UNDERAVDELNING I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII, XIII ... - Taric

UNDERAVDELNING I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII, XIII 

29 kap. Organiska kemikalier 

Allmänna anvisningar 

Detta kapitel omfattar i regel endast isolerade kemiskt definierade föreningar, om inte annat följer 

av bestämmelserna i anm. 1 till kapitlet. 

A. Isolerade kemiskt definierade föreningar 

(Anm. 1 till 29 kap.) 

En isolerad kemiskt definierad förening är ett ämne som består av en molekyl (med t.ex. kovalent 

eller jonisk bindning) vars sammansättning definieras av ett konstant förhållande mellan 

grundämnena och som motsvarar en bestämd strukturformel. I ett kristallgitter motsvarar 

molekylen den återkommande enheten. Isolerade kemiskt definierade föreningar som innehåller 

andra ämnen, som avsiktligt har tillsatts under eller efter framställningen (inbegripet rening), 

omfattas inte av detta nummer. Följaktligen omfattas t.ex. en produkt som består av sackarin som 

är blandat med laktos för att göra produkten särskilt lämplig att användas som sötningsmedel inte 

av detta kapitel (se anv. till nr 2925). 

De isolerade kemiskt definierade föreningarna enligt detta kapitel får innehålla föroreningar 

(anm. 1 a). Ett undantag från denna regel stadgas i rubriktexten till nr 2940, vilken i fråga om 

sockerarter inskränker numret till att omfatta enbart kemiskt rena sådana. 

Ordet "föroreningar" avser uteslutande ämnen vilkas förekomst tillsammans med den separata 

kemiska föreningen enbart och direkt är en följd av framställningsprocessen (inbegripet rening). 

Sådana ämnen, vilka kan härröra från vilken som helst av de produkter som används i processen 

utgörs huvudsakligen av följande: 

a) inte omvandlade utgångsmaterial; 

b) föroreningar i utgångsmaterialen; 

c) reaktionsmedel som har använts i framställningsprocessen (inbegripet rening); 

d) biprodukter. 

Det bör emellertid observeras att sådana ämnen inte alltid betraktas som "föroreningar" som är 

tillåtna enligt anm. 1 a. Då man med avsikt underlåter att avlägsna sådana ämnen ur en produkt för 

att göra denna mera lämpad för speciell användning än för allmänt bruk betraktas ämnena inte som 

tillåtna föroreningar. Kapitlet omfattar t.ex. inte en produkt som består av metylacetat samt 

metanol, vilken man med avsikt har underlåtit att avlägsna för att förbättra produktens lämplighet 

som lösningsmedel (nr 3814). För vissa föreningar (t.ex. etan, bensen, fenol och pyridin) finns 

speciella renhetskriterier angivna i anv. till nr 2901, 2902, 2907 och 2933. 

Isolerade kemiskt definierade föreningar enligt detta kapitel får vara lösta i vatten. Under samma 

förutsättninar som är angivna i allm. anv. till 28 kap. omfattar 29 kap. också lösningar i annat 

lösningsmedel än vatten, ävensom föreningar (eller lösningar av föreningar) som är försatta med 

stabiliseringsmedel, damningshindrande medel eller färgämnen. Sålunda förs t.ex. styren som i 

stabiliserande syfte har försatts med tert. butylkatekol till nr 2902. Bestämmelserna i allm. anv. till 

28 kap. angående tillsats av stabiliseringsmedel, damningshindrande medel eller färgämnen gäller i 

tillämpliga delar också för kemiska föreningar enligt 29 kap. Under samma förutsättningar som de 

som gäller i fråga om färgämnen får dessa föreningar också vara försatta med luktämnen (t.ex. 

brommetan enligt nr 2903 som har försatts med liten mängd klorpikrin). 

Detta kapitel omfattar vidare blandningar av isomerer av en och samma organiska förening (även 

innehållande föroreningar). Denna bestämmelse är tillämplig enbart på blandningar av föreningar 

som har samma kemiska funktion (eller funktioner) och som antingen förekommer tillsammans i 

sitt naturliga tillstånd eller samtidigt har erhållits under loppet av en och samma syntes. Detta 

kapitel omfattar emellertid inte blandningar av isomerer (andra än stereoisomerer) av mättade eller 

omättade acykliska kolväten (27 kap.). 

29:1 

Ny version 2007

B. Skillnaden mellan föreningar enligt 28 kap. och föreningar enligt 29 kap. 

Se avsnitt B i allm. anv. till 28 kap. 

Organiska föreningar av ädelmetall, radioaktiva element, isotoper, sällsynta 

jordartsmetaller, yttrium och skandium, och andra föreningar som innehåller kol och är 

upptagna under avsnitt B till allm. anv. till 28 kap., är undantagna från 29 kap. ( se anm. 1 

till avd. VI och anm. 2 till 28 kap.). 

C. Produkter som klassificeras enligt 29 kap. även om de inte utgör isolerade kemiskt 

definierade föreningar 

Från huvudregeln, att 29 kap. omfattar endast isolerade kemiskt definierade föreningar, finns vissa 

undantag. Dessa undantag gäller följande produkter: 

Nr 2909 Ketonperoxider 

Nr 2912 Cykliska polymerer av aldehyder; paraformaldehyd 

Nr 2919 Laktofosfater 

Nr 2923 Lecitiner och andra fosfoaminolipider 

Nr 2934 Nukleinsyror och salter av nukleinsyror 

Nr 2936 Provitaminer och vitaminer (inbegripet koncentrat och blandningar av dessa 

ämnen med varandra), även i lösning 

Nr 2937 Hormoner 

Nr 2938 Glykosider och derivat av glykosider 

Nr 2939 Växtalkaloider och derivat av växtalkaloider 

Nr 2940 Sockeretrar, sockeracetaler och sockerestrar samt salter av sådana föreningar 

Nr 2941 Antibiotika 

Detta kapitel omfattar också diazoniumsalter (se avsnitt A i anv. till nr 2927), 

kopplingskomponenter för sådana salter samt diazoterbara aminer och salter av sådana aminer, 

utspädda med exempelvis neutralsalter till standardstyrka. Dessa produkter är avsedda för 

framställning av azofärgämnen. De kan vara fasta eller flytande. 

Kapitlet omfattar också pegylerade derivat (polymerer av polytelylenglykol (eller PEG)) av varor 

enligt nummer 2936–2939 och 2942. När det gäller dessa varor ska ett pegylerat derivat 

klassificeras enligt samma nummer som dess icke-pegylerade form. Kapitlet omfattar däremot inte 

pegylerade derivat av varor enligt något annat nummer i kapitel 29 (i allmänhet nummer 3907). 

HSC45, O/6 

D. Produkter som inte omfattas av 29 kap. även om de utgör isolerade kemiskt definierade 

organiska föreningar 


1. Vissa isolerade kemiskt definierade organiska föreningar omfattas inte av 29 kap. även om de är 

rena. Förutom dem som skall klassificeras enligt 28 kap. (se avsnitt B i allm. anv. till 28 kap.) kan 

som exempel på sådana föreningar nämnas: 

a) sackaros (nr 1701); laktos, maltos, glukos och fruktos (nr 1702); 

b) etanol (etylalkolhol) (nr 2207 eller 2208); 

c) metan och propan (nr 2711); 

d) karbamid (urinämne) (nr 3102 eller 3105); 

e) färgämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung (t.ex. klorofyll) (nr 3203); 

f) syntetiska organiska färgämnen (inbegripet pigment) samt syntetiska organiska produkter av 

sådana slag som används som optiska vitmedel (t.ex. vissa stilbenderivat) (nr 3204). 

2. Vissa isolerade kemiskt definierade organiska produkter som annars skulle klassificeras 

enligt 29 kap. kan omfattas av andra kapitel om de föreligger i vissa former eller förpackningar 

eller om de har undergått vissa behandlingar, även om den kemiska sammansättningen därigenom 

inte har förändrats. Som exempel kan nämnas: 

29:2

a) produkter för terapeutiskt eller profylaktiskt bruk, föreliggande i avdelade doser eller i 

former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3004); 

b) produkter av sådana slag som används som luminoforer (t.ex. salicylaldazin), vilka har 

undergått behandling i syfte att ge dem luminiscensverkan (nr 3204); 

c) färgämnen i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3212); 

d) parfymeringsmedel, kosmetiska preparat och toalettmedel (t.ex. aceton), i förpackningar för 

försäljning i detaljhandeln för sådant bruk (nr 3303 – 3307); 

e) produkter lämpliga för användning som lim eller klister, förpackade för försäljning i 

detaljhandeln som lim eller klister i förpackningar med en nettovikt av högst 1 kg (nr 3506); 

f) fasta bränslen (t.ex. metaldehyd och hexametylentetramin) som föreligger i former för 

användning som bränsle samt flytande eller till vätska förtätade gasformiga bränslen (t.ex. 

flytande butan) i behållare av sådana slag som används för fyllning av cigarettändare eller 

liknande tändare och som har en rymd av högst 300 cm 3 (nr 3606); 

g) hydrokinon och andra oblandade produkter för fotografiskt bruk, föreliggande i avdelade 

doser eller i bruksfärdigt skick i sådan form som säljs i detaljhandeln (nr 3707); 

h) desinfektionsmedel, insektsbekämpningsmedel etc. som föreligger i sådana former eller 

förpackningar som anges i nr 3808; 

ij) produkter (t.ex. koltetraklorid) som föreligger som laddningar till brandsläckningsapparater 

eller som brandsläckningsbomber (nr 3813); 

k) bläckborttagningsmedel (t.ex. kloraminer enligt nr 2935, lösta i vatten) i 

detaljhandelsförpackningar (nr 3824); 

l) optiska element (t.ex. etylendiamintartrat) (nr 9001). 

E. Produkter som skulle kunna inbegripas i två eller flera tulltaxenummer i 29 kap. 


Sådana produkter skall klassificeras enligt det sista av de nummer som kan komma i fråga. Sålunda 

kan exempelvis askorbinsyra betraktas som en lakton (nr 2932) eller som ett vitamin (nr 2936); den 

skall därför klassificeras enligt nr 2936. Av samma skäl skall allylöstrenol, som är en cyklisk 

alkohol (nr 2906) men också en steroid som har oförändrad gonanstruktur och används främst som 

hormon (nr 2937) klassificeras enligt nr 2937. 

Det bör dock observeras att produkter enligt nr 2937, 2938 och 2939 är uteslutna ur nr 2940 på 

grund av lydelsen av detta tulltaxenummer. 

F. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat samt kombinationer av sådana derivat 


Vissa nummer inom 29 kap. upptar halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat. Till sådana derivat 

räknas också kombinationer av sådana derivat, t.ex. sulfohalogen-, nitrohalogen-, nitrosulfo- och 

nitrosulfohalogenderivat. 

Nitro- och nitrosogrupper skall inte anses som 

kvävefunktioner enligt nr 2929. 

Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivaten erhålls genom att en eller flera väteatomer i den 

ursprungliga föreningen utbyts mot en eller flera halogen-, sulfo- (–SO3H), nitro- (–NO2) eller 

nitrosogrupper (NO–) eller genom utbyte med vilken som helst kombination av dessa grupper. Alla 

funktionella grupper (t.ex. aldehyd, karboxylsyra, amin) som tas i beaktande vid klassificeringen 

förblir intakta i sådana derivat. 

G. Klassificeringen av estrar, salter, koordinationsföreningar och vissa halogenider 


1. Estrar 

29:3 

Ny version 2007

Estrar som är bildade av organiska föreningar med syrafunktion enligt underavdelning I – VII till 

detta kapitel och organiska föreningar enligt dessa underavdelningar skall klassificeras enligt 

samma nummer som den förening, vilken är placerad sist i dessa underavdelningar. 

Exempel: 

a) dietylenglykolacetat (ester som är bildad av ättiksyra enligt nr 

2915 och dietylenglykol enligt nr 2909) . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

b) metylbensensulfonat (ester som är bildad av bensensulfonsyra 

enligt nr 2904 och metylalkohol enligt nr 2905) . . . . . . . . . . . 

c) butylväteftalat (ester som är bildad av en polykarboxylsyra 

hos vilken väteatomen hos endast en av COOH-grupperna har 

substituerats) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

d) butylftalylbutylglykolat (ester som är bildad av dels 

ftalsyra enligt nr 2917 och glykolsyra enligt nr 2918, dels 

butylalkohol enligt nr 2905) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

29:4 

nr 2915 

nr 2905 

nr 2917 

nr 2918 

Denna regel kan inte tillämpas på estrar som är bildade av ifrågavarande föreningar med 

syrafunktion och etanol eftersom denna förening inte klassificeras enligt 29 kap. Sådana estrar 

klassificeras enligt numret för den förening med syrafunktion från vilken de härrör. 

Exempel: 

etylacetat (ester som är bildad av ättiksyra enligt nr 2915 

och etylalkohol (etanol) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nr 2915 

Det bör vidare observeras, att sockerestrar och salter av sockerestrar klassificeras enligt nr 2940. 

2. Salter 

Om inte annat följer av anm. 1 till sjätte avd. eller av anm. 2 till 28 kap. gäller att: 

a) oorganiska salter av organiska föreningar, såsom föreningar med syra-, fenol- eller enolfunktion 

och organiska baser, enligt underavdelning I – X till detta kapitel eller enligt nr 2942, skall 

klassificeras enligt samma nummer som den organiska föreningen. 

Dessa salter kan vara bildade: 

– av organiska föreningar med syra-, fenol- eller enolfunktion och oorganiska baser. 

Exempel: 

natriummetoxibensoat (salt som är bildat av metoxibensoesyra enligt nr 2918 

och natriumhydroxid) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nr 2918 

Salter av denna kategori kan också vara bildade av sura estrar (se exempel ovan) och oorganiska 

baser. 

Exempel: 

n-butylkopparftalat (salt som är bildat av butylväteftalat 

enligt nr 2917 och kopparhydroxid) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nr 2917 

eller 

– av organiska baser och oorganiska syror. 

Exempel: 

dietylammoniumklorid (salt som är bildat av dietylamin 

enligt nr 2921 och saltsyra enligt nr 2806) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nr 2921 

b) salter som är bildade av organiska föreningar enligt underavdelning I – X eller enligt nr 2942 

skall klassificeras enligt det nummer som står sist i kapitlet av dem som omfattar den bas eller den 

syra (inbegripet föreningar med fenol- eller enolfunktion) varav salterna är bildade. 

Exempel: 

– anilinacetat (salt som är bildat av ättiksyra enligt nr 2915 och anilin enligt nr 2921). . . . nr 2921

– metylaminfenoxiacetat (salt som är bildat av metylamin enligt nr 2921och fenoxiättiksyra enligt nr 

2918). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . nr 2921 

3. Koordinationsföreningar 

Koordinationsföreningar av metall omfattar i allmänhet alla typer, även laddade, i vilka en metall 

är bunden till flera atomer (vanligen 2 till 9 atomer) som en eller flera ligander ställt till 

förfogande. Geometrin hos den molekyl som bildas av metallen och de atomer som är bundna till 

den är, liksom antalet metallbindningar, i allmänhet karakteristiska för en given metall. 

Koordinationsföreningar, andra än produkter som kan klassificeras enligt underavdelning XI i 

detta kapitel eller enligt nr 2941, skall betraktas som om de hade sönderdelats i fragment genom 

klyvning av alla metallbindningar med undantag av metallkolbindningar. De skall klassificeras 

som det fragment enligt 29 kap. (vilket vid klassificeringen ska betraktas som en riktig förening) 

som klassificeras enligt det nummer som står sist av de nummer som svarar mot de olika 

fragmenten. 

I anm. 5 c 3 till detta kapitel förstås med ”fragment” dels de ligander, dels den eller de delar 

innehållande en metallkolbindning som skulle ha bildats vid en klyvning. 

Några exempel på detta följer nedan: 

Kaliumtrioxalatoferrat (III) klassificeras enligt samma nummer som oxalsyra (nr 2917), som 

motsvarar det fragment som erhålls vid brytning av metallbindningarna. 

Ferrokolinat (INN) klassificeras enligt samma nummer som kolin (nr 2923), vilket 

klassificeras enligt det nummer som kommer sist, och inte enligt samma nummer som 

citronssyra, som motsvarar det andra fragment som skulle kunna övervägas vid 

klassificeringen. 

Budotitan (INN): Efter brytningen av metallbindningarna erhålls två fragment, det första 

motsvarar etanol (kap 22), och det andra bensoylaceton (och dess enolfunktion), vilket 

klassificeras enligt nr 2914. Budotitan (INN) ska därför klassificeras enligt nr 2914. 

29:5 

Ny version 2007

4. Halogenider av karboxylsyror 

Sådana halogenider klassificeras enligt samma nummer som motsvarande syror. Sålunda 

klassificeras t.ex. isobutyrylklorid (i likhet med isosmörsyra som den motsvarar) enligt nr 2915. 

H. Klassificering enligt nr 2932, 2933 och 2934 

(Anmärkning 7 till kapitel 29) 

Nr 2932, 2933 och 2934 omfattar inte epoxider med tre atomer i ringen, ketonperoxider, cykliska 

polymerer av aldehyder eller av tioaldehyder, anhydrider av polykarboxylsyror, cykliska estrar av 

polyalkoholer eller polyfenoler med flerbasiska syror samt imider av flerbasiska syror, om den 

heterocykliska strukturen uppkommit som ett resultat enbart av de ovan uppräknade ringbildande 

funktionerna. 

Om det, förutom de funktioner som räknas upp i den första meningen i anmärkning 7 till kapitel 

29, även finns andra heteroatomer i den heterocykliska strukturen, skall klassificeringen ske med 

hänsyn tagen till samtliga ringbildande funktioner. Därför skall till exempel anaxiron (INN) och 

pradefovir (INN) klassificeras enligt nummer 2934 som heterocykliska föreningar med minst två 

olika heteroatomer, och inte enligt nummer 2933 som heterocykliska föreningar med enbart kväve 

som heteroatom(er). (HSC 39) 

IJ. Klassificering av derivat 

Klassificering av derivat av kemiska föreningar på tulltaxenivå bestäms genom att tillämpa de 

allmänna tolkningsreglerna. Anm. 3 till detta kapitel tillämpas när ett derivat eventuellt kan 

klassificeras enligt två eller flera tulltaxenummer. 

Inom varje tulltaxenummer till detta kapitel, klassificeras derivat med tillämpning av anmärkning 

till undernummer 1. 

K. Kondenserade ringsystem 

Anaxirone (INN) Pradefovir (INN) 

I ett kondenserat ringsystem ingår minst två ringar vilka har en bindning och två atomer 

gemensamt. 

Kondenserade ringsystem förekommer i polycykliska föreningars molekyler (t.ex. polycykliska 

kolväten, hetereocykliska föreningar) i vilka två cykliska föreningar är sammanbundna av en 

gemensam sida med två angränsande atomer. Exempel härpå visas nedan: 

29:6

Naftalen Kinolin Kondenserad kinolin 

I komplexa ringsystem kan kondensering (fusion) förekomma på flera sidor av varje enskild. 

Polycykliska föreningar i vilka två ringar har endast två atomer gemensamt sägs vara 

"ortokondenserade". 

Däremot sägs polycykliska föreningar vara "orto- och 

perikondenserade" om en ring har endast två atomer gemensamt med var och en av minst två ringar 

i en intilliggande serie av ringar. Dessa två olika typer av kondenserade ringsystem illustreras av 

följande exempel. 

3 gemensamma sidor 

6 gemensamma 

atomer 


8 gemensamma atomer 


6 gemensamma 

atomer 

Ortokondenserade Orto- och perikondenserade system 

system 

Däremot är följande exempel bryggad kinolin (inte kondenserad): 

Bryggad kinolin 

29:7 

Ny version 2007

UNDERAVDELNING I 

Kolväten samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av kolväten 

2901 Acykliska kolväten 

2901.10 - Mättade 

- Omättade: 

2901.21 - - Etylen 

2901.22 - - Propen (propylen) 

2901.23 - - Buten (butylen) och isomerer därav 

2901.24 - - Buta-1,3-dien och isopren 

2901.29 - - Andra 

Acykliska kolväten är föreningar som endast innehåller kol och väte och som inte har någon ring i 

sin struktur. De kan indelas i två grupper: 

A. Mättade acykliska kolväten. 

B. Omättade acykliska kolväten. 

A. Mättade acykliska kolväten (paraffinkolväten) 

Dessa kolväten, alkaner, bildar en homolog serie med den allmänna formeln CnH2n+2. De 

förekommer rikligt i naturen och utgör huvudbeståndsdelen i petroleumoljor. 

Grundkolvätet i serien är metan CH4 med en kolatom. Metan och även propan C3H8 med tre 

kolatomer klassificeras emellertid enligt nr 2711 även om de är rena. 

Bland mättade acykliska kolväten enligt detta nummer märks: 

1. etan C2H6 med två kolatomer. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste etan ha en renhetsgrad av minst 95 

volymprocent. Numret omfattar inte etan med lägre renhetsgrad (nr 2711); 

2. butaner C4H10med fyra kolatomer; 

3. pentaner med fem kolatomer; 

4. hexaner med sex kolatomer; 

5. heptaner med sju kolatomer; 

6. oktaner med åtta kolatomer; 

7. nonaner med nio kolatomer; 

8. dekaner med tio kolatomer; 

9. pentadekaner med femton kolatomer; 

10. triakontaner med trettio kolatomer; 

11. hexakontaner med sextio kolatomer. 

Dessa mättade kolväten är alla olösliga i vatten. Vid normal temperatur och normalt tryck är 

sådana kolväten som innehåller högst fyra kolatomer gasformiga; kolväten som innehåller fem till 

femton kolatomer är flytande; kolväten med mer än femton kolatomer är vanligtvis fasta ämnen. 

En eller flera av väteatomerna i kolvätemolekylerna kan vara utbytta mot alkylradikaler (t.ex. 

metyl, etyl eller propyl). Sålunda har isobutan (2-metylpropan, trimetylmetan) samma kemiska 

formel som normal butan. 

Inom industri och handel är etan och butan de mest betydelsefulla av kolvätena enligt detta 

nummer. Dessa gaser erhålls ur petroleum och naturgas. 

Mättade acykliska kolväten förs till detta nummer endast då de förekommer som isolerade 

kemiskt definierade föreningar, erhållna genom raffinering av petroleum och naturgas eller på 

syntetisk väg (ang. renhetskriterium för etan, se punkt 1 ovan). Numret omfattar dock inte rått 

butan, råa petroleumgaser och liknande råa gasformiga kolväten (nr 2711). 

B. Omättade acykliska kolväten 

29:8

Dessa omättade kolväten innehåller två, fyra, sex etc. väteatomer mindre än mättade acykliska 

kolväten med samma antal kolatomer. Detta beror på förekomst av dubbel- eller trippelbindningar i 

molekylen. 

1. Kolväten med en dubbelbindning (monoolefiner). 

Dessa kolväten, alkener, bildar en homolog serie med den allmänna formeln CnH2n. De 

förekommer i produkter som erhålls vid termisk sönderdelning av en mängd organiska ämnen 

(lysgas, produkter från krackning av petroleumoljor etc.) men kan också framställas på syntetisk 

väg. 

a) De första föreningarna i serien är gasformiga. Dessa är: 

– eten (etylen) C2H4 som är en färglös gas med en svag lukt som erinrar om eter och med 

starkt bedövande egenskaper. Eten används för framställning av många organiska föreningar 

(t.ex. etylenoxid, etylbensen, syntetisk etanol och polyeten). 

För att klassificeras enligt detta nummer måste eten ha en renhetsgrad av minst 95 

volymprocent. Numret omfattar inte eten med lägre renhetsgrad (nr 2711); 

– propen (propylen) C3H6 som är en färglös och mycket lättantändlig samt kvävande gas. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste propen ha en renhetsgrad av minst 90 

volymprocent. Numret omfattar inte propen med lägre renhetsgrad (nr 2711); 

– buten (butylener) C4H8. 

Dessa omättade kolväten klassificeras enligt detta nummer endast då de förekommer som 

isolerade kemiskt definierade föreningar. 

Numret omfattar dock inte råa gasformiga kolväten enligt nr 2711. 

Inom handeln förekommer alla dessa produkter normalt i flytande form under tryck. 

b) Alkener som innehåller 5 – 15 kolatomer är flytande. De viktigaste av dessa är: 

– pentener; 

– hexener; 

– heptener; 

– oktener. 

c) Alkener som innehåller mer än femton kolatomer är fasta ämnen. 

2. Kolväten med flera dubbelbindningar (diolefiner och polyolefiner). 

Dessa kolväten bildar serier som innehåller två eller flera dubbelbindningar. Av dessa kan 

nämnas: 

a) propadien (allen) C3H4; 

b) butadien-(1,2) (1,2-butadien, metylallen) C4H6; 

c) butadien-(1,3) (1,3-butadien) C4H6, som är en färglös, mycket lättantändlig gas; 

d) 2-metylbutadien-(1,3) (isopren) C5H8, som är en färglös, mycket lättantändlig vätska. 

3. Kolväten med trippelbindningar (acetylener). 

Dessa omättade kolväten, alkyner, innehåller antingen en (monoacetylener med den allmänna 

formeln CnH2n-2) eller flera (polyacetylener) trippelbindningar. 

Den viktigaste föreningen är acetylen (etyn) C2H2, som är en färglös gas med karakteristisk 

lukt. Av acetylen kan en mångfald olika ämnen framställas (t.ex. ättiksyra, aceton, isopren, 

klorättiksyra och etanol). 

Acetylen försänds på stålcylindrar i form av en i kiselgur under starkt tryck absorberad lösning 

av gasen i aceton (dissousgas). Med tillämpning av anm. 1 e till detta kapitel klassificeras 

acetylen i denna form enligt detta nummer. 

Bland andra föreningar i denna serie märks: 

a) propyn (allylen, metylacetylen); 

b) butyn (etylacetylen). 

4. Kolväten med såväl dubbel- som trippelbindningar. 

Dessa kolväten innehåller både dubbel- och trippelbindningar i väteatom har bytts ut mot en 

vinylgrupp) och metylvinylacetylen (acetylen vari den ena väteatomen har bytts ut mot en 

vinylgrupp och den andra mot en metylgrupp). 

2902 Cykliska kolväten 

- Cyklaner, cyklener och cykloterpener: 

2902.11 - - Cyklohexan 

29:9 

Ny version 2007

2902.19 - - Andra 

2902.20 - Bensen (bensol) 

2902.30 - Toluen (toluol) 

- Xylener (xyloler): 

2902.41 - - o-Xylen 

2902.42 - - m-Xylen 

2902.43 - - p-Xylen 

2902.44 - - Blandade xylenisomerer 

2902.50 - Styren (styrol) 

2902.60 - Etylbensen 

2902.70 - Kumen 

2902.90 - Andra slag 

Cykliska kolväten är föreningar som endast innehåller kol och väte och vilka har minst en ring i sin 

struktur. De kan indelas i tre grupper: 

A. Cyklaner och cyklener. 

B. Cykloterpener. 

C. Aromatiska kolväten. 

A. Cyklaner och cyklener 

Dessa utgör cykliska kolväten, av vilka de mättade kallas cyklaner och de omättade cyklener. 

Monocykliska cyklaner motsvarar den allmänna formeln CnH2n, medan polycykliska cyklaner 

och alla cyklener motsvarar den allmänna formeln CnH2n-x, där x kan vara 2, 4, 6 etc. 

1. Bland de monocykliska cyklanerna märks bl.a. polymetylen- och naftenkolväten, vilka 

förekommer i vissa petroleumoljor, t.ex.: 

a) cyklopropan C3H6 (gas); 

b) cyklobutan C4H8 (gas); 

c) cyklopentan C5H10(vätska); 

d) cyklohexan C6H12 (vätska). 

2. Bland de polycykliska cyklanerna märks: 

a) dekahydronaftalen (dekalin) C10H18, en färglös vätska med användning som lösningsmedel i 

målningsfärger, lacker, polermedel etc.; 

b) föreningar med bryggbindningar, såsom 1, 4, 4a, 5, 6, 7, 8, 8a – oktahydroexo-1,4-endo-5,8dimetanonaftalen 

C12H16, varav insektsbekämpningsmedlet HEOD är ett derivat; 

c) föreningar med "bur"-struktur, såsom pentacyklo/5.2.1.0 2,6 .0 3,9 .0 5,8 /dekan C10H12, varav 

föreningen dodekakloropenta-cyklo/5.2.1.02,6.0 3,9 .0 5,8 /dekan är ett derivat; 

3. Bland cyklenerna märks bl.a.: 

a) cyklobuten C4H6 (gas); 

b) cyklopenten C5H8 (vätska); 

c) cyklohexen C6H10(vätska); 

d) cyklooktatetraen C8H8 (vätska); 

e) azulen C10H8 (fast ämne). 

Numret omfattar emellertid inte syntetiska karotiner, vilka klassificeras enligt nr 3204. 

B. Cykloterpener 

Dessa kolväten avviker i sin allmänna kemiska struktur inte från cyklenerna och de har den 

allmänna formeln (C5H8)n, i vilken n är minst 2. I naturen förekommer de i växtriket som flyktiga 

vätskor med karakteristisk lukt, t.ex.: 

1. pinen, som ingår i balsamterpentin, kolugnsterpentin, kanelolja etc. Den utgör en färglös vätska; 

2. kamfen, som ingår i muskot- och petitgrainolja etc.; 

3. limonen, som ingår i skaloljor från citrusfrukter, och dipenten, en blandning av optiska isomerer 

av limonen. Numret omfattar inte rå dipenten (nr 3805). 

29:10

Numret omfattar inte heller eteriska oljor (nr 3301) samt balsam-, kolugns- och sulfatterpentin 

och andra terpentinoljor som är framställda genom destillation eller annan behandling av barrträ (nr 

3805). 

C. Aromatiska kolväten 

Dessa föreningar innehåller en eller flera kondenserade eller icke kondenserade bensenringar. 

Bensen utgör ett kolväte som består av 6 kolatomer och 6 väteatomer som är ordnade i sex CHgrupper 

till en sluten ring i form av en sexhörning. 

I. Kolväten som innehåller endast en bensenring. Dessa omfattar bensen och dess homologer: 

a) bensen (bensol) C6H6 förekommer i lysgas, i vissa petroleumoljor och i flytande produkter 

som har erhållits genom torrdestillation av många kolrika organiska produkter (stenkol, 

brunkol etc.). Den erhålls också på syntetisk väg. I rent tillstånd är bensen en färglös, 

lättflytande, flyktig vätska, som är lättantändlig och starkt ljusbrytande. Bensen har 

aromatisk lukt och är ett utmärkt lösningsmedel för hartser, fetter, eteriska oljor, gummi 

etc. Genom syntes kan en mängd ämnen framställas av bensen. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste bensen ha en renhetsgrad av minst 95 

viktprocent. Numret omfattar inte bensen med lägre renhetsgrad (nr 2707); 

b) toluen (toluol, metylbensen) C6H5CH3 utgör ett bensenderivat i vilket en väteatom har bytts 

ut mot en metylgrupp. Den framställs genom destillation ur lätt stenkolstjärolja eller genom 

cyklisering av acykliska kolväten. Toluen utgör en färglös, lättflytande, lättantändlig, starkt 

ljusbrytande vätska med aromatisk lukt som erinrar om bensen. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste toluen ha en renhetsgrad av minst 95 

viktprocent. Numret omfattar inte toluen med lägre renhetsgrad (nr 2707); 

c) xylen (xylol, dimetylbensen) C6H4(CH3)2 utgör ett bensenderivat i vilket två väteatomer 

har bytts ut mot två metylgrupper. Det finns tre isomerer: orto-, meta- och paraxylen. 

Xylen är en klar lättantändlig vätska som förekommer i lätt stenkolstjärolja. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste xylen innehålla minst 95 viktprocent 

xylenisomerer, alla isomerer inräknade. Numret omfattar inte xylen med lägre renhetsgrad 

(nr 2707); 

d) andra aromatiska kolväten som är bildade av en bensenring 

och en eller flera sidokedjor, öppna eller slutna, bland vilka märks: 

1. styren (styrol) C6H5 . CH = CH2, en färglös, oljig 

vätska som huvudsakligen används för framställning av plast (polystyren) och 

syntetiskt gummi; 

. 

2. etylbensen C6H5 C2H5, en färglös, lättantändlig och lättflytande vätska som 

förekommer i stenkolstjära men som vanligen framställs av bensen och eten; 

3. kumen (propylbensen) C6H5 . CH(CH3)2, en färglös vätska som förekommer i vissa 

petroleumoljor och som används huvudsakligen för framställning av fenol, aceton, αmetylstyren 

samt som lösningsmedel; 

4. p-cymen (p-metylisopropylbensen) CH3 . 6H4 . CH(CH3)2, som förekommer i riklig 

mängd i många eteriska oljor. Den utgör en färglös vätska med angenäm lukt. 

Numret omfattar inte rå p-cymen (nr 3805); 

5. tetrahydronaftalen (tetralin) C10H12, som framställs genom katalytisk hydrering av 

naftalen. Den utgör en färglös vätska med terpenartad lukt och används som 

lösningsmedel etc. 

II. Kolväten med två eller flera icke kondenserade bensenringar, t.ex.: 

1. difenyl C6H5 . C6H5, som bildar glänsande, vita 

kristaller med angenäm lukt. Den används särskilt för framställning av klorerade derivat 

(mjukningsmedel), som kylmedel (enbart eller blandad med difenyleter) och som moderator 

i kärnreaktorer; 

2. difenylmetan C6H5 . CH2 . C6H5, som utgör ett kolväte med två bensenringar som är 

sammanbundna med en metylengrupp CH2. Den kristalliserar i färglösa nålar och har stark, 

pelargonliknande lukt. Difenylmetan används vid organiska synteser; 

3. trifenylmetan CH(C6H5)3, som utgör metan med tre 

väteatomer utbytta mot tre bensenringar. 

29:11 

Ny version 2007

III. Kolväten med två eller flera kondenserade bensenringar, t.ex.: 

1. naftalen (naftalin) C10H8, som erhålls genom kondensation av två bensenringar. Den 

förekommer i stenkolstjära, petroleumoljor, lysgas, brunkolstjära etc. Den har karakteristisk 

lukt och kristalliserar i fina, vita fjäll. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste naftalen ha en kristallisationspunkt av 79,4 

°C eller högre. Numret omfattar inte naftalen med lägre renhetsgrad (nr 2707); 

2. fenantren C14H10, som erhålls genom kondensation av tre bensenringar och utgör en produkt 

från destillation av stenkolstjära. Den bildar små färglösa, fluorescerande kristaller. 

Fenantren klassificeras enligt detta nummer endast om den utgör en isolerad kemiskt 

definierad förening, ren eller tekniskt ren. Numret omfattar inte rå fenantren (nr 2707); 

3. antracen C14H10, som också erhålls genom kondensation av tre bensenringar och 

förekommer i stenkolstjära. Den förekommer som färglösa kristaller eller som ett gulaktigt 

pulver och ger blåviolett fluorescens. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste antracen ha en renhetsgrad av minst 90 

viktprocent. Numret omfattar inte antracen med lägre renhetsgrad (nr 2707). 

Denna grupp omfattar också följande kolväten: 

a) acenaften; 

b) metylantracener; 

c) fluoren; 

d) fluoranten; 

e) pyren. 

Detta nummer omfattar inte sådana dodecylbensener och nonylnaftalener som utgör blandningar 

av alkylarener (nr 3817). 

2903 Halogenderivat av kolväten 

- Mättade klorderivat av acykliska kolväten: 

2903.11 - - Monoklormetan (metylklorid) och monokloretan (etylklorid) 

2903.12 - - Diklormetan (metylenklorid) 

2903.13 - - Triklormetan (kloroform) 

2903.14 - - Tetraklormetan (koltetraklorid) 

2903.15 - - Etylendiklorid (ISO) (1,2-dikloretan) 

2903.19 - - Andra 

- Omättade klorderivat av acykliska kolväten: 

2903.21 - - Vinylklorid (monokloreten) 

2903.22 - - Trikloreten 

2903.23 - - Tetrakloreten (perkloretylen) 

2903.29 - - Andra 

- Fluor- , brom- eller jodderivat av acykliska kolväten: 

2903.31 - - Etylendibromid (ISO) (1,2-dibrometan) 

2903.39 - - Andra 

- Halogenderivat av acykliska kolväten innehållande två eller flera olika 

halogener: 

2903.41 - - Triklorfluormetan 

2903.42 - - Diklordifluormetan 

2903.43 - - Triklortrifluoretaner 

2903.44 - - Diklortetrafluoretaner och klorpentafluoretan 

2903.45 - - Andra derivat fullständigt halogenerade enbart med fluor och klor 

2903.46 - - Bromklordifluormetan, bromtrifluormetan och dibromtetrafluoretaner 

2903.47 - - Andra fullständigt halogenerade derivat 

2903.49 - - Andra 

- Halogenderivat av cyklaner, cyklener och cykloterpener: 

2903.51 - - 1,2,3,4,5,6-Hexaklorcyklohexan (HCH (ISO)), inbegripet lindan (ISO, 

INN) 

29:12

2903.52 - - Aldrin (ISO), klordan (ISO) och heptaklor (ISO) 

2903.59 - - Andra 

- Halogenderivat av aromatiska kolväten: 

2903.61 - - Klorbensen, o-diklorbensen och p-diklorbensen 

2903.62 - - Hexaklorbensen (ISO) och DDT (ISO) [klorfenotan (INN), (1,1,1triklor-2,2,bis(p-klorfenyl)etan] 

2903.69 - - Andra 

Dessa föreningar erhålls genom att i strukturformeln för ett kolväte byta ut en eller flera väteatomer 

mot samma antal halogenatomer (fluor, klor, brom eller jod). 

A. Mättade klorderivat av acykliska kolväten 

1. Klormetan (metylklorid) är en färglös gas som vanligen förekommer förtätad till vätska på 

stålcylindrar. Den används inom kyltekniken, som bedövningsmedel och vid organiska synteser. 

2. Diklormetan (metylenklorid) är en giftig, färglös, flyktig vätska som används vid organiska 

synteser. 

3. Kloroform (triklormetan) är en färglös, flyktig vätska med karakteristisk lukt. Den används som 

bedövningsmedel, som lösningsmedel samt vid organiska synteser. 

4. Koltetraklorid (tetraklormetan) är en färglös vätska som används i brandsläckningsapparater, 

som lösningsmedel för svavel, oljor, fetter, lacker, petroleum, hartser etc. 

5. Kloretan (etylklorid) utgör en gas som förekommer förtätad till vätska i specialbehållare. Den 

används som bedövningsmedel. 

6. Etylendiklorid (ISO) (1,2-dikloretan) är en giftig, färglös vätska som används som 

lösningsmedel. 

7. 1,2-Diklorpropan (propylendiklorid) är en färglös, stabil vätska. Den har kloroformliknande lukt 

och används vid organiska synteser samt som lösningsmedel för fetter, oljor, vaxer, naturliga 

gummiarter och hartser. 

8. Diklorbutaner. 

Detta nummer omfattar inte: 

a) klorparaffiner som utgör blandningar av klorderivat. Klorparaffiner i fast form och med 

vaxkaraktär klassificeras enligt nr 3404, medan de flytande produkterna klassificeras enligt nr 

3824; 

b) produkter som föreligger som laddningar till brandsläckningsapparater eller som 

brandsläckningsbomber (nr 3813). 

B. Omättade klorderivat av acykliska kolväten 

1. Vinylklorid (kloreten) är en gas med en lukt som erinrar om kloroform. Den förekommer 

förtätad till vätska i stålcylindrar och används för framställning av poly(vinylklorid) enligt nr 3904. 

2. Trikloreten (trikloretylen) är en vätska med en lukt som erinrar om kloroform. Den används vid 

organiska synteser samt som lösningsmedel för lacker, oljor och fetter. 

3. Tetrakloreten (perkloretylen) är en färglös vätska som används som tvättvätska vid kemisk tvätt. 

4. Vinylidenklorid. 

C. Fluor-, brom- eller jodderivat av acykliska kolväten 

1. Brommetan (metylbromid) utgör en gas som förekommer förtätad till vätska i specialbehållare. 

Den används i brandsläckningsapparater och inom kyltekniken. 

2. Brometan (etylbromid) är en färglös vätska med kloroformliknande lukt. Den används vid 

organiska synteser. 

3. Bromoform (tribrommetan) är en färglös vätska med karakteristisk lukt och används som 

lugnande medel. 

4. Allylbromid. 

29:13 

Ny version 2007

5. Jodmetan (metyljodid) och jodetan (etyljodid) utgör vätskor som används vid organiska 

synteser. 

6. Dijodmetan (metylenjodid). 

7. Jodoform (trijodmetan) förekommer som ett gult pulver eller som gula kristaller och har 

karakteristisk lukt. Den används som antiseptiskt medel inom medicinen. 

8. Allyljodid (3-jodpropen). 

Detta nummer omfattar inte produkter som föreligger som laddningar till 

brandsläckningsapparater eller som brandsläckningsbomber, enligt nr 3813. 

D. Halogenderivat av acykliska kolväten som innehåller två eller flera olika halogener 

Handeln med triklorfluormetan, diklordifluormetan, triklortrifluoretaner, diklortetrafluoretaner, 

klorpentafluoretan, bromklordifluormetan, bromtrifluormetan och dibromtetrafluoretaner 

kontrolleras genom Montrealprotokollet om ämnen som bryter ner ozonskiktet. 

Detta nummer omfattar inte produkter som föreligger som laddningar till 

brandsläckningsapparater eller som brandsläckningsbomber, enligt nr 3813. 

E. Halogenderivat av cyklaner, cyklener och cykloterpener 

1. 1,2,3,4,5,6-Hexaklorcyklohexan (HCH (ISO)), inbegripet lindan (ISO, INN) förekommer som 

ett vitt eller gulaktigt pulver eller i form av flingor. Det är ett starkt verkande 

insektsbekämpningsmedel. 

2. Halogenderivat av cyklopropan och cyklobutan. 

3. Oktaklortetrahydro-4,7-endometylenindan utgör också ett starkt verkande 

insektsbekämpningsmedel. 

4. Halogenderivat av kolväten med "bur"-struktur, t.ex. dodekakloropentacyklo[5.2.1.0 

2,6 .O 3,9 .O 5,8 ]dekan. 

5. Halogenderivat av cykloterpener, t.ex klorkamfen och bornylklorid. 

F. Halogenderivat av aromatiska kolväten 

1. Klorbensen är en lättantändlig vätska med svagt aromatisk lukt. Den används vid organiska 

synteser och som lösningsmedel för lacker, hartser och bituminösa produkter. 

2. o-Diklorbensen utgör en färglös vätska. 

3. m-Diklorbensen utgör också en färglös vätska. 

4. p-Diklorbensen förekommer som vita kristaller och används huvudsakligen som 

insektsbekämpningsmedel, som luftrenare eller som mellanprodukt vid framställning av 

färgämnen. 

5. Hexaklorbensen (ISO) förekommer som vita nålar som är olösliga i vatten. 

6. DDT (ISO) (klofenotan (INN), 1,1,1-triklor-2,2-bis(p-klorfenyl)etan eller diklordifenyltrikloretan 

förekommer som färglösa kristaller eller som ett vitt till gråvitt pulver. Det 

används som insektsbekämpningsmedel. 

7. Bensylklorid är en färglös vätska med angenäm lukt. Den är starkt tårretande och används vid 

organiska synteser. 

8. 1- och 2-klornaftalener, som utgör en lättflytande vätska 

(1-) resp. flyktiga kristaller (2-) med naftalenartad lukt. De används vid organiska synteser, 

som mjukningsmedel etc. 

9. 1,4-Diklornaftalen bildar glänsande, färglösa och oktaklornaftalen glänsande, gulaktiga 

kristaller. De används som insektsbekämpningsmedel. 

Flytande polyklornaftalener klassificeras enligt detta nummer om de inte utgör blandningar, 

men numret omfattar inte polyklornaftalener i fast form som utgör blandningar med 

vaxkaraktär (nr 3404). 

10. Bromstyren. 

Detta nummer omfattar inte polyklordifenyler, vilka utgör blandningar av klorderivat; de som är 

i fast form har vaxkaraktär och klassificeras enligt nr 3404 och de som är flytande förs till nr 3824. 

29:14

2904 Sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av kolväten, även halogenerade 

2904.10 - Derivat med enbart sulfonsyragrupper, samt salter och etylestrar av sådana 

derivat 

2904.20 - Derivat med enbart nitrogrupper eller enbart nitrosogrupper 


A. Sulfoderivat 

Dessa föreningar utgör kolväten i vilka en eller flera väteatomer har ersatts med samma antal 

sulfonsyragrupper (-SO3H). De kallas vanligen sulfonsyror. Numret omfattar också salter samt 

etylestrar av sulfonsyror (se anm. 5 B till 29 kap.). 

1. Sulfonsyror av acykliska kolväten: 

a) etensulfonsyror; 

b) etansulfonsyror. 

2. Sulfonsyror av aromatiska kolväten: 

a) bensensulfonsyror; 

b) toluensulfonsyror (ibland felaktigt benämnda bensylsulfonsyror); 

c) xylensulfonsyror; 

d) bensendisulfonsyror; 

e) naftalensulfonsyror. 

B. Nitroderivat 


nitrogrupper (-NO2). 

1. Nitroderivat av acykliska kolväten: 

a) nitrometan; 

b) nitroetan; 

c) nitropropan; 

d) trinitrometan (nitroform). 

2. Nitroderivat av cykliska kolväten, t.ex.: 

a) nitrobensen (mirbanolja), vilken förekommer som glänsande, gulaktiga kristaller eller som 

en oljeartad, gulaktig väska. Den har lukt av bittermandel och används inom 

parfymindustrin, vid tvåltillverkning, vid organiska synteser, som denatureringsmedel etc.; 

b) m-dinitrobensen, som bildar färglösa nålar eller fjäll och används för framställning av 

sprängämnen; 

c) nitrotoluen (orto-, meta- och para-); 

d) 2,4-dinitrotoluen, som bildar kristaller och används för framställning av sprängämnen; 

e) 2,4,6-trinitrotoluen, som har kraftig explosiv verkan. 

Numret omfattar inte beredda sprängämnen av dessa föreningar (nr 3602); 

f) 2,4,6-trinitro-5-tert.butyl-m-xylen (xylenmysk), som används inom parfymindustrin; 

g) nitroxylen, dinitrobutyl-p-cymen (cymenmysk), nitronaftalen etc. 

C. Nitrosoderivat 


nitrosogrupper (-NO). 

