SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse

More documents

Recommendations

Info

[ EFTERVÅRD FÖR UNGA ] Ministern vill ha ökad styrning Socialtjänstminister Morgan Johansson vill att kommunerna ska satsa på eftervård av unga även i framtiden. Det ska de tvingas till genom lagstiftning eller mer öronmärkta pengar. 6 SiStone nr 3 2006 > ”När det gäller ungdomar har SiS föreslagit att man ska lagstadga om eftervården och det vill jag inte alls utesluta. Men om vi går in med en lag måste vi också se till att det finns pengar avsatta.” Så sade Morgan Johansson i en intervju i SiStone 2002 när han var ny på sin post som socialtjänst- Tar i med hårdhandskarna. Socialtjänstminister Morgan Johansson är inte främmande för att skärpa lagstiftningen för att få effektivare eftervård. Foto: Cecilia Mellberg >> ”Bra kvalitet kräver lösningar på nära håll” stadsdel i Göteborg. Hon hade önskat sig en tuffare skrivning när det gäller subventionen så att socialtjänstens arbete med familjerna verkligen fortsätter, och eftervården garanteras. – De ekonomiska styrinstrumenten ska vi inte undervärdera. Den tuffare skrivningen ska vara riktad både mot socialtjänsten och mot SiS, så att vi är klara över vilka planhalvor vi spelar på. Landskrona är en av de kommuner utanför storstadsområdena som ingår modellen. Eva Isaksson- Ståhl som är chef för familjeenheten, hade helst sett att kommunerna själva fått bestämma hur de 230 miljonerna skulle användas. Hon betonar vikten av att satsningen blir långvarig, och säger att det är kvaliteten på SiS vård, mer än kostnaden, som avgör hur många placeringar som görs. – Men det är klart, sänks priset så att vi har råd att tänka på ett nytt sätt när det gäller att hålla ihop placeringen och eftervården ökar så klart lusten att placera. Birgitta Hedman-Lindgren minister. Nu, tre och ett halvt år senare, avsätts 230 miljoner kronor till subventioner som ska få kommuner att planera för bra eftervårdsinsatser för placerade ungdomar. Den här satsningen, liksom Vårdkedjeprojektet och Ett kontrakt för livet inom LVM-vården, ska ses som tecken på att regeringen inlett ett väsentligt ökat statligt inflytande av hur kommunerna sköter sina åtaganden, enligt Morgan Johansson. – Ska det bli en rejäl subvention med de pengar vi har så är vi tvungna att rikta in oss på de områden som har störst problem, men det är klart att vi ser en utvidgning framför oss. Jag följer LVMsidan där satsningen ju är allmän för hela landet, säger han. Mycket i vårdkedjan för ungdomar påminner om projekten inom LVM-vården, inte minst att det handlar om tidsbegränsade projekt som får kosta ett visst antal kronor. På många håll finns en oro för vad som händer när tiden och pengarna är slut. Socialtjänstministern ser ingen anledning till oro. När projekten är slut ska något annat ta vid. – Vi ska inte trappa ner utan att ha någonting annat att komma med. Jag tror att det finns två sätt att få kommunerna att göra som man vill. Det ena är öronmärkta pengar, det andra är lagstiftning. Det är möjligt att vi, när vi utvärderat projekten, kommer fram till att inte öronmärka mer pengar utan i stället hälla in pengarna i kommunernas pengapåse och skärpa lagstiftningen och kommunernas åtaganden när det gäller eftervård, säger Morgan Johansson. Han tror att man på många håll ute i landet välkomnar en ökad statlig styrning av vården av ungdomar och missbrukare. – När jag talar med socialpolitiker i kommunerna har de en likartad syn som jag har. De vill gärna se ett ökat statligt engagemang för det skulle stärka dem i förhållande till andra starka sektorer. När jag talar med kommunstyrelsernas ordföranden framhåller de det kommunala självstyret. Det är därför jag försöker utvidga de statliga styrinstrumenten. Hur det än blir i framtiden gäller den här satsningen bara några få kommuner och ungdomar i kriminella gäng, alltså framför allt pojkar. Morgan Johansson håller med om att även andra grupper, inte minst självdestruktiva flickor, behöver hjälp, men tror att de kan få det genom de ökade anslagen till barn- och ungdomspsykiatrin. Han väntar sig för-
ståelse snarare än avundsjuka från de kommuner som inte omfattas av subventionen. Rabatten ska vara så stor att den ger kommunerna med de största behoven rejält med pengar över till eftervårdsinsatser. Skulle pengarna ”smetas ut” på för många skulle det bli omöjligt, förklarar han. Innebär det att de som vill ha satsningar på behandling och eftervård för många olika grupper och i alla kommuner får ge sig till tåls och vänta på attmodellen prövats och kanske senare kommer alla till del? [ EFTERVÅRD FÖR UNGA ] Morgan Johansson tycker att socialtjänsten även utan subventioner borde ha råd att placera hos SiS som han kallar ”statens viktigaste organisation för vård av ungdomar i kris”. – Sveriges kommuner hade över tio miljarder i överskott förra året och jag tycker