Hemlig teleavlyssning m.m. vid förundersökning avseende ... - Polisen
Hemlig teleavlyssning m.m. vid förundersökning avseende ... - Polisen
Hemlig teleavlyssning m.m. vid förundersökning avseende ... - Polisen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Sida 4 (5)<br />
Åklagarmyndigheten Datum Dnr<br />
Rikspolisstyrelsen 2009-09-28 ÅM-A 2009/0589<br />
RKP A-102-963/09<br />
telefonbruk beroende på situationen. I dagsläget är det inte heller ovanligt att ett<br />
tillstånd omfattar tiotalet teleadresser.<br />
Ett beslut om tillstånd till avlyssning förutsätter att den teleadress som den<br />
misstänkte använder är känd. När nya teleadresser tillkommer i en utredning<br />
måste dessa tillståndsprövas av rätten oavsett de tillhör en person som redan<br />
omfattas av tillstånd som tidigare meddelats i utredningen. Detta förhållande kan<br />
naturligtvis leda till fördröjningar i utredningsarbetet.<br />
Vid en jämförelse med föregående års redovisning framgår att de ärenden där<br />
avlyssningen varit av betydelse för utredningen ökat något jämfört med tidigare<br />
år. Samtidigt har antalet ärenden där tvångsmedelsåtgärden lett till ingripande mot<br />
annan än den misstänkte minskat. <strong>Hemlig</strong>a tvångsmedel används i förhållandevis<br />
få utredningar och det kan därför inte uteslutas att en eller några mer omfattande<br />
utredningar kan påverka det resultatet. De inhämtade uppgifterna ger emellertid<br />
inte heller här ett tillräckligt underlag för en säker analys av de bakomliggande<br />
faktorerna.<br />
Av årets redovisning framgår att rätten bara i ett fåtal fall avslagit ansökningar om<br />
hemliga tvångsmedel. Bifall har således lämnats i mer än 99 % av de ärenden som<br />
underställts rättens prövning. Samtliga avslag är hänförliga till ansökningar om<br />
hemlig <strong>teleavlyssning</strong>. Enligt vår uppfattning talar antalet avslag för att de<br />
ansökningar som lämnas till rätten är väl underbyggda och motiverade. Det är väl<br />
känt att användningen av hemliga tvångsmedel är både resurskrävande och<br />
integritetsingripande. Bakom varje ansökan finns därför överväganden med<br />
utgångspunkt från behovet av åtgärden, proportionaliteten i förhållande till<br />
integritetsaspekterna liksom möjligheten att uppnå det avsedda resultatet genom<br />
att använda andra mindre ingripandespaningsmetoder. De uppgifter som ligger till<br />
grund för redovisningen stödjer att dessa överväganden gjorts.<br />
Den framtida redovisningen<br />
Vår redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel har genom åren legat<br />
till grund för regeringens årliga skrivelse till riksdagen om hur reglerna om<br />
hemliga tvångsmedel tillämpats. Skrivelsen utgör den parlamentariska kontrollen<br />
av hemliga tvångsmedel och är därmed ett av de verktyg som används för att<br />
effektivt kontrollera att tvångsmedelssystemet inte missbrukas.<br />
Redovisningen innehåller uppgifter om bl.a. antalet tillstånd till hemliga<br />
tvångsmedel som meddelats, den brottslighet som avsetts och den tid som<br />
tillståndet verkställts. Därutöver ska tvångsmedlets effektivitet redovisas. Det är<br />
emellertid inte självklart hur effektiviteten ska mätas för att ge rättvisande bild av<br />
verksamheten. Värdet av de nuvarande formerna för effektivitetsmått har<br />
ifrågasatts av bl.a. Integritetsskyddskommittén som i sitt betänkande (SOU<br />
2007:22) redogjort för vissa synpunkter på den nuvarande redovisningen. Frågan<br />
har även tagits upp i betänkandet ”Utvärdering av buggning och preventiva<br />
tvångsmedel” (SOU 2009:70) där den särskilde utredaren efterfrågat en