1. Nitrosobensen. 

2. Nitrosotoluen (orto-, meta- och para-). 

D. Sulfohalogenderivat 

29:15 

Ny version 2007

Dessa föreningar är kolvätederivat vilkas molekyler innehåller en eller flera sulfonsyragrupper (- 

SO3H) och en eller flera halogenatomer eller också en sulfohalogengrupp. Numret omfattar också 

salter samt etylestrar av sådana föreningar. 

Klor-, brom- och jodbensensulfonsyror (orto-, meta- och para-). 

2. Klor-, brom- och jodbensendisulfonsyror. 

3. Klornaftalensulfonsyror. 

4. Toluen-p-sulfonylklorid. 

E. Nitrohalogenderivat 

Dessa föreningar är kolvätederivat vilkas molekyler innehåller en eller flera nitrogrupper (-NO2) 

och en eller flera halogenatomer. 

1. Triklornitrometan (klorpikrin). 

2. Jodtrinitrometan (jodpikrin). 

3. Klornitrometan. 

4. Bromnitrometan. 

5. Jodnitrometan. 

6. Klornitrobensen. 

7. Klornitrotoluen. 

F. Nitrosulfoderivat 

Dessa utgör derivat av kolväten, vilkas molekyler innehåller en eller flera nitrogrupper (-NO2) och 

en eller flera sulfonsyragrupper (-SO3H). Numret omfattar också salter samt etylestrar av sådana 

derivat. 

1. Nitrobensensulfonsyror samt di- och trinitrobensen-sulfonsyror. 

2. Nitrotoluensulfonsyror samt di- och trinitrotoluen-sulfonsyror. 

3. Nitronaftalensulfonsyror. 

4. Dinitrostilbendisulfonsyror. 

G. Nitrosulfohalogenderivat och andra sammansatta derivat 

Denna grupp omfattar föreningar av sådana slag som inte har räknats upp ovan, t.ex. sådana vilkas 

molekyler innehåller en eller flera nitrogrupper (-NO2), en eller flera sulfonsyragrupper (-SO3H) 

samt en eller flera sulfoderivat kan nämnas sulfoderivat av klornitrobensen, klornitrotoluen etc. 

Gruppen omfattar också salter samt etylestrar av sådana föreningar. 

29:16

UNDERAVDELNING II 

Alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av alkoholer 

2905 Acykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana 

alkoholer 

- Mättade monoalkoholer: 

2905.11 - - Metanol (metylalkohol) 

2905.12 - - Propanol-(1) (propylalkohol) och propanol-(2) (isopropylalkohol) 

2905.13 - - Butanol-(1) (n-butylalkohol) 

2905.14 - - Andra butanoler 

2905.16 - - Oktanol (oktylalkohol) och oktanolisomerer 

2905.17 - - Dodekanol-(1) (laurylalkohol), hexadekanol-(1) (cetylalkohol) och oktadekanol- 

(1) (stearylalkohol) 

2905.19 - - Andra 

- Omättade monoalkoholer: 

2905.22 - - Acykliska terpenalkoholer 

2905.29 - - Andra 

- Dioler: 

2905.31 - - Etylenglykol (etandiol) 

2905.32 - - Propylenglykol (propandiol- (1,2)) 

2905.39 - - Andra 

- Andra polyoler: 

2905.41 - - 2-Etyl-2-(hydroximetyl)propandiol-(1,3) (trimetylolpropan) 

2905.42 - - Pentaerytritol 

2905.43 - - Mannitol 

2905.44 - - D-glucitol (sorbitol) 

2905.45 - - Glycerol 

2905.49 - - Andra 

- Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av acykliska alkoholer: 

2905.51 - - Etklorvynol (INN) 

2905.59 - - Andra 

Acykliska alkoholer är derivat av acykliska kolväten i vilka en eller flera väteatomer är ersatta av 

hydroxylgrupper. De innehåller syre och ger med syror föreningar som kallas estrar. 

Alkoholer kan vara primära (karakteriserade av gruppen —CH2 . OH), sekundära (karakteriserade 

av gruppen >CH . OH) eller tertiära (karakteriserade av gruppen —>C . OH). 

Detta nummer omfattar nedan beskrivna acykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro-, nitroso- 

, sulfohalogen-, nitrohalogen-, nitrosulfo- och nitrosulfohalogenderivat samt andra sammansatta 

derivat av sådana alkoholer (t.ex. monoklorhydriner av glycerol och av etylenglykol). 

Aldehydvätesulfit- och ketonvätesulfitföreningar anses utgöra sulfoderivat av alkoholer, t.ex. 

acetaldehyd-natriumvätesulfit, formaldehyd-natriumvätesulfit, valeraldehyd-natriumväte-sulfit och 

aceton-natriumvätesulfit. Numret omfattar också metallalkoholater av alkoholer enligt detta 

nummer samt av etanol. 

Numret omfattar inte etanol (etylalkohol), även ren (se anv. till nr 2207 och 2208). 

A. Mättade monoalkoholer 

1. Metanol (metylalkohol) framställs genom torrdestillation av trä eller på syntetisk väg. Ren 

metanol är en lättflytande, färglös, lättantändlig vätska med karakteristisk lukt. Den används vid 

organiska synteser, som lösningsmedel, inom färgämnesindustrin samt för framställning av 

sprängämnen, farmaceutiska produkter etc. Numret omfattar inte rå metanol som erhålls vid 

torrdestillation av trä (nr 3807). 

29:17 

Ny version 2007

2. Propanol-1 (propylalkohol) och propanol-2 (isopropylalkohol) utgör färglösa vätskor. Propanol- 

2 framställs på syntetisk väg av propylen och används för framställning av aceton och metakrylater 

samt som lösningsmedel etc. 

3. Butanol-1 (n-butylalkohol) och andra butanoler (4 isomerer) är färglösa vätskor som används 

vid organiska synteser och som lösningsmedel. 

4. Pentanol (amylalkohol) och isomerer av pentanol. Det finns åtta möjliga isomerer. 

Jäsningspentanol utvinns företrädesvis ur finkelolja (nr 3824), som erhålls vid rening av etanol 

(från jäsning av spannmål, melass, potatis etc.). Pentanoler kan också framställas på syntetisk väg 

av gasformiga kolväten som har erhållits vid krackning av petroleum. 

5. Hexanoler och heptanoler (hexyl- och heptylalkohol). 

6. Oktanol (oktylalkohol) och isomerer av oktanol. 

7. Dodekanol-1 (laurylalkohol), hexadekanol-1 (cetanol, cetylalkohol) och oktadekanol-1 (stearol, 

stearylalkohol). 

Detta nummer omfattar inte fettalkoholer med en renhetsgrad av mindre än 90 %, beräknat på 

torrsubstansen (nr 3823). 

B. Omättade monoalkoholer 

1. Allylalkohol. 

2. Etylpropylallylalkohol (2-etyl-2-hexen-1-ol). 

3. Oleylalkohol. 

4. Acykliska terpenalkoholer, t.ex. fytol. Terpenalkoholer har benägenhet att omvandlas till 

hydroaromatiska föreningar och förekommer i vissa eteriska oljor. Som exempel kan nämnas 

geraniol, citronellol, linalool, rodinol och nerol, vilka används inom luktämnesindustrin. 

C. Dioler och andra polyoler 

I. Dioler 

1. Etylenglykol (etandiol, glykol) är en sirapsartad vätska med svagt stickande lukt. Den används 

för framställning av sprängämnet dinitroglykol, som lösningsmedel i lacker, som frysskyddsmedel 

och vid organiska synteser. 

2. Propylenglykol (1,2-propandiol) är en färglös, viskös och hygroskopisk vätska. 

II. Andra polyoler 

1. Glycerol (propan-1, 2, 3-triol). Glycerol (också känt som glycerin) kan framställas antingen 

genom renande av rå glycerol (t.ex. genom destillation eller rening med hjälp av jonbytare) eller 

syntetiskt från propylen. 

Glycerol har en söt smak. Den är vanligtvis färg- och luktlös, men kan ibland ha en lätt 

dragning åt gult. 

För att omfattas av detta nummer måste glycerolen ha en renhet av minst 95 % (beräknat på 

torrsubstansen). Glycerol med lägre renhet omfattas inte (rå glycerol enligt nr 1520). 

2. 2-Etyl-2-(hydroximetyl) propandiol-(1,3) (trimetylol-propan) används vid framställning av 

lacker och alkydhartser, syntetiska torkande oljor samt polyuretanskum och ytbeläggningsmaterial 

av polyuretan. 

3. Pentaerytritol förekommer som ett vitt, kristallint pulver och används vid framställning av 

sprängämnen och plaster. 

4. Mannitol förekommer som ett vitt, kristallint pulver eller som granulat. Den finns i växtriket (i 

växtsaften från Fraxinus ornus). Den framställs på syntetisk väg. Mannitol används som ett milt 

laxativ och för framställning av sprängämnen (mannitolhexanitrat). 

5. Sorbitol (D-glucitol) utgör ett vitt, kristallint, hygroskopiskt pulver och används inom 

luktämnesindustrin, vid framställning av askorbinsyra (med medicinsk användning) och ytaktiva 

ämnen, som ersättningsmedel för glycerol och som fuktighetsbevarande medel. 

6. Pentantriol, hexantriol etc. 

29:18

Detta nummer omfattar inte sorbitol enligt nr 3824. 

D. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av acykliska alkoholer 

1. Kloralhydrat [2,2,2-trikloretandiol-(1,1)]CCl3CH(OH)2 förekommer som färglösa, giftiga 

kristaller och används som sömnmedel samt vid organiska synteser. 

2. Triklorbutanol används inom medicinen. 

3. Etklorvynol utgör ett psykotropt ämne. 

2906 Cykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana 

alkoholer 

- Cyklan- , cyklen- och cykloterpenalkoholer: 

2906.11 - - Mentol 

2906.12 - - Cyklohexanol, metylcyklohexanoler och dimetylcyklohexanoler 

2906.13 - - Steroler och inositoler 

2906.19 - - Andra 

- Aromatiska alkoholer: 

2906.21 - - Bensylalkohol 

2906.29 - - Andra 

A. Cyklan-, cyklen- och cykloterpenalkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och 

nitrosoderivat av sådana alkoholer 

1. Mentol är en sekundär alkohol som utgör huvudbeståndsdelen i pepparmyntolja. Den bildar 

kristaller och används som antiseptiskt medel, för lokalbedövning och som lindrande medel vid 

näskatarrer. 

2. Cyklohexanol, metylcyklohexanol och dimetylcyklo-hexanol. Dessa ämnen har en 

karakteristisk, kamferartad lukt och används som lösningsmedel för lacker. Dimetylcyklohexanol 

används inom tvålindustrin. 

3. Steroler utgör alicykliska alkoholer, mättade eller omättade, vilkas struktur kan härledas ur 

kolvätet perhydro-1,2-cyklopentanfenantren, med hydroxylgruppen bunden vid kolatom nr 3, med 

en metylgrupp på kolatom nr 10 och 13 samt med en sidokedja med 8 – 10 kolatomer som är 

bunden vid kolatom nr 17. De förekommer rikligt både i djur- (zoosteroler) och växtriket 

(fytosteroler). Den viktigaste av dessa föreningar är kolesterol, som huvudsakligen erhålls ur 

ryggmärg från boskap och ur ullfett. Den kan också erhållas ur galla och som biprodukt vid 

utvinning av lecitin ur äggula. Kolesterol förekommer i form av små glänsande, färglösa blad och 

är olöslig i vatten. 

Detta nummer omfattar inte ergosterol som förekommer i svampar och i mjöldryga och som 

utgör ett provitamin av vilket vitamin D2 erhålls genom bestrålning med ultraviolett ljus. Både 

ergosterol och vitamin D2 klassificeras enligt nr 2936. 

4. Inositoler ingår i kroppsvävnader. Det finns nio isomerer av inositol. De bildar vita kristaller 

och är vanligt förekommande i växter och djur. 

5. Terpineoler är mycket betydelsefulla alkoholer som används för framställning av parfymer, t.ex. 

med syrenlukt. De förekommer i naturen, fria eller förestrade, i många eteriska oljor (t.ex. i 

kardemumma-, apelsinskal-, pomeransblom-, petitgrain-, mejram-, muskot-, lagerkörs- och 

kamferolja samt i terpentin). 

Handelsvaran terpineol utgör vanligen en blandning av olika isomerer, men den 

klassificeras ändå enligt detta nummer (se anm. 1 b till 29 kap.). Den är en färglös, oljeartad 

vätska som ibland används som bakteriedödande medel. En terpineolisomer i fast form används 

inom medicinen samt som bakteriedödande medel. 

6. Terpin framställs på syntetisk väg och bildar vita kristaller. Terpinhydrat erhålls ur terpentin och 

bildar färglösa, aromatiskt luktande kristaller. Det används inom medicinen och för framställning 

av terpineol. 

29:19 

Ny version 2007

7. Borneol (borneokamfer) utgör den alkohol som svarar mot ketonen kamfer. Den liknar naturlig 

kamfer ifråga om lukt och utseende och förekommer som en vit eller ibland brunaktig, kristallinisk 

massa. Borneol är flyktig vid rumstemperatur. 

8. Isoborneol bildar bladformiga kristaller och utgör en mellanprodukt vid omvandling av 1-pinen 

till kamfer. 

9. Santalol är huvudbeståndsdelen i sandelträolja. 

B. Aromatiska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana 

alkoholer 

I aromatiska alkoholer är hydroxylgruppen (-OH) inte bunden till bensenringen utan till 

sidokedjorna. 

1. Bensylalkohol (fenylmetanol, fenylkarbinol) förekommer i fri eller förestrad form i jasmin- och 

tuberosolja samt förestrad i styrax och tolubalsam. Den utgör en färglös vätska med behaglig, 

aromatisk lukt. Bensylalkohol används vid organiska synteser samt vid framställning av lacker, 

färgämnen, konstgjorda luktämnen etc. 

2. 2-Fenyletanol (fenyletylalkohol) är en vätska som utgör 

huvudbeståndsdelen av luktämnet i rosor. 

3. 3-Fenylpropanol (fenylpropylalkohol) förekommer i styrax, sumatrabensoeharts, kassiaolja och 

kinesisk kanelolja. Den är en tung, färglös vätska med svag hyacintlukt. 

4. Kanelalkohol förekommer i flytande styrax och i perubalsam. Den kristalliserar i nålar och har 

hyacintlukt. 

5. Difenylmetanol (difenylkarbinol, benshydrol) kristalliserar i nålar. 

6. Trifenylmetanol (trifenylkarbinol) bildar kristaller och utgör modersubstansen för en viktig 

grupp färgämnen, som omfattar bl.a. aurin och rosanilin. 

* 

* * 

Aldehydvätesulfit- och ketonvätesulfitföreningar klassifice-ras enligt detta nummer i egenskap av 

sulfoderivat av alkoholer. Numret omfattar också metallalkoholater av cykliska alkoholer. 

29:20

UNDERAVDELNING III 

Fenoler och fenolalkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana 

föreningar 

2907 Fenoler; fenolalkoholer 

- Monofenoler: 

2907.11 - - Fenol (hydroxibensen) och salter av fenol 

2907.12 - - Kresoler och salter av kresoler 

2907.13 - - Oktylfenol, nonylfenol och deras isomerer; salter av dessa föreningar 

2907.15 - - Naftoler och salter av naftoler 

2907.19 - - Andra 

- Polyfenoler; fendalkonoter: 

2907.21 - - Resorcinol och salter av resorcinol 

2907.22 - - Hydrokinon (kinol) och salter av hydrokinon 

2907.23 - - 4,4'-Isopropylidendifenol (bisfenol A, difenylolpropan) och salter av 

2907.29 - - Andra 

Fenoler erhålls genom att byta ut en eller flera väteatomer i bensenringen mot hydroxylgrupper (- 

OH). 

Ett utbyte av en väteatom ger envärda fenoler (monofenoler). Om två eller flera väteatomer byts 

ut erhålls flervärda fenoler (polyfenoler). 

Detta utbyte kan beröra en eller flera bensenringar. I det första fallet talar man om enkärniga 

fenoler, i det senare fallet om flerkärniga. 

Hydroxylgrupper kan också förekomma i bensenhomologer. Av toluen erhålls t.ex. en 

fenolhomolog som kallas kresol och av xylen erhålls på samma sätt xylenol. 

A. Enkärniga monofenoler 

1. Fenol (karbolsyra) C6H5 . OH framställs genom fraktionerad destillation ur stenkolstjära eller på 

syntetisk väg. Den bildar vita kristaller som har karakterisk lukt och blir rödaktiga under inverkan 

av ljus. Fenol förekommer också som lösning. Den är ett antiseptiskt medel med medicinsk 

användning och används vidare för framställning av sprängämnen, konsthartser, plaster, 

mjukningsmedel och färgämnen. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste fenol ha en renhetsgrad av minst 90 

viktprocent. Numret omfattar inte fenol med lägre renhetsgrad (nr 2707). 

2. Kresoler CH3 . C6H4 . OH är derivat av toluen och förekommer i växlande mängdförhållanden i 

stenkolstjäroljor. 

o-Kresol är ett vitt kristalliniskt pulver med karakteristisk lukt av fenol. Den är delikvescent 

och brunfärgas med tiden. m-Kresol är en färglös eller gulaktig, starkt ljusbrytande, oljig vätska 

med lukt av kreosot. p-Kreosol förekommer som en färglös, kristallinisk massa med lukt av 

fenol och blir under inverkan av ljus först rödaktig och senare brunaktig. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste enstaka eller blandningar av kresoler innehålla 

minst 95 viktprocent kresol, alla kresolisomerer inräknade. Numret omfattar inte kresoler med 

lägre renhetsgrad (nr 2707). 

3. Oktylfenol, nonylfenol samt isomerer av dessa föreningar. 

4. Xylenoler (CH3)2 . C6H3 . OH är fenolderivat av xylen. Sex isomerer förekommer och de erhålls 

ur stenkolstjäroljor. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste enstaka xylenoler eller blandningar av 

xylenoler innehålla minst 95 viktprocent xylenol, alla xylenolisomerer inräknade. Numret 

omfattar inte xylenoler med lägre renhetsgrad (nr 2707). 

5. Tymol (5-metyl-2-isopropylfenol) förekommer i timjanolja. Den bildar färglösa kristaller med 

timjanlukt och används inom medicinen och inom parfymindustrin etc. 

6. Karvakrol (2-metyl-5-isopropylfenol) är en isomer till tymol och framställs ur origanumolja. 

Den är en viskös vätska med genomträngande lukt. 

29:21 

Ny version 2007

B. Flerkärniga monofenoler 

1. Naftoler C10H7.OH utgör fenoler som är härledda från naftalen. Två isomerer existerar: 

a) 1-naftol (α-naftol), vilken förekommer som glänsande, färglösa, kristalliniska nålar, som 

gråa klumpar eller som ett vitt pulver och har en obehaglig, om fenol svagt erinrande lukt. 

Den är giftig och används vid organiska synteser (för framställning av färgämnen etc.); 

b) 2-naftol (β-naftol), vilken förekommer som sidenglänsande fjäll eller som ett kristalliniskt 

pulver. Den är till färgen vit eller svagt rosafärgad och har en mycket svag lukt som erinrar 

om fenol. 2-Naftol har liknande användning som 1-naftol samt används dessutom inom 

medicinen, som antioxidant för gummi etc. 

2. o-Fenylfenol. 

C. Polyfenoler 

1. Resorcinol (resorcin, m-dihydroxibensen) är en tvåvärd fenol som kristalliserar i form av nålar 

eller små tavlor. Den är färglös men brunfärgas vid kontakt med luft. Resorcinol har en svag 

lukt av fenol och används för framställning av syntetiska färgämnen och sprängämnen samt 

inom medicinen och för fotobruk. 

2. Hydrokinon (p-dihydroxibensen) kristalliserar i form av små, glänsande fjäll. Den används för 

framställning av organiska färgämnen, inom medicinen och för fotobruk samt som antioxidant, 

särskilt inom gummiindustrin. 

3. 2,2-bis(4-hydroxifenyl)propan (bisfenol A, difenylolpropan) förekommer som vita fjäll. 

4. Pyrokatekol (o-dihydroxibensen) förekommer som färglösa, glänsande, små nål- eller 

tavelformade kristaller och har svag lukt av fenol. Den används för framställning av produkter 

för farmaceutiskt och fotografiskt ändamål etc. 

5. Hexylresorcinol. 

6. Heptylresorcinol. 

7. 2,5-Dimetylhydrokinon. 

8. Pyrogallol (pyrogallussyra, 1,2,3-trihydroxibensen) förekommer som små fjäll eller som ett 

glänsande, lätt, vitt, kristalliniskt pulver. Den är luktlös och giftig samt brunfärgas lätt i luften 

och under inverkan av ljus. Pyrogallol används för framställning av färgämnen, som betmedel, 

för fotobruk etc. 

9. Floroglucinol (1,3,5-trihydroxibensen) bildar stora, färglösa kristaller. Vattenlösningen 

fluorescerar. Floroglucinol används som reagens vid kemisk analys samt inom medicinen och 

för fotobruk. 

10. Hydroxihydrokinon (1,2,4-trihydroxibensen) bildar färglösa, mikroskopiskt små kristaller 

eller ett pulver och mörkfärgas då den utsätts för ljus. 

11. Dihydroxinaftalener C10H6(OH)2. Tio olika isomera föreningar kan erhållas om i 

naftalenmolekylen två väteatomer byts ut mot två hydroxylgrupper. Vissa av dessa isomerer 

används för framställning av färgämnen. 

D. Fenolalkoholer 

Fenolalkoholer är föreningar i vilka en väteatom i bensenringen har ersatts med en hydroxylgrupp 

(fenolfunktion) och en annan väteatom med en sidokedja som innehåller en hydroxylgrupp 

(alkoholfunktion). 

Den viktigaste föreningen är salicylalkohol (saligenin) OH . C6H4 . CH2 . OH, som bildar vita 

kristaller och används inom medicinen som ett smärtstillande och febernedsättande medel. 

2908 Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av fenoler eller fenolalkoholer 

- Derivat innehållande enbart halogensubstituenter samt salter av 

sådana derivat: 

2908.11 - - Pentaklorfenol (ISO) 

2908.19 - - Andra 

29:22

- Andra slag: 

2908.91 - - Dinoseb (ISO) och salter av dinoseb 

2908.99 - - Andra 

Dessa föreningar erhålls genom utbyte av en eller flera väteatomer i fenoler och fenolalkoholer mot 

en halogenatom, en sulfonsyragrupp (-SO3H), en nitrogrupp (-NO2) eller en nitrosogrupp (-NO) 

eller mot någon kombination av dessa. 

A. Halogenderivat 

1. o-Klorfenol utgör en vätska med stark lukt. 

2. m-Klorfenol bildar färglösa kristaller. 

3. p-Klorfenol förekommer som en kristallinisk massa med obehaglig lukt. 

Ovannämnda tre föreningar används vid organiska synteser (för framställning av färgämnen 

etc.). 

4. p-Klor-m-kresol (4-klor-3-metylfenol) är ett luktlöst ämne med desinficerande verkningar. Den 

är obetydligt löslig i vatten men emulgeras lätt av tvål. 

5. Klorhydrokinon. 

B. Sulfoderivat 

1. Fenolsulfonsyror HO . C6H4 . SO3H framställs genom sulfonering av fenol. 

2. Naftolsulfonsyror framställs genom direkt sulfonering av naftoler eller genom andra 

syntesmetoder. De utgör en stor grupp av föreningar, vilka används för framställning av färgämnen. 

Gruppen omfattar bl.a.: 

a) 1-naftol-4-sulfonsyra (Neville-Winthers syra), som förekommer i form av glänsande, 

genomskinliga fjäll eller som ett gulaktigt vitt pulver; 

b) 2-naftol-6-sulfonsyra (Schäffers syra), ett rosavitt pulver; 

c) 2-naftol-7-sulfonsyra (F-syra), ett vitt pulver; 

d) 1-naftol-5-sulfonsyra, som bildar delikvescenta kristaller; 

e) 2-naftol-8-sulfonsyra (krokeinsyra), som utgör ett gulaktigt vitt pulver. 

C. Nitroderivat 

1. o-, m- och p-Nitrofenoler HO . C6H4 . NO2 bildar gulaktiga kristaller och används för 

framställning av organiska färgämnen och farmaceutiska produkter. 

2. Dinitrofenoler HO . C6H3 . (NO2)2 utgör kristalliniska pulver och används för framställning av 

sprängämnen, svavelfärgämnen etc. 

3. Trinitrofenol (pikrinsyra) HO . C6H2 . (NO2)3 bildar glänsande, gula, luktlösa kristaller. Den är 

giftig och används för behandling av brännskador och som sprängämne. Dess salter kallas pikrater. 

4. Dinitro-o-kresoler. 

5. Trinitroxylenoler. 

D. Nitrosoderivat 

1. o-, m- och p-Nitrosofenoler. Det förhållandet att nitrosofenoler i tautomer form kan uppfattas 

som kinonoximer inverkar inte på nitrosofenolernas klassificering enligt detta nummer. 

2. Nitrosonaftoler. 

29:23 

Ny version 2007

UNDERAVDELNING IV 

Etrar, alkoholperoxider, eterperoxider, ketonperoxider, epoxider med tre atomer i 

ringen, acetaler och hemiacetaler samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av 

sådana föreningar 

2909 Etrar, eteralkoholer, eterfenoler, eteralkoholfenoler, alkoholperoxider, 

eterperoxider, ketonperoxider (även inte kemiskt definierade) samt halogen-, sulfo- 

, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar 

A. Etrar 

- Acykliska etrar samt halogen- , sulfo- , nitro- och nitrosoderivat av 

sådana etrar: 

2909.11 - - Dietyleter 

2909.19 - - Andra 

2909.20 - Cyklan-, cyklen- och cykloterpenetrar samt halogen-, sulfo-, nitro- 

och nitrosoderivat av sådana etrar 

2909.30 - Aromatiska etrar samt halogen- , sulfo- , nitro- och nitrosoderivat av 

sådana etrar 

- Eteralkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av 

eteralkoholer: 

2909.41 - - 2,2'-Oxidietanol (dietylenglykol, digol) 

2909.43 - - Monobutyletrar av etylenglykol eller dietylenglykol 

2909.44 - - Andra monoalkyletrar av etylenglykol eller dietylenglykol 

2909.49 - - Andra 

2909.50 - Eterfenoler, eteralkoholfenoler samt halogen- , sulfo- , nitro- och 

nitrosoderivat av sådana föreningar 

2909.60 - Alkoholperoxider, eterperoxider, ketonperoxider samt halogen-, 

sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar 

Etrar kan betraktas som alkoholer eller fenoler i vilka väteatomen i hydroxylgruppen har bytts ut 

mot en kolväteradikal (alkyl eller aryl). De har samma allmänna formel, R-O-R', vari R och R' kan 

vara lika eller olika. 

Etrarna är mycket stabila, neutrala föreningar. 

Om radikalerna tillhör den acykliska serien, blir etern också acyklisk, medan cykliska radikaler 

ger cykliska etrar. 

Den första av etrarna i den acykliska serien är gasformig, medan andra är flyktiga vätskor med 

karakterisk lukt av eter. De högre homologerna i serien är vätskor eller ibland fasta ämnen. 

I. Symmetriska acykliska etrar. 

1. Dietyleter (etyleter, eter) C2H5 . OC2H5, är en färglös, 

ljusbrytande vätska med karakteristisk lukt. Den är mycket flyktig och mycket eldfarlig. 

Dietyleter används som bedövningsmedel och vid organiska synteser. 

2. Bis(kloretyl)eter eller diklordietyleter. 

3. Diisopropyleter. 

4. Dibutyleter. 

5. Dipentyleter (diamyleter). 

II. Osymmetriska acykliska etrar. 

1. Metyletyleter. 

2. Etylisopropyleter. 

3. Etylbutyleter. 

4. Etylpentyleter. 

29:24

III. Cyklanetrar, cyklenetrar och cykloterpenetrar. 

IV. Aromatiska etrar. 

1. Anisol (metylfenyleter, metoxibensen) C6H5 . OCH3 är en färglös vätska med behaglig lukt. 

Anisol används vid organiska synteser (t.ex. för framställning av syntetiska luktämnen) samt 

som lösningsmedel och som medel mot inälvsmask. 

2. Fenetol (fenyletyleter, etoxibensen) C6H5 . OC2H5. 

3. Difenyleter C6H5 . OC6H5, bildar färglösa kristallnålar och har lukt av pelargon. Den används 

inom parfymindustrin. 

4. 1,2-Difenoxietan (etylenglykoldifenyleter). 

5. Anetol ingår i anisolja. Under +20 °C förekommer den som små kristaller, vid temperaturer 

däröver är den en lättflytande vätska med stark lukt av anisolja. 

6. Dibensyleter. 

7. Nitrofenetoler utgör nitroderivat av fenetol. o-Nitrofenetol är en gul olja, medan p-nitrofenetol 

bildar kristaller. 

8. Nitroanisoler utgör nitroderivat av anisol. o-Nitroanisol är en vätska, medan m- och pnitroanisol 

bildar kristaller i form av små blad. Trinitroanisol är ett mycket kraftigt 

sprängämne. 

9. 2,6-Dinitro-3-metoxi-4-(tert.butyl)toluen (ambrettmysk) bildar gulaktiga kristaller. Den 

förenar i sig lukten av abelmoschuskärnolja och naturlig mysk. 

10. 2-Naftylmetyleter och 2-naftyletyleter (konstgjord neroliolja, metoxi- resp. etoxinaftalen) 

förekommer som färglösa, kristalliniska pulver med en lukt som påminner om 

pomeransblomolja. 

11. Metyletrar av m-kresol och butyl-m-kresoler. 

12. Fenyltolyleter. 

13. Ditolyleter. 

14. Bensyletyleter. 

B. Eteralkoholer 

Dessa föreningar är derivat av polyalkoholer eller av fenolalkoholer. De erhålls av fenolalkoholer 

genom utbyte av väte i fenolhydroxylgruppen mot en alkyl- eller arylradikal eller av polyalkoholer 

genom utbyte av väte i en av alkoholhydroxylgrupperna mot en alkyl- eller arylradikal. 

1. Dietylenglykol (2,2'-dihydroxidietyleter) är en färglös vätska och används vid organiska 

synteser, som lösningsmedel för gummiarter och hartser samt för framställning av sprängämnen 

och plaster. 

2. Monometyl-, monoetyl-, monobutyl- och andra monoalkyletrar av etylenglykol eller 

dietylenglykol. 

3. Monofenyletrar av etylenglykol eller av dietylenglykol. 

4. Anisalkohol (metoxibensylalkohol). 

5. Guaietolin (INN) [glycerolmono(2-etoxifenyl)eter]; guaifenesin (INN) [glycerolmono(2metoxifenyl)eter]. 

C. Eterfenoler och eteralkoholfenoler 

Dessa föreningar är derivat av tvåvärda fenoler eller av fenolalkoholer. De erhålls av 

fenolalkoholer genom utbyte av alkoholhydroxylgruppens väte mot en alkyl- eller arylradikal eller 

av tvåvärda fenoler genom utbyte av en av fenolhydroxylgruppernas väte mot en alkyl- eller 

arylradikal. 

1. Guajakol (o-metoxifenol) förekommer i björktjära och utgör huvudbeståndsdelen i 

trätjärkreosot. Den bildar färglösa kristaller med karakteristisk, aromatisk lukt. Om kristallerna 

smälts förblir guajakol i flytande form. Guajakol används inom medicinen och vid organiska 

synteser. 

2. Sulfogajakol (INN) (kaliumguajakolsulfonat) är ett fint pulver, som har vidsträckt användning 

inom medicinen. 

29:25 

Ny version 2007

3. Eugenol (2-metoxi-4-allylfenol) erhålls ur kryddnejlikor och är en färglös vätska med nejliklukt. 

4. Isoeugenol (2-metoxi-4-propenylfenol) framställs på syntetisk väg av eugenol och utgör en 

beståndsdel i muskotolja. 

5. 2-Etoxifenol (2-hydroxifenetol, pyrokatekolmonoetyleter) är frätande och bildar färglösa 

kristaller med aromatisk lukt. 

D. Alkoholperoxider, eterperoxider och ketonperoxider. 

Dessa föreningars sammansättning representeras av formlerna ROOH och ROOR, där R är en 

organisk radikal. (HSC 39) 

Som exempel på sådana föreningar kan nämnas etylväteperoxid och dietylperoxid. 

Detta nummer omfattar också ketonperoxider (även inte kemiskt definierade); t.ex. 

cyklohexanonperoxid (1-hydroxi-1'-hydroxicyklohexylperoxid). 

* 

* * 

Detta nummer omfattar också halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av etrar, eteralkoholer, 

eterfenoler, eteralkoholfenoler, alkoholperoxider, eterperoxider och ketonperoxider samt alla slags 

kombinationer av dessa derivat, t.ex. nitrosulfo-, sulfohalogen-, nitrohalogen- och 

nitrosulfohalogenderivat. 

2910 Epoxider, epoxialkoholer, epoxifenoler och epoxietrar med tre atomer i ringen samt 

halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar 

2910.10 - Oxiran (etylenoxid) 

2910.20 - Metyloxiran (propylenoxid) 

2910.30 - 1-Klor-2,3-epoxipropan (epiklorhydrin) 

2910.40 - Dieldrin (ISO, INN) 


Om en molekyl vatten avspaltas från organiska föreningar (dioler, glykoler) som innehåller två 

hydroxylgrupper i molekylen bildas stabila inre etrar. 

Så t.ex. erhåller man av etylenglykol genom avspaltning av en molekyl vatten oxiran 

(etylenoxid, 1,2-epoxietan): 

Den epoxid som erhålls av propylenglykol (dvs. etylenglykol vari en av väteatomerna har bytts ut 

mot en metylradikal (–CH3) kallas metyloxiran (propylenoxid, 1,2-epoxipropan): 

Den epoxid som erhålls av etylenglykol vari en väteatom har bytts ut mot en fenylgrupp (–C6H5) 

benämns styrenoxid (1,2-epoxietylbensen): 

29:26

Detta nummer omfattar endast föreningar med tre atomer i ringen, t.ex.: 

1. oxiran (etylenoxid, 1,2-epoxietan), som utgör en färglös gas vid rumstemperatur och en vätska 

vid lägre temperatur än 12 °C. Oxiran framställs genom katalytisk oxidation av eten som erhålls ur 

krackgaser. Den utgör ett insekts- och svampbekämpningsmedel och används i stor utsträckning för 

konservering av frukt och andra livsmedel. Den används också vid organiska synteser samt för 

framställning av mjukningsmedel och ytaktiva ämnen; 

2. metyloxiran (propylenoxid, 1,2-epoxipropan), som är en färglös vätska med eterliknande lukt. 

Den används som lösningsmedel för cellulosanitrat, cellulosaacetat, gummiarter och hartser, som 

insektsbekämpningsmedel och vid organiska synteser (framställning av mjukningsmedel, ytaktiva 

ämnen etc.); 

3. styrenoxid (1,2-epoxietylbensen). 

Detta nummer omfattar också: 

A. epoxialkoholer, epoxifenoler och epoxietrar. Dessa föreningar innehåller förutom epoxigruppen 

grupper med resp. alkohol-, fenol- eller eterfunktion; 

B. halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av epoxider samt alla slags kombinationer av dessa 

derivat, t.ex. nitrohalogen-, nitrosulfo-, sulfohalogen- och nitrosulfohalogen-derivat. 

Bland dessa halogenderivat märks 1-klor-2,3-epoxipropan (epiklor-hydrin), som är en mycket 

lättflyktig, instabil vätska. 

Detta nummer omfattar inte epoxider med fyra atomer i ringen (nr 2932). 

2911 Acetaler och hemiacetaler, även med annan syrefunktion, samt halogen-, sulfo-, 

nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar 

A. Acetaler och hemiacetaler 

Acetaler kan uppfattas som dietrar av (vanligen hypotetiska) hydrat av aldehyder och ketoner. 

Hemiacetaler är monoetrar i vilka kolatomen som ligger intill eter-syreatomen även binder en 

hydroxylgrupp. 

"Acetaler och hemiacetaler med annan syrefunktion" är acetaler och hemiacetaler som innehåller 

en eller flera andra grupper med syrefunktion (t.ex. alkoholgrupper) av de slag som är nämnda i de 

föregående numren i detta kapitel. 

1. Metylal (dimetoximetan) CH2(OCH3)2 är dimetyletern av det hypotetiska hydratet av 

formaldehyd. Den är en färglös vätska med eterliknande lukt och används som lösningsmedel, som 

bedövningsmedel och vid organiska synteser. 

2. Dimetylacetal (1,1-dimetoxietan) CH3 . CH(OCH3)2 är dimetyletern av det hypotetiska hydratet 

av acetaldehyd och används som bedövningsmedel. 

3. Dietylacetal (1,1,-dietoxietan) CH3 . CH . (OC2H5)2 är också ett derivat av det hypotetiska 

hydratet av acetaldehyd och utgör en färglös vätska med behaglig, eterliknande lukt. Den används 

som lösningsmedel och som bedövningsmedel. 

Detta nummer omfattar inte polyvinylacetaler (nr 3905). 

B. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av acetaler och hemiacetaler 

Dessa föreningar erhålls genom att helt eller delvis byta ut väteatomerna i en acetal eller hemiacetal 

mot halogenatomer (t.ex. kloralalkoholat, klorpropylacetal), sulfonsyragrupper (-SO3H), 

nitrogrupper (-NO2) eller nitrosogrupper (-NO). 

Detta nummer omfattar också alla slags kombinationer av dessa derivat, t.ex. nitrohalogen-, 

nitrosulfo-, sulfohalogen- och nitrosulfohalogenföreningar. 

29:27 

Ny version 2007

UNDERAVDELNING V 

Föreningar med aldehydfunktion 

2912 Aldehyder, även med annan syrefunktion; cykliska polymerer av aldehyder; 

paraformaldehyd 

- Acykliska aldehyder utan annan syrefunktion: 

2912.11 - - Metanal (formaldehyd) 

2912.12 - - Etanal (acetaldehyd) 

2912.19 - - Andra 

- Cykliska aldehyder utan annan syrefunktion: 

2912.21 - - Bensaldehyd 

2912.29 - - Andra 

2912.30 - Aldehydalkoholer 

- Aldehydetrar, aldehydfenoler och aldehyder med annan syrefunktion: 

2912.41 - - Vanillin (4- hydroxi- 3- metoxibensaldehyd) 

2912.42 - - Etylvanillin (3- etoxi- 4- hydroxibensaldehyd) 

2912.49 - - Andra 

2912.50 - Cykliska polymerer av aldehyder 

2912.60 - Paraformaldehyd 

Dessa föreningar bildas genom oxidation av primära alkoholer och innehåller som karakteristisk 

grupp: 

De är i allmänhet färglösa vätskor med stark, genomträngande lukt. Många aromatiska aldehyder 

oxideras lätt vid kontakt med luft, varvid de omvandlas till syror. 

Med "aldehyder, även med annan syrefunktion" förstås aldehyder som även innehåller en eller 

flera andra grupper med syrefunktioner av de slag som har behandlats i de föregående 

underavdelningarna (alkohol-, fenol-, etergrupper etc.). 

A. Aldehyder 

C 

H 

O 

I. Mättade acykliska aldehyder. 

1. Metanal (formaldehyd) H . CHO framställs genom katalytisk oxidation av metanol. Den är 

en färglös gas med stickande lukt och är lättlöslig i vatten. Den ca 40 %-iga vattenlösningen 

benämns formalin eller formol och utgör en färglös vätska med stickande och kvävande lukt. 

Lösningen kan innehålla metanol som stabiliseringsmedel. Metanal har vidsträckt 

användning, t.ex. vid organiska synteser (för framställning av färgämnen, sprängämnen, 

farmaceutiska produkter, syntetiska garvämnen, plaster etc.), som antiseptiskt medel, som 

desodoriseringsmedel och som reduktionsmedel. 

29:28

2. Etanal (acetaldehyd) CH3 . CHO framställs genom oxidation av etanol eller av acetylen. Den 

är en lättflytande, färglös vätska med stickande, fruktartad lukt och är mycket flyktig. Etanal 

är lättantändlig och frätande samt blandbar med vatten, alkohol eller eter. Den används vid 

organiska synteser för framställning av plaster och lacker samt inom medicinen som 

antiseptiskt medel. 

3. Butanal (n-butyraldehyd) CH3 . CH2 . CH2 . CHO är en färglös vätska som är blandbar med 

vatten, alkohol eller eter. Den används för framställning av plaster, parfymer och 

vulkningsacceleratorer för gummi. 

4. Heptanal (heptaldehyd, önantol) (CH3CH2)5 . CHO erhålls vid destillation av ricinolja och 

utgör en färglös vätska med genomträngande lukt. 

5. Oktanal (kaprylaldehyd) C8H16O, nonanal (pelargonaldehyd) C9H18O, dekanal 

(kaprinaldehyd) C10H20O, undekanal (undecylaldehyd) C11H22O, dodekanal (laurylaldehyd) 

C12H24O, etc. används som råmaterial inom parfymindustrin. 

II. Omättade acykliska aldehyder. 

1. Propenal (akrolein, akrylaldehyd) CH2=CH . CHO bildas vid bränning av fetter och är en 

vätska med karakteristisk skarp och retande lukt. Den används vid organiska synteser. 

2. 2-Butenal (krotonaldehyd) CH3 . CH=CH . CHO förekommer i fördropparna vid 

destillation av rå etanol och är en färglös vätska med genomträngande lukt. 

3. Citral är en vätska med angenäm lukt och förekommer i eterisk olja från mandariner och 

citroner och speciellt i lemongrasolja. 

4. Citronellaldehyd förekommer i citronolja. 

III. Cyklanaldehyder, cyklenaldehyder och cykloterpenaldehyder. 

1. Fellandral eller tetrahydropropylbensaldehyd förekommer i fänkåls- och eukalyptusolja. 

2. Cyklocitraler erhålls ur citral. 

3. Perillaldehyd förekommer i eterisk olja från Perilla mankinensis. 

4. Safranal. 

IV. Aromatiska aldehyder. 

1. Bensaldehyd C6H5 . CHO är en starkt ljusbrytande färglös vätska med karakteristisk 

bittermandellukt. Den används vid organiska synteser, inom medicinen etc. 

2. Kanelaldehyd C6H5 . CH=CH . CHO är en oljig, gulaktig vätska med stark kanellukt. Den 

används inom parfymindustrin. 

3. Amylkanelaldehyd. 

4. 3-p-Kumenyl-2-metylpropionaldehyd. 

5. Fenylacetaldehyd C6H5 . CH2 . CHO är en vätska med utpräglad hyacintlukt. Den används 


B. Aldehydalkoholer 

Dessa föreningar innehåller både aldehyd- och alkoholgrupper. 

1. Acetaldol (aldol) CH3 . CH(OH) . CH2 . CHO framställs av acetaldehyd genom 

aldolkondensation. Den är en färglös vätska, som om den får stå orörd polymeriserar till en 

kristallinisk massa (paraaldol). Acetaldol används vid organiska synteser, för framställning av 

plaster och vid malmflotation. 

2. Hydroxicitronellaldehyd C10H22O2 är en färglös, något sirapsartad vätska med mycket utpräglad 

lukt av liljekonvalj. Den används som fixativ inom parfymindustrin. 

3. Glykolaldehyd CH2(OH) . CHO kristalliserar i färglösa kristaller. 

C. Aldehydetrar, aldehydfenoler och aldehyder med annan syrefunktion 

Aldehydetrar utgör etrar som också innehåller aldehydgruppen -CHO. 

29:29 

Ny version 2007

Aldehydfenoler är föreningar som innehåller både fenolhydroxylgruppen och aldehydgruppen - 

CHO. 

De viktigaste aldehydfenolerna och aldehydetrarna är: 

1. vanillin (4-hydroxi-3-metoxibensaldehyd), som utgör metyletern av 3,4-dihydroxibensaldehyd 

(protokatekualdehyd) och som ingår i vanilj. Den förekommer som glänsande nålar eller som ett 

kristalliniskt, vitt pulver; 

2. etylvanillin (3-etoxi-4-hydroxibensaldehyd) bildar små, vita, kristaller; 

3. salicylaldehyd (o-hydroxibensaldehyd) HO . C6H4 . CHO är en färglös oljig vätska med 

karakteristisk bittermandellukt och används för framställning av syntetiska luktämnen; 

4. 3,4-dihydroxibensaldehyd (protokatekualdehyd) (HO)2 . C6H3 . CHO bildar glänsande, färglösa 

kristaller; 

5. anisaldehyd (p-metoxibensaldehyd) CH3O . C6H4 . CHO förekommer i anis- och fänkålsolja och 

är en färglös vätska. Inom parfymindustrin är den bekant under namnet "hawthorn essence" 

(aubépine). 

D. Cykliska polymerer av aldehyder 

1. Trioxan (trioximetylen) är en fast polymer av formaldehyd och utgör ett vitt, kristalliniskt ämne 

som är lösligt i vatten, alkohol eller eter. 

2. Paraldehyd är en polymer av etanal och utgör en färglös, mycket lättantändlig vätska med 

angenäm, eterliknande lukt. Den används vid organiska synteser samt som sömnmedel och 

desinfektionsmedel inom medicinen, etc. 

3. Metaldehyd är likaledes en polymer av etanal och utgör ett vitt kristalliniskt pulver som är 

olösligt i vatten. Detta nummer omfattar endast metaldehyd i form av kristaller eller pulver. 

Numret omfattar inte metaldehyd i tillformat skick (t.ex. tabletter, stavar eller liknande 

former) för användning som bränsle (nr 3606) (se anm. 2 a till 36 kap.). 

E. Paraformaldehyd 

Denna polymer [HO . (CH2O)n . H] erhålls genom indunstning av vattenlösningar av formaldehyd. 

Den är ett fast vitt ämne som förekommer i form av flingor eller pulver och har tydlig lukt av 

formaldehyd. Paraformaldehyd används till beredning av plaster, vattenfasta lim, farmaceutiska 

produkter och även som desinfektions- och konserveringsmedel. 

Detta nummer omfattar inte aldehyd-vätesulfitföreningar. Dessa klassificeras som sulfoderivat av 

alkoholer (nr 2905 – 2911). 

2913 Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av produkter enligt nr 2912 

Dessa föreningar erhålls av aldehyder genom att byta ut en eller flera väteatomer (andra än vätet i 

aldehydgruppen) mot en eller flera halogenatomer, sulfonsyragrupper (-SO3H), nitrogrupper (-NO2) 

eller nitrosogrupper (-NO) eller mot någon kombination av dessa. 

Den viktigaste föreningen är kloral (trikloracetaldehyd) CCl3 . CHO som är en vattenfri, 

lättflytande, färglös vätska med genomträngande lukt. Den används som sömnmedel. 

