SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse

lyfta bort och behandla ledande medlemmar och
sedan fortsätta med bra vård utanför institutionen
kan vara ett sätt att bryta trenden med ökande och
allt grövre kriminalitet.
Det hoppas Tomas Ring, chef för SiS enhet för
vård och behandling.
– Vi ska utveckla program och modeller för att
tillsammans med socialtjänsten arbeta med den här
gruppen och det behövs ett långsiktigt tänkande.
Idén bygger på att vi hittar en vårdkedjemodell och
samverkan mellan socialtjänsten och SiS.
SiS och kommunerna som ingår i projektet ska ta
fram ett gemensamt dokument som anger det
gemensamma ansvaret för att nå målet med projektet.
Några kontrakt, som i Ett kontrakt för livet,
blir det inte, men däremot behandlingsplaneringar
som alla måste vara överens om. Planeringen ska
ange hur vården efter tiden hos SiS ska se ut, och
den ska regleras i en skriftlig överenskommelse.
Precis som i Vårdkedjeprojektet för LVM-klienter
får ungdomarna egna samordnare som följer
med genom behandlingen. Ungdomssamordnarna
ska garantera att planeringen verkligen följs. Hur
länge samordnarna ska ha kontakt med ”sina”
ungdomar och i vilket skede de kommer in i arbetet
lär variera, tror Tomas Ring. Att de blir många vet
han däremot säkert.
– Det handlar om trettio trettiofem personer. Det
ska vara folk med lämplig utbildning som har kompetens
att föra en dialog med socialtjänsten och
som även förstår hur de metoder som används
fungerar. Det ska finnas tio tolv ungdomssamordnare
i varje region.
Ungdomssatsningen kan se olika ut i olika delar
av landet.
– Projektet ska ha tre ben, ett i Stockholm, ett i
södra Sverige och ett i väst. Det blir ett gemensamt
nav som håller ihop enheten, men lokala variationer
beroende på hur socialtjänsten utvecklat sitt
arbete på hemmaplan.
Det är ännu inte klart om alla SiS ungdomshem ska
ingå i projektet. Å ena sidan är det förstås lättare
att hitta praktiska samverkansformer mellan kommunerna
och ett begränsat antal institutioner, å
andra sidan placeras ungdomar av olika anledningar
på institutioner över hela landet. Tomas Ring
betonar att det fortfarande finns mycket som är
oklart kring vårdkedjan, men tror att alla SiS ungdomshem
kommer att påverkas och måste leva upp
till en gemensam hög nivå, särskilt när det gäller
utredningsarbete och behandlingsplanering. Kvalificerade
psykologiska, psykiatriska och pedagogiska
utredningar är hörnstenar i modellen.
SiS har länge efterlyst en sammanhållen vårdkedja
inom ungdomsvården och större kommunalt
intresse för eftervård. Flera institutioner erbjuder
eftervårdskontrakt, och kanske kan placerande
kommuner bli mer intresserade när kostnaden för
själva placeringen minskat. Men det är inte säkert,
Tomas Ring
[ FAKTA ]
Satsningen på en förstärkt
vårdkedja för
utsatta storstadsungdomar
pågår i 2,5 år
och beräknas kosta
230 miljoner kronor.
I projektet ingår
Stockholm, Göteborg,
Malmö samt ytterligare
några kommuner.
Vilka dessa är var
inte klart vid SiStones
pressläggning. Vårdavgifternasubventioneras
med drygt 40 procent.
Man räknar med
att drygt 340 ungdomar
kommer att beröras.
SiS forsknings- och
utvecklingsstab ansvarar
för att externa
forskare utvärderar
projektet.
[ EFTERVÅRD FÖR UNGA ]
menar Tomas Ring. De som har byggt upp en egen
eftervård vill kanske själva ta hand om sina ungdomar
på hemmaplan, samtidigt som andra tar emot
ett erbjudande från SiS med öppna armar. Man
måste inse att kommunernas och SiS inställning till
hur vården bäst bedrivs inte alltid överensstämmer.
– Det är oerhört viktigt att ha en dialog och en
samverkan med socialtjänsten. Vi måste hitta sätt
att jobba som vi är överens om. Det handlar inte
om att diktera villkor.
I uppdraget från regeringen står att målgruppen i
satsningen på utsatta storstadsungdomar ska vara
ungdomar i kriminella gäng. Samtidigt får samtliga
pojkar och flickor som de aktuella kommunerna
placerar hos SiS del av vårdkedjetänkandet. På
samma sätt få kommunerna rabatt för alla de placerar.
Enligt beräkningarna kommer det att resultera
i en ökning av antalet placeringar med 20 procent
per år. Med det stundtals hårda trycket på
LVM-vården som Ett kontrakt för livet gav upphov
till i färskt minne är det naturligt att undra hur
framförhållningen ser ut på ungdomssidan.
– Vi måste planera för hur vi ska kunna bygga ut
och få fram fler platser. Var är det rimligt att öka
antalet och hur? Till hösten måste vi veta hur vi ska
göra, för när det börjar röra på sig kan det rulla på
rätt fort, säger Tomas Ring.
Birgitta Hedman-Lindgren
”Bra kvalitet kräver
lösningar på nära håll”
>> – Vi är väldigt skeptiska till en subvention av
tvång och till den hårda knytningen till SiS. Det
här är dessutom inte särskilt trovärdigt mot andra
kommuner som inte får rabatten, säger Kristina
Arvidson-Molin som är chef för familjeomsorgen
i stadsdelen Härlanda i Göteborg. Stadsdelarna har
en hel del invändningar mot projektets utformning.
– Det låter på den här satsningen som om det
bara beror på pengar när vi inte placerar hos SiS,
men det är banne mig lika dyrt på andra håll. För
att få en bra kvalitet i tvångsvården försöker vi
hitta lösningar på så nära håll som möjligt.
Kristina Arvidson-Molin tror trots allt att
modellen kan passa bra för de allra tyngst belastade
ungdomarna i de kriminella gängen, de som
måste lyftas ur sin miljö och som kräver stora
insatser. Hon är positiv till tanken på en regional
uppdelning som gör det möjligt att hitta olika
arbetssätt i Västsverige, Stockholm och södra
Sverige.
– Regionala utvecklingsgrupper där vi diskuterar
vad vi gör med de kriminella gängen behövs verkligen.
Lena Säljö är verksamhetschef för individ- och
familjeomsorgen i Biskopsgården, även det en
SiStone nr 3 2006 5
>>