se 

www.folkhalsoguiden.se

2006-07-11 

Ja, jag vill prova TV-spelet och svara på frågor: 

___________________________________________________ 

Namn 

Namnförtydligande 

Gruppbostad:__________________________________________ 

Datum:_______________________________________________ 




Telefon: 08-737 35 60 

Fax: 08-737 38 80 

2 (2) 



Bilaga 2 



Hej! 




2008-04-10 

Till enhetschef och personal i gruppbostad 

Vi undrar om er gruppbostad vill vara med och testa ett nytt TV-spel? Spelet heter 

Nintendo Wii Sports och är ett spel där man kan prova olika sporter framför TVskärmen. 

Man använder handkontrollen för att utföra de olika rörelserna fysiskt, vilket 

gör att man rör sig framför skärmen när man spelar och är fysiskt aktiv. 

På Tillämpad Näringslära vid Centrum för folkhälsa arbetar vi för en god och jämlik 

hälsa i länets befolkning. Vi vet att det är vanligt att personer som bor i gruppbostad 

lever ett stillasittande liv och vill ta reda på om det här spelet passar för målgruppen 

och om det gör att deltagarna blir mer fysiskt aktiva. Vi vill också veta om spelet på 

något sätt påverkar deltagarnas attityder i förhållande till fysisk aktivitet i allmänhet. 

Vi installerar spelet och visar hur det fungerar. Det kostar ingenting att delta, men det 

kommer att krävas att ni lägger ner viss tid. Vi kommer att vilja göra intervjuer med 

både boende och personal, både innan ni får spelet och efter att ni haft det ett tag. Vi 

vill också att personalen för aktivitetsdagbok under några veckor. 

För att ni ska kunna vara med krävs att minst 4-5 boende är intresserade av att prova 

spelet. Det krävs också att ett antal personal är intresserade av att lära sig spelet och ta 

sig tid både till att instruera, motivera och kanske vara med och spela. 

Vill ni vara med? Kontakta mig så snart som möjligt så kommer jag ut till er när det 

passar och berättar mer. 



Leg arbetsterapeut och folkhälsovetare 

Tillämpad näringslära, Centrum för folkhälsa 

08-737 35 65 

helena.a.bergstrom@sll.se 

Tillämpad Näringslära är en enhet inom Centrum för folkhälsa, Stockholms läns 

landsting. Enhetens övergripande mål är att bidra till en god och jämlik hälsa i länets 

befolkning genom att främja bra och hållbara mat- och rörelsevanor. Vi har tidigare 

arbetat med ett projekt för bra mat- och rörelsevanor i gruppbostäder, där personalen 

fick möjlighet att ta del av utbildning om mat och rörelse. 

Telefon: 08-737 35 60 

Fax: 08-737 38 80 


www.folkhalsoguiden.se 

1 (1)

Bilaga 3 



Hej! 




2008-04-10 

Telefon: 08-737 35 60 

Fax: 08-737 38 80 

1 (1) 

Till anhöriga och gode män 

Vi vill med detta brev informera om att vi planerar att låta de boende i x gruppbostad 

testa ett TV-spel. Spelet heter Nintendo Wii Sports och är ett spel där man utövar olika 

sporter framför TV-skärmen. Man använder handkontrollen för att utföra de olika 

rörelserna fysiskt, vilket gör att man rör sig framför skärmen när man spelar och är 

fysiskt aktiv. 

På Tillämpad Näringslära vid Centrum för folkhälsa arbetar vi för en god och jämlik 

hälsa i länets befolkning. Vi vet att det är vanligt att personer som bor i gruppbostad 

lever ett stillasittande liv och vill ta reda på om det här spelet passar för målgruppen 

och om det gör att deltagarna blir mer fysiskt aktiva. Vi vill också veta om spelet på 

något sätt påverkar deltagarnas attityder i förhållande till fysisk aktivitet i allmänhet. 

Varje boende väljer självständigt om han eller hon vill vara med och testa spelet. De 

personer som deltar kommer att intervjuas för att berätta vad de tycker om spelet samt 

vad de tycker och tänker kring fysisk aktivitet i allmänhet. Dessutom kommer personal 

att intervjuas och under några veckor föra en aktivitetsdagbok i bostaden. Resultaten av 

denna pilotstudie kommer att publiceras i en rapport. Deltagarna behandlas 

konfidentiellt och kan självklart avbryta sitt deltagande när som helst under projektet. 

