SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse
SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse
SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Läs det vinnande<br />
bidraget i SiS<br />
skrivartävling/14<br />
230 miljoner<br />
till eftervård<br />
för ungdomar/3<br />
3/20<strong>06</strong><br />
På rätt väg<br />
med hjälp<br />
av musiken/26<br />
Sundbo fick<br />
40 år av<br />
Birgittas liv/18
[ INNEHÅLL ]<br />
2 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
Samarbete ska ge MVG<br />
et har varit skolavslutning i SiS skolor runt om i landet. Duktiga elever<br />
Dhar fått kvitto på sina prestationer. Det har gjorts ett fantastiskt arbete<br />
av både elever och lärare. Kunskap och färdighet på en massa olika områden<br />
är nätt upp det bästa vi kan rusta våra ungdomar med.<br />
Finge jag dela ut betyg skulle jag ge MVG till den<br />
skolverksamhet som bedrivs runt om på våra insitutioner.<br />
MVG är också namnet på den nya satsning på vårdkedjor<br />
inom ungdomsvården som drar igång redan den<br />
Ewa Persson<br />
Göransson<br />
Generaldirektör<br />
1 juli i år. MVG ska då läsas som Motverka Våld och<br />
Gäng!<br />
Regeringen satsar 230 miljoner under två och ett<br />
halvt år på en förstärkt vårdkedja för unga kriminella i de tre storstadsregionerna.<br />
Samarbete mellan socialtjänsten, SiS och särskilda samordnare som följer<br />
ungdomarna, ska se till att kedjan inte brister.<br />
Detta är en mycket välkommen satsning. Stockholm, Göteborg och<br />
Malmö har stora problem med gängrelaterad brottslighet. De storstadsungdomar<br />
upp till 20 år som ingår i, eller riskerar att dras in i kriminella<br />
gäng, ska få vård och behandling. Kommunerna får subventionerad vårdavgift<br />
med drygt 40 procent och ungdomarna får fortsatt bra vård och<br />
stöd även utanför institutionen. Det är ett bra sätt att bryta ett mönster<br />
och en allt mer tilltagande kriminalitet.<br />
SiS erfarenheter av vårdkedjearbete inom LVM är mycket goda. Både<br />
Vårdkedjeprojektet och Ett kontrakt för livet visar att det förstärkta samarbetet<br />
mellan SiS institutioner och socialtjänsten kring vad som ska ske<br />
efter institutionsvistelsen har stor betydelse. Det är varken humant eller<br />
effektivt att skriva ut ungdomar och klienter från våra institutioner utan<br />
att ha en ordentlig plan för fortsättningen. Det är både vi och socialtjänsten<br />
överens om. Nu får vi möjlighet att ändra på det. Tillsammans med de<br />
kommuner som ingår i MVG kan vi inte bara planera för tiden efter institutionsvistelsen.<br />
Vi får också förutsättningar att se till att planerna sätts i<br />
verket och att ungdomarna får den vård och det stöd de behöver.<br />
3 Tema: Eftervård för unga<br />
10 Rebecka under lupp<br />
12 Borlänge tackar YAR<br />
14 Isa vann skrivartävlingen<br />
16 Resan till Råby<br />
18 40 år på Sundbo<br />
23 Kommuner leker Följa John<br />
24 SiS i ny kostym<br />
26 Linus satsar på skolan<br />
28 Trevlig sommar!<br />
<strong>SiStone</strong> är en tidskrift från<br />
<strong>Statens</strong> institutionsstyrelse<br />
Adress<br />
<strong>SiStone</strong><br />
Box 16363<br />
103 26 Stockholm<br />
Telefon<br />
08-453 40 00<br />
Telefax<br />
08-453 40 50<br />
E-post<br />
sistone@stat-inst.se<br />
Besöksadress<br />
Drottninggatan 29<br />
Webbadress<br />
www.stat-inst.se<br />
Chefredaktör<br />
Birgitta Hedman-Lindgren<br />
08-453 40 11<br />
birgitta.hedmanlindgren<br />
@stat-inst.se<br />
Medarbetare i detta nummer<br />
Åsa Bolmstedt, Ulla-Carin<br />
Ekblom, Lena Garnold, Eva<br />
Lie, Cecilia Mellberg, Diana<br />
Reybekiel, Jessica Rydén,<br />
Torbjörn Tenfält<br />
Ansvarig utgivare<br />
Ewa Persson Göransson<br />
Layout<br />
Lotta Hedeby<br />
Omslagsbild<br />
Lena Garnold<br />
Tryck<br />
Intellecta Tryckindustri,<br />
Solna 20<strong>06</strong><br />
ISSN<br />
1400-2876
Vårdkedja för unga<br />
ska ge bra eftervård<br />
[ EFTERVÅRD FÖR UNGA ]<br />
Foto: Marja Airio/Scanpix<br />
Problemen med kriminella gäng blir allt större i storstäderna.<br />
Därför satsar regeringen på en förstärkt vårdkedja för unga<br />
kriminella.<br />
Samarbete mellan SiS, socialtjänsten och särskilda samordnare<br />
som följer ungdomarna ska se till att kedjan inte brister.<br />
Satsningen innebär att kommunerna som ingår i projektet får<br />
drygt fyrtio procents rabatt på vårdavgiften hos SiS, vilket ska ge<br />
pengar över till bra eftervård.<br />
Socialtjänstminister Morgan Johansson ser detta som<br />
början på en ökad statlig styrning av hur kommunerna sköter sina<br />
åtaganden. >><br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 3
[ EFTERVÅRD FÖR UNGA ]<br />
Samverkan nyckeln till framgång<br />
Samverkan, vårdsamordnare och överenskommelser som inte bryts ska leda<br />
till bra vård även efter tiden på institutionen. Moroten är en rejäl rabatt på över<br />
fyrtio procent av placeringskostnaden.<br />
4 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
> Först gällde det de allra tyngsta missbrukarna,<br />
de som alldeles för sällan fick tillgång till<br />
LVM-vård och fortsatt bra behandling. Genom<br />
Vårdkedjeprojektet och Ett kontrakt för livet har<br />
kommunerna tyckt sig ha råd att satsa, och i dag<br />
får betydligt fler alkoholister och narkomaner än<br />
tidigare den vård de så väl behöver.<br />
Nu är det ungdomarnas tur. I sommar sjösätts en<br />
ny förstärkt vårdkedja för den statliga ungdomsvården.<br />
Under perioden juli i år till och med<br />
december 2008 skjuter regeringen till sammanlagt<br />
230 miljoner kronor för att subventionera placeringar<br />
på SiS särskilda ungdomshem. Rabatten, på<br />
drygt 40 procent av placeringskostnaden, ska<br />
minska risken för att kommuner låter bli att pla-<br />
Illustration: Diana Reybekiel<br />
cera av ekonomiska skäl, men också fungera som<br />
en garanti för en fungerande eftervård. Precis som i<br />
Vårdkedjeprojektet och Ett kontrakt för livet finns<br />
det vissa krav förknippade med subventionen. Den<br />
kommunala socialtjänsten måste visa att man tar<br />
ansvar för en bra eftervård.<br />
Samtidigt finns det stora skillnader mellan LVMprojekten<br />
och satsningen på ungdomsvården. Den<br />
här gången får inte alla kommuner del av rabatten.<br />
Stockholm med några förorter, Göteborg, Malmö<br />
och en handfull mindre kommuner ingår i projektet.<br />
Det beror på målgruppen: storstadsungdomar<br />
upp till 20 år som ingår i, eller riskerar att dras in i,<br />
kriminella gäng. Sveriges tre största städer har<br />
stora problem med gängrelaterad brottslighet. Att
lyfta bort och behandla ledande medlemmar och<br />
sedan fortsätta med bra vård utanför institutionen<br />
kan vara ett sätt att bryta trenden med ökande och<br />
allt grövre kriminalitet.<br />
Det hoppas Tomas Ring, chef för SiS enhet för<br />
vård och behandling.<br />
– Vi ska utveckla program och modeller för att<br />
tillsammans med socialtjänsten arbeta med den här<br />
gruppen och det behövs ett långsiktigt tänkande.<br />
Idén bygger på att vi hittar en vårdkedjemodell och<br />
samverkan mellan socialtjänsten och SiS.<br />
SiS och kommunerna som ingår i projektet ska ta<br />
fram ett gemensamt dokument som anger det<br />
gemensamma ansvaret för att nå målet med projektet.<br />
Några kontrakt, som i Ett kontrakt för livet,<br />
blir det inte, men däremot behandlingsplaneringar<br />
som alla måste vara överens om. Planeringen ska<br />
ange hur vården efter tiden hos SiS ska se ut, och<br />
den ska regleras i en skriftlig överenskommelse.<br />
Precis som i Vårdkedjeprojektet för LVM-klienter<br />
får ungdomarna egna samordnare som följer<br />
med genom behandlingen. Ungdomssamordnarna<br />
ska garantera att planeringen verkligen följs. Hur<br />
länge samordnarna ska ha kontakt med ”sina”<br />
ungdomar och i vilket skede de kommer in i arbetet<br />
lär variera, tror Tomas Ring. Att de blir många vet<br />
han däremot säkert.<br />
– Det handlar om trettio trettiofem personer. Det<br />
ska vara folk med lämplig utbildning som har kompetens<br />
att föra en dialog med socialtjänsten och<br />
som även förstår hur de metoder som används<br />
fungerar. Det ska finnas tio tolv ungdomssamordnare<br />
i varje region.<br />
Ungdomssatsningen kan se olika ut i olika delar<br />
av landet.<br />
– Projektet ska ha tre ben, ett i Stockholm, ett i<br />
södra Sverige och ett i väst. Det blir ett gemensamt<br />
nav som håller ihop enheten, men lokala variationer<br />
beroende på hur socialtjänsten utvecklat sitt<br />
arbete på hemmaplan.<br />
Det är ännu inte klart om alla SiS ungdomshem ska<br />
ingå i projektet. Å ena sidan är det förstås lättare<br />
att hitta praktiska samverkansformer mellan kommunerna<br />
och ett begränsat antal institutioner, å<br />
andra sidan placeras ungdomar av olika anledningar<br />
på institutioner över hela landet. Tomas Ring<br />
betonar att det fortfarande finns mycket som är<br />
oklart kring vårdkedjan, men tror att alla SiS ungdomshem<br />
kommer att påverkas och måste leva upp<br />
till en gemensam hög nivå, särskilt när det gäller<br />
utredningsarbete och behandlingsplanering. Kvalificerade<br />
psykologiska, psykiatriska och pedagogiska<br />
utredningar är hörnstenar i modellen.<br />
SiS har länge efterlyst en sammanhållen vårdkedja<br />
inom ungdomsvården och större kommunalt<br />
intresse för eftervård. Flera institutioner erbjuder<br />
eftervårdskontrakt, och kanske kan placerande<br />
kommuner bli mer intresserade när kostnaden för<br />
själva placeringen minskat. Men det är inte säkert,<br />
Tomas Ring<br />
[ FAKTA ]<br />
Satsningen på en förstärkt<br />
vårdkedja för<br />
utsatta storstadsungdomar<br />
pågår i 2,5 år<br />
och beräknas kosta<br />
230 miljoner kronor.<br />
I projektet ingår<br />
Stockholm, Göteborg,<br />
Malmö samt ytterligare<br />
några kommuner.<br />
Vilka dessa är var<br />
inte klart vid <strong>SiStone</strong>s<br />
pressläggning. Vårdavgifternasubventioneras<br />
med drygt 40 procent.<br />
Man räknar med<br />
att drygt 340 ungdomar<br />
kommer att beröras.<br />
SiS forsknings- och<br />
utvecklingsstab ansvarar<br />
för att externa<br />
forskare utvärderar<br />
projektet.<br />
[ EFTERVÅRD FÖR UNGA ]<br />
menar Tomas Ring. De som har byggt upp en egen<br />
eftervård vill kanske själva ta hand om sina ungdomar<br />
på hemmaplan, samtidigt som andra tar emot<br />
ett erbjudande från SiS med öppna armar. Man<br />
måste inse att kommunernas och SiS inställning till<br />
hur vården bäst bedrivs inte alltid överensstämmer.<br />
– Det är oerhört viktigt att ha en dialog och en<br />
samverkan med socialtjänsten. Vi måste hitta sätt<br />
att jobba som vi är överens om. Det handlar inte<br />
om att diktera villkor.<br />
I uppdraget från regeringen står att målgruppen i<br />
satsningen på utsatta storstadsungdomar ska vara<br />
ungdomar i kriminella gäng. Samtidigt får samtliga<br />
pojkar och flickor som de aktuella kommunerna<br />
placerar hos SiS del av vårdkedjetänkandet. På<br />
samma sätt få kommunerna rabatt för alla de placerar.<br />
Enligt beräkningarna kommer det att resultera<br />
i en ökning av antalet placeringar med 20 procent<br />
per år. Med det stundtals hårda trycket på<br />
LVM-vården som Ett kontrakt för livet gav upphov<br />
till i färskt minne är det naturligt att undra hur<br />
framförhållningen ser ut på ungdomssidan.<br />
– Vi måste planera för hur vi ska kunna bygga ut<br />
och få fram fler platser. Var är det rimligt att öka<br />
antalet och hur? Till hösten måste vi veta hur vi ska<br />
göra, för när det börjar röra på sig kan det rulla på<br />
rätt fort, säger Tomas Ring.<br />
Birgitta Hedman-Lindgren<br />
”Bra kvalitet kräver<br />
lösningar på nära håll”<br />
>> – Vi är väldigt skeptiska till en subvention av<br />
tvång och till den hårda knytningen till SiS. Det<br />
här är dessutom inte särskilt trovärdigt mot andra<br />
kommuner som inte får rabatten, säger Kristina<br />
Arvidson-Molin som är chef för familjeomsorgen<br />
i stadsdelen Härlanda i Göteborg. Stadsdelarna har<br />
en hel del invändningar mot projektets utformning.<br />
– Det låter på den här satsningen som om det<br />
bara beror på pengar när vi inte placerar hos SiS,<br />
men det är banne mig lika dyrt på andra håll. För<br />
att få en bra kvalitet i tvångsvården försöker vi<br />
hitta lösningar på så nära håll som möjligt.<br />
Kristina Arvidson-Molin tror trots allt att<br />
modellen kan passa bra för de allra tyngst belastade<br />
ungdomarna i de kriminella gängen, de som<br />
måste lyftas ur sin miljö och som kräver stora<br />
insatser. Hon är positiv till tanken på en regional<br />
uppdelning som gör det möjligt att hitta olika<br />
arbetssätt i Västsverige, Stockholm och södra<br />
Sverige.<br />
– Regionala utvecklingsgrupper där vi diskuterar<br />
vad vi gör med de kriminella gängen behövs verkligen.<br />
Lena Säljö är verksamhetschef för individ- och<br />
familjeomsorgen i Biskopsgården, även det en<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 5<br />
>>
[ EFTERVÅRD FÖR UNGA ]<br />
Ministern vill ha ökad styrning<br />
Socialtjänstminister Morgan Johansson vill att kommunerna ska satsa<br />
på eftervård av unga även i framtiden. Det ska de tvingas till genom lagstiftning<br />
eller mer öronmärkta pengar.<br />
6 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
> ”När det gäller ungdomar har SiS föreslagit<br />
att man ska lagstadga om eftervården och det<br />
vill jag inte alls utesluta. Men om vi går in med en<br />
lag måste vi också se till att det finns pengar avsatta.”<br />
Så sade Morgan Johansson i en intervju i <strong>SiStone</strong><br />
2002 när han var ny på sin post som socialtjänst-<br />
Tar i med hårdhandskarna. Socialtjänstminister Morgan Johansson är inte främmande för<br />
att skärpa lagstiftningen för att få effektivare eftervård. Foto: Cecilia Mellberg<br />
>><br />
”Bra kvalitet<br />
kräver lösningar<br />
på nära håll”<br />
stadsdel i Göteborg. Hon hade önskat sig en tuffare<br />
skrivning när det gäller subventionen så att socialtjänstens<br />
arbete med familjerna verkligen fortsätter,<br />
och eftervården garanteras.<br />
– De ekonomiska styrinstrumenten ska vi inte<br />
undervärdera. Den tuffare skrivningen ska vara<br />
riktad både mot socialtjänsten och mot SiS, så att<br />
vi är klara över vilka planhalvor vi spelar på.<br />
Landskrona är en av de kommuner utanför storstadsområdena<br />
som ingår modellen. Eva Isaksson-<br />
Ståhl som är chef för familjeenheten, hade helst sett<br />
att kommunerna själva fått bestämma hur de 230<br />
miljonerna skulle användas. Hon betonar vikten av<br />
att satsningen blir långvarig, och säger att det är<br />
kvaliteten på SiS vård, mer än kostnaden, som<br />
avgör hur många placeringar som görs.<br />
– Men det är klart, sänks priset så att vi har råd<br />
att tänka på ett <strong>nytt</strong> sätt när det gäller att hålla<br />
ihop placeringen och eftervården ökar så klart lusten<br />
att placera.<br />
Birgitta Hedman-Lindgren<br />
minister. Nu, tre och ett halvt år senare, avsätts<br />
