Rädda mannen - Miljögifter påverkar fertilitet och utveckling

Rädda mannen
7. Fakta om olika kemikalier
Bisfenol A (BPA)
Funktion:
BPA används huvudsakligen till produktion av polykarbonatplast och till s.k.
epoxiinnehållande limmer. Polykarbonatplaster har stor spridning och användning
i samhället, t.ex. i vattenflaskor, sportutrustning, CD och DVD och
glasögonlinser.
Kända miljö- och hälsoproblem:
BPA har hormonliknande egenskaper, vilka kan orsaka fosterskador vid exponering
under fosterstadium, fortplantningsstörningar, påverka immunförsvaret,
och man misstänker också att BPA är cancerframkallande.
Baserat på laboratorieförsök och observationer av olika organismer i miljön,
anses BPA kunna leda till feminisering av hanar. BPA är klassificerat som
farligt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter
i miljön.
Restriktioner:
Inom ramen för europeiska unionen utförs just nu en riskutvärdering av
BPA. Danmark och Kanada har förbjudit BPA i nappflaskor. EU har tagit beslut
om att Bisfenol A inte får finnas i nappflaskor fr o m sommaren 2011.
DDT
DDT är en insekticid (insektsdödande medel) som utvecklades under
1940-talet. Under andra världskriget användes DDT frekvent mot insektsburna
sjukdomar såsom malaria och tyfus. Kommersiellt tillgänglig DDT är
egentligen en blandning av flera kemikalier, där huvuddelen utgörs av p,p’-
DDT och o,p’-DDT.
Kända miljö- och hälsoegenskaper:
DDT är hormonstörande och under 50- och 60-talen fann man att det störde
könsutvecklingen samt orsakade äggskalsförtunning hos fåglar. Det är
också svårnedbrytbart, bioackumulerande och klassificerat av WHO (IARC)
som ”möjligen cancerogent för människor”.
Restriktioner:
Sedan 1969 råder ett totalförbud mot DDT i Sverige. 1986 förbjöds det inom
EU och 2001 var DDT ett av de tolv ursprungliga ämnena att föras upp på
Stockholmskonventionens lista över långlivade organiska ämnen som kräver
långtgående globala åtgärder. Dock används DDT fortfarande mot malaria
av många länder i Syd.
Dioxiner
Funktion:
Dioxiner är ett samlingsnamn för en grupp klorerade förbränningsprodukter
som kan bildas när organiskt material bränns tillsammans med material som
innehåller klor, t.ex. PVC-plast. Dioxiner har inga användningsområden,
utan är en oönskad miljöförorening.
Kända miljö- och hälsoproblem:
Dioxiner är fettlösliga och svårnedbrytbara och tas därför lätt upp av organismer
och kan spridas i ekosystemens näringsvävar. Eftersom de är fettlös-
liga hittar man dem främst i animaliska livsmedel med hög fetthalt. Flera av
dem kan skada fosterutvecklingen, ge störningar i immunförsvaret och den
allmänna ämnesomsättningen, samt leda till DNA-skador (mutationer), vilket
kan resultera i cancer. Giftigast av dioxinerna är 2,3,7,8-tetraklordibenso-p-dioxin
(TCDD). TCDD är ett av de mest potenta miljögifter man känner
till. Det är klassat av WHO (IARC*) som cancerframkallande för människor
och endast ytterst låga halter bedöms som säkra.
Fosterutvecklingen är särskilt sårbar för dioxinexponering och därför rekommenderar
Livsmedelsverket gravida att inte äta fet Östersjöfisk mer än
två-tre gånger per år. Sverige har ett undantag från EU:s regler, vilket medger
försäljning av fisk med dioxinhalter som överskrider de gemensamma
gränsvärdena.
*IARC är en förkortning för International Agency for Research on Cancer
som är WHO:s cancerforskningsorgan.
Finasterid
Funktion:
Finasterid är ett läkemedel mot godartad prostataförstoring. Det verkar genom
att blockera omvandlingen av testosteron till dihydrotestosteron (DHT).
DHT är ett hormon som stimulerar prostatans tillväxt och därför vill man
stoppa produktionen av det, vilket man kan göra med finasteridbehandling.
Under fosterutvecklingen är DHT däremot absolut nödvändigt för att pojkfoster
ska utvecklas normalt och som gravid måste man vara väldigt aktsam
så att man inte kommer i kontakt med finasterid.
Kända miljö- och hälsoegenskaper:
Finasterid är svårnedbrytbart och bioackumuleras i naturen. Det också
skadligt för vattenlevande organismer. I människokroppen bryts dock finasterid
ned till mindre aktiva ämnen innan det utsöndras.
Ftalater
Ftalater är en grupp av kemikalier som produceras i stora mängder och förekommer
i en lång rad vardagsartiklar. Små ftalater med låg molekylvikt finner
man i kosmetika medan större ftalater med högre molekylvikt används
som mjukgörare i plast. Det är främst de stora ftalaterna som är förknippade
med negativa hälsoeffekter. Bland dessa hittar man dibutylftalat (DBP), dietylhexylftalat
(DEHP), bensylbutylftalat (BBP), diisobutylftalat (DIBP), diisodecylftalat
(DIDP), diisononylftalat (DINP) och di-n-oktylftalat (DNOP).
Kända miljö- och hälsoegenskaper:
DBP, DEHP, BBP, DIBP, DIDP, DINP, DNOP är hormonstörande (i varierande
grad) och kan störa fosterutveckling och fortplantningsförmåga. Vissa ftalater
har också miljöfarliga egenskaper. Exempelvis är DBP och BBP bioackumulerande
och mycket giftiga för vattenlevande organismer.
Restriktioner:
Fyra ftalater (DEHP, DBP, BBP och DIBP) finns upptagna på kandidatlistan till
REACH, vilket innebär att de identifierats som särskilt farliga ämnen. För användning
av dessa ämnen kan det längre fram komma att krävas särskilt tillstånd.
Att de finns med på kandidatlistan innebär också att försäljaren av en
19