Om du har några frågor är du varmt välkommen att höra av dig 



Leg arbetsterapeut och folkhälsovetare 

Tillämpad näringslära, Centrum för folkhälsa 

08-737 35 65 

helena.a.bergstrom@sll.se 

Tillämpad Näringslära är en enhet inom Centrum för folkhälsa, Stockholms läns 

landsting. Enhetens övergripande mål är att bidra till en god och jämlik hälsa i länets 

befolkning genom att främja bra och hållbara mat- och rörelsevanor. Vi har tidigare 

arbetat med ett projekt för bra mat- och rörelsevanor i gruppbostäder, där personalen 

fick möjlighet att ta del av utbildning om mat och rörelse. 



1: Sömn 2: Vardagsaktivitet 3: Promenad 4: Lugn fritidsaktivitet 5: Aktiv fritidsaktivitet 

Bilaga 4 

22.30- 22.30- 22.30- 22.30- 22.30- 

22.00- 22.00- 22.00- 22.00- 22.00- 

21.30- 21.30- 21.30- 21.30- 21.30- 

21.00- 21.00- 21.00- 21.00- 21.00- 

20.30- 20.30- 20.30- 20.30- 20.30- 

20.00- 20.00- 20.00- 20.00- 20.00- 

19.30- 19.30- 19.30- 19.30- 19.30- 

19.00- 19.00- 19.00- 19.00- 19.00- 

18.30- 18.30- 18.30- 18.30- 18.30- 

18.00- 18.00- 18.00- 18.00- 18.00- 

17.30- 17.30- 17.30- 17.30- 17.30- 

17.00- 17.00- 17.00- 17.00- 17.00- 

16.30- 16.30- 16.30- 16.30- 16.30- 

16.00- 16.00- 16.00- 16.00- 16.00- 

15.30- 15.30- 15.30- 15.30- 15.30- 

Datum: / -08 / -08 / -08 / -08 / -08 

Tid Aktivitet Tid Aktivitet Tid Aktivitet Tid Aktivitet Tid Aktivitet 

15.00- 15.00- 15.00- 15.00- 15.00- 

Namn & Bostad…………………………………………………………………………………………………………… 

B 


måndag – fredag

Bilaga 5 

lördag – söndag 


Namn & Bostad…………………………………………………………………………………… 

Datum: / -08 / -08 

Tid Aktivitet Tid Aktivitet 

08.00- 08.00- 

08.30- 08.30- 

09.00- 09.00- 

09.30- 09.30- 

10.00- 10.00- 

10.30- 10.30- 

11.00- 11.00- 

11.30- 11.30- 

12.00- 12.00- 

12.30- 12.30- 

13.00- 13.00- 

13.30- 13.30- 

14.00- 14.00- 

14.30- 14.30- 

15.00- 15.00- 

15.30- 15.30- 

16.30- 16.30- 

17.00- 17.00- 

17.30- 17.30- 

18.00- 18.00- 

18.30- 18.30- 

19.00- 19.00- 

19.30- 19.30- 

20.00- 20.00- 

20.30- 20.30- 

21.00- 21.00- 

21.30- 21.30- 

22.00- 22.00- 

22.30- 22.30- 

23.00- 23.00- 

23.30- 23.30- 

1: Sömn 2: Vardagsakt 3: Promenad 4: Lugn fritidsakt 5: Aktiv fritidsakt

1: Sömn 2: Vardagsaktivitet 3: Promenad 4: Lugn fritidsaktivitet 5: Aktiv fritidsaktivitet 6: Nintendo Wii Sports 

