Hemlig teleavlyssning m.m. vid förundersökning avseende ... - Polisen

ÅKLAGARMYNDIGHETEN Sida 1 (5)
Kammaråklagare Charlotta Tanner Datum Dnr
2009-09-28 ÅM-A 2009/0589
RIKSPOLISSTYRELSEN Ert datum Dnr
Kriminalkommissarie Thomas Eriksson RKP A -102-963/09
Hemlig teleavlyssning m.m. vid förundersökning
avseende grova brott år 2008
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har sedan 1997 årligen lämnat en
redovisning till regeringen för användningen av hemliga tvångsmedel. Under
tiden 1970-1997 redovisade Rikspolisstyrelsen sin användning av hemlig
teleavlyssning rörande narkotikabrott. Redovisningen begränsas inte längre till att
avse enbart narkotikabrott utan omfattar alla tillstånd som lämnats för hemlig
teleavlyssning/övervakning enligt 27 kap. 18-21 §§ rättegångsbalken och hemlig
kameraövervakning enligt lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.
Det totala antalet tillstånd under 2008.
Regeringen
Justitiedepartementet
Hemlig teleavlyssning 990 tillstånd
Hemlig teleövervakning 1 455 tillstånd varav 465 tillstånd avser
enbart hemlig teleövervakning
Hemlig kameraövervakning 77 tillstånd
Hemlig teleavlyssning innebär inhämtning av uppgifter om innehållet i ett
telemeddelande, d.v.s. ljud eller text. Hemlig teleövervakning begränsas till
inhämtning av uppgifter om teleadresser liksom tid- och platsangivelser för
meddelandena. Teleövervakning kan även avse historiska uppgifter. Ett tillstånd
till teleavlyssning omfattar alltid teleövervakning eftersom verkställigheten av
teleavlyssning förutsätter tillgång till de uppgifter som omfattas av tillstånd till
teleövervakning.
Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra optiskelektroniska
instrument eller därmed jämförbara utrustningar används för optisk
personövervakning vid förundersökning i brottmål utan att upplysning om
övervakningen lämnas.
Liksom tidigare år har tillstånd till hemliga tvångsmedel framförallt lämnats i
förundersökningar om grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling.
De inhämtade uppgifterna har sammanställts och redovisas i bilaga.
Postadress Gatuadress Telefon E-post
Box 5553
114 85 STOCKHOLM
Östermalmsgatan 87 C 08-453 66 00
Telefax
08-453 66 99
Webbadress
www.aklagare.se

Sida 2 (5)
Åklagarmyndigheten Datum Dnr
Rikspolisstyrelsen 2009-09-28 ÅM-A 2009/0589
RKP A-102-963/09
Hemlig teleavlyssning
Under året har det fattats 990 beslut om tillstånd till hemlig teleavlyssning/ hemlig
teleövervakning och 600 av dessa har avsett narkotikabrottslighet. Tillstånd till
avlyssning avseende annan brottslighet har under det föregående året meddelats
vid 390 tillfällen. De har framförallt rört förundersökningar om mord, dråp, grova
rån, rån, människosmuggling och grov ekonomisk brottslighet. Vid en jämförelse
med föregående år framgår därmed att avlyssningen avseende narkotikabrott
minskat något samtidigt som de tillstånd som avsett annan brottslighet ökat.
Antalet meddelade tillstånd kan överstiga det antal individer som besluten riktats
mot eftersom flera tillstånd kan avse samma individ. Således har färre än 990
personer varit föremål för avlyssning under 2008.
Avlyssningen har i flertalet fall riktats mot teleadresser som innehafts av den
misstänkte. En knapp tredjedel av tillstånden har rört teleadresser som innehades
av annan än denne. Bland dessa tillstånd återfinns teleadresser till gemensamma
telefoner i hemmet liksom sådana teleadresser där arbetsgivaren står för
abonnemanget.
Tillståndstiden har i de flesta fall uppgått till en månad. Förlängning har medgetts
i mindre än hälften av ärendena och avlyssningen har verkställts i genomsnitt
under 47 dagar. Den genomsnittliga verkställighetstiden varierade mellan de olika
polismyndigheterna vilket sannolikt kan förklaras med att grov brottslighet är mer
utbredd i storstadsregionerna samt att förundersökningarnas omfattning ofta
skiljer sig mellan rikstäckande enheter och länsmyndigheter. En stor utredning
med flera misstänkta kan också påverka uppgifterna från ett län som vanligtvis
bara har ett fåtal utredningar med teleavlyssning.
Under föregående år har hemlig teleavlyssning bedömts föra utredningen framåt i
drygt hälften av de ärenden där tillstånd beslutats. Effektiviteten har mätts genom
att myndigheterna redovisat uppgifter om avlyssningen lett vidare till annat
tvångsmedel mot den misstänkte. Avlyssningen har i 75 fall lett till att misstankar
riktats mot annan än den som tillståndet avsett.
Av de inhämtade uppgifterna framgår att teleavlyssningen inte har bedömts vara
av betydelse för utredningen i en tredjedel av de aktuella ärendena. Däribland
ingår 54 ärenden där teleavlyssningen inte verkställts på grund av resursbrist eller
tekniska problem eller att den misstänkte inte brukat den teleadress som tillståndet
omfattat, eller att han/hon lämnat landet. Denna andel har därmed minskat
väsentligen jämfört med tidigare. Förundersökningen har lagts ned i 51 fall. I
några fall har förundersökningen fortfarande pågått när de uppgifter som ligger till
underlag för redovisningen inhämtats. Dessa ärenden har därmed inte heller
utvärderats.

