SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse

Den dramatiska novellen Farsan gör Isa på Högantorps ungdomshem till vinnare
i årets upplaga av SiS skrivartävling.
Liksom tidigare år kommer bidragen att resultera i en bok, men alla bidrag finns
redan nu att läsa på SiS webbplats www.stat-inst.se
Isa belönas med diplom, prispokal och ett presentkort på böcker. Övriga deltagare
får diplom och varsin bok. Grattis!
Farsan
Sara vaknar upp i en av de två blå sofforna
som står i vardagsrummet.
Hon sätter sig upp alldeles för
snabbt, hela hennes värld snurrar för ett
ögonblick. Hon känner hur huvudvärken
dunkar bakom tinningarna. Hon suckar
och drar sig upp ur soffan. Hon sträcker
sig efter en tofs som ligger på vardagsrumsbordet
och sätter upp sitt blonda hår
i en ovårdad knut.
Sara smyger in i köket förbi sin lilla dotters
sovrum, som alltid sover så lätt, hon
vaknar av minsta ljud. Medan hon fingrar
i det ljumma vattnet som kommer ur kranen,
tänker hon tillbaka på igår. Hela hennes
kropp fylls av skräck, och hon märker
inte ens hur vattnet börjar kallna. Hon
påminner sig själv om att Tom, hennes
make, inte är hemma, utan åkte iväg igår
efter kvällens kalabalik.
Sara rycker till när en av dörrarna smäller
igen. Hennes lilla sexåring kommer ut
i köket med sin lilla vita filt, som hon alltid
bär med sig, i handen.
”Hej gumman”, hälsar Sara på sin dotter
Milla.
”Hej mamma!” hälsar Milla glatt tillbaka.
”Var är pappa?” frågar Milla lite nervöst
efter en stunds tystnad, och hennes
små fingrar kramar den vita filten hårdare.
”Pappa är ute gumman…” säger Sara
och får ett dystert uttryck i ansiktet.
Sara vänder sig om och tar fram ett glas
ur köksskåpet, hon för glaset under det
iskalla vattnet och fyller glaset till hälften.
Sedan tar hon fram en Treo och stoppar
i glaset. Sara stirrar ner i glaset och hennes
ögon blir tomma. Hon får minnen från
gårdagen.
Milla börjar bli otålig.
”Mamma, jag är hungrig”, säger Milla.
Sara rycks ur sina tankar och tvingar sig
till ett leende, hon drar fram cornflakes
och mjölk på köksbordet. Milla sätter sig
på sin stol och ser äcklat på cornflakesen.
”Kan jag inte få nåt annat?” undrar
Milla.
”Du ska vara glad för det du får Milla!
Tänk på barnen i Afrika!” predikar Sara
för Milla.
”Skicka cornflakesen dit då!” protesterar
Milla irriterat. ”Jag är trött på cornflakes!
Jag vill ha nåt annat!” fortsätter hon.
Sara höjer rösten.
”Mamma har ont i huvudet och orkar
inte just nu Milla!” säger hon irriterat.
”Du orkar ju aldrig! Och du har alltid
ont i huvudet!” klagar Milla besvärat.
”Om det inte passar, kan du vara utan
mat!” skriker Sara på sin sexåring.
Millas underläpp börjar darra och hon
springer in på sitt rum med tårarna rinnandes
ner för hennes runda kinder och
hennes vita filt släpandes efter henne. Sara
sjunker ner på en stol och begraver ansiktet
i händerna. Så där skulle det ju inte bli,
tänker Sara och känner sig som världens
sämsta mamma. Hon sveper Treon och
tänker just gå in för att trösta Milla när
hon stelnar till av skräck. Nyckeln sätts
i dörren och det kan endast vara en person,
Tom. Sara rusar ut i köket igen och
börjar diska frenetiskt, allt måste vara
perfekt innan Tom kommer hem.
Dörren öppnas och en aspackad Tom
kommer invacklandes i hallen. Han snavar
över ett par skor som står på hallmattan
och ramlar in i väggen. Sara störtar ut
för att hjälpa sin make.
”Älskling…” börjar hon nervöst, men
får inte avsluta meningen.
”Rör mig inte kvinna! Jag klarar mig
själv!” sluddrar han och drar sig upp med
hjälp av byrån som står i hallen.
Tom tittar på sin fru med glansiga ögon.
Sara har en blåtira och en sprucken läpp.
Tom puttar undan henne och vacklar ut i
köket.
”Det ser för jävligt ut här!” klagar han.
”Jag visste inte att du skulle komma så
tidigt…” säger hon nervöst.
Tom tittat hotfullt på henne.
”Förlåt”, piper Sara och gör sig så liten
som möjligt.
Tom går hotfullt emot henne. Saras
ögon tåras.
”Snälla…” är allt hon hinner få fram
innan hon träffas av ett hårt slag med
handflatan i ansiktet utan Tom. Hon
vacklar till och faller till golvet. Milla
rusar ut ur sitt sovrum för att se vad som
står på, men när hon ser sin pappa måtta
ett slag mot hennes mammas mage, trycker
hon sin vita filt mot ansiktet och öronen
och sätter sig mot ett hörn och vaggar
fram och tillbaka. Hon vill inte se, hon vill
inte höra.
”Sa vi inte att huset ska vara städat och
maten ska stå på bordet när jag kommer
hem!?” skriker Tom till sin fru.
”Jo…” gråter Sara.
”Ser du någon mat på bordet eller är
huset städat!?” fortsätter han att skrika.
”Nej…” visar Sara med gråten i halsen.
”Men klockan är bara åtta på morgonen,
älskling”, försöker hon desperat.
”Och!?” skriker Tom.
Sara tittar vädjande på Tom och försöker
hitta någon sympati i hans ögon, men
de är svarta och tomma.
”Förlåt”, säger hon med darrande röst.
Tom tar omilt tag i sin frus hår och drar
henne på så sätt upp från golvet och tvingar
henne att stå rakt. Hennes alkoholiserade
man greppar tag i Milla, och Sara
skriker förtvivlat och försöker desperat få
tag på sin ögonsten. Han kastar ner sin
dotter i källaren.
Milla skriker förtvivlat efter sin
mamma, och Sara får ett tungt slag mot
ansiktet som får henne att falla ner för
trappan som leder till källaren. Tom spottar
efter henne och slänger igen dörren.
Sara hör honom låsa den från utsidan.
Hon vet att det inte lönar sig att be honom
öppna.
Milla kryper fram till sin mamma som
spottar blod på cementgolvet. Sara kramar
sin dotter.
”När ska det här sluta mamma?” frågar
Milla.
”Jag vet inte gumman, jag vet inte.”
Isa
Fotnot: 123 ungdomar intagna på SiS ungdomshem
skickade in sammanlagt 226 bidrag i form
av noveller, raptexter och dikter till skrivartävlingen
som arrangerades för fjärde året i rad.
SiStone nr 3 2006 15