Bilaga 6 

22.30- 22.30- 22.30- 22.30- 22.30- 

22.00- 22.00- 22.00- 22.00- 22.00- 

21.30- 21.30- 21.30- 21.30- 21.30- 

21.00- 21.00- 21.00- 21.00- 21.00- 

20.30- 20.30- 20.30- 20.30- 20.30- 

20.00- 20.00- 20.00- 20.00- 20.00- 

19.30- 19.30- 19.30- 19.30- 19.30- 

19.00- 19.00- 19.00- 19.00- 19.00- 

18.30- 18.30- 18.30- 18.30- 18.30- 

18.00- 18.00- 18.00- 18.00- 18.00- 

17.30- 17.30- 17.30- 17.30- 17.30- 

17.00- 17.00- 17.00- 17.00- 17.00- 

16.30- 16.30- 16.30- 16.30- 16.30- 

16.00- 16.00- 16.00- 16.00- 16.00- 

15.30- 15.30- 15.30- 15.30- 15.30- 

Datum: / -08 / -08 / -08 / -08 / -08 

Tid Aktivitet Tid Aktivitet Tid Aktivitet Tid Aktivitet Tid Aktivitet 

15.00- 15.00- 15.00- 15.00- 15.00- 


B 

Namn & Bostad…………………………………………………………………………………………………………… 

måndag – fredag

Bilaga 7 

lördag – söndag 


Namn & Bostad…………………………………………………………………………………… 

Datum: / -08 / -08 

Tid Aktivitet Tid Aktivitet 

08.00- 08.00- 

08.30- 08.30- 

09.00- 09.00- 

09.30- 09.30- 

10.00- 10.00- 

10.30- 10.30- 

11.00- 11.00- 

11.30- 11.30- 

12.00- 12.00- 

12.30- 12.30- 

13.00- 13.00- 

13.30- 13.30- 

14.00- 14.00- 

14.30- 14.30- 

15.00- 15.00- 

15.30- 15.30- 

16.30- 16.30- 

17.00- 17.00- 

17.30- 17.30- 

18.00- 18.00- 

18.30- 18.30- 

19.00- 19.00- 

19.30- 19.30- 

20.00- 20.00- 

20.30- 20.30- 

21.00- 21.00- 

21.30- 21.30- 

22.00- 22.00- 

22.30- 22.30- 

23.00- 23.00- 

23.30- 23.30- 

1: Sömn 2: Vardagsakt 3: Promenad 4: Lugn fritidsakt 5: Aktiv fritidsakt 6: Nintendo Wii

Bilaga 8 

Beskrivning av aktiviteter i aktivitetsdagboken 

1: Sömn 

Att sova (eller ligga i sängen/soffan utan att göra något annat) 

2: Vardagsaktivitet 

T.ex. laga mat, diska, tvätta, duscha, göra sig i ordning, 

packa, plocka i ordning, städa, arbeta i trädgården 

3: Promenad 

T.ex. gå en promenad, gå ut med hunden, gå i skogen, gå på stan, 

gå till/i affärer 

4: Lugn fritidsaktivitet 

Sittande aktivitet, t.ex. se på TV, läsa, äta middag, fika, 

lyssna på musik, sitta vid datorn, åka bil/buss 

5: Aktiv fritidsaktivitet 

Rörlig aktivitet, t.ex. cykla, simma, dansa, spela teater, snickra, 

träna på gym, spela & sjunga, rida, spela bowling

Bilaga 9 

Intervjuguide 

Chefer 

Frågeområde Frågor 

Introduktion Hur många gruppbostäder är du chef för? 

Kan du beskriva gruppbostäderna? Inriktning/målgrupp? 

Hur många boende? Hur många personal? 

Fritid Hur ser ledningens tankar ut kring fritid för de boende? 

Har specifika insatser bedrivits avseende fritiden för de boende? 

Fysisk aktivitet Finns hinder för en fysiskt aktiv livsstil i gruppbostaden? 

Finns tankar kring främjande av fysisk aktivitet? 

TV-spelet Hur är din inställning till att gruppbostaden är med i TV- 

spelsprojektet? 

Finns det möjlighet för personalen att lägga extra tid? 

Tack!

Bilaga 10 

Intervjuguide 1 

Personal 


Introduktion Hur länge har du arbetat i gruppbostaden? 

Hur många arbetar i gruppbostaden? Samtidigt? 

Hur många boende finns här? 

Vilken typ/nivå av funktionshinder har de boende? 

Rutiner Kan du beskriva de dagliga rutinerna i gruppbostaden? 

Vilka måltider serveras gemensamt/individuellt? 

Vilka aktiviteter organiseras gemensamt/individuellt? 

Fritid Vad brukar de boende göra på kvällarna? 