Sida 3 (5)
Åklagarmyndigheten Datum Dnr
Rikspolisstyrelsen 2009-09-28 ÅM-A 2009/0589
RKP A-102-963/09
Tillstånd till teleavlyssning på begäran om internationell rättslig hjälp har
meddelats vid 28 tillfällen under året.
Rätten har under året meddelat avslag på åtta ansökningar. Därmed avslogs
mindre än en procent av tillståndsansökningarna.
Hemlig teleövervakning
Under året har 465 tillstånd meddelats som avsett enbart hemlig teleövervakning.
Hemlig teleövervakning kan användas vid utredningar om dataintrång,
barnpornografibrott och narkotikabrott samt i andra utredningar under
förutsättning att det för den aktuella brottsligheten är föreskrivet fängelse i sex
månader eller mer. Tillståndsgivningen avser därmed flera olika brottstyper.
Utredningar om narkotikabrott, grov stöld, grovt häleri, grov misshandel,
mordbrand och rån är exempel på utredningar där tillstånd till hemlig
teleövervakning meddelats under året. Vid en jämförelse med föregående år kan
konstateras att antalet separata beslut om tillstånd till hemlig teleövervakning ökat
med 140 stycken.
Hemlig kameraövervakning
Tillstånd till hemlig kameraövervakning har under året meddelats vid 77 tillfällen.
Antalet tillstånd har därmed ökat med ungefär 50 % jämfört med föregående år.
Hemlig kameraövervakning har använts främst avseende narkotikabrottslighet där
50 tillstånd meddelats. Den genomsnittliga verkställighetstiden har uppgått till 40
dagar per tillstånd.
Bedömning
Av årets redovisning framgår att den totala användningen av hemliga tvångsmedel
ökat något jämfört med föregående år. De uppgifter som inhämtats ger inte
underlag för någon mer djupgående analys av skälen till ökningen. Det kan dock
noteras att användningen av hemliga tvångsmedel under 2008 följt de tio senaste
årens successiva ökning men den förhållandevis marginella ökningen kan kanske
också förklaras så att flera större utredningar avseende grov brottslighet slutförts
under året. Det har inte varit möjligt att i detta hänseende jämföra uppgifterna med
vad som kom fram i fjol.
Tillgången till hemliga tvångsmedel medför att brottsutredningar kan bedrivas
mer effektivt och med större precision än annars. Därför leder också tillstånd till
hemlig teleavlyssning i de allra flesta fall till att åtgärden verkställs vilket framgår
av redovisningen. Verkställighetsmöjligheterna påverkas av den tekniska
utvecklingen. Det ökande antalet tillgängliga kommunikationsvägar kan försvåra
inhämtning och avlyssning men verkställighetsproblemen härrör även i den
telefonkultur som utvecklats i vissa kretsar. Personer som misstänks för grövre
brottslighet byter telefoner, abonnemang och kontantkort och de varierar sitt

