Rädda mannen - Miljögifter påverkar fertilitet och utveckling
Rädda mannen - Miljögifter påverkar fertilitet och utveckling
Rädda mannen - Miljögifter påverkar fertilitet och utveckling
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Rädda</strong> <strong>mannen</strong><br />
4. Hormonstörande ämnen <strong>och</strong><br />
reproduktionstoxicitet<br />
Ett väl fungerande hormonsystem är en nödvändighet för<br />
en rad fysiologiska processer i kroppen, som fortplantningsförmåga,<br />
ämnesomsättning <strong>och</strong> nervsystemets <strong>utveckling</strong>.<br />
Hormonsystemet, som egentligen består av ett antal parallella<br />
system för olika funktioner, är organiserat i flera nivåer<br />
med återkopplingar sinsemellan. För att en viss fysiologisk<br />
funktion ska upprätthållas krävs oftast att flera<br />
hormoner produceras, frisätts <strong>och</strong> verkar på ett korrekt sätt.<br />
Denna uppbyggnad skapar många möjliga ”måltavlor” (se<br />
figur) för hormonstörande (eller endokrinstörande) ämnen,<br />
vilket också ökar risken för kombinationseffekter genom<br />
att olika substanser, trots att de verkar på skilda nivåer, kan<br />
störa samma process.<br />
Kemiska ämnen som stör hormonsystemets funktion<br />
<strong>och</strong> därigenom orsakar negativa hälsoeffekter brukar kalllas<br />
hormonstörande ämnen. Hormonstörande ämnen finns<br />
i ett brett spektrum av produkter, exempelvis bekämpningsmedel,<br />
plaster, textilier <strong>och</strong> läkemedel. De förekommer<br />
också naturligt i vissa växter <strong>och</strong> mögelsvampar.<br />
Hormonstörande ämnen har en stor geografisk spridning<br />
<strong>och</strong> kan ge upphov till skadliga effekter hos såväl människa<br />
som andra djurarter, däribland fåglar, fiskar <strong>och</strong> kräldjur79, 80, 81 . Epidemiologiska studier har under senare år påvisat<br />
samband mellan exponering för hormonstörande ämnen<br />
<strong>och</strong> bland annat fetma, diabetes, ADHD <strong>och</strong> missbildningar<br />
på urinvägar <strong>och</strong> könsorgan, vilket väckt frågan om dessa<br />
ämnens betydelse för folkhälsan 82, 83, 84, 85 .<br />
De första hormonstörande ämnena identifierades genom<br />
sina likheter med det kvinnliga könshormonet östrogen <strong>och</strong><br />
länge ansågs just den kemiska likheten med kroppsegna<br />
hormoner, samt förmågan att imitera dessa, förklara den<br />
hormonstörande effekten. I takt med att nya substanser<br />
identifierats har fler mekanismer kartlagts <strong>och</strong> det är numera<br />
känt att hormonstörande ämnen <strong>påverkar</strong> även övriga<br />
nivåer i hormonsystemen. Denna grupp av föreningar<br />
skiljer sig också på flera viktiga punkter från andra giftiga<br />
ämnen. Ett grundkoncept inom toxikologi är att utifrån<br />
iakttagelser vid exponering för en viss dos kunna förutsäga<br />
vad som sker vid lägre doser. Detta har visat sig särskilt svårt<br />
för hormonstörande ämnen <strong>och</strong> i vissa fall är effekterna rakt<br />
motsatta vid exponering för låg <strong>och</strong> hög dos. Ett exempel är<br />
ftalaten DEHP, som i låga doser (10 mg/kg) påskyndar pubertets<strong>utveckling</strong>en<br />
hos försöksdjur medan höga doser (750<br />
mg/kg) istället försenar <strong>utveckling</strong>en 86 . Effekterna av hormonstörande<br />
ämnen upptäcks ofta långt under NOECvärdena<br />
<strong>och</strong> missas därför med traditionella testmetoder.<br />
Vilka effekter som uppstår vid exponering för hormonstörande<br />
ämnen är dessutom starkt beroende av tidpunkten<br />
för exponering samt halterna av kroppens egna hormoner<br />
87, 88,89 . Ett tidsintervall som är särskilt känsligt är fosterstadiet<br />
hos pojkar, där <strong>utveckling</strong>en är kritiskt beroende av<br />
testosteron. Pojkar med en hormonrubbning som gör att<br />
testosteron helt saknas eller hindras i sin verkan kommer<br />
att födas som pseudohermafroditer, dvs med kvinnliga yttre<br />
könsorgan trots att de har testiklar, medan mildare störningar<br />
ger en lägre grad av feminisering. Många forskare<br />
har därför valt att studera effekterna av hormonstörande<br />
ämnen, både enskilda substanser <strong>och</strong> blandningar, på foster<strong>utveckling</strong>en<br />
hos handjur, främst råttor. Härigenom har<br />
man kunnat identifiera ett kritiskt tidsfönster (dagarna<br />
15,5-19,5 i fosterstadiet), inom vilket exponeringen måste<br />
ske för att hanarna ska feminiseras. Under samma tidsintervall<br />
är även honorna sårbara, men då istället för ämnen<br />
som liknar testosteron <strong>och</strong> därigenom ger en oönskad maskulinisering<br />
90 . Med hänsyn tagen till människans foster<strong>utveckling</strong><br />
innebär detta att barnet sannolikt är känsligast<br />
under veckorna 8-14.<br />
Kombinationseffekter på <strong>utveckling</strong> <strong>och</strong><br />
reproduktion<br />
För att identifiera <strong>och</strong> gradera en hormonstörning hos pojkfoster<br />
brukar man förutom att mäta halterna av testosteron<br />
även undersöka två sorters missbildningar eller avvikelser<br />
i urinvägar <strong>och</strong> könsorgan som uppkommer vid testoste-<br />
11