Detta nummer omfattar inte kloralhydrat (2,2,2-trikloretan-1,1-diol) CCl3 . CH(OH)2 som 

klassificeras enligt nr 2905. 

Detta nummer omfattar inte heller aldehydvätesulfitföreningar. Dessa klassificeras som 

sulfoderivat av alkoholer (nr 2905 – 2911). 

29:30

UNDERAVDELNING VI 

Föreningar med keton- eller kinonfunktion 

2914 Ketoner och kinoner, även med annan syrefunktion, samt halogen-, sulfo-, nitro- och 

nitrosoderivat av sådana föreningar 

- Acykliska ketoner utan annan syrefunktion: 

2914.11 - - Aceton 

2914.12 - - Butanon (etylmetylketon) 

2914.13 - - 4- Metylpentan- 2- on (metylisobutylketon) 

2914.19 - - Andra 

- Cyklan- , cyklen- och cykloterpenketoner utan annan syrefunktion: 

2914.21 - - Kamfer 

2914.22 - - Cyklohexanon och metylcyklohexanoner 

2914.23 - - Jononer och metyljononer 

2914.29 - - Andra 

- Aromatiska ketoner utan annan syrefunktion: 

2914.31 - - Fenylaceton (fenylpropan-2-on) 

2914.39 - - Andra 

2914.40 - Ketonalkoholer och ketonaldehyder 

2914.50 - Ketonfenoler och ketoner med annan syrefunktion 

- Kinoner: 

2914.61 - - Antrakinon 

2914.69 - - Andra 

2914.70 - Halogen- , sulfo- , nitro- och nitrosoderivat 

Med "ketoner och kinoner med annan syrefunktion" förstås ketoner eller kinoner som innehåller 

en eller flera andra grupper med syrefunktion av de slag som har behandlats i de föregående 

underavdelningarna (alkohol-, eter-, fenol-, aldehydgrupper etc.). 

A. Ketoner 

Dessa föreningar innehåller den s.k. karbonylgruppen C= O och representeras av den allmänna 

formeln R - CO - R' vari R och R' är alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, propyl, fenyl etc.). 

Ketoner kan förekomma i två tautomera former, ketoformen (-CO-) och enolformen (=C(OH)-), 

vilka båda omfattas av detta nummer. 

I. Acykliska ketoner 

1. Aceton (propanon) CH3 . CO . CH3 förekommer i torrdestillationsprodukter från trä (i rå metanol 

och träättiksyra) men framställs huvudsakligen på syntetisk väg. Den är en färglös vätska med 

angenäm, eterartad lukt. Aceton har vidsträckt användning vid organiska synteser och används 

vidare vid framställning av plaster samt som lösningsmedel för acetylen, cellulosaacetat, hartser 

etc. 

2. Butanon (etylmetylketon, metyletylketon) CH3 . CO . C2H5 är en färglös vätska som förekommer 

i biprodukter från alkoholdestillation ur betmelass. Den framställs också genom oxidation av 

sekundär butanol. 

3. 4-Metylpentanon-(2) (metylisobutylketon) (CH3)2 . CH . CH2 . CO . CH3 är en vätska med 

angenäm lukt och används som lösningsmedel för cellulosanitrat, gummiarter och hartser. 

4. Mesityloxid är en färglös vätska som bildas genom kondensation av två acetonmolekyler. 

5. Foroner är föreningar som bildas genom kondensation av tre acetonmolekyler. 

6. Pseudojononer är ketoner med komplicerad sammansättning. De är gulaktiga vätskor med 

violdoft och används för framställning av jonon (konstgjord viololja). 

29:31 

Ny version 2007

7. Pseudometyljononer är vätskor med liknande egenskaper som pseudojononer och med 

violdoft. De används inom parfymindustrin. 

8. Diacetyl (butandion) CH3 . CO . CO . CH3 är en grönaktigt gul vätska med genomträngande, 

kinonliknande lukt. Diacetyl används som aromämne för smör och margarin. 

9. 2,4-Pentandion (acetylaceton) CH3 . CO . CH2 . CO . CH3 är en färglös vätska med angenäm 

lukt och används vid organiska synteser. 

10. 2,5-Hexandion (acetonylaceton) CH3 . CO . CH2 . CH2 . CO . CH3 är en färglös vätska med 

angenäm lukt och används vid organiska synteser. 

II. Cyklanketoner, cyklenketoner och cykloterpenketoner 

1. Kamfer C10H16O. Detta nummer omfattar både naturlig och syntetisk kamfer. Naturlig kamfer 

erhålls från kamferträdet, Laurus camphora, som är inhemskt i Kina och Japan. Syntetisk 

kamfer framställs av pinen, som erhålls ur terpentinolja. Båda sorterna bildar färglösa, 

kristalliniska, halvgenomskinliga massor som har karakteristisk lukt och känns mjuka samt 

används som antiseptiska medel inom medicinen, i malkulor och vid framställning av celluloid. 

Numret omfattar inte s.k. borneokamfer eller borneol som är en alkohol och inte en keton 

och som framställs genom reduktion av kamfer (nr 2906). 

2. Cyklohexanon C6H10O framställs på syntetisk väg och är en vätska med en lukt som påminner 

om aceton. Den är ett utmärkt lösningsmedel för cellulosaacetat samt natur- och konsthartser. 

3. Metylcyklohexanoner är vattenolösliga vätskor. 

4. Jononer C13H20O bildas genom kondensation av citral med aceton. De omfattar bl.a.: 

a) α-jonon, som är en färglös vätska med viollukt; 

b) β-jonon, som likaledes är en färglös vätska med 

viollukt, dock inte så behaglig som hos α-jonon. 

Båda dessa föreningar används inom parfymindustrin. 

5. Metyljononer är färglösa till gula vätskor. 

6. Fenchon C10H16O förekommer i fänkåls- och tujaolja. Den är en klar, färglös vätska med 

kamferliknande lukt och används som ersättningsmedel för kamfer. 

7. Iron förekommer i den eteriska olja som erhålls från rötterna av vissa irisarter och är en färglös, 

oljig vätska med irisartad lukt. Iron har i stark utspädning en behaglig violdoft och används 


8. Jasmon C11H16O framställs av jasminblommor och är en ljusgul olja med stark jasminlukt samt 

används inom parfymindustrin. 

9. Karvon C10H14O förekommer i kummin-, anis- och pepparmyntolja. Den är en färglös vätska 

med stark, aromatisk lukt. 

10. Cyklopentanon (adipoketon) C4H8CO förekommer i torrdestillationsprodukter från trä. Den är 

en vätska med en lukt som påminner om pepparmynta. 

11. Menton C10H18O förekommer i pepparmyntolja och i andra eteriska oljor. Den framställs på 

syntetisk väg genom oxidation av mentol och är en instabil, färglös, ljusbrytande vätska med 

pepparmyntlukt. 

III. Aromatiska ketoner 

1. Naftylmetylketon. 

2. Bensylidenaceton C6H5 . CH=CH . CO . CH3 bildar färglösa 

kristaller med lukt av luktärter. 

3. Acetofenon (fenylmetylketon) CH3 . CO . C6H5 är en oljig, färglös eller gul vätska med angenäm 

aromatisk lukt. Den används inom parfymindustrin och vid organiska synteser. 

4. Fenyletylketon (propiofenon). 

5. Tolylmetylketon (metylacetofenon) CH3 . C6H4 . CO . CH3 är en färglös eller gulaktig vätska 

med angenäm lukt. 

6. Butylxylylmetylketon (butyldimetylacetofenon). 

7. Bensofenon C6H5 . CO . C6H5 bildar färglösa eller svagt gula kristaller med angenäm, eterartad 

lukt. Den används för framställning av syntetiska luktämnen och vid organiska synteser. 

8. Bensantron bildar gulaktiga nålar. 

29:32

9. Fenylaceton (fenylpropanon-2) är en färglös eller ljust gul vätska. Den används huvudsakligen i 

organiska synteser och som utgångsmaterial (precursor) vid framställning av amfetaminer. 

B. Ketonalkoholer 

Dessa föreningars molekyler innehåller både keton- och alkoholgrupper. 

1. 4-Hydroxi-4-metylpentanon-(2) (diacetonalkohol) är en färglös vätska. 

2. Acetol (acetylkarbinol) CH3 . CO . CH2OH är en färglös vätska med genomträngande lukt. 

Den används som lösningsmedel för cellulosalacker och hartser. 

C. Ketonaldehyder 

Dessa föreningars molekyler innehåller både keton- och aldehydgrupper. 

D. Ketonfenoler 

Dessa föreningars molekyler innehåller både keton- och fenolgrupper. 

E. Kinoner 

Dessa föreningar är diketoner som erhålls av aromatiska 

föreningar genom omvandling av två C – H – grupper 

till två C = O – grupper med lämplig omflyttning av dubbelbindningarna. 

1. Antrakinon C6H4 . (CO)2 . C6H4, gula nålar som vid krossning ger ett vitt pulver. Den används för 

framställning av färgämnen. 

2. p-Bensokinon (kinon) C6H4O2, gula kristaller med genomträngande lukt. 

3. 1,4-Naftokinon C10H6O2, gula nålar. 

4. 2-Metylantrakinon, vita nålar. 

5. Acenaftenkinon, gula nålar. 

6. Fenantrakinon, gula nålar. 

F. Kinonalkoholer, kinonfenoler och kinonaldehyder samt kinoner med annan 

syrefunktion 

Kinonalkoholer, kinonfenoler och kinonaldehyder är föreningar vilkas molekyler förutom 

kinongruppen också innehåller alkohol-, fenol- resp. aldehydgrupper. 

1. 1-Hydroxiantrakinon. 

2. 1,4-Dihydroxiantrakinon (kinizarin). 

3. 1,8-Dihydroxiantrakinon (dantron, krysazin). 

G. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av ketoner, kinoner, ketonalkoholer, 

kinonalkoholer etc. 

1. Bromkamfer C10H15OBr, nålar med stark, kamferliknande lukt. Den används som lugnande 

medel. 

2. 4-tert.Butyl-2,6-dimetyl-3,5-dinitroacetofenon (ketonmysk). 

3. Kamfersulfonsyra. 

* 

* * 

Detta nummer omfattar också kombinationer av halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (t.ex. 

sulfohalogen-, nitrohalogen-, nitrosulfo- och nitrosulfohalogenderivat). 

29:33 

Ny version 2007

Detta nummer omfattar inte organiska färgämnen (32 kap.). Det omfattar inte heller 

ketonvätesulfitföreningar, vilka klassificeras som sulfoderivat av alkoholer (nr 2905 – 2911). 

29:34

UNDERAVDELNING VII 

Karboxylsyror och deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror samt 

halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar 


Denna underavdelning omfattar karboxylsyror, vilka innehåller den karakteristiska gruppen - 

COOH, benämnd karboxylgrupp. Teoretiskt omfattar rubriken också ortosyror R . C(OH)3, eftersom 

dessa kan uppfattas som hydratiserade karboxylsyror R . COOH + H2O = R . C(OH)3. I praktiken 

finns dessa dock inte i fritt tillstånd, men däremot finns motsvarande stabila estrar (ortoestrar, som 

betraktas som estrar av hydratiserade karboxylsyror). 

Karboxylsyror kan innehålla en eller flera karboxylgrupper (–COOH) (monokarboxylsyror resp. 

polykarboxylsyror). 

Om hydroxylgruppen -OH avlägsnas erhålls en acylradikal, som har den allmänna formeln R . 

CO-, där R är en alkyl- eller arylradikal (metyl, etyl, fenyl etc.). Acylradikaler ingår i anhydrider, 

halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter. 

Sulfonsyrorna, som innehåller gruppen -SO3H, skiljer sig helt från karboxylsyrorna; de 

klassificeras som sulfoderivat som är upptagna i olika underavdelningar. Underavdelning VII 

omfattar endast sådana sulfonsyror som är sulfoderivat av kemikalier enligt denna underavdelning. 

A. Syraanhydrider 

Syraanhydrider erhålls genom avspaltning av en molekyl vatten antingen från två molekyler av en 

monokarboxylsyra eller från en molekyl av en dikarboxylsyra. De karakteriseras av gruppen -CO . 

O . CO-. 

B. Syrahalogenider 

Syrahalogenider (t.ex. syraklorider och syrabromider) har den allmänna formeln R . CO . X, där X är 

en halogen, dvs. de består av acylradikaler i förening med klor, brom eller andra halogener. 

C. Syraperoxider 

Syraperoxider är föreningar i vilka två acylradikaler är sammanbundna med två syreatomer och 

deras allmänna formel är R . CO-O-O-OC . R. 

D. Peroxisyror 

Peroxisyror har den allmänna formeln R . CO . O . OH. 

E. Estrar av syror 

Estrar av karboxylsyror erhålls genom att byta ut väteatomen i karboxylgruppen -COOH mot en 

alkyl- eller arylradikal. De representeras av den allmänna formeln R . CO . O . R1, där R och R1 är 

alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, fenyl etc.). 

F. Salter av syror 

Salter av karboxylsyror erhålls genom att byta ut väteatomen i karboxylgruppen -COOH mot en 

oorganisk katjon, t.ex. natrium, kalium eller ammonium. De representeras av formeln R . CO . OM, 

där R är en alkyl-, aryl- eller alkarylradikal, och M är en metall eller annan oorganisk katjon. 

29:35 

Ny version 2007

G. Halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av syror 

I halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av de föreningar som är beskrivna under punkterna A – 

F ovan är grupperna med syrafunktion bibehållna, medan en eller flera väteatomer i 

radikalerna R eller R1 har ersatts av halogenatomer, sulfonsyragrupper (-SOH), nitrogrupper 

(-NO2) resp. nitrosogrupper (-NO) eller av någon kombination av dessa. 

2915 Mättade acykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, 

peroxider och peroxisyror; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana 

föreningar 

- Myrsyra samt salter och estrar av myrsyra: 

2915.11 - - Myrsyra 

2915.12 - - Salter av myrsyra 

2915.13 - - Estrar av myrsyra 

- Ättiksyra och salter av ättiksyra; ättiksyraanhydrid: 

2915.21 - - Ättiksyra 

2915.24 - - Ättiksyraanhydrid 

2915.29 - - Andra 

- Estrar av ättiksyra: 

2915.31 - - Etylacetat 

2915.32 - - Vinylacetat 

2915.33 - - n-Butylacetat 

2915.36 - - Dinosebacetat (ISO) 

2915.39 - - Andra 

2915.40 - Mono-, di- och triklorättiksyra samt salter och estrar av dessa syror 

2915.50 - Propionsyra samt salter och estrar av propionsyra 

2915.60 - Butansyror och pentansyror samt salter och estrar av dessa syror 

2915.70 - Palmitinsyra och stearinsyra samt salter och estrar av dessa syror 


Detta nummer omfattar mättade acykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, 

peroxider och peroxisyror, estrar och salter, ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat 

(inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar. 

I. Myrsyra H . COOH samt salter och estrar av myrsyra. 

a) Myrsyra H . COOH förekommer i naturen och framställs också på syntetisk väg. Den är en 

lättflytande, färglös vätska, som ryker svagt i luft. Myrsyra har stickande lukt och är frätande. 

Den används vid färgning och garvning, för koagulering av latex, som antiseptiskt medel inom 

medicinen samt vid organiska synteser. 

b) Myrsyrans viktigaste salter är: 

1.natriumformiat H . COONa, vilket förekommer som ett delikvescent, vitt pulver och används 

inom medicinen, vid garvning och vid organiska synteser; 

2.kalciumformiat (H . COO)2Ca, som bildar kristaller; 

3. aluminiumformiat (H . COO)3Al, som är ett vitt pulver och används inom textilindustrin som 

betmedel och för vattentäthetsimpregnering. Även ett basiskt formiat förekommer, vanligen 

som vattenlösning; 

4. nickel(II)formiat (H . COO)2Ni, vilket används som katalysator vid hydrering av oljor. 

c) De viktigaste estrarna av myrsyra är: 

1. metylformiat H . COO . CH3, som är en färglös vätska med angenäm lukt; 

2. etylformiat H . COO . C2H5, som är en färglös, lättflytande, flyktig och lättantändlig vätska 

med lukt av rom; 

3. bensyl-, bornyl-, citronellyl-, geranyl-, isobornyl-, linalyl-, mentyl-, fenyletyl-, rodinyl- 

och terpenylformiat, vilka alla används huvudsakligen inom parfymindustrin. 

II. Ättiksyra CH3 . COOH samt salter och estrar av ättiksyra. 

29:36

a) Ättiksyra framställs genom torrdestillation av trä eller på syntetisk väg. Den är en starkt sur, 

frätande vätska med karakteristisk, genomträngande lukt. Vid avkylning stelnar den till 

färglösa kristaller (isättika). Ättiksyra är ett lösningsmedel för fosfor, svavel och många 

organiska ämnen. 

Teknisk ättiksyra har svagt gul färg och har ofta en svagt vidbränd lukt. Den används inom 

textilindustrin, vid garvning, som koaguleringsmedel för latex och för framställning av 

acetater, syntetiska mjukningsmedel, farmaceutiska produkter etc. 

b) Ättiksyrans viktigaste salter är: 

1. natriumacetat CH3 . COONa, som bildar färg- och luktlösa kristaller eller förekommer som 

ett vattenfritt, vitt eller svagt 

gulfärgat pulver. Saltet används som betmedel och vid framställning av ett flertal kemiska 

produkter; 

2. kobolt(II)acetat (CH3 . COO)2Co, som bildar delikvescenta, violettröda kristaller och har lukt 

av ättiksyra; 

3. kalciumacetat (CH3 . COO)2Ca som i ren form bildar färglösa kristaller; 

4. koppar(II)hydroxidacetat (basiskt kopparacetat) 

CH3COO . Cu . OH, vilket förekommer i form av nålar eller små kristalliniska fjäll. Det är 

till färgen blått men sönderdelas i luft och blir då grönaktigt; 

5. koppar(II)acetat (neutralt kopparacetat) (CH3 . COO)2Cu, vilket förekommer som pulver 

eller små kristaller. Saltet är till färgen grönaktigt blått och sönderdelas i luft, varvid det 

omvandlas till ett vitt pulver 

6. bly(II)acetat (neutralt blyacetat) (CH3 . COO)2Pb, och bly(II)oxidacetat (basiskt blyacetat) 

(CH3 . COO)2Pb . 3PbO . H2O.Bly(II)acetat förekommer som färglösa eller svagt gula eller 

blå, giftiga kristaller. Bly(II)oxidacetat är ett tungt vitt pulver som används inom medicinen 

och som reagens vid kemiska analyser; 

7. litium- och kaliumacetat, vilka används inom medicinen, samt krom-, aluminium- och 

järnacetat, vilka används som betmedel. 

c) De viktigaste estrarna av ättiksyra är: 

1. metylacetat CH3 . COO . CH3, vilket förekommer i torrdestillationsprodukter ur trä. Det är en 

vätska med fruktartad lukt och används för framställning av fruktessenser samt som 

lösningsmedel för fetter, hartser, cellulosanitrat etc.; 

2. etylacetat CH3 . COO . C2H5, som är en färglös, mycket lättflytande vätska med fruktartad 

lukt. Det är mycket lättantändligt och innehåller ibland etanol som förorening. Etylacetat 

används som lösningsmedel för cellulosanitrat, lacker etc. samt inom medicinen såsom 

kramplösande och smärtstillande medel; 

3. vinylacetat CH3 . COO . CH=CH2 som är en färglös vätska med karakteristisk lukt. Det är en 

monomer som används för framställning av poly(vinylacetat) (en polymer enligt nr 3905); 

4. propyl- och isopropylacetat, vilka används för framställning av fruktessenser; 

5. n-butylacetat, som är en färglös vätska som används för tillverkning av fruktessenser och 

som lösningsmedel; 

6. isobutylacetat, som är en färglös vätska som används för tillverkning av fruktessenser och 

som lösningsmedel; 

7. n-pentylacetat (n-amylacetat) och 3-metylbutylacetat (isoamylacetat), vilka används för 

tillverkning av fruktessenser; 

8. 2-etoxietylacetat; 

9. bensyl-, terpenyl-, linalyl-, geranyl-, citronellyl-, anisyl-, p-tolyl-, cinnamyl-, 

fenyletyl-, bornyl- och isobor-nylacetat, vilka alla används inom parfymindustrin; 

10. glycerolacetat (mono-, di- och triacetin). 

Detta nummer omfattar också ättiksyraanhydrid (CH3 . CO)2 . O som är en frätande, färglös vätska 

med stark, stickande lukt och används vid kemiska synteser. 

III. Mono-, di- och triklorättiksyra samt salter och estrar av dessa syror. 

a) Monoklorättiksyra CH2 . Cl . COOH bildar färglösa kristaller. 

b) Diklorättiksyra CH . Cl2 . COOH är en färglös vätska. 

29:37 

Ny version 2007

c) Triklorättiksyra CCl3 . COOH bildar färglösa kristaller med genomträngande lukt och 

används vid organiska synteser och inom medicinen. 

IV. Propionsyra CH3 . CH2 . COOH samt salter och estrar av propionsyra. Propionsyra är en 

vätska med en lukt som påminner om ättiksyra. 

V. Butansyror samt salter och estrar av dessa syror. 

a) Smörsyra (butansyra) är en tung, färglös, oljeartad vätska med obehaglig, härsken lukt och 

används för avkalkning av hudar. 

b) Isosmörsyra (2-metylpropansyra). 

VI. Pentansyror samt salter och estrar av dessa syror. 

a) Valeriansyra (pentansyra) är en färglös, genomskinlig, oljeartad vätska med 

mycketobehaglig, härsken lukt. 

b) Isovaleriansyra (3-metylbutansyra). 

c) Pivalinsyra (2,2-dimetylpropansyra). 

d) 2-metylbutansyra 

VII. Palmitinsyra CH3 . (CH2)14 . COOH samt salter och estrar av palmitinsyra. 

a) Palmitinsyra ingår i fetter, bunden som glycerid. Syran förekommer som ett vitt pulver, som 

glänsande kristaller och som färglösa flingor. 

b) Dess viktigaste salter är: 

1. kalciumpalmitat, som används inom parfymindustrin; 

2. aluminiumpalmitat, som används för vattentäthetsimpregnering av textilvaror och för att 

göra smörjoljor mera tjockflytande. 

Vattenlösliga salter av kemiskt definierad palmitinsyra (t.ex. natrium-, kalium- och 

ammmoniumpalmitat) utgör visserligen tvål men klassificeras ändå enligt detta nummer. 

VIII. Stearinsyra CH3 . (CH2)16 . COOH samt salter och estrar av stearinsyra. 

a) Stearinsyra ingår i fetter, bunden som glycerid. Den är ett amorft, vitt, vaxliknande ämne. 

b) Dess viktigaste salter är: 

1. kalciumstearat, som används för vattentäthetsimpregnering av textilvaror; 

2. magnesiumstearat, vilket används vid framställning av lacker; 

3. zinkstearat, som används inom medicinen, inom gummi- och plastindustrierna samt vid 

framställning av vaxduk; 

4. aluminiumstearat, vilket används för samma ändamål som aluminiumpalmitat; 

5. koppar(II)stearat, som används för bronsering av gips och i skeppsbottenfärger; 

6. bly(II)stearat, vilket används som sickativ. 

Vattenlösliga salter av kemiskt definierad stearinsyra (t. ex. natrium-, kalium- och 

ammoniumstearat) utgör visserligen tvål men klassificeras ändå enligt detta nummer. 

c) Bland estrar av stearinsyra kan nämnas etyl- och butylstearat (används som mjukningsmedel) 

och glykolstearat (används som ersättningsmedel för naturliga vaxer). 

IX. Av övriga varor enligt detta nummer kan nämnas: 

a) etylklorformiat (etylklorkarbonat), som är en färglös, tårretande vätska med kvävande lukt. 

Den är lättantändlig och används vid organiska synteser; 

b) acetylklorid CH3 . CO . Cl, vilken är en färglös vätska som ryker i luft och avger ögonretande 

ångor. Den har stark lukt; 

c) acetylbromid CH3 . CO . Br, vilken har samma egenskaper som acetylklorid och används vid 

organiska synteser; 

d) mono-, di- och tribromättiksyra samt salter och estrar av dessa syror; 

e) kapronsyra och 2-etylbutansyra samt salter och estrar av dessa syror; 

f) kaprylsyra och 2-etylkapronsyra samt salter och estrar av dessa syror. 


* 

* * 

29:38

a) vattenlösningar av ättiksyra som innehåller högst 10 viktprocent ättiksyra (nr 2209); 

b) salter och estrar av teknisk stearinsyra (i allmänhet nr 3401, 3404 eller 3824); 

c) blandningar av mono-, di- och tristearater av glycerol; dessa klassificeras enligt nr 3404 om de 

har karaktär av konstgjorda vaxer och annars enligt nr 3824; 

d) fettsyror med en renhetsgrad av mindre än 90 %, beräknat på torrsubstansen (nr 3823). 

2916 Omättade acykliska monokarboxylsyror, cykliska monokarboxylsyror samt 

deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; halogen-, sulfo-, 


- Omättade acykliska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, 

peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar: 

2916.11 - - Akrylsyra och salter av akrylsyra 

2916.12 - - Estrar av akrylsyra 

2916.13 - - Metakrylsyra och salter av metakrylsyra 

2916.14 - - Estrar av metakrylsyra 

2916.15 - - Oljesyra, linolsyra och linolensyra samt salter och estrar av dessa syror 

2916.19 - - Andra 

2916.20 - Cyklan-, cyklen- och cykloterpenmonokarboxylsyror samt deras anhydrider, 

halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar 

- Aromatiska monokarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider 

och peroxisyror; derivat av sådana föreningar: 

2916.31 - - Bensoesyra samt salter och estrar av bensoesyra 

2916.32 - - Bensoylperoxid och bensoylklorid 

2916.34 - - Fenylättiksyra och salter av fenylättiksyra 

2916.35 - - Estrar av fenylättiksyra 

2916.39 - - Andra 

Detta nummer omfattar omättade acykliska monokarboxylsyror och cykliska monokarboxylsyror 

samt deras anhydrider, halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter samt även halogen-, 

sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar. 

A. Omättade acykliska monokarboxylsyror samt deras salter, estrar och andra derivat 

1. Akrylsyra CH2=CH . COOH är en färglös vätska med frän lukt, som lätt polymeriserar. Den 

utgör en monomer för framställning av polyakrylsyra och andra akrylpolymerer. 

2. Metakrylsyra. Polymera estrar av denna syra utgör plaster (39 kap). 

3. Oljesyra C18H34O2 ingår i fetter och oljor, bunden som glycerid. Den är en färg- och luktlös 

vätska. Vid en temperatur av omkring +4 °C kristalliserar oljesyra i form av nålar. 

Vattenlösliga salter av kemiskt definierad oljesyra (t. ex. natrium-, kalium- och 

ammoniumoleat) utgör visserligen tvål men klassificeras ändå enligt nr 2916. 

4. Linolsyra C18H32O2 är en torkande syra och ingår i linolja, bunden som glycerid. 

5. Linolensyra C18H30O2. 

6. Heptyn- och oktynkarboxylsyror. 

B. Cyklan-, cyklen- och cykloterpenmonokarboxylsyror samt deras salter, estrar och 

andra derivat 

1. Cyklohexankarboxylsyra. 

2. Cyklopentenylättiksyra. 

C. Mättade aromatiska monokarboxylsyror samt deras salter, estrar och andra derivat 

29:39 

Ny version 2007

1. Bensoesyra C6H5 . COOH förekommer i vissa hartser och balsamer. Den framställs på syntetisk 

väg och kristalliserar i form av vita nålar eller glänsande, vita fjäll samt är i rent tillstånd luktlös. 

Bensoesyra används som antiseptiskt medel och för att förhindra förruttnelse. 

De viktigaste salterna av syran är ammonium-, natrium-, kalium- och kalciumbensoat. 

De viktigaste estrarna av syran är bensyl-, naftyl-, metyl-, etyl-, geranyl-, citronellyl-, linalyl- 

och rodinylbensoat. 

Detta nummer omfattar också bl. a. följande derivat av bensoesyra: 

a) bensoylperoxid, vilken förekommer som vita kristalliniska granuler och används inom 

medicinen, inom gummi- och plastindustrierna samt för blekning av oljor, fetter, mjöl etc.; 

b) bensoylklorid C6H5 . CO . Cl, som är en färglös, tårretande vätska med karakteristisk lukt. Den 

ryker i luft; 

c) nitrobensoesyror (o-, m- och p-) NO2 . C6H4 . COOH; 

d) nitrobensoylklorider (o-, m- och p-) NO2 . C6H4 . COCl; 

e) klorbensoesyror Cl . C6H4 . COOH; 

f) diklorbensoesyror Cl2 . C6H3 . COOH. 

2. Fenylättiksyra C6H5 . CH2 . COOH bildar glänsande, vita kristallflingor med blomdoft. Den 

används i parfymer och som smaksättning, vid framställning av penicillin G och 

svampbekämpningsmedel, i organiska synteser och som utgångsmaterial (precursor) vid 

framställning av amfetaminer. 

De viktigaste estrarna av syran är etyl-fenylacetat, metylfenylacetat och o-metoxifenylacetat 

(guajacylacetat). 

3. Fenylpropionsyror och naftoesyror. 

D. Omättade aromatiska monokarboxylsyror samt deras salter, estrar och andra derivat 

Kanelsyra C6H5 . CH = CH . COOH förekommer i kanelolja och i tolu- och perubalsam samt bildar 

färglösa kristaller. 

De viktigaste salterna av syran är natrium- och kaliumcinnamat. 

De viktigaste estrarna av syran är metyl-, etyl-, bensyl- och propylcinnamat, vilka används inom 

parfymindustrin. 

* 

* * 

Detta nummer omfattar inte oljesyra med en renhetsgrad av mindre än 85 % (beräknat på 

torrsubstansen) och inte heller andra fettsyror med en renhetsgrad av mindre än 90 % (beräknat på 

torrsubstansen) (nr 3823). 

2917 Polykarboxylsyror samt deras anhydrider, peroxider och peroxisyror; halogen-, 

sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar 

- Acykliska polykarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider och 

peroxisyror; derivat av sådana föreningar: 

2917.11 - - Oxalsyra samt salter och estrar av oxalsyra 

2917.12 - - Adipinsyra samt salter och estrar av adipinsyra 

2917.13 - - Azelainsyra och sebacinsyra samt salter och estrar av dessa syror 

2917.14 - - Maleinsyraanhydrid 

2917.19 - - Andra 

2917.20 - Cyklan- , cyklen- och cykloterpenpolykarboxylsyror samt deras anhydrider, 

halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av sådana föreningar: 

- Aromatiska polykarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider 

och peroxisyror; derivat av sådana föreningar: 

2917.32 - - Dioktylortoftalater 

2917.33 - - Dinonylortoftalater och didecylortoftalater 

2917.34 - - Andra estrar av ortoftalsyra 

2917.35 - - Ftalsyraanhydrid 

29:40

2917.36 - - Tereftalsyra och salter av tereftalsyra 

2917.37 - - Dimetyltereftalat 

2917.39 - - Andra 

Detta nummer omfattar polykarboxylsyror samt deras anhydrider, halogenider, peroxider, 

peroxisyror, estrar och salter, ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat (inbegripet 

sammansatta derivat) av sådana föreningar. 

A. Acykliska polykarboxylsyror samt deras estrar, salter och andra derivat 

1. Oxalsyra HOOC . COOH bildar små färg- och luktlösa, genomskinliga kristaller. Den är giftig 

och används vid organiska synteser, som blekmedel för textilvaror och hudar samt som betmedel 

inom textilindustrin. 

De viktigaste salterna av oxalsyra är ammonium-, kalium-, natrium-, kalcium-, järn- och 

ammoniumjärnoxalat. 

De viktigaste estrarna är dimetyl- och dietyloxalat. 

2. Adipinsyra HOOC . (CH2)4 . COOH kristalliserar i färglösa nålar och används bl.a. för 

framställning av vissa plaster, t.ex. polyamider. 

3. Azelainsyra utgör ett gulaktigt till vitt, kristalliniskt pulver som bl.a. används för tillverkning av 

vissa plaster (alkydhartser, polyamider och polyuretaner) och vid andra organiska synteser. 

4. Sebacinsyra förekommer som vita flingor och används bl.a. som stabiliseringsmedel i plaster (i 

alkydhartser, polyestrar av maleinsyra och andra polyestrar samt i polyuretaner) samt för 

framställning av plaster. 

5. Maleinsyraanhydrid är en färglös, kristallinisk massa och används för framställning av plaster 

(polyestrar) och vid andra organiska synteser. 

6. Maleinsyra HOOC . CH = CH . COOH förekommer som stora färglösa kristaller eller i gjutna 

block. Den används bl.a. för framställning av vissa plaster (t.ex. polyestrar). 

7. Malonsyra HOOC . CH2 . COOH kristalliserar i stora färglösa flingor. 

Bland de viktigaste estrarna märks dietylmalonat, som används vid organiska synteser (t.ex. av 

medikamenter såsom barbiturater). 

8. Bärnstenssyra HOOC . (CH2)2 . COOH bildar färg- och luktlösa, genomskinliga kristaller. Den 

används vid organiska synteser. 

B. Cyklan-, cyklen- och cykloterpenpolykarboxylsyror samt deras estrar, salter och andra 

derivat 

C. Aromatiska polykarboxylsyror samt deras estrar, salter och andra derivat 

1. Ftalsyraanhydrid C6H4 . (CO)2 . O förekommer i form av halvgenomskinliga, vita, nålformiga 

kristaller, som kristallinisk massa eller som vita, mycket lätta och voluminösa flingor. Den har 

karakteristisk lukt och används vid organiska synteser, t.ex. vid framställning av plaster 

(alkydhartser) och mjukningsmedel. 

2. Bensendikarboxylsyror (o-, m- och p-) C6H4(COOH)2. 

o-Bensendikarboxylsyra kallas vanligen ftalsyra. m-Bensendikarboxylsyra kallas vanligen 

isoftalsyra och p-bensendikarboxylsyra tereftalsyra. De bildar kristaller och används för 

tillverkning av syntetiska färgämnen, plaster (alkydhartser) och mjukningsmedel. 

Bland estrar av ftalsyra kan nämnas dimetyl-, dietyl-, dibutyl- (di-n-butyl, diisobutyl etc.), 

dioktyl (di-n-oktyl, diisooktyl, bis(2-etylhexyl), etc.), dinonyl- (di-n-nonyl, diisononyl, etc.), 

didecyl- (di-n-decyl, etc.) och dicyklohexylortoftalat samt andra ortoftalsyraestrar, t.ex. ftalater 

av etylenglykolestrar, ävensom dimetylestrar och andra estrar av tereftalsyra. 

3. Diklor- och tetraklorftalsyror samt deras anhydrider. 

2918 Karboxylsyror med annan syrefunktion samt deras anhydrider, halogenider, 

peroxider och peroxisyror; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana 

föreningar 

29:41 

Ny version 2007

- Karboxylsyror med alkoholfunktion men utan annan syrefunktion samt 

deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av 

sådana föreningar: 

2918.11 - - Mjölksyra samt salter och estrar av mjölksyra 

2918.12 - - Vinsyra 

2918.13 - - Salter och estrar av vinsyra 

2918.14 - - Citronsyra 

2918.15 - - Salter och estrar av citronsyra 

2918.16 - - Glukonsyra samt salter och estrar av glukonsyra 

2918.18 - - Klorbensilat (ISO) 

2918.19 - - Andra slag 

- Karboxylsyror med fenolfunktion men utan annan syrefunktion samt 

deras anhydrider, halogenider, peroxider och peroxisyror; derivat av 


2918.21 - - Salicylsyra och salter av salicylsyra 

2918.22 - - o-Acetylsalicylsyra samt salter och estrar av o-acetylsalicylsyra 

2918.23 - - Andra estrar av salicylsyra samt salter av sådana estrar 

2918.29 - - Andra slag 

2918.30 - Karboxylsyror med aldehyd- eller ketonfunktion men utan annan 

- Andra slag: 

2918.91 - - 2,4,5-T (ISO) (2,4,5-triklorfenoxiättiksyra) samt salter och estrar av 

denna förening 

2918.99 - - Andra 

Detta nummer omfattar karboxylsyror med annan syrefunktion samt deras anhydrider, 

halogenider, peroxider, peroxisyror, estrar och salter, ävensom halogen-, sulfo-, nitro- och 

nitrosoderivat (inbegripet sammansatta derivat) av sådana föreningar. 

Med "karboxylsyror med annan syrefunktion” förstås karboxylsyror som jämte en eller flera 

karboxylgrupper innehåller en eller flera grupper med syrefunktioner av de slag som har behandlats 

i de föregående underavdelningarna (alkohol-, eter-, fenol-, aldehyd-, ketongrupper etc). 

A. Karboxylsyror med alkoholfunktion samt deras estrar, salter och andra derivat 

I dessa föreningar ingår både alkoholgruppen (-CH2OH, >CHOH eller COH) och 

karboxylgruppen (-COOH). Dessa båda grupper kan reagera allt efter sin natur. Då de reagerar som 

alkoholer kan de bilda etrar, estrar och andra derivat och när de reagerar som syror kan de bilda 

salter, estrar etc. De viktigaste alkoholsyrorna är följande: 

1. Mjölksyra CH3 . CHOH . COOH framställs ur glykos eller inverterat rörsocker genom jäsning 

under inverkan av mjölksyraferment. Syran förekommer som en starkt hygroskopisk, kristallinisk 

massa eller som en tung, sirapsartad vätska som är färglös eller gulaktig. Den används inom 

medicinen, vid färgning och för avkalkning av hudar. Detta nummer omfattar både teknisk 

mjölksyra, mjölksyra av handelskvalitet samt mjölksyra av farmakopékvalitet. Den tekniska syrans 

färg varierar från gul till brun och den har en obehaglig, starkt sur lukt. Handelskvaliteten och 

farmakopékvaliteten innehåller vanligen minst 75 % mjölksyra. 

De viktigaste salterna är kalcium- (används inom medicinen), strontium-, magnesium-, zink-, 

antimon-, järn- och vismutlaktat. 

Bland mjölksyrans estrar märks etyl- och butyllaktat, vilka används som lösningsmedel för 

lacker. 

Numret omfattas inte av kvicksilverlaktat (nr 2852). 

2. Vinsyra HOOC . CHOH . CHOH . COOH bildar färglösa, genomskinliga kristaller. Den används 

vid färgning, för fotobruk, för framställning av bakpulver, vid vinframställning och inom 

medicinen. Bland vinsyrans salter märks: 

a) natriumtartrat; 

b) kaliumtartrat; 

c) rent kaliumvätetartrat (vinsten, cremor tartari). Numret omfattar inte rå vinsten (nr 2307); 

29:42

d) kalciumtartrat, som bildar små kristaller. Numret omfattar inte rått kalciumtartrat (nr 3824); 

e) antimonkalium(III)tartrat (kräkvinsten), kaliumnatriumtartrat (seignettesalt) och 

järnkaliumtartrat. 

Bland vinsyrans estrar märks: 

a) etyltartrater; 

b) butyltartrater; 

c) pentyltartrater. 

3. Citronsyra förekommer i fri form i saft från citrusfrukter. Den framställs också ur glykos eller 

rörsocker genom jäsning under inverkan av mögelsvampar (Citromyces). Citronsyra kristalliserar i 

stora, färglösa, genomskinliga prismor eller förekommer som ett kristalliniskt, luktlöst, vitt pulver. 

Den används för beredning av drycker, inom textilindustrin, vid vinberedning, inom medicinen, för 

framställning av citrater etc. 

Bland citronsyrans salter märks: 

a) litiumcitrat; 

b) kalciumcitrat. Numret omfattar inte rått kalciumcitrat (nr 3824); 

c) aluminiumcitrat, som används som betmedel inom textilindustrin; 

d) järncitrat, som används för fotobruk. 

De viktigaste estrarna av citroncyra är: 

a) trietylcitrat; 

b) tributylcitrat. 

4. Glukonsyra och salter av glukonsyra. Glukonsyra föreligger normalt i vattenlösning. Dess 

kalciumsalt används bl.a. inom medicinen och som tillsatsmedel för betong. 

5. Glukosmonokarboxylsyra samt dess salter, t.ex kalciumglukoheptonat. 

6. Fenylglykolsyra (mandelsyra). 

7. Äppelsyra HOOC . CHOH . CH2 . COOH bildar en delikvescent, färglös, kristallinisk massa och 

används inom medicinen, vid organiska synteser etc. 

B. Karboxylsyror med fenolfunktion samt deras estrar, salter och andra derivat 

Fenolsyror är cykliska (aromatiska) syror som både innehåller karboxylgruppen -COOH och en 

eller flera -OH-grupper i kärnan. Den enklaste fenolsyran har formeln OH . C6H4 . COOH. 

I. Salicylsyra (o-hydroxibensoesyra) OH . C6H4 . COOH kristalliserar i vita, voluminösa flingor eller 

som ett vitt, lätt, luktlöst pulver. Syran har vidsträckt användning inom medicinen och används 

dessutom för framställning av azofärgämnen etc. 

De viktigaste salterna av salicylsyra är: 

a) natriumsalicylat, vilket förekommer som ett kristalliniskt pulver eller som vita, luktlösa 

flingor. Det används inom medicinen; 

b) vismut(III)salicylat, vilket är ett luktlöst, vitt pulver som används inom medicinen. 

De viktigaste estrarna av salicylsyra är: 

a) metylsalicylat, som ingår i vintergrönolja. Det utgör en färglös, oljig vätska med stark, varaktig, 

aromatisk lukt. Metylsalicylat används inom medicinen; 

b) fenylsalicylat (salol), vilket kristalliserar i form av färglösa flingor och har en svag, angenäm, 

aromatisk lukt. Det används inom medicinen och som antiseptiskt medel; 

c) etyl-, naftyl-, butyl-, amyl-, bensyl-, bornyl-, citronellyl-, geranyl-, mentyl- och 

rodinylsalicylat. 

II. o-Acetylsalicylsyra CH3 . COO . C6H4 . COOH är ett vitt, luktlöst, kristalliniskt pulver som används 

inom medicinen. 

III. Sulfosalicylsyra (salicylsulfosyra). 

IV. p-Hydroxibensoesyra bildar kristaller. 

De viktigaste estrarna av denna syra är: 

1. metyl-p-hydroxibensoat; 

2. etyl-p-hydroxibensoat; 

3. propyl-p-hydroxibensoat. 

Dessa estrar används som konserveringsmedel. 

V. Hydroximetylbensoesyra (kresotinsyra). 

29:43 

Ny version 2007

VI. 2-Acetoxi-3-metylbensoesyra (acetyl-o-kresotinsyra). 

VII. Gallussyra (OH)3 . C6H2 . COOH erhålls ur galläpplen. Den bildar små sidenglänsande, luktlösa 

kristaller, färglösa eller svagt gula. Gallussyra används för framställning av färgämnen och 

bläck, för fotobruk, som betmedel vid garvning etc. 

De viktigaste salterna och estrarna av gallussyra är: 

1. vismut(III)hydroxidgallat, som utgör ett citrongult, amorft, luktlöst pulver. Det är ett 

sammandragande och absorberande medel som används inom medicinen; 

2. metylgallat, som bildar kristaller och används som desinficerande och sammandragande medel 

samt för ögonbehandling; 

3. propylgallat. 

VIII. Hydroxiantracenkarboxylsyror. 

C. Karboxylsyror med aldehyd- eller ketonfunktion samt deras estrar, salter och andra 

derivat 

1. Aldehydsyror innehåller både aldehydgruppen —CHO och karboxylgruppen —COOH. 

2. Ketonsyror innehåller både ketongruppen >C=O och karboxylgruppen —COOH. 

Den viktigaste estern av dessa syror är etylacetoacetat (acetättikester) och dess natriumderivat. 

D. Övriga karboxylsyror med annan syrefunktion samt deras estrar, salter och andra 

derivat 

Anissyra CH3O . C6H4 . COOH framställs genom oxidation av 

anisaldehyd, av anetol och av anisolja. Syran bildar färglösa kristaller med svag lukt av anetol och 

används som antiseptiskt medel, inom medicinen och för framställning av färgämnen. 

29:44

UNDERAVDELNING VIII 

Estrar av oorganiska syror av icke-metaller och deras salter samt halogen-, sulfo-, nitro- 

och nitrosoderivat av sådana föreningar 


A. Estrar av oorganiska syror av icke-metaller 

Dessa föreningar bildas vanligen genom att en alkohol eller en fenol får reagera med oorganiska 

syror av icke-metaller. De har den allmänna formeln R . O . X, där R är en alkohol- eller fenolradikal 

och X är den återstod av den oorganiska syramolekylen som benämns syraradikal. 

Syraradikalen för salpetersyra är -NO2, för svavelsyra =SO2, för fosforsyra =PO och för 

kolsyra CO. 

Denna underavdelning omfattar inte estrar enligt nummer i senare underavdelningar i detta 

kapitel. 

B. Salter av estrar av oorganiska syror av icke-metaller 

Dessa salter kan endast erhållas från estrar av flerbasiska syror av icke-metaller (svavelsyra, 

fosforsyra, kiselsyra etc.). Flerbasiska syror innehåller mer än en syraradikal och om inte samtliga 

förestras erhålls en estersyra. 

Genom lämplig behandling av dessa estersyror erhålls ett salt av en ester av en oorganisk syra av 

en icke-metall. 

Salpetersyra och salpetersyrlighet kan i egenskap av enbasiska syror endast ge neutrala estrar. 

2919 Estrar av fosforsyra och deras salter, inbegripet laktofosfater; halogen-, sulfo-, 


2919.10 - Tris(2,3-dibrompropyl)fosfat 

2919.90 - Andra 

Fosforsyra är en trebasisk syra och ger tre olika slag av estrar beroende på om en, två eller alla sura 

grupper är förestrade. Av dessa estrar kan nämnas: 

1. glycerofosforsyror, som framställs genom att förestra en av alkoholgrupperna i glycerol med 

fosforsyra. 

De viktigaste salterna av dessa estrar används inom medicinen som stärkande medel, t.ex.: 

a) kalciumglycerofosfat; 

b) järnglycerofosfat; 

c) natriumglycerofosfat; 

2. inositolhexafosforsyra och inositolhexafosfater; 

3. tributylfosfat, som är en färg- och luktlös vätska med användning som mjukningsmedel; 

4. trifenylfosfat, som bildar färg- och luktlösa kristaller. Det används vid framställning av plaster 

(t.ex. celluloid), för att göra papper vattentätt etc.; 

5. tritolylfosfat (trikresylfosfat), som är en färglös eller gulaktig vätska och används som 

mjukningsmedel för cellulosaderivat och konsthartser, för malmflotation etc.; 

6. trixylylfosfat; 

7. triguajacylfosfat; 

8. laktofosfater (t. ex. kalciumlaktofosfat), även inte kemiskt definierade. 