Sida 4 (5)
Åklagarmyndigheten Datum Dnr
Rikspolisstyrelsen 2009-09-28 ÅM-A 2009/0589
RKP A-102-963/09
telefonbruk beroende på situationen. I dagsläget är det inte heller ovanligt att ett
tillstånd omfattar tiotalet teleadresser.
Ett beslut om tillstånd till avlyssning förutsätter att den teleadress som den
misstänkte använder är känd. När nya teleadresser tillkommer i en utredning
måste dessa tillståndsprövas av rätten oavsett de tillhör en person som redan
omfattas av tillstånd som tidigare meddelats i utredningen. Detta förhållande kan
naturligtvis leda till fördröjningar i utredningsarbetet.
Vid en jämförelse med föregående års redovisning framgår att de ärenden där
avlyssningen varit av betydelse för utredningen ökat något jämfört med tidigare
år. Samtidigt har antalet ärenden där tvångsmedelsåtgärden lett till ingripande mot
annan än den misstänkte minskat. Hemliga tvångsmedel används i förhållandevis
få utredningar och det kan därför inte uteslutas att en eller några mer omfattande
utredningar kan påverka det resultatet. De inhämtade uppgifterna ger emellertid
inte heller här ett tillräckligt underlag för en säker analys av de bakomliggande
faktorerna.
Av årets redovisning framgår att rätten bara i ett fåtal fall avslagit ansökningar om
hemliga tvångsmedel. Bifall har således lämnats i mer än 99 % av de ärenden som
underställts rättens prövning. Samtliga avslag är hänförliga till ansökningar om
hemlig teleavlyssning. Enligt vår uppfattning talar antalet avslag för att de
ansökningar som lämnas till rätten är väl underbyggda och motiverade. Det är väl
känt att användningen av hemliga tvångsmedel är både resurskrävande och
integritetsingripande. Bakom varje ansökan finns därför överväganden med
utgångspunkt från behovet av åtgärden, proportionaliteten i förhållande till
integritetsaspekterna liksom möjligheten att uppnå det avsedda resultatet genom
att använda andra mindre ingripandespaningsmetoder. De uppgifter som ligger till
grund för redovisningen stödjer att dessa överväganden gjorts.
Den framtida redovisningen
Vår redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel har genom åren legat
till grund för regeringens årliga skrivelse till riksdagen om hur reglerna om
hemliga tvångsmedel tillämpats. Skrivelsen utgör den parlamentariska kontrollen
av hemliga tvångsmedel och är därmed ett av de verktyg som används för att
effektivt kontrollera att tvångsmedelssystemet inte missbrukas.
Redovisningen innehåller uppgifter om bl.a. antalet tillstånd till hemliga
tvångsmedel som meddelats, den brottslighet som avsetts och den tid som
tillståndet verkställts. Därutöver ska tvångsmedlets effektivitet redovisas. Det är
emellertid inte självklart hur effektiviteten ska mätas för att ge rättvisande bild av
verksamheten. Värdet av de nuvarande formerna för effektivitetsmått har
ifrågasatts av bl.a. Integritetsskyddskommittén som i sitt betänkande (SOU
2007:22) redogjort för vissa synpunkter på den nuvarande redovisningen. Frågan
har även tagits upp i betänkandet ”Utvärdering av buggning och preventiva
tvångsmedel” (SOU 2009:70) där den särskilde utredaren efterfrågat en