230 miljoner kronor till subventioner som ska få<br />
kommuner att planera för bra eftervårdsinsatser<br />
för placerade ungdomar. Den här satsningen, liksom<br />
Vårdkedjeprojektet och Ett kontrakt för livet<br />
inom LVM-vården, ska ses som tecken på att regeringen<br />
inlett ett väsentligt ökat statligt inflytande av<br />
hur kommunerna sköter sina åtaganden, enligt<br />
Morgan Johansson.<br />
– Ska det bli en rejäl subvention med de pengar<br />
vi har så är vi tvungna att rikta in oss på de områden<br />
som har störst problem, men det är klart att vi<br />
ser en utvidgning framför oss. Jag följer LVMsidan<br />
där satsningen ju är allmän för hela landet,<br />
säger han.<br />
Mycket i vårdkedjan för ungdomar påminner om<br />
projekten inom LVM-vården, inte minst att det<br />
handlar om tidsbegränsade projekt som får kosta<br />
ett visst antal kronor. På många håll finns en oro<br />
för vad som händer när tiden och pengarna är slut.<br />
Socialtjänstministern ser ingen anledning till oro.<br />
När projekten är slut ska något annat ta vid.<br />
– Vi ska inte trappa ner utan att ha någonting<br />
annat att komma med. Jag tror att det finns två sätt<br />
att få kommunerna att göra som man vill. Det ena<br />
är öronmärkta pengar, det andra är lagstiftning.<br />
Det är möjligt att vi, när vi utvärderat projekten,<br />
kommer fram till att inte öronmärka mer pengar<br />
utan i stället hälla in pengarna i kommunernas<br />
pengapåse och skärpa lagstiftningen och kommunernas<br />
åtaganden när det gäller eftervård, säger<br />
Morgan Johansson. Han tror att man på många<br />
håll ute i landet välkomnar en ökad statlig styrning<br />
av vården av ungdomar och missbrukare.<br />
– När jag talar med socialpolitiker i kommunerna<br />
har de en likartad syn som jag har. De vill gärna<br />
se ett ökat statligt engagemang för det skulle stärka<br />
dem i förhållande till andra starka sektorer. När<br />
jag talar med kommunstyrelsernas ordföranden<br />
framhåller de det kommunala självstyret. Det är<br />
därför jag försöker utvidga de statliga styrinstrumenten.<br />
Hur det än blir i framtiden gäller den här satsningen<br />
bara några få kommuner och ungdomar i kriminella<br />
gäng, alltså framför allt pojkar. Morgan Johansson<br />
håller med om att även andra grupper, inte<br />
minst självdestruktiva flickor, behöver hjälp, men<br />
tror att de kan få det genom de ökade anslagen till<br />
barn- och ungdomspsykiatrin. Han väntar sig för-
ståelse snarare än avundsjuka från de kommuner<br />
som inte omfattas av subventionen. Rabatten ska<br />
vara så stor att den ger kommunerna med de största<br />
behoven rejält med pengar över till eftervårdsinsatser.<br />
Skulle pengarna ”smetas ut” på för många<br />
skulle det bli omöjligt, förklarar han. Innebär det<br />
att de som vill ha satsningar på behandling och<br />
eftervård för många olika grupper och i alla kommuner<br />
får ge sig till tåls och vänta på attmodellen<br />
prövats och kanske senare kommer alla till del?<br />
[ EFTERVÅRD FÖR UNGA ]<br />
Morgan Johansson tycker att socialtjänsten även<br />
utan subventioner borde ha råd att placera hos SiS<br />
som han kallar ”statens viktigaste organisation för<br />
vård av ungdomar i kris”.<br />
– Sveriges kommuner hade över tio miljarder i<br />
överskott förra året och jag tycker att de ska<br />
använda sig av de pengarna. De kanske dessutom<br />
kan lära sig något av eftervårdsprojekten i Stockholm,<br />
Göteborg och Malmö, säger han.<br />
Birgitta Hedman-Lindgren<br />
Erfarenheter från LVM ska vägleda<br />
– Jag har stött på missbrukare som säger att de<br />
önskat att det funnits någon som jag när de var omhändertagna<br />
enligt LVU, berättar Ulrika Frycklund,<br />
samordnare inom Vårdkedjeprojektet för vuxna<br />
missbrukare.<br />
Tätare samarbete med socialtjänsten och särskilda<br />
vårdsamordnare har höjt kvaliteten på SiS LVMvård<br />
och gett fler missbrukare en chans till långsiktig<br />
behandling. Det visar erfarenheter från Vårdkedjeprojektet.<br />
Nu ska de positiva erfarenheterna<br />
tas till vara när man utformar en vårdkedjemodell<br />
för utsatta storstadsungdomar.<br />
– I dag finns en bättre helhetssyn inom vården av<br />
tunga missbrukare, säger Anders Hågeby, institutionschef<br />
vid Hornö LVM-hem. Tidigare riskerade<br />
institutionsvården att bli en parentes i missbrukarens<br />
liv, nu är vi en viktig del i en behandling tillsammans<br />
med kommunernas öppenvård.<br />
Hornö ett av de LVM-hem som ingår i Vårdkedjeprojektet.<br />
Projektet startade 2004 som en försöksverksamhet<br />
med syfte att hitta bra samarbetsformer<br />
mellan SiS och socialtjänsten och förbättra<br />
resultaten av LVM-vården. Deltar gör också kommunerna<br />
Uppsala, Eskilstuna och Örebro samt<br />
Enheten för hemlösa och stadsdelarna Maria-<br />
Gamla stan och Katarina-Sofia i Stockholm. Viktiga<br />
ingredienser är en tidig, gemensam vårdplanering<br />
och gemensamma behandlingsmetoder.<br />
Dessutom garanteras sex månaders eftervård, då<br />
en samordnare stöttar klienten och ser till att planerade<br />
insatser verkligen kommer till stånd.<br />
– Samordnarfunktionen och ett mer strukturerat<br />
samarbete med socialtjänsten är bland det som<br />
uppskattats mest av dem som deltagit i Vårdkedjeprojektet,<br />
säger utredaren Anita Andersson vid SiS<br />
huvudkontor. De inslagen finns även med i utkastet<br />
till en vårdkedjemodell inom ungdomsvården.<br />
Att de ansvariga för ungdomssatsningen har<br />
mycket att lära av Vårdkedjeprojektet, framkom<br />
vid en konferens i Södertälje i slutet av april. Företrädare<br />
för socialtjänsten, brukarorganisationer<br />
och SiS diskuterade erfarenheter från projektet och<br />
lyfte fram generella lärdomar. En viktig slutsats är<br />
Anita Andersson<br />
www.stat-inst.se<br />
Läs mer om Vårdkedjeprojektet.<br />
att det tar tid att förankra nya arbetssätt. Först nu,<br />
när projektet går mot sitt slut, har SiS och socialtjänsten<br />
på allvar jobbat ihop sig och hittat fungerande<br />
arbetssätt. Andra slutsatser är att gemensamma<br />
utbildningar i behandlingsmetoder ger en bra<br />
grund för samarbetet, och att det inte bör vara för<br />
stora avstånd rent geografiskt mellan de institutioner<br />
och kommuner som ska samverka.<br />
Att en särskild samordnare behövs tycks företrädare<br />
för både socialtjänsten och SiS vara ense om. Samordnaren<br />
blir en garant för att insatserna genomförs<br />
och kan vid behov medla mellan institutionspersonal<br />
och socialtjänst eller mellan klienten och<br />
myndighetspersoner.<br />
– För den enskilda missbrukaren upplevs samordnaren<br />
generellt som ett stort stöd och en oberoende<br />
person som kan framföra klientens önskemål,<br />
berättar Ulrika Frycklund, en av fem samordnare<br />
inom Vårdkedjeprojektet.<br />
Som tidigare skolkurator och ungdomshandläggare<br />
tror hon att samordnare kan fylla en viktig<br />
funktion även inom ungdomsvården.<br />
– Ungdomar är ofta i konflikt med vuxenvärlden<br />
och vill ta sina egna beslut. Ibland försöker de spela<br />
ut olika vuxna mot varandra. Då är det bra om det<br />
finns en neutral person som kan medla och se till<br />
att alla kan jobba vidare utifrån en gemensam<br />
plattform. Dessutom har jag stött på missbrukare<br />
som säger att de önskar att det funnits någon som<br />
jag när de var omhändertagna enligt LVU.<br />
Även Margareth Lundgren som leder Vårdkedjeprojektet<br />
i Eskilstuna kommun välkomnar samordnare<br />
inom ungdomsvården, men menar att en<br />
sådan samordnare bör ha en lite annan roll än<br />
inom missbrukarvården:<br />
– För unga människor är det livsviktigt att<br />
snabbt hitta någon i det privata nätverket som kan<br />
ta vid och vara en trygghet när behandlingsinsatserna<br />
är avslutade. Där tror jag att samordnaren<br />
skulle kunna vara behjälplig i att hitta och stötta en<br />
sådan person.<br />
Jessica Rydén<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 7<br />
>>
[ EFTERVÅRD FÖR UNGA ]<br />
Björkbacken släpper inte taget<br />
Flera av SiS ungdomshem erbjuder egna eftervårdskontrakt för att minska glappet<br />
mellan tiden på institutionen och livet ute i vardagen. På Björkbackens skol- och<br />
behandlingshem får en tredjedel av ungdomarna eftervård. Jesper är en av dem.<br />
> Fyra dagar i veckan går sextonårige Jesper<br />
upp klockan fem på morgonen för att resa<br />
från hemmet i Borås till Björkbackens skol- och<br />
behandlingshem i Göteborg, där han är inskriven<br />
för eftervård. Eftersom han har så långa dagar är<br />
han hemma på fredagarna som kompensation.<br />
På Björkbacken går han i skola och nästan varje<br />
dag pratar han med eftervårdskonsulenten Åsa<br />
Gunnarsson eller sin kontaktlärare.<br />
– Det är skönt att ha kvar kontakten med någon<br />
som vet allt om mig, säger Jesper om eftervården<br />
som han haft i nästan ett år nu.<br />
Jesper placerades på Björkbacken på grund av kommunikationsproblem<br />
i familjen. Det var mycket<br />
bråk och Jesper agerade ut och orkade inte gå till<br />
skolan. Han har varit med och planerat sin eftervård<br />
tillsammans med Åsa Gunnarsson, personalen<br />
på avdelningen och i skolan, socialtjänsten och sin<br />
mamma. Hon är involverad i eftervården genom<br />
kontinuerlig kontakt med Åsa Gunnarsson, och<br />
kan ringa henne när som helst för att få råd och<br />
stöd i föräldrarollen, eller bara för att prata av sig.<br />
Jesper är nöjd med upplägget, trots att det är<br />
tungt att pendla mellan Borås och Göteborg.<br />
– Nian är det jobbigaste året i skolan eftersom<br />
man får slutbetyg. Jag tror inte att jag hade lyckats<br />
lika bra om jag hade kommit till en ny skola med<br />
nya lärare, säger Jesper. Han berättar att det har<br />
varit skönt att få hjälp att hitta sin roll i familjen<br />
och att få råd om hur man kan agera i konkreta<br />
situationer. Det har blivit lättare att leva ihop utan<br />
att bråka och dessutom har Jesper fått tid att i lugn<br />
och ro förbättra relationen till sin bonuspappa.<br />
– Om jag bara hade flyttat hem hade det nog<br />
varit större risk för bråk. Nu tänker vi mer på varandra<br />
och ser till att det är lugnt hemma, säger han.<br />
Eftervårdskonsulenten Åsa Gunnarsson är ansvarig<br />
för eftervården på Björkbacken. Hon berättar att<br />
ett sådant upplägg som Jesper har – med individuella<br />
samtal, föräldrastöd och fokus på skolan – är<br />
vanligt även om varje eftervårdsprogram är individuellt.<br />
Om ungdomarna skrivs ut i samband med<br />
att de börjar i gymnasiet flyttar de till exempel ofta<br />
hem och börjar i skolan där direkt. Då fungerar<br />
Åsa Gunnarsson enbart som stödperson.<br />
– Eftervården sker ju till största delen på frivillig<br />
basis. Därför ger jag rätt mycket ansvar till ungdomarna<br />
och föräldrarna i planeringen och lyssnar<br />
till vad de vill ha för hjälp. Men socialtjänsten och<br />
8 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
Det är skönt<br />
att ha kvar<br />
kontakten med<br />
någon som vet<br />
allt om mig.<br />
www.stat-inst.se<br />
Besök Björkbackens hemsida.<br />
behandlingspersonalen är också med och berättar<br />
vilka behov de ser, säger hon.<br />
Målet med eftervården är att ungdomarna ska<br />
flytta hem igen och att familjelivet ska fungera.<br />
Ungdomarna ska gå i skolan eller ha ett arbete, och<br />
dessutom ska de få insikt i sin egen situation och<br />
förstå orsak och verkan av sina beslut. De ska<br />
börja se vuxna som en tillgång och hitta ett nätverk<br />
som de kan få stöd av utanför behandlingshemmet.<br />
Lyckas det?<br />
– Delvis, det är svårt att mäta. För vissa går det<br />
bra, andra får en ny placering. Men de senaste två<br />
åren har det fungerat för många, säger Åsa Gunnarsson.<br />
Generellt sett fungerar samarbetet mellan<br />
institutionen och socialtjänsten bra, tycker hon,<br />
men det har hänt att både eleven och föräldrarna<br />
vill ha fortsatt kontakt, men att socialtjänsten har<br />
avbrutit eftervården. Anledningen kan vara att det<br />
är för långa avstånd mellan hemkommunen och<br />
institutionen, att socialtjänsten inte anser sig ha<br />
råd, eller för att man inte har haft samma syn på<br />
stödbehovet.<br />
– Det är synd. Det är viktigt att ta chansen när<br />
ungdomarna är motiverade, säger Åsa Gunnarsson<br />
som tycker att det svåraste med eftervården är just<br />
att få till den där goda kontakten med ungdomarna<br />
och alla andra inblandade. Det är till exempel viktigt<br />
att föräldrarna är involverade så att ungdomarna<br />
ser att de kan samarbeta med institutionen.<br />
Även Jesper har mött problem på vägen. I vintras<br />
hamnade han i en svacka eftersom det var så tärande<br />
att pendla.<br />
– Jag blev så trött, fick ont i huvudet och i<br />
magen. Jag orkade inte göra någonting när jag kom<br />
hem, säger han.<br />
En psykolog kopplades in för att reda ut tröttheten<br />
och värken. Lösningen blev att Jesper fick studera<br />
hemma en tid. Efter två veckor bestämde han<br />
sig för att åter börja i skolan.<br />
– Det blev så segt hemma, jag kom aldrig igång,<br />
säger han.<br />
Sedan dess har pendlandet fungerat bättre, kanske<br />
för att Jesper verkligen insåg att han gör det här<br />
för sin egen skull.<br />
– Jag vill ju komma vidare i livet. Då måste jag<br />
skaffa mig en utbildning, säger han.<br />
I höst börjar Jesper i gymnasiet och eftervården<br />
fasas ut. Ungdomarna kan få eftervård mellan tre<br />
månader och ett år. Åsa Gunnarsson tycker att<br />
åtminstone ett halvår är nödvändigt. Då hinner
eleven landa och hitta stöd i sitt eget nätverk.<br />
Cirka en tredjedel av eleverna får eftervård.<br />
Borde alla ha det?<br />
– Jo, det hade varit en dröm. Det är ingen självklarhet<br />
att övergångsperioderna fungerar. Även när<br />
eleven flyttar till en annan vårdform skulle vi vinna<br />
mycket på att institutionen har viss kontakt med<br />
dem, säger Åsa Gunnarsson.<br />
[ EFTERVÅRD FÖR UNGA ]<br />
Eftervård i ett år. Jesper avslutar snart sin eftervård. Han är glad att han har fått gå kvar i skolan på Björkbacken och fått hjälp att hitta sin roll i familjen.<br />
Nästan varje dag pratar han med Åsa Gunnarsson om framgångar och motgångar under eftervården. Foto:Lena Garnold<br />
Jesper ser fram emot att gå vidare i livet. Han<br />
hoppas komma in på byggprogrammet på gymnasiet<br />
och vill sedan läsa vidare till mäklare eller arkitekt.<br />
På frågan om han är orolig över hösten när<br />
eftervården tar slut, kommer svaret utan tvekan.<br />
– Orolig? Nej, det ska bli underbart! Det är<br />
mycket bättre hemma nu, inte alls lika spänt.<br />
Åsa Bolmstedt<br />
”Bra med flexibla lösningar” ”De är en trygghet för mig”<br />
>> Anneli Svanberg är Jespers socialsekreterare i Borås. Hon har<br />
ganska nyligen tagit över ansvaret för hans eftervård och var inte<br />
med och planerade den, men är nöjd med upplägget. Hon har<br />
inte haft särskilt mycket kontakt med Jesper, men har däremot<br />
pratat med hans mamma.<br />
– Det är fint att man anpassat sig till både Jesper och henne. Vi<br />