29:45 

Ny version 2007

2920 Estrar av andra oorganiska syror av icke-metaller (med undantag av estrar av 

vätehalogenider) och deras salter; halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av 


- Estrar av tiofosforsyra (fosfortioater) och deras salter; halogen-, sulfo-, 

nitro- och nitrosoderivat av sådana föreningar: 

2920.11 - - Paration (ISO) och parationmetyl (ISO) (metylparation) 

2920.19 - - Andra 


Detta nummer omfattar estrar av andra oorganiska syror av icke-metaller dvs. syror i vilka anjonen 

består endast av icke-metalliska grundämnen. Numret omfattar inte: 

a) "estrar" av vätehalogenider (i allmänhet nr 2903); 

b) vissa estrar som omfattas av senare nummer i detta kapitel, t. ex. "estrar" av isocyansyra 

(isocyanater) (nr 2929) och "estrar" av vätesulfid (i allmänhet nr 2930). 

Bland estrar enligt detta nummer märks: 

A. Estrar av tiofosforsyra samt deras salter, inbegripet natrium -0,0-dibutyl- och -0,0ditolylditiofosfat 

B. Estrar av svavelsyra och deras salter 

Estrar av svavelsyra kan vara neutrala (diestrar) eller sura (monoestrar). 

Bland dessa märks: 

1. metylvätesulfat (monometylsulfat), CH3 . O . SO2 . OH, som utgör en oljig vätska; 

2. dimetylsulfat (CH3 . O)2 . SO2, som är en färglös eller svagt gul vätska med svag pepparmyntlukt. 

Dimetylsulfat är giftigt, frätande och tårretande samt angriper andningsvägarna. Det används vid 


3. etylvätesulfat (monoetylsulfat) C2H5 . O . SO2 . OH, som är en sirapsartad vätska; 

4. dietylsulfat (C2H5 . O)2 . SO2, som är en vätska med pepparmyntlukt. 

C. Estrar av salpetersyrlighet eller salpetersyra 

Estrar av salpetersyrlighet är vätskor med aromatisk lukt, t.ex. metyl-, etyl-, propyl-, butyl- och 

amylnitriter. 

Estrar av salpetersyra är lättflytande vätskor med angenäm lukt. Vid upphettning sönderdelas de 

under häftig reaktion. Bland dessa estrar märks metyl-, etyl-, propyl-, butyl- och amylnitrater. 

Glyceroltrinitrat (nitroglycerin), pentaerytritoltetranitrat (pentyl) och etylenglykoldinitrat 

(dinitroglykol) klassificeras enligt detta nummer om de är oblandade. När de föreligger i form av 

beredda sprängämnen omfattas de inte av detta nummer (nr 3602). 

D. Estrar av kolsyra eller peroxidikolsyra samt deras salter 

Bland estrar av kolsyra, vilka kan vara sura eller neutrala, märks: 

1. diguajacylkarbonat, som utgör ett lätt, kristalliniskt, vitt pulver med svag lukt av guajakol. 

Estern användes inom medicinen och som mellanprodukt vid framställning av luktämnen; 

2. tetraetylortokarbonat (tetraetoximetan) C(OC2H5)4; 

3. dietylkarbonat CO(OC2H5)2; 

4. bis-(4-tert.-butylcyklohexyl)peroxidikarbonat. 

Numret omfattar inte etylklorkarbonat (etylklorformiat) (nr 2915). 

E. Kiselsyraestrar och salter av sådana estrar, t.ex. tetraetoxisilan (tetraetylsilikat). 

Detta nummer omfattar inte alkoholater eller estrar av metallhydroxider med syrafunktion t.ex. 

titantetra-n-butoxid (även benämnd tetrabutyltitanat) (nr 2905). 

29:46

UNDERAVDELNING IX 

Föreningar med kvävefunktion 


Denna underavdelning omfattar föreningar med kvävefunktion, t.ex. aminer, amider och imider, 

men inte föreningar som innehåller nitro- eller nitrosogrupper som enda kvävefunktion. 

2921 Föreningar med aminofunktion (+) 

- Acykliska monoaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana 

föreningar: 

2921.11 - - Mono-, di- och trimetylamin samt salter av dessa aminer 

2921.19 - - Andra 

- Acykliska polyaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana 

föreningar: 

2921.21 - - Etylendiamin och salter av etylendiamin 

2921.22 - - Hexametylendiamin och salter av hexametylendiamin 

2921.29 - - Andra 

2921.30 - Mono- och polyaminer av cyklaner, cyklener och cykloterpener samt 

derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar 

- Aromatiska monoaminer och derivat av sådana aminer; salter av 


2921.41 - - Anilin och salter av anilin 

2921.42 - - Anilinderivat och salter av anilinderivat 

2921.43 - - Toluidiner och derivat av toluidiner; salter av dessa föreningar 

2921.44 - - Difenylamin och derivat av difenylamin; salter av dessa föreningar 

2921.45 - - 1-Naftylamin (α-naftylamin), 2-naftylamin (β-naftylamin) och derivat 

av dessa aminer; salter av dessa föreningar 

2921.46 - - Amfetamin (INN), bensfetamin (INN), dexamfetamin (INN), 

etilamfetamin (INN), fenkamfamin (INN), lefetamin (INN), 

levamfetamin (INN), mefenorex (INN) och fentermin (INN); salter av 


2921.49 - - Andra slag 

- Aromatiska polyaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana 

föreningar: 

2921.51 - - o-, m- och p-Fenylendiamin, tolylendiaminer samt derivat av dessa 

aminer; salter av dessa föreningar 

2921.59 - - Andra slag 

Aminer är organiska kväveföreningar med aminofunktion, dvs. föreningar som innehåller grupper 

som är härledda ur ammoniak genom utbyte av en, två eller tre väteatomer mot samma antal alkyl- 

eller arylradikaler R (metyl, etyl, fenyl etc.). 

Om endast en väteatom i ammoniak byts ut erhålls en primär amin 

R . NH2, utbyte av två väteatomer ger sekundära aminer R . NH . R och utbyte av alla tre 

väteatomerna tertiära aminer 

29:47 

Ny version 2007

R 

R 

N 

Nitrosoaminer omfattas av detta nummer, trots att de i tautomer form kan uppfattas som 

kinoniminoximer. 

Detta nummer omfattar även salter (t.ex. nitrater, acetater och citrater) och substitutionsderivat av 

aminer (t.ex. halogen-, sulfo-, nitro- eller nitrosoderivat). Det omfattar däremot inte föreningar med 

syrefunktion enligt nr 2905 – 2920 och salter av sådana föreningar (nr 2922). Detta nummer 

omfattar inte substituerade derivat, varav en eller flera väteatomer ur aminofunktionen har ersatts 

av en eller flera halogen-, sulfo- (SO3H–), nitro- (NO2) eller nitroso- (NO)-grupper eller av vilken 

som helst kombination av grupperna. 

Diazoterbara aminer, vilka är utspädda till standardstyrka och avsedda för framställning av 

azofärgämnen omfattas också av detta nummer. 

A. Acykliska monoaminer samt derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar 

1. Metylamin CH3 . NH2 är en färglös, brännbar gas med stark ammoniaklukt. Den används för 

framställning av organiska färgämnen samt vid garvning etc. 

2. Dimetylamin (CH3)2 . NH liknar metylamin och används vid organiska synteser samt som 

accelerator vid vulkning. 

3. Trimetylamin (CH3)3 . N liknar metylamin och används vid organiska synteser. 

4. Etylamin. 

5. Dietylamin. 

6. Allylisopropylamin. 

B. Acykliska polyaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar 

1. Etylendiamin NH2 . CH2 . CH2 . NH2 och salter av etylendiamin. Aminen är en frätande, färglös 

vätska med svag ammoniaklukt. 

2. Hexametylendiamin NH2 . (CH2)6 . NH2 och salter av denna amin. Aminen kristalliserar i form av 

nålar eller i små långsträckta plattor och har karakteristisk lukt. Den har giftverkningar på huden 

och förorsakar allvarliga sår. Den används för framställning av konstfibrer (polyamidfibrer). 

C. Mono- och polyaminer av cyklaner, cyklener och cykloterpener samt derivat av sådana 

aminer; salter av sådana föreningar 

Bland dessa märks cyklohexylamin, di(metylcyklohexyl)amin etc. 

R 

D. Aromatiska monoaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar 

1. Anilin (fenylamin) C6H5 . NH2 och salter av anilin. Anilin är en färglös, oljeartad vätska med 

svagt aromatisk lukt och har vidsträckt användning för framställning av färgämnen, farmaceutiska 

produkter etc. 

Anilinderivat används huvudsakligen som mellanprodukter för framställning av färgämnen. 

Av dessa derivat kan nämnas: 

a) halogenderivat, t.ex. kloraniliner; 

b) sulfoderivat, t.ex. m- och p-aminobensensulfonsyra (bl.a sulfanilsyra); 

c) nitroderivat, såsom nitroaniliner; 

d) nitrosoderivat, i vilket en eller flera väteatomer (andra än de som har aminofunktion) har 

ersatts av en eller flera nitrosogrupper (t.ex. nitrosoanilin, metylnitrosoanilin); 

e) sulfohalogen-, nitrohalogen- och nitrosulfoderivat; 

f) alkylderivat, t.ex. N-metylanilin, N,N-dimetylanilin, N-etylanilin och N,N-dietylanilin. 

29:48

2. Toluidiner. 

3. Difenylamin (C6H5)2 . NH är en sekundär amin och kristalliserar i små färglösa blad. Den 

används vid organiska synteser (för framställning av färgämnen etc.). 

4. 1-Naftylamin (α-naftylamin) C10H7 . NH2 kristalliserar i vita nålar men kan också förekomma 

som en massa eller som kristalliniska fjäll. Den är till färgen vit eller brunaktig och har en 

angenäm, genomträngande lukt. 1-Naftylamin blir ljust violett under inverkan av ljus samt används 

vid organiska synteser och vid flotation av kopparmalmer, etc. 

5. 2-Naftylamin (β-naftylamin) C10H7 . NH2 förekommer som ett vitt pulver eller som 

pärlemorskimrande fjäll. Den är luktlös och används vid organiska synteser (för framställning av 

färgämnen etc.). 2-Naftylamin kan ge upphov till cancer och bör därför handhas med försiktighet. 

6. Xylidiner. 

7. Amfetamin. 

E. Aromatiska polyaminer och derivat av sådana aminer; salter av sådana föreningar 

1. o-, m- och p-Fenylendiamin C6H4 . (NH2)2, dvs.: 

a) o-Fenylendiamin, som bildar färglösa, monoklina kristaller som mörknar i luft; 

b) m-Fenylendiamin, som bildar färglösa nålar vilka blir röda vid kontakt med luft; 

c) p-Fenylendiamin, som bildar vita till svagt purpurfärgade kristaller. 

2. Tolylendiaminer CH3 . C6H3 . (NH2)2. 

3. N-Alkylfenylendiaminer, t.ex. N,N-dimetyl-p-fenylendiamin. 

4. N-Alkyltolylendiaminer, t.ex. N,N-dietyl-3,4-tolylendiamin. 

5. Bensidin NH2 . C6H4 . C6H4 . NH2 bildar glänsande, vita, kristalliniska fjäll med angenäm lukt. 

Den används för framställning av färgämnen och inom den analytiska kemin. 

6. Polyaminer är derivat av di- och trifenylmetan och deras homologer. Numret omfattar också 

derivat av polyaminer, t.ex. tetrametyl- och tetraetyldiamino-difenylmetan. 

7. Amino- och diaminodifenylaminer. 

8. Diaminostilben. 

* 

* * 

Förklarande anmärkningar till undernummer 

HS-nr 2921.42 – 2921.49 

Kolvätederivat av en aromatisk monoamin är derivat erhållna genom utbyte av en eller bägge väteatomerna 

ur nitroaminen endast genom en alkyl- eller cykloalkylgrupp. Substitut med en eller flera aromatiska 

nukleider, sammanlänkade eller inte med nitroamin genom en alkylkedja är således undantagna. 

Exempelvis borde xylidin klassificeras enligt nr 2921.49 som "andra" aromatiska monoaminer och inte 

som ett derivat av anilin (nr 2921.42) eller av toluidin (nr 2921.43). 

2922 Aminoföreningar med syrefunktion (+) 

- Aminoalkoholer samt deras etrar och estrar, andra än sådana som har mer 

än ett slags syrefunktion; salter av sådana föreningar: 

2922.11 - - Monoetanolamin och salter av monoetanolamin 

2922.12 - - Dietanolamin och salter av dietanolamin 

2922.13 - - Trietanolamin och salter av trietanolamin 

2922.14 - - Dextropropoxyfen (INN) och salter av dextropropoxyfen 

2922.19 - - Andra 

- Aminonaftoler och andra aminofenoler samt deras etrar och estrar, andra än 

sådana som har mer än ett slags syrefunktion; salter av sådana föreningar: 

2922.21 - - Aminohydroxinaftalensulfonsyror och salter av dessa syror 

2922.29 - - Andra 

- Aminoaldehyder, aminoketoner och aminokinoner, andra än sådana som 

har mer än ett slags syrefunktion; salter av sådana föreningar: 

29:49 

Ny version 2007

2922.31 - - Amfepramon (INN), metadon (INN) och normetadon (INN); salter av 

2922.39 - - Andra 

- Aminosyror, andra än sådana som har mer än ett slags syrefunktion; salter 

av sådana föreningar: 

2922.41 - - Lysin och estrar av lysin; salter av dessa föreningar 

2922.42 - - Glutaminsyra och salter av glutaminsyra 

2922.43 - - Antranilsyra och salter av antranilsyra 

2922.44 - - Tilidin (INN) och salter av tilidin 

2922.49 - - Andra 

2922.50 - Aminoalkoholfenoler, aminosyrafenoler och andra aminoföreningar med 

syrefunktion 

Med "aminoföreningar med syrefunktion" förstås aminoföreningar som innehåller, förutom en 

aminfunktion, en eller flera grupper med syrefunktioner av de slag som definieras i anm. 4 till 29 

kap. (alkohol-, eter-, fenol, acetal-, aldehyd-, ketongrupper etc.), såväl som deras organiska som 

oorganiska syraestrar. Detta nummer omfattar således aminoföreningar som utgör sådana 

substitutionsderivat av aminer som innehåller syrefunktioner, ävensom estrar och salter av sådana 

aminoföreningar. 

Diazoterbara aminer enligt nr 2922 och salter av sådana aminer, vilka är utspädda till 

standardstyrka och avsedda för framställning av azofärgämnen, omfattas också av detta nummer. 

Detta nummer omfattar inte organiska färgämnen (32 kap.). 

A. Aminoalkoholer samt deras etrar och estrar; salter av sådana föreningar 

Dessa föreningar innehåller en eller flera alkoholiska hydroxylgrupper och en eller flera 

aminogrupper bundna till kolatomer. Dessa föreningar innehåller som syrefunktion endast 

alkoholer, etrar eller estrar därav, eller en kombination av dessa funktioner. För 

klassificeringsändamål bortses från alla syrefunktioner som inte återfinnes i aminoalkohol som 

sådan, utan i påkopplade segment. 

1. Monoetanolamin NH2 . CH2 . CH2OH är en tämligen viskös, färglös vätska och används för 

framställning av farmaceutiska produkter, tvål etc. 

2. Dietanolamin NH . (CH2 . CH2OH)2 förekommer som färglösa kristaller eller som en ljus vätska. 

Den används för absorption av sura gaser, som mjukningsmedel för läder vid garvning och 

vid organiska synteser. 

3. Trietanolamin N . (CH2 . CH2OH)3 är en viskös vätska och utgör en bas som används för 

framställning av tvål och emulgatorer samt vid appretering av vävnader. 

4. 2-Dimetylaminometyl-2-butylbensoathydroklorid är ett kristalliniskt, vitt pulver och används 

som lokalbedövningsmedel. 

5. Meklofenoxat. 

6. Arnolol. 

7. Sarpogrelat. 

8. Aryletanolaminer. 

9. Tetrametyl- och tetraetyldiaminobenshydrol. 

10.Aminoetylnitrat. 

11. Metyldietanolamin. (HSC 39) 

B. Aminonaftoler och andra aminofenoler samt deras etrar och estrar; salter av sådana 

föreningar 

Dessa utgör föreningar med fenolfunktion hos vilka en eller flera väteatomer har ersatts med en 

aminogrupp (–NH2). Dessa föreningar innehåller som syrefunktion endast fenolfunktioner, etrar 

och estrar därav, eller en kombination av dessa funktioner. För klassificeringsändamål bortses från 

alla syrefunktioner som inte återfinnes i aminonaftol eller annan aminofenol som sådana, utan i 

påkopplade segment. 

1. Aminohydroxinaftalensulfonsyror, t.ex. 

a) 7-amino-1-naftol-3-sulfonsyra (gammasyra); 

29:50

) 8-amino-1-naftol-3,6-disulfonsyra (H-syra). 

2. o-, m- och p-Aminofenol. 

3. Amino-o-, amino-m- och amino-p-kresoler. 

4. Diaminofenoler. 

Bland estrar av aminofenoler märks: 

a) anisidiner; 

b) dianisidiner; 

c) fenetidiner; 

d) kresidiner (metoxitoluidiner); 

e) 5-nitro-2-propoxianilin (2-amino-4-nitrofenol-n-propyl-eter). 

Hydroxiderivat av difenylamin och salter av dessa ämnen omfattas också av detta nummer. 

C. Aminoaldehyder, aminoketoner och aminokinoner samt deras salter 

Dessa föreningar innehåller aminogruppen jämte aldehydgruppen –CHO, ketongruppen =CO eller 

kinongruppen (se anv. till nr 2914). 

1. aminobensaldehyder; 

2. tetrametyl- och tetraetyldiaminobensofenon; 

3. amino- och diaminoantrakinoner; 

4. antrimider. 

D. Aminosyror och deras estrar; salter av sådana föreningar 

Dessa föreningar innehåller en eller flera karboxylsyrafunktioner och en eller flera aminfunktioner. 

Anhydrider, halider, peroxider och peroxisyror av karboxylsyror räknas som syrafunktioner. 

Dessa föreningar innehåller som syrefunktion endast syror, estrar eller anhydrider därav, halider, 

peroxider och peroxisyror eller en kombination av dessa funktioner. För klassificeringsändamål 

bortses från alla syrefunktioner som inte återfinnes i aminosyra som sådan, utan i påkopplade 

segment. 

Bland de aminosyror och estrar, salter och substitutionsderivat av aminosyror som klassificeras 

enligt detta nummer märks: 

1. lysin (diamino-n-kapronsyra), som bildar färglösa kristaller och är en spaltningsprodukt av 

silkelim (sericin) och av många proteiner; 

2. glutaminsyra (1-amino-1,3-propandikarboxylsyra), som är en spaltningsprodukt av proteiner. 

Den erhålls ur gluten och bildar kristaller samt används inom medicinen och 

livsmedelsindustrin; 

3. aminoättiksyra (glycin, glykokoll) NH2 . CH2 . COOH, som bildar färglösa, stora, regelbundet 

formade kristaller och används vid organiska synteser etc.; 

4. sarkosin CH3 . NH . CH2 . COOH, som är ett metylderivat av aminoättiksyra och kristalliserar i 

prismor; 

5. alanin (2-aminopropionsyra), som bildar hårda nålar; 

6. β-alanin (3-aminopropionsyra), som bildar kristaller; 

7. fenylalanin; 

8. valin (α-aminoisovaleriansyra), som bildar kristaller; 

9. leucin (α-aminoisokapronsyra) erhålls genom hydrolys av proteiner och bildar vita, 

opaliserande kristaller; isoleucin; 

10. asparaginsyra, som bildar kristaller; 

11. antranilsyra (o-aminobensoesyra), som erhålls på syntetisk väg och används för framställning 

av syntetisk indigo och som utgångsmaterial (precursor) vid framställning av metakvalon 

(INN). 

Till syrans derivat räknas metylantranilat och kadmiumantranilat. Det senare används som 

avmaskningsmedel för svin. 

12. m-aminobensoesyra; 

13. p-aminobensoesyra, som används för framställning av färgämnen, konstgjorda luktämnen och 

bedövningsmedel. Den har vitaminverkan och finner därför användning inom medicinen. Bland 

syrans derivat kan nämnas etyl- och butyl-p-aminobensoat. Prokainhydroklorid (hydroklorid av 

29:51 

Ny version 2007

dietylaminoetyl-4-aminobensoat) bildar små färg- och luktlösa kristaller samt används som 

lokalbedövningsmedel av ögon- och tandläkare; 

14. fenylglycin (fenylaminoättiksyra); 

15. lisadimat. 

E. Aminoalkoholfenoler, aminosyrafenoler och andra aminoföreningar med syrefunktion 

Denna grupp omfattar bl.a.: 

1. tyrosin (p-hydroxifenylalanin); 

2. serin (α-amino-β-hydroxipropionsyra), som är en spaltningsprodukt av silkelim (sericin) och 

andra proteiner; 

3. aminosalicylsyror, inbegripet 5-aminosalicylsyra och 4-aminosalicylsyra, som är kristalliniska 

pulver. 5-Aminosalicylsyran används vid organiska synteser, bl.a. för framställning av azo- och 

svavelfärgämnen. Natriumsaltet av 4-aminosalicylsyran används inom medicinen för behandling av 

lungtuberkulos. 

4. medifoxamin (n,n-dimetyl-2,2-difenoxietylamin) en aminförening med cetalfunktion; 

5. propixikain. 

* 

* * 

Förklarande anmärkning till undernummer 

HS-nr 2922.11 till 2922.50 

Vid klassificering enligt HS-nummer betraktas eter- eller organiska eller oorganiska syraesterfunktioner 

antingen som alkohol-, fenol- eller syrafunktioner, beroende på syrefunktionens position i förhållande till 

amingruppen. I dessa fall ska enbart de syrefunktioner som finns i den del av molekylen som befinner sig 

mellan aminfunktionen och syreatomen i antingen eter- eller esterfunktionen beaktas. Om föreningen 

innehåller två eller flera eter- eller esterfunktioner delas molekylen vid klassificeringen upp vid syreatomen i 

varje eter- eller esterfunktion, och de enda syrefunktionerna som vägs in i bedömningen är de som befinner 

sig i samma segment som en aminfunktion; ett segment som innehåller en aminfunktion bedömmes vara ett 

"huvudsegment". I föreningen 3-(2-aminoetoxi)-propionsyra är t.ex. "huvudsegmentet" aminoetanol, härvid 

bortses från karboxylsyragruppen vid klassificeringen; denna förening klassificeras såsom en eter i en 

aminalkohol enligt HS nr 2922.19. 

Om föreningen har två eller flera aminfunktioner bundna till samma eter- eller esterfunktion, klassificeras 

föreningen enligt det sista av de HS- nummer som kan komma i fråga; detta nummer bestäms genom att 

betrakta eter- eller esterfunktionen såsom antingen en alkohol-, fenol- eller syrafunktion, i förhållande till 

varje aminfunktion. 

2923 Kvaternära ammoniumsalter och ammonium- hydroxider; lecitiner och andra 

fosfoaminolipider, även inte kemiskt definierade 

2923.10 - Kolin och salter av kolin 

2923.20 - Lecitiner och andra fosfoaminolipider 


Kvaternära organiska ammoniumsalter innehåller en fyrvärd kvävehaltig katjon R 1 R 2 R 3 R 4 N + , där 

R 1 , R 2 , R 3 och R 4 kan vara lika eller olika alkyl- eller arylradikaler (metyl, etyl, tolyl etc.). 

Denna katjon kan anlagra hydroxidjonen OH - och bilda kvaternär ammoniumhydroxid, som 

har den allmänna formeln R4N + OH - . Dess oorganiska motsvarighet är ammoniumhydroxid 

NH4OH. 

Restvalensen kan emellertid även bindas till andra anjoner (klorid, bromid, jodid etc.), varvid 

kvaternära ammoniumsalter bildas. 

De viktigaste salterna och substitutionsderivaten av kvaternära ammoniumbaser är: 

1. kolin (2-hydroxietyltrimetylammoniumhydroxid) samt salter och derivat av kolin. Kolin 

förekommer i galla, hjärna, äggula och alla färska fröer. Från kolin härleds många biologiskt 

viktiga ämnen, t.ex. acetylkolin och metylkolin; 

29:52

2. lecitiner och andra fosfoaminolipider. Dessa föreningar är estrar (fosfatider) som erhålls genom 

förestring av olje-, palmitin- och andra fettsyror med glycerofosforsyra och någon organisk 

kvävehaltig bas, såsom kolin. De är vanligen gulbruna, vaxliknande massor som är lösliga i etanol. 

Lecitiner förekommer i äggula (ovolecitin) samt i djur- och växtvävnader. 

Handelslecitin, vilket också omfattas av detta nummer, utgörs till övervägande del av lecitin 

från sojabönor och består av en blandning av i aceton olösliga fosfatider (vanligen 60 – 70 

viktprocent), sojabönolja, fettsyror och kolhydrater. Handelns sojabönlecitin är brunaktigt eller 

ljusare färgat och förekommer i mer eller mindre viskös form eller, om sojabönoljan har 

extraherats med aceton, som gulaktiga korn. 

Ovolecitin används inom medicinen. Sojabönlecitin av handelskvalitet används som 

emulgerings- och dispergeringsmedel etc. inom livsmedels- och fodermedelsindustrierna, vid 

framställning av målningsfärger, inom petroleumindustrin etc.; 

3. tetrametylammoniumjodid (CH3)4NI; 

4. tetrametylammoniumhydroxid (CH3)4NOH; 

5. tetrametylammoniumformiat H . COO . N(CH3)4, som används inom medicinen; 

6.betain, ett kvaternärt intramolekylärt salt, och betainhydroklorid, som används inom medicinen, i 

kosmetiska preparat och vid utfodring av djur. 

2924 Föreningar med karboxamidfunktion; föreningar av kolsyra med amidfunktion 

- Acykliska amider (inbegripet acykliska karbamater) och derivat av dessa 

amider; salter av sådana föreningar: 

2924.11 - - Meprobamat (INN) 

2924.12 - - Fluoracetamid (ISO), monokrotofos (ISO) och fosfamidon (ISO) 

2924.19 - - Andra 

- Cykliska amider (inbegripet cykliska karbamater) och derivat av dessa 

amider; salter av sådana föreningar: 

2924.21 - - Ureiner och derivat av ureiner; salter av sådana föreningar 

2924.23 - - 2-Acetamidobensoesyra (N-acetylantranilsyra) och salter av 2acetamidobensoesyra 

2924.24 - - Etinamat (INN) 

2924.29 - - Andra 

Detta nummer omfattar amidderivat av karboxylsyror och av kolsyra (men däremot inte 

amidderivat av andra oorganiska syror – nr 2929). 

Amider är föreningar som innehåller följande karakteristiska grupper: 

(-CO . NH2) ((-CO)2 . NH) ((-CO)3 . N) 

primär amid sekundär amid tertiär amid 

I -NH2- och =NH-grupperna kan väte ersättas av alkyl- eller arylradikaler, varvid N-substituerade 

amider erhålls. 

Vissa amider enligt detta nummer innehåller också en diazoterbar aminogrupp. Sådana amider 

och deras salter, utspädda till standardstyrka och avsedda för framställning av azofärgämnen, 

omfattas också av detta nummer. 

Ureiner erhålls av karbamid genom utbyte av väteatomerna i -NH2-gruppen mot alicykliska 

radikaler eller arylradikaler. 

Ureider erhålls ur karbamid genom utbyte av en eller flera av väteatomerna i -NH2-gruppen mot 

sura radikaler. 

Detta nummer omfattar dock inte karbamid (urinämne) NH2 . CO . NH2, diamiden av kolsyra, 

vilken används huvudsakligen som gödselmedel och också i rent tillstånd förs till nr 3102 eller 

3105. 

29:53 

Ny version 2007

A. Acykliska amider 

1. Acetamid. 

2. Asparagin är asparaginsyrans monoamid. Det utvinns ur vissa växter och bildar kristaller. 

3. Ureider med öppen kedja, t.ex. 2-brom-2-etylbutyrylkarbamid 

(bromdietylacetylkarbamid) och 2-brom-3-metylbutyrylkarbamid 

(bromisovalerylkarbamid). 

4. Etylkarbamat (uretan). 

5. Glutamin. 

Detta nummer omfattar inte 1-cyanoguanidin (dicyandiamid) (nr 2926). 

B. Cykliska amider 

1. Ureiner och ureider. 

Av de viktigaste ureinerna kan nämnas: 

a) p-fenetylkarbamid (p-etoxifenylkarbamid, dulcin); 

b) dietyldifenylkarbamid (centralit). 

2. Acetanilid, metyl- och etylacetanilid, acet-p-fenetidid (fenacetin), p-acetamidofenol och pacetamidosalol, 

vilka används inom medicinen. 

3. Fenylacetamid (toluamid). 

4. N-acetoacetylderivat av cykliska aminer, t.ex. acetoacetanilid; amider av hydroxinaftoesyra, 

t.ex. 3-hydroxi-2-naftanilid; diatrisoinsyra och dess salter, vilka används som kontrastmedel vid 

röntgenundersökningar. Vissa av dessa föreningar förekommer i handeln under benämningen 

"arylider." 

5. 2-Acetamidobenzoesyra utgöres av färglösa till gulaktiga kristaller i form av nålar, plattor eller 

romber. Syran används också som utgångsmaterial (precursor) vid framställning av metakvalon 

(INN). 

Detta nummer omfattar dock inte heterocykliska ureider, t.ex. malonylkarbamid (barbitursyra) 

och hydantoin (nr 2933). 

2925 Föreningar med karboximidfunktion (inbegripet sackarin och dess salter) och 

föreningar med iminofunktion 

A.Imider 

- Imider och imidderivat; salter av dessa föreningar: 

2925.11 - - Sackarin och salter av sackarin 

2925.12 - - Glutetimid (INN) 

2925.19 - - Andra 

- Iminer och iminderivat; salter av dessa föreningar: 

2925.21 - - Klordimeform (ISO) 

2925.29 - - Andra 

Imider har den allmänna formeln R=NH, där R är en tvåvärd acylradikal. 

1. o-Bensoesyrasulfimid (sackarin eller 1,2 bensisotiazolin-3-on-1, 1-dioxid) och dess salter. 

Sackarin är ett luktlöst, vitt, kristalliniskt pulver med mycket söt smak. Dess natrium- och 

ammoniumsalter har lägre sötningsförmåga men är mera lösliga. Tabletter som består av enbart en 

av dessa produkter förs också till detta nummer. 

Beredningar som konsumeras av människor och som består av en blandning av sackarin eller 

dess salter och ett födoämne, såsom laktos, klassificeras inte enligt detta nummer utan förs till nr 

2106 (se anm. 1 b till 38 kap.). Sådana beredningar som består av sackarin eller dess salter samt 

andra substanser än födoämnen, såsom natriumbikarbonat (natriumvätekarbonat) och vinsyra, 

klassificeras enligt nr 3824. 

29:54

2. Succinimid används vid kemiska synteser. 

3. Ftalimid används vid kemiska synteser. 

4. Glutetimid är ett psykotropt ämne. 

Organiska imidderivat av oorganiska syror klassificeras enligt nr 2929. 

B. Iminer 

Iminer karakteriseras liksom imiderna av gruppen =NH, men denna är bunden till en icke sur 

organisk radikal: R2C=NH. 

1. Guanidiner. Cyanamid ger med ammoniak en iminokarbamid som kallas guanidin. Detta kan 

uppfattas som ett derivat av karbamid, vari syret i >C=O-gruppen har bytts ut mot en iminogrupp 

=NH. 

NH2 . CO . NH2 ......................... NH2 . C=NH . NH2 

karbamid guanidin 

Guanidin bildas också genom oxidation av proteiner och kan även framställas på syntetisk väg. 

Det är ett färglöst, delikvescent, kristalliniskt ämne. 

Bland derivat av guanidin märks: 

a) difenylguanidin, accelerator för gummi; 

b) di-o-tolylguanidin, accelerator för gummi; 

c) o-tolyldiguanid, accelerator för gummi. 

2. Aldiminer har den allmänna formeln R . CH=N . R1, vari R och R1 är alkyl- eller arylradikaler 

(metyl, etyl, fenyl etc.) eller ibland väte. 

De bildar produkter som är kända som Schiffska baser, bland vilka de viktigaste är: 

a) etylidenanilin; 

b) butylidenanilin; 

c) aldol-ά-naftylamin och aldol-β-naftylamin; 

d) etyliden-p-toluidin. 

3. Iminoetrar. 

4. Amidiner. 

5. 2,6-Diklorfenolindofenol. 

Detta nummer omfattar dock inte cykliska polymerer av aldiminer (nr 2933). 

2926 Föreningar med nitrilfunktion 

2926.10 - Akrylnitril 

2926.20 - 1-Cyanoguanidin (dicyandiamid) 

2926.30 - Fenproporex (INN) och salter avv fenproporex; metadon (INN) 

intermediärt (4- cyan- 2- dimetylamin- 4,4- difenylbutan) 


Nitrilernas allmänna formel är R . C=N, där R är en alkyl- eller arylradikal eller ibland kväve. 

Mono-, di- och trinitriler innehåller resp. en, två eller tre cyanradikaler –CN i molekylen. 

Numret omfattar bl.a.: 

1. akrylnitril, som är en färglös, lättflytande vätska. 

Numret omfattar inte polymerer och sampolymerer av akrylnitril; dessa utgör plaster (39 kap.) 

eller syntetiskt gummi (40 kap.); 

2. 1-cyanoguanidin (dicyandiamid), som bildar vita kristaller; 

3. laktonitril (acetaldehydcyanhydrin); 

4. acetonitril; 

5. adiponitril; 

6. aminofenylacetonitril; 

29:55 

Ny version 2007

7. bensonitril; 

8. metyllaktonitril (acetoncyanhydrin); 

9. cyanacetamid; 

10. 2-acetyl-2-metylbutyronitril (cyanopinakolin); 

11. hydroxifenylacetonitril; 

12. iminodiacetonitril; 

13. nitrobensonitril; 

14. naftonitril; 

15. nitrofenylacetonitril; 

16. fenylcyanamid; 

17. tricyantrimetylamin; 

18. metadonintermediat (INN). 

2927 Diazo-, azo- och azoxiföreningar 

Dessa föreningar, av vilka de viktigaste är aromatiska, kännetecknas av två kväveatomer som är 

sammanbundna med en dubbelbindning. 

A. Diazoföreningar 

Denna grupp av föreningar omfattar: 

1. Diazoniumsalter. Dessa föreningar representeras av den allmänna formeln R . N2 + X - , där R är en 

organisk radikal och X - en anjon. Som exempel kan nämnas: 

a) bensendiazoniumklorid; 

b) bensendiazoniumtetrafluoroborat. 

Detta nummer omfattar diazoniumsalter, oavsett om dessa är stabiliserade er inte. 

Diazoniumsalter som är utspädda till standardstyrka (t.ex. diazoniumsalter som har försatts 

med neutralsalter såsom natriumsulfat) och är avsedda för framställning av azofärgämnen 

klassificeras också enligt detta nummer. 

2. Föreningar med den allmänna formeln RN2, där R är en organisk radikal. 

Som exempel kan nämnas: 

a) diazometan; 

b) etyldiazoacetat. 

R 2 

3. Föreningar med den allmänna formeln R 1 -N=N-N 

R 3 

där R 1 och R 2 är organiska radikaler och R 3 antingen en organisk radikal eller väte. 

Som exempel kan nämnas: 

a) diazoaminobensen; (I dessa är 

b) N-metyldiazoaminobensen; R 1 = R 2 ) 

c) 3,3-difenyl-1-p-tolyltriazen. 

B. Azoföreningar 

Dessa är föreningar som innehåller gruppen R 1 –N=N-R 2 , där R 1 och R 2 är organiska radikaler med 

en av sina kolatomer kopplade direkt till en av kväveatomerna. Som exempel kan nämnas: (ändring 

HSC 40) 

1. azobensen; 

2. azotoluener; } (I dessa är 

3. azonaftalener; } R 1 = R 2 ) 

4. 2,2'-dimetyl-2,2'-azodipropionitril; 

5. aminoazobensensulfonsyror; 

6. p-aminoazobensen. 

Radikalerna R 1 och R 2 kan själva innehålla ytterligare -N=N- grupper (bisazo-, trisazo- etc. 

föreningar). 

29:56

C. Azoxiföreningar 

Dessa föreningar har den allmänna formeln R 1 -N2O-R 2 , där en syreatom är kopplad till en av de två 

kväveatomerna och där R 1 och R 2 i allmänhet är arylradikaler. 

Azoxiföreningar är i allmänhet blekgula, kristalliniska ämnen. Av dessa kan nämnas: 

1. azoxibensen; 

2. azoxitoluen; 

3. p-azoxianisol; 

4. p-azoxifenetol; 

5. azoxibensoesyra; 

6. azoxikanelsyra; 

7. azoxitoluidin. 

* 

* * 

Diazo- och azoföreningar är utgångsmaterial för framställning av azofärgämnen. De ger 

substitutionsderivat som också omfattas av detta nummer. 

Detta nummer omfattar inte organiska färgämnen utan dessa klassificeras enligt 32 kap. 

2928 Organiska derivat av hydrazin eller hydroxylamin 

Detta nummer omfattar endast organiska derivat av hydrazin och hydroxylamin. Hydrazin och 

hydroxylamin samt oorganiska salter av dessa ämnen klassificeras däremot enligt nr 2825. 

Hydrazin H2N . NH2 kan genom utbyte av en eller flera väteatomer ge derivat som t.ex. R . HN . 

NH2 och R . HN . NH . R 1 , där R och R 1 är organiska radikaler. 

Hydroxylamin NH2 . OH kan också ge många derivat genom att en eller flera väteatomer byts ut. 

HSC45, O/10 

Detta nummer omfattar inte nitrosofenoler, som är tautomera former av kinonoximer, och 

nitrosoaminer, som är tautomera former av kinoniminoximer (se anv. till nr 2908 och 2921). 

Bland organiska derivat av hydrazin och hydroxylamin märks: 

1. fenylhydrazin; 

2. tolylhydrazin; 

3. metylfenylhydrazin; 

4. bromfenylhydrazin; 

5. bensylfenylhydrazin; 

6. naftylhydrazin; 

7. fenylhydroxylamin; 

8. nitrosofenylhydroxylamin; 

9. dimetylglyoxim; 

10. fenylglykosazon; 

11. fenylglyoxim; 

12. acetaldehydfenylhydrazon; 

13. acetaldoxim; 

14. acetfenoxim; 

15. acetoxim; 

16. bensaldehydsemikarbazon; 

17. bensaldoxim; 

18. bensylidenacetoxim; 

19. hydroxamsyror; 

20. difenylkarbazid; 

21. semikarbazid (karbamylhydrazin); 

22. fenylsemikarbazid (1-karbamyl-2-fenylhydrazin); 

29:57 

Ny version 2007

23. kvaternära salter och baser av hydrazin; 

24. hydrazider av karboxylsyror; 

25. hydrazidiner. 

2929 Föreningar med annan kvävefunktion 

2929.10 - Isocyanater 


Detta nummer omfattar bl.a.: 

1. isocyanater. 

Den här gruppen av kemikalier omfattar isocyanater med en eller flera funktionella 

grupper. Isocyanater med två eller flera funktionella grupper, såsom 

metylendifenylisocyanat (MDI), hexametylendiisocyanat (HDI), toluendiisocyanat 

(TDI) och toluendiisocyanat-dimer, används i stor utsträckning i tillverkning av 

polyuretaner. 

Detta nummer omfattar inte poly(metylenfenylisocyanat) (rå MDI eller polymerisk MDI) (nr 

3909); 

2. isocyanider (karbylaminer); 

3. azider av karboxylsyror; 

4. organiska amidderivat av oorganiska syror (andra än kolsyra) och organiska imidderivat av 

oorganiska syror; 

5. kalciumcyklamat; 

6. oktametylpyrofosforamid (OMPA); 

7. dimetylnitrosoamin; 

8. metyltrinitrofenylnitroamin (tetryl) etc., använd som sprängämne; 

9. nitroguanidin. Sprängämne. 

29:58

UNDERAVDELNING X 

Metallorganiska och ickemetallorganiska föreningar, heterocykliska föreningar, 

nukleinsyror och salter av nukleinsyror samt sulfonamider 


De metallorganiska och ickemetallorganiska föreningar som omfattas av nr 2930 och 2931 är 

sådana organiska föreningar vilkas molekyler, utom väte-, syre- eller kväveatomer, innehåller 

atomer av andra ickemetaller eller av metaller (såsom svavel, arsenik, bly eller järn) direkt bundna 

vid kolatomer. 

Nr 2930 (svavelorganiska föreningar) och nr 2931 (andra metallorganiska och 

ickemetallorganiska föreningar) omfattar inte sulfo- och halogenderivat (inbegripet kombinerade 

derivat), vilka, bortsett från väte, syre och kväve, endast inehåller sådana vid kol direkt bundna 

svavel- eller halogenatomer som ger dem karaktär av sulfo- eller halogenderivat (eller kombinerade 

derivat). 

Nr 2932 – 2934 omfattar heterocykliska föreningar. 

Med heterocykliska föreningar förstås organiska föreningar som innehåller en eller flera ringar 

och i ringen eller ringarna utom kol innehåller andra grundämnen (heteroatomer) såsom syre, kväve 

eller svavel. På detta sätt härleds nedstående heterocykliska grupper: 

A. Femringar 

1. Innehållande en heteroatom: 

a) syre: furangruppen (nr 2932) 

b) svavel: tiofengruppen (nr 2934) 

c) kväve: pyrrolgruppen (nr 2933) 

2. Innehållande två heteroatomer: 

a) en syre, en kväve: oxazol- och isoxazolgrupperna (nr 2934) 

b) en svavel, en kväve: tiazolgruppen (nr 2934) 

c) två kväve: imidazol- och pyrazolgrupperna (nr 2933) 

3. Innehållande tre eller flera heteroatomer: 

a) en syre, två kväve: furazangruppen (nr 2934) 

b) tre kväve: triazolgruppen (nr 2933) 

c) fyra kväve: tetrazolgruppen (nr 2933) 

B. Sexringar 

1. Innehållande en heteroatom: 

a) syre: pyrangruppen (nr 2932) 

b) svavel: tiopyrangruppen (nr 2934) 

c) kväve: pyridingruppen (nr 2933) 

2. Innehållande två heteroatomer: 

a) en syre, en kväve: oxazingruppen (nr 2934) 

b) en svavel, en kväve: tiazingruppen (nr 2934) 

c) två kväve: pyridazin-, pyrimidin-, pyrazin- 

och piperazingrupperna (nr 2933) 

C. Andra, sammansatta heterocykliska föreningar 

Dessa föreningar uppkommer genom kondensation av ovannämnda fem- och sexringar med andra 

karbocykliska ringar. 

Som exempel kan nedanstående nämnas: 

a) kumaron (nr 2932); 

b) bensopyran (nr 2932); 

c) xanten (nr 2932); 

29:59 

Ny version 2007

d) indol (nr 2933); 

e) kinolin och isokinolin (nr 2933); 

f) akridin (nr 2933); 

g) bensotiofen (tionaften) (nr 2934); 

h) indazol (nr 2933); 

ij) bensimidazol (nr 2933); 

k) fenazin (nr 2933); 

l) fenoxazin (nr 2934); 

m) bensoxazol (nr 2934); 

n) karbazol (nr 2933); 

o) kinazolin (nr 2933); 

p) bensotiazol (nr 2934). 

För föreningar enligt nr 2932 till 2934 som innehåller mer än en heterocylisk ring gäller att 

om endast en av de heterocykliska ringarna finns särskilt nämnd i ett HS-undernummer 

inom numren 2932 till 2934 skall produkten klassificeras enligt detta HS-undernummer. 

Om däremot två eller flera av de heterocykliska ringarna finns särskilt nämnda på 

undernummernivå, skall föreningen klassificeras enligt det HS-undernummer som står sist 

i nummerordningen. 

2930 Svavelorganiska föreningar 

2930.20 - Tiokarbamater och ditiokarbamater 

2930.30 - Mono-, di- och tetrasulfider av tiuram 

2930.40 - Metionin 

2930.50 - Kaptafol (ISO) och metamidofos (ISO) 


Detta nummer omfattar svavelorganiska föreningar, vilkas molekyler har en eller flera 

svavelatomer direkt bundna vid en eller flera kolatomer (se anm. 6 till detta kapitel). Numret 

omfattar föreningar, vars molekyler, förutom svavelatomer innehåller atomer av andra ickemetaller 

eller metaller direkt bundna vid en eller flera kolatomer. 

A. Xantater (ditiokarbonater) 

Dessa föreningar utgör diestrar eller salter av monoestrar av ditiokolsyra och har den allmänna 

formeln CS(OR)(SR'), där R är en organisk radikal och R' är en metall (natrium, kalium etc.) eller 

en organisk radikal. 

De viktigaste föreningarna är: 

1. natriumetylxantat, som är amorft och används för framställning av syntetisk indigo och vid 

malmflotation; 

2. kaliumetylxantat, som bildar feta, gulaktiga kristaller. Det används som flotationsmedel för bly- 

och zinkmalmer och för bekämpning av parasiter och kryptogamer; 

3. metyl-, butyl, amyl- och bensylxantat. 

B. Tiokarbamater, ditiokarbamater och tiuramsulfider 

1. Tiokarbamater inkluderar salter och estrar av tiokarbaminsyra 

NH2 . CO . SH eller NH2 . CS . OH (vilken inte existerar i fri form) antingen väteatomerna ur NH2gruppen 

är substituerad mot alkyl- eller arylgrupper eller inte. 

2. Ditiokarbamater inkluderar salter och estrar av ditiokarbaminsyra antingen väteatomerna i NH2gruppen 

är substituerad mot alkyl- eller arylgrupper eller inte. Metallsalter av substituerade 

ditiokarbaminsyror (t.ex. zinkdibutylditiokarbamat) som används som acceleratorer vid vulkning 

av gummi. 

3. Mono-, di- och tetrasulfider av tiuram är alkylsubstituerade derivat (t.ex. tetraetyltiuramdisulfid) 

och används som vulkningsacceleratorer. 

29:60

C. Sulfider (tioetrar) 

Dessa föreningar kan uppfattas som etrar i vilka syreatomen har bytts ut mot en svavelatom. 

