Stöld och snatteri i butik - Polisen

INFORMATION OM STÖLD OCH SNATTERI UR BUTIK
Envarsgripande
Envarsgripande är det svenska juridiska begreppet för
den rättighet som envar (det vill säga vem som helst)
har att i vissa speciella situationer gripa personer som
misstänks för brott.
Rättegångsbalkens 24 kap. 7 § lyder: ”Om den som
har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas
på bar gärning eller flyende fot, får han gripas
av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst
för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till
närmaste polisman.”
Det är av stor vikt att den gripne ställs inför polis så
snart som möjligt.
Enligt praxis krävs inte att den som gör ett envarsgripande
till fullo har utrett den gripnes skuld till
brottet, men ingripandet kan inte ske utan någon
konkret indikation på att det är just denna personen
som begått brottet, till exempel kan det vara bra om
den som utför gripandet har sett den misstänkte begå
brottet. I den händelse ett envarsgripande i själva
verket inte är skäligt, kan den gripne eller tredje part
äga rätt till nödvärn.
7
Nödvärn
Nödvärn är en ansvarsfrihetsgrund. Av 24 kap. 1 §
brottsbalken framgår att en gärning som någon begår
i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till
angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och
omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
I dagligt tal används den något oprecisa tolkningen att
”inte använda mer våld än nöden kräver”. Lagen säger
dock att våldet inte får vara uppenbart oförsvarligt.
Lagen tar upp fyra omständigheter då rätt att bruka
nödvärn föreligger:
1. Mot ett påbörjat eller överhängande
brottsligt angrepp på person eller egendom.
2. Mot den som med våld eller hot om våld
eller på annat sätt hindrar att egendom
återtas på bar gärning.
3. Mot den som olovligen trängt in i eller
försöker tränga in i rum, hus, gård eller
fartyg.
4. Mot den som vägrar att lämna en bostad
efter tillsägelse.