Vad brukar de boende göra på helgen? 

Hur hittar personal och boende information om aktiviteter? 

Vad kan påverka/influera de boende i val av aktiviteter? 

På vilka sätt är personalen engagerad i de boendes aktiviteter? 

Ser du några hinder för att genomföra aktiviteter? 

Fysisk aktivitet Finns hinder för en fysiskt aktiv livsstil i gruppbostaden? 

Finns tankar kring främjande av fysisk aktivitet? 

Projektet Hur är inställningen till att prova TV-spelet i personalgruppen? 

Tack!

Bilaga 11 


Deltagare 


Introduktion Vad heter du? 

Hur gammal är du? 

Arbete Vad gör du på dagarna? Vad jobbar du med? 

Hur tar du dig till och från jobbet? 

Fritid Vad brukar du göra på kvällarna? 

Vad brukar du göra på helgen? 

Vad tycker du bäst om att göra när du är ledig? 

Finns det något du inte tycker om att göra när du är ledig? 

Sport/motion Håller du på med/har du hållit på med någon sport/motion? 

Vad tycker du om…? 

Finns det någon sport/motion du skulle vilja prova? 

TV-spel Spelar du/har du spelat data- eller TV-spel? 

Vad tycker du om data- och TV-spel? 

Hur tror du att det ska bli att prova TV-spelet? 

Tack!

Bilaga 12 


Personal 


Användning Hur ofta har TV-spelet använts? 

Vilka tider? Vilka sammanhang? Hur länge? 

Vilka har spelat TV-spelet? Personal/boende? 

Vem/vilka har tagit initiativ till att spela? 

Vilken/vilka sporter har spelats? Matcher/individuellt? 

Hur har det fungerat att göra egna karaktärer i spelet? 

Behov av stöd Vilken form av stöd har de boende behövt för att klara spelet? 

På vilka sätt har personalen gett stöd/motiverat? 

Vilken betydelse har personalens engagemang haft? 

Hinder/möjligheter Positiva effekter/konsekvenser av TV-spelet? 

Negativa effekter/konsekvenser av TV-spelet? 

Vilka svårigheter har ni upplevt i samband med spelet? 

Hur har dessa svårigheter hanterats? 

Fysisk aktivitet Beskriv hur rörliga/icke rörliga deltagarna är när de spelar 

Vilken betydelse har spelet haft för en fysiskt aktiv fritid? 

Hur har spelet påverkat deltagarnas attityder till fysisk aktivitet? 

Har personal/boende fått idéer till andra aktiviteter? 

Användningsområden Hur tror du att spelet kommer att användas i framtiden? 

Skulle du rekommendera TV-spelet och för vem/vilka? 

Vem/vilka tror du att spelet inte passar för? 

I vilka sammanhang/verksamheter passar TV-spelet? 

Tack!

Bilaga 13 


Deltagare 


Introduktion Vad tycker du om att spela TV-spelet? 

Varför tycker du att det är….? 

Användning Hur ofta/hur många gånger har du spelat TV-spelet? 

Vem/vilka har du spelat tillsammans med? 

Vilken/vilka sporter har du spelat? Mest? 

Vilken/vilka sporter var roligast? Varför är det roligt? 

Vilken/vilka sporter var tråkigast? Varför är det tråkigt? 

Behov av stöd Tycker du att någonting har varit svårt? Vad? 

Har du fått hjälp av personalen? Vad har du fått hjälp med? 

Finns det något mer du behöver hjälp med? 

Fysisk aktivitet Tycker du att det är fysiskt jobbigt eller inte så jobbigt att spela? 

Du gillar att spela… Har du spelat… på riktigt? 

Skulle du vilja spela… på riktigt? 

Användningsområden Tror du att du kommer att spela spelet i framtiden? 

Vilka sporter? Med vem? 

Tack!

Stockholms läns landsting 



Box 175 33 • 118 91 Stockholm 

Besöksadress: Västgötagatan 2 

Tel: 08-737 35 60 • Fax: 08-737 38 80 

E-post: halsomalet@sll.se 

ISSN-nr: 1652-1307 

© Centrum för folkhälsa 

www.folkhalsoguiden.se/mat www.halsomalet.se

Aktiverande TV-spel i gruppbostaden.pdf

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?