R . O . R'.............. R . S . R' 

eter sulfid 

1. Metionin förekommer som vita fjäll eller vitt pulver och är en aminosyra. Det utgör en essentiell 

komponent i födoämnen, emedan det inte kan bildas av människokroppen. 

2. Dimetylsulfid och difenylsulfid är färglösa vätskor med mycket obehaglig lukt. 

3. Bis-(2-hydroxietyl)-sulfid (tiodiglykol) är en vätska som används som lösningsmedel för 

färgämnen vid textiltryck. 

4. 4,4'-Diaminodifenylsulfid (tioanilin). 

D. Tioamider 

1. Tiokarbamid (tiourinämne) NH2 . CS . NH2 är diamiden av tiokolsyra. Dess sammansättning 

motsvarar karbamid, i vilken syre har bytts ut mot svavel. Den bildar glänsande, vita kristaller. 

Tiokarbamid används för fotobruk, som hjälpmedel vid färgning och för framställning av 

mellanprodukter inom färgämnesindustrin och den farmaceutiska industrin. 

2. Tiokarbanilid (difenyltiokarbamid) förekommer i form av små färglösa, kristalliniska tavlor 

eller som ett amorft vitt pulver. Den används för framställning av mellanprodukter inom 

färgämnesindustrin (svavelfärger, indigo) och av syntetiska farmaceutiska produkter samt dessutom 

vid malmflotation och som accelerator vid vulkning av gummi. 

3. Di-o-tolyltiokarbamid är ett vitt, vattenolösligt pulver och används som accelerator vid vulkning 

av gummi. 

E. Tioler (merkaptaner) 

Dessa svavelföreningar motsvarar alkoholer eller fenoler, där syreatomerna har bytts ut mot 

svavelatomer. 

R . OH ................................ R . SH 

alkohol eller fenol tiol 

1. Tioalkoholer kan liksom alkoholerna vara primära, sekundära eller tertiära och innehålla 

grupperna -CH2 . SH, > CHSH resp. CSH. 

De är i allmänhet färglösa eller gulaktiga vätskor med obehaglig lukt och omfattar bl.a.: 

a) metantiol (metylmerkaptan); 

b) etantiol (etylmerkaptan); 

c) butantiol (butylmerkaptan); 

d) pentantiol (amylmerkaptan). 

2. Tiofenoler. 

a) bensentiol (benstiofenon) C6H5 . SH; 

b) o-merkaptobensoesyra, ibland benämnd tiosalicylsyra. 

F. Tioaldehyder 

Dessa föreningar har den allmänna formeln R . CS . H. 

G. Tioketoner 

Dessa föreningar har den allmänna formeln R . CS . R'. 

H. Tiosyror 

Dessa föreningar har den allmänna formeln R . CO . SH eller R . CS . OH samt även R . CS . SH. 

29:61 

Ny version 2007

Som exempel kan nämnas ditiosalicylsyra C6H4 . OH . CS . SH. Detta namn används dock också 

ofta om föreningen di(o-karboxifenyl)-disulfid. 

IJ. Sulfinsyror, sulfoxider och sulfoner 

Dessa föreningar har de allmänna formlerna R . SO2 . H, R . SO . R' resp. R . SO2 . R'. 

Som exempel kan kämnas sulfonal, som bildar färglösa kristaller och används inom medicinen. 

K. Isotiocyanater 

Dessa föreningar har den allmänna formeln RN=CS. 

De kan uppfattas som estrar av isotiocyansyra. Som exempel kan nämnas isotiocyanat, 

fenylisotiocyanat och allylisotiocyanat (konstgjord senapsolja). 

2931 Andra metallorganiska och ickemetallorganiska föreningar 

1. Tetraetylbly Pb(C2H5)4 är en flyktig, giftig vätska. I rent tillstånd är den färglös, medan den 

tekniska produkten är gul. Tetraetylbly är ett mycket effektivt medel för motverkande av 

knackning. 

2. Kiselorganiska föreningar. Dessa är isolerade kemiskt definierade föreningar i vilka kiselatomen 

är direkt bunden till minst en kolatom i en organisk radikal. Bland sådana föreningar kan nämnas 

organiska silaner och siloxaner. I vissa fall polymeriseras dessa produkter för framställning av 

silikon. Silaner inbegriper klorsilaner (t.ex. diklordimetylsilan), alkoxisilaner (t.ex. 

trimetoximetylsilan), alkyl- eller arylsilaner (t.ex. difenylsilandiol, tetrametylsilan) och andra 

multifunktionella (amino-, nitrilo-, oxiranyl-, oximo- och acetoxi- etc.) silaner. Som exempel på 

siloxaner kan nämnas hexametyldisiloxan, oktametyltrisiloxan, dekametylcyklopentasiloxan och 

dodekametylcyklohexasiloxan. Numret omfattar även hexametyldisilazan och organiska disilaner. 

Detta nummer omfattar inte oorganiska kiselföreningar, vilka i allmänhet klassificeras enligt 

28 kap. (såsom kiseltetraklorid SiCl4 (nr 2812) och triklorsilan SiHCl3 (nr 2853)). Estrar av 

kiselsyra och deras salter klassificeras enligt nr 2920. Avsiktliga blandningar av kiselorganiska 

föreningar som var för sig utgör isolerade kemiskt definierade föreningar klassificeras enligt andra 

nummer i tulltaxan, i allmänhet enligt nr 3824. Numret omfattar inte heller sådana icke kemiskt 

definierade produkter som innehåller mer än en kisel-syre-kiselbindning i molekylen och som 

dessutom innehåller organiska grupper som är bundna vid kiselatomerna genom direkt 

kiselkolbindning. Dessa produkter utgör silikoner enligt nr 3910. 

3. Järnkarbonyl, nickelkarbonyl etc. 

4. Arsenikorganiska föreningar: 

a) metylarsonsyra CH3 . AsO(OH)2 och dess salter. Syran kristalliserar i flingor och bildar 

kristalliniska salter, t.ex. natriummetylarsonat (färglöst; används inom medicinen); 

b) dimetylarsonsyra (kakodylsyra) och dess salter. Dessa innehåller gruppen -As(CH3)2, känd 

som kakodyl, och används inom medicinen. 

Dimetylarsonsyra förekommer i form av färg- och luktlösa kristaller. Det viktigaste saltet 

är natriumdimetylarsonat (natriumkakodylat), som är ett kristalliniskt, vitt pulver; 

c) p-aminofenylarsonsyra NH2 . C6H4 . AsO(OH)2 och dess salter. Syran kristalliserar i 

glänsande, vita nålar. Det viktigaste saltet är natrium-p-aminofenylarsonat, som är ett 

luktlöst, vitt, kristalliniskt pulver med medicinisk användning, särskilt för behandling av 

sömnsjuka; 

d) aminohydroxifenylarsonsyror, formyl- och acetylderivat av dessa syror samt salter av dessa 

föreningar; 

e) arsenobensen (C6H5 . As = As . C6H5) och dess derivat, som är föreningar som är analoga med 

azoföreningarna men innehåller arsenogruppen -As=As- i stället för azogruppen -N=N-. 

Arsenobensen C6H5 . As=As . C6H5. Derivat av denna förening används inom medicinen för 

behandling av syfilis och sömnsjuka. Det vanligaste är natrium-3,3'-diamino-4,4'dihydroxiarsenobensen-N-metylensulfoxylat. 

5. o-Jodbensoesyra. 

6. Metallalkyler, metallullerener och metallocener. 

29:62

7. Fosfororganiska föreningar. 

Dessa är organiska föreningar som innehåller minst en fosforatom som är direkt bunden till en 

kolatom. 

Denna grupp omfattar: 

a) Dimetylmetylfosfonat. 

b) Natrium-3-(trihydroxisilyl)propyl-metylfosfonat. 

c) O-Isopropyl-metylfluorofosfonat (sarin). 

d) O-Pinacolylmetylfosfonofluoridat (soman). (HSC 39) 

Detta nummer omfattar inte svavelorganiska föreningar, vilkas molekyler har en eller flera 

svavelatomer direkt bundna vid en eller flera kolatomer (se anm. 6 till detta kapitel). Numret 

omfattar inte föreningar vars molekyler, förutom svavelatomer som är direkt bundna vid en eller 

flera kolatomer, innehåller atomer av andra icke-metaller eller metaller direkt bundna vid en eller 

flera kolatomer (t.ex. fonofos (ISO)) (nr 2930). 

Numret omfattar inte heller kvicksilverorganiska föreningar, vilka innehåller en eller flera 

kvicksilveratomer och särskilt i gruppen -HG.X, där X är en oorganisk eller organisk syraåterstod 

(nr 2852). 

2932 Heterocykliska föreningar med enbart syre som heteroatom(er) (+) 

- Föreningar med en icke kondenserad furanring (även hydrogenerad) i sin 

struktur: 

2932.11 - - Tetrahydrofuran 

2932.12 - - 2- Furaldehyd (furfuraldehyd) 

2932.13 - - Furfurylalkohol och tetrahydrofurfurylalkohol 

2932.19 - - Andra 

- Laktoner: 

2932.21 - - Kumarin, metylkumariner och etylkumariner 

2932.29 - - Andra laktoner 

- Andra slag: 

2932.91 - - Isosafrol 

2932.92 - - 1-(1,3-Bensoedioxol-5-yl)propan-2-on 

2932.93 - - Piperonal 

2932.94 - - Safrol 

2932.95 - - Tetrahydrocannabinoler (alla isomerer) 

2932.99 - - Andra 

De heterocykliska föreningar som omfattas av detta nummer är: 

A. Föreningar med en icke kondenserad furanring (även hydrogenerad) i sin struktur 


1. tetrahydrofuran, som är en färglös vätska; 

2. 2-furaldehyd (furfural), som framställs genom att destillera spannmålskli med svavelsyra. Den 

är en färglös vätska med karakteristisk, aromatisk lukt. I luften blir den först gul och sedan brun. 2furaldehyd 

används vid raffinering av mineraloljor, för framställning av konsthartser, som 

lösningsmedel för cellulosanitrat och lacker, som insektsbekämpningsmedel etc.; 

3. furfurylalkohol, vilken är en färglös vätska som mörkfärgas i luften. Den reagerar häftigt med 

koncentrerade oorganiska syror. Furfurylalkohol används som lösningsmedel för cellulosanitrat 

samt för framställning av lacker och vattenavstötande ytbehandlingsmedel; 

4. tetrahydrofurfurylalkohol, som är en färglös vätska; 

5. furan. 

29:63 

Ny version 2007

B. Laktoner 

Dessa kan anses utgöra inre estrar av karboxylsyror med alkohol- eller fenolfunktion, erhållna 

genom avspaltning av vatten. Molekylerna kan innehålla en eller flera esterfunktioner i ring. De 

kallas mono-, di-, trilaktoner osv., beroende på antal esterfunktioner. Cykliska estrar av 

polyalkoholer med flerbasiska syror omfattas dock inte av detta nummer (se anm. 7 till detta 

kapitel). 

Laktoner är ganska stabila men kännetecknas av den lätthet varmed ringen kan öppnas med hjälp 

av alkali. 

Denna grupp omfattar, bl.a.: 

a) kumarin (1,2-bensopyron), som är o-kumarinsyrans lakton. Det kristalliserar i vita flingor och 

används inom parfymindustrin, inom medicinen samt för smaksättning av smör, ricinolja, 

medikamenter etc. Det används även som groningshindrande medel; 

b) metylkumariner, som har samma utseende som kumarin och likaledes används inom 

parfymindustrin; 

c) etylkumariner; 

d) dikumarol (dikumarin), som förekommer som kristaller och används inom kirurgin som 

koaguleringsförhindrande medel; 

e) 7-hydroxikumarin (umbelliferon), som bildar vita kristaller. Det absorberar ultravioletta strålar 

och används därför i sololjor och solkrämer; 

f) dihydroxikumariner (aesculetin och dafnetin), som bildar i hett vatten lösliga kristaller. 

Glykosider av dihydroxikumariner (aesculin och dafnin) förs till nr 2938; 

g) nonalakton, som utgör en färglös eller gulaktig vätska med användning inom parfymindustrin; 

h) undekalakton, som har samma utseende och användning som nonalakton; 

ij) butyrolakton (hydroxismörsyralakton), som är en färglös, med vatten blandbar vätska med 

angenäm lukt. Den är mellanprodukt vid framställning av konsthartser och ett lösningsmedel för 

sådana hartser samt används i preparat för borttagning av färgfläckar och inom petroleumindustrin; 

k) propiolakton som är en vattenlöslig vätska med användning som desinfektions-, steriliserings- 

och insektsbekämpningsmedel; 

l) glukuronolakton (glukuronsyralakton), som utgör ett vitt, i vatten lättlösligt pulver, som 

används inom medicinen och som tillväxtbefrämjande medel; 

m) D-glukonolakton (glukonsyra δ-lakton), som bildar lösliga kristaller och används i livsmedel för 

att ge syrlighet; 

n) pantolakton, som bildar lösliga kristaller och används för utvinning av pantotensyra; 

o) santonin, som är den inre estern av santoninsyra och utvinns ur maskfrö, dvs. de torkade, 

outvecklade blomkorgarna av Artemisia cina. Santonin bildar färg- och luktlösa kristaller och är ett 

tämligen effektivt medel mot inälvsmask; 

p) fenolftalein, som erhålls genom kondensation av ftalsyraanhydrid med fenol. Det är ett vitt eller 

gulvitt, luktlöst, kristalliniskt pulver, som är lösligt i etanol. Föreningen reagerar med alkalier och 

antar då en körsbärsröd färg, vilken försvinner då lösningen surgörs. Den används som kemiskt 

reagens och som laxermedel. 

Hit förs bl. a. också jodfenolftalein, ett gult pulver som likaledes används som laxermedel. 

Detta nummer omfattar emellertid inte: 

a) natriumderivat av ftaleintetrahalider (nr 2918); 

b) flourescein (resorcinolftalein) (nr 3204); 

q) tymolftalein, som bildar vita kristaller. Det används som reagens vid analys samt inom 

medicinen; 

r) isoaskorbinsyra, som bildar korniga kristaller. Det bör emellertid observeras att detta nummer 

inte omfattar askorbinsyra (nr 2936); 

s) dehydroättiksyra, som bildar färglösa, i vatten olösliga kristaller; 

t) ambrettolid, som är en färglös vätska med lukt av mysk och med användning inom 

parfymindustrin; 

u) diketen, som är en färglös, icke hygroskopisk vätska; 

v) 3,6-dimetyl-1,4-dioxan-2,5-dion. 

C. Andra heterocykliska föreningar med enbart syre som heteroatom(er) 

29:64


1. bensofuran (kumaron), som förekommer i lättoljor från stenkolstjärdestillation. Den är en 

färglös vätska som används för framställning av plaster (kumaronhartser) etc.; 

2. 1,3-dioxolan; 

3. 1,4-dioxan, vilket används som lösningsmedel; 

4. 1,3-dioxan; 

5. safrol, vilken erhålls ur sassafrasolja och är en färglös, gulnande olja med användning inom 

parfymindustrin samt som utgångsmaterial (precursor) vid framställning av 

metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA); 

6. isosafrol, som erhålls ur safrol och används inom parfymindustrin; 

7. tetrahydrocannabinoler; 

8. piperonal (heliotropin) CH2O2 . C6H3 . CHO, som bildar vita kristaller eller flingor med 

heliotroplukt. Den används inom parfymindustrin och för smaksättning av likörer samt som 

utgångsmaterial (precursor) vid framställning av metylendioxiamfetamin (MDA) och 

metylendioximetamfetamin (MDMA); 

9. piperonylsyra; 

10.1-(1,3-Bensoedioxol-5-yl)propan-2-1 (3,4-metylendioxi-fenylaceton) som bildar vita till 

gulaktiga kristaller. Det används som utgångsmaterial (prekursor) vid framställning av 

metylendioxiamfetamin (MDA) och metylendioximetamfetamin (MDMA). 

Hydrokvicksilverdibromfluorescein ska klassificeras enligt nr 2852. 

* 

* * 


a) ketonperoxider (nr 2909); 

b) epoxider med tre atomer i ringen (nr 2910); 

c) cykliska polymerer av aldehyder (nr 2912) eller av tioaldehyder (nr 2930); 

d) anhydrider av polykarboxylsyror samt cykliska estrar av polyalkoholer eller polyfenoler med 

flerbasiska syror (nr 2917). 


HS-nr 2932.29 

Laktoner som innehåller en ytterligare heteroatom, annan än syreatomen i en laktongrupp (t.ex. dilakton), i 

samma ring skall inte klassificeras enligt de statistiska numren för laktoner. I sådana fall skall vid 

klassificeringen hänsyn tas till den ytterligare heteroatomen. Följaktligen skall exempelvis anhydrometylencitronsyra 

klassificeras enligt HS nr 2932.99 och inte enligt HS nr 2932.29. 

Om esterfunktionen är en del av två eller flera ringar och om en av dessa ringar inte innehåller någon 

ytterligare heteroatom (annan än syreatomen i en laktongrupp), skall molekylen anses vara en lakton. 

För att klassificeras enligt HS nr 2932.29, måste laktonerna ha de olika laktongrupperna skilda åt av 

åtminstone en kolatom i varje ända. Detta HS nummer omfattar dock inte de produkter i vilka kolatomerna 

avskiljer en närgränsande laktongrupp och samtidigt bildar en form av oxogrupp (>C=O), imingrupp 

(>C=NH) eller en tioxogrupp (>C=S). 

2933 Heterocykliska föreningar med enbart kväve som heteroatom(er) (+) 

- Föreningar med en icke kondenserad pyrazolring (även hydrogenerad) i sin 

struktur: 

2933.11 - - Fenazon (antipyrin) och derivat av fenazon 

2933.19 - - Andra 

- Föreningar med en icke kondenserad imidazolring (även hydrogenerad) i sin 

struktur: 

2933.21 - - Hydantoin och derivat av hydantoin 

29:65 

Ny version 2007

2933.29 - - Andra 

- Föreningar med en icke kondenserad pyridinring (även hydrogenerad) i sin 

struktur: 

2933.31 - - Pyridin och salter av pyridin 

2933.32 - - Piperidin och salter av piperidin 

2933.33 - - Alfentanil (INN), anileridin (INN), besitramid (INN), bromazepam (INN), 

difenoxin (INN), difenoxylat (INN), dipipanon (INN), fentanyl (INN), 

ketobemidon (INN), metylfenidat (INN), pentazocin (INN), petidin (INN) 

intermediärt A, fencyclidin (INN)(PCP), fenoperidin (INN), pipradol (INN), 

piritramid (INN), propiram (INN) och trimepiridin (INN); salter av sådana 

föreningar 

2933.39 - - Andra 

- Föreningar med ett kinolinringsystem eller ett isokinolinringsystem (även 

hydrogenerade), inte vidare kondenserade: 

2933.41 - - Levorfanol (INN) och salter av levorfanol 

2933.49 - - Andra 

2933.52 - Föreningar med en pyrimidinring (även hydrogenerad) eller en piperazinring 

i sin struktur: 

2933.52 - - Malonylkarbamid (barbitursyra) och derivat av malonylkarbamid; salter av 

dessa föreningar 

2933.53 - - Allobarbital (INN), amobarbital (INN), barbital (INN), butalbital (INN), 

butobarbital, cyklobarbital (INN), metylfenobarbital (INN), pentobarbital 

(INN), fenobarbital (INN), sekbutabarbital (INN), sekobarbital (INN) och 

vinylbital (INN); salter av dessa föreningar 

2933.54 - - Andra derivat av malonylurea (barbitursyra); salter av dessa föreningar 

2933.55 - - Loprazolam (INN), meklokvalon (INN), metakvalon (INN) och zipeprol 

2933.59 - - Andra 

2933.61 - Föreningar med en icke kondenserad triazinring (även hydrogenerad) i sin 

struktur: 

2933.61 - - Melamin 

2933.69 - - Andra 

- Laktamer: 

2933.71 - - 6- Hexanlaktam (ε-kaprolaktam) 

2933.72 - - Klobazam (INN) och metyprylon (INN) 

2933.79 - - Andra 

- Andra slag: 

2933.91 - - Alprazolam (INN), kamazepam (INN), klordiazpoxid (INN), klonazepam 

(INN), klorazepat, delorazepam (INN), diazepam (INN), estazolam (INN), 

etylloflazepat (INN), fludiazepam (INN), flunitrazepam (INN), flurazepam 

(INN), halazepam (INN), lorazepam (INN), lormetazepam (INN), mazindol 

(INN), medazepam (INN), midazolam (INN), nimetazepam (INN), 

nitrazepam (INN), nordazepam (INN), oxazepam (INN), pinazepam (INN), 

prazepam (INN), pyrovaleron (INN), temazepam (INN), tetrazepam (INN) 

och triazolam (INN); salter av dessa föreningar 

2933.99 - - Andra slag 


A. Föreningar med en icke kondenserad pyrazolring (även hydrogenerad) i sin struktur 


29:66

1. fenazon (1-fenyl-2,3-dimetyl-3-pyrazolinon-/5/, antipyrin) som förekommer i form av ett 

kristalliniskt pulver eller flingor och är färg- och luktlös. Föreningen används inom medicinen som 

febernedsättande medel och som medel mot nervsmärtor; 

2. aminofenazon (4-dimetylamino-1-fenyl-2,3-dimetyl-3-pyrazolinon-/5/, amidopyrin) och dess 

salter. Aminofenazon förekommer som färglösa, bladformiga kristaller och är ett medel mot feber 

och nervsmärtor med starkare verkan än fenazon; 

3. 1-fenylpyrazolidon-(3). 

B. Föreningar med en icke kondenserad imidazolring (även hydrogenerad) i sin struktur 


1. hydantoin och substitutionsderivat av hydantoin (t.ex. nitrohydantoin, metylhydantoin och 

fenylhydantoin). Hydantoin framställs genom kondensation av glykolsyra med karbamid; 

2. lysidin (metylglyoxalidin), som bildar hygroskopiska, vita kristaller och används inom 

medicinen som lösningsmedel för urinsyra. 

C. Föreningar med en icke kondenserad pyridinring (även hydrogenerad) i sin struktur 


1. pyridin, som förekommer i stenkolstjära, i hjorthornsolja etc. och är en färglös eller svagt gul 

vätska med stark, obehaglig lukt. Pyridin används vid organiska synteser; inom gummiindustrin; 

vid färgning och tryckning av textilvaror; som denatureringsmedel för alkohol; inom medicinen 

etc. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste pyridin ha en renhetsgrad av minst 95 

viktprocent. Pyridin med lägre renhetsgrad förs till nr 2707; 

2. pyridinderivat, bland vilka kan nämnas: 

a) metylpyridin (pikolin), 5-etyl-2-metylpyridin (5-etyl-2-pikolin) och 2-vinylpyridin. 

För att klassificeras enligt detta nummer måste dessa derivat ha en renhetsgrad av minst 90 

viktprocent (beträffande metylpyridin måste alla isomerer räknas in). Derivat med lägre 

renhetsgrad förs till nr 2707; 

b) pyridinkarboxylsyror. 

Bland dessa märks 4-pyridinkarboxylsyra (isonikotin-syra), som bildar färglösa kristaller 

och framställs genom oxidation av 4-pikolin eller på syntetisk väg. Hydraziden av syran 

används för behandling av tuberkulos. 

Numret omfattar däremot inte pyridin-3-karboxylsyra (nikotinsyra) (nr 2936); 

c) pyridin-3-karboxylsyra-N,N-dietylamid (coramin), som är en nästan färglös, oljig vätska. Den 

används inom medicinen för att stimulera cirkulationen och andningen; 

d) mesoinositolhexanikotinat. 

3. Piperidinderivat, bland vilka kan nämnas: 

a) 1-metyl-4-fenylpiperidinkarboxylsyra; 

b) etylestern av 1-metyl-3-fenylpiperidin-3-karboxylsyra; 

c) etylestern av 1-metyl-4-fenylpiperidin-4-karboxylsyra (petidin); 

d) ketobemidon (INN) (1-/4-(m-hydroxifenyl)-1-metyl-4-piperidyl/propanon/1/). 

D. Föreningar med ett kinolinringsystem eller ett isokinolinringsystem (även 

hydrogenerade), inte vidare kondenserade 

Kinolin, isokinolin och deras derivat utgör system av två ringar, nämligen en bensenring som är 

kondenserad med en pyridinring. Kinolin och isokinolin förekommer i stenkolstjära men kan också 

framställas på syntetisk väg. De utgör starkt ljusbrytande färglösa vätskor med karakteristisk, 

obehaglig och genomträngande lukt och används vid organiska synteser (t.ex. vid framställning av 

färgämnen och medikamenter). 

Bland dessa derivat kan nämnas: 

1. metylkinolin; 

2. isobutylkinolin; 

3. isopropylkinolin; 

4. tetrahydrometylkinolin; 

29:67 

Ny version 2007

5. 3-, 4-, 5-, 6-, 7- och 8-hydroxikinoliner och salter av dessa. De framställs genom att införa en 

hydroxylgrupp i någon av ringarna i kinolinmolekylen. 

Till denna grupp hör också komplexa metallföreningar av 8-hydroxikinolin; 

6. fenylcinkoninsyra (fenylkinolinkarboxylsyra), vilken förekommer i form av färglösa nålar eller 

som ett gulvitt pulver och används som medel mot gikt och reumatism; 

7. oktaverin (INN) (6,7-dimetoxi-1-/3,4,5-trietoxifenyl/isokinolin); 

8. N-metylmorfinan; 

9. 3-hydroxi-N-metylmorfinan. 

E. Föreningar med en pyrimidinring (även hydrogenerad) eller en piperazinring i sin 

struktur 


1. malonylkarbamid (barbitursyra) samt derivat av malonylkarbamid (barbitursyraderivat). Detta 

är en viktig grupp av pyrimidinföreningar. De bildar vattenlösliga natriumsalter. Både de 

alkylsubstituerade barbitursyraderivaten och deras salter används inom medicinen som sömnmedel 

och lugnande medel. Till de föreningar som räknas till denna grupp hör också barbital (INN) 

(dietylmalonylkarbamid), fenobarbital (INN) (etylfenylmalonylkarbamid), amobarbital (INN) 

(etylisoamylmalonylkarbamid), sekobarbital (INN) (allyl-1-metylbutylmalonylkarbamid) och 

cyklobarbital (INN) (5-cyklohex-1-enyl-5-etylbarbitursyra); 

2. tiopentonnatrium (pentiobarbitalnatrium), som är en cyklisk tioureid och förekommer som ett 

gulvitt, vattenlösligt, hygroskopiskt pulver med obehaglig lukt. Det används inom medicinen som 

bedövningsmedel; 

3. piperazin (dietylendiamin) som bildar en hygroskopisk, kristallinisk, vit massa med säregen lukt 

och används inom medicinen som medel mot gikt; 

4. 2,5-dimetylpiperazin som är en färglös, oljig vätska eller pasta och används som lösningsmedel 

för urinsyra. 

F. Föreningar med en icke kondenserad triazinring (ävenhydrogenerad) i sin struktur 


1. melamin (triaminotriazin), som bildar vita, glänsande kristaller och används för framställning av 

plaster; 

2. trimetylentrinitramin (hexogen), som är ett stötkänsligt, kristalliniskt, vitt sprängämne; 

3. cyanursyra (enol- och ketoform); 

4. metenamin (INN) (hexametylentetramin) samt salter och derivat av denna förening. 

Hexametylentetramin bildar vita, regelbundet formade kristaller och är mycket lättlöslig i vatten. 

Den används inom medicinen som lösningsmedel för urinsyra (antiseptiskt medel för urinvägarna); 

för framställning av konsthartser; som accelerator vid vulkning av gummi; som 

jäsningsförhindrande medel etc. 

Detta nummer omfattar inte tabletter och pastiller av metenamin för medicinsk användning (nr 

3004) och metenamin som föreligger i former (t.ex. tabletter, stavar eller liknande former) för 

användning som bränsle (nr 3606). 

G. Laktamer 

Dessa föreningar kan anses utgöra inre amider, analoga med laktoner. De erhålls ur aminosyror 

genom avspaltning av vatten. Molekylerna kan innehålla en eller flera amidfunktioner i ring. De 

kallas mono-, di-, trilaktamer osv., beroende på antalet närvarande amidfunktioner. 

Till detta nummer förs även laktimer, vilka är de enoliska tautomererna av laktamer (dessa senare 

är de ketoniska isomererna. 


1. 6-hexanlaktam (ε-kaprolaktam), som bildar vita kristaller. Föreningen, som är löslig i vatten, 

avger stickande ångor. Den används vid framställning av plaster och syntetiska textilfibrer; 

2. isatin (laktam av isatinsyra), som bildar glänsande, gulbruna kristaller. Föreningen används för 

beredning av färgämnen samt inom medicinen; 

3. 2-hydroxikinolin (karbostyril), som är en laktam av 

29:68

o-aminokanelsyra; 

4. 3,3-bis-(p-acetoxifenyl)oxindol (diacetylbishydroxifenylisatin), som utgör ett vitt, kristalliniskt, 

i vatten olösligt pulver, vilket används som laxermedel; 

5. 1-vinyl-2-pyrrolidon, som är ett gulaktigt, kristalliniskt pulver med angenäm lukt. Det används 

för framställning av poly(vinylpyrrolidon) (klassificeras enligt 39 kap.) samt inom medicinen; 

6. primidon (INN) (5-etyl-5-fenylperhydropyrimidin-4,6-dion) som bildar vita kristaller. 

Föreningen är löslig i vatten; 

7. 1,5,9-triazacyklododekan-2,6,10-trion. 

Numret omfattar inte betain (trimetylglycin, trimetylglykokoll), ett intramolekylärt kvaternärt 

ammoniumsalt (nr 2923). 

H. Andra heterocykliska föreningar med enbart kväve som heteroatom(er) 


1. karbazol och derivat av karbazol. Karbazol erhålls genom kondensation av två bensenringar 

med en pyrrolkärna. Den förekommer i högre fraktioner av stenkolstjära men framställs även på 

syntetisk väg. Karbazol bildar glittrande, kristalliniska fjäll och används för framställning av 

färgämnen och plaster; 

2. akridin och derivat av akridin. Akridin bildas genom kondensation av två bensenringar och en 

pyridinring och förekommer i ringa mängd i stenkolstjära men kan också framställas på syntetisk 

väg. Akridin används för framställning av färgämnen och vissa medikamenter. 

Detta nummer omfattar följande akridinderivat (som inte utgör 

färgämnen): 

a) proflavin (3,6-diaminoakridinvätesulfat), som är ett kristalliniskt, rödbrunt pulver; 

b) 2,5-diamino-7-etoxiakridinlaktat (rivanol), som är ett gult pulver. Båda dessa derivat har 

antiseptiska och spordödande verkningar; 

3. indol, som förekommer i stenkolstjära men vanligen framställs på syntetisk väg. Den 

kristalliserar i färglösa eller svagt gula, små blad och rödfärgas under inverkan av ljus eller luft. I 

orent tillstånd har indol en utpräglad fekallukt men i rent tillstånd stark blomdoft. Indol används 

inom medicinen och för framställning av syntetiska luktämnen; 

4. 3-metylindol (skatol), som kristalliserar i färglösa flingor. I orent tillstånd har den fekallukt; 

5. merkaptobensimidazol; 

6. ftalhydrazid; 

7. etylenimin (aziridin) samt N-substituerade derivat av etylenimin; 

8. porfyriner (derivat av porfin). 

Alkaloiden porfyrin klassificeras emellertid enligt nr 2939. 

Detta nummer omfattar inte imider av flerbasiska syror. 

Förklarande anmärkningar till undernummer 

HS-nr 2933.11, 2933.21 och 2933.54 

Fenazon (HS-nr 2933.11), hydantoin (HS-nr 2933.21) och barbitursyra (HS-nr 2933.52) är produkter som 

karaktäriseras av sin heterocykliska struktur. Derivat av dessa produkter som klassificeras enligt sina 

respektive nummer bibehåller även samma struktur som grundföreningen. Vid jämförelse av dessa derivat 

med grundföreningen gäller att de vanligen 

a) har de funktionella grupperna (t.ex. oxo-grupp) oförändrade; 

b) har kvar samma antal dubbelbindningar och på samma ställen; 

c) har kvar substituten (t.ex. fenylgrupp och de två metylgrupperna från fenazon); och 

d) har ytterligare substitut för enbart väteatomer (t.ex. en väteatom ersatt av en alkylgrupp i 

barbitursyrans pyrimidinring). 

Dock anses salter som erhållits från en grundförenings enolform som derivat av ketoformen. 

HS-nr 2933.79 

29:69 

Ny version 2007

Laktamer som innehåller en ytterligare heteroatom, annan än kväveatomen i en laktamgrupp (t.ex. dilaktan), i 

samma ring skall inte klassificeras enligt HS-numren för laktamer. I sådana fall skall vid klassificeringen 

hänsyn tas till den ytterligare heteroatomen. Följaktligen skall exempelvis oxazepam (INN) klassificeras 

enligr HS-nr 2933.91 och inte enligt HS-nr 2933.79. 

Om amidfunktionen är en del av två eller flera ringar och om en av dessa ringar inte innehåller någon 

ytterligare heteroatom (annat än kvävet i laktamgruppen), skall molekylen anses vara en laktam. 

För att klassificeras enligt HS-nr 2933.79, måste laktamerna ha de olika laktamgruppern skilda åt av 

åtminstone en kolatom i varje ända. Detta HS-nummer omfattar dock inte de produkter i vilka kolatomerna 

avskiljer en närgränsande laktamgrupp och samtidigt bildar en form av oxogrupp (>C=O), imingrupp 

(>C=NH) eller en tioxogrupp (>C=S). Följaktligen omfattas exempelvis barbitursyra inte av HS-nr 2933.79 

(istället HS-nr 2933.52). 

2934 Nukleinsyror och salter av nukleinsyror, även inte kemiskt definierade; andra 

heterocykliska föreningar 

2934.10 - Föreningar med en icke kondenserad tiazolring (även hydrogenerad) i sin 

struktur 

2934.20 - Föreningar med ett bensotiazolringsystem (även hydrogenerat), inte vidare 

kondenserade 

2934.30 - Föreningar med ett fentiazinringsystem (även hydrogenerat), inte vidare 

kondenserade 

- Andra slag: 

2934.91 - - Aminorex (INN), brotizolam (INN), klotiazepam (INN), kloxazolam 

(INN), dextromoramid (INN), haloxazolam (INN), ketazolam (INN), 

mesokarb (INN), oxazolam (INN), pemolin (INN), fendimetrazin (INN), 

fenmetrazin (INN) och sufentanil (INN); salter av dessa föreningar 

2934.99 - - Andra 

Detta nummer omfattar nukleinsyror och salter av nukleinsyror. Dessa är högmolekylära föreningar 

som i förening med proteiner bildar nukleoproteider, vilka förekommer i animaliska och 

vegetabiliska cellkärnor. De är uppbyggda av fosforsyror, sockerarter och pyrimidin- eller 

purinföreningar. I allmänhet utgör de vita, vattenlösliga pulver. 

Syrorna eller oftare deras salter (t.ex. natrium- och kopparnukleater), används som stärkande och 

stimulerande medel för nervsystemet och som lösningsmedel för urinsyra. 


A. Föreningar med en icke kondenserad tiazolring (även hydrogenerad) i sin struktur 

Uttrycket "tiazol" omfattar både 1,3-tiazol och 1,2-tiazol (isotiazol). 

B. Föreningar med ett bensotiazolringsystem (även hydrogenerat), inte vidare 

kondenserade 

Uttrycket "bensotiazol" omfattar både 1,3-bensotiazol och 1,2-bensotiazol (bensisotiazol). 


1. merkaptobensotiazol, som är ett gulvitt, fint pulver med användning som vulkningsaccelerator 

inom gummiindustrin; 

2. dibensotiazolyldisulfid, vilken används som vulknings-accelerator inom gummiindustrin. 

3. ipsapiron (INN) (2-[4-(4-pyrimidin-2-ylpiperazin-1-yl)butyl]-1,2-bensotiazol-3(2H)-on 1,1dioxid). 

Föreningen används som ångestdämpande medel. 

C. Föreningar med ett fentiazinringsystem (även hydrogenerat), inte vidare kondenserade 


29:70

fentiazin (tiodifenylamin), vilket förekommer i form av glittrande, gulaktiga flingor eller som ett 

grågrönt pulver. Fentiazin används för framställning av färgämnen etc. 

D. Andra heterocykliska föreningar 


1. sultoner, vilka kan anses utgöra inre estrar av hydroxisulfonsyror. De omfattar bl.a. 

sulfonftaleiner, t.ex.: 

a) fenolrött (fenolsulfonftalein), som används inom medicinen och som indikator vid analys; 

b) tymolblått (tymolsulfonftalein), som används som reagens; 

c) 1,3-propansulton; 

2. sultamer, vilka kan anses utgöra inre amider av aminosulfonsyror. Som exempel kan nämnas 

naftosultam-2,4-disulfonsyra, som erhålls ur perisyra och används för tillverkning av FF-syra (8amino-1-naftol-5,7-disulfonsyra); 

3. tiofen, som förekommer i stenkols- och brunkolstjäror men också framställs på syntetisk väg. 

Den är en lättflytande, färglös vätska med en lukt som påminner om bensen; 

4. nifurazolidon (furazolidon) (3-(5-nitrofurfuryliden-amino)oxazolidin-2-on); 

5. dehydrotio-p-toluidin; 

6. adenosintrifosforsyra och adenosinpyrofosforsyra; 

7. 3-metyl-6,7-metylendioxi-1-(3,4-metylendioxibensyl)isokinolinhydroklorid; 

8. 3-metyl-6,7-metylendioxi-1-(3,4-metylendioxifenyl)isokinolin. 

Detta nummer omfattar emellertid inte kvicksilvernukleater som motsvarar varubeskrivningen i 

nr 2852 och cykliska polymerer av tioaldehyder (nr 2930). 

2935 Sulfonamider 

Sulfonamider har den allmänna formeln (R1.SO2.N.R2.R3), där R1 är en organisk radikal av mer 

eller mindre sammansatt beskaffenhet som har en kolatom direkt bunden till SO2-gruppen och där 

R2 och R3 är antingen: väte, en annan atom eller en oorganisk eller organisk radikal av mer eller 

mindre sammansatt beskaffenhet (inklusive dubbelbindningar eller ringar): 

1. o-toluensulfonamid; 

2. o-sulfamoylbensoesyra; 

3. p-sulfamoylbensylamin; 

4. p-sulfanilamid (4-aminobensensulfonamid) NH2 . C6H4 . SO2 . NH2; 

5. p-aminobensensulfonacetamid; 

6. Sildenafilcitrat; 

7. sulfapyridin (INN) (2-sulfanilamidopyridin); 

8. sulfadiazin (INN) (2-sulfanilamidopyrimidin); 

9. sulfamerazin (INN) (4-metyl-2-sulfanilamidopyrimidin); 

10. sulfatiokarbamid (INN) (1-sulfanilyltiokarbamid); 

11. sulfatiazol (INN) 2-sulfanilamidotiazol); 

12. klorerade sulfonamider, oavsett om kloratomen är direkt bunden vid kväve eller inte (t.ex. 

sulfonkloramider eller N-klorsulfonamider, vanligen benämnda kloraminer; klortiazid (6-klor- 

7-sulfamoyl-1,2,4-bensotiadiazin-1,1-dioxid); 6-klor-3,4-dihydro-7-sulfamoyl-1,2,4-bensotiadiazin-1,1-dioxid). 

Detta nummer omfattar inte föreningar i vilka alla S-N-bindningar i sulfoamidgruppen(-erna) ingår 

i en ring. De utgör andra heterocykliska föreningar (sultamer) enligt nr 2934. 

29:71 

Ny version 2007

UNDERAVDELNING XI 

Provitaminer, vitaminer och hormoner 


Denna underavdelning omfattar ämnen med tämligen komplicerad kemisk sammansättning. De är 

nödvändiga för att levande organismer, både djur och växter, skall kunna utvecklas harmoniskt och 

fungera normalt. 

Ämnena har huvudsakligen fysiologisk verkan och används inom medicinen och inom industrin. 

Med uttrycket derivat i denna underavdelning förstås kemiska föreningar vilka skulle kunna 

erhållas ur en grundförening enligt numret i fråga och som har föreningens viktigaste kännetecken 

inklusive dess grundstruktur. 

2936 Provitaminer och vitaminer, naturliga eller syntetiskt reproducerade (inbegripet 

naturliga koncentrat), sådana derivat av provitaminer eller vitaminer som används 

främst som vitaminer samt blandningar av dessa ämnen med varandra, även i 

lösning (+) 

- Vitaminer och vitaminderivat, oblandade: 

2936.21 - - Vitamin A och derivat av vitamin A 

2936.22 - - Vitamin B1 och derivat av vitamin B1 


2936.24 - - D- och DL-pantotensyra (vitamin B3 och vitamin B5) samt derivat av 



2936.27 - - Vitamin C och derivat av vitamin C 

2936.28 - - Vitamin E och derivat av vitamin E 

2936.29 - - Andra vitaminer och vitaminderivat 

2936.90 - Andra slag, inbegripet naturliga koncentrat 

Vitaminer är ämnen, vanligen med komplicerad kemisk sammansättning, som har sitt ursprung 

utanför organismen och är nödvändiga för människo- eller djurkroppens rätta funktion. Dessa 

ämnen kan inte syntetiseras av människokroppen och måste därför erhållas utifrån i färdig eller 

nästan färdig (provitaminer) form. De är verksamma i relativt små mängder och de kan betraktas 

såsom exogena biokatalysatorer. Om de saknas eller föreligger i otillräcklig mängd uppstår 

ämnesomsättningsrubbningar eller bristsjukdomer (avitaminoser). 

Detta nummer omfattar: 

a) provitaminer och vitaminer, naturliga eller syntetiskt reproducerade, samt sådana derivat som 

används främst som vitaminer; 

b) koncentrat av naturliga vitaminer (t.ex. av vitamin A eller av vitamin D), vilka utgör på 

vitaminer anrikade produkter. Dessa koncentrat kan användas i befintligt skick (t.ex. som tillsats till 

fodermedel) eller kan bearbetas för utvinning av vitaminet; 

c) blandningar av vitaminer, av provitaminer eller av koncentrat eller blandningar av dessa ämnen 

med varandra, såsom exempelvis naturliga koncentrat med växlande proportioner av vitamin A och 

D, vilka koncentrat sedan har försatts med ytterligare A- eller D-vitamin; 

d) lösningar av ovanstående produkter, oavsett lösningsmedlets art (t.ex. etyloleat, propylenglykol, 

etylenglykol, vegetabiliska oljor). 

Produkter enligt detta nummer får av konserverings- eller transporttekniska skäl stabiliseras 

genom: 

– tillsats av antioxidanter, 

– tillsats av klumpförebyggande medel (t.ex. kolhydrater), 

– beläggning med lämpliga ämnen (t.ex. gelatin, vaxer eller fetter), oavsett om de är mjukgjorda 

eller inte, eller 

– absorbering på lämpliga material (t.ex. kiselsyra), 

29:72

under förutsättning att den kvantitet som har tillsatts eller den gjorda behandlingen inte i något fall 

överstiger vad som är nödvändigt för konserveringen eller transporten och att tillsatsen eller 

behandlingen inte förändrar karaktären hos basprodukten och gör denna mera lämpad för speciell 

användning än för allmänt bruk. 

Förteckning över produkter som skall klassificeras som provitaminer eller vitaminer 

enligt nr 2936 

Listorna över produkter i de grupper som följer är inte uttömmande utan skall ses som exempel. 

A. Provitaminer 

Provitaminer D 

1. Obestrålad ergosterol eller provitamin D2. Ergosterol förekommer i mjöldryga från råg, i 

bryggerijäst, i champinjoner samt i andra svampar. Den har ingen vitaminverkan. Ergosterol 

förekommer i form av vita fjäll, som gulnar i luft. Den är olöslig i vatten men löslig i etanol och 

bensen. 

2. Obestrålad 7-dehydrokolesterol eller provitamin D3. Detta ämne förekommer i hud från djur och 

utvinns ur ullfett eller ur biprodukter från lecitinframställning. 7-Dehydrokolesterol förekommer i 

form av små blad och är olöslig i vatten men löslig i organiska lösningsmedel. 

3. Obestrålad 22,23-dihydroergosterol eller provitamin D4. 

4. Obestrålad 7-dehydro- -sitosterol eller provitamin D5. 

5. Obestrålat ergosterylacetat. 

6. Obestrålat 7-dehydrokolesterylacetat. 

7. Obestrålat 22,23-dihydroergosterylacetat. 

B. Vitaminer A samt sådana derivat av vitamin A som används främst som vitaminer 

Vitaminer A (befrämjar tillväxten och motverkar nattblindhet och ögonförtvining /xeroftalmi/) är 

nödvändiga för den normala kroppsutvecklingen, särskilt utvecklingen av hud, skelett och ögats 

näthinna. De bidrar till att bevara epitelvävnadens normala resistens mot infektioner och är 

nödvändiga för normal celldelning och mjölkavsöndring (laktation). De är fettlösliga men i regel 

olösliga i vatten. 

1. Vitamin A1-alkohol (axeroftol, retinol/INN/). 

Vitamin A1-aldehyd (retinen-1, retinal). 

Vitamin A1-syra (retinsyra, tretinoin /INN/). 

Vitamin A1 förekommer som alkohol eller i form av fettsyraestrar i animaliska produkter 

(saltvattensfisk, mejeriprodukter, ägg). Det utvinns 

huvudsakligen ur färsk fiskleverolja men kan också framställas på syntetisk väg. Det är ett gult, 

fast ämne som kan förbli i oljeform vid rumstemperatur. Vid avkylning bildar det dock gula 

kristaller. Eftersom vitamin A1 är instabilt i luft, stabiliseras det ofta genom tillsats av 

antioxidanter. 

2. Vitamin A2-alkohol (3-dehydroaxeroftol, 3-dehydroretinol). 

Vitamin A2-aldehyd (retinen-2,3-dehydroretinal). 

Vitamin A2 förekommer inte i lika stor utsträckning i naturen som vitamin A1. Det utvinns ur 

sötvattensfisk. Alkoholen kristalliserar inte, men aldehyden förekommer som orangefärgade 

kristaller. 

3. Vitamin A-acetat, vitamin A-palmitat och andra fettsyraestrar av vitamin A. 

Dessa produkter framställs av syntetiskt vitamin A. De är alla oxidationskänsliga. Acetatet är 

ett gult pulver och palmitatet en gul vätska, som i rent tillstånd kan fås att kristallisera. 

