Riktlinjer för förskrivning av hjälpmedel i Landstinget Västernorrland

Riktlinjer för förskrivning av hjälpmedel i Landstinget
Västernorrland
Dokumenttyp Fastställt datum Fastställt av Sida
Riktlinje 2011-07-13 Gösta Burlin (gbn011) 15 av 32
- försäkra sig om att patienten kan använda och hantera hjälpmedlet på avsett sätt
- informera om användningsområde och begränsningar, patientens resp vårdgivarens ansvar
för skötsel och underhåll, ev försäkringskrav, kontakter vid behov av avhjälpande underhåll,
kontaktperson vid förändrade förutsättningar samt viktiga funktioner att kontrollera.
Informationen ska vara begriplig för brukaren och finnas tillgänglig på olika media.
Informationen ska anpassas till omgivningens behov och till brukarens förmåga att
tillgodogöra sig informationen. Detta gäller oavsett om produkten är ny eller återanvänd.
Förskrivaren ska också informera brukaren om skötsel, ansvar, reparationer m.m.
18. Uppföljning (Svarar på frågan ”är vi på rätt väg?”)
Hjälpmedel ska användas endast så länge det föreligger ett behov. En felaktig eller alltför
långvarig användning kan motverka övriga vård- habiliterings- och rehabiliteringsinsatser.
Uppföljning är en av de insatser som bidrar till att brukaren bibehåller eller förbättrar sin
livskvalitet och kan förutom kontroll av funktion och säkerhet, resultera i att hjälpmedel
justeras, kompletteras eller återlämnas. Vidare kan akuta insatser och onödiga
sjukhusinläggningar undvikas.
Förskrivaren av hjälpmedel har ett ansvar att följa upp och ompröva behovet på samma sätt
som övriga insatser följs upp och omprövas. Det är angeläget att klargöra
uppföljningsansvaret samtidigt som det inte alltid går att sätta en skarp gräns mellan
instruktion, träning, information och uppföljning.
Uppföljningen har två syften
1. det funktionella och medicinska, som handlar om att hjälpmedlet är det rätta, fungerar på
rätt sätt och inte utgör en risk för personen
2. det ekonomiska, som handlar om att brukaren återlämnar hjälpmedel hon/han inte längre
använder, d.v.s. att de totala resurserna används på ett effektivt sätt.
Huvudregeln är att ansvaret för att följa upp funktion och säkerhet med förskrivna hjälpmedel
utifrån den bedömning som föregick förskrivningen vilar på primärvården för att
omgivningsfaktorer i brukarens livsmiljö ska beaktas och brukarens trygghet ska kunna
säkerställas.
Rutiner för informationsöverföringen runt en förskrivning ska följas så att primärvården kan
ansvara för uppföljningen.
Primärvården kan söka stöd av den förskrivande organisationen i arbetet med att följa upp
hjälpmedlets användning. De individuella planerna (vård-, habiliterings- och
rehabiliteringsplan o.s.v.) är viktiga verktyg för att följa upp och ompröva
hjälpmedelsbehovet.
När brukaren bor i kommunens särskilda boenden eller när det krävs specialkunskap, t ex när
hjälpmedlet har förskrivits inom barn- och ungdomsneurohabiliteringen, psykiatrin,
hörselvården och syncentralen, begränsas primärvårdens möjlighet att ta ett eget
uppföljningsansvar. Primärvårdens ansvar blir då att göra förskrivaren uppmärksam på
behovet av uppföljning.
Utskrivet av Utskriftsdatum
Emma Stom 2011-07-13