föreslog en kontaktperson vid socialtjänsten för Jesper, men det<br />
ville han inte ha. Då accepterade vi det, säger Anneli Svanberg<br />
som inte tror att eftervården skulle kunna bli bättre än så här<br />
just nu. Generellt sett tycker hon att SiS brukar vara duktiga på<br />
att hitta bra och flexibla lösningar.<br />
Betalar socialtjänsten i Borås för eftervård om ungdomarna<br />
vill ha det?<br />
– Det är olika, man får ansöka om stöd. Att komma hem från<br />
en institution utan att något händer är inte bra, men ibland kan<br />
det bli en annan insats i stället för eftervård, säger Anneli Svanberg.<br />
I och med att Jesper slutar nian så förändras hans eftervård.<br />
Jesper vill inte ha kontakt med socialtjänsten eller extra<br />
stöd i gymnasiet, men Jespers mamma kommer att bli beviljad<br />
fortsatt samtalsstöd med Björkbacken i ett halvår för att klara<br />
sonens övergång till gymnasiet. <br />
>> Jespers mamma Annica tycker att eftervården fungerar över<br />
förväntan.<br />
– Jag ville att han skulle stanna på Björkbacken tills han gått<br />
ut nian men socialen sade nej. Då flyttade han hem och det har<br />
gått jättebra, säger hon och tycker att det är skönt att kunna<br />
ringa Åsa Gunnarsson om det händer något. Samtidigt är det<br />
skönt att Jesper har en kontakt som kan coacha honom.<br />
– Som mamma blir man både ledsen och förbannad, men på<br />
Björkbacken är de professionella och kan bemöta honom på ett<br />
annat sätt. Och så slipper han argumentera med någon som gråter<br />
samtidigt.<br />
Annica är också glad att Björkbacken hjälpt Jesper och hans<br />
bonuspappa att arbeta med sin relation.<br />
– Tidigare försökte jag medla när de bråkade. I dag fungerar<br />
de kanon ihop och det gör ju att jag blir lugnare.<br />
Nu hoppas Annica att hon ska få ha kvar Åsa Gunnarsson<br />
som kontaktperson åtminstone ett halvår till.<br />
– Att få en ny kontaktperson i Borås är ingen mening. Jag<br />
orkar inte berätta om allting igen. Personalen på Björkbacken<br />
har träffat Jesper och vet hur han kan vara när han är arg. De är<br />
en trygghet för mig. <br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 9
Brukarråd på väg. Björn Fältman och Annika Wiklund är de enda i SiS brukarråd för missbrukarfrågor som har egen erfarenhet från LVM-vård. Men de<br />
andra medlemmarna har också ett starkt engagemang och vid besöket på LVM-hemmet Rebecka blev både verksamhet och lokaler ordentligt granskade.<br />
Foto: Cecilia Mellberg<br />
LVM-hem på alerten<br />
när brukarrådet hälsar på<br />
LVM-hemmet Rebecka är den andra institution som får påhälsning av SiS<br />
brukarråd för missbrukarfrågor. Annika Wiklund, själv före detta klient, är nöjd<br />
med det hon ser, men har många frågor.<br />
> – Fler borde besöka LVM-hemmen.<br />
Det har hänt mycket de senaste åren,<br />
men LVM-vården har fortfarande dåligt<br />
rykte.<br />
Annika Wiklund ser sig om i det högt<br />
belägna och ljusa dagrummet. Utanför de<br />
stora fönstren syns träd och Mälarens vatten,<br />
och i<strong>nr</strong>edningen matchar med lugna<br />
och smakfulla färger. Det är snyggt och<br />
Annika Wiklund är imponerad, även av<br />
det behandlingsinnehåll hon just fått<br />
10 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
information om. Liksom resten av SiS<br />
brukarråd för missbrukarfrågor är hon<br />
den här dagen på studiebesök på LVMhemmet<br />
Rebecka utanför Stockholm. Tillsammans<br />
med representanter för bland<br />
annat Föräldraföreningen mot narkotika<br />
(FMN), Kriminellas revansch i samhället<br />
(Kris), Kvinnoorganisationernas samarbetsråd<br />
i alkohol- och narkotikafrågor<br />
(KSAN) och Sveriges invandrare mot narkotika<br />
(Simon) träffar hon personal och<br />
ledning och ser sig om i lokalerna.<br />
Annika Wiklund jobbar för paraplyorganisationen<br />
Rainbow, och det är därför<br />
hon ingår i brukarrådet. Nu tittar hon på<br />
SiS LVM-vård med organisationssveriges<br />
ögon. Med klientens har hon redan sett<br />
den. Rebeckas väggar såg hon från insidan<br />
för sex år sedan när institutionen<br />
fortfarande låg på Beckomberga sjukhusområde.<br />
Då ville hon bara jämna stället<br />
med marken, förklarar hon, och berättar
att hon under ett och samma år även hann<br />
vara LVM-placerad på Runnagården,<br />
Ekebylunds behandlingshem och Fortunagården.<br />
Den sistnämnda institutionen<br />
blev räddningen, tycker hon.<br />
– På Fortunagården fick jag verkligen<br />
hjälp. Ett helt underbart ställe.<br />
Rebecka är det andra LVM-hem Annika<br />
Wiklund besöker i sin nya roll. Ekebylund<br />
var det första och den gången var<br />
magen full av fjärilar. I dag är hon lugnare<br />
och berättar om den utveckling hon tycker<br />
har skett på bara några år. Nu ser hon<br />
tydligt att behandlingen utgår från klienternas<br />
behov, och inte minst den pågående<br />
eftervårdssatsningen Ett kontrakt för<br />
livet, betyder mycket.<br />
– När jag hade LVM kände man sig som<br />
ett UFO under tiden på institutionen och<br />
som ett UFO när man kom ut. Nu vet klienterna<br />
vad som ska hända ett år framåt<br />
i tiden och det är bra.<br />
Av brukarrådets medlemmar är det bara<br />
Annika Wiklund från Rainbow och Björn<br />
Fältman från organisationen Dianova<br />
som har egen erfarenhet av LVM-vård,<br />
men alla är engagerade. Rebecka delar<br />
område, vissa lokaler och delar av ledningen<br />
med ungdomshemmet Hammargården<br />
som tar emot missbrukande flickor,<br />
och institutionerna utgör tillsammans<br />
något av ett pedagogiskt centrum för<br />
kvinnobehandling. Ingalill Hedqvist,<br />
avdelningsföreståndare på Hammargården,<br />
inleder brukarrådets besök med<br />
orden: ”Jag hoppas att det här ska bli en<br />
dag för dialog.”<br />
Hon blir inte besviken. Tillsammans<br />
med Rebeckas biträdande chef Raoul<br />
Svensson får hon svara på ett helt batteri<br />
av frågor.<br />
Leena Haraké från KSAN vill veta varför<br />
inte prostitution och ätstörningar<br />
finns med som egna punkter i de bedömningsinstrument<br />
som används på ungdomssidan,<br />
och får svaret att de ryms<br />
under punkten ”övrigt”. Tveksamt, tycker<br />
Leena Haraké, som får veta att genderperspektivet<br />
genomsyrar hela behandlingen.<br />
Reneé Besseling från Simon undrar<br />
hur stor del av flickorna och kvinnorna<br />
som har invandrarbakgrund och om det<br />
finns personal med annan bakgrund än<br />
den svenska. Ingalill Hedqvist förklarar<br />
att sådan personal finns och uppskattas,<br />
och att ungefär en fjärdedel av de intagna<br />
har sina rötter i en annan kultur.<br />
Lena Larsson från FMN vill veta hur familjearbetet<br />
fungerar, medan Richard Zamani<br />
från Kris är mer intresserad av visitationer,<br />
kameraövervakning och eftervård.<br />
Raoul Svensson och Ingalill Hedqvist får<br />
berätta om allt från behandlingsplanering<br />
och rättssäkerhet till utbildningsnivåer<br />
och samarbete med socialtjänsten. Verk-<br />
Bra verksamhet. Biträdande institutionschef Raoul Svensson är nöjd med den miljö och den verksamhet<br />
han kan erbjuda klienterna. Foto: Cecilia Mellberg<br />
samheten på institutionerna blir grundligt<br />
genomgången. Brukarrådets medlemmar<br />
är både intresserade och kritiskt granskande,<br />
och att två har egen LVM-erfarenhet<br />
märks ibland tydligt.<br />
Som när Raoul Svensson samlar gruppen<br />
framför ingången till Rebeckas intag<br />
och betonar vikten av värdig behandling<br />
vid avgiftningen.<br />
– När vi stänger den där dörren börjar<br />
inlåsningen och den känns oftast väldigt<br />
kränkande, förklarar han.<br />
– Jaa, hörs det unisont från Björn Fältman<br />
och Annika Wiklund.<br />
Innan brukarrådet åker tillbaka till Stockholm<br />
finns tid för sammanfattning. Alla<br />
är nöjda.<br />
– Under mina samtal med anhöriga hör<br />
jag om många som skulle passa hos er<br />
båda, säger Lena Larsson, tittar på Raoul<br />
Svensson och Ingalill Hedqvist och suckar<br />
lite uppgivet.<br />
Ingalill Hedqvist går tillbaka till jobbet<br />
med flickorna på Hammargården. Hon är<br />
glad över besöket. Brukarrådets ögon är<br />
viktiga.<br />
– De gör att vi måste vara på alerten.<br />
Birgitta Hedman-Lindgren<br />
Fotnot: LVM-hemmet Rebecka tar emot unga<br />
kvinnor i åldern 18–25 år med narkotika- eller<br />
blandmissbruk. Institutionen har tolv låsbara<br />
platser. Viktiga inslag i vården är de fyra hörnstenarna<br />
väninnerelationer, individuella samtal,<br />
symtomtolerans och eftervård. På grund av det<br />
[ BRUKARRÅDET ]<br />
SiS brukarråd för missbrukarfrågor bildades<br />
2004 och består av representanter för<br />
fjorton olika organisationer. Bland medlemmarna<br />
finns exempelvis Stiftelsen<br />
Kvinnoforum, Hela Människan, LP-verksamheten,<br />
Verdandigården, Rainbow Sweden,<br />
Dianova och Kris.<br />
Brukarrådet ska fungera som remissorgan,<br />
diskussionspartner och bollplank,<br />
men också vara delaktigt i utformningen<br />
av SiS verksamhetsplan inom missbrukarområdet.<br />
Förändringar ska förankras i brukarrådet,<br />
och rådet ska föra ut kunskap om<br />
SiS till sina organisationer. Två av medlemmarna<br />
ingår dessutom i styrgruppen<br />
för vårdkedjeprojektet och tar tillvara brukarperspektivet<br />
där.<br />
Förutom studiebesöken på institutionerna<br />
är även möten med klienter viktiga.<br />
Brukarrådet ska ge missbrukarna röst och<br />
förmedla synpunkter vidare till SiS.<br />
Snart finns även ett brukarråd för ungdomsvården.<br />
I sommar träffar SiS ett tjugotal<br />
inbjudna organisationer för att diskutera<br />
hur ett sådant råd skulle kunna se ut.<br />
Går allt enligt planerna kan det nya brukarrådet<br />
ha sitt första möte i höst.<br />
ökade behovet av LVM-platser för kvinnor ska<br />
Rebecka få ytterligare en avdelning. Den ska ha<br />
plats för sex klienter.<br />
www.stat-inst.se<br />
Läs mer om Rebecka och Hammargården.<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 11
Tre av fyra nådde målen<br />
med hjälp av Youth at Risk<br />
Snart startar Borlänge kommun en tredje omgång av det förebyggande<br />
programmet Youth at risk. Av de ungdomar som hittills deltagit har tre av fyra<br />
lyckats nå sina mål, som att sköta skola eller sluta missbruka.<br />
> I höst får ytterligare 25 tonåringar i<br />
riskzonen för missbruk och kriminalitet<br />
möjlighet att gå öppenvårdsprogrammet<br />
Youth at risk, YAR. Det är tredje<br />
gången som Borlänge genomför det förebyggande<br />
projektet och resultaten har hittills<br />
varit goda.<br />
– I de tidigare programmen har tre av<br />
fyra ungdomar förändrat sin livssituation<br />
på ett positivt sätt. Jag tror att det beror<br />
på att programmet riktar in sig på ungdomarnas<br />
självkänsla. Om vi kan hjälpa<br />
dem att få en annan bild av sig själva så<br />
har vi räddat dem, säger Åsa Danielsson,<br />
enhetschef inom öppenvården.<br />
Det amerikansk-engelska programmet YAR<br />
testades i Borlänge första gången i slutet<br />
av 1990-talet då kommunen hade relativt<br />
stora problem med kriminalitet och missbruk<br />
bland ungdomar. Programmet är frivilligt<br />
och tanken är att ungdomarna ska<br />
få hjälp att sätta upp tre livsmål, till exempel<br />
bättre relationer med föräldrar, att<br />
komma tillbaka till skolan, eller sluta med<br />
missbruk eller brott. Tillsammans med<br />
ledarna i programmet gör ungdomarna<br />
en kartläggning av sina liv och under en<br />
veckolång intensivkurs formulerar de<br />
sedan sina mål. Därefter tilldelas de varsin<br />
stödperson som finns hos dem det kommande<br />
året.<br />
Utvärderingarna från de två tidigare<br />
programmen visar att tre av fyra ungdomar<br />
har uppnått sina tre mål. De övriga<br />
minst ett mål. Dessutom har programmet<br />
fått flera positiva spridningseffekter i<br />
kommunen; vuxna har fått större insikt i<br />
hur det är att vara ung i dag och det sociala<br />
arbetet har blivit förankrat bland företagen<br />
som är med och sponsrar programmet.<br />
Åsa Danielsson menar att socialtjänsten<br />
varit särskilt framgångsrik med att sprida<br />
programmet i samhället och få vanliga<br />
vuxna att engagera sig. Samtidigt är det<br />
12 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
svåraste just att få de vuxna att orka stå<br />
kvar när det är som värst. Det blir nästan<br />
alltid en puckel i mitten som är jobbig.<br />
– I efterhand har vi fått väldigt positiv<br />
feedback från stödpersonerna. Trots att<br />
det var jobbigt har de efteråt ändå tyckt<br />
att det känts bra att ha varit med och<br />
investerat i ungdomarnas liv.<br />
För att ta reda på vad det är i Youth at risk<br />
som påverkar ungdomarna att förändra<br />
livet har Stig-Arne Berglund, forskare i<br />
socialt arbete vid Umeå universitet, engagerats.<br />
Han har följt 18 ungdomar som<br />
gick YAR-programmet 2003, och 26 som<br />
sökte men inte kom med.<br />
Studien är klar först i höst, men redan<br />
nu ser Stig-Arne Berglund tydliga tendenser.<br />
Han konstaterar att uppmärksamheten<br />
i sig har varit viktig. Både för de ungdomar<br />
som gått programmet och för dem<br />
som inte gjorde det blev kartläggningen<br />
av deras liv en signal om att de befann sig<br />
i en alarmerande situation och behövde<br />
hitta utvägar.<br />
De som deltog i programmet och som lyckades<br />
bäst var de ungdomar som hade<br />
måttliga problem: lättare kriminalitet och<br />
missbruk, skolproblem och kanske självdestruktivitet.<br />
– YAR innehåller inte någon terapeutisk<br />
nyckel utan är ett pedagogiskt program<br />
som möjliggör förändring genom<br />
sociala relationer. Ungdomar med större<br />
problem behöver antagligen mer än det,<br />
säger Stig-Arne Berglund.<br />
För dem som det passar är det just möjligheten<br />
till sociala möten som har varit<br />
avgörande.<br />
– Relationen till stödpersonen och att<br />
ingå i en grupp med en positiv målsättning<br />
verkar ha haft större betydelse än<br />
andra faktorer. Ungdomarna peppar varandra<br />
och vill inte göra de andra besvikna,<br />
säger Stig-Arne Berglund. Han menar<br />
att YAR är ett framgångsrikt program av<br />
förebyggande karaktär.<br />
– Det är ingen tvekan om att nästan alla<br />
som gick programmet hade stor potential<br />
att vara rejält kriminella när de var 18-19<br />
år om man inte hade gjort något. YAR<br />
hjälpte dem att välja en annan väg. I dag<br />
lever det stora flertalet ett vanligt ungt<br />
vuxenliv. De har kommit igång med skola<br />
och arbete och är varken kriminella eller<br />
beroende av socialtjänsten.<br />
Åsa Danielsson är övertygad om att<br />
YAR har gjort att kommunen lyckats hjälpa<br />
ungdomar innan institutionsplaceringar<br />
blivit nödvändiga.<br />
– Jag kan se tydliga exempel på det.<br />
Nyligen träffade jag en kille som gick det<br />
första programmet. Han har flickvän,<br />
barn och jobb i dag. Hans kompisar satt i<br />
fängelse och två var döda. Han sa att<br />
YAR hade räddat hans liv.<br />
Åsa Bolmstedt<br />
www.stat-inst.se<br />
Läs mer om YAR.