C. Vitamin B1 samt sådana derivat av vitamin B1 som används främst som vitaminer 

Vitamin B1 är det nervinflammationsförhindrande vitamin som är nödvändigt för att förhindra beriberi. 

Det är av betydelse för kolhydratomsättningen. Vitamin B1 används för behandling av 

29:73 

Ny version 2007

nervinflammationer (polyneuritis) och matsmältningsrubbningar samt för att bibehålla en god aptit. 

Detta vitamin är vattenlösligt. Det är inte särdeles värmestabilt. 

1. Vitamin B1 (tiamin /INN/, aneurin). Tiamin förekommer i de flesta animaliska eller 

vegetabiliska vävnader, t.ex. i agnar från spannmål, i bryggerijäst, fläsk, lever, mejeriprodukter, 

ägg etc. Det framställs vanligen på syntetisk väg och är ett vitt, kristalliniskt, luftbeständigt 

pulver. 

2. Tiaminhydroklorid. Den utgör ett vitt, kristalliniskt pulver och är hygroskopisk och tämligen 

instabil. 

3. Tiamin(mono)nitrat. Det utgör ett vitt, kristalliniskt pulver och är tämligen stabilt. 

4. Tiaminnaftalen-1,5-disulfonat (tiamin-1,5-salt, aneurin-1,5-salt). 

5. Tiaminsalicylathydroklorid (aneurinsalicylathydroklorid). 

6. Tiaminsalicylathydrobromid (aneurinsalicylathydrobromid). 

7. Jodtiamin. 

8. Jodtiaminhydroklorid. 

9. Jodtiaminhydrojodid. 

10. Tiaminortofosfat (ortofosforsyraester av vitamin B1) samt monohydroklorid, dihydroklorid 

och monofosfat av denna ester. 

11. Tiaminnikotinat (nikotinsyraester av vitamin B1). 

D. Vitamin B2 samt sådana derivat av vitamin B2 som används främst som vitaminer 

Vitamin B2 är tillväxtfrämjande och har betydelse för upptagande av näring, eftersom det är en 

biologiskt viktig faktor för utnyttjande av kolhydrater. Det är vattenlösligt och värmestabilt. 

1. Vitamin B2 (riboflavin /INN/, laktoflavin). Riboflavin förekommer tillsammans med vitamin B1 

i många naturprodukter och födoämnen. Det kan utvinnas ur jäsningsåterstoder från brännerier och 

bryggerier samt ur lever från nötkreatur. Riboflavin framställs dock normalt på syntetisk väg. Det 

bildar orangegula, tämligen ljuskänsliga kristaller. 

2. Riboflavin(5')ortofosfat (ortofosforsyraester/5'/ av riboflavin) samt dess natrium- och 

dietanolaminsalter. Dessa föreningar är mer vattenlösliga än riboflavin. 

3. (Hydroximetyl)riboflavin eller metylolriboflavin. 

E. D- och DL-pantotensyra (även kända som vitamin B3 resp. B5) samt sådana derivat av 

dessa som används främst som vitaminer 

Dessa föreningar är av betydelse för att förhindra hårets grånande, för huden och för fett- och 

kolhydratomsättningen. De är nödvändiga för leverns och körtlarnas verksamhet samt för 

matsmältnings- och andningsorganen. De är vattenlösliga. 

1. D- och DL-pantotensyra, N-(α,γ-dihydroxi-β, 

β-dimetylbutyryl)-β-alanin. Detta vitamin, även känt som vitamin B3 resp. B5 förekommer i alla 

levande celler och vävnader, t.ex. i lever och njurar hos däggdjur, i fruktväggen (perikarpen) hos 

ris, i bryggerijäst, mjölk, råmelass etc. Vanligen framställs vitaminet på syntetisk väg. Det utgör 

en gul, viskös olja, som långsamt löser sig i vatten och de flesta organiska lösningsmedel. 

2. Natriumpantotenat (D- och DL-). 

3. Kalciumpantotenat (D- och DL-). Kalciumpantotenaterna är vita, vattenlösliga pulver och utgör 

de vanligaste formerna av vitamin B3. 

4. Pantotenylalkohol eller pantotenol (D- och DL-) 

(α,γ-dihydroxi-N-3-hydroxipropyl-β,β-dimetylbutyramid) utgör viskösa, vattenlösliga vätskor. 

5. D-pantotenoletyleter (D-β,β-dihydroxi-N-3-etoxipropyl-β,β-metylbutyramid) utgör en viskös, 

med vatten blandbar vätska som är lättlöslig i organiska lösningsmedel. 

F. Vitamin B6 samt sådana derivat av vitamin B6 som används främst som vitaminer 

Vitamin B6 förhindrar hudinflammation (dermatit). Den har vidare betydelse för nervsystemet, 

matsmältningen och omsättningen av aminosyror, proteiner och fetter. Det används för att lindra 

sjukliga tillstånd som uppkommer under havandeskap eller efter operationer. Vitamin B6 är 

vattenlösligt och tämligen ljuskänsligt. 

1. Pyridoxin (INN) eller adermin (pyridoxol) 

29:74

(3-hydroxi-4,5-/bishydroximetyl/-2-metylpyridin). 

Pyridoxal (4-formyl-3-hydroxi-5- hydroximetyl-2-metylpyridin). 

Pyridoxamin (4-aminometyl-3-hydroxi-5-hydroximetyl-2- metylpyridin). 

Dessa tre former av vitamin B6 förekommer i bryggerijäst, sockerrör, ytterdelarna av 

spannmålskorn, riskli, vetegroddolja och linolja samt i lever, kött och fett från däggdjur och 

fiskar. Detta vitamin framställs nästan alltid på syntetisk väg. 

2. Pyridoxinhydroklorid. 

Pyridoxinortofosfat. 

Pyridoxintripalmitat. 

Pyridoxalhydroklorid. 

Pyridoxamindihydroklorid. 

Pyridoxaminfosfat. 

Dessa ämnen är vanliga former av vitamin B6 och förekommer som färglösa kristaller eller 

fjäll. 

3. Pyridoxinortofosforsyraester och dess natriumsalt. 

Pyridoxalortofosforsyraester och dess natriumsalt. 

Pyridoxaminortofosforsyraester och dess natriumsalt. 

G. Vitamin B9 samt sådana derivat av vitamin B9 som används främst som vitaminer 

Vitamin B9 är nödvändigt för utvecklingen av blodkropparna och är verksamt vid behandling av 

perniciös anemi. Det förekommer i spenat och gröna växter, i bryggerijäst och i levern hos djur. 

Vanligen framställs det dock på syntetisk väg. 

1. Vitamin B9 (folsyra /INN/ eller pteroylglutaminsyra) samt natrium- och kalciumsaltet av detta 

vitamin 

2. Folinsyra (INNM) (5-formyl-5,6,7,8-tetrahydropteroylglutaminsyra). 

H. Vitamin B12 (cyanokobalamin /INN/) och andra kobalaminer (hydroxokobalamin 

/INN/, metylkobalamin, nitritokobalamin, sulfitokobalamin etc.) samt derivat av 

dessa 

Vitamin B12 är ännu mera verksamt än vitamin B9 vid behandling av perniciös anemi. Vitamin B12 

har hög molekylvikt och innehåller kobolt. Det förekommer i olika former i lever och kött från 

däggdjur och fiskar, i ägg och i mjölk. Det erhålls ur avfallsvätskor från framställning av 

antibiotika, ur sockerbetsmelass, ur vassle etc. Vitamin B12 bildar röda, vattenlösliga kristaller. 

IJ. Vitamin C och sådana derivat av vitamin C som används främst som vitaminer 

Vitamin C förhindrar skörbjugg och ökar motståndskraften mot infektioner. Det är vattenlösligt. 

1. Vitamin C (L- och DL-askorbinsyra /INN/). Askorbinsyra förekommer i många vegetabiliska 

(frukt, grönsaker, potatis etc.) och animaliska (lever, mjälte, binjurar, hjärna, mjölk etc.) 

produkter. Syran kan utvinnas ur citronsaft, grön och röd paprika samt anisblad, ävensom ur 

avfallsvätskor från behandling av agavefibrer. Numera framställs vitamin C nästan uteslutande 

på syntetisk väg. Det är ett kristalliniskt pulver, är tämligen stabilt i torr luft och verkar som ett 

starkt reduktionsmedel. 

2. Natriumaskorbat. 

3. Kalciumaskorbat och magnesiumaskorbat. 

4. Strontium(L)askorbocinkonat 

(strontium/L/askorbo-2-fenylkinolin-4-karboxylat). 

5. Sarkosinaskorbat. 

6. L-Argininaskorbat. 

7. Askorbylpalmitat. Askorbylpalmitatet är en oljelöslig form av vitamin C, som även används 

som emulgator och antioxidant för fetter och oljor. 

8. Kalciumhypofosfitoaskorbat. 

9. Natriumaskorboglutamat. 

10. Kalciumaskorboglutamat. 

29:75 

Ny version 2007

K. Vitaminer D samt sådana derivat av vitamin D som används främst som vitaminer 

Vitaminer D motverkar uppkomsten av engelska sjukan (rakitis). De reglerar upptagandet av kalk 

och fosfor inom organismen och har betydelse för tändernas och benstommens utveckling. 

Vitaminer D är fettlösliga och erhålls genom aktivering eller bestrålning av olika provitaminer D. 

De sistnämnda utgör steroler eller sterolderivat som vanligen bildas eller omvandlas av 

organismen. 

1. Vitamin D2 och derivat av vitamin D2 med motsvarande aktivitet. 

a) Vitamin D2 (aktiverad eller bestrålad ergosterol, kalciferol, ergokalciferol). Vitamin D2 är ett 

vitt kristalliniskt pulver som gulfärgas under inverkan av luft, ljus eller värme. Det är olösligt i 

vatten men lösligt i fetter. Det förekommer i kakaobönor och i fisklever och framställs i 

allmänhet genom aktivering eller bestrålning av provitamin D2. 

b) Acetat och fettsyraestrar av vitamin D2. 

2. Vitamin D3 och derivat av vitamin D3 med motsvarande aktivitet. 

a) Vitamin D3 (aktiverad eller bestrålad 7-dehydrokolesterol, kolekalciferol). Vitamin D3 är ett vitt 

kristalliniskt pulver som långsamt förstörs under inverkan av luft. Det är olösligt i vatten 

men lösligt i fetter. Det kan utvinnas ur fiskolja och fiskleverolja men erhålls i allmänhet 

genom aktivering eller bestrålning av provitamin D3. Vitamin D3 har starkare verkan än 

vitamin D2. 

b) Aktiverat eller bestrålat 7-dehydrokolesterylacetat och fettsyraestrar av vitamin D3. 

c) Vitamin D3-kolesterol i additionsförening. 

3. Vitamin D4 (aktiverad eller bestrålad 22,23-dihydroergosterol). Vitamin D4 bildar vita flingor. 

Det har lägre biologisk aktivitet än vitamin D2. 

4. Vitamin D5 (aktiverad eller bestrålad 7-dehydro-β-sitosterol). 

L. Vitamin E samt sådana derivat av vitamin E som används främst som vitaminer 

Vitamin E motverkar sterilitet och är viktigt för nerv- och muskelsystemen. Det är fettlösligt. 

1. Vitamin E (D- och DL-α-tokoferol; β- och γ-tokoferol). Tokoferol förekommer i olika 

vegetabiliska eller animaliska produkter, t.ex. kakao och bomullsfrö, vegetabiliska oljor, blad från 

ärtväxter, salladsblad, lusern och mejeriprodukter. Den utvinns huvudsakligen ur vetegroddolja. 

Vid syntes erhålls racemiska isomerer. Tokoferol är en färglös olja, som är olöslig i vatten men 

löslig i etanol, bensen och fetter. I frånvaro av syre och ljus är den värmebeständig. På grund av 

sina oxidationsförhindrande egenskaper är tokoferol också lämplig som stabilisator för fetter och 

födoämnen. 

2. α-Tokoferylacetat och α-tokoferylvätesuccinat; α-tokoferylpoly(oxyetylen)succinat (även känd 

som α-tokoferylpolyetylenglykolsuccinat). 

3. Dinatrium-α-tokoferylfosfat. 

4. Tokoferyldiaminoacetat. 

M. Vitamin H samt sådana derivat av vitamin H som används främst som vitaminer 

Vitamin H är nödvändigt för vissa mikrobers tillväxt. Det är nödvändigt för att behålla hud, 

muskler och nervsystem friska. Vitamin H är vattenlösligt och värmestabilt. 

1. Vitamin H (biotin). Biotin förekommer i äggula, i njurar och lever, i mjölk, bryggerijäst, melass 

etc. Det framställs på syntetisk väg. 

2. Biotinmetylester. 

N. Vitaminer K samt sådana derivat av vitaminer K som används främst som vitaminer 

Vitaminer K är blödningsförhindrande (antihemorragiska) faktorer. De påskyndar blodets 

koagulering genom att vidmakthålla protrombinhalten samt motverka kapillärskörhet. 

1. Vitamin K1. 

a) Fyllokinon (fytonadion, 3-fytylmenadion, 2-metyl-3-fytyl-1,4-naftokinon). Den utvinns ur 

torr lusern men förekommer även i hassel- och kastanjblad, i skott av korn och havre, i 

kål, blomkål, spenat, tomater, vegetabiliska oljor etc. Den framställs även på syntetisk väg. 

29:76

Fyllokinon utgör en ljusgul olja, vilken är löslig i fetter och värmestabil men instabil i 

solljus. 

b) Vitamin K1-oxid (epoxid) (2-metyl-3-fytyl-1,4-naftokinon-2,3-oxid eller 2-metyl-3-fytyl- 

2,3-epoxi-2,3-dihydro-1,4-naftokinon). 

c) Dihydrofyllokinon (3-dihydrofytyl-2-metyl-1,4-naftokinon). 

2. Vitamin K2 (farnokinon, 3-difarnesyl-2-metyl-1,4-naftokinon). Vitamin K2, som utvinns ur mjöl 

av förruttnade sardiner, bildar gula kristaller och är mycket instabilt i ljus. Det har svagare aktivitet 

än vitamin K1. 

O. Vitamin PP samt sådana derivat av vitamin PP som används främst som vitaminer 

Vitamin PP är ett pellagraförhindrande vitamin. Det är viktigt för tillväxten, cellandningen och 

andra oxidationsprocesser samt för protein- och kolhydratomsättningen. 

1. Nikotinsyra (INN) (pyridin-β-karboxylsyra, niacin). Den kan ha animaliskt (t.ex. lever, njurar, 

färskt kött av däggdjur och vissa fiskar) eller vegetabiliskt (bryggerijäst, groddar och perikarp från 

spannmål etc.) ursprung. Vanligen framställs den på syntetisk väg. Nikotinsyra bildar färglösa 

kristaller och är löslig i etanol samt i fetter. Den är tämligen värme- och oxidationsbeständig. 

2. Natriumnikotinat. 

3. Kalciumnikotinat. 

4. Nikotinamid (INN) (nikotinsyraamid, niacinamid) har liknande egenskaper, användning och 

framställningssätt som nikotinsyra. Den är löslig i vatten och värmestabil. 

5. Nikotinamidhydroklorid. 

6. Nikotinsyramorfolid (nikotinmorfolid). 

Nr 2936 omfattar inte: 

1. nedan upptagna produkter. Dessa förekommer ibland med benämningar som syftar på deras 

vitaminverkan, men de har ingen sådan verkan eller också är denna verkan av sekundär betydelse i 

jämförelse med användningen för andra ändamål: 

a) mesoinositol, myoinositol, i-inositol eller mesoinosit (nr 2906), vilka används mot 

matsmältnings- och leverstörningar (särskilt i form av kalcium- och 

magnesiumhexafosfater); 

b) vitamin H1: p-aminobensoesyra (nr 2922), som är tillväxtbefrämjande och upphäver vissa 

sulfonamiders hämmande inverkan på mikrobers utveckling; 

c) kolin eller bilineurin (nr 2923), vilket har betydelse för fettomsättningen; 

d) vitamin B4: adenin eller 6-aminopurin (nr 2933), vilket används mot efter medicinska 

behandlingar tillstötande blödningar samt inom tumörterapi; 

e) vitamin C2 eller P: citrin, hesperidin, rutin, aeskulin (nr 2938), vilka används som 

blödningsförhindrande faktorer och för att minska kapillärskörhet; 

f) vitamin F: linolsyra (α- och β-), linolensyra, arachidonsyra (nr 3823), vilka används för att 

behandla hudinflammationer och leverstörningar; 

2. syntetiska substitut för vitaminer: 

a) vitaminer K3: menadion, menafton, metylnafton eller 

2-metyl-1,4-naftokinon; natriumsalt av 2-metyl-1,4-naftokinonbisulfitderivat (nr 2914); 

menadiol eller 1,4-dihydroxi-2-metylnaftalen (nr 2907); 

b) vitamin K6: 1,4-diamino-2-metylnaftalen (nr 2921); 

c) vitamin K5: 4-amino-2-metyl-1-naftolhydroklorid (nr 2922); 

d) cystein, ett substitut för vitamin B (nr 2930); 

e) ftiokol: 2-hydroxi-3-metyl-1,4-naftokinon, ett substitut för vitamin K (nr 2941); 

3. steroler andra än ergosterol: kolesterol, sitosterol, stigmasterol och de steroler som erhålls vid 

framställning av vitamin D2 (takysterol, lumisterol, toxisterol, suprasterol) (nr 2906); 

4. medikamenter enligt nr 3003 eller 3004; 

5. xantofyll, en karotinoid av naturligt ursprung (nr 3203); 

6. provitaminer A (α-, β- och γ-karotiner samt kryptoxantin), vilka används som färgämnen (nr 

3203 eller 3204). 

29:77 

Ny version 2007


HS-nr 2936.90 

Detta HS-nummer innefattar bl.a. blandningar av två eller flera derivat av vitaminer. Således kan 

en blandning av D-pantotenoletyleter och dexpantenol, erhållna på kemisk väg, exempelvis genom 

reaktion av D-pantolakton, amino-3-propanol-1 och 3-etoxypropylamin i en förbestämd proportion, 

klassificeras enligt nr 2936.90 såsom ”Andra” och inte som oblandade derivat av D- eller DLpantotensyra 

(nr 2936.24). 

2937 Hormoner, prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener, naturliga eller 

syntetiskt reproducerade; derivat och strukturellt analoga ämnen därav, 

inbegripet kedjemodifierade polypeptider använda främst som hormoner 

- Polyeptidhormoner, proteinhormoner och glykoproteinhormoner, samt 

derivat och strukturella analoger av sådana hormoner: 

2937.11 - - Somatotropin, samt derivat och strukturella analoger av somatotropin 

2937.12 - - Insulin och salter av insulin 

2937.19 - - Andra 

- Binjurebarkhormoner samt derivat och strukturella analoger av 

binjurebarkhormoner: 

2937.21 - - Kortison, hydrokortison, prednison (dehydrokortison) och prednisolon 

(dehydrohydrokortison) 

2937.22 - - Halogenerade derivat av binjurebarkhormoner 

2937.23 - - Östrogener och progestogener 

2937.29 - - Andra 

- Katekolaminhormoner samt derivat och strukturella analoger av 

katekolaminhormoner: 

2937.31 - - Epinefrin 

2937.39 - - Andra 

2937.40 - Aminosyrederivat 

2937.50 - Prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener samt derivat och strukturella 

analoger av sådana ämnen 

2937.90 - Andra 

Detta nummer inbegriper: 

(I) Naturliga hormoner, vilka är aktiva ämnen som produceras i levande vävnader hos människa 

eller djur, kan i utomordentligt små mängder hämma eller stimulera funktionerna hos bestämda 

organ genom att påverka dem direkt eller genom att utlösa syntesen eller sekretionen i sekundära 

eller tertiära hormonella system. Ett karaktärsgivande drag hos en hormon är att den binder till 

en stereospecifik molekylär receptor för att aktivera en svarsreaktion. Utsöndringen av dessa 

ämnen, vanligtvis från de endokrina körtlarna, regleras av de sympatiska och parasympatiska 

nervsystemen. Hormonerna transporteras av blodet, lymfan eller andra kroppsvätskor. 

Hormonerna kan också bildas i körtlar, som är både endokrina och exokrina eller i olika 

cellvävnader. Transporten i blodet är inte ett nödvändigt villkor för en hormonell reaktion. 

Reaktioner kan uppstå efter frisättning av hormoner i den mellanliggande vätskan med bindning 

till receptorer i närliggande celler (parakrin kontroll) eller till receptorer på den cell som 

frigjorde hormonet (autokrin kontroll). 

(II) Naturliga prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener, föreningar som utsöndras av 

kroppen och beter sig som lokalt verkande hormoner. Prostaglandiner är en grupp hormoner eller 

hormonliknande ämnen som syntetiseras av den vävnad som den verkar i (eller verkar i den 

lokala cellmiljön) genom att binda till specifika, cellreceptorer och fungera som viktiga 

29:78

cellaktivitetsmodulatorer i många vävnader. Dessa tre besläktade kemiska familjer 

(arakidonsyrederivat) sägs ha en ”hormonliknande effekt”. 

(III) Naturliga hormoner, prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener som reproduceras 

genom syntes (inklusive biotekniska processer), det vill säga har samma kemiska 

struktur som det naturliga ämnet. 

(IV) Derivat av naturliga eller syntetiskt reproducerade hormoner, prostaglandiner, 

tromboxaner och leukotriener, som till exempel salter, halogenerade derivat, cykliska acetaler 

och estrar, inklusive blandderivat (t.ex. estrar av halogenerade derivat), förutsatt att de främst 

används som hormoner. 

(V) Analoger till hormoner, prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener. Termen 

”analog” avser kemikalier som har ett nära strukturellt släktskap med den ursprungliga 

föreningen men som inte anses vara derivat. Det inkluderar föreningar som har en strukturell 

likhet med naturliga föreningar men som fått en eller fler atomer i strukturen ersatta med andra. 

(a) Analoger av polypeptida hormoner bildas genom att vissa aminosyror läggs till, avskiljs, 

ersätts eller ändras i den naturliga polypeptidkedjan. Somatrem (INN), en analog till 

tillväxthormonet somatotropin, är resultatet av att en terminal aminosyra lagts till till den 

naturliga somatrotropinmolekylen. Ornipressin (INN), en analog till naturligt argipressin 

(INN) och lypressin (INN), är resultatet av att en intern aminosyra i argipressin- eller 

lypressinmolykylen ersatts. De syntetiska gonadolberinerna, buserelin (INN), nafarelin 

(INN), fertirelin (INN), leuprorelin (INN) och lutrelin (INN), analoger till gonadorelin 

(INN) är resultatet av att vissa aminosyror i det naturliga gonadorelinets polypeptidkedja 

ändrats och ersatts. Giractid (INN), en analog till kortikotropin (INN) har samma struktur 

som de första 18 aminosyrorna i det naturliga kortikotropinet, med den första aminosyran 

ersatt. Metreleptin (INN), en analog till leptin, är ett rekombinant metionylderivat av 

humant leptin. Saralasin (INN), som innehåller tre olika aminosyror jämfört med 

angiotensin II:s molekyl, bör betraktas som en strukturell analog till angiotensin II men med 

antagonisteffekter (den förra sänker blodtrycket och den senare höjer blodtrycket). 

(b) Analoger till steroidhormoner måste ha gonanstrukturen, som kan ändras genom 

ringsammandragning eller -utvidgning eller genom att några atomer i ringen ersätts med 

andra (hetero-atomer). Domoprednat (INN) och oxandrolon (INN) utgör två exempel på 

denna typ av analoger. Analog- och derivatfamiljen, som bibehåller grundstrukturen hos 

den beskrivna gonan, innehåller ett stort antal ämnen som används som hormonhämmare 

och antagonister (antihormoner). Några exempel är cyproteron (INN), en antiandrogen, 

danazol (INN), en antigonadotropin, epostan (INN), som hämmar 

progesteronproduktionen. 

(c) Analoger till prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener kan bildas genom att atomer i 

en kedja ersätts, eller att ringar bildas eller elimineras. Hos tilsuprost (INN), en 

prostaglandinanalog, ersätts syre- och kolatomer med kväve- och svavelatomer och en ring 

stängs. 

(VI)Naturliga blandningar av hormoner eller deras derivat eller av steroider, som 

konstaterats ha en hormonell effekt (t.ex. en naturlig blandning av kortikosteroidhormoner 

eller av konjugerade östrogener. Avsiktliga blandningar eller beredningar undantas (allmänt 

nummer 3003 eller 3004). 

Detta nummer omfattar också hormonfrisättande faktorer (hormonstimulerande faktorer), 

hormonhämmare och hormonantagonister (antihormoner) (se not 8 till det här kapitlet). Numret 

inkluderar också derivat och strukturanaloger till hormoner, förutsatt att de bygger på naturliga 

hormoner eller på dem som reproduceras genom syntes och att de fungerar med hjälp av 

mekanismer som liknar hormonernas. 

En lista över produkterna enligt detta nummer, uppställda efter kemisk struktur, följer nedan. Listan 

är inte uttömmande. 

29:79 

Ny version 2007

Lista över produkter som ska klassificeras som produkter enligt nummer 2937 

(A) POLYPEPTIDHORMONER, PROTEINHORMONER OCH 

GLYKOPROTEINHORMONER, DERAS DERIVAT OCH 

STRUKTURANALOGER 

Denna del inkluderar, bland annat: 

(1) Somatotropin, dess derivat och strukturanaloger. Somatotropin (tillväxthormon, GH, STH 

(somatotropt hormon) är ett vattenlösligt protein som främjar vävnadstillväxt och medverkar till 

regleringen av andra faser i proteinmetabolismen. Det utsöndras av de somatotropa cellerna i 

hypofysens främre lob. Utsöndringen regleras av en frisättningsfaktor (tillväxthormonfrisättande 

hormon) och en hämmande faktor, somatostatin. Humant tillväxthormon (hGH) är en 

enda polypeptidkedja med 191 aminosyror, som är tillverkade nästan uteslutande genom 

rekombinant-DNA-teknik. Denna del inkluderar också derivat och analoger som somatrem 

(INN), (metionyl hGH), acetylerad hGH, desamido hGH och somenopor (INN) och 

antagonister såsom pegvisomant (INN). 

(2) Insulin och dess salter. Insulin är en polypeptid innehållande 51 aminosyragrupper och det 

produceras i de s.k. langerhanska cellöarna i bukspottkörteln hos många djur. Humant insulin 

kan fås genom extrahering ur bukspottkörteln, genom modifiering av kreaturs- eller grisinsulin 

eller genom biotekniska processer som involverar bakterier eller jäst för att producera 

rekombinant humant insulin. Insulin spelar en viktig roll vid det cellulära upptaget av 

cirkulerande glukos och andra näringsämnen liksom vid deras lagring i form av glykogen och 

fett. Rent insulin är ett vitt, icke hygroskopiskt amorft pulver eller glänsande kristaller som är 

lösliga i vatten. Kliniskt används det vid behandling av diabetes. Insulinsalter inbegriper 

insulinhydroklorid. 

(3) Kortikotropin (INN) (ACTH (adrenokortikotropt hormon) är en vattenlöslig polypeptid. Den 

stimulerar ökad produktion av binjurebarkssteroider. Giraktid (INN) är en analog till 

kortikotropin. 

(4) Laktogent hormon (LTH, galaktin, galaktogent hormon, luteotropin, mammotropin, prolaktin) 

är en polypeptid som kan kristalliseras. Aktiverar mjölkavsöndringen och påverkar aktiviteten 

hos gulkroppen. 

(5) Tyreotropin (INN) (tyreotropt hormon, TSH /thyroid-stimulating hormone 

/sköldkörtelstimulerande hormon/) är ett glykoprotein som ingriper i sköldkörtelns verkan på 

blodet och vid avlägsnandet av jod. Det påverkar tillväxt och utsöndring. 

(6) Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett vattenlösligt glykoprotein. Det aktiverar 

sexualfunktionerna. 

(7) Luteiniserande hormon (LH, ICSH /interstitial-cell-stimulating hormone/, luteinostimulin) är 

ett vattenlösligt glykoprotein. Det stimulerar sexalfunktionerna genom att stimulera 

steroidutsöndring, ovulation och interstitial cellutveckling. 

(8) Koriongonadotropin (INN) (hCG /human chorionic gonadotrophin/). Hormonet är ett 

glykoprotein som bildas i placenta och som utvinns ur gravida kvinnors urin. Vita kristaller, 

relativt instabila i vattenlösning. Stimulerar follikelmognad. 

(9) Serumgonadotropin (INN) (equint koriongonadotropin /eCG/) är ett könskörtelstimulerande 

glykoprotein som produceras i placenta och livmoderslemhinnan hos dräktiga ston. Kallades 

ursprungligen pregnant-mare-serum gonadotropin. 

(*) Om ett namn används i International Nonproprietary Names eller International 

Nonproprieraty Names for pharmaceutical substances, publicerade av 

Världshälsoorganisationen, nämns detta namn först och anges med (INN) respektive (INNM). 

(10) Oxytocin (INN) (α-hypofamin) är en vattenlöslig polypeptid. Dess huvudfunktion är 

sammandragning av livmodern och mjölktömning av bröstkörtlarna. Analogerna carbetocin 

(INN), demoxytocin (INN) etc. inbegrips också. 

29:80

(11) Vasopressiner: argipressin (INN) och lypressin (INN), deras derivat och strukturella 

analoger. Vasopressiner är polypeptider som höjer blodtrycket och ökar vattenretentionen hos 

njurarna. Analoger som terlipressin (INN) desmopressin (INN) etc. inbegrips också här. 

(12) Kalcitonin (INN). (TCA – tyrokalcitonin) är en hypokalcemisk och hypofosfatemisk 

polypeptid. 

(13) Glukagon (INN) (HGF /hyperglykemisk glykogenolytisk faktor/) är en polypeptid som har 

förmågan att öka glukoskoncentrationen i blodet. 

(14) Tyroliberin (TRF; TRH). Denna polypeptid stimulerar utsöndringen av tyrotropin. 

(15) Gonadorelin (INN) (gonadoliberin, gonadotropin-frisättande hormon, LRF, GnRH). Denna 

polypeptid främjar utsöndringen av follikelstimulerande och luteinstimulerande hormoner i 

hypofysen. Polypeptidanalogerna buserilin (INN), goserilin (INN), fertirelin (INN), 

sermorelin (INN) etc. är också inbegripna. 

(16) Somatostatin (INN) (SS, SRIH, SRIF). Denna polypeptid hämmar frisättningen av 

tillväxthormon och TSH från hypofysen och har en neurotrop verkan. 

(17) Förmaksnatriuretiskt hormon (ANH; ANF) är en polypeptid som utsöndras från hjärtats 

förmak. När hjärtförmaket är uttänjt på grund av ökad blodvolym, stimuleras utsöndring av 

ANH. ANH i sin tur ökar salt- och vattenutsöndringen och sänker blodtrycket. 

(18) Endotelin är en polypeptid som utsöndras av endotelceller i blodkärlen. Även om endotelin 

utsöndras i blodcirkulationen, verkar den lokalt på ett parakrint Ändring sätt sammandragande nr 3 till 2002 års FAHS 

på 

närliggande glatta kärlmuskulaturen och ökar blodtrycket. 

(19) Inhibin och aktivin är hormoner som finns i könskörtelvävnad. 

(20) Leptin, en polypeptidhormon producerad i fettvävnad och som anses verka på receptorer i 

hjärnan för att reglera kroppsvikt och fettomsättning. Här inkluderas också metreleptin 

(INN), ett rekombinant metionylderivat av leptin som har en liknande aktivitet och anses 

utgöra en analog av leptin. 

(B) STEROIDHORMONER, DERAS DERIVAT OCH STRUKTURELLA ANALOGER 

(1) Kortikosteroider utsöndras i binjurarnas kortikalzon och spelar en viktig roll i upprätthållandet 

av kroppens metabolism. De kallas också binjurebarkshormoner eller kortikoider och delas 

vanligtvis in i två grupper, beroende på sin fysiologiska verkan: (i) glukokortikoider, som 

reglerar protein- och kolhydratmetabolism och (ii) mineralkortikoider, som orsakar natrium- 

och vattenretention hos kroppen och påskyndar kaliumutsöndringen. Mineralkortikoidernas 

egenskaper utnyttjas vid behandling av njursjukdomar och vid Addisons sjukdom. Dessa 

inbegriper följande kortikosteroider, derivat och analoger: 

(a) Kortison (INN). En glukokortikoid som reglerar protein- och kolhydratmetabolism och 

också har en lokal, antiinflammatorisk effekt. 

(b) Hydrokortison (INN) (kortisol). En glukokortikoid med ungefär samma verkan som 

kortison. 

(c) Prednison (INN). Glukokortikoid. Ett derivat av kortison. 

(d)Prednisolon (INN) (dehydrohydrokortison). Glukokortikoid. Ett derivat av hydrokortison. 

(e) Aldosteron (INN). En mineralkortikoid. 

(f) Kortodoxon (INN). 

Vissa derivat är modifierade i syfte att hämma den kortikala hormoneffekten till förmån för 

den antiinflammatoriska effekten, vilket betraktas som en hormonell effekt. Dessa är 

huvudsakligen derivat av kortison (INN), hydrokortison (INN), prednison (INN) och 

prednisolon (INN), vilka används som antiinflammatoriska och antireumatiska medel. 

(2) Halogenerade derivat av kortikosteroider är steroider i vilka väteatomen vanligtvis vid 

position 6 eller 9 på gonanringen ersatts med en klor- eller fluoratom (t.ex. dexametason (INN) 

och vilka kraftigt förstärker den glukokortikoida och antiinflammatoriska effekten hos de 

kortikoider som de härrör från. Dessa derivat har ofta ytterligare modifierats och marknadsförts 

i form av estrar, acetonider (t.ex. fluocinolon acetonid (INN), etc. 

29:81 

Ny version 2007

(3) Östrogener och progestogener är två huvudgrupper av könshormoner som utsöndras av de 

manliga och kvinnliga könsorganen. De kan också framställas genom syntes. Dessa hormoner 

kallas också progestiner och gestagener. 

Östrogener är kvinnliga könshormoner som bildas i äggstockar, testiklar, binjurar, placenta och 

andra steroidproducerande vävnader. De karakteriseras genom sin förmåga att bilda estrus hos 

hondäggdjuret. Östrogenet svarar för utvecklingen av kvinnliga könskarakteristika och används vid 

behandling av menopausen och för tillverkning av preventivmedel. De inbegriper följande 

östrogener, derivat och analoger: 

(a) Östron (INN). Ett av de viktigaste östrogenerna hos människor. 

(b) Estradiol (INN). Ett viktigt naturligt östrogen. 

(c) Estriol (INN). Ett naturligt östrogen. 

(d) Etinylöstradiol (INN). Ett viktigt, syntetiskt östrogen som verkar oralt och används som en 

östrogen huvudkomponent i kombination med orala preventivmedel. 

(e) Mestranol (INN). Eterderivat av etinylöstradiol. Används som oralt preventivmedel. 

Progestogener är en grupp steroider som uppkallats efter sin progestogena verkan, vilken är 

viktig för graviditetens igångsättning och fortsättning. Dessa kvinnliga könshormoner förbereder 

livmodern för graviditeten och för graviditetens bevarande. Eftersom de hämmar ägglossningen 

används många progestiner som komponenter i preventivmedel. De inbegriper: 

(a) Progesteron (INN). Det viktigaste progestinet hos människor och en intermediär i 

östrogenernas, androgenernas och kortikosteroidernas biosyntetiska banor. Det framställs av 

corpus luteum efter frisättning i livmodern och i binjurarna, placenta och testiklarna. 

(b) Pregnandiol. Naturligt förekommande progestin med en mycket svagare biologisk aktivitet än 

progesteronet. 

(4) Övriga steroidhormoner 

Androgener är en stor grupp av könshormoner som inte är inbegripna ovan. De framställs 

huvudsakligen i testiklarna och i mindre utsträckning i äggstockarna, binjurarna och placenta. 

Androgener svarar för utvecklingen av manliga könskarakteristika. Androgener påverkar 

metabolismen, d.v.s. de har en anabol effekt. 

Testosteron (INN) är en av de viktigaste androgenerna. 

Den här delen omfattar också de syntetiska steroider som används för att hämma eller motverka 

hormoneffekter, som till exempel anti-östrogener, antiandrogener och antirogestogener (antiprogestiner, 

antiestagener). Steroida antiprogestiner är progestinantagonister som använts vid 

behandling av vissa sjukdomar. Exempel i denna grupp inkluderar onapriston (INN) och 

aglepriston (INN). 

De viktigaste av dessa steroider inom internationell handel är förtecknade nedan. Produkterna 

upptas i alfabetisk ordning med deras förkortade namn följt av en anvisning om deras huvudsakliga 

hormonfunktion. Om flera namn förekommer används det namn som har publicerats av 

Världshälsoorganisationen i "International Non-proprietary Names for pharmaceutical 

preparations" (INN) eller i "International Nonproprietary Names modified" (INNM). De kemiska 

namnen är i enlighet med reglerna för steroidnomenklatur i IUPAC 1957. 

29:82

Förteckning över steroider använda främst på grund av sin hormonfunktion 

Förkortat namn Huvudsaklig hormonfunktion 

Kemiskt namn 

Adrenosteron Androgen 

androst-4-en-3,11,17-trion 

Aldosteron (INN) Kortikosteroid 

11β,21-dihydroxi-3,20-dioxopregn-4-en- 

18-al 

Allylöstrenol (INN) Progestogen 

17α-allylester-4-en-17β-ol 

(Inget förkortat namn) 

5α-androstan-3,17-dion Androgen 

Androstanolon (INN) Androgen 

17β-hydroxi-5α-androstan-3-on 

Androstendioler Anaboliska 

androst-5-en-3β,17β-diol 

androst-5-en-3β,17α-diol 

(Inget förkortat namn) 

androst-4-en-3,17-dion Androgen 

Androsteron Androgen 

3α-hydroxi-5α-androstan-17-on 

Betametason (INN) Kortikosteroid 

9α-fluor-11β-17α,21-trihydroxi-16β- 

metylpregna-1,4-dien-3,20-dion 

Bolasteron (INN) Anabolisk 

17β-hydroxi-7α,17α-dimetylandrost-4-en- 

3-on 

11-Dehydrokortikosteron Kortikosteroid 

21-hydroxipregn-4-en-3,11,20-trion 

Deoxikortikosteron; se Desoxikorton 

Desoxikorton (INN) Kortikosteroid 

21-hydroxipregn-4-en-3,20-dion 

Dexametason (INN) Kortikosteroid 

9α-fluor-11β,17α,21-trihydroxi-16α- 


Dihydroandrosteron Androgen 

5α-androstan-3α,17β-diol 

Dydrogesteron (INN) Progestogen 

9β,10α-pregna-4,6-dien-3,20-dion 

29:83 

Ny version 2007

Equilenin Östrogen 

3-hydroxiestra-1,3,5(10),6,8-pentaen-17on 

Equilin Östrogen 

3-hydroxiestra-1,3,5(10),7-tetraen-17-on 

Etinylestradiol (INN) Östrogen 

17α-etynylestra-1,3,5(10)-trien-3,17β-diol 

Etisteron (INN) Progestogen 

17α-etynyl-17β-hydroxiandrost-4-en-3-on 

Etylestrenol (INN) Anabolisk 

17α-etylestr-4-en-17β-ol 

Etynodiol (INN) Progestogen 

17α-etynylestr-4-en-3β,17β-diol 

Fludrokortison (INN) Kortikosteroid 

9α-fluor-11β,17α,21-trihydroxipregn-4-en- 

3,20-dion 

Flumetason (INN) Kortikosteroid 

6α,9α-difluor-11β,17α,21-trihydroxi-16α- 


Fluocinolon (INNM) Kortikosteroid 

6α,9α-difluor-11β,16α,17α,21-tetra- 

hydroxipregna-1,4-dien-3,20-dion 

Fluokortolon (INN) Kortikosteroid 

6α-fluor-11α,21-dihydroxi-16β-metyl- 

pregna-1,4-dien-3,20-dion 

Fluormetolon (INN) Kortikosteroid 

9α-fluor-11β,17α-dihydroxi-6α-metyl- 


9α-Fluorprednisolon Kortikosteroid 

9α-fluor-11β,17α,21-trihydroxipregna- 

1,4-dien-3,20-dion 

Fluoximesteron (INN) Androgen 

9α-fluor-11β,17β-dihydroxi-17α-metyl- 

androst-4-en-3-on 

Flupredniden (INN) Kortikosteroid 

9α-fluor-11β,17α,21-trihydroxi-16- 

metylenpregna-1,4-dien-3,20-dion 

Fluprednisolon (INN) Kortikosteroid 

6α-fluor-11β,17α,21-trihydroxipregna- 


Flurandrenolon Kortikosteroid 

29:84

6α-fluor-11β,16α,17α,21tetrahydroxipregn- 

4-en-3,20-dion 

Formokortal (INN) Kortikosteroid 

3-(2-kloretoxi)-9α-fluor-6-formyl-11β, 

21-dihydroxi-16α,17α-isopropylidendi- 

oxipregna-3,5-dien-20-on-21-acetat 

Gestonoron (INNM) Progestogen 

17β-etyl-17α-hydroxiestr-4-en-3,20-dion 

Hydrokortison (INN) Kortikosteroid 

11β,17α,21-trihydroxipregn-4-en-3,20dion 

Hydroxiprogesteron (INN) Progestogen 

17α-hydroxipregn-4-en-3,20-dion 

Klokortolon (INN) Kortikosteroid 

9α-klor-6α-fluor-11β,21-dihydroxi-16α- 


Klormadinon (INN) Progestogen 

6-klor-17α-hydroxipregna-4,6-dien- 

3,20-dion 

Klorprednison (INN) Kortikosteroid 

6α-klor-17α,21-dihydroxipregna-1,4- 

dien-3,11,20-trion 

Klostebol (INN) Anabolisk 

4-klor-17β-hydroxiandrost-4-en-3-on 

Kortikosteron Kortikosteroid 

11β,21-dihydroxipregn-4-en-3,20-dion 

Kortisol; se Hydrokortison 

Kortison (INN) Kortikosteroid 

17α,21-hydroxipregn-4-en-3,11,20-trion 

Lynestrenol (INN) Progestogen 

17α-etynylestr-4-en-17β-ol 

Medroxiprogesteron (INN) Progestogen 

17α-hydroxi-6α-metylpregn-4-en-3,20dion 

Megestrol (INN) Progestogen 

17α-hydroxi-6-metylpregna-4,6-dien- 

3,20-dion 

Mestanolon (INN) Anabolisk 

17β-hydroxi-17α-metyl-5α-androstan-3-on 

Mesterolon (INN) Androgen 

17β-hydroxi-1α-metyl-5α-androstan-3-on 

29:85 

Ny version 2007

Mestranol (INN) Östrogen 

17α-etynyl-3-metoxiestra-1,3,5(10)-trien- 

17β-ol 

Metandienon (INN) Anabolisk 

17β-hydroxi-17α-metylandrosta-1,4-dien- 

3-on 

Metandriol (INN) Anabolisk 

17α-metylandrost-5-en-3β,17β-diol 

Metenolon (INN) Anabolisk 

17β-hydroxi-1-metyl-5α-androst-1-en-3-on 

2-Metylhydrokortison Kortikosteroid 

11β,17α,21-trihydroxi-2β-metylpregn- 


6α-Metylhydrokortison Kortikosteroid 

11β,17α,21-trihydroxi-6α-metylpregn- 


Metylnortestosteron Progestogen 

17β-hydroxi-17α-metylestr-4-en-3-on 

Metylprednisolon (INN) Kortikosteroid 

11β,17α, 21-trihydroxi-6α-dion 

Metyltestosteron (INN) Androgen 

17α-hydroxi-17β-metylandrost-4-en-3-on 

α-Metylöstradiol Östrogen 

17α-metylestra-1,3,5(10)-trien-3,17β-diol 

Nandrolon (INN) Anabolisk 

17β-hydroxiestr-4-en-3-on 

Noretandrolon (INN) Anabolisk 

17α-etyl-17β-hydroxiestr-4-en-3-on 

Noretisteron (INN) Progestogen 

17α-etynyl-17β-hydroxiestr-4-en-3-on 

Noretynodrel (INN) Progestogen 

17α-etynyl-17β-hydroxiestr-5(10)-en-3-on 

Norgestrel (INN) Progestogen 

13β-etyl-17α-etynyl-17β-hydroxigon- 

4-en-3-on 

Normetandron; se Metylnortestosteron 

Nortestosteron; se Nandrolon 

Oxabolon (INNM) Anabolisk 

4,17β-dihydroxiestr-4-en-3-on 

29:86

Oximesteron (INN) Anabolisk 

4,17β-dihydroxi-17α-metylandrost-4-en-3on 

Oximetolon (INN) Anabolisk 

17β-hydroxi-2-hydroximetylen-17α-metyl- 

5α-androstan-3-on 

Parametason (INN) Kortikosteroid 

6α-fluor-11β,17α,21-trihydroxi-16α- 


Prasteron (INN) Androgen 

3β-hydroxiandrost-5-en-17-on 

Prednisolon (INN) Kortikosteroid 

11β,17α,21-trihydroxipregna-1,4-dien- 

3,20-dion 

Prednison (INN) Kortikosteroid 

17α,21-dihydroxipregna-1,4-dien-3,11,20- 

trion 

Prednyliden (INN) Kortikosteroid 

11β,17α,21-trihydroxi-16-metylenpregna- 


Pregnenolon (INN) Kortikosteroid 

3β-hydroxipregn-5-en-20-on 

Progesteron (INN) Progestogen 

pregn-4-en-3,20-dion 

Stanolon; se Androstanolon 

Testosteron (INN) Androgen 

17β-hydroxiandrost-4-en-3-on 

Tiomesteron (INN) Anabolisk 

1α,7α-di(acetyltio)-17β-hydroxi-17α- 

metylandrost-4-en-3-on 

Triamcinolon (INN) Kortikosteroid 

9α-fluor-11β,16α,17α,21-tetrahydroxi- 


Östradiol (INNM) Östrogen 

estra-1,3,5(10)-trien-3,17β-diol 

Östriol (INN) Östrogen 

estra-1,3,5(10)-trien-3,16α,17β-triol 

Östron (INN) Östrogen 

3-hydroxiestra-1,3,5(10)-trien-17-on 

* 

29:87 

Ny version 2007

* * 

(C) KATEKOLAMINHORMONER, DERAS DERIVAT OCH STRUKTURELLA 

ANALOGER 

Denna grupp av hormoner inbegriper de som finns i binjurarnas medullära zon. 

