brctp 00920 - Sveriges geologiska undersökning

Förekomstens totala area torde vara 250.000 m", varav c:a 100.000 m 2 äro blottade i en rad
bergkullar.
Tonnaget kalksten inom de kullar som ej äro bebyggda och ej genomsättas av större pegmatitgångar
är c:a 1 million ton. Det totala tonnaget ovan Hallbosjöns yta är några millioner ton.
Sydvästra Södermanland
Genom Stora Malms och Björkviks socknar stryka flera kalkstenslager som i stort sett kunna
inordnas i två stråk. I det norra stråket äro inga större samlade tillgångar påvisade. I ett rätt
stort kalkstensbrott vid Lissjö har Fossjö bruk hämtat sin masugnskalk, men den lättillgängliga
stenen är nu till större delen uttagen. I det södra stråket förefinnas större tillgångar vid
Hjulbonäs och Djupvik. Båda innehålla tämligen lågvärdig sten, varför ett tillgodogörande
endast är tänkbart vid Djupvik, där produktionsförhållandena i övrigt äro mycket gynnsamma.
Djupvik. Kalkstenen vid Djupvik innehåller endast kalcit. Den bildar en 800 m lång och 250
m bred bergås som höjer sig 40 m över omgivningen. Stenen är en diopsidkalksten av växlande
renhet, dock sällan med över 85 % kalcit. Tillgångarna på 78 %-ig kalksten äro omkring 1
million ton. Dess CaO-ekvivalent efter fullständig bränning är 75-80 %.
Kolmården. Efter Bråvikens norra strand kan ett kalkstenslager följas från trakten av Marmorbruket
förbi Kvarsebo till Tunaberg, där det genom veckning bildar ett flertal paralleller.
Kalklagret är vanligen starkt uppblandat med silikater, främst serpentin, och har därför fått sin
huvudsakliga användning som marmor. Större mängder kalksten med hög kalcithalt synas
förefinnas endast vid Marmorbruket, vid Kvarsebo och vid Nyäng i Tunaberg.
Marmorbruket. Endast en del av områdets kalkstenar äro renare kalcitstenar. Det hittills mest
tillgodogjorda partiet av sådan kalksten är belägen invid själva marmorbruket nära hamn.
Arean har skattas till 10.000 m 2 . Stenen som är vit håller i genomsnitt ej fullt 90 % kalcit resten
är kvarts och silikater. Tillgångarna i dagbrott äro av storleksordningen Y2 mill. ton. Härtill
komma emellertid ännu större tillgångar av liknande sten i väster och nordväst varför Marmorbruksområdets
totala tillgångar överstiga 2 millioner ton.
Kvarsebo. Den förnämsta kalkstensförekomsten är belägen vid Bergtorp efter Bråvikens
strand 2 km V om kyrkan. Lagret är blottat c:a 350 m med en bredd av 20 m. Kalkstenen är ej
särdeles ren. Två generalprov visa mellan 80 och 83 % kalcit, resten är silikat, främst serpentin.
Tillgångarna i dagbrott äro av storleksordningen 200.000 ton.
Nyäng. Förekomsten är belägen Y2 mil norr om Nävekvarns bruk och intager en areal av 500 x
300 m. Denna betydande area utgöres emellertid av omväxlande kalksten och pegmatit. Bredden
på de enskilda kalklagren kan uppgå till 15 m; större uppgivna bredder (upp till 80 m) äro
ej fullt säkerställda på grund av jordbetäckningen. Stupningen är ofta flack och kalklagret
uppenbarligen starkt veckat efter enflackt liggande veckaxel.
Kalkstenen är delvis en mycket ren kalcitsten, men huvudmassan innehåller ej obetydligt med
silikat.
Tillgångarna och kvaliteten av den brytvärda stenen kunna ej fastställas utan en ingående detäljundersökning.
På grund av det splittrade förekomstsättet torde de sannolika tillgångarna ej
mycket överstiga 100.000 ton.
Inger/ny mapp/ kalkförekomster
15