Akuta omhändertaganden<br />
allt fler i Västra Götaland<br />
I stället för att minska har de omedelbara omhändertagandena blivit allt fler<br />
i Västra Götaland. Vi måste ingripa akut för att rädda liv, säger man i stadsdelen<br />
Lundby i Göteborg och pekar på de många överdoseringarna av GHB.<br />
> I Västra Götalands län används LVM<br />
fortfarande framför allt som en akutlag.<br />
Detta trots att nya pengar från staten<br />
skulle premiera välplanerad och långsiktig<br />
vård. Den slutsatsen drar länsstyrelsen<br />
i Västra Götaland i en ny rapport.<br />
– Vi gör akuta omhändertaganden<br />
bland annat för att rädda livet på unga<br />
GHB-missbrukare, säger Monica Ulmefors<br />
vid socialtjänsten i Lundby, den<br />
stadsdel i Göteborg som hade flest LVMärenden<br />
i länet under förra året.<br />
Under 2005 kom 2<strong>06</strong> LVM-ärenden in till<br />
länsrätten i Västra Götaland, en ökning<br />
med 40 procent jämfört med föregående<br />
år. Majoriteten, eller 75 procent, handlade<br />
om omedelbara omhändertaganden,<br />
vilket är en ökning med 5 procent sedan<br />
1998 då de årliga genomgångarna av<br />
LVM-ärenden inleddes.<br />
– Det tycks som om socialtjänsten reagerar<br />
först när någon hamnar i total kris,<br />
säger Göran Lidén som är socialkonsulent<br />
vid länsstyrelsen och en av författarna till<br />
rapporten. Den användningen är inte förenlig<br />
med lagens intentioner. Man borde<br />
gå in tidigare och ansöka om fler planerade<br />
vårdinsatser enligt LVM.<br />
Positivt är ändå, enligt Göran Lidén, att<br />
man i tre av fyra fall går vidare efter ett<br />
omedelbart omhändertagande och ansöker<br />
om fortsatt LVM-vård. Att så många<br />
som en fjärdedel faller ifrån, behöver inte<br />
betyda att man använder LVM-institutionen<br />
enkom för avgiftning. Det kan till<br />
exempel handla om att någon gått med på<br />
behandling på frivillig basis.<br />
Göran Lidén har inget säkert svar på<br />
varför antalet ansökningar om LVM-vård<br />
ökat så kraftigt. Att kommunerna sedan<br />
2005 kan få en rejäl rabatt på vårdkostnaderna<br />
via regeringens satsning Ett kontrakt<br />
för livet skulle kunna vara en förklaring<br />
tror han, och hoppas att de resurser<br />
Ingen förändring. En rapport från länsstyrelsen i<br />
Västra Götaland visar att LVM fortfarande i hög<br />
grad används som en akutlag.<br />
Foto: Ulf Palm/Scanpix<br />
som nu frigjorts ska bidra till mer välplanerade<br />
insatser.<br />
Monica Ulmefors, chef för Vuxenenheten<br />
på socialkontoret i Lundby, tycker<br />
inte att hennes stadsdel gör för få planerade<br />
omhändertaganden enligt LVM. Har<br />
socialtjänsten kontakt med en individ där<br />
insats efter insats i öppenvården misslyckats,<br />
kan det självklart bli fråga om ett<br />
LVM, understryker hon. Att antalet LVMärenden<br />
i Lundby nästan tredubblats<br />
sedan 1998 till 15 stycken förra året,<br />
beror bland annat på det utbredda missbruket<br />
av GHB bland ungdomar i upptagningsområdet.<br />
– Vi har ett oerhört allvarligt problem<br />
med unga personer som tar GHB och som<br />
även injicerar heroin, säger hon. Vi möter<br />
allt fler unga personer som redan i tjugoårsåldern<br />
utvecklat ett avancerat missbruk<br />
och vi har satsat särskilt på att fånga<br />
upp dem Det är väldigt lätt att överdosera<br />
GHB och vi måste ingripa akut för att<br />
rädda liv.<br />
Spridningen av GHB i Göteborg har inneburit<br />
att socialtjänsten konfronteras med<br />
ungdomar som har utåt sett ganska bra<br />
hemförhållanden. Missbruket kanske<br />
upptäcks först när ungdomarna kommer<br />
in medvetslösa till sjukvårdens akutmottagningar.<br />
Dessvärre tar sjukvården inte<br />
alltid sin anmälningsplikt på allvar, anser<br />
Monica Ulmefors.<br />
– Vi har en flicka som kom in medvetslös<br />
till akuten tre gånger. Först den tredje<br />
gången gjorde man en anmälan till oss.<br />
Det här är upprörande, eftersom GHB är<br />
en så farlig drog.<br />
Jessica Rydén<br />
www.stat-inst.se<br />
Ladda ner rapporten.<br />
[ FAKTA ]<br />
Sedan 1998 gör länsstyrelsen i Västra<br />
Götaland en sammanställning av LVMärendena<br />
inom länet. År 2005 var LVMärendena<br />
2<strong>06</strong> stycken, vilket är en markant<br />
ökning från tidigare år då antalet<br />
ärenden legat på runt 150 per år (undantaget<br />
2002). En tredjedel av ärendena rör<br />
kvinnor och en tredjedel personer under<br />
30 år. En skillnad från tidigare år är att<br />
allt fler äldre personer, över 52 år, omhändertas.<br />
Med undantag för den yngsta gruppen,<br />
där narkotikamissbrukare dominerar,<br />
är alkohol huvuddrog för de flesta.<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 13
14 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
Illustration: Diana Reybekiel
Den dramatiska novellen Farsan gör Isa på Högantorps ungdomshem till vinnare<br />
i årets upplaga av SiS skrivartävling.<br />
Liksom tidigare år kommer bidragen att resultera i en bok, men alla bidrag finns<br />
redan nu att läsa på SiS webbplats www.stat-inst.se<br />
Isa belönas med diplom, prispokal och ett presentkort på böcker. Övriga deltagare<br />
får diplom och varsin bok. Grattis!<br />
Farsan<br />
Sara vaknar upp i en av de två blå sofforna<br />
som står i vardagsrummet.<br />
Hon sätter sig upp alldeles för<br />
snabbt, hela hennes värld snurrar för ett<br />
ögonblick. Hon känner hur huvudvärken<br />
dunkar bakom tinningarna. Hon suckar<br />
och drar sig upp ur soffan. Hon sträcker<br />
sig efter en tofs som ligger på vardagsrumsbordet<br />
och sätter upp sitt blonda hår<br />
i en ovårdad knut.<br />
Sara smyger in i köket förbi sin lilla dotters<br />
sovrum, som alltid sover så lätt, hon<br />
vaknar av minsta ljud. Medan hon fingrar<br />
i det ljumma vattnet som kommer ur kranen,<br />
tänker hon tillbaka på igår. Hela hennes<br />
kropp fylls av skräck, och hon märker<br />
inte ens hur vattnet börjar kallna. Hon<br />
påminner sig själv om att Tom, hennes<br />
make, inte är hemma, utan åkte iväg igår<br />
efter kvällens kalabalik.<br />
Sara rycker till när en av dörrarna smäller<br />
igen. Hennes lilla sexåring kommer ut<br />
i köket med sin lilla vita filt, som hon alltid<br />
bär med sig, i handen.<br />
”Hej gumman”, hälsar Sara på sin dotter<br />
Milla.<br />
”Hej mamma!” hälsar Milla glatt tillbaka.<br />
”Var är pappa?” frågar Milla lite nervöst<br />
efter en stunds tystnad, och hennes<br />
små fingrar kramar den vita filten hårdare.<br />
”Pappa är ute gumman…” säger Sara<br />
och får ett dystert uttryck i ansiktet.<br />
Sara vänder sig om och tar fram ett glas<br />
ur köksskåpet, hon för glaset under det<br />
iskalla vattnet och fyller glaset till hälften.<br />
Sedan tar hon fram en Treo och stoppar<br />
i glaset. Sara stirrar ner i glaset och hennes<br />
ögon blir tomma. Hon får minnen från<br />
gårdagen.<br />
Milla börjar bli otålig.<br />
”Mamma, jag är hungrig”, säger Milla.<br />
Sara rycks ur sina tankar och tvingar sig<br />
till ett leende, hon drar fram cornflakes<br />
och mjölk på köksbordet. Milla sätter sig<br />
på sin stol och ser äcklat på cornflakesen.<br />
”Kan jag inte få nåt annat?” undrar<br />
Milla.<br />
”Du ska vara glad för det du får Milla!<br />
Tänk på barnen i Afrika!” predikar Sara<br />
för Milla.<br />
”Skicka cornflakesen dit då!” protesterar<br />
Milla irriterat. ”Jag är trött på cornflakes!<br />
Jag vill ha nåt annat!” fortsätter hon.<br />
Sara höjer rösten.<br />
”Mamma har ont i huvudet och orkar<br />
inte just nu Milla!” säger hon irriterat.<br />
”Du orkar ju aldrig! Och du har alltid<br />
ont i huvudet!” klagar Milla besvärat.<br />
”Om det inte passar, kan du vara utan<br />
mat!” skriker Sara på sin sexåring.<br />
Millas underläpp börjar darra och hon<br />
springer in på sitt rum med tårarna rinnandes<br />
ner för hennes runda kinder och<br />
hennes vita filt släpandes efter henne. Sara<br />
sjunker ner på en stol och begraver ansiktet<br />
i händerna. Så där skulle det ju inte bli,<br />
tänker Sara och känner sig som världens<br />
sämsta mamma. Hon sveper Treon och<br />
tänker just gå in för att trösta Milla när<br />
hon stelnar till av skräck. Nyckeln sätts<br />
i dörren och det kan endast vara en person,<br />
Tom. Sara rusar ut i köket igen och<br />
börjar diska frenetiskt, allt måste vara<br />
perfekt innan Tom kommer hem.<br />
Dörren öppnas och en aspackad Tom<br />
kommer invacklandes i hallen. Han snavar<br />
över ett par skor som står på hallmattan<br />
och ramlar in i väggen. Sara störtar ut<br />
för att hjälpa sin make.<br />
”Älskling…” börjar hon nervöst, men<br />
får inte avsluta meningen.<br />
”Rör mig inte kvinna! Jag klarar mig<br />
själv!” sluddrar han och drar sig upp med<br />
hjälp av byrån som står i hallen.<br />
Tom tittar på sin fru med glansiga ögon.<br />
Sara har en blåtira och en sprucken läpp.<br />
Tom puttar undan henne och vacklar ut i<br />
köket.<br />
”Det ser för jävligt ut här!” klagar han.<br />
”Jag visste inte att du skulle komma så<br />
tidigt…” säger hon nervöst.<br />
Tom tittat hotfullt på henne.<br />
”Förlåt”, piper Sara och gör sig så liten<br />
som möjligt.<br />
Tom går hotfullt emot henne. Saras<br />
ögon tåras.<br />
”Snälla…” är allt hon hinner få fram<br />
innan hon träffas av ett hårt slag med<br />
handflatan i ansiktet utan Tom. Hon<br />
vacklar till och faller till golvet. Milla<br />
rusar ut ur sitt sovrum för att se vad som<br />
står på, men när hon ser sin pappa måtta<br />
ett slag mot hennes mammas mage, trycker<br />
hon sin vita filt mot ansiktet och öronen<br />
och sätter sig mot ett hörn och vaggar<br />
fram och tillbaka. Hon vill inte se, hon vill<br />
inte höra.<br />
”Sa vi inte att huset ska vara städat och<br />
maten ska stå på bordet när jag kommer<br />
hem!?” skriker Tom till sin fru.<br />
”Jo…” gråter Sara.<br />
”Ser du någon mat på bordet eller är<br />
huset städat!?” fortsätter han att skrika.<br />
”Nej…” visar Sara med gråten i halsen.<br />
”Men klockan är bara åtta på morgonen,<br />
älskling”, försöker hon desperat.<br />
”Och!?” skriker Tom.<br />
Sara tittar vädjande på Tom och försöker<br />
hitta någon sympati i hans ögon, men<br />
de är svarta och tomma.<br />
”Förlåt”, säger hon med darrande röst.<br />
Tom tar omilt tag i sin frus hår och drar<br />
henne på så sätt upp från golvet och tvingar<br />
henne att stå rakt. Hennes alkoholiserade<br />
man greppar tag i Milla, och Sara<br />
skriker förtvivlat och försöker desperat få<br />
tag på sin ögonsten. Han kastar ner sin<br />
dotter i källaren.<br />
Milla skriker förtvivlat efter sin<br />
mamma, och Sara får ett tungt slag mot<br />
ansiktet som får henne att falla ner för<br />
trappan som leder till källaren. Tom spottar<br />
efter henne och slänger igen dörren.<br />
Sara hör honom låsa den från utsidan.<br />
Hon vet att det inte lönar sig att be honom<br />
öppna.<br />
Milla kryper fram till sin mamma som<br />
spottar blod på cementgolvet. Sara kramar<br />
sin dotter.<br />
”När ska det här sluta mamma?” frågar<br />
Milla.<br />
”Jag vet inte gumman, jag vet inte.”<br />
Isa<br />
Fotnot: 123 ungdomar intagna på SiS ungdomshem<br />
skickade in sammanlagt 226 bidrag i form<br />
av noveller, raptexter och dikter till skrivartävlingen<br />
som arrangerades för fjärde året i rad.<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 15
[ TILLBAKABLICKAR ]<br />
På fyra decennier hinner mycket hända. <strong>SiStone</strong> har träffat två som kan<br />
intyga det.<br />
När Arne Larsson placerades på Råby yrkesskola som strulig sextonåring<br />
var det disciplin och tufft arbete i betfälten som gällde. När han nu reser<br />
tillbaka är det till en helt annan institution.<br />
Birgitta Sjödin kom som ung praktikant till Sundbo och har varit<br />
arbetsplatsen trogen hela sitt yrkesliv. Nu går hon i pension och är säker<br />
på sin sak: I dag ser man varje elev som en människa värd att respektera.<br />
På återbesök. Efter fyrtiofem år är Arne Larsson tillbaka på Råby ungdomshem i Lund för att minnas<br />
en del av sitt liv han inte så ofta talar om. Foto: Eva Lie<br />
16 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
Tillbaka<br />
> Då, en sextonåring från Bollnäs som<br />
låg och gallrade betor i landen utanför<br />
Råby yrkesskola i Lund och fantiserade<br />
om att rymma hem till Dalarna.<br />
Nu, en 62-årig reslig man som valt att<br />
frivilligt återvända till institutionen. En<br />
stor del av ett ganska bra vuxenliv har<br />
hunnit passera, men för Arne Larsson är<br />
det viktigt att komma tillbaka. Han vill<br />
se, prata och minnas. Råby blev början på<br />
många års anstaltstillvaro, en tillvaro som<br />
få därhemma vet så mycket om. Hustrun,<br />
barnen och svärföräldrarna har aldrig fått<br />
veta särskilt många detaljer om den Arne<br />
som levde det livet, förklarar han för fotografen<br />
när de två traskar iväg för att ta<br />
bilder till reportaget. De skulle inte förstå.<br />
Men på Råby ungdomshem finns människor<br />
som både förstår och kommer<br />
ihåg. Sådana som Kalle Johansson.<br />
När Arne Larsson skrev till ungdomshemmet<br />
i början på året, bestämde sig ledningen<br />
för att göra något riktigt bra av<br />
hans besök. Rätt snart visade det sig att<br />
Kalle Johansson, som gick i pension för<br />
nio år sedan, var 23 år och nyanställd vårdare<br />
när Arne Larsson kom in i matsalen<br />
ledsagad av två polismän den där första<br />
dagen på Råby i juli 1961. Han kommer<br />
mycket väl ihåg den långa grabben som<br />
fick sitta vid ett eget bord tillsammans<br />
med konstaplarna. De andra pojkarna<br />
trodde att nykomlingen hörde till personalen,<br />
ända tills han stegade ut från husmor<br />
klädd i den vanliga munderingen,<br />
arbetskläder och trätofflor.<br />
– De såg mig som en bedragare och det<br />
tog en vecka innan någon över huvud<br />
taget pratade med mig. Allt blev väldigt<br />
fel i början men i slutänden blev det bra,<br />
säger Arne Larsson, och Kalle Johansson
tillägger att vad han minns var Arne en<br />