(1) Epinefrin (INN) (adrenalin eller (-)-3,4-dihydroxi-α-(metylamino)metyl/bensylalkohol) och 

racepinefrin (INN) (±)-3,4-dihydroxi-α-/(metylamino)metyl/bensylalkohol). Dessa båda 

hormoners strukturer svarar mot det kemiska namnet 1-(3,4-dihydroxifenyl)-2metylaminoetanol. 

Epinefrin är ett ljusbrunt eller nästan vitt kristallpulver som påverkas av 

ljuset. Det är obetydligt lösligt i vatten och organiska lösningsmedel. Det kan utvinnas ur 

binjurar på hästar men erhålls vanligen på syntetisk väg. Hormonet verkar 

blodtrycksstegrande, stimulerar det sympatiska nervsystemet, ökar antalet blodkroppar och 

blodsockerhalten samt har också en starkt kärlsammandragande verkan. 

(2) Norepinefrin (INN) (levarterenol), noradrenalin eller (-)-2-amino-1-(3,4dihydroxifenyl)etanol. 

Norepinefrin bildar vita, vattenlösliga kristaller. Hormonets 

fysiologiska verkan är ett mellanting mellan adrenalins och efedrins. 

(D) AMINOSYRADERIVAT 

(1) Levotyroxin (INNM) och DL-tyroxin (3-/4-(4-hydroxi-3,5-dilodofenoxi)-3,5-dijodfenyl/alanin 

eller 3,5,3',5'-tetrajodtyronin). Tyroxin utvinns ur sköldkörteln eller erhålls genom syntes. 

Det är en aromatisk aminosyra. Tyroxin förekommer som vita eller gulaktiga kristaller som 

är olösliga i vatten och i vanliga lösningsmedel. Det ökar ämnesomsättningen 

(grundomsättningen) och syreförbrukningen, påverkar det sympatiska nervsystemet, reglerar 

protein- och fettomsättningen samt kompenserar jodunderskott i organismen. Tyroxin 

används för behandling av struma och kretinism. L-isomeren är den mest aktiva formen. 

Natriumsaltet, som har liknande aktivitet, är ett vitt pulver som är obetydligt lösligt i vatten. 

(2) Liotyronin (INN) och ratyronin (INN) (DL-3,5,3'-trijodtyronin) (3-/4-(4- hydroxi-3-jodfenoxi)- 

3,5-dijodfenyl/alanin). Även trijodtyronin utvinns från sköldkörteln. Dess fysiologiska 

verkan är större än den hos tyroxin. 

(E) PROSTAGLANDINER, TROMBOXANER OCH LEUKOTRIENER, DERAS DERIVAT 

OCH STRUKTURELLA ANALOGER 

Dessa produkter är derivat av arakidonsyra. 

(1) Prostaglandiner 

De viktigaste derivaten av arakidonsyra är prostaglandiner, kroppsegna ämnen som verkar i 

ytterst små mängder som hormoner och som innehåller prostanonsyrans grundstruktur. 

Prostaglandiner påverkar regleringen av blodcirkulationen, njurfunktionen och endokrina 

systemet (t.ex. genom att minska gulkroppens produktion av progesteron). De stimulerar 

också sammandragningen av den glatta kärlmuskulaturen eller utvidgningen av blodkärlen, 

förhindrar trombocytaggregation och reglerar magsaftsavsöndringen. Följande 

prostaglandiner, derivat och analoger inbegrips: 

(a) Alprostadil (INN) (prostaglandin E1). En huvudprostaglandin som kristalliseras ur 

biologiska extrakt. Det används som kärldilaterare. Dess funktion är att stimulera frisättandet 

av erytropoietin från njurbarken och det hämmar trombocytaggregationen. 

(b) Alfaprostol (INN). En syntetisk prostaglandinanalog som används vid behandling av 

infertilitet hos ston. 

(c) Tilsuprost (INN). En prostaglandinanalog som fått en syre- och en kolatom ersatta med en 

kväve- och en svavelatom med ringförslutning. 

29:88

Den här gruppen inbegriper också syntetiska produkter som prostalen (INN), dinoprost 

(INN) etc., vilka bibehåller de naturliga produkternas grundstruktur och har liknande 

fysiologisk aktivitet. 

(2) Tromboxaner och leukotriener 

Tromboxaner och leukotriener, liksom prostaglandiner, syntetiseras i celler från 

arakidonsyra. Även om deras funktion är jämförbar med prostaglandinernas och deras 

struktur liknar varandra, innehåller de inte prostanonsyrans grundstruktur. Tromboxaner 

härrör sig biosyntetiskt från prostaglandiner. De får trombocyterna att klumpa ihop sig och 

artärerna att dras samman och är viktiga vid regleringen av de fleromättade fettsyrornas 

funktion. Leukotrienerna fick sitt namn på grund av att de härrör från leukocyterna och har 

en konjugerad trienstruktur. De är kraftiga bronkkonstriktorer och spelar en viktig roll vid 

allergireaktioner. 

(a) Tromboxan B2 är en vasokonstriktor, bronkkonstriktor och framkallare av 

trombocytaggregation. 

(b) Leukotrien C4 har befunnits vara 100 till 1 000 gånger mer effektivt än histamin eller 

prostaglandiner vad gäller påverkan på lungornas luftvägar. 

(F) ÖVRIGA HORMONER 

Här klassificeras övriga hormoner vars struktur skiljer sig från ovan angivna hormoner. Ett 

exempel är melatonin, som finns i tallkottkörteln och kan anses vara ett derivat av indol. 

* 

* * 


1. produkter som inte har någon hormoneffekt men som har en hormonliknande struktur: 

(a) androst-5-en-3α,17α-diol, androst-5-en-3α,17β-diol (nr 2906) och diacetater av dessa 

föreningar (nr 2915) 

(b) adrenalon (INN) (3',4'-dihydroxi-2-metylaminoacetofenon) (nr 2922) 

(c) följande produkter som klassificeras enligt nr 2922: 

(i) 2-amino-1-(3,4-dihydroxifenyl)butan-1-ol. 

(ii) korbadrin (INN) (2-amino-1-/3,4- dihydroxifenyl/propan-1-ol, 3,4dihydroxinorefedrin, 

homoarterenol) 

(iii) deoxiepinefrin (deoxiadrenalin, 1-/3,4-dihydroxifenyl/-2-metylaminoetan, epinin) 

(iv) 3',4'-dihydroxi-2-etylaminoacetofenon (4-etylamino-acetylkatekol) 

(v) 1-(3,4-dihydroxifenyl)-2-metylaminopropan-1-ol (3,4-dihydroxiefedrin) 

(vi) (

(a) cystin, cystein och hydroklorider av dessa (nr 2930) 

(b) metionin och dess kalciumsalter (nr 2930) 

(c) neurotransmittorer och neuromodulatorer, såsom dopamin (nr 2922), acetylkolin (nr 2923, 

serotonin (5-hydroxitryptamin eller 5-hydro-3-/β-aminoetyl/ indol) (nr 2933), histamin 

(2933) och liknande produkter, såsom deras receptoragonister och receptorantagonister 

(d) emfilermin (INN), leukemihämmande faktor (human) och tillväxtfaktor (nr 2933) och 

repifermin (INN), fibroblasttillväxtfaktor (nr 2933). 

(e) NMDA (N-metyl-D-asparaginsyra) receptorantagonister, såsom lanicemin (INN) (nr 

2933) och nebostinel (INN) (nr 2924) 

(f) heparin (nr 3001) 

(g) modifierade immunologiska produkter (nr 3002). 

5. ämnen med tillväxtreglerande verkan på växter (t.ex. fytohormoner), naturliga eller syntetiska, 

vilka klassificeras på följande sätt: 

A. När de är oblandade och inte föreligger i detaljhandelsförpackningar klassificeras de efter sin 

kemiska sammansättning, t.ex.: 

a) α-naftylättiksyra och dess natriumsalt (nr 2916) 

b) 2,4-diklorfenoxiättiksyra (2,4-D) 2,4,5-T (ISO) (2,4,5-tri-klorfenoxiättiksyra) och 4-klor-2metyl-fenoxiättiksyra 

(MCPA) (nr 2918) 

c) β-indolylättiksyra och dess natriumsalt (nr 2933). 

B. När de föreligger som preparat eller i detaljhandelsförpackningar klassificeras de enligt nr 3808 

6. Antagonister till tromboxaner och leukotriener vilka klassficeras enligt sin struktur (t.ex. 

seratrodast (INN) (nr 2918) och montelukast (INN) (nr 2933)). 

7. Antagonister till tumör nekrosis faktor, såsom ataquimast (INN) (nr 2933). 

8. medikamenter enligt nr 3003 eller 3004, i synnerhet insulinpreparat med depåverkan 

(zinkinsulin, zinkprotamininsulin, globininsulin, zinkglobininsulin, histoninsulin). 

29:90

UNDERAVDELNING XII 

Glykosider och växtalkaloider, naturliga eller syntetiskt reproducerade, samt salter, 

etrar, estrar och andra derivat av sådana ämnen 


Med uttrycket derivat i denna underavdelning förstås kemiska föreningar vilka skulle kunna 

erhållas ur en grundförening enligt numret i fråga och som har föreningens viktigaste kännetecken 

inklusive dess grundstruktur. 

2938 Glykosider, naturliga eller syntetiskt reproducerade, samt salter, etrar, estrar och 

andra derivat av glykosider 

2938.10 - Rutin (rutosid) och rutinderivat 


Glykosider förekommer huvudsakligen inom växtriket. Vanligtvis hydrolyseras de under inverkan 

av syror, baser eller enzymer till en sockerdel och en icke-sockerdel (aglykon). Dessa delar är 

bundna till varandra via sockrets anomeriska kolatom. Följaktligen anses inte sådana produkter 

som vaccinin och hamamelitannin enligt nr 2940 vara glukosider. 

De vanligaste, naturligt förekommande, glykosiderna är O-glykosider, i vilka sockerdelen och 

aglykonen oftast är bundna genom en acetalfunktion. Det finns dock även naturligt förekommande 

N-glykosider, S-glykosider och C-glykosider, i vilka sockrets anomeriska kol är bundet till 

aglykonen via en kväveatom, svavelatom eller kolatom (t.ex. kasimiredin (N-glykosid), sinigrin (Sglykosid) 

och aloin (C-glykosid). Ibland är aglykonen bunden till sockret genom en estergrupp. 

Glykosider är i allmänhet fasta, färglösa ämnen. De utgör reservnäringsämnen eller stimulerande 

ämnen för växterna. Många glykosider används för terapeutiskt ändamål. 

1. Rutin (rutosid) förekommer i många växter, särskilt i boveteväxten (Fagopyrum esculentum 

Moench., Polygonaceae) som innehåller cirka 3 % (baserat på torrvikten). 

2. Digitalisglykosider förekommer i växter av släktet Digitalis (t.ex. Digitalis lanata och Digitalis 

purpurea). Vissa är medicinskt viktiga som hjärtstimulerande medel. Gruppen omfattar bl.a. 

digitoxin, som är ett mycket giftigt, luktlöst, kristalliniskt, vitt pulver, digoxin samt digitonin, 

som utgör saponin från digitalis och används som kemiskt reagens. 

3. Glycyrrhizin och glycyrrhizater förekommer i lakritsrot och bildar färglösa kristaller. 

Ammoniumglycyrrhizat är en rödaktigt brun massa som används vid tillredning av drycker. 

Glycyrrhizater har även medicinsk användning. 

4. Strofantinglykosider förekommer i många arter av släktet Strophantus. De är hjärtstimulerande 

ämnen med mycket kraftig verkan. Åtskilliga strofantinglykosider är kända, bl.a. det mycket 

giftiga ouabain eller strofantin-G, som bildar färglösa kristaller. 

5. Saponiner är amorfa glykosider som förekommer tämligen rikligt inom växtriket. De retar till 

nysning och vattenlösningarna skummar starkt vid skakning. Saponiner används inom 

medicinen, för framställning av rengöringsmedel och som skumbildande medel i laddningar till 

brandsläckningsapparater. 

6. Aloin förekommer i bladen hos ett flertal arter av aloesläktet. 

7. Amygdalin förekommer i bittermandel och i åtskilliga fruktkärnor samt används som 

slemlösande medel. 

8. Arbutin förekommer i mjölonblad och används som urindrivande medel. 

9. Sinigrin förekommer i frön från svartsenap och i pepparrot och används inom medicinen. 

Detta nummer omfattar också vissa tanninderivat av naturliga eller syntetiskt reproducerade 

glykosider. 

Numret omfattar även naturliga blandningar av glykosider och av glykosidderivat (t.ex. en naturlig 

blandning av digitalisglykosider innehållande purpureaglykosider A och B, digitoxin, gitoxin, 

gitaloxin etc.), men avsiktliga blandningar samt beredningar förs inte hit. 

Detta nummer omfattar inte heller: 

29:91 

Ny version 2007

1. nukleosider och nukleotider (enligt nr 2934); 

2. alkaloider (t.ex. tomatin) (enligt nr 2939); 

3. icke-naturliga glykosider (andra än produkter enligt nr 2937 och 2939) i vilka 

glykosidbindningen är en acetalfunktion som erhållits genom företring vid dent anomeriska 

kolatomen (α-metylglykosid, tribensoid (INN)) (enligt nr 2940); 

4. antibiotika (t.ex. tyocamin) (enligt nr 2941). 

2939 Växtalkaloider, naturliga eller syntetiskt reproducerade, samt salter, etrar, estrar 

och andra derivat av växtalkaloider 

- Opiumalkaloider och derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen: 

2939.11 - - Koncentrat av vallmohalm; buprenorfin (INN), kodein, dihydrokodein 

2939.19 - - Andra slag 

2939.20 - Kinabarkalkaloider och derivat av sådana alkaloider; salter av sådana 

ämnen 

2939.30 - Koffein och salter av koffein 

- Efedriner och salter av efedriner: 

2939.41 - - Efedrin och salter av efedrin 

2939.42 - - Pseudoefedrin (INN) och salter av pseudoefedrin 

2939.43 - - Katin (INN) och salter av katin 

2939.49 - - Andra 

- Teofyllin och aminofyllin (teofyllinetylendiamin) samt derivat av dessa 

alkaloider; salter av sådana ämnen: 

2939.51 - - Fenetyllin (INN) och salter av fenetyllin 

2939.59 - - Andra 

- Alkaloider ur rågmjöldryga och derivat av sådana alkaloider; salter av 

sådana ämnen: 

2939.61 - - Ergometrin (INN) och salter av ergometrin 

2939.62 - - Ergotamin (INN) och salter av ergotamin 

2939.63 - - Lysergsyra och salter av lysergsyra 

2939.69 - - Andra 

- Andra: 

2939.91 - - Kokain, ekgonin, levometamfetamin, metamfetamin (INN), 

metamfetaminracemate (INN); salter, estrar och andra derivat av sådana 

2939.99 - - Andra 

Dessa alkaloider utgör i växter bildade baser med komplicerad sammansättning. De har starka 

fysiologiska verkningar och är alla mer eller mindre giftiga. Vissa alkaloider kan framställas på 

syntetisk väg. 

Detta nummer omfattar oblandade alkaloider och naturliga alkaloidblandningar (t.ex. veratrin 

och totalalkaloider av opium), men avsiktliga blandningar samt beredningar förs inte hit. Numret 

omfattar inte heller växtsafter och växtextrakter, t.ex. torkad vallmosaft (opium) (nr 1302). 

Detta nummer omfattar också hydro- och dehydroderivat samt oxi- och desoxiderivat av 

alkaloider och i allmänhet varje alkaloidderivat, vars struktur i huvudsak är densamma som 

strukturen hos den naturliga alkaloid från vilken det härrör. 

A. Opiumalkaloider och derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen 

1. Morfin ingår i opium och bildar färglösa kristaller. Det är mycket giftigt och ett starkt 

narkotiskt medel. 

2. Dihydromorfin, desomorfin (INN) (dihydrodesoximorfin), hydromorfon (INN) 

(dihydromorfinon) och metopon (INN) 5-metyldihydromorfinon). 

3. Diacetylmorfin (heroin) är ett kristalliniskt, vitt pulver och används som lugnande medel i 

stället för kodein och morfin. 

29:92

4. Etylmorfin är ett luktlöst, kristalliniskt, vitt pulver. Det används invärtes som sömnmedel och 

som smärtstillande medel och utvärtes som lokalbedövningsmedel. 

5. Kodein (metylmorfin, monometyleter av morfin) förekommer tillsammans med morfin i 

opium. Det bildar kristaller och används som lugnande medel i stället för morfin. 

6. Dihydrokodein (INN), hydrokodon (INN) (dihydrokodeinon) och oxykodon (INN) 

(dihydrohydroxikodeinon). 

7. Narcein är en sekundär opiumalkaloid. Det bildar kristaller och används som sömnmedel och 

som smärtstillande medel. 

8. Noskapin (INN) (narkotin) är en sekundär opiumalkaloid. Det bildar kristaller och är mindre 

verksamt än morfin och endast svagt giftigt. 

9. Kotarnin och hydrokotarnin framställs ur noskapin. 

10. Papaverin är en sekundär opiumalkaloid. Det bildar kristaller och har narkotiska och lugnande 

verkningar, dock mindre starka än morfinets. 

11. Etaverinhydroklorid (INNM) (1-[3,4-dietoxibensyl]-6,7- dietoxiisokinolinhydroklorid). 

12. Tebain är en sekundär opiumalkaloid. Det bildar kristaller samt är luktlöst och giftigt. 

Derivat av opiumalkaloider klassificeras enligt detta nummer under förutsättning att de 

bibehåller sin morfinstruktur med epoxibrygga, hydrogenerade eller inte. 

13. Vallmostråkoncentrat. En naturlig blandning av alkaloider erhållna från delar av vallmo 

(Papaver somniferum) genom extraktion åtföljt av rening och innehållande minst 50 

viktprocent alkaloider (se anm. 1 f till detta kapitel). 

Derivat av opiumalkaloider klassificeras enligt detta nummer under förutsättning att de 

bibehåller sin morfinstruktur med epoxibrygga, hydrogenerade eller inte. 

B. Kinabarkalkaloider och derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen 

1. Kinin förekommer i kinabark, dvs. barken hos växter av släktet Cinchona, särskilt Cinchona 

officinalis, Cinchona calisaya och Cinchona succirubra. Det bildar ett vitt, kristalliniskt pulver. 

Kinin och dess salter har förlamande verkan på protoplasman hos i blodet förekommande 

protozoer och används därför som febernedsättande medel och mot malaria. 

2. Kinidin förekommer i kinabark. Det bildar kristaller och kan utvinnas ur moderlutar av 

kininsulfat. 

3. Cinkonin är den näst kinin betydelsefullaste av kinabarkalkaloiderna. Det bildar kristaller. 

4. Cinkonidin förekommer i kinabark och bildar kristaller. 

5. Kinintannat. 

C. Koffein och salter av koffein 

Koffein utvinns ur kaffebönor, te och kolanötter eller framställs på syntetisk väg. Det bildar 

sidenglänsande kristaller och används inom medicinen. 

D. Efedriner och salter av efedriner 

1. Efedrin ingår i Ephedra vulgaris men framställs även på syntetisk väg. Det bildar färglösa 

kristaller och används inom medicinen. 

2. Metylefedrin. 

3. Etafedrin (INN). 

4. Norefedrin. 

5. Pseudoefedrin (INN). 

E. Teofyllin och aminofyllin (teofyllinetylendiamin) samt derivat av dessa alkaloider; 

salter av sådana derivat 

Teofyllin förekommer i te men framställs också på syntetisk väg. Det bildar kristaller och används 

ofta som urindrivande medel. Aminofyllin (teofyllinetylendiamin) används för samma ändamål. 

29:93 

Ny version 2007

F. Alkaloider ur rågmjöldryga samt derivat av sådana alkaloider; salter av sådana ämnen 

1. Ergometrin (INN) (9,10-didehydro-N-((S)-2-hydroxi-1-metyletyl)-6-metylergolin-8βkarboxamid) 

(ergonovin) utgöres av tetraedriska eller fint nålformade kristaller. Det används 

som utgångsmaterial (precursor) vid framställning av lysergid (INN). Ett viktigt derivat är 

ergometrinmaleat; också känd som ergonovinmaleat. 

2. Ergotamin (INN) (12-hydroxi-2-metyl-5α-(fenylmetyl)ergotaman-3, 6, 18-trion) används som 

vasokonstriktor och som utgångsmaterial (precursor) vid framställning av lysergid (INN). Dess 

huvudsakliga derivat inkluderar ergotaminsuccinat och ergotamintartrat. 

3. Lyserginsyra (9, 10-didehydro-6-metylergolin-8-karboxylsyra) som framställs genom alkalisk 

hydrolys av alkaloider ur mjöldryga, men också från Claviceps paspali. Kristallerna formar 

sexkantiga plattor eller fjäll. Det används som hallucinogen och som utgångsmaterial (precursor) 

vid framställning av lysergid (INN). 

4. Som exempel på andra alkaloider ur mjöldryga kan nämnas ergosin, ergokristin, ergokryptin, 

ergokornin och metylergometrin. 

G. Nikotin och salter av nikotin 

Nikotin är en alkaloid som förekommer i tobaksblad. Det kan även framställas på syntetisk väg. 

Nikotin är en färglös vätska som brunfärgas i luften. Det har en karakteristisk, genomträngande lukt 

och är en stark, giftigt verkande bas, som bildar kristalliniska salter. Nikotin används som svamp- 

och insektsbekämpningsmedel för växter. 

H. Andra växtalkaloider samt derivat och salter av sådana alkaloider 

1. Arekolin är en alkaloid som förekommer i betelnötter (arekanötter). 

2. Akonitin är ett av de starkaste gifter man känner. Det utvinns från torkade rötter av Aconitus 

napellus och används inom medicinen som ett lugnande medel med stark verkan. 

3. Fysostigmin (eserin) förekommer i kalabarbönor och bildar färglösa kristaller, vilka i luften 

blir rödaktigt gula. Det har medicinsk användning. 

4. Pilokarpin är den viktigaste alkaloiden i Pilocarpus jaborandi och utgör en färglös massa, 

vilken brunfärgas i luft. Pilokarpin och dess salter används i medikamenter (svettdrivande 

medel) och av ögonläkare. Det används också för framställning av hårväxtbefrämjande medel. 

5. Spartein är en alkaloid som förekommer i ginst. Det är en färglös vätska. Sparteinsulfat 

används som hjärtstimulerande medel. 

6. Atropin erhålls huvudsakligen från Datura stramonium men framställs också på syntetisk väg. 

Det bildar kristaller och är ett kraftigt verkande gift, som utvidgar pupillerna. 

7. Homatropin bildar färglösa kristaller. Det har samma kemiska och fysiologiska verkningar 

som atropin. 

8. Hyoscyamin är den viktigaste alkaloiden i Atropa belladonna och förekommer i många växter 

av släktet Hyoscyamus. Det bildar färglösa kristaller och är mycket giftigt. Dess salter (t.ex. 

hydrobromiden och sulfatet) används inom medicinen. 

9. Skopolamin (hyoscin) förekommer i många växter av släktet Datura. Det utgör en färglös, 

sirapsartad vätska eller färglösa kristaller. Dess salter (t.ex. hydrobromiden och sulfatet) är 

kristalliniska och används inom medicinen. 

10. Kolchicin finns i Colchicum autumnale. Det förekommer som gummiartad massa, som pulver, 

kristaller eller flingor, gulaktiga till färgen. Kolchicin är mycket giftigt och används inom 

medicinen. 

11. Veratrin är en naturlig blandning av alkaloider från sabadillfrö. Det är ett hygroskopiskt, 

amorft, vitt pulver med starkt retande verkan och framkallar nysning. Veratrin är giftigt och 

används inom medicinen. 

12. Cevadin är kristalliserat veratrin. 

13. Kokain bildar kristaller. Det utvinns ur bladen från olika cocaarter, främst från Erythroxylum 

coca, men framställs även på syntetisk väg. Handelsvaran råkokain är aldrig ren utan innehåller 

80 – 94 % kokain. Även råkokain klassificeras enligt detta nummer. Vattenlösningen av kokain 

reagerar alkaliskt. Kokain bildar ett flertal salter och är ett starkt verkande bedövningsmedel. 

29:94

14. Emetin förekommer i rötterna av Uragoga ipecacuanha. Det utgör ett amorft, vitt pulver, vilket 

under inverkan av ljus blir gult. Emetin används som slemlösande medel och som kräkmedel. 

Dess salter används som medel mot amöbadysenteri. 

15. Stryknin utvinns från olika växter av släktet Strychnos (nux vomica, St. Ignatiusbönor) och 

bildar sidenglänsande kristaller. Det är ett kraftigt verkande gift och ger kristalliniska salter. 

Stryknin används inom medicinen. 

16. Teobromin utvinns ur kakaobönor eller framställs på syntetisk väg. Det är att kristalliniskt, vitt 

pulver som används inom medicinen som urindrivande och hjärtstimulerande medel. 

17. Piperin utvinns ur Piper nigrum och bildar kristaller. 

18. Koniin förekommer i odört och framställs även på syntetisk väg. Det utgör en färglös, oljig 

vätska med genomträngande lukt. Koniin är ett starkt gift och har medicinsk användning. 

19. Kurarin utvinns från kurare och används inom medicinen. 

20. Porfyrin (alkaloid). 

21. Tomatin. 

22. Alkaloidtannater (chelidonintannat, kolchicintannat, pelletierintannat etc.) 

23. Hydrastin. 

24. Hydrastinin. 

25. Hydrohydrastinin. 

26. Oxohydrastinin. 

27. Tropin (tropanol-[3]). 

28. Tropinon. 

29. Cefaelin. 

30. Metamfetamin (INN) N-metylamfetamin, deoxiefedrin, 

2-metylamino-1-fenylpropan 

29:95 

Ny version 2007

UNDERAVDELNING XIII 

Andra organiska föreningar 

2940 Sockerarter, kemiskt rena, andra än sackaros, laktos, maltos, glukos och fruktos; 

sockeretrar, sockeracetaler och sockerestrar samt salter av sockeretrar, 

sockeracetaler eller sockerestrar, andra än produkter enligt nr 2937, 2938 och 2939 

A. Sockerarter, kemiskt rena 

Detta nummer omfattar endast kemiskt rena sockerarter. Uttrycket sockerarter omfattar 

monosackarider, disackarider och oligosackarider. Varje sackaridenhet måste innehålla minst fyra 

men inte mer än åtta kolatomer. Den måste som minimum innehålla en potentiellt reducerande 

karbonylgrupp (aldehyd eller keton) och minst en asymmetrisk kolatom med en till denna bunden 

hydroxylgrupp och en väteatom. Numret omfattar inte: 

a) sackaros, även kemiskt ren (nr 1701); 

b) glukos och laktos, även kemiskt rena (nr 1702); 

c) maltos, även kemiskt ren (nr 1702). Maltos är en isomer till sackaros. Den förekommer som en 

kristallinisk massa och används inom medicinen; 

d) fruktos (laevulos), även kemiskt ren (nr 1702). Fruktos är en isomer till glukos och förekommer i 

rent tillstånd som gulaktiga kristaller. Den används inom medicinen (för dietiskt ändamål vid 

sockersjuka); 

e) aldol (nr 2912) och acetoin (3-hydroxi-2-butanon) (nr 2914) vilka trots att de motsvarar 

kriterierna på sackaridenheter inte utgör sockerarter. 

Bland kemiskt rena sockerarter som omfattas av nr 2940 kan nämnas: 

1. galaktos, en isomer till glukos som erhålls genom hydrolys av laktos. Den förekommer i 

pektinämnen och växtslem. I rent tillstånd är den kristallinisk; 

2. sorbos (sorbinos), likaledes en isomer till glukos. Den förekommer som ett vitt kristalliniskt 

pulver, är lättlöslig i vatten och används vid framställning på syntetisk väg av askorbinsyra 

(vitamin C) samt vid beredning av närsubstrat för odling av mikroorganismer; 

3. xylos (en i trä förekommande sockerart) C5H10O5, vilken bildar vita kristaller och används inom 

farmacin; 

4. trehalos, en isomer till sackaros; ribos och arabinos isomerer till xylos; raffinos C18H32O16; 

fukos, ramnos C6H12O5, digitoxos C6H12O4 samt andra dioxisockerarter. Samtliga dessa 

sockerarter används huvudsakligen på laboratorier. 

Sockerarter enligt detta nummer kan föreligga i form av vattenlösningar. 

B. Sockeretrar, sockeracetaler och sockerestrar samt salter av sockeretrar, sockeracetaler 

eller sockerestrar 

Nr 2940 omfattar också sockeretrar, sockeracetaler och sockerestrar samt salter av sockeretrar, 

sockeracetaler och sockerestrar. Sockeracetaler kan bildas mellan vilka två hydroxigrupper som 

helst i sockret, eller vid det anomeriska kolet för att forma en glykosid. Naturlig glykosid omfattas 

dock inte av detta nummer (föres i stället till nr 2938). Sockeretrar, acetaler och estrar som är 

beståndsdelar i produkter enligt nr 2937, 2938, 2939 eller något nummer efter 2940 omfattas inte 

heller av nr 2940 (se allm.anv. till detta kapitel, avd. E). 

Bland dessa produkter, vilka förs hit även om de inte utgör kemiskt definierade föreningar, 

märks: 

1. hydroxipropylsackaros, en sockereter; 

2. fosforsyraestrar av sockerarter (t.ex. glukos- och fruktosfosfater) och salter av sådana föreningar 

(t.ex. barium- och kaliumsalter). De utgör kristalliniska eller amorfa pulver och används vid 


3. sackarosoktaacetat, ett vitt hygroskopiskt pulver som används för denaturering av alkohol; för 

framställning av bindemedel, mjukningsmedel och insektsbekämpningsmedel; inom 

pappersindustrin och för att göra textilvaror styva; 

4. sackarosmonoacetat, som har ytaktiva egenskaper; 

29:96

5. sackarosacetatisobutyrat, som används som modifieringsmedel i lacker. 

6. laktitol (INN) (4-O-β-D-galaktopyranosyl-D-glucitol) som används som sötningsmedel. 

7. icke naturliga glykosider (andra än produkter enligt nr 2937, 2938 eller 2939) i vilka 

glukosidbindningen utgör en acetal funktion som uppstått genom eterbildning vid den anomera 

kolatomen (t.ex. α-metylglukosid, tribenosid (INN)). 

Detta nummer omfattar emellertid inte avsiktliga blandningar av sockeretrar, sockeracetaler eller 

sockerestrar eller salter av sockeretrar, sockeracetaler eller sockerestrar och inte heller produkter 

som har beretts eller tillverkats av råvaror i vilka de komponenter som inte utgör socker består av 

blandningar, t.ex. sockerestrar som är tillverkade av fettsyror enligt nr 3823. 

Numret omfattar inte heller sockeranhydrider, tiosockerarter, aminosockerarter, uronsyra och 

andra sockerderivat som vanligen klassificeras efter sin kemiska struktur enligt kapitel 29. 

2941 Antibiotika (+) 

2941.10 - Penicilliner samt penicillinderivat med penicillinsyrastruktur; salter av 

dessa ämnen 

2941.20 - Streptomyciner och streptomycinderivat; salter av dessa ämnen 

2941.30 - Tetracykliner och tetracyklinderivat; salter av dessa ämnen 

2941.40 - Kloramfenikol och kloramfenikolderivat; salter av dessa ämnen 

2941.50 - Erytromycin och erytromycinderivat; salter av dessa ämnen 


Antibiotika utgör ämnen som utsöndras av levande mikroorganismer och som kan döda andra 

mikroorganismer eller förhindra att dessa förökar sig. De används huvudsakligen på grund av sin 

starkt hämmande effekt på sjukdomsalstrande mikroorganismer, särskilt bakterier och svampar, 

eller i vissa fall på neoplasmer (ett slags tumörer). De kan vara verksamma vid en koncentration av 

några få mikrogram per ml i blodet. 

Antibiotika kan bestå antingen av ett enstaka ämne eller av ett flertal besläktade ämnen. Deras 

kemiska struktur är i vissa fall känd och kemiskt definierad och i andra fall inte. De har varierande 

kemisk uppbyggnad och kan indelas i följande klasser: 

1.heterocykliska ämnen, t.ex. novobiocin, cefalosporiner, streptotricin, faropenem (INN), 

doripenem (INN), monobactamer (t.ex. aztreonam (INN)). De viktigaste i denna klass är 

penicillinerna som utsöndras av flera arter av svampen Penicillium. Denna klass omfattar även 

prokainpenicillin; 

2. sockerbesläktade ämnen, t.ex. streptomyciner; 

3. tetracykliner och derivat av dessa, t.ex. klortetracyklin (INN) och oxitetracyklin (INN); 

4. kloramfenikol och kloramfenikolderivat, t.ex. tiamfenikol och florfenikol; 

5. makrolider, t.ex. erytromycin, amfotericin B och tylosin; 

6. polypeptider, t.ex. aktinomyciner, bacitracin, gramicidiner och tyrocidin; 

7. andra antibiotika, t.ex. sarkomycin och vankomycin. 

Numret omfattar också kemiskt modifierade antibiotika med antibiotikaanvändning. Dessa kan 

framställas genom att isolera ämnen som har bildats vid mikroorganismernas naturliga tillväxt och 

sedan modifiera strukturen hos dessa genom kemisk påverkan eller genom att ämnen som är 

avsedda att bilda sidokedjor i antibiotikamolekylerna tillsätts till odlingssubstratet, varigenom 

dessa grupper infogas i molekylerna genom processer i cellerna (halvsyntetiska penicilliner). De 

kan även framställas genom biosyntes (t.ex. penicilliner som är framställda av utvalda aminosyror). 

Syntetiskt reproducerade naturliga antibiotika (t.ex. kloramfenikol) klassificeras enligt detta 

nummer, liksom också vissa syntetiska produkter som är nära besläktade med naturliga antibiotika 

och används på samma sätt som dessa (t.ex. tiamfenikol). 

Med uttrycket ”derivat” förstås i detta nummer aktiva föreningar av antibiotika, som kan 

utvinnas från en annan förening enligt detta nummer och som bibehåller dedn väsentliga karaktären 

hos ursprunglig förening, inklusive dess kemiska struktur. 


29:97 

Ny version 2007

a) beredningar av antibiotika av sådana slag som används i fodermedel (t.ex. torkat och 

standardiserat mycelium) (nr 2309); 

b) kemiskt definierade organiska föreningar med mycket låg antibiotisk verkan och med 

användning som mellanprodukter vid tillverkning av antibiotika (tidigare nummer i detta kapitel 

alltefter strukturen); 

c) kinolinkarboxylsyraderivat, nitrofuraner, sulfonamider och andra kemiskt definierade organiska 

föreningar med antibakteriell verkan, enligt tidigare nummer i detta kapitel; 

d) avsiktliga blandningar av antibiotika med varandra (t.ex. en blandning av penicillin och 

streptomycin) för terapeutiskt eller profylaktiskt bruk (nr 3003 eller 3004); 

e) mellanprodukter som har erhållits under tillverkningen av antibiotika genom filtrering och första 

fasen av extraktionen och med en antibiotikahalt som i allmänhet inte överstiger 70 % (nr 3824). 

Kompletterande anvisningar 

HS-nr 2941.10 

Detta nummer inkluderar alla penicilliner, dvs. alla aktiva antibiotiska föreningar vars molekyler innehåller 

penin- eller 6-aminopenicillinsyrans uppbyggnad av en β-laktam av amino-4-karboxi-5,5-dimetyltiazolidin- 

2-yl)ättiksyra, i vilken aminogruppen i laktamringen är bunden till organiska syror genom en amidbindning. 

Varken dessa organiska syrors struktur, saltbildning eller andra substitut på tiazolinringens karboxylgrupp 

påverkar klassificeringen. Dock skall penins grundstruktur förbli omodifierad. 

Detta nummer omfattar bl.a. ampicillin (INN), amoxicillin (INN) och tamampicillin (INN). 

Numret omfattar emellertid inte andra antibiotika, som innehåller en beta-laktamring såsom cefalosporiner 

(t.ex. cefazolin (INN), cefaklor (INN), cefamyciner (t.ex. cefoxitin (INN)), oxacefemer, penemer, 

karbapenemer etc. 

HS-nr 2941.20 

Streptomycinderivat är aktiva antibiotika vars molekyler i sin struktur innehåller alla de tre följande 

beståndsdelar: streptidin och metylglykosamin kopplad till 5-deoxylyxos. Estrar i vilken position som helst 

och glykosider anses också som derivat. 

Detta nummer omfattar, bl.a. dihydrostreptomycin (INN) och streptoniazid (INN). Emellertid anses dock 

varken bluensomycin (INN), som inte bevarar de två amidinogrupperna av streptidin, eller andra 

aminoglykosider innehållande devivat av streptoamin, såsom neomycin (INN) vara streptomycinderivat. 

HS-nr 2941.30 

Tetracyklinderivat är aktiva antibiotika vars molekyler innehåller delvis hydrerad 4-dimetylamino-naftacen- 

2-karboxamid av tetracyklin. Estrar anses också som derivat. 

Detta nummer omfattar bl.a. klortetracyklin (INN) och rolietracyklin (INN). Emellertid anses dock inte 

antracykliner av ”rubicin”-typ (såsom aklarubicin (INN) och doxorubicin (INN)) vara tetracyklinderivat. 

HS-nr 2941.40 

Kloramfenikolderivat är aktiva antibiotika vars molekyler innehåller N-(2-hydroxi-1-metyl-2fenetyl)acetamid 

af kloramfenikol. 

Detta nummer omfattar bl.a. tiamfenicol (INN) och florfenikol (INN). Emellertid omfattar detta nummer 

inte cetofenicol (INN), då det inte är antibiotiskt aktivt. 

HS-nr 2941.50 

Eritromycinderivat är aktiva antibiotika, vars molekyler innehåller följande beståndsdelar av erytromycin: 

13-etyl-13-tridekanolid med kopplad desosamin och mykaros (eller kladinos). Estrar anses också som 

derivat. 

Detta nummer omfattar bl.a. klaritromycin (INN) och diritromycin (INN). Emellertid anses inte 

azitromycin (INN), som innehåller en 15-atoms centralring och picromycin som utan innehåll av kladinose 

eller mykaros, vara eritromycinderivat. 

2942 Andra organiska föreningar 

Detta nummer omfattar isolerade kemiskt definierade organiska föreningar som inte omfattas av 

något annat nummer. Bland dessa märks bl.a.: 

29:98

1. ketener. Liksom ketoner karakteriseras dessa av karbonylgruppen >C=O, men denna är bunden 

till den närliggande kolatomen med en dubbelbindning (t.ex. keten, difenylketen). 

Numret omfattar inte diketen, vilken är en lakton enligt nr 2932; 

2. komplexa föreningar av bortrifluorid med ättiksyra, dietyleter eller fenol; 

3. ditymoldijodid. 

29:99 

Ny version 2007

LISTA ÖVER NARKOTISKA PREPARAT OCH PSYKOTROPA ÄMNEN 

I ALFABETISK ORDNING 

I. Narkotiska preparat föremål för kontroll enligt ”the Single Convention on Narcotic Drugs, 

1961”, ändrad genom Protokoll 1972 

Namn HS-nr CAS-nr Convention 

Schedule 

Nr 

Acetorphine (INN) 2939.19 25333-77-1 4 

Acetorphine hydrochloride 2939.19 25333-78-2 4 

Acetyldihydrocodeine 

Acetyldihydrocodeine 

2939.19 3861-72-1 2 

hydrochloride 2939.10 2 

Acetylmethadol (INN) 2922.19 509-74-0 1 

Acetyl-α-methylfentanyl 2933.39 4 

Acetylmorphine 2939.19 1 

3-Acetylmorphine 2939.19 1 

6-Acetylmorphine 2939.19 2784-73-8 1 

Alfentanil (INN) 2933.33 71195-58-9 1 

Alfentanil hydrochloride 2933.33 69049-06-5 1 

Allylprodine (INN) 2933.39 25384-17-2 1 

Allylprodine hydrochloride 2933.39 1 

Alphacetylmethadol (INN) 2922.19 17199-58-5 1 

L-Alphacetylmethadol 

Alphacetylmethadol 

2922.19 


Alphameprodine (INN) 2933.39 468-51-9 1 

Alphamethadol (INN) 2922.19 17199-54-1 1 

Alphaprodine (INN) 2933.39 77-20-3 1 

Alphaprodine hydrochloride 2933.39 561-78-4 1 

Anileridine (INN) 2933.33 144-14-9 1 

Anileridine dihydrochloride 2933.39 126-12-5 1 

Anileridine phosphate 2933.39 4268-37-5 1 

Benzethidine (INN) 2933.39 3691-78-9 1 

Benzethidine hydrobromide 2933.39 1 

Benzethidine hydrochloride 2933.39 1 

Benzoylmorphine 2939.19 1 

Benzylmorphine 2939.19 14297-87-1 1 

Benzylmorphine hydrochloride 2939.19 630-86-4 1 

Benzylmorphine mesilate 2939.19 1 

Betacetylmethadol (INN) 2922.19 17199-59-6 1 

Betameprodine (INN) 2933.39 468-50-8 1 

Betamethadol (INN) 2922.19 17199-55-2 1 

Betaprodine (INN) 2933.39 468-59-7 1 

Betaprodine hydrochloride 2933.39 1 

Bezitramide (INN) 2933.33 15301-48-1 1 

Bezitramide hydrochloride 2933.33 1 

Cannabis 1211.90 4 

Cannabis extracts and tinctures 1302.19 

Cannabis oil 1301.90 

Cannabis resin 1301.90 

Clonitazene (INN) 2933.99 3861-76-5 1 

Clonitazene hydrochloride 2933.99 1 

Clonitazene mesilate 2933.99 1 

Coca leaf 1211.30 

Coca paste 1302.19 

29:100 

LIST I

Cocaine 2939.91 50-36-2 1 

d-Cocaine 2939.91 478-73-9 

Cocaine benzoate 2939.91 1 

Cocaine borate 2939.91 1 

Cocaine citrate 2939.91 1 

Cocaine formate 2939.91 1 

Cocaine hydriodide 2939.91 1 

Cocaine hydrobromide 2939.91 1 

Cocaine hydrochloride 2939.91 53-21-4 1 

Cocaine lactate 2939.91 1 

Cocaine nitrate 2939.91 5913-62-2 1 

Cocaine salicylate 2939.91 5913-64-4 1 

Cocaine sulfate 2939.91 1 

Cocaine tartrate 2939.91 1 

Codeine 2939.11 76-57-3 2 

Codeine acetate 2939.11 2 

Codeine allobarbiturate 2939.11 2 

Codeine barbiturate 2939.11 2 

Codeine camphosulfonate 2939.11 2 

Codeine citrate 2939.11 5913-73-5 2 

Codeine cyclobarbiturate 2939.11 2 

Codeine cyclopentobariturate 2939.11 2 

Codeine 6-glucuronide 2939.11 2 

Codeine hydrobromide 2939.11 125-25-7 2 

Codeine hydrochloride 2939.11 1422-07-7 2 

Codeine hydroiodide 2939.11 125-26-8 2 

Codeine methylbromide 2939.11 125-27-9 2 

Codeine phenobarbiturate 2939.11 2 

Codeine phosphate 2939.11 52-28-8 2 

Codeine resinate 3003.40 2 

Codeine salicylate 2939.11 2 

Codeine sulfate 2939.11 1420-53-7 2 

Codeine-N-oxide 2939.19 3688-65-1 

Codeine-N-oxide hydrochloride 2939.19 

Codoxime (INN) 2939.19 7125-76-0 1 

Concentrate of poppy straw 1302.11 

1 

2939.11 

Desomorphine (INN) 2939.19 427-00-9 4 

Desomorphine hydrobromide 2939.19 4 

Desomorphine hydrochloride 2939.19 4 

Desomorphine sulfate 2939.19 4 

Dextromoramide (INN) 2934.91 357-56-2 1 

Dextromoramide dihydro- 

chloride 2934.91 1 

Dextromoramide hydro- 

chloride 2934.91 1 

Dextromoramide hydrogen 

tartrate (bitartrate) 2934.99 2922-44-3 1 

Dextropropoxyphene (INN) 2922.14 469-62-5 2 

Dextropropoxyphene 

hydrochloride 2922.14 1639-60-7 2 

Napsilate 2922.19 17140-78-2 2 

Dextropropoxyphene resinate 3003.90 2 

Diampromide (INN) 2924.29 552-25-0 1 

Diampromide sulfate 2924.29 1 

Diethylthiambutene (INN) 2934.99 86-14-6 1 

Diethylthiambutene 

hydrochloride 2934.99 132-19-4 1 

Difenoxin (INN) 2933.33 28782-42-5 1 

29:101 

Ny version 2007

Difenoxin hydrochloride 2933.33 35607-36-4 1 

Dihydrocodeine (INN) 2939.11 125-28-0 2 

Dihydrocodeine hydrochloride 

Dihydrocodeine hydrogen 

2939.11 2 

tartrate (bitartrate) 2939.11 5965-13-9 2 

Dihydrocodeine phosphate 2939.11 24204-13-5 2 

Dihydrocodeine resinate 3003.40 2 

Dihydrocodeine thiocyanate 2939.11 2 

Dihydroisomorphin 

Dihydroisomorphin 

2939.19 

6-glucuronide 2939.19 

Dihydromorphine 2939.19 509-60-4 2 

Dihydromorphine hydriodide 2939.109 2 

Dihydromorphine hydrochloride 2939.19 1421-28-9 2 

Dihydromorphine picrate 2939.19 2 

Dimenoxadol (INN) 2922.19 509-78-4 1 

Dimenoxadol hydrochloride 2922.19 242-75-1 1 

Dimepheptanol (INN) 2922.19 545-90-4 1 

Dimepheptanol hydrochloride 2922.19 1 

Dimethylthiambutene (INN) 2934.99 524-84-5 1 

Dimethylthiambutene hydrochloride 2934.99 1 

Dioxaphetyl butyrate (INN) 2934.99 467-86-7 1 

Dioxaphetyl butyrate hydrochloride 2934.99 1 

Diphenoxylate (INN) 2933.33 915-30-0 1 

Diphenoxylate hydrochloride 2933.33 3810-80-8 1 

Dipipanone (INN) 2933.33 467-83-4 1 

Dipipanone hydrobromide 2933.33 1 

Dipipanone hydrochloride 2933.33 75783-06-1 1 

Drotebanol (INN) 2933.49 3176-03-2 1 

Ecgonine, its esters and derivatives which 2939.91 81-37-8 1 

are convertible to ecgonine and cocaine 

Ecgonine benzoylethyl ester 2939.91 1 

Ecgonine benzoylpropyl ester 2939.91 1 

Ecgonine cinnamoylmethyl ester 2939.91 1 

Ecgonine 2,6-dimethyl- 

benzoylmethyl ester 2939.91 1 

Ecgonine hydrochloride 2939.91 1 

Ecgonine methyl ester 2939.91 1 

Ecgonine methyl ester 


Ecgonine phenylacetylmethyl ester 2939.91 1 

Ethylmethylthiambutene (INN) 2934.99 441-61-2 1 

Ethylmethylthiambutene hydrochloride 2934.99 1 

Ethylmorphine 2939.11 76-58-4 2 

Ethylmorphine camphosulfonate 2939.11 2 

Ethylmorphine hydrobromide 2939.11 2 

Ethylmorphine hydrochloride 2939.11 125-30-4 2 

Ethylmorphine methyliodide 2939.19 2 

Ethylmorphine phenobarbiturate 2939.11 2 

Etonitazene (INN) 2933.99 911-65-9 1 

Etonitazene hydrochloride 2933.99 1 

Etorphine (INN) 2939.11 14521-96-1 4 

Etorphine hydrochloride 2939.11 13764-49-3 4 

Etorphine 3-methyl ether 2939.19 4 

Etoxeridine (INN) 2933.39 469-82-9 1 

Etoxeridine hydrochloride 2933.39 1 

Fentanyl (INN) 2933.33 437-38-7 1 

Fentanyl citrate 2933.33 990-73-8 1 

p-Fluorofentanyl 2933.39 4 

p-Fluorofentanyl hydrochloride 2933.39 4 

29:102

Furethidine (INN) 2934.99 2385-81-1 1 

Furethidine hydrobromide 2934.99 1 

Furethidine methyliodide 2934.99 1 

Furethidine picrate 2934.99 1 

Heroin 2939.11 561-27-3 4 

Heroin hydrochloride 2939.11 1502-95-0 4 

Heroin methyliodide 2939.19 4 

Hydrocodone (INN) 2939.11 125-29-1 1 

Hydrocodone citrate 2939.11 1 

Hydrocodone hydriodide 2939.11 1 

Hydrocodone hydrochloride 2939.11 25968-91-6 1 

Hydrocodone hydrogen tartrate (bitartrate) 2939.11 143-71-5 1 

Hydrocodone methyliodide 2939.11 1 

Hydrocodone phosphate 2939.11 34366-67-1 1 

Hydrocodone resinate 3003.40 1 

Hydrocodone terephthalate 2939.11 1 

Hydromorphinol (INN) 2939.19 2183-56-4 1 

Hydromorphinol hydrochloride 2939.19 1 

Hydromorphinol hydrogen tartrate 2939.11 1 

(bitartrate) 

Hydromorphone (INN) 2939.11 466-99-9 1 

Hydromorphone hydrochloride 2939.11 71-68-1 1 

Hydromorphone sulfate 2939.11 1 

Hydromorphone terephthalate 2939.11 1 

ß-Hydroxyfentanyl 2933.39 4 

ß-Hydroxyfentanyl hydrochloride 2933.39 4 

(+)-cis-ß-Hydroxy-3-m-methylfentanyl 2933.39 

ß-Hydroxy-3-methylfentanyl 2933.39 4 

ß-Hydroxy-3-methylfentanyl hydrochloride 2933.39 4 

Hydroxypethidine (INN) 2933.39 468-56-4 1 

Hydroxypethidine hydrochloride 2933.39 1 

Isomethadone (INN) 2922.39 466-40-0 1 

d-Isomethadone 2922.39 

l-Isomethadone 2922.39 

Isomethadone hydrobromide 2922.39 1 

Isomethadone hydrochloride 2922.39 1 

Ketobemidone (INN) 2933.33 469-79-4 4 

Ketobemidone hydrochloride 2933.33 5965-49-1 4 

Levacetylmethadol (INN) 2922.19 34433-66-4 1 

Levomethorphan (INN) * 2933.49 125-70-2 1 

Levomethorphan hydrobromide 2933.49 1 

Levomethorphan hydrogen tartrate 2933.49 1 

(bitartrate) 

Levomoramide (INN) 2934.99 5666-11-5 1 

Levomoramide dihydrochloride 2934.99 1 

Levophenacylmorphan (INN) 2933.49 10061-32-2 1 

Levophenacylmorphan hydrochloride 2933.49 1 

Levophenacylmorphan methylsulfonate 2933.49 1 

Levopropoxyphene (INN) 2922.19 2338-37-6 

Levorphanol (INN) **) 2933.41 77-07-6 1 

Levorphanol hydrogen tartrate (bitartrate) 2933.41 125-72-4 1 

Levorphanol hydrochloride 2933.41 1 

Metazocine (INN) 2933.39 3734-52-9 1 

Metazocine hydrobromide 2933.39 1 

Metazocine hydrochloride 2933.39 1 

l-Methadol 2922.19 

Methadone (INN) 2922.31 76-99-3 1 

* Dextromethorphan (INN) ((+).-3-methoxy-N-methylmorphinan) är utesluten från denna lista. 