att de ska använda sig av de pengarna. De kanske dessutom kan lära sig något av eftervårdsprojekten i Stockholm, Göteborg och Malmö, säger han. Birgitta Hedman-Lindgren Erfarenheter från LVM ska vägleda – Jag har stött på missbrukare som säger att de önskat att det funnits någon som jag när de var omhändertagna enligt LVU, berättar Ulrika Frycklund, samordnare inom Vårdkedjeprojektet för vuxna missbrukare. Tätare samarbete med socialtjänsten och särskilda vårdsamordnare har höjt kvaliteten på SiS LVMvård och gett fler missbrukare en chans till långsiktig behandling. Det visar erfarenheter från Vårdkedjeprojektet. Nu ska de positiva erfarenheterna tas till vara när man utformar en vårdkedjemodell för utsatta storstadsungdomar. – I dag finns en bättre helhetssyn inom vården av tunga missbrukare, säger Anders Hågeby, institutionschef vid Hornö LVM-hem. Tidigare riskerade institutionsvården att bli en parentes i missbrukarens liv, nu är vi en viktig del i en behandling tillsammans med kommunernas öppenvård. Hornö ett av de LVM-hem som ingår i Vårdkedjeprojektet. Projektet startade 2004 som en försöksverksamhet med syfte att hitta bra samarbetsformer mellan SiS och socialtjänsten och förbättra resultaten av LVM-vården. Deltar gör också kommunerna Uppsala, Eskilstuna och Örebro samt Enheten för hemlösa och stadsdelarna Maria- Gamla stan och Katarina-Sofia i Stockholm. Viktiga ingredienser är en tidig, gemensam vårdplanering och gemensamma behandlingsmetoder. Dessutom garanteras sex månaders eftervård, då en samordnare stöttar klienten och ser till att planerade insatser verkligen kommer till stånd. – Samordnarfunktionen och ett mer strukturerat samarbete med socialtjänsten är bland det som uppskattats mest av dem som deltagit i Vårdkedjeprojektet, säger utredaren Anita Andersson vid SiS huvudkontor. De inslagen finns även med i utkastet till en vårdkedjemodell inom ungdomsvården. Att de ansvariga för ungdomssatsningen har mycket att lära av Vårdkedjeprojektet, framkom vid en konferens i Södertälje i slutet av april. Företrädare för socialtjänsten, brukarorganisationer och SiS diskuterade erfarenheter från projektet och lyfte fram generella lärdomar. En viktig slutsats är Anita Andersson www.stat-inst.se Läs mer om Vårdkedjeprojektet. att det tar tid att förankra nya arbetssätt. Först nu, när projektet går mot sitt slut, har SiS och socialtjänsten på allvar jobbat ihop sig och hittat fungerande arbetssätt. Andra slutsatser är att gemensamma utbildningar i behandlingsmetoder ger en bra grund för samarbetet, och att det inte bör vara för stora avstånd rent geografiskt mellan de institutioner och kommuner som ska samverka. Att en särskild samordnare behövs tycks företrädare för både socialtjänsten och SiS vara ense om. Samordnaren blir en garant för att insatserna genomförs och kan vid behov medla mellan institutionspersonal och socialtjänst eller mellan klienten och myndighetspersoner. – För den enskilda missbrukaren upplevs samordnaren generellt som ett stort stöd och en oberoende person som kan framföra klientens önskemål, berättar Ulrika Frycklund, en av fem samordnare inom Vårdkedjeprojektet. Som tidigare skolkurator och ungdomshandläggare tror hon att samordnare kan fylla en viktig funktion även inom ungdomsvården. – Ungdomar är ofta i konflikt med vuxenvärlden och vill ta sina egna beslut. Ibland försöker de spela ut olika vuxna mot varandra. Då är det bra om det finns en neutral person som kan medla och se till att alla kan jobba vidare utifrån en gemensam plattform. Dessutom har jag stött på missbrukare som säger att de önskar att det funnits någon som jag när de var omhändertagna enligt LVU. Även Margareth Lundgren som leder Vårdkedjeprojektet i Eskilstuna kommun välkomnar samordnare inom ungdomsvården, men menar att en sådan samordnare bör ha en lite annan roll än inom missbrukarvården: – För unga människor är det livsviktigt att snabbt hitta någon i det privata nätverket som kan ta vid och vara en trygghet när behandlingsinsatserna är avslutade. Där tror jag att samordnaren skulle kunna vara behjälplig i att hitta och stötta en sådan person. Jessica Rydén SiStone nr 3 2006 7 >>
Page 1 and 2: Läs det vinnande bidraget i SiS sk
Page 3 and 4: Vårdkedja för unga ska ge bra eft
Page 5: lyfta bort och behandla ledande med
Page 9 and 10: eleven landa och hitta stöd i sitt
Page 11 and 12: att hon under ett och samma år äv
Page 13 and 14: Akuta omhändertaganden allt fler i
Page 15 and 16: Den dramatiska novellen Farsan gör
Page 17 and 18: tillägger att vad han minns var Ar
Page 19 and 20: vägen” genom att prova på olika
Page 21 and 22: Jämställt tänkande ska genomsyra
Page 23 and 24: Grannarnas resultat styr egna prior
Page 25 and 26: [ HÖRT OM NAMN ] Frösö LVM-hem h
Page 27 and 28: - Generellt sett kan det bli ett ri

SiStone nr 3/06 (pdf 1,4 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?