skötsam elev. En kille man kunde lita på.<br />
Hemma i Bollnäs var nog omdömet ett<br />
annat. Arne Larsson hade bland annat åkt<br />
fast för flera, i hans tycke ganska oskyldiga,<br />
inbrott, och både han och Kalle<br />
Johansson menar att de förseelser som var<br />
anledningen till resan till Råby på sin höjd<br />
skulle leda till varningar och allvarliga<br />
samtal i dag. För fyrtiofem år sedan ledde<br />
de till åtta månader på en ganska militäriskt<br />
styrd yrkesskola i en stad som Arne<br />
Larsson aldrig hade hört talas om.<br />
– Hela världen rasade ihop. Jag var 16 år<br />
och kunde inte föreställa mig att vara så<br />
långt hemifrån. När jag kom hit fick jag<br />
höra att jag skulle vara här i minst ett år<br />
och det kändes som fruktansvärt lång tid.<br />
Allt blev genast väldigt negativt och jag<br />
tyckte att alla i personalen var skit. När<br />
jag var mitt uppe i alltihop fanns ingen<br />
sämre plats i hela världen, och så tror jag<br />
att alla som hamnar på en institution<br />
tycker, även i dag. Sedan beror det på en<br />
själv hur mycket man lär sig och tar åt sig,<br />
och hur mycket som får rinna av som vatten<br />
i en dusch. Det tror jag är svårt för<br />
många unga. Det är därför det måste finnas<br />
en fungerande eftervård om man ska<br />
få någon lön för det arbete som läggs ner.<br />
Arne Larsson vet vad han talar om.<br />
Bristen på uppföljning för egen del fick<br />
trista konsekvenser.<br />
Råby yrkesskola i början på 1960-talet<br />
var framför allt i<strong>nr</strong>iktad på en sak – arbete.<br />
Pojkarna kunde bland annat arbeta i<br />
trädgården hos den barske trädgårdsmästaren,<br />
i jordbruket eller med djuren. De<br />
som gjort sig skyldiga till de allvarligaste<br />
brotten kom först till specialavdelningen<br />
och flyttade så småningom över till en<br />
vanlig avdelning. Gick allt bra kunde de<br />
sedan bo på utslussningsavdelningen<br />
Nyhem och jobba ute i samhället. Kalle<br />
Johansson berättar att Råby hade kontakt<br />
med flera lokala företag som alltid var villiga<br />
att ta emot.<br />
– De var inte vilka arbetsgivare som<br />
helst, de hade viss känsla för ungdomar<br />
och de brydde sig, säger han och får medhåll<br />
av Arne Larsson. Han jobbade på ett<br />
[ TILLBAKABLICKAR ]<br />
på Råby efter fyrtiofem år<br />
Minnesgod. Kalle Johansson, t.v. var ung nyanställd vårdare när Arne Larsson kom till Råby. Han<br />
kommer ihåg den långa grabben som kom till yrkesskolan eskorterad av två poliser, och som skötte<br />
sig så bra att han släpptes ut tidigare än planerat. Foto: Eva Lie<br />
När jag var mitt uppe i alltihop fanns ingen<br />
sämre plats i hela världen, och så tror jag att alla<br />
som hamnar på en institution tycker, även i dag.<br />
stort verkstadsföretag i andra änden av<br />
Lund och trivdes bra.<br />
– Jag blev tjenis med gubbarna som jobbade<br />
där och blev aldrig anklagad eller<br />
påhoppad för att jag kom från Råby. Jag<br />
blev väl omhändertagen både där och här,<br />
säger han och berättar hur viktigt det var<br />
att alla tider hölls. Kom han tillbaka senare<br />
från jobbet än han borde, ja då var det<br />
kört.<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 17<br />
>>
[ TILLBAKABLICKAR ]<br />
– Det där är något jag har med mig härifrån.<br />
Bestämmer man en tid så… Det sitter<br />
i ryggen hela tiden.<br />
Arne Larsson skötte sig väl på Råby och<br />
behövde bara stanna i åtta månader i stället<br />
för i ett år. Men när han väl avtjänat<br />
sitt straff följdes yrkesskolans ordnade<br />
tillvaro med rutiner och arbetsgemenskap<br />
av – ingenting. Den eftervård sjuttonåringen<br />
från Bollnäs erbjöds var antingen<br />
ekonomisk hjälp med biljetten hem eller<br />
en skräddarsydd kostym. Arne Larsson<br />
valde kostymen och åkte välklädd hem till<br />
en högre ställning i kompisgänget än han<br />
haft förut. Han hade ju varit på yrkesskola<br />
och alltså klättrat i rangskalan.<br />
Nu följde fler brott, och bland annat bilstölder<br />
och rattfylleri ledde till att Arne Larsson<br />
hamnade på ungdomsfängelser och<br />
anstalter. Ofta visste han att det skulle gå<br />
åt skogen redan när han begick brotten,<br />
men alla hans vänner var kriminella och<br />
det gällde att inte svika utan hänga med.<br />
Råby Räddningsinstitut grundades 1838<br />
som en räddningsanstalt för ”vilseförda<br />
och moraliskt vårdslösade barn”. Initiativtagare<br />
var friherre Axel Gustaf Gyllenkrook.<br />
Målgruppen var pojkar i åldern 8–13 år,<br />
som kunde stanna i upp till tio år. Hårt<br />
arbete och några timmars skola per dag<br />
var vad som gällde.<br />
Institutionen bytte 1926 namn till<br />
Skyddshemmet i Råby och tjugo år senare<br />
till Råby skolhem och yrkesskola. Staten<br />
tog över ansvaret för verksamheten 1950<br />
och Råby blev en ungdomsvårdsskola med<br />
i<strong>nr</strong>iktning på pojkar i övre tonåren med kriminellt<br />
beteende, nu med namnet Råby<br />
yrkesskola. Staten drev Råby i över trettio<br />
år och tog, efter en period av landstingsstyre,<br />
åter över när <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse<br />
bildades 1994.<br />
I dag är Råby ungdomshem med sina 39<br />
platser SiS näst största institution för ungdomar.<br />
Målgruppen är flickor och pojkar<br />
mellan 15 och 20 år med allvarlig psykosocial<br />
problematik och pågående kriminalitet<br />
och missbruk och pojkar som dömts<br />
till sluten ungdomsvård.<br />
Institutionen satsar på kvalificerat<br />
behandlingsarbete utifrån individens<br />
behov. Utredningar, kognitiva program och<br />
miljöarbete, familjearbete, skola och eftervård<br />
är alla viktiga inslag i behandlingen.<br />
www.stat-inst.se<br />
Besök Råbys hemsida.<br />
18 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
[ RÅBY ]<br />
Några val fanns egentligen inte.<br />
I dag arbetar ungdomshem som Råby<br />
med kognitiva program mot bland annat<br />
kriminalitet, och Arne Larsson får frågan<br />
om behandling hade kunnat hjälpa<br />
honom att välja en annan väg.<br />
– Ja, det tror jag. Bara att få obligatorisk<br />
skolundervisning i vissa ämnen skulle<br />
ha hjälpt. Hur blir livet om man inte kan<br />
läsa ordentligt eller skriva ett brev?<br />
Trots knagglig skolgång har Arne Larsson<br />
lyckats skaffa sig en ganska bra tillvaro.<br />
Ungefär tio år efter ankomsten till Råby<br />
lade han av med kriminaliteten. Inte för<br />
att någon hjälpte honom att tänka om,<br />
utan för att han helt enkelt bestämde sig.<br />
Plötsligt hade alla kompisar försvunnit,<br />
dött eller skaffat familj, och då hade Arne<br />
Larsson själv styrkan att få ordning på sitt<br />
liv. Nu är han sjukpensionär efter många<br />
år som resemontör och industrilackerare.<br />
Hemma i Dalarna finns hustru, tre barn,<br />
hus och husvagn.<br />
– Ja, jag är en riktig Svensson. Jag har<br />
hund också, säger han och skrattar.<br />
Sedan blir han allvarlig och förklarar<br />
att besöket på Råby ungdomshem handlar<br />
om att återse lokaler och träffa personal.<br />
Då kom besökare och tittade på<br />
honom och hans kamrater vilket fick dem<br />
att känna sig som apor i bur. Enda skillnaden<br />
var att de inte fick några bananer.<br />
Ungdomarna som finns här nu tänker<br />
Arne Larsson låta vara ifred. De har det<br />
tillräckligt jobbigt utan att någon springer<br />
och glor på dem.<br />
– Du tycker så som gammal elev? Ja, jag<br />
håller fullständigt med dig, säger Kalle<br />
Johansson uppskattande.<br />
Sedan fortsätter han och Arne Larsson sitt<br />
samtal om hur det var för nästan ett halvt<br />
sekel sedan. Om hur Kalle Johansson<br />
satte sig upp mot hierarkin och lyckades<br />
ta bort regeln som förbjöd pojkarna att<br />
själva sätta tandkräm på sina tandborstar<br />
(ett straff för att någon smetat tandkräm i<br />
taket), om den ordkarge trädgårdsmästaren<br />
och om hur rymlingar satte papperslappar<br />
i fönstrens lås så att de gick att<br />
öppna på natten. Så upptäcker de att det<br />
rum vi sitter i är det som förr var dagrum<br />
och som de två tillbringat mycket tid i.<br />
– Här inne smiddes det väl många planer,<br />
gissar Kalle Johansson.<br />
– Oh, ja, svarar Arne Larsson leende.<br />
Vilka idéer.<br />
Birgitta Hedman-Lindgren<br />
> – När jag började på Sundbo ville jag<br />
”Som ung<br />
förändra världen. Den illusionen har<br />
väl mattats under resans gång, men på<br />
något sätt har jag ändå bidragit till att<br />
både personal och ungdomar utvecklas.<br />
Alla människor har en gnista gott i sig och<br />
det gäller att ta fasta på den.<br />
Birgitta Sjödin tar emot med kaffe och<br />
macka på övervåningen i den vita huvudbyggnaden<br />
på Sundbo ungdomshem.<br />
Utsikten är bedövande vacker, med den<br />
stilla och spegelblanka sjön Lillaspen<br />
omgiven av nyutslagna träd. Sjön och<br />
skogen är densamma, men mycket har<br />
förändrats sedan den höstdag då 24-åriga<br />
Birgitta Andersson anlände som praktikant<br />
till Sundbo yrkesskola.<br />
– Det var en jättestor verksamhet på<br />
den tiden, berättar hon. Runt 60 elever<br />
som jobbade från åtta på morgonen till<br />
sent på kvällen. Det fanns ladugård med<br />
kor, trädgård, mekanisk verkstad, cykelverkstad<br />
och syateljé. Tanken var att pojkarna<br />
skulle återföras till den ”rätta
vägen” genom att prova på olika yrken.<br />
Birgitta, som studerade till specialpedagog,<br />
hade höga ambitioner och ägnade<br />
mycket tid åt att, som hon uttrycker det,<br />
tala förstånd med pojkarna.<br />
– Kanske det vi kallar för motiverande<br />
samtal i dag, säger hon och skrattar lite.<br />
Sedan kunde det finnas så många som 20<br />
elever på en avdelning, och då handlade<br />
det mest om att se till att alla var på plats.<br />
Birgitta Sjödin visste tidigt att hon ville<br />
jobba med just pojkar – det är rejälare tag<br />
med dem säger hon – och praktiktiden på<br />
Sundbo gav mersmak. Året efter examinerades<br />
hon från Barn- och ungdomsvårdsseminariet<br />
i Stockholm och återvände till<br />
Sundbo för att stanna för gott. Karriären<br />
gick spikrakt och redan som 25-åring<br />
avancerade hon till assistent (föreståndare)<br />
för avdelning Aspen.<br />
– På den tiden fick eleverna inte säga du till<br />
personalen utan skulle tilltala dem med<br />
efternamn. Men eftersom jag började på<br />
Sundbo som praktikant, var jag mer som<br />
en kompis med eleverna. Jag kallades aldrig<br />
för något annat än Birgitta, trots att<br />
jag var chef.<br />
Krocken mellan viljan att förändra och<br />
den tidens syn på problemungdomar var<br />
inte smärtfri för Birgitta Sjödin. Hon ville<br />
tro gott om pojkarna och tyckte stundtals<br />
att bemötandet var alltför tufft.<br />
– Det var hårt, konstaterar hon osentimentalt.<br />
Allting var styrt av lagar och<br />
bestämmelser. Hade man rymt, och var<br />
under sexton år, skulle man sitta tre dygn i<br />
isoleringen. Var man äldre skulle man<br />
sitta sex dygn. Punkt slut. Jag tyckte inte<br />
att det var bra, men i ärlighetens namn<br />
måste jag säga att man snart kom in i systemet.<br />
[ TILLBAKABLICKAR ]<br />
Institution i institutionen. Birgitta Sjödin är<br />
något av en institution i institutionen. Fyrtio år<br />
på Sundbo har givit ovärderliga erfarenheter och<br />
personalen kommer ofta till Birgitta i receptionen<br />
för att fråga om råd eller prata av sig lite.<br />
Hon svarar i växeln, sköter administrationen och<br />
”ser till så att folk gör det de ska”.<br />
Foto: Ulla-Carin Ekblom<br />
ville jag förändra världen”<br />
Alla människor har en<br />
gnista gott i sig och det<br />
gäller att ta fasta på den.<br />
Hon suckar och fortsätter:<br />
– Det var synd om eleverna. Visst blev<br />
de behandlade som människor på ett sätt,<br />
men det var ändå personalen som bestämde<br />
och eleverna hade ingen talan. Tack<br />
och lov förändrades klimatet när personalen<br />
fick mer utbildning och i dag ser man<br />
varje elev som en människa värd att respektera<br />
och med möjlighet att förändra<br />
sin livssituation.<br />
Vändningen kom på 1970-talet då man<br />
började tala om konsekvenspedagogik,<br />
menar Birgitta Sjödin. Först var man dock<br />
tvungen att uthärda en period av det hon<br />
beskriver som flumpedagogik och medicinering.<br />
Att Sundbo under en period dessutom<br />
tog emot både flickor och pojkar<br />
gjorde inte saken bättre. Birgitta ryser vid<br />
minnet.<br />
– Det var ett elände. Tjejerna blev så<br />
klart ut<strong>nytt</strong>jade och fick aldrig vara små.<br />
Jag minns särskilt en kille och tjej som<br />
försvann varje kväll och sedan dök upp<br />
tillsammans varje morgon. Vi försökte att<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 19<br />
>>
[ TILLBAKABLICKAR ]<br />
I dag har vi intagna dömda för grov misshandel och andra<br />
våldshandlingar. Men visst finns det en liten pojke längst<br />
inne även i dem.<br />
sära på dem, men lyckades aldrig riktigt.<br />
Till slut kom vi på att de höll till i ett<br />
vindsutrymme i en stuga i närheten.<br />
Allt har dock inte förändrats till det<br />
bättre, understryker Birgitta Sjödin och<br />
pekar på hur våldet kommit in i verksamheten.<br />
På 1960- och 1970-talet bestod klientelet<br />
av pojkar med för oss i dag ganska<br />
oskyldiga problem. De var biltjuvar som<br />
kanske skolkat från skolan, sniffat tinner<br />
och hängt ute på stan.<br />
– I dag har vi intagna dömda för grov<br />
misshandel och andra våldshandlingar.<br />
Men visst finns det en liten pojke längst<br />
inne även i dem.<br />
1982 trodde Birgitta Sjödin att hon på allvar<br />
skulle få en chans att påverka verksamheten.<br />
Sundbo bytte huvudman från<br />
stat till landsting, och med personalens<br />
stöd fick hon tjänsten som institutionschef.<br />
Åren som chef blev dock en stor<br />
besvikelse. Genom en nyordning skulle<br />
institutionen besluta om intagningar – en<br />
svår balansgång mellan kommunernas<br />
önskemål och personalens krav. Efterfrågan<br />
på platser sjönk och ekonomin sviktade.<br />
– I början av 1990-talet blev det ekonomisk<br />
kris, säger Birgitta Sjödin. Till råga<br />
på allt totalförstördes Aspen genom en<br />
brand och vi fick inte ut några försäkringspengar<br />
trots att min chef på landstinget<br />
lovat det. Det slutade med att<br />
20 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
någon måste offras. Och det blev jag, mellanchefen.<br />
I stället för att lämna Sundbo bestämde<br />
sig Birgitta Sjödin för att ta hand om sitt<br />
skötebarn, avdelningen Aspen, där hon<br />
tidigare varit chef. Att behandlingen på<br />
Sundbo ungdomshem sedan mitten av<br />
1990-talet i<strong>nr</strong>iktats på kognitiv beteendeterapi<br />
beskriver hon som ett riktigt lyft för<br />
verksamheten:<br />
– Jag tror verkligen på det här med KBT,<br />
säger hon med eftertryck. På att börja här<br />
och nu och se framåt i stället för att rota i<br />
någons förflutna. Teckenekonomi har gett<br />
struktur och varit bra för både elever och<br />
personal.<br />
I samband med att sluten ungdomsvård<br />
infördes valde Birgitta Sjödin att gå över<br />
till en kontorstjänst. Hon hade helt enkelt<br />
inte lust att som arbetsledare föra ännu en<br />
omorganisation i hamn, förklarar hon.<br />
Det hindrar henne dock inte från att ha<br />
åsikter. Sluten ungdomsvård ser hon som<br />
en modifierad, bättre variant av 1970talets<br />
ungdomsfängelser. Nu börjar verksamheten<br />
dock allt för mycket likna kriminalvården.<br />
Att en tillfällig mediestorm<br />
och politisk opinion medförde en panikslakt<br />
av skogen runt Aspen, tycker hon är<br />
upprörande. Det beryktade stängslet –<br />
några hundra meter från Birgittas arbetsrum<br />
– har hon bara sett på tv och foton.<br />
– Jag vägrar att gå dit upp, säger hon.<br />
Likt kriminalvården. Birgitta Sjödin ser för<br />
första gången det nybyggda stängslet runt<br />
hennes skötebarn – avdelningen Aspen.<br />
När hon såg flygfoton på hur skogen skövlats<br />
för att ge plats åt taggtråd bestämde<br />
hon sig för att aldrig mer gå dit.<br />
Foto: Ulla-Carin Ekblom<br />
Jag tror helt enkelt inte på det. Ju mer<br />
man bygger in och sluter till, desto mer<br />
ökar risken för att personalen skadas. Det<br />
finns alltid någon vi inte kan påverka och<br />
få rätsida på och det här skapar bara rymningar<br />
och fritagningsförsök.<br />
Jessica Rydén<br />
[ SUNDBO ]<br />
Institutionen Sundbo utanför Fagersta<br />
öppnade 1921 som ett landstingsägt<br />
skyddshem för vanartiga gossar. 1938 tog<br />
staten över huvudmannaskapet och institutionen<br />
blev en så kallad yrkesskola, där<br />
tonvikten i behandlingen låg på en tvåårig<br />
praktisk yrkesundervisning. Under 1980talet<br />
tog Västmanland läns landsting åter<br />
över driften av Sundbo och beteckningen<br />
”Sundboskolan” myntades som ett led i<br />
en ökad satsning på undervisning av skolpliktiga<br />
elever.<br />
Under 1990-talet blev Sundbo statligt<br />
ungdomshem och föregångare i införandet<br />
av kognitiv beteendeterapi (KBT) i behandlingen.<br />
I dag har ungdomshemmet<br />
plats för 36 pojkar mellan 15 och 20 år<br />
som begår brott och missbrukar. Huvudparten<br />
av platserna är låsbara och avsedda<br />
för pojkar dömda till sluten ungdomsvård.<br />
www.stat-inst.se<br />
Besök Sundbos hemsida.
Jämställt tänkande ska<br />
genomsyra SiS verksamhet<br />
I höst genomför SiS en kartläggning av hur könen behandlas inom LVM-vården och<br />
ungdomsvården. Arbetet med jämställdheten är en kunskapsfråga som rör alla.<br />
> Könsroller, fördomar och diskriminerande<br />
behandling på grund av kön<br />
blir lätt en kultur som sätter sig i väggarna.<br />
Det handlar om beteenden och rutiner<br />
som aldrig diskuteras förrän de hamnar<br />
under lupp och kan förändras.<br />
När det gäller jämställd behandling av SiS<br />
ungdomar och klienter är luppen på väg<br />
att plockas fram. Arbetsgrupp, kartläggning<br />
och handlingsplan är trestegsraketen<br />
som ska göra SiS till en myndighet som<br />
bedriver vård och behandling utifrån individens<br />
behov, inte utifrån vilket kön missbrukarna<br />
eller tonåringarna på ungdomshemmen<br />
råkar ha. Det handlar om<br />
jämställdhetsintegrering, ett otympligt<br />
ord som egentligen handlar om något<br />
mycket enkelt. Om att hela tiden – i alla<br />
möten, i all behandling, vid alla beslut och<br />
i all planering – agera jämställt.<br />
– Vi talar om individuella behandlingsplaner,<br />
men vi gör det med glasögon som<br />
inte är jämställda eftersom vi är del av en<br />
samhällsstruktur. Det är obehagligt att<br />
tänka sig att vi varje dag i vår verksamhet<br />
kanske fattar beslut på skeva grunder på<br />
grund av att vi lever i en värld där män<br />
och kvinnor inte är jämställda. Den sanningen<br />
är ganska bekväm att hoppa över,<br />
men det fungerar inte.<br />
Åsa Frodlund är utredningssekreterare på<br />
SiS enhet för vård och behandling, och<br />
myndighetens samordnare när det gäller<br />
att integrera jämställdheten i SiS behandlande<br />
verksamhet. Tillsammans med SiS<br />
forskningsledare Tove Pettersson och<br />
representanter för flera andra myndigheter<br />
deltar hon i ett utvecklingsprogram i<br />
statlig jämställdhetsintegrering. Trycket<br />
från regeringen är stort när det gäller<br />
myndigheternas skyldighet att bedriva en<br />
verksamhet som ger kvinnor och män<br />
samma möjligheter. I regleringsbrevet för<br />
Foto: Image Network/IndexStock<br />
20<strong>06</strong> skriver socialdepartementet<br />
att SiS<br />
ska redovisa vad som<br />
gjorts för att ”systematiskt<br />
genomföra<br />
jämställdhetsintegrering<br />
i myndigheten”.<br />
Det är en skärpning<br />
mot tidigare år, när SiS Åsa Frodlund<br />
mest uppmanats att<br />
belysa verksamheten<br />
ur genusperspektiv utan krav på uppföljning<br />
av de konkreta åtgärderna.<br />
Nu är pengar avsatta till ett konkret<br />
arbete det närmaste året, och det tycker<br />
Åsa Frodlund är bra. SiS Genderpolicy<br />
har hunnit bli åtskilliga år och det handlingsprogram<br />
för genderarbete som en<br />
gång togs fram sträckte sig bara till 2001.<br />
Sedan dess har inget systematiskt arbete<br />
genomförts, åtminstone inte på övergripande<br />
myndighetsnivå.<br />
Ambitionen är att en arbetsgrupp med deltagare<br />
från bland annat institutionerna<br />
ska bildas i sommar. Gruppen ska vara<br />
med och utforma den kartläggning som<br />
inleds i höst och en handlingsplan för det<br />
kommande förändringsarbetet. En extern<br />
forskare eller utredare ska, bland annat<br />
genom deltagande observationer och<br />
intervjuer på ett urval av SiS ungdomshem<br />
och LVM-hem, skaffa sig en bild av hur<br />
verksamheten bedrivs ur ett jämställdhetsperspektiv.<br />
Kartläggningen ska<br />
påbörjas i oktober och vara klar sommaren<br />
2007. Med resultatet i hand gäller det<br />
sedan att ta fram en handlingsplan som<br />
ska börja användas året därefter.<br />
Åsa Frodlund betonar att arbetet med<br />
jämställdheten inte är en intressefråga,<br />
som berör vissa engagerade grupper, utan<br />
en kunskapsfråga som rör alla.<br />
– Vi har faktiskt för dålig kunskap om i<br />
vilken utsträckning vi bedriver jämställd<br />
vård och behandling. Det handlar om allt<br />
från vart kronorna går, till bemötande och<br />
programutbud. Ett jämställdhetsperspektiv<br />
ska genomsyra allting och även finnas<br />
med när man formulerar verksamhetsplaneringens<br />
mål och anvisningar. I den bästa<br />
av världar har vi ett ledningssystem för<br />
det här om ett par år, precis som vi har för<br />
miljö, säkerhet och budget.<br />
Birgitta Hedman-Lindgren<br />
Fotnot: ”Jämställdhetsintegrering innebär<br />
(om)organisation, förbättring, utveckling och<br />
utvärdering av beslutsprocesser, så att ett jämställdhetsperspektiv<br />
införlivas i allt beslutsfattande,<br />
på alla nivåer och i alla steg i processen,<br />
av de aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet.”<br />
(Europarådets definition).<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 21
[ AKTUELLT ]<br />
Behandling av missbrukare<br />
styrs av moraliska attityder<br />
Moraliska värderingar styr behandlingen av alkohol- och narkotikamissbrukare,<br />
konstateras i en avhandling vid Stockholms universitet.<br />
>> Kriminologen Jessica Palm har intervjuat<br />
personal inom socialtjänsten och<br />
vården och kartlagt deras attityder.<br />
– Ett moraliskt perspektiv är oundvikligt<br />
när det handlar om behandling av<br />
missbrukare, eftersom vi någonstans har<br />
bestämt oss för att det här är ett oönskat<br />
beteende, säger Jessica Palm.<br />
Hon betonar att det är viktigt att personalen<br />
hela tiden funderar över vad det är<br />
för beteende man tycker är dåligt och varför<br />
man tycker så.<br />
– Kanske är det inte alltid alkohol- eller<br />
narkotikabeteendet i sig som uppfattas<br />
som det största problemet utan att personen<br />
sover halva dan.<br />
Viljan att sortera människor och värdera<br />
vad som är normalt och inte finns överallt<br />
i samhället, framhåller Jessica Palm. Hon<br />
ser tecken på att behandlingspersonal<br />
sannolikt är mindre moraliserande än<br />
andra, men anser att inställningen ändå<br />
kan få stora konsekvenser för de personer<br />
som behöver samhällets stöd.<br />
22 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
– De tyngsta missbrukarna som hållit<br />
på i många år är allra längst från det normala<br />
och det verkar som om vi är minst<br />
angelägna att hjälpa dem. Ungdomar och<br />
kvinnor ser vi däremot som mindre skyldiga<br />
och mindre ansvariga för sina handlingar,<br />
och är därför mer benägna att hjälpa<br />
dem.<br />
Prioriteringen rimmar illa med lagar och<br />
regler som snarare betonar ett rättvisetänkande,<br />
konstaterar Jessica Palm.<br />
Hon är bekymrad över att män och<br />
kvinnor ofta behandlas på olika sätt. I ett<br />
samhälle där kvinnor i många avseenden<br />
fortfarande är underordnade männen är<br />
det inte bra om behandlingen av missbrukande<br />
kvinnor utgår från synsättet att de<br />
ska vara som kvinnor i allmänhet, och att<br />
missbrukande män ska vara som män i<br />
allmänhet.<br />
– Då förstärker man bara ett redan<br />
ojämlikt samhälle.<br />
Jessica Palm efterlyser mer debatt om<br />
moraliska perspektiv på SiS institutioner,<br />
Färre unga använder droger<br />
Andelen unga som använder droger fortsätter<br />
att minska. Nedgången gäller både<br />
elever i nionde klass och mönstrande unga<br />
män.<br />
Ungdomars konsumtion av narkotika och<br />
alkohol är lägre än i början av 2000-talet<br />
visar nya siffror från CAN (Centralförbundet<br />
för alkohol- och narkotikaupplysning).<br />
För fem år sedan hade tio procent av<br />
killarna i nian prövat narkotika, i dag är<br />
andelen sju procent. För flickorna har<br />
andelen minskat från nio till fem procent.<br />
Knappt 5 000 skolungdomar och 40 000<br />
mönstrande har fått svara på frågor om<br />
sina sprit- och narkotikavanor. Statistiken<br />
från CAN visar att den nedåtgående trenden<br />
under de senaste åren håller i sig.<br />
– Vi ser en allmän tendens till en mer<br />
försiktig syn på droger bland unga, säger<br />
Thomas Hvitfeldt, ansvarig för skolundersökningen<br />
på CAN.<br />
Varför ungdomar skulle vara mer försiktiga<br />
i dag har han ingen förklaring till.<br />
Att konsumtionen av alkohol ökar bland<br />
vuxna går inte att dra några växlar på för<br />
tonåringar. Vuxna ökar sin vardagskonsumtion<br />
och någon sådan finns det inte<br />
utrymme för bland ungdomar.<br />
– Den ökade tillgängligheten är inte heller<br />
något som påverkar unga i någon större<br />
utsträckning. Däremot kan sjunkande<br />
priser ha en viss betydelse för deras konsumtion,<br />
säger Thomas Hvitfeldt.<br />
Regeringens narkotikapolitiske samordnare<br />
Björn Fries understryker att den<br />
sjunkande drogkonsumtionen inte får<br />
leda till att samhället skär ner på förebyggande<br />
åtgärder. <br />
www.stat-inst.se<br />
Ladda ner rapporten.<br />
särskilt med tanke på att den moraliserande<br />
synen kan bli extra tydlig när det<br />
handlar om tvångsvård. Om vård utövas<br />
mot en persons vilja är det viktigt att personalen<br />
tänker igenom vad den gör och<br />
varför.<br />
Oavsett om tvång uppfattas som positivt<br />
eller negativt är det bra att tvångsinslaget<br />
är tydligt, anser Jessica Palm.<br />
– Då ser man det och kan reagera emot<br />
det. Det finns ju också osynligt tvång som<br />
vi inte märker. Lägger behandlingspersonalen<br />
in värderingar som att klienten<br />
borde gå upp en viss tid på morgonen och<br />
har andra synpunkter på hur han eller<br />
hon ska leva blir det problematiskt. Då<br />
handlar det om mer än att bara bryta ett<br />
missbruk.<br />
Jessica Palm arbetar på Centrum för<br />
socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning<br />
vid Stockholms universitet.<br />
Torbjörn Tenfält<br />
www.stat-inst.se<br />
Läs mer om avhandlingen.<br />
Sexualbrott<br />
ökade kraftigt<br />
>> Antalet personer som lagförs för sexualbrott<br />
ökade under förra året med cirka<br />
16 procent, visar nya siffror från Brottsförebyggande<br />
rådet, Brå. Ökningen gällde<br />
framför allt lagförda för våldtäkt och<br />
grov våldtäkt. Jämfört med året innan<br />
ökade antalet lagförda för sexualbrott<br />
med 130 personer, från 790 till 920.<br />
En viktig förklaring till ökningen är den<br />
nya sexualbrottslag som trädde i kraft den<br />
1 april förra året. Handlingar som tidigare<br />
räknades som sexuellt ut<strong>nytt</strong>jande<br />
bedöms nu som våldtäkt. Lagändringen<br />
gjorde också att antalet straffbestämmelser<br />
blev fler, bland annat tillkom våldtäkt<br />
mot barn.<br />
Totalt lagfördes 115 400 personer för<br />
brott under 2005. Andelen män var 83<br />
procent, andelen kvinnor 17 procent. <br />
www.stat-inst.se<br />
Läs mer om statistiken.