** Dextrophan (INN) ((+)-3-hydroxy-N-methylmorphinan) är utesluten från denna lista. 

29:103 

Ny version 2007

d-Methadone 2922.31 

l-Methadone 2922.31 1 

Methadone hydrobromide 2922.31 1 

Methadone hydrochloride 2922.31 1095-90-5 1 

Methadone hydrogen tartrate (bitartrate) 2922.31 1 

d-Methadone hydrochloride 2922.31 

l-Methadone hydrochloride 

l-Methadone hydrogen tartrate 

2922.31 

(bitartrate) 

Methadone (INN) intermediate 4-cyano-2dimethylamino-4,4-diphenylbutane 

or 2dimethylamino-4,4-diphenyl-4- 

2922.31 1 

cyanobutane 

2926.30 

Methyldesorphine (INN) 2939.19 16008-36-9 1 

Methyldesorphine hydrochloride 2939.19 1 

Methyldihydromorphine (INN) 2939.19 509-56-8 1 

3-Methylfentanyl 2933.39 4 

3-Methylfentanyl hydrochloride 2933.39 4 

a-Methylfentanyl 2933.39 4 

a-Methylfentanyl hydrochloride 2933.39 4 

a-Methylthiofentanyl 2934.99 1 

a-Methylthiofentanyl hydrochloride 2934.99 1 

3-Methylthiofentanyl 2934.99 4 

3-Methylthiofentanyl hydrochloride 2934.99 4 

(+)-cis-3-Methylthio-fentanyl 

(+)-cis-3-Methylthio- fentanyl 

2934.99 4 

hydrochloride 

2934.99 

Metopon (INN) 2939.19 143-52-2 1 

Metopon hydrochloride 2939.19 1 

Moramide intermediate 2934.99 1 

Morpheridine (INN) 2934.99 469-81-8 1 

Morpheridine dihydrochloride 2934.99 1 

Morpheridine picrate 2934.99 1 

Morphine 2939.11 57-27-2 1 

Morphine acetate 2939.11 596-15-6 1 

Morphine citrate 2939.11 1 

Morphine 3,6-diglucuronide 2939.19 1 

Morphine dimethyl ether 2939.19 

Morphine gluconate 2939.19 1 

Morphine 3-glucuronide 2939.19 1 

Morphine 6-glucuronide 2939.19 1 

Morphine 3-B-D-glucuronide 2939.19 1 

Morphine 6-B-D-glucuronide 2939.19 1 

Morphine hydriodide 2939.11 1 

Morphine hydrobromide 2939.11 630-81-9 1 

Morphine hydrochloride 2939.11 52-26-6 1 

Morphine hypophosphite 2939.11 1 

Morphine isobutyrate 2939.11 1 

Morphine lactate 2939.11 1 

Morphine meconate 2939.11 1 

Morphine methylbromide 2939.19 1 

Morphine methylchoride 2939.19 1 

Morphine methyliodide 2939.19 1 

Morphine methylsulfonate 2939.11 1 

Morphine mucate 2939.11 1 

29:104 

1

Morphine nitrate 2939.11 596-16-7 1 

Morphine phenylpropionate 2939.11 1 

Morphine phosphate 2939.11 1 

Morphine phthalate 2939.11 1 

Morphine stearate 2939.11 1 

Morphine sulfate 2939.11 64-31-3 1 

Morphine tartrate 2939.11 302-31-8 1 

Morphine valerate 2939.11 1 

Morphine-N-oxide 2939.19 639-46-3 1 

Morphine-N-oxide quinate 2939.19 1 

MPPP 2933.39 4 

MPPP hydrochloride 2933.39 4 

Myrophine (INN) 2939.19 467-18-5 1 

Myrophine hydrochloride 2939.19 1 

Nicocodine (INN) 2939.19 3688-66-2 2 

Nicocodine hydrochloride 2939.19 2 

Nicodicodine (INN) 2939.19 808-24-2 2 

Nicomorphine (INN) 2939.11 639-48-5 1 

Nicomorphine hydrochloride 2939.11 1 

Noracymethadol (INN) 2922.19 1477-39-0 1 

Noracymethadol gluconate 2922.19 1 

Noracymethadol hydrochloride 2922.19 1 

Norcodeine (INN) 2939.19 467-15-2 2 

Norcodeine acetate 2939.19 2 

Norcodeine hydriodide 2939.19 2 

Norcodeine hydrochloride 2939.19 14648-14-7 2 

Norcodeine nitrate 2939.19 2 

Norcodeine platinichloride 2843.90 2 

Norcodeine sulfate 2939.19 2 

Norlevorphanol (INN) 2933.49 1531-12-0 1 

Norlevorphanol hydrobromide 2933.49 1 

Norlevorphanol hydrochloride 2933.49 1 

Normethadone (INN) 2922.31 467-85-6 1 

Normethadone 2,6-di-tert- 

butylnaphthalenedisulfonate 2922.31 1 

Normethadone hydrobromide 2922.31 1 

Normethadone hydrochloride 2922.31 847-84-7 1 

Normethadone methyliodide 2922.39 1 

Normethadone oxalate 2922.31 1 

Normethadone picrate 2922.31 1 

Normethadone (INN) 

intermediate 2926.90 

Normorphine (INN) 2939.19 466-97-7 1 

Normorphine hydrochloride 2939.19 1 

Norpipanone (INN) 2933.39 561-48-8 1 

Norpipanone hydrobromide 2933.39 1 

Norpipanone hydrochloride 2933.39 1 

Opium 1302.11 1 

Opium, mixed alkaloids of 1302.11 1 

2939.11 2 

Opium, prepared 1302.19 

2939.11 

Oxycodone (INN) 2939.11 76-42-6 1 

Oxycodone camphosulfonate 2939.11 1 

1 Utan tillsats av andra ämnen. 

2 Naturliga blandningar, beståndsdelar andra än alkaloider noggrant avlägsnade, utan tillsats av andra ämnen. 

29:105 

Ny version 2007

Oxycodone hydrochloride 2939.11 124-90-3 1 

Oxycodone hydrogen tartrate 

(bitartrate) 2939.11 1 

Oxycodone pectinate 2939.11 1 

Oxycodone phenylpropionate 2939.11 1 

Oxycodone phosphate 2939.11 1 

Oxycodone terephthalate 2939.11 1 

Oxymorphone (INN) 2939.11 76-41-5 1 

Oxymorphone hydrochloride 2939.10 357-07-3 1 

Papaver bracteatum 1211.90 

PEPAP 2933.39 4 

PEPAP hydrochloride 2933.39 4 

Pethidine (INN) 2933.33 57-42-1 1 

Pethidine hydrochloride 2933.33 50-13-5 1 

Pethidine (INN) intermediate A 2933.33 1 

Pethidine (INN) 

intermediate B 2933.33 1 

Pethidine intermediate B 

hydrobromide 2933.39 1 

Pethidine intermediate B 


Pethidine (INN) intermediate C 2933.39 1 

Phenadoxone (INN) 2934.99 467-84-5 1 

Phenadoxone hydrochloride 2934.99 545-91-5 1 

Phenampromide (INN) 2933.39 129-83-9 1 

Phenampromide hydrochloride 2933.39 1 

Phenazocine (INN) 2933.39 127-35-5 1 

Phenazocine hydrobromide 2933.39 1 

Phenazocine hydrochloride 2933.39 7303-75-5 1 

Phenazocine mesilate 2933.39 1 

Phenomorphan (INN) 2933.49 468-07-5 1 

Phenomorphan hydrobromide 2933.49 1 

Phenomorphan hydrogen tartrate (bitartrate) 2933.49 1 

Phenomorphan methylbromide 2933.49 1 

Phenoperidine (INN) 2933.33 562-26-5 1 

Phenoperidine hydrochloride 2933.33 3627-49-4 1 

Pholcodine (INN) 2939.11 509-67-1 2 

Pholcodine hydrogen tartrate (bitartrate) 2939.11 2 

Pholcodine citrate 2939.11 2 

Pholcodine guaiacolsulfonate 2939.11 2 

Pholcodine hydrochloride 2939.11 2 

Pholcodine phenylacetate 2939.11 2 

Pholcodine phosphate 2939.11 2 

Pholcodine sulfonate 2939.11 2 

Pholcodine tartrate 2939.11 7369-11-1 2 

Piminodine (INN) 2933.39 13495-09-5 1 

Piminodine dihydrochloride 2933.39 1 

Piminodine esilate 2933.33 7081-52-9 1 

Piritramide (INN) 2933.39 302-41-0 1 

Poppy straw 1211.40 

Proheptazine (INN) 2933.99 77-14-5 1 

Proheptazine citrate 2933.99 1 

Proheptazine hydrobromide 2933.99 1 

Proheptazine hydrochloride 2933.99 1 

Properidine (INN) 2933.39 561-76-2 1 

Properidine hydrochloride 2933.39 1 

Propiram (INN) 2933.33 15686-91-6 2 

Propiram fumarate 2933.33 2 

Racemethorphan (INN) 2933.49 510-53-2 1 

Racemethorphan hydrobromide 2933.49 1 

29:106

Racemethorphan hydrogen tartrate 

(bitartrate) 

2933.49 1 

Racemoramide (INN) 2934.99 545-59-5 1 

Racemoramide dihydrochloride 2934.99 1 

Racemoramide hydrogen tartrate 

(bitartrate) 

2934.99 1 

Racemoramide tartrate 2934.99 1 

Racemorphan (INN) 2933.49 297-90-5 1 

Racemorphan hydrobromide 2933.49 1 

Racemorphan hydrochloride 2933.49 1 

Racemorphan hydrogen tartrate (bitartrate) 2933.49 1 

Sufentanil (INN) 2934.91 56030-54-7 1 

Sufentanil citrate 2934.91 1 

Thebacon (INN) 2939.11 466-90-0 1 

Thebacon hydrochloride 2939.11 20236-82-2 1 

Thebaine 2939.11 115-37-7 1 

Thebaine hydrochloride 2939.11 1 

Thebaine hydrogen tartrate(bitartrate) 2939.11 1 

Thebaine oxalate 2939.11 1 

Thebaine salicylate 2939.11 1 

Thiofentanyl 2934.99 * 4 

Thiofentanyl hydrochloride 2934.99 * 4 

Tilidine (INN) 2922.44 20380-58-9 1 

Tilidine hydrochloride 2922.44 27107-79-5 1 

Trimeperidine (INN) 2933.33 64-39-1 1 

Trimeperidine hydrochloride 2933.33 125-80-4 1 

*Ändrad genom HSC 42, Annex M/17 

29:107 

Ny version 2007

II. Psychotropic substances subject to control under the 1971 Convention on Psychotropic 

Substances 

Namn HS-nr CAS-nr Convention Schedule 

No. 

Allobarbital (INN) 2933.53 52-43-7 4 

Allobarbital aminophenazone 2933.54 4 

Alprazalom (INN) 2933.91 28981-97-7 4 

Amfepramone (INN) 2922.31 90-84-6 4 

Amfepramone glutamate 2922.42 4 

Amfepramone hydrochloride 2922.31 134-80-5 4 

Amfepramone resinate 3003.90 4 

Amfetamine (INN) 2921.46 2 

Amfetamine acetylsalicylate 2921.46 2 

Amfetamine adipate 2921.46 2 

Amfetamine p-aminophenylacetate 2921.49 2 

Amfetamine aspartate 2921.49 2 

Amfetamine p-chloro-phenoxyacetate 2921.46 2 

Amfetamine hydrochloride 2921.46 2 

Amfetamine hydrogen tartrate 2921.46 2 

(bitartrate) 

Amfetamine pentobarbiturate 2933.54 2 

Amfetamine phosphate 2921.46 139-10-6 2 

Amfetamine resinate 3003.90 2 

Amfetamine sulphate 2921.46 60-13-9 2 

Amfetamine tannate 3201.90 2 

Amfetamine tartrate 2921.46 2 

Aminorex (INN) 2934.91 2207-50-3 4 

Amobarbital (INN) 2933.53 57-43-2 3 

Amobarbital resinate 3003.90 

Amobarbital sodium 2933.53 64-43-7 3 

Barbital (INN) 2933.53 57-44-3 4 

Barbital calcium 2933.53 4 

Barbital magnesium 2933.53 4 

Barbital sodium 2933.53 144-02-5 4 

Benzfetamine (INN) 2921.46 156-08-1 4 

Benzfetamine hydrochloride 2921.46 5411-22-3 4 

Brolamfetamine (INN) (DOB) 2922.29 64638-07-9 1 

Brolamfetamine (DOB) hydrochloride 2922.29 1 

Bromazepam (INN) 2933.33 1812-30-2 4 

Brotizolam (INN) 2934.91 57801-81-7 4 

Buprenorphine (INN) 2939.11 52485-79-7 3 

Buprenorphine hydrochloride 2939.11 53152-21-9 3 

Buprenorphine hydrogen trartrate 2939.11 3 

(bitartrate) 

Buprenorphine sulfate 2939.11 3 

Butalbital (INN) 2933.53 77-26-9 3 

Butobarbital 2933.53 77-28-1 3 

Camazepam (INN) 2933.91 36104-80-0 4 

Cathine (INN) 2939.43 492-39-7 3 

29:108

Cathineydrochloride 2939.43 2153-98-2 3 

Cathine phenobarbiturate 2939.43 3 

Cathine resinate 3003.40 3 

Cathine sulfate 2939.43 3 

Cathinone (INN) 2939.99 71031-15-7 1 

Chlordiazepoxide (INN) 2933.91 58-25-3 4 

Chlordiazepoxide dibunate 2933.91 4 

Chlordiazepoxide 2933.91 438-41-5 4 

Clobazam (INN) 2933.72 22316-47-8 4 

Clonazepam (INN) 2933.91 1622-61-3 4 

Clorazepate dipotassium 2933.91 57109-90-7 4 

Clorazepate monopotassium 2933.91 5991-71-9 4 

Clotiazepam (INN) 2934.91 33671-46-4 4 

Cloxazolam (INN) 2934.91 24166-13-0 4 

Cyclobarbital (INN) 2933.53 52-31-3 3 

Calcium 2933.53 5897-20-1 3 

Delorazepam (INN) 2933.91 2894-67-9 4 

DET 2939.99 61-51-8 1 

DET hydrochloride 2939.99 1 

Dexamfetamine (INN) 2921.46 51-64-9 2 

Dexamfetamine adipate 2921.46 2 

Dexamfetamine 

carboxymethylcellulose 

3912.31 2 

Dexamfetamine hydrochloride 2921.46 405-41-4 2 

Dexamfetamine hydrogen tartraate 2921.46 2 

(bitartrate) 

Dexamfetamine pentobarbiturate 2933.54 2 

Dexamfetamine phosphate 2921.46 7528-00-9 2 

Dexamfetamine resinate 3003.90 2 

Dexamfetamine saccharate 2921.49 2 

Dexamfetamine sulfate 2921.46 51-63-8 2 

Dexamfetamine tannate 3201.90 2 

Diazepam (INN) 2933.91 439-14-5 4 

DMA 2922.29 1 

DMA hydrochloride 2922.29 1 

DMHP 2932.99 1 

DMT 2939.99 61-50-7 1 

DMT hydrochloride 2929.99 1 

DMT methyliodide 2939.99 1 

DOET 2922.29 1 

DOET hydrochloride 2922.29 1 

Estazolam (INN) 2933.91 29975-16-4 4 

Ethchlorvynol (INN) 2905.51 113-18-8 4 

Ethinamate (INN) 2924.24 126-52-3 4 

Ethyl loflazepate (INN) 2933.91 29177-84-2 4 

N-Ethyl MDA 2932.99 1 

N-Ethyl MDA hydrochloride 2932.99 1 

Eticyhclidine (PCE) (INN) 2921.49 2201-15-2 1 

Eticyhclidine (PCE) hydrochloride 2921.49 1 

Etilamfetamine (INN) 2921.46 457-87-4 4 

Etilamfetamine ydrochloride 2921.46 4 

Fencamfamin (INN) 2921.46 1209-98-9 4 

29:109 

Ny version 2007

Fencamfamin hydrochloride 2921.46 2240-14-4 4 

Fenetylline (INN) 2939.51 3736-08-1 2 

Fenetylline hydrochloride 2939.51 1892-80-4 2 

Fenproporex (INN) 2926.30 15686-61-0 4 

Fenproporex diphenylacetate 2926.30 4 

Fenproporex hydrochloride 2926.30 18305-29-8 4 

Fenproporex resinate 3003.90 4 

Fludiazepam (INN) 2933.91 3900-31-0 4 

Flunitrazepam (INN) 2933.91 1622-62-4 4 

Flurazepam (INN) 2933.91 17617-23-1 4 

Flurazepam dihydrochloride 2933.91 1172-18-5 4 

Flurazepam hydrochloride 2933.91 36105-20-1 4 

Glutethimide (INN) 2925.12 77-21-4 3 

Halazepam (INN) 2933.91 23092-17-3 4 

Haloxazolam (INN) 2934.91 59128-97-1 4 

N-Hydroxy MDA 2932.99 1 

N-Hydroxy MDA hydrochloride 2932.99 1 

Ketazolam (INN) 2934.91 27223-35-4 4 

Lefetamine (INN) 2921.46 7262-75-1 4 

Lefetamine hydrochloride 2921.46 14148-99-3 4 

Levamfetamine (INN) 2921.46 156-34-3 2 

Levamfetamine alginate 3913.10 2 

Levamfetamine succinate 2921.49 2 

Levamfetamine sulfate 2921.49 2 

Levometamfetamine 2939.91 2 

Levometamfetamine hydrochloride 2939.91 2 

Loprazolam (INN) 2933.55 61197-73-7 4 

Loprazolam mesilate 2933.55 4 

Loazepam (INN) 2933.91 846-49-1 4 

Loazepam acetate 2933.91 4 

Loazepam mesilate 2933.91 4 

Loazepam pivalate 2933.91 4 

Lormetazepam (INN) 2933.91 848-75-9 4 

Lysergide (INN), LSC, LSD-25 2939.69 50-37-3 1 

(+)-Lysergide tartrate 2939.69 1 

Mazindol (INN) 2933.91 22232-71-9 4 

MDMA 2932.99 1 

MDMA hydrochloride 2932.99 1 

Mecloqualone (INN) 2933.55 340-57-8 2 

Mecloqualone hydrochloride 2933.55 2 

Medazepam (INN) 2933.91 2898-12-6 4 

Medazepam dibunagte 2933.91 4 

Medazepam hydrochloride 2933.91 4 

Mefenorex (INN) 2921.46 17243-57-1 4 

Mefenorex hydrochloride 2921.46 4 

Meprobamate (INN) 2924.11 57-53-4 4 

Mescaline 2939.99 54-04-6 1 

Mescaline aurichloride 2843.30 1 

Mescaline hydrochloride 2939.99 832-92-8 1 

Mescaline picrate 2939.99 1 

Mescaline platinichloride 2843.90 1 

Mescaline sulphate 2939.99 1152-76-7 1 

29:110

Mesocarb (INN) 2934.91 34262-84-5 4 

Metamfetamine (INN) 2939.91 537-46-2 2 

Metamfetamine hydrochloride 2939.91 51-57-0 2 

Metamfetamine hydrogen tartraate 2939.91 2 

(bitartrate) 

Metamfetamine racemate 2939.91 4846-07-5 2 

Metamfetamine sulphate 2939.91 2 

Methaqualone (INN) 2933.55 72-44-6 2 

Methaqualone hydrochloride 2933.55 340-56-7 2 

Methaqualone resinate 3003.90 2 

Methylaminorex 2934.99 1 

Methylaminorex hydrochloride 2934.99 1 

Methylphenidate (INN) 2933.33 113-45-1 2 

Methylphenidate hydrochloride 2933.33 298-59-9 2 

Methylphenobarbital (INN) 2933.53 115-38-8 4 

Methylphenobarbital sodium 2933.53 4 

Methylprylon (INN) 2933.72 125-64-4 4 

Midazolam (INN) 2933.91 59467-70-8 4 

Midazolam hydrochloride 2933.91 4 

Midazolam maleate 2933.91 4 

MMDA 2932.99 1 

MMDA hydrochloride 2932.99 1 

Nimetazepam (INN) 2933.91 2011-67-8 4 

Nitrazepam (INN) 2933.91 146-22-5 4 

Nordazepam (INN) 2933.91 1088-11-5 4 

Oxazepam (INN) 2933.91 4 

Oxazepam acetate 2933.91 4 

Oxazepam hemisuccinate 2933.91 4 

Oxazepam succinate 2933.91 4 

Oxazepam valproate 2933.91 4 

Oxazolam (INN) 2934.91 24143-17-7 4 

Parahexyl 2932.99 1 

Premoline (INN) 2934.91 2152-34-3 4 

Premoline copper 2934.91 4 

Premoline iron 2934.91 4 

Premoline magnesium 2934.91 4 

Premoline nickel 2934.91 4 

Pentazocine (INN) 2933.33 359-83-1 3 

Pentazocine hydrochloride 2933.33 3 

Pentazocine lactate 2933.33 17146-95-1 3 

Pentobarbital (INN) 2933.53 76-74-4 3 

Pentobarbital calcium 2933.53 7563-42-0 3 

Pentobarbital sodium 2933.53 57-33-0 3 

Phencyclidine (INN) (PCP) 2933.33 77-10-1 2 

Phencyclidine hydrobromide 2933.33 2 

Phencyclidine hydrochloride 2933.33 956-90-1 2 

Phendimetrazine (INN) 2934.91 634-03-7 4 

Phendimetrazine hydrochloride 2934.91 4 

Phendimetrazine hydrogen tartrate 2934.91 50-58-8 4 

(bitartrate) 

Phendimetrazine pamoate 2934.91 4 

Phenmetrazine (INN) 2934.91 134-49-6 2 

29:111 

Ny version 2007

Phenmetrazine hydrochloride 2934.91 1707-14-8 2 

Phenmetrazine hydrogen tartrate 

(bitrartrate) 

2934.91 2 

Phenmetrazine sulphate 2934.91 2 

Phenmetrazine teoclate 2939.59 13931-75-4 2 

Phenobarbital (INN) 2933.53 50-06-6 4 

Phenobarbital ammonium 2933.53 4 

Phenobarbital calcium 2933.53 58766-25-9 4 

Phenobarbital diethylamine 2933.53 4 

Phenobarbital diethylaminoethanol 2933.53 4 

Phenobarbital lysidine 2933.53 4 

Phenobarbital magnesium 2933.53 4 

Phenobarbital propyhexedrine 2933.53 4 

Phenobarbital quinidine 2939.20 4 

Phenobarbital sodium, magnesium 2933.53 4 

Phenobarbital sodium (INN) 2933.53 57-30-7 4 

Phenobarbital sparteine 2939.99 4 

Phenobarbital tetramethylammonium 2933.53 4 

Phenobarbital yohimbine 2939.99 4 

Phentermine (INN) 2921.46 122-09-8 4 

Phentermine hydrochloride 2921.46 1197-21-3 4 

Phentermine resinate 3003.90 4 

Pinazepam (INN) 2933.91 52463-83-9 4 

Pipradrol (INN) 2933.33 467-60-7 4 

Pipradrol hydrochloride 2933.33 71-78-3 4 

PMA 2922.29 1 

PMA hydrochloride 2922.29 1 

Prazepam (INN) 2933.91 2955-38-6 4 

Psilocine, psilotsin 2939.99 1 

Psilocine, psilotsin hydrochloride 2939.99 1 

Psilocybine (INN) 2939.99 1 

Psilocybine hydrochloride 2939.99 1 

Pyrovalerone (INN) 2933.91 3563-49-3 4 

Pyrovalerone hydrochloride 2933.91 1147-62-2 4 

Rolicyclidine (INN) (PHP, PCPY) 2933.99 2201-39-0 1 

Secbutabarbital (INN) 2933.53 125-40-6 4 

Secbutabarbital sodium 2933.53 4 

Secobarbital (INN) 2933.53 76-73-3 2 

Secobarbital calcium 2933.53 2 

Secobarbital resinate 3003.90 2 

Secobarbital sodium 2933.53 309-43-3 2 

STP, DOM 2922.29 15588-95-1 1 

STP, DOM hydrochloride 2922.29 1 

Temazepam (INN) 2933.91 846-50-4 4 

Tenamfetamine (INN) (MDA) 2932.99 51497-09-7 1 

Tenamfetamine (MDA) hydrochloride 2932.99 1 

Tenocyclidine (INN) 2934.99 21500-98-1 1 

Tenocyclidine hydrochloride 2934.99 1 

Tetrahydrocannabinols, all isomers 2932.95 Various 2 

d-9,Tetrahydrocannabinol 2932.99 1972-08-3 2 

Tetrazepam (INN) 2933.91 10379-14-3 4 

TMA 2922.29 1 

29:112

TMA huydrochloride 2922.29 1 

Triazolam (INN) 2933.91 28911-01-5 4 

Vinylbital (INN) 2933.53 2430-49-1 4 

Zipprol (INN) 2933.55 34758-83-3 2 

29:113 

Ny version 2007

Namn 

III. Precursors 

HS-nr CAS-Nr 

Acetic anhydride 2915.24 108-24-7 

Acetone 2914.11 67-64-1 

N-Acetylanthranilic acid 2924.23 89-52-1 

Anthranilic acid 

Butanone (ethyl methyl 

2922.43 118-92-3 

ketone) 2914.12 78-93-3 

Diethyl ether 2909.11 60-29-7 

Ephedrine 2939.41 299-42-3 

Ephedrine hydrochloride 2939.41 50-98-6 

Ephedrine nitrate 2939.41 81012-98-8 

Ephedrine sulfate 2939.41 134-72-5 

Ergometrine (INN) 2939.61 60-79-7 

Ergometrine hydrochloride 2939.61 74283-21-9 

Ergometrine hydrogen maleate 2939.61 129-51-1 

Ergometrine oxalate 2939.61 

Ergometrine tartrate 2939.61 129-50-0 

Ergotamine (INN) 2939.62 113-15-5 

Ergotamine hydrochloride 2939.62 

Ergotamine succinate 2939.62 

Ergotamine tartrate 

Hydrogen chloride 

2939.62 379-79-3 

(hydrochloric acid) 2806.10 7647-01-0 

Isosafrole 2932.91 120-58-1 

Lysergic acid 

3,4-(Methylenedioxy)phenyl- 

2939.63 82-58-6 

2-propanone 2932.92 4676-39-5 

Phenylacetone (benzyl methyl 2914.31 103-79-7 

ketone, phenylpropan-2-one) 

Phenylacetic acid 2916.34 103-82-2 

Piperidine 2933.32 110-89-4 

Piperidine aurichloride 2843.30 

Piperidine hydrochloride 2933.32 6091-44-7 

Piperidine hydrogen 

tartrate (bitartrate) 2933.32 6091-46-9 

Piperidine nitrate 2933.32 6091-45-8 

Piperidine phosphate 2933.32 

Piperidine picrate 2933.32 6091-49-2 

Piperidine platinichloride 2843.90 

Piperidine thiocyanate 2933.32 22205-64-7 

Piperonal 2932.93 120-57-0 

Potassium permanganate 2841.61 7722-64-7 

Pseudoephedrine (INN) 2939.42 90-82-4 

Pseudoephedrine hydrochloride 2939.42 345-78-8 

Pseudoephedrine sulfate 2939.42 7460-12-0 

Safrole 2932.94 94-59-7 

Sulphuric acid 2807.00 7664-93-9 

Toluene 2902.30 108-88-3 

29:114

29:115 

LIST II 

LIST OF PRECURSORS AND ESSENTIAL CHEMICALS WHICH ARE MOST 

COMMONLY USED IN THE ILLEGAL PRODUCTION OF CERTAIN CONTROLLED 

SUBSTANCES 

Controlled 

substances (nr) 

Heroin eller 

diacetylmorfin 

(2939.11) 

Kokain eller 

Methylbenzoylec 

gonine 

(2939.91) 

Lysergide (INN) 

eller LSD eller 

N,N- 

Diethyllysergamide 

(2939.69) 

Precursor (P) 

Essential 

Chemical (E) 

(nr) 

(i) Kodein (P) 

(2939.11) 

(ii) Morfin (P) 

(2939.11) 

(iii) Acetic 

anhydride (E) 

(2915.24) 

(iv) Acetylklorid 

(E) 

(2915.90) 

(v) Etylidendiacetat 

(E) 

(2915.39) 

(i) Aceton (E) 

(2914.11) 

(ii) Dietyleter 

(E) (2909.11) 

(iii) 

Metyletylketon 

(MEK) (E) 

(2914.12) 

(i) Ergotamine 

(INN) (P) 

(2939.62) 

Synonym CAS-nr för (P) eller 

(E) eller deras salter 

(S) 

Codicept 

Coducept 

7,8-Didehydro-4,5-epoxi-3-metoxi- 

17-metylmorfinan-6-ol 

Metylmorfin 

3-O-Metyl-morfin 

Morfinan-6-ol, 7-8-didehydro-4,5epoxi-3-metoxi-17-metyl 

Morfin, 3-metyl-eter 

Morfin mono-metyleter 

7-8-Didehydro-4,5-epoxi-17metylmorfinan-3,6-diol 

Morfinan-3,6-diol, 7-8-didehydro- 

4,5-epoxi-17-metyl 

Acetanhydrid 

Acetic oxid 

Acetyloxid 

Etanonic anhydrid 

76-57-3 

52-28-8 (S) 

57-27-2 

(anhydrous) 

6009-81-0 

(monohydrat) 

108-24-7 

Etanyloyl klorid 75-36-5 

Acetic acid, etylidene ester 

1,1-Diacetoxi-etan 

542-10-9 

2-Propanon 

Dimethylketon 

67-64-1 

β-Ketopropane 

Pyroacetic eter 

Propan-2-one 

Etyl eter 

60-29-7 

Eter 

Etoxyethane 

Ethyl oxide 

Diethyl oxide 

Anaesthetic eter 

Butanone 78-93-3 

5'-Bensyl-12'-hydroxi-2'metylergotaman-3',6',18-trion 

Ergotaman-3',6',18-trion, 12'hydroxi-2'-metyl-5'(fenyl-metyl) 

12'-Hydroxi-2'-metyl-5'- 

113-15-5 

379-79-3 (S) 

Ny version 2007

(ii) Lysergamide 

(P) 

(2939.69) 

(iii) Lysergic 

acid (P) 

(2939.63) 

(iv) Methyl 6methylnicotinate 

(P) (2933.39) 

(fenylmetyl)-ergotaman-3',6',18trion 

Indolo-/4,3-fg/quinoline, 

ergotaman-3',6',18-trione derivative 

8H-Oxazolo/3,2-a/-pyrrolo/2,1c/pyrazine,ergotaman-3',6',18trione 

derivative 

N-(5-Benzyl-10b-hydroxy-2methyl-3,6-dioxoperhydro-oxazolo- 

/3,2-a/pyrrolo/2,1-c/-pyrazin-2-yl)- 

D-lysergamide 

Ergam 

Ergate 

Ergomar 

Ergostat 

Ergotamine bitartrate 

Ergotamine, tartrate (2:1) (S) 

Ergotamini tartras 

Ergotaman-3',6',18-trione, 12'hydroxy-2'-methyl-5'-(fenylmetyl)-, 

2,3-dihydro-xybutanedioate (2:1) 

(S) 

Ergotartrate 

Etin 

Exmigra 

Femergin 

Gotamine tartrate 

Gynergene 

Lingraine 

Lingran 

Medihaler Ergo-tamine 

Neo-Ergotin 

Rigetamin 

Secagyn 

Secupan 

9,10-Didehydro-6-metylergoline-8carboxamide 

Ergine 

Ergoline-8-carboxamide, 9-10didehydro-6-metyl 

Indolo /4,3-fg/quinoline, ergoline- 

8-carboxamide derivative 

Ergoline-8-carboxylic acid, 

9,10-didehydro-6-metyl 

Indolo /4,3-fg/quinoline, ergoline- 

8-carboxylic acid derivative 

4,6,6a,7,8,9-Hexahydro-7methylindolo-/4,3-fg/quino-line-9carboxylic 

acid 

9,10-Didehydro--6-methylergoline-8-carboxylic 

acid 

Methyl 6-methylpyridine-3carboxylate 

6-Methylnico-tinic acid, methyl 

ester 

Nicotinic acid, 6-methyl-, methyl 

ester 

29:116 

478-94-4 

82-58-6 

5470-70-2

Amfetamine 

(INN) 

(Amphetamine) 

eller α-Metylphenetylamine 

(2921.46) 

(v) Ergometri- 

ne (INN) (P) 

(2939.61) 

(i) Allylbensen 

(P) (2902.90) 

(ii)Fenylaceton 

(P) (2914.31) 

(iii)Cathine 

(INN) (P) 

(2939.43) 

(iv) Fenylacetic 

acid (P) 

(2916.34) 

(v) Formamide 

(P) (2924.19) 

3-Pyridinecar-boxylic acid, 6methyl-, 

methyl ester 

Ergonovine 

Ergobasine 

Ergotocine 

Ergostetrine 

Ergotrate 

Ergoklinine 

Syntometrine 

9,10-Didehydro-N-(2-hydroxy-1methylethyl)-6-methylergoline-8carboxamideN-(2-Hydroxy-1-methylethyl)lysergamide 

Lysergic acid, 2-propanolamide 

Lysergic acid, 2-hydroxy-1methyletylamide 

Hydroxypropyl-lysergamide 

Basergin 

Neofemergen 

Cornocentin 

Ermetrine 

3-Fenylprop-1-ene 

P-2-P 

Fenylpropan-2-one 

1-Fenyl-2-oxopropan 

Bensylmetyl-keton 

BMK 

Norpseudoefed-rin 

Adiposetten N 

2-Amino-1-hydroxy-1fenylpropane 

2-Amino-2-metyl-1-fenyletanol 

2-Amino-1-fenylpropan-1-ol 

Benzenemetanol, 

α-(1-aminoetyl) 

E 50 

Exponcit 

Fugoa-Depot 

Katine 

Miniscap M.D. 

Minusin(e) 

Norisoefedrin 

1-Fenyl-2-aminopropan-1-ol 

Fenylpropanol-amine 

Pseudonorefed-rin(e) 

Reduform 

Benzeneacetic acid 

α-Toluic acid 

Methanamide 

Carbamaldehyde 

Formic acid amide 

29:117 

60-79-7 

60-79-7 

129-50-0 (S) 

129-51-1 (S) 

300-57-2 

103-79-7 

37577-07-04 

36393-56-3 

492-39-7 

103-82-2 

75-12-7 

(vi) Bens- Benzoic aldehyd 100-52-7 

Ny version 2007

Metylendioxiamfetamin 

eller 

MDA eller αmetyl-3,4metylendioxifenetylamin 

(2932.99) 

Metamfetamin 

(INN) 

(Methamphetamine) 

eller 2- 

Metylamino-1fenylpropan 

eller 

Deoxyephedrine 

aldehyd (P) 

(2912.21) 

Benzenecarbonal 

(vii) Ammonium 

formate (E) 

(2915.12) 

- 540-69-2 

(viii) Nitroethane 

(E) 

(2904.20) 

- 79-24-3 

(ix) Hydroxyl- Hydroxylamine hydrochloride 5470-11-1 

ammonium 

chloride (E) 

(2825.10 

Oxammonium hydrochloride 

Trans-β- 1-Fenylpropene 

873-66-5 

Methylstyrene 

(P) (2902.90 

Prop-1-enylbensen 

(i) Piperonal (P) 1,3-Benzo-dioxol-5-carbaldehyd 120-57-0 

(2932.93) Protocatechu-aldehyde, methylene 

eter 

1,3-Benzodio-xole-5-carboxyladehyd 

3,4-(Metylen-dioxi)benzal-dehyd 

Heliotropin 

Piperonylalde-hyd 

Dioximetylenprotocatechuic 

aldehyde 

(ii) Safrole (P) 

(2932.94) 

(iii) Isosafrole 

(P) (2932.91) 

(iv) Nitroethane 

(E) (2904.20) 

(v) 1-(1,3- 

Benzodioxol-5yl) 

propan-2-one 

(P) (2932.92) 

(vi) Ammoniumformat 

(E) 

(2915.12) 

(vi) Hydroxylammoniumklorid 

(E) 

(2825.10) 

(viii) Formamide 

(E) 

(2924.19) 

(i) Fenyl-acetone 

(P) 2914.31) 

5-Allyl-1,3-benzodioxole 

94-59-7 

1,2-Metylene-dioxi-4-prop-2enylbenzene 

5-Prop-2-enyl-1,3-benzodioxole 

5-Prop-1-enyl-1,3-benzodioxole 120-58-1 

1,2-Metylen-dioxi-4-prop-1enylbenzen 

- 79-24-3 

3,4-Metylen-dioxifenylaceton 

3,4-Metylen-dioxifenylpropan-2one 

29:118 

4676-39-5 

- 540-69-2 

Hydroxylamine hydrockloride 

Oxammonium hydrochloride 

Methanamide 

Carbamaldehyde 

Formic acid amide 

P-2-P 

Fenylpropan-2-one 

1-Fenyl-2-oxopropane 

Benzylmetyl-keton 

BMK 

5470-11-1 

75-12-7 

103-79-7

(2939.91) 

Metylendioximetamfetamin 

eller MDMA 

eller α-Metyl- 

3,4-Metylendioxifenetyl- 

(metyl)amin eller 

XTC (Ecstasy) 

(2932.99) 

Metaqualon 

(INN) eller 2- 

Methyl-2-Otolyl-4(3H)quinazolinone 

(2933.55) 

(ii) N-Methylform-amid 

(P) 

(2924.19) 

(iii) Benzylklorid 

(P) 

(2903.69) 

(iv) Efedrine (P) 

(2939.41) 

(v) Metylamin 

(P) (2921.11) 

(vi) Fenylacetic 

acid (P) 

(2916.34) 

(vii) 

Benzaldehyd (P) 

(2912.21) 

(i) Methylamin 

(E) (2921.11) 

(ii) Piperonal 

(P) 

(2932.9 

3) 

(iii) Safrole (P) 

(2932.94) 

(iv) Isosafrole 

(P) (2932.91) 

Metylformamid 123-39-7 

(Chloromethyl)-benzene 

α-Chlorotoluene 

1-Fenyl-1-hydroxy-2-methylaminopropane 

2-Metylamino-1-fenylpropan-1-ol 

Aminometan 

Monometyl-amin(e) 

Metanamine 

Benzeneacetic acid 

α-Toluic acid 

Benzoic aldehyde 

Benzenecarbonal 

Aminometan 

Monometylamin 

Metanamine 

1,3-Benzo-dioxol-5-carbaldehyd 

Protocatechualdehyd, metyleneter 

1,3-Benzo-dioxol-5-carboxaldehyd 

3,4-(Metylen-dioxi)benzalde-hyd 

Heliotropin 

Piperonylalde-hyd 

Dioximetylen-protocatechuic 

aldehyd 

5-Allyl-1,3-benzodioxole 


5-Prop-2-enyl-1,3-benzodioxole 

29:119 

100-44-7 

299-42-3 

74-89-5 

103-82-2 

100-52-7 

74-89-5 

120-57-0 

94-59-7 

5-Prop-1-enyl-1,3-benzodioxole 120-58-1 


- 79-24-3 

(v) Nitroetan (E) 

(2904.20) 

(vi) 1-(1,3- 

Benzodioxol-5yl)-propan-2-one 

(P) (2932.92) 

(i) Anthranilic o-Aminobenzoic acid 

acid (P) 2-Aminobenzoic acid 

(2922.43) 

3,4-Metylen-dioxifenylaceton 

3,4-Metylen-dioxifenyl-propan-2one 

4676-39-5 

118-92-3 

(ii) o-Toluidine o-Aminotoluene 

95-53-4 

(P) (2921.43) 2-Aminotoluene 

(iii) o-Nitro- 1-Metyl-2-nitro-benzen 

88-72-2 

toluene (P) 

(2904.20) 

2-Nitrotoluene 

(iv) Acetic an- Acetanhydrid 108-24-7 

Ny version 2007

Mescaline eller 

3,4,5- 

Trimetytoxifenetylamin 

(2939.99) 

Phencyclidine 

(INN) eller PCP 

eller 1-(1- 

Fenylcyclohexyl 

)piperidine 

(2933.39) 

hydrid (E) 

(2915.24) 

(v) 2-Metyl-1,3benzoxa-zole 

(P) 

(2934.99) 

(vi) 2-Acetamidobenzoic 

acid (P) 

(2924.23) 

(i) 3,4,5- 

Tri-methoxibenzaldehyd 

(P) 

(2912.49) 

(ii) 3,4,5- 

Trimethoxybenz 

oic acid (P) 

(2918.99) 

(iii) 3,4,5- 

Trimethoxibenzoyl 

chloride (P) 

(2918.99) 

(iv) 3,4,5- 

Trimethoxibenzyl 

alcohol (P) 

(2909.49) 

(v) Nitrometan 

(E) (2904.20) 

(i) Piperidine (P) 

(2933.32) 

(ii) Cyclohexanon 

(P) 

(2914.22) 

(iii) Bromobenzen 

(P) 

(2903.69) 

Acetic oxid 

Acetyl oxid 

Ethanoic anhydride 

- 95-21-6 

2-Acetylamino-benzoic 

o-Acetylamino-benzoic acid 

N-Acetylanthra-nilic acid 

3,4,5-Trimethoxifor-mylbenzene 86-81-7 

Gallic acid, trimethyl 118-41-2 

- 4521-61-3 

- 3840-31-1 

- 75-52-5 

Hexahydropyri-din 

Pentametylen-imin 

Pimelic ketone 

Ketohexa- methylen 

Hytrol o 

Anone 

Nadone 

Monobromo-benzene 

Phenyl bromide 

29:120 

110-89-4 

108-94-1 

108-86-1

UNDERAVDELNING I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII, XIII ... - Taric

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?