Sida 5 (5)
Åklagarmyndigheten Datum Dnr
Rikspolisstyrelsen 2009-09-28 ÅM-A 2009/0589
RKP A-102-963/09
utvärderingsmodell som grundas på vetenskapliga metoder och som inte enbart
bygger på de uppgifter som lämnas av de brottsbekämpande myndigheterna.
Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen har gemensamt påbörjat ett arbete
med att se över frågorna om hur denna redovisning kan förbättras. Ett första steg
är att ta fram nya formulär för att inhämta uppgifter kring polis och åklagares
användning av de hemliga tvångsmedlen. Det underlag som används idag lämnar i
vissa delar utrymme för bedömningar, vilket i sin tur kan medföra att ärenden med
likartad utgång redovisas på olika sätt. Det nya formuläret ska utformas på ett
sådant sätt att så lite som möjligt kan bli föremål för bedömningar i enskilda fall.
Förhållandet att uppgifterna lämnas i efterhand, och i vissa fall över ett år efter att
den förundersökning som tvångsmedlet är hänförligt till avslutats, utgör
ytterligare en osäkerhetsfaktor vid den nuvarande sammanställningen.
I sammanhanget är effektivitetsfrågorna naturligtvis centrala. Vår avsikt är att i
formuläret ge klara alternativ till när tvångsmedlet ska anses ha lett utredningen
framåt. Vid sidan av de effektivitetsmått som används idag kan t.ex. övervägas om
åtgärden fört utredningen framåt om den inhämtade informationen leder till att en
misstänkt avförs från utredningen. En annan utgångspunkt för effektivitetsmätningen
kan t.ex. vara att tydliggöra sambandet mellan det krav på synnerlig
vikt som gäller vid tillståndsgivningen och den därmed förväntade effektiviteten i
förhållande till det faktiska utfallet. Hur effektiviteten kan mätas måste dock bli
föremål för ytterligare diskussioner innan ett förslag kan presenteras.
Det kan vidare vara av intresse att ställa de uppgifter som framkommer vid
redovisningen mot statistiska uppgifter om brottslighetens utveckling. Värdet av
en sådan jämförelse är emellertid inte självklar. Det är inte så att brottsutvecklingen
i sig, ens när det gäller grova brott, säkert ska korrespondera med
användningen av hemliga tvångsmedel. Uppgifter om anmälda brott ger t.ex. inte
mer information om förutsättningarna eller behovet för att använda hemliga
tvångsmedel i enskilda fall.
Den nuvarande redovisningen bygger som tidigare nämnts på uppgifter som i
vissa fall lämnas långt efter att den enskilda förundersökningen avslutats. Detta är
inte tillfredsställande. Vår avsikt är att uppgifterna istället ska redovisas utan
någon väsentlig tidsfördröjning. För närvarande undersöks möjligheterna att
redovisa uppgifterna elektroniskt i direkt anslutning till att de diarieförs.
Anders Perklev Bengt Svenson
Riksåklagare Rikspolischef

Åklagarmyndigheten Datum Dnr
Rikspolisstyrelsen 2009-09-28 ÅM-A 2009/0589
RKP A-102-963/09
Bilaga.
Teleavlyssning narkotikabrott under åren 1980-2008
1980 220 1986 213 1992 258 1998 251 2004 493
1981 277 1987 205 1993 261 1999 216 2005 542
1982 313 1988 203 1994 309 2000 242 2006 583
1983 418 1989 211 1995 333 2001 277 2007 640
1984 414 1990 214 1996 306 2002 367 2008 600
1985 233 1991 243 1997 281 2003 446
Teleavlyssning angående annan brottslighet under åren 1983-2008
1983 17 1989 24 1995 83 2001 121 2007 326
1984 13 1990 13 1996 91 2002 166 2008 390
1985 6 1991 31 1997 58 2003 185
1986 15 1992 61 1998 61 2004 221
1987 15 1993 84 1999 65 2005 291
1988 15 1994 81 2000 70 2006 310
Teleövervakning med stöd av 27 kap. 19 § rättegångsbalken under åren 1989-2008
1989 8 1995 44 2001 414 2007 1315
1990 42 1996 99 2002 549 2008 1455
1991 41 1997 166 2003 645
1992 60 1998 333 2004 753
1993 60 1999 297 2005 1027
1994 68 2000 358 2006 1119
Hemlig kameraövervakning (varav narkotikabrott) under åren 1996-2008
1996 40 (30) 2001 31 (27) 2006 53 (33)
1997 43 (39) 2002 33 (30) 2007 51 (32)
1998 45 (38) 2003 23 (16) 2008 77 (50)
1999 30 (27) 2004 29 (19)
2000 43 (30) 2005 49 (23)

Åklagarmyndigheten Datum Dnr
Rikspolisstyrelsen 2009-09-28 ÅM-A 2009/0589
RKP A-102-963/09
Åtgärdens betydelse för förundersökningen under 2008
Betydelse för utredningen mot den misstänkte: 534 fall (54 %)
Åtgärden lett till tillslag mot annan en den misstänkte: 75 fall (7 %)
Åtgärden har inte verkställts: 54 fall (5 %)
Förundersökningen har lagts ned: 51 fall (5 %)
Verkställighetsdagar under 2008 i genomsnitt
Teleavlyssning: 47 dagar
Hemlig kameraövervakning: 77 dagar
Andra uppgifter från 2008-års sammanställning
Rättslig hjälp: 28 tillstånd (3 %)
Avslag: 8 ansökningar (mindre än 1 %)
Ärenden där tillståndet omfattat annans teleadress som den misstänkte använt sig av:
269 (27%)