SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse
SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse
SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
[ TILLBAKABLICKAR ]<br />
På fyra decennier hinner mycket hända. <strong>SiStone</strong> har träffat två som kan<br />
intyga det.<br />
När Arne Larsson placerades på Råby yrkesskola som strulig sextonåring<br />
var det disciplin och tufft arbete i betfälten som gällde. När han nu reser<br />
tillbaka är det till en helt annan institution.<br />
Birgitta Sjödin kom som ung praktikant till Sundbo och har varit<br />
arbetsplatsen trogen hela sitt yrkesliv. Nu går hon i pension och är säker<br />
på sin sak: I dag ser man varje elev som en människa värd att respektera.<br />
På återbesök. Efter fyrtiofem år är Arne Larsson tillbaka på Råby ungdomshem i Lund för att minnas<br />
en del av sitt liv han inte så ofta talar om. Foto: Eva Lie<br />
16 <strong>SiStone</strong> <strong>nr</strong> 3 20<strong>06</strong><br />
Tillbaka<br />
> Då, en sextonåring från Bollnäs som<br />
låg och gallrade betor i landen utanför<br />
Råby yrkesskola i Lund och fantiserade<br />
om att rymma hem till Dalarna.<br />
Nu, en 62-årig reslig man som valt att<br />
frivilligt återvända till institutionen. En<br />
stor del av ett ganska bra vuxenliv har<br />
hunnit passera, men för Arne Larsson är<br />
det viktigt att komma tillbaka. Han vill<br />
se, prata och minnas. Råby blev början på<br />
många års anstaltstillvaro, en tillvaro som<br />
få därhemma vet så mycket om. Hustrun,<br />
barnen och svärföräldrarna har aldrig fått<br />
veta särskilt många detaljer om den Arne<br />
som levde det livet, förklarar han för fotografen<br />
när de två traskar iväg för att ta<br />
bilder till reportaget. De skulle inte förstå.<br />
Men på Råby ungdomshem finns människor<br />
som både förstår och kommer<br />
ihåg. Sådana som Kalle Johansson.<br />
När Arne Larsson skrev till ungdomshemmet<br />
i början på året, bestämde sig ledningen<br />
för att göra något riktigt bra av<br />
hans besök. Rätt snart visade det sig att<br />
Kalle Johansson, som gick i pension för<br />
nio år sedan, var 23 år och nyanställd vårdare<br />
när Arne Larsson kom in i matsalen<br />
ledsagad av två polismän den där första<br />
dagen på Råby i juli 1961. Han kommer<br />
mycket väl ihåg den långa grabben som<br />
fick sitta vid ett eget bord tillsammans<br />
med konstaplarna. De andra pojkarna<br />
trodde att nykomlingen hörde till personalen,<br />
ända tills han stegade ut från husmor<br />
klädd i den vanliga munderingen,<br />
arbetskläder och trätofflor.<br />
– De såg mig som en bedragare och det<br />
tog en vecka innan någon över huvud<br />
taget pratade med mig. Allt blev väldigt<br />
fel i början men i slutänden blev det bra,<br />
säger Arne Larsson, och Kalle Johansson
Change language