Grannarnas resultat<br />
styr egna prioriteringar<br />
Jämförelsetal spelar en allt större roll när socialtjänsten prioriterar<br />
sin verksamhet. Om ambitionsnivån är högre än i grannkommunen<br />
blir den egna satsningen lätt ifrågasatt.<br />
>> Vilka prioriteringar socialtjänsten<br />
gör beror ofta på hur<br />
grannarna agerar, visar en studie<br />
av åtta kommuner. Jämförelser<br />
med andras kostnader för<br />
bland annat missbrukarvård<br />
och äldreomsorg blir vägledande<br />
för beslut om i<strong>nr</strong>iktningen<br />
på den egna verksamheten.<br />
– Så fort du för in jämförelsetal<br />
är det många som oroar<br />
sig för kostnaderna snarare än<br />
att säga att det är det här vi<br />
satsar på, säger Jan Petersson,<br />
ansvarig för undersökningen<br />
och forskare på institutionen<br />
för hälso- och beteendevetenskap<br />
vid Högskolan i Kalmar.<br />
Jan Petersson konstaterar att<br />
i<strong>nr</strong>iktningen på välfärden är<br />
på väg att styras av tillgången<br />
till resurser snarare än av politiska<br />
ambitioner. De visioner,<br />
mål och strategier som formuleras<br />
är inte tillräckligt konkreta<br />
för att sjunka in i verksamheten.<br />
De kommuner som ingått i<br />
undersökningen är olika stora<br />
och har olika politisk majori-<br />
tet: Gislaved, Gävle, Hagfors,<br />
Helsingborg, Kristianstad,<br />
Ludvika, Lund och Sunne.<br />
Studien visar att rollfördelningen<br />
mellan politiker och<br />
tjänstemän skiftar en hel del.<br />
Medan politik och förvaltning<br />
lever i symbios i Ludvika är<br />
det tvärtom i Helsingborg.<br />
Rollfördelningen har stor betydelse<br />
för vilka prioriteringar<br />
en kommun gör, konstaterar<br />
Jan Petersson. Det gäller också<br />
graden av revirtänkande och<br />
hur höga murarna är mellan<br />
olika verksamhetsområden.<br />
Individ- och familjeomsorgen<br />
är den del av socialtjänsten<br />
där förutsättningarna för<br />
flexibilitet är störst. Det innebär<br />
en risk att resurser kan<br />
föras över till annan kommunal<br />
service, men öppnar också<br />
för omprioriteringar inom den<br />
egna sektorn.<br />
– Om kostnaderna för socialbidragen<br />
minskar blir det<br />
pengar över att satsa på till<br />
exempel missbrukarvård,<br />
säger Jan Petersson.<br />
Individ- och familjeomsor-<br />
gen i Gislaved har nyligen<br />
enats med grannarna Gnosjö,<br />
Vaggeryd och Värnamo om ett<br />
närmare samarbete i frågor<br />
som rör försörjningsstöd.<br />
– Vi behöver vidga vyerna.<br />
Kunskaper om hur andra<br />
kommuner löser sina uppgifter<br />
har stor betydelse för vilka<br />
prioriteringar vi själva gör och<br />
hur vi lägger upp arbetet. Problemet<br />
är att det ibland kan<br />
vara svårt att jämföra, vi känner<br />
sällan till bakgrunden till<br />
siffror om andra kommuner,<br />
säger Krister Persson, chef för<br />
individ- och familjeomsorgens<br />
södra distrikt.<br />
Kristianstad planerar tätare<br />
kontakter med Kalmar och<br />
Karlskrona och en av de förvaltningschefer<br />
som Jan<br />
Petersson intervjuat är bekymrad<br />
över att det hittills har<br />
varit för mycket fokus på siffror<br />
som bara beskriver tillståndet<br />
i den egna kommunen.<br />
Torbjörn Tenfält<br />
www.stat-inst.se<br />
Information om beställning.<br />
Glåpord naturliga i ungas samtal<br />
Skolelever lär varandra vilka<br />
normer som gäller för att de ska<br />
bli accepterade. Glåpord på<br />
skolgården uppfattar de som<br />
självklara.<br />
Kränkande kommentarer mellan<br />
ungdomar är en naturlig<br />
del av inlärningsprocessen,<br />
anser Christina Osbeck, nybliven<br />
doktor i religionsvetenskap<br />
vid Karlstads universitet. I sin<br />
avhandling drar hon slutsatser<br />
av de gruppintervjuer hon har<br />
gjort med ett 50-tal elever i årskurs<br />
åtta i fem skolor.<br />
Negativa omdömen är ofta<br />
bara ett sätt för eleverna att<br />
klargöra vad de menar, anpassa<br />
sig till den sociala miljön<br />
och skaffa sig en position<br />
bland kamraterna. Enligt<br />
Christina Osbeck uppfattar<br />
eleverna sällan kommentarerna<br />
som kränkande utan som<br />
en naturlig del av umgänget.<br />
De värden som eleverna lär<br />
varandra i skolan går delvis på<br />
tvärs mot de som kursplanen<br />
slår fast att skolan ska ge, till<br />
exempel människors lika<br />
värde, demokrati och jäm-<br />
ställdhet. Christina Osbeck<br />
visar i sin avhandling att ungdomarnas<br />
livsförståelse formas<br />
samtidigt på flera olika<br />
plan. <br />
www.stat-inst.se<br />
Läs mer om avhandlingen.<br />
> Tips till redaktionen?<br />
Kontakta oss!<br />
08-453 40 11<br />
sistone@stat-inst.se<br />
[ AKTUELLT ]<br />
Mer öppenvård<br />
för barn och unga<br />
>> Utbyggnaden av öppna<br />
insatser inom socialtjänstens<br />
barn- och ungdomsvård har<br />
ökat betydligt under de<br />
senaste 10–15 åren, visar en<br />
kartläggning från Socialstyrelsen.<br />
Kommunerna har i<br />
genomsnitt åtta former av<br />
öppna insatser för barn och<br />
tio för ungdomar. Utbudet<br />
varierar från olika typer av<br />
förebyggande arbete till<br />
insatser för att ersätta institutionsvården.<br />
Som drivkraft bakom<br />
utbyggnaden anger kommunerna<br />
dels en vilja att ge<br />
plats för nya behandlingsmetoder,<br />
dels krav från politikerna<br />
om att utveckla billigare<br />
vårdformer.<br />
Enligt Socialstyrelsen ges<br />
en förvånansvärt stor del av<br />
insatserna som service och<br />
inte som bistånd. Det finns<br />
en tydlig tendens till att fler<br />
insatser ges utan att någon<br />
utredning genomförs och att<br />
biståndsbeslut fattas.<br />
I två tredjedelar av kommunerna<br />
finns direktiv från<br />
politiker eller förvaltningsledning<br />
om att använda<br />
alternativ i öppenvård i stället<br />
för vård utom hemmet. <br />
Helgstängt<br />
för hemlösa<br />
>> Convictus dagverksamhet<br />
Bryggan City i centrala<br />
Stockholm har inte längre<br />
helgöppet. Enligt verksamhetschefen<br />
Claes Heijbel<br />
hade man behövt 600 000<br />
kronor i stöd från Stockholms<br />
stad för att fortsätta<br />
hålla öppet. För att slippa<br />
vara beroende av kommunala<br />
bidrag ska man försöka<br />
hitta fler privata finansiärer.<br />
Convictus är en ideell,<br />
partipolitiskt och religiöst<br />
obunden förening som driver<br />
tre dagverksamheter för<br />
hemlösa i Stockholm. Bryggan<br />
City får dagligen besök<br />
av cirka 100 gäster.<br />
www.stat-inst.se<br />
Läs mer om Convictus.<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 23
[ AKTUELLT ]<br />
Dålig förankring<br />
hotar projekt<br />
>> Flera utvecklingsprojekt<br />
på SiS särskilda ungdomshem<br />
har varit svåra att förankra<br />
hos personalen. Det<br />
har i sin tur lett till att alla<br />
mål för projekten inte gått<br />
att uppnå.<br />
Gudrun Elvhage, forskare<br />
vid Socialhögskolan i Lund,<br />
har studerat hur utvecklingsarbetet<br />
fungerat på fem av<br />
SiS ungdomshem. I sin doktorsavhandling<br />
konstaterar<br />
hon att även om de anställda<br />
fått utbildning inför projektarbetet<br />
har de haft svårt att<br />
tillgodogöra sig kunskapen.<br />
Följden har blivit att personalen<br />
fått en negativ inställning<br />
till en del projekt. <br />
www.stat-inst.se<br />
Läs mer om avhandlingen.<br />
Häljebo bygger<br />
vårdkedja<br />
>> Jan-Erik<br />
Häljebo,<br />
institutionschef<br />
på<br />
Eknäs, har<br />
fått uppdraget<br />
att vara<br />
projektleda- Jan-Erik Häljebo<br />
re för arbetet<br />
med att bygga en vårdkedja<br />
inom ungdomsvården<br />
(se sidan 3).<br />
Tillförordnad institutionschef<br />
vid Eknäs blir Percy<br />
Johnsson, tidigare chef för<br />
nedlagda Gräskärrs ungdomshem.<br />
SiS informationschef Ola<br />
Panzar Karlsson kommer att<br />
arbeta på heltid med marknadsföring<br />
av vårdkedjeprojektet.<br />
Under projekttiden<br />
får SiS en tillförordnad<br />
informationschef. <br />
> Tips till<br />
redaktionen?<br />
Kontakta oss!<br />
08-453 40 11<br />
sistone@stat-inst.se<br />
24 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
Fyra regioner ska göra<br />
SiS lättare att styra<br />
En ny organisation ska göra SiS vård och behandling lättare<br />
att planera och följa upp. Med hjälp av regionala chefer<br />
förstärks samarbetet med socialtjänsten och psykiatrin.<br />
>> SiS ska få en ny organisation.<br />
Myndigheten är för svårstyrd<br />
i sin nuvarande form,<br />
med 47 institutioner spridda<br />
över hela landet och ett<br />
huvudkontor i Stockholm. Det<br />
behövs regionala chefer under<br />
generaldirektören, chefer som<br />
finns och arbetar ute i de<br />
områden där institutionerna<br />
ligger. På så sätt får institutionscheferna<br />
bättre stöd, det<br />
blir möjligt att göra samordningsvinster<br />
och kontakterna<br />
med exempelvis socialtjänst<br />
och psykiatri kan föras mer<br />
direkt på ett lokalt och regionalt<br />
plan.<br />
De här tankarna fanns redan i<br />
den översyn av organisationen<br />
som gjordes för två år sedan,<br />
men nu omsätts de i praktiken.<br />
En projektledare för organisationsarbetet<br />
kommer att utses.<br />
I höst börjar annonseringen<br />
efter de nya regioncheferna.<br />
SiS ska delas in i fyra geografiska<br />
regioner som ska<br />
omfatta både LVM-hemmen<br />
och de särskilda ungdomshemmen,<br />
och varje region ska<br />
Lärare får pedagogiskt råd<br />
SiS har startat ett pedagogiskt<br />
råd för att stärka och utveckla<br />
skolverksamheten. Rådet ska<br />
göra det lättare att sprida kunskap<br />
om det pedagogiska arbetet.<br />
SiS har en omfattande skolverksamhet<br />
som är spridd på<br />
en stor mängd institutioner.<br />
Det behövs forum för samordning,<br />
diskussion och utveckling.<br />
Nyligen började SiS nya<br />
pedagogiska råd sitt arbete,<br />
alltså ledas<br />
av en regionchef.<br />
Han/hon<br />
är direkt<br />
underställd<br />
generaldirektören,<br />
är chef för<br />
institu-<br />
Ewa Persson<br />
Göransson<br />
tionscheferna i regionen och<br />
ingår i SiS ledningsgrupp.<br />
Till arbetsuppgifterna hör bland<br />
annat att ansvara för verksamhetsplanering<br />
och budgetarbete<br />
i regionen, sköta rekrytering<br />
av institutionschefer, samarbeta<br />
med andra huvudmän i<br />
området och i övrigt leda och<br />
styra arbetet i regionen. Institutionscheferna<br />
ska även i<br />
framtiden leda och ansvara för<br />
arbetet på sina institutioner.<br />
Regionchefernas uppgift är att<br />
göra det lättare för myndighetens<br />
ledning att styra verksamheten,<br />
och de kommer att<br />
underlätta planeringen och<br />
uppföljningen av SiS vård och<br />
behandling.<br />
Det är inte meningen att<br />
och uppdraget är just att hitta<br />
bra kanaler för information<br />
och kunskap om skola och<br />
pedagogik. Kanalerna ska finnas<br />
både mellan institutionerna,<br />
och mellan institutionerna<br />
och SiS ledning.<br />
Pedagogiska rådet består av<br />
institutionschefer och pedagogiska<br />
ledare och leds av SiS<br />
skolansvarige Luis Ortiz. Han<br />
betonar att rådet inte är ett<br />
beslutande organ, men att det<br />
uppdelningen i regioner med<br />
egna regionkontor ska leda till<br />
fyra olika SiS. Huvudkontoret<br />
får liksom tidigare ansvar för<br />
råd och riktlinjer och anvisningar<br />
och policys, och fattar<br />
beslut om avgifter och övergripande<br />
frågor. Placeringsenheten<br />
ska även i fortsättningen<br />
finnas i Stockholm.<br />
SiS generaldirektör Ewa Persson<br />
Göransson ser stora fördelar<br />
med den nya organisationen<br />
som ska träda ikraft under<br />
första halvåret 2007. Inte<br />
minst när det gäller möjligheten<br />
till ett närmare samarbete<br />
med socialtjänsten.<br />
– Ett av regionchefernas viktigaste<br />
uppdrag blir att hela<br />
tiden ha kundkontakt och<br />
pejla av hur efterfrågan ser ut<br />
och vilken typ av platser som<br />
efterfrågas. Det finns oerhörda<br />
möjligheter i detta, säger hon.<br />
Birgitta Hedman-Lindgren<br />
fyller en stor funktion när det<br />
gäller att stärka skolans roll.<br />
Nu finns en möjlighet att<br />
gemensamt diskutera utvecklingsfrågor<br />
och mål i arbetet<br />
med till exempel verksamhetsplanering.<br />
– Det här innebär att vi kan<br />
prata om strategier. Vi kan<br />
samla in tankar om pedagogisk<br />
utveckling från institutionerna<br />
och diskutera dem i<br />
rådet, säger han.<br />
Birgitta Hedman-Lindgren
[ HÖRT OM NAMN ]<br />
Frösö LVM-hem har fått ny<br />
chef. Tuula Liedholm är psykiatrisjuksköterska<br />
och har<br />
bland annat arbetat som<br />
avdelningschef inom landstingspsykiatrin<br />
och som projektledare.<br />
Hon har också<br />
varit med om att bygga upp ett<br />
bemanningsföretag i Jämtland.<br />
Tuula Liedholm efterträder<br />
Ewa Jonsson.<br />
Bengt Johansson<br />
Chefen för<br />
SiS placeringsenhet,<br />
Bengt<br />
Johansson,<br />
har utsetts till<br />
särskild<br />
säkerhets-<br />
samordnare på myndigheten.<br />
I SiS säkerhetsutredning<br />
”Översyn av säkerheten vid de<br />
särskilda ungdomshem som<br />
har platser för att bedriva sluten<br />
ungdomsvård” föreslogs<br />
en särskild handläggare av<br />
säkerhetsfrågor. Bengt Johansson<br />
ska samordna det fortlöpande<br />
säkerhetsarbetet utifrån<br />
tagna beslut och styrdokument.<br />
Jan Erik Björnberg har av hälsoskäl<br />
lämnat sitt jobb som<br />
chef för Ekebylunds behandlingshem.<br />
Han ska i stället<br />
arbeta som särskild utredare<br />
på huvudkontoret, organisatoriskt<br />
placerad på SiS administrativa<br />
avdelning. Lars Aldén<br />
är tillförordnad institutionschef<br />
på LVM-hemmet.<br />
SiS FoU-stab<br />
har en ny<br />
medarbetare.<br />
Erna Gudmundsdottir<br />
arbetar sedan<br />
slutet av maj<br />
som assistent<br />
och utred-<br />
Erna Gudmundsdottir<br />
ningssekreterare. Hennes vikariat<br />
varar året ut.<br />
Tomas Ring, chef för SiS enhet<br />
för vård och behandling, är<br />
fram till hösten även chef för<br />
planerings- och uppföljningsenheten.<br />
Enhetens tidigare<br />
chef, Margareta Wihlborg har<br />
fått en ny<br />
tjänst på myndigheten.<br />
Hon<br />
arbetar nu<br />
direkt under<br />
generaldirektör<br />
Ewa PerssonGöransson.<br />
[ AKTUELLT ]<br />
Grönt ljus för pedagogiska måltider<br />
Efter noggrann granskning har<br />
Skatteverket bestämt sig för att<br />
SiS måltidspolicy håller. Tillsynsmåltider<br />
är okej både på<br />
ungdomshem och på LVMinstitutioner.<br />
SiS kan fortsätta med de måltider<br />
där personal i behandlingssyfte<br />
har möjlighet att äta<br />
gratis tillsammans med ungdomar<br />
och klienter. Nyligen<br />
kom Skatteverkets besked att<br />
myndighetens måltidspolicyn<br />
är i sin ordning.<br />
– Det har funnits en oro i organisationen,<br />
säger Anette<br />
Schierbeck vid SiS juridikstab.<br />
Hon är glad och lättad över<br />
beslutet.<br />
SiS ”Policy för personalmåltider<br />
och pedagogiska måltider/fri<br />
kost” specificerar bland<br />
annat hur många anställda<br />
som kan<br />
delta vid<br />
en så kalladtillsynsmåltid,<br />
alltså en<br />
måltid som<br />
personal<br />
äter till-<br />
Anette Schierbeck<br />
sammans<br />
med de<br />
ungdomar eller vuxna som de<br />
behandlar.<br />
På SiS-institutioner är det viktigt<br />
för både ordningen och<br />
hemkänslan att personal och<br />
intagna äter tillsammans, och i<br />
måltidspolicyn anges att normalbemanningen<br />
ligger på två<br />
anställda för en grupp på 6–8<br />
ungdomar/klienter. Är gruppen<br />
särskilt stökig kan bemanningen<br />
utökas något.<br />
I december i fjol hörde Riks-<br />
revisionen av sig. Man hade<br />
granskat SiS och tyckte att<br />
policyn var tveksam.<br />
– Riksrevisionen menade att<br />
vi förmodligen tolkade bestämmelserna<br />
för generöst. De<br />
rekommenderade oss att ta<br />
kontakt med Skatteverket för<br />
en omprövning av tidigare beskattningsbeslut,<br />
säger Anette<br />
Schierbeck.<br />
Nu har beskedet från Skatteverket<br />
kommit. Verket har beslutat<br />
att SiS måltidspolicy håller<br />
i den del som verket hittills har<br />
prövat, alltså tillsynsmåltiderna.<br />
Risken för eftertaxering av<br />
både myndigheten och enskilda<br />
anställda finns inte längre.<br />
I beskedet poängterar Skatteverket<br />
att institutionerna<br />
från fall till fall måste bedöma<br />
hur många som krävs vid måltiderna,<br />
och att bedömningar-<br />
www.stat-inst.se<br />
Under <strong>SiStone</strong>länken på startsidan hittar du alla webbtips<br />
i det här numret av tidningen.<br />
na bör göras med viss restriktivitet.<br />
Alla frågetecken kring policyn<br />
är dock inte uträtade. I<br />
den slår myndigheten också<br />
fast att anställda som inte deltar<br />
i tillsynsmåltider ska betala<br />
Skatteverkets schablonbelopp<br />
på 64 kr för en lunch eller<br />
middag. Bara om en institution<br />
genom skatterättsligt korrekta<br />
uträkningar kan visa att<br />
en måltid produceras till en<br />
kostnad som är lägre än schablonbeloppet,<br />
kan ett lägre<br />
pris tas ut.<br />
Hittills har ett tiotal institutioner<br />
skickat in ansökningar om<br />
reducerat pris.<br />
– Jag kan tänka mig att<br />
Skatteverket börjar titta på<br />
dem under hösten, säger Anette<br />
Schierbeck.<br />
Birgitta Hedman-Lindgren<br />
Tomas Ring<br />
Ytterligare tre SiS-institutioner,<br />
Råby ungdomshem Sundbo<br />
ungdomshem och Folåsa<br />
behandlingshem, har fått egna<br />
hemsidor. De nås på adresserna<br />
www.stat-inst.se/raby,<br />
www.stat-inst.se/sundbo och<br />
www.stat-inst.se/folasa.<br />
www.stat-inst.se<br />
Besök fler institutioner.<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 25
Musiken gav självförtroende<br />
och vilja att ta ansvar<br />
Linus dagar fylls av gitarrspel och musikproducerande. Trots att han är inskriven<br />
på Margretelunds behandlingshem pluggar han på gymnasieprogrammet ”Music<br />
and production” i Skara. På Margretelund ser man stora vinster med att ungdomarna<br />
utbildar sig utanför institutionen.<br />
> Linus, 16 år, testar några ackord ur<br />
Totos låt ”Africa” på elgitarren och<br />
skruvar lite på förstärkaren enligt lärarens<br />
anvisningar. Plötsligt dånar musiken ur<br />
högtalarna i replokalen på Music factory i<br />
Skara. Lektionen kallas ensemble och de<br />
sju eleverna i bandet håller på att finslipa<br />
inför ett uppträdande en vecka senare.<br />
Egentligen är Linus omhändertagen<br />
enlig LVU och inskriven på Margretelunds<br />
utrednings- och behandlingshem i<br />
Lidköping, men sedan i februari i år studerar<br />
han på halvtid på gymnasieprogrammet<br />
”Music and production”, som<br />
hör till Katedralskolan i Skara. Det är ett<br />
samhällsvetenskapligt program med<br />
musiki<strong>nr</strong>iktning, där eleverna läser till<br />
musiker och musikproducent.<br />
26 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
Skolan har blivit vändpunkten i Linus<br />
liv. Efter flera år på behandlingshem och i<br />
familjehem ser han plötsligt positivt på<br />
framtiden.<br />
– Musiken har varit avgörande, men det<br />
har också varit viktigt att få lära känna<br />
nya vänner och lärarna. Om jag inte hade<br />
börjat här hade jag nog fortsatt att skita i<br />
allt, säger han.<br />
Den här veckan har eleverna individuell<br />
uppspelning på sina huvudinstrument för<br />
lärarna. Överallt i de ljudisolerade rummen<br />
sjungs och spelas det. Linus stormtrivs<br />
i miljön och är inte alls nervös inför<br />
sin uppspelning. Han har alltid varit<br />
musikintresserad, men visste inte hur<br />
musikalisk han var eftersom intresset ald-<br />
Lär sig spela in. Efter soundcheck är det dags att lägga på sången. Linus och klasskamraterna Anton<br />
Gustafsson, Johan Andersson, Erik Bjerknes, Hanna Andersson och Johanna Lindén lär sig använda<br />
mixerbordet. Foto: Lena Garnold<br />
rig fångats upp. När han var tolv år lärde<br />
han sig ett par gitarrackord på ett behandlingshem<br />
i Skövde, sedan har han lärt sig<br />
själv. På Margretelund såg musikläraren<br />
hans talang och frågade om han ville söka<br />
till musikgymnasiet i Skara. Linus gjorde<br />
antagningsprov precis som alla andra<br />
elever. Bob Dylans ”Knocking on heaven’s<br />
door” på gitarr och gehörsprovet på congas<br />
blev inträdesbiljetten.<br />
På Margretelund har den pedagogiska<br />
ledaren Kenneth Holgersson i flera år<br />
arbetat för att eleverna ska gå i skola<br />
utanför institutionen, och i dag gör drygt<br />
hälften av ungdomarna det.<br />
– Om man ger eleverna förtroende så<br />
tar de ansvar. I en vanlig skola får de<br />
känna sig ”normala”, träffa andra lärare<br />
och nya vänner. Det är en bra drivkraft,<br />
säger Kenneth Holgersson.<br />
Ofta blir det positiva spridningseffekter.<br />
För Linus del har musikundervisningen<br />
blivit en morot att klara av den allmänna<br />
behörigheten i basämnena. Det är ett<br />
måste för att han ska få fortsätta på<br />
musikgymnasiet i höst. Än har han en bit<br />
kvar, men han jobbar på.<br />
– Det känns bättre att få ta ansvar och<br />
göra något själv, än att bara ta emot, säger<br />
Linus som tidigare läste engelska på komvux<br />
utanför institutionen, men han trivdes<br />
inte med lärarna och hoppade av.<br />
Kenneth Holgersson medger att det inte<br />
är odelat enkelt att låta ungdomarna gå i<br />
andra skolor. Det bygger på att lärarna<br />
har förståelse för de problem som kan<br />
uppstå, och att ledningen på institutionen<br />
backar upp eleven. Först måste ungdomarna<br />
gå en tid i Margretelunds skola så<br />
att lärare och elever känner och litar på<br />
varandra.
– Generellt sett kan det bli ett risktagande.<br />
Men vi får bygga upp nätverket kring<br />
eleven och göra klart att om det inte fungerar<br />
så är det slut, säger Kenneth Holgersson.<br />
Samtidigt är det viktigt att undervisningen<br />
ligger på en realistisk nivå och att<br />
ungdomarna inte har för höga krav på sig.<br />
De måste få komma för sent och misslyckas.<br />
– Visst går jag på nitar ibland, säger<br />
Kenneth Holgersson. Men jag litar på<br />
ungdomarna. Det har visat sig fungera<br />
bra.<br />
För Linus har det inte varit några problem<br />
att börja i musikgymnasiet i Skara.<br />
Eftersom hans skolgång har varit bristfällig<br />
har han haft en individuell studieplan<br />
med extra undervisning i vissa ämnen.<br />
Skolans filosofi är att musikbegåvade<br />
elever inte ska hindras att gå där bara för<br />
att de har dåliga betyg. Därför vägs betyg<br />
och talang samman vid antagningsprovet.<br />
Att Linus kom från en institution var<br />
inget som rektorn reflekterade över.<br />
De andra eleverna vet att Linus bor på<br />
institution, men när de har frågat varför<br />
har Linus sagt att ”det bara blev så”.<br />
– Sedan har de inte frågat mer, det är<br />
skönt. Det har varit viktigt att jag fått<br />
känna mig som de andra. Jag vet inte varför,<br />
men det har varit bra, förklarar Linus<br />
efter en lektion i ämnet musikstudio, där<br />
han får lära sig musikproduktion.<br />
I samma studio som bland andra Lena<br />
Philipsson och Mel C har spelat in skivor<br />
övar Linus och hans kamrater sig på att<br />
sköta tekniken och spela in olika instrument.<br />
Låten är Chers ”If I could turn back<br />
time”, och förra gången lades trummorna<br />
och Linus gitarr på. I dag är det dags för<br />
sång. Medan en elev tar på sig hörlurarna<br />
och ställer sig bakom mikrofonen i sångbåset<br />
samlas de andra runt mixerbordet.<br />
Linus ser fram emot att få börja läsa i<br />
Skara på heltid till hösten. Om han tar<br />
studenten från musikgymnasiet blir han<br />
den första elev från SiS som gör det. Och<br />
Linus har bestämt sig för att klara det.<br />
Han har nyligen flyttat till en utslussningslägenhet<br />
i centrala Lidköping och<br />
hoppas att hans LVU ska försvinna snart.<br />
Läser du någon annans tidning?<br />
Vill du ha en egen kostnadsfri prenumeration på <strong>SiStone</strong>?<br />
Skicka eller faxa kupongen till oss:<br />
<strong>SiStone</strong>, Box 163 63, 103 26 Stockholm. Fax 08-453 40 50.<br />
Ja, jag vill ha en egen <strong>SiStone</strong>!<br />
Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .<br />
Utdelningsadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .<br />
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .<br />
Min arbetsplats (frivillig uppgift) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .<br />
Lektion i ensemblespel. Linus och hans klasskamrater ska öva på att spela i band och Linus ställer in<br />
förstärkaren. Foto: Lena Garnold<br />
Skicka också en förteckning över de<br />
forskningsrapporter som SiS givit ut.<br />
I framtiden vill han gärna bli musiker.<br />
Kanske som någon av förebilderna i hårdrockbanden<br />
Iron maiden eller Metallica.<br />
Åsa Bolmstedt<br />
[ INSÄNT ]<br />
Betraktelse av signaturen John P.<br />
<strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong> 27
POSTTIDNING B<br />
Vid adressändring, skicka den nya<br />
och den gamla adressen till:<br />
<strong>Statens</strong> institutionsstyrelse, SiS<br />
Box 163 63<br />
103 26 Stockholm<br />
Lärarna på Lövsta underhöll elever och föräldrar med ett stämningsfullt framförande av Idas sommarvisa. Foto: Cecilia Mellberg<br />
Sommarlov för årets talanger<br />
Årets pulkaåkare, Årets designer och Årets<br />
debattör. Alla firades de med diplom när<br />
sommarlovet kom till Lövsta skolhem.<br />
En förmiddag när högtrycket just parkerat<br />
över Vagnhäradstrakten samlades ungdomar,<br />
föräldrar och personal på skolgården<br />
för att äta tårta och lyssna på Årets sångfågel;<br />
en av flickorna sjöng Killing me softly<br />
med en röst som skingrade de få moln som<br />
ännu dröjde sig kvar på himlen.<br />
– Vilken pipa va! Carola, släng dig i<br />
www.stat-inst.se<br />
Under <strong>SiStone</strong>länken på startsidan hittar du alla webbtips<br />
i det här numret av tidningen.<br />
28 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
väggen! hojtade idrottsläraren Assar<br />
Johansson entusiastiskt när han tog över<br />
mikrofonen och inledde utdelningen av<br />
diplom och betyg.<br />
Personliga diplom till samtliga ungdomar<br />
är en tradition på Lövsta och<br />
något som lärarna ser fram emot att ta itu<br />
med varje år. Talanger och framträdande<br />
egenskaper lyfts fram och dessutom får<br />
alla som klarat överhänget på klätterväggen<br />
en extra utmärkelse.<br />
– Det är inte alltid så lätt att hitta de rätta<br />
formuleringarna, men ni ska veta att vi<br />
alltid gör vårt bästa, sade Assar Johansson.<br />
När diplomen var slut kallade han fram<br />
sina lärarkollegor och tillsammans sjöng<br />
de Idas sommarvisa. Sedan var avslutningen<br />
över och Årets basketspelare,<br />
Årets fotbollstjej och de övriga ungdomarna<br />
traskade iväg mot sommarlovet.<br />
Temperaturen hade stigit ytterligare någon<br />
grad och bakom skolhusen glittrade<br />
sjön Sillen.<br />
